Bushundar
Sally leker med tanterna vare sig de vill eller inte....fast Kinna vill nästan alltid och Bonnie ...ja måste jag så får jag väl göra det då... Mocha håller sig helst på sidan men hon vill ju gärna vara med på kort men denna gång höll hon sig osynligt. Det är svårt att få med dem på bilden ibland...
Nu har jag suttig och lekt med bilderna medan jag hört på min nya ljudbok och Rolf är ute i stormen med hundarna. Nu ska vi göra eld i spisen och äta rökta räkor och lite annat smått och gott...det är ju fredag!!!!
MAJA du kan väl inte skriva så om muffins och inte lägga ut receptet också!!!!
Oj va det blåser
Idag är det inget roligt sjöväder...och Kristina med barn ska på helgkryssning. Hoppas de inte är sjösjuka som jag brukar bli, det räcker att jag ser vågorna så börjar det. De ska inte till Finland eller Åland ...vilket det nu är de visar den nya dokusåpan från. Inte blir man sugen på att åka på de båtarna efter att man sett några av dessa program. Är det någon sorts antireklam de kör med?? Eller ändrar man inställning efter att man sett några program?? Jag har som ni förstår aldrig åkt med dem och har inget att jämföra med. Men som sagt, jag tycker det verkar rent ut äckligt...folk beter sig som svin...men man kanske inte ser så mycket av det om man inte drar sig till dessa områden där det är värst. Verkar ju vara väldigt många pensionärer som åker också och deras allsånger mm. verkar ju gå lugnt till...lite för lugnt...kanske?! Ja, ja så var vi där igen, aldrig är det LAGOM!
Jag gör inte så många knop idag, har haft en rätt jobbig natt. Har väckt mig själv "typ" 100 gånger med att jag skrikit, sjungit, varit glad och skrattat för att i nästa stund varit jätte arg. Tror Rolf också fått sin sömn störd...han har väckt mig ganska många gånger för att jag härjat. En gång vaknade jag av att jag pratade värsta Värmländskan...visste inte att jag kunde det :-) Det är mycket man får vara med om i sömnens värld. Som ni ser -inte behöver vi åka med någon kryssning för att få vara med om stoj och stök, det räcker med att ligga i samma rum som mig en natt! Fast jag spryr inte och slåss inte heller....tror jag!
Nu ska jag byta tvätt i maskinen och sedan ta en kopp kaffe! Efter det börjar det väl bli dags för en liten tupplur, även om jag inte gjort så mycket blir jag trött...latmasken kanske!?
TREVLIG HELG!!
Hösten är här
Så är hösten här och man sitter på trappan med kaffemuggen och undrar var sommaren tog vägen...det var så nyss som vi gjorde krukor och planterade. Nu är alla pelargonior inställda för vinterförvaring fast de blommade för fullt men jag vill ju inte riskera att allt fryser bort. Sorgligt känns det och jag har ju alltid mina tankar med mig OM jag ska få uppleva en vår, sommar höst...osv.... Nu säger vissa av er att så ska man inte tänka och det är klart att du har ... vi kan dö före dig osv... och visst är det så! Vem som av oss kan dö i nästa sekund, ingen vet. Men jag vet att jag har ett kortare liv än vad jag borde ha och det är ingen ide´ att blunda för det. Blundar jag så blir det så väldigt mycket jobbigare varje gång det blir bakslag. Jag vill vara beredd, kunna ordna med vissa saker som man normalt inte borde behöva tänka på vid min ålder. - Tog en vända med kameran runt huset och förevigade de sista blommorna -
Sista buketten från egna trädgården...Nu är det som det är och vi kan inte ändra på det utan bara hoppas på att mina celler går vilse och inte hittar dit de tänkt sig! För cancerceller är bara jävliga, det finns inget gott med dem och de är bara ute för att jävlas och då hoppas jag vi kan lura dem ett tag till. Jag räknar med att jag ska ha flera år kvar MEN det finns alltid en lite en som sitter och pickar på axeln.
Idag fick jag ett brev från en av mina läkare där det stod att allt var bra med mina prover och att de inte hittat någon förändrig när de jämfört röntgenplåtarna från i juni med dessa nu. Nästa röntgen blir i december och det känns skönt att jag får göra det klart innan det blir jul oavsett resultat. Det känns som jag vill veta innan för att kunna slappna av under julen. Julen är ju som de flesta vet lite extra helig för mig, jag älskar julen och det har jag alltid gjort. Det ska pysslas, bakas och städas...men inte så hysteriskt bara så att det ser okej ut. Det lärde jag mig av det vi kallar "cancerjulen" då när jag fick min första Bröstcancer(och enda hittills)och allt havererade. Jag blev opererad och hemskickad på julafton så inget blev som jag hade tänkt mig men då förstod jag också att det faktiskt inte MÅSTE storstädas för att det skulle bli en mysig jul. Det är inte städningen som är viktig utan att man har det mysigt och trevligt tillsammans. Så det tycker jag ni ska tänka på när det närmar sig julen ...städningen kan ni göra efter julen när allt pyntet ska bort!
Oj vad kontig denna bloggning blev...jul NU fast i och för sig såg jag att de börjat julskyltat på Maxi förra veckan!
Kitty:
Hoppas chokladbollarna var goda och att tentan gick bra! Jag ska nog också göra "bollar" till fredagskvällskaffet....för i kväll orkar jag inte.
Feta barn...
New Orleans/Mississippi. Där ska man akta sig för att bo...ja om man har pengar så kan man kanske klara sig. Ett äpple eller en kyckling =samma pris. Pommes i skolan till lunch, oj vad Svenska barn skulle jubla över den maten de får...
