Ulla-Brittas Blog

Ja tyvärr finns det nog ingen större chans till "eller" men man kan ju försöka intala sig att allt är inbillat och att det går över om man blundar... Fast jag har försökt med det också och det brukar inte fungera så länge, fast en liten stund kan vara okej. Armen och benet värker, gör det svårt att blunda men visst är det så att man hela tiden undrar om man inbillar sig allt. Men när sköterskan ringde och sa att de fått flytta fram både röntgen och läkarbesök så förstår man att det är på riktigt. Hon kollar också att allt annat är beställt -kirurgen och strålningen- så maskineriet är i gång igen.

Nu ska bara jag hålla ihop igen, igår mådde jag skit - trotts gjutning - det räckte att någon sa något snällt eller tvärtom...fast det var nog ingen som var dum...så bölade jag och det kändes som jag hade en stor klump i magen. Det var en stor "ångestklump" som satte sig ordentligt i magen, den riktigt värkte. Jag önskar att allt var som för några veckor sedan, då mådde jag så bra. Men nu de senaste veckorna har det gjort mer och mer ont.

Har jag en otrolig tur så har det inte hänt något mer i resten av kroppen. Det kan vara så att det bara är i armen det är aktivt...även om det nog är rätt otroligt att det skulle vara så men hoppet är det sista som överger människan.

Hör just en tjej på radion(Karlavagnen)som har fått 4:a nya njurar eller om det var 5 stycken och de bara stöts bort men hon är uppåt ändå. Så om hon orkar så ska väl jag också göra det. Det är viktigt att man har lite mycket...tur och att humöret kan hålla sig på någorlunda hög nivå. Sedan blir det sämre med orken att vara social, det är tyvärr så. Man vill inte riktigt vara med på samma sätt som när allt är bra. Det är alltid lättare att leva när livet är positivt. Men jag har inte på något sätt gett upp, men nu är det en seg väntan på röntgen och svaret som jag får av läkaren den 9 juni. Så ni får kanske inte läsa så mycket av mig innan dess...kanske. Ibland är det skönt att få skriva om något annat så man vet aldrig. Men just nu är huvudet bara fullt av "cancertankar", drömmer konstiga drömmar både på dagarna och nätterna. Men skriva kan ni alltid göra, även om jag är dålig på att svara...så tro inte att det är bara DU som inte får svar- det gäller alla!

Jag mår så bra av att ni bryr er!! Så tack till er alla kära vänner, önskar jag kunde ge er en kram men ni får tänka er en! Blunda och känn efter så kommer den här....

Jag har i alla fall gjort några blad till och de blev nog lite bättre nu...börjar komma på hur man ska göra. Kan verkligen rekommendera att ni gör er ett blad eller två! Gå in och sök på gjuta rabarberblad så får du upp en jättebra beskrivning. Det enda