En 3 åring som är pigg och glad MEN han väger 30 kg redan och är beroende av Coca cola. En sorglig syn, länge leve äpplen och allt annat grönt, rött, gult.... Föräldrarna har tydligen inte förstått att det är de som bestämmer vad deras barn ska äta... han/hon stoppar ju bara i sig chips så fort man vänder ryggen till...JA VAR ÄR PROBLEMET??? Köp inte hem det!!!! IDIOTER. Men vill man Mata i hjäl sina barn så kan man ju fortsätta. Å va arg jag blir!!!!!!! Hur dumma kan vi människor bli?? Måtte vi inte få hit denna fruktansvärda fetmahysteri som finns i USA - Stå i mot allt vad ni kan!!! Visst kan man njuta och snabbmat är visst gott men bara någon enstaka gång. Vill vi leva och vara friska finns det bara en väg och det är bra "frisk" mat.
Ja du lilla Maja det kan man verkligen undra vad det är för en Flatt vi har här i huset...lika vild och galen är hon också. Men hon har blivit snällare mot mig sista veckan och har slutat morra åt mig. Hoppas hon är ur de dumheterna nu men risken finns väl att det återkommer igen.
Idag har jag inte gjort så mycket, gick en liten sväng när Rolf var ute med vovvarna. Men bara en liten tur och det gick bra...tyckte jag då. Sedan när vi varit hemma en stund fick jag en nerv i kläm ut i vänster ben. Jag brukar kalla den "kissnerven" det känns nämligen som jag är lite kissnödig och i bland när jag kissat försvinner det. Jag försökte därför med detta nu med men det ville inte ge med sig. Fick så jäv...ont att jag skulle kunnat skrika. Stoppade i mig först en dos morfin och sedan en till men det ville inte släppa helt ändå. Efter en timme släppte det till slut eller rättare sagt nästan....helt är det inte borta, tur jag har trapphiss!
Livet går upp och ner
Först av allt måste jag säga till Carina (skrev ett inlägg igår) DU ÄR INTE ENSAM om att må dåligt och det är INGET att skämmas för. Det är så hemskt att det ska vara fult att vara sjuk i sitt inre, i sin själ eller vad vi ska kalla det för. Alla har upp och nergångar, många av oss äter olika sorters "lyckopiller". Kan räkna upp en hel radda av er som jag vet brukar läsa här -men det tänker jag naturligtvis inte göra MEN det är inte mer fel än att få värktabletter.
Hemma i Filipstad var det Marieberg som var skräcken och här är det S:t Olof och det är som du skriver Tack gode gud för att de finns när det krisar till sig. Du är stark men inte hur stark som helst och det har vi runt dig sett men inte DU!! Man känner att man vill hjälpa men till slut blir det tjatigt och man vet inte vad man ska göra.... eller SÄGA.
Nu är jag väldigt glad att du äntligen fått hjälp för NU kommer du snart må bra igen - Men glöm inte att det tar tid med sådana här saker lika väl som andra kroppsliga sjukdomar. Jag har cancer och mår skit för det, Du har haft det jobbigt med både din kropp som värker och en sjuk mamma, andra har problem med sitt barn, eller något annat....allt detta gör att vi mår dåligt och man FÅR må dåligt det är inte så att man är "sjuk i huvudet" för att man måste få hjälp med sitt inre....jag vet att alla håller med men också att de flesta tänker som Dig när det gäller dem själva.... Man ska klara sig själv och det går över...jag behöver bara vila eller vad man då hittar på ska bota allt....
Själv har jag mått ganska okej idag, har bakat samtidigt som jag pratade i telefon med Birgitta. Hon trodde inte det skulle bli några tekakor av min kletiga deg men skam den som ger sig! Jag tänkte lite fel och fick en dubbelt så stor deg som jag tänkt mig och den var superkletig....men 84 rundlar senare var jag klar. Tur vi har varmluftsugn annars hade jag inte orkat. Efter detta storbak blev det inte mycket mer gjort idag ....fast jag orkade ta hand om morgonens kasse med trattar och trumpeter också! Mona och Leif de går hårt åt svampskogen...som tur är för oss :-)
Visst har jag väl ätit bra idag....
Dagens matlista: Har ätit både frukost= 1 stor balja rött te m 1 macka,
1 tekaka och kaffe till lunch
1 potatis, 2 tunna revbensspjäll och en supergod svampsås till det med cremefraich i.
Sedan har jag plockat i mig 3 äpplen och några godisremmar....och en mugg kaffe till i kväll.
Nu avslutar jag kvällen med filmen Pelikanfallet där Julia Roberts springer så man förstår varför hon är så äckligt mager, stackars människa! Hon äter säkert inte så bra som jag och absolut inget godis... Tror de flesta skådisarna har anorexia. Kanske inte lika illa som den stackars tjejen man kan se i Sjukhuset på 3:an, hon som heter Engla Louise. Hon vägde 26 kg när de gjorde en tvångsinläggning av henne - hon ville inte dö men heller inte väga mer än dessa fjuttiga kg. Kan ni fatta hur det kan bli så fel i huvudet....lika illa som dessa feta människor som intalar sig att de mår bra av att bli världens tyngsta....SJUKT är vad det är allt i hop. Där räcker det inte med bara "lyckopiller" det ska nog starkare donigar + terapi på både längden och tvären.
Nu kom jag att tänka på något annat och det är att får ni chansen att gå i talterapi någon period i livet så ta då den!! Det borde alla få gå i någon eller några perioder i livet. Jag fick göra det för länge sedan pga mina ryggproblem. Nej, nej sa jag det är inget för mig, ge det till någon annan som behöver det. Men hur det var så skulle jag gå en gång i alla fall och det var såå skönt - gick alla gångerna och kunde nog gärna fortsatt ett tag till. Man får klaga på allt och alla utan att någon ifrågasätter det, vinklar det så man ser på sakerna från olika håll... Ja det var helt enkelt toppen och jag fick helt plötsligt en annan syn på Amerikanarna och deras "psyksoffor" även om det är lite hysteriskt där och som med allt annat status!
Läkarna säger alltid att jag ska äta det jag tycker är gott och det tycker jag alla ska göra. Livet är för kort för att lägga på äckliga saker men för den skull ska vi inte bli onyttiga - nyttigt är inte alltid =äckligt och onyttigt =gottigt å fett.
Jag gjorde en korvgryta i går som jag också åt av, vilket var lite konstigt för jag brukar inte gilla sånt så vidare värst men det är ju inte första gången jag upptäckt att jag ändrat smak....åt det nyttigare hållet faktiskt. Mycket rotfrukter och så nu dessa älskade Svenska äpplen som jag hoppas ska räcka länge men som jag äter ja...då är de väl slut snart.
Är det någon som vet om det finns någon gräns för vad som är okej att äta när det gäller äpplen? Kan man äta för många så länge inte magen protesterar?? Ja så länge jag inte vet bättre fortsätter jag väl med min dos på 3-5 st...det är väl som Rolf säger att jag tycks behöva äta ifatt 40 år av utebliven äppeldos.
Nu är filmen slut och hundarna sover snarkande i sofforna här....Rolf ligger uppe och snarkar, jag har missat Karlavagnen....ja, ja det får bli en stund med ljudboken så somnar jag nog gott sedan.
Utsikt genom ett skitigt fönster. Hundar som vill komma in i alla fall två tanter som satt sina rumpor på trappsteget och väntar på tröga matte som aldrig öppnar dörren...dessutom luktar det så gott av nybakade bröd....
Bilen
Rolf åkte alltså över till Nynärhamn i går morse och köpte "grisen i säcken" i detta fall en bil som inte han provköras eller något! Allt genom att han fått förtroende för denne säljare -han jobbade på volvo...kanske som bilförsäljare..-.nej det tror vi inte att han var för han var väldigt ärlig med det vi hittills hittat. Dessutom har han gett oss en extra försäkring i 6 mån för fel som uppstår och han levererade en bil som var precis tipp topp, den gläner över allt. Den kunde inte varit renare och mer upputsad än den är. Det var annat med den som Maja och hennes "svärfar" var och tittade på som var så skitig att de inte kunde se lacken.... det enda som var rent var motorrummet allt annat hängde och slängde lite hur som. Dessutom skulle han han lika mycket som den vi nu köpte en kanonfin välbehållen bil av. En sak som är säker är ju att ska du sälja en bil så TVÄTTA den när du ska visa upp den!! Vem vill köpa en bil som är full av skit....? Inte jag i alla fall.
Rolf slängde sig av båten, rusade bort till "påkörningsområdet" där den "nya" stod och väntade med sin ägare. De skrev papper och 20 min efter körde han på igen med den vita bilen. Ja - Pernilla och Bengt, NU har vi samma som er! Ja, ja inte SAMMA utan likadan!!!
Nu kan vi jag och mina "privatsköterskor" Susanne och Kristina åka till stan i en stor krocksäker bil där jag kan ligga ner i stolen med sidokrockskydd!!
Kan meddela de som jag visat min hållbarhetstest av 3 clementiner från i somras som jag sparat för att se hur länge de kunde ligga utan att mögla. De brukar mögla, ruttna väldigt snabbt dessa frukter men eftersom jag tyckte de smakade gift när jag åt av dem ville jag inte att någon skulle äta utan jag har i stället sparat dem på ett fat i stora rummet. De har nu legat sedan i början av juli och i förra veckan fick jag se att en hade börjat mörkna i mitten, de andra såg fortfarande fina ut...lagom mjuka osv... Men tanken på att någon skulle ge sig på att äta dem gjorde nu att jag kastade dem. INTE i komposten eftersom jag är övertygad om att de är fulla med gift. Hur skulle de annars kunnat ligga så länge. De smakade verkligen super giftigt...
Kan man äta i hjäl sig på äpplen? Är det någon som vet hur många man kan äta på en dag? Jag stoppade i mig 5 st i går eller om det var 6 st?! Eftersom inte Rolf var hemma blev det ingen vanlig mat fast han kom ju tidigare än jag trott tack vare att han kunde hinna med vändande båt. Men han hade ätit på båten och jag kände som vanligt inte att jag behövde någon mat....äpplen gick ju bra. Jag "tvingades" äta lite rester senare....och det var väl bra antar jag trotts allt. Jag vet att man ska äta men det är så tråkigt och aldrig i mitt liv trodde jag väl att mat skulle bli tråkigt....livet är fullt av överraskningar!
Glömde skriva att jag känner mig lite yr ibland...men skalltumörerna kollades ju i augusti så det kan inte vara någon större förändrig....men ändå får man spöken som fladdrar runt där uppe. När det gäller huvudet får man väldigt snabbt oro i kroppen. Jag ska i alla fall be dem röntga huvudet nästa gång då i dec, när det är dags för kontraströntgen igen. OM det inte försvinner helt alltså, kan ju vara något annat som händer...en reaktion på tabletterna eller nått.... Men hur som är det nog bra att veta att det INTE är något.
Jag orkar inte med en kontraströntgen på bara huvudet pga nålsättningen...det är så hemskt. Att detta enkla som att sätta en nål ska kunna bli så hemskt, det är sorgligt att de inte kan ge oss venportar som klarar av kontrasten så man slapp dessa enskilda tillfällen med nålsättning. Det finns de som sprutar kontrast i porten men eftersom inte tillverkaren kan garantera att de håller för det hårda trycket har de på Visby lasarett bestämt att det inte får göras. Både personal och patienter skulle jubla om det kunde ändras, för detta är inte roligt för någon av oss. Alla som får dessa behandlingar som jag får tappar sina blodkärl, de blir så tunna och sköra. Det är nog det som står högst på min önskelista nu! =hållbarare portar
Tratt eller trumpet
Trattar har en tydligare ådring under hatten och en slät fot.
Trumpeten har ...ja helt enkelt tänk trumpet...ingen direkt hatt utan mer som en strut. Många är väldigt fina uddiga i kanterna och lite grövre i foten än Trattarna är.
Så nu vet vi alla vad som är skillnaden på dessa godingar! Vi har mest med Trumpeter på tork men även en hel del Trattar. Jag tänker inte dela på dem för de är båda lika goda och inte så stor skillnad i smaken. Vi har blivit lovade en omgång till på trappan i morgonbitti! Kom ihåg att vi har vakthundar...svampvakthundar!!
Vi har hjälpts åt att klippa klor och lurviga tassar i kväll, jobbigt men ack så nödvändigt i detta blötväder. Vi passar även på att köra ur öronen med maskinen så man håller öronproblem borta. Men lilla Sally ville inte vara med på denna maskinbehandlig...sur och grinig blev hon. Det är jag inte så van vid att hundarna brukar vara såå sura men det gör ju bara att vi får träna oftare med maskinen än förut - vilket hon inte kommer att uppskatta. Men här ska jädrar anamma ingen hund bestämma, inte ens en liten sur Cocker... Tyvärr har jag lite mer erfarenhet av sura Cockrar än sura Springrar. Vet inte om jag haft otur eller om de har lite mer humör, men jag tror tyvärr att det är så. Våran snälla Mocha hör inte till dessa surisar, hon har bara varit väldigt klåfingrig men ALDRIG sur...inte som jag kommer i håg i alla fall...
Min rygg mår inte så bra efter klippningen så nu ska jag lägga mig och lyssna på en ny ljudbok Åsne(stackars människa att heta så)Seierstad och HUNDRA OCH EN DAG så jag återkommer med vad jag tycker om denna senare.
Dessa vackra blommor fick jag av Kristina idag när hon kom förbi - En vänskapsblomma kallade hon den- Vänligt , vackert och snällt var det tyckte jag. Man blir alltid glad över att få en blomma!
Trumpeter
Skit samma jag får inte tillbaka mitt liv på att tjata om detta som ALLA redan vet så jag slutar nu! Men ibland måste man få lufta av sig sina konstiga tankar. Det är så härligt att fått livet tillbaka i några månader igen, alltid lika härligt och oväntat. Man tror det värsta eller jag gör det när jag ska på läkarkollen. Denna gång trodde ju inte bara jag att det skulle skita sig utan även läkaren. Men vi hade båda fel och det kändes skönt som ni nu läst typ 20 gånger....känner mig lite tjatig.
Jag har lite ont av olyckan fortfarnade men det håller nog på att avklinga...kling, klang och klingeling! Det kommer nog att bli riktigt okej när allt ordnat upp sig. Något jag önskar jag skulle kunna är att gå lite mer än vad jag kan. Men tyvärr får jag så mycket mer ont av att göra det. Kände i morse vad ont jag hade efter det jag gick på Maxi + lite till i går. Om jag smyger runt lite försiktigt så går det att ta sig framåt. Med kundvagnen som rollatorstöd. När det var för trångt fick Rolf ta kundvagnen och gå runt så jag kunde ta den kortaste vägen själv. Skulle inte kunna gå en promenad så som man tänker sig promenad och det längtar jag jättemycket efter....skulle vara så härligt ute i höstluften.
Tack Mona!! Denna laddning med trumpetsvamp levererades i morse. Om vi inte missförstått så är detta Trumpetsvamp medan Trattkantarellen är mörk både i fot och hatt. De ligger nu på tork och kan på så vis förgylla den mörka vintern framöver med härlig "skogskänsla" . Tyvärr får vi nog klara oss utan den goda älgfärsen eller älgsteken som gör det hela till en fulländad njutning. MEN man kan inte få allt här i livet....vi får nöja oss med en vanlig kossa, det går bra det med...man kan ju använda viltkrydda!
Jag lagade till en härlig pastasås av svamp, paprika, lök och tomater....sen lite, lite kassler och en liten klick creme fraich. Men ändå fast det blev gott vill jag bara ha lite, lite och sedan mår jag illa... Det är jättetråkigt, ibland går det bra att äta men oftast vill jag bara ha lite och sedan är det stopp. Just nu äter jag mig fet på äpplen, för det blir man väl tjock av?! Rolf undrar om jag håller på att äta i fatt de 40 år jag inte kunnat äta....jag tuggar mest hela tiden...på äpplen alltså! Kanske är därför jag inte vill ha maten?! Fast nej så är det inte för det var så redan innan äppelupptäckten gjordes.
Ännu en gång!
De tog nya blodprover och de ska jag få svar på till veckan men det finns ingen anledning att tro annat än att de är okej för jag mår ju bra bortsett från värken.
NU mår jag väldigt bra, väldigt trött men VÄLDIGT nöjd!! Vi åkte till kondiset Norrgatt och fikade innan vi tog en sväng på nya Sko-Kanonen och Klädbutiken vägg i vägg med skobutiken. Det var inget som lockade hos någon av dem så det fick bli ICA Maxi i stället. Där inköptes lite av varje, det mesta ätbart blandannat en supergod Lingonlimpa från deras eget bageri och så deras egna Dammsugare...de är supergoda om det är någon som missat dem!
Rosabandet diskdukar
och morötter! Det skulle bli rosa diskhandskar också men det fanns inte. Maja fick ett moppset från Vileda i rosa av mig så hon ska städa lite bättre...eller oftare...kanske Fredrik vill ta en svängom med den vackra moppen också ibland.
Det är bra att träna armarna om man gör på rätt sätt. Men det finns kanske roligare sätt att träna på, fast det blir ju väldigt rent om man tränar ofta och mycket!Nu är det dags för en Dammsugare utan både motor och sladd...bara gott kaffe i en mugg med skummad mjölk....medan man hör hur regnet öser ner och fyller min utsatta "orkidévattenhink".
Nu ska vi må bra i detta hus ett tag framöver, utan krockar och annat skit. Även blommorna tänkte jag skulle få det de vill ha, kalkfritt vatten!
Nu njuter vi av livet! TACK FÖR ALLT STÖD JAG FÅR!!!!
GRATTIS Lisen till dina små fina, söta "korvar" så synd att du är så långt borta annars skulle jag kommit och sniffat på dem. Det är så synd att ni flyttat men jag förstår er och jag har ju två döttrar som också uppskattar den södraste delen av Sverige så det är nog bara att erkänna att det nog är okej även där....och uppe i norr med...tänker på Birgitta. Man vet aldrig vad livet har för överraskningar att erbjuda om man bara vågar. Vågar man aldrig prova så vet man inte vad man kunde gått miste om...eller hur man nu ska se på det.
Nervös
Idag har vi varit en liten tur till Ekstakusten för att köpa äpplen och sedan gick Rolf en sväng med hundarna vid havet. Sally kastade sig handlöst rakt ut i skummande vita vågor, hon är galen den lilla hunden. Sedan åkte Rolf och Mocha på fasanjakt till jägarkompisen Göran medan jag sov i några timmar.
Har inte orkat med att vara social idag, det får vara tills jag vet vad de säger om min kropp...nerverna gör att jag inte orkar vara trevlig och då är det lika bra jag håller mig för mig själv...för allas bästa. Säger någon något fel så hugger jag direkt eller så börjar jag böla för ingenting...men vi vet att det är så här dessa väntans dagar.
Undrar om någon som inte varit i samma situation förstår hur jobbigt det är? Det är som att få en dödsdom eller något åt det hållet....nja kanske inte riktigt men inte långt i från. Jag vet att i morgon kommer jag inte vilja ha frukost, inte prata med någon, bara sitta och vänta, vänta och vänta på att det ska bli min tur att få komma in till läkaren som förhoppningsvis säger -Det här ser ju bra ut!.... så håll nu tummarna för mig.
EFTERLYSNING
ELDSDANSEN av Helena Tursten
Skivan är vit och det är cd nr 1. Hoppas, hoppas att någon hittar den. Kanske suttit kvar i någon "spelare" och på det sättet hamnat i en anna ljudbok.... Ni som vet att ni lånat av mig kan väl kolla i de som ni har hemme just nu, både egna och andras! Tacksam om ni hjälper mig leta.
Nu ska jag lägga mig och lyssna på en annan bok och sedan äta äppelpaj när jag vaknat ur min eftermiddaslur. Det blåser rätt ordentligt ute. Rolf är på jakt träning och jag har letat skiva samtidigt som jag pratat med Maja i telefonen. Sedan får jag rapporter från GKK lilla utställning idag, där Pernillas trevliga hane Puma blivit BIR och lilla Stella BIM. Håller nu tummarna för gruppfinalen där Puma ska in om en stund...men det finns en väldigt fin cockerhane som är svår att slå...vi får väl höra senare idag. NU SOVA...eller i alla fall vila med ljudboken!
Tillbaka!
Ja då var jag tillbaka igen efter några dagars uppehåll. Det har varit en intensiv vecka med trevliga besök av både lillebror med familj och en gammal vän som inte varit här på många år.
Vi har varit på en utflykt och resten har vi varit här hemma, druckit kaffe, ätit äpplen...många...och mycket god mat med en del gott vin till. Ja som ni förstår har jag haft det roligt även om det känns i kroppen så här efteråt. Men om man får lite mer ont en sådan här gång gör inget för man vet varför och det har varit pga något roligt.
Här kommer Pernilla med sina tjejer i min trapphiss!
Mina härliga badtjejer Kajsa och Selma. Det är så härligt att se på barn och badbubblor!
Här ser ni två Curly Coated Retriever från Kennel Månskugga i Molkom och på bilden även matte/uppfödare Elisabeth
Idag däremot har det inte varit lika roligt, även om det också varit trevligt i mellanåt. Jag åkte in på förmiddagen tillsammans med Kristina som erbjudit sig att skjutsa mig till sjukhuset. Vi värmde alla ris och vetepåsar vi hade, en med kärnor i som håller värmen längst tog jag på armen och resten la vi i en liten kylväska...för att hålla värmen.
När vi kom in erbjöd sig Gittan att sätta nålen för kontrast men när jag sa hur det brukar gå till sa hon -Jag ringer efter en sköderska på operation! Det var hon glad för efter att den stackarn försökt 2 gånger i handen men till slut fick det bli foten. Där gick det och det var jag väldigt VÄLDIGT glad över!! Det är en fruktansvärd pina detta med nålsättning och ändå hade vi gjort allt för att det skulle vara fina ådror. Det var fina ådror som syntes men inga som höll eller låg kvar när de skulle stickas i. Det gör så ont och jag kändes som jag skulle svimma men tack vare att Gittan och Kristina pladdrade för fullt om både det ena och andra så överlevde jag.... ja, ja så illa var det väl inte men nästan....
På röntgen så fick de i kontrasten och gjorde röntgen. Sedan frågade hon om hon skulle ta bort nålen...jag fick hjärnstillestånd...skulle den vara kvar...njae... eller Nej du kan ta bort den. Då kommer röntgenläkaren STOPP vi måste ta om bilderna med ny kontrast!! GUD så tacksam jag var för min velighet för en gångs skull. Tä'nk om hon dragit ut nålen, då hade de nog inte hittat någon ny ådra utan fått ta till halsens ådror....fy farao.
När det äntligen var klart gick vi vidare till Onkologen och där fick jag mitt Zometadropp som är för att stärka skelettet. Då var jag så trött och slut när vi kom dit. Sköterskan Ann-Britt frågade vad de fick bjuda på. Hon vill ha en kopp choklad med vispgrädde sa Kristina och jag höll med, det hade varit väääldigt gott. Njae det kan jag nog inte trolla fram men ett glas saft ska jag kunna komma med skrattade hon(hon skrattar nästan jämt den trevliga favosköterskan)
Gissa vad hon kommer med -En mugg med choklad!! Ingen grädde men ändå. Det var såå gott, jag njöt verkligen av denna goa mugg. Sedan när min behandlig var klar frågade vi om en annan bekant var kvar där och om hon orkade med besök. Det gjorde hon och vi gick vidare in till henne och satt där tills hennes behandlig var klar. Sedan var det dags för hemresa!
Innan vi lämnade stan gjorde vi ett besök på Åhléns och jag fick köpa 2 nya ljudböcker, tejp(saknade jag när småtjejerna var här), 2 krokar och en bunt med vackra servettet...som jag igentligen inte behövde för jag har en ganska fin hög av servetter redan men det kan vara bra att ha....eller hur! DU kanske kommer på besök och behöver en att torka fingrarna på eller munnen...
Höst på riktigt
Blev glatt överraskad idag! Årets första tomte har anlänt...lite tidigt men ack så söt han är eller så kanske man inte får säga om en liten skäggig varelse...att han är söt alltså! Skit samma han har inte så stora möjligheter att invända.
Tack Susanne!!
En av "mina" sköterskor på onkologen ringde idag och hade fått syn på att jag skulle vara tvungen att åka till stan 2 dagar i rad nästa vecka- det fixade hon till så nu blir det bara en och tyvärr inte på fredagen som jag skulle vilja. Men å andra sidan finns det ju inget som hindrar att Susanne och jag åker till stan en fredag utan sjukhusbesök, kunde ju vara roligt som omväxling och då kan jag orka lite mer....shopping!
Förlåt alla som fyllt år och som jag glömt bort (Kitty, Pernilla...)..fast ni finns i almanackan...fattar inte att jag är så blind. Fast jag tittar i den varje dag, nästan i alla fall.
Bullat upp!
Nu har jag bullat upp! För första gången på ...ja mycket länge har jag bakat bullar. Skulle göra vanliga kanelbullar först, sen tänkte jag göra "Leila bakar" bullar men det var lite för omständigt, slutade med en kombination av de båda. Det blev dessutom 3 olika varianter, en med äpplen(så klart i mitt nya äppelliv), en med blåbär och så helt vanliga kanelbullar. Har bara smakat äppelbullarna och de blev om jag får säga det själv (vem ska hindra mig)extremt goda!
Vill ni ha receptet så går det bra att höra av sig! Eller kom hit och provät, men det kanske inte finns så länge för jag väntar mycket besök framöver. Så troligen kommer jag att vara lite tyst några dagar framöver. I morgonkväll/natt kommer min bror Mats med fru Pernilla, Selma och Kajsa. 
Kajsa och Selma mina gullungar. Denna bild är från i somras när vi var hos mina föräldrar.
Sedan när de åker kommer en gammal vän Elisabeth från Värmeland du sköna, med två av sina vovvar. Det ska bli så roligt med lite besök igen - alltid lika roligt. Så hör ni inget av mig vet ni varför - jag har fullt upp.
En sak som vi alla inte får glömma är att stödja rosabandetkompanjen som börjar i morgon! Det rör oss alla oavsett om vi är kvinnor eller män. Alla kan vi få denna hemska sjukdom och genom mig kan ni se hur illa det kan gå om man har otur. Så passa på och köp ett rosa band när ni är på Apoteket, Ica eller andra platser där det säljs.
Äppel, päppel...
Jag har inte kunnat äta äpplen på 40 år och så i går när jag skulle skala några för att göra en äppelpaj till Rolf kunde jag inte låta bli att provsmaka lite på ett... Det kliade nämligen inte i ögonen som det brukar göra när jag skalar ett äpple. Kan ni tänka er det kändes inget...jag tog en bit till och en till...ingen reaktion. Till slut hade jag nog knaprat i mig ett helt äpple och gick för att meddela Rolf den glada nyheten. Då säger han -Du är inte klok, ska vi till Akuten nu igen??
Nej, nej det ska vi inte. Jag ska äta äppelpaj sen och det gjorde jag också! Det var så gott, en stor portion...och jag fick nästan lite panik när jag kom på att det kanske hade varit klokare att bara smaka lite....inte ett helt lass på en gång. Men det gick jättebra och jag var så glad.
Ja nu är jag tillbaka på jorden igen...ja, jag kan fortfarande äta våra äpplen men jag läste att det kan bli så med STIGANDE ÅLDER...och hur roligt lät det då! Nu är jag GAMMAL också...det är väl beviset med äpplena antar jag.
Jag får väl njuta av mina UNGA blommor och jag måste ju ändå säga att det är värt att vara "gammal" om man kan få äta ett äpple lite då och då för det är jäkligt gott.
Olycka!
Oj vad ska denna kropp behöva utstå... Ja ni som ännu inte vet och det är väl de flesta så var vi med om en krock häromdagen. Vi var på väg hem efter att ha varit och handlat lite. När vi kommer till en korsning där vi är på huvudled kommer en dåre och kör upp för en liten backe med noll sikt och bara brakar rakt upp och på våran bil. Vi körde ungefär 40...kanske lite mer och han kommer i samma fart nerifrån och brakar rakt in i oss. Som tur var han Rolf reagera och bromsade så mycket han kunde så i stället för att hamna i min dörr tog det i frontskärmen. Gubben som körde den andra han var helt övertygad om att det var högerregeln som gällde...fast det sitter en lämna företräde skylt där han kom och dessutom är det markerat i vägen. Bara det att han inte kände till vägen och ändå inte saktar ner när man ska ut i en korsning där man inte ser något visar väl på vårdslöshet... tycker jag i alla fall. Hur som helst så fick jag väldigt ont efter, vi åkte hem och jag sov någon timme.
Vaknade och kände mig inte bra, ont här och där och över allt. Ringde onkologen och de ville att jag skulle åka till akuten för att de skulle kolla igenom mig ordentligt. Så vi fick sätta oss i svärmors lilla bil(inte världens bekvämaste) och köra till stan. På akuten var det full cirkus, fanns ingen bår att lägga mig på när jag kom in. Fick en nackkrage på mig och efter ett tag fick jag äntligen lägga mig. Sedan var det petigt värre, jag fick inte röra mig. Inte lyfta varken nacke eller rumpa, inte vända mig heller. Först kände en läkare igenom mig från topp till tå för att sedan skicka mig på röntgen där de skiktröntgade nacken och tog en "vanlig" röntgen på ryggen. Allt såg bra ut eller man kanske ska säga oförändrat ut. Så efter 6 timmar var vi äntligen hemma igen - å så skönt det var att få lägga sig i sin egen säng!
Dagen efter, alltså i går, var jag väldigt öm och på kvällen hade jag hemska nervsmärtor i bröst, mage och ner i benens framsidor...helt nya krämpor som med all säkerhet kom av olyckan. Tidigare på dagen hade vi besök av Monica och Nenne från Smålands djupaste skogar och deras lille Ruffe. Det blev en trevlig kaffestund ute i solen. Sally försökte leka med herr Ruffe men han tyckte hon var lite väl livlig...annars brukar det vara han som är värst...men denna gång muttrade han mest och tyckte hon var jobbig. Men lite lek blev det till slut...eller var man ska kalla det, de jagade lite efter varandra. 
Så här ser lille Ruffe 2 år ut.
Men i dag har jag varit med Mona på marknad i Klintehamn. Hon fick dra mig runt i rullstolen och vi undvek alla ojämnheter som gropar, gatsten och trottoarkanter -allt detta är jävulskt för en öm kropp. Vi var inte där så länge men han ändå göra av med lite pengar på både det ena och andra. Träffade lite folk och för en gångs skull såg jag lite folk för det brukar jag aldrig göra när jag gått på sådana ställen förut. Men det är en av fördelarna med att åka rullstol, man kan slappna av lite...ja när man inte ska passa på folks bakben och hälar...aj, aj... Mona räknade till 4 påkörningar och sedan hade vi en som nästan trillade i knäet på mig. Vi träffade "Kinna" med husse och matte. Matte=Susanne och Mona passade på att äta varsin bakad potatis. Jag mår mest illa just nu när jag äter, godis går bäst men till och med det är svårt. Det går säkert över igen HOPPAS jag för det är så tråkigt. Jag kan inte komma på en enda maträtt som jag skulle tycka var god och det är ju inte precis likt mig.
På onsdag är det marknad på Hemse men då kommer jag inte upp för då jobbar alla tänkbara rullstolskörare. Men nu är cocosbollarna inköpta (blev några glutenfria också men om de är kvar till i november...det är tveksamt)så det får väl räcka med det. Fast det fanns en del saker som jag skulle kunnat tänka mig köpt. Härliga trasmattor för 500 kr, men med en Sally i huset känns det som att kasta bort pengarna just nu. Det kanske finns nästa år igen och då har vi nog ingen valp som tuggar på allt och lite till.
Just nu ser mattan i tvättstugan ut som den skulle varit angripen av råttor, mal eller något annat som gör små hål här och där...kan det vara en svartråtta?? Det var bara där helt plösligt lagom jag började fundera på om hon inte tänkte ge sig på något sådant, för det brukar ju vara så att mattorna åker ut en period under valpens första levnadsår. MEN då hade det helt plötsligt bara hänt och på flera ställen dessutom.
De här fina vantarna köpte jag i riktigt ullgarn, så händena ska vara varma i vinter när jag ska ut på långtur. Mona köpte ett helt underbart vackert babytäcke som man ska ha på golvet att lägga barnet på. Det var i olika lila färger, med både små figurer och blommor på. Allt detta som är hantverksmässigt gjort är ju så billigt. Det är ju oftast bara materialkostnad, inget eller väldigt lite för arbetet. Mina vantar t.ex kostade 175:- och henners täcke som var rätt stort 400:-
Nej nu vill min värkande kropp lägga sig. Mina sår läker bra nu i alla fall så det känns bra. Ryggskinnet verkar sitta kvar ett tag till så det kommer inte att lossna som det i ljumsken gjorde.
Nu ska jag sova!
Till Marie "Honey". Vi köpte bröd av "ditt" bageri(=stenugnsbageriet.-där du praktiserade för några veckor sedan-jag tror inte du har glömt men för att andra ska förstå vad det handlar om) Fikonsnurrar...knorrar..eller något sådant och grovlimpa. Jag försökte få Mona att köpa Frukt och Nöt brödet men det var visst någon där med som inte tålde nötter! Det var ju annars gott ;-)
Knorrarna var i alla fall super goda och jag blir så sugen på att baka matbröd så kanske en dag....gärna något med fikon i och kanske lite annan frukt. Gott för hela kroppen!
Bränd för livet?!
Nu till något trevligare, visst är hon vacker mitt lilla "kattbarnbarn" Ronja.
Visst är hon söt lilla Ronja, det är ju nästan så man blir sugen på katt eller hur...eller jag i alla fall.
Fotograf är "moster" Maja Jakobsson
Men bara nästan.... sugen alltså!
Svarta knölar...
Ja gissa vad detta är?! Sten, bajs..., diamanter eller ...??
Prismässigt närmar det sig nog mer diamanter än något annat. Det finns de som tycker det smakar skit MEN till dem hör inte vi! Jag är så glad över att vi lyckats få dessa små goda läckerbitar de senaste höstarna. Det är alltså tryffel vi pratar om och det är som de mörka de ser ut innan man skalar av den yttre, jordiga "skalet". Det lilla skräpet som blir av denna "putsning" ger vi till våra hundar som det bara älskar. Bonnie skulle nog blivit en väldigt bra tryffelhund om matte orkat. Mocha är inte lika glad i det som hon men lilla Sally verkar uppskatta godheterna. Så om hon försvinner i något änge är det väl inte omöjligt att hon kommer tillbaka med en liten klump...om matte har tur, husse vill däremot att hon ska hålla sig till den andra typen av jakt...alltså på fågel och kanin.
Hur som helst så har vi fått njuta av tryffelsmör på en god köttbit och det är aldrig fel. Dessutom har jag gjort smör som ligger i frysen och väntar på något tillfälle att användas. Man kan ha det i potatismoset, pastan, kött eller fisk....ja och mycket annat. Bara på en rostad macka är heller inte fel.
Denna helg har även gett Carina och Stella ett 1:a pris med HP i viltspår! Så roligt grattis! Vet att det finns några till som är på gång med sina viltspår, bland annat Sissi med Alva och Thea...säkert fler eller jag vet att det är några till, det är så kul att ni håller på. Glöm inte meddela mig även om jag varit dålig med uppdateringen på hemsidan...det är på gång!
Jag har äntligen fått min klippmaskin, det gick snabbt och var billigt. Runt 500:-inkl.all frakt. Då ska den vara helt genomgången och det har den aldrig varit på 20 år....jag skäms nästan. Olja har jag gett den och delat den och blåst rent har jag gjort ibland men aldrig servat den på riktigt. Det hörs faktiskt att den fått ett "ettrigare" ljud så jag hoppas den håller lika länge till nu. Ska ni köpa klippmaskin så satsa då 2000:- på en riktig maskin som håller hela livet(om du inte tappar den i golvet....snyfft) och som ni dessutom har ett mycket högt andrahandsvärde på. Jag pratar naturligtvis om en OSTER A5 så klart. Behöver ni service så rekommenderar jag www.parma.se de var även snabba.
Där kan du även köpa maskiner av olika modell. Men köp ingen under 1000 kr för det har jag sett allt för mycket av under åren(de håller bara en kort tid) och ser man till vad man kan få i andra hand så tjänar man helt klart på att köpa den dyra Oster. Sköt den och klipp varje månad eller vecka och du får efter 10 år tillbaka hälften av vad du gav...kanske mer och då förstår du själv vilken jag tycker du ska välja. Om man har bra grejer att klippa med blir det även så mycket roligare.
Men vill ni har duktig hjälp med att klippa din hund så ring Pernilla Åhlin, hon gör det jättebra!
Nu ska jag vila, har varit hos svärmor och FÖRSÖKT....suck, lära henne att använda en ny mobil...typ superenkel men ändå sååå svååår....ja, ja det är inte så enkelt med alla nymodigheter. Men det tar på orken att vara lärare, inget för mig...tålamodet är inte vad det varit.
Tack Pernilla och Robyn för både blomma och nyplockade huvuden på både Bonnie och Mocha -det syns verkligen skillnad och då var de inte så hemska som en del hundar brukar kunna vara. Vi har ju Susanne som håller efter det värsta på dem, mina fingrar klarar inte alls av att plocka längre. Vad gjorde jag utan alla hjälpsamma händer!
Lax igen!
Jag är lika trött idag och har pratat med en av mina läkare idag. Hon ville höra hur höjningen av mina piller gett för effekt. Jag tycker det känns bättre men jag får ont när jag är igång... Hon tycker jag ska ta en eller två extra när jag vet att jag ska göra något som kommer att göra ont och göra det jag orkar. Det jag är rädd för är just detta att jag kan somna när jag bra sitter. Kom på mig med att somna idag när jag satt och drack kaffe inne i soffan...helt plötsligt så hade jag sovit någon minut. Märkte det på ljudboken jag hörde på, fattade inte vad det handlade om...och jag som trodde jag var vaken. Men det blir nog bättre när kroppen vant sig vid den högre dosen trodde läkaren - hoppas hon har rätt!!
På onsdag kommer en av mina bröder med sin familj - ska bli sååå roligt. Hoppas jag är riktigt pigg till dess. De stannar bara till söndag så det är inte så länge men kanske är lagom.... när man är så klen som jag är. Jag vill ju så mycket men orkar så lite....irriterande.
Detta läste jag i Gotlanstidning idag om fibromyalgi om någon är intesserad...vet att några av er som brukar läsa här har problem med detta.
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4219999
Livet är verkligen upp och ner
Så har vi haft en likadan dag igen fast den slutade på ett trevligt sätt med Stellas CK tårta tillsammans med Carina och Rolf Löthberg.
Jag har ont, ont och ONDARE.... Fattade inte vad som hänt men så upptäckte jag att jag tagit 40mg för lite och vipps så var det betydligt bättre! Det kändes bra att det var pga detta misstag men tyvärr håller det inte så länge som jag skulle vilja. Dessutom vill min kropp bara att jag ska ligga och inte göra något...men det vill ju inte jag. Men det är bara då som jag kan hitta helt smärtfria lägen, men det är ju som sagt inget alternativ, för ännu tänker jag inte lägga mig på heltid, det får allt vänta ett tag till.
Blev lite deppig när jag pratade med min mamma och hon berättade att våran gamla frissa hade somnat för gott häromdagen. Hon fick cancer i sin mun och opererades för det i våras. Risken att det skulle spridas var väldigt liten och allt såg bra ut. MEN hon blev bara smalare och smalare...var på återbesök för ungefär 2 månader sedan och fick då veta att det spridit sig till flera organ...och nu tog det slut...så snabbt. Cancern som måste varit av en extremt aggressiv variant måste nästan ha funnits i kroppen redan när hon opererades för det kan inte vara möjligt att det bara kan komma så pang bom. Fy det är så tragiskt för alla som drabbas oavsett ålder. Men det är klart att det känns ännu värre när man läser om tjejer som fått bröstcancer i 25 års åldern och sedan är döda 2 år senare...det känns fruktansvärt orättvist.
Jag har tur även om jag har otur + min kära familj + att jag har så otroligt många kära vänner som gör livet så mycket lättare i allt det jobbiga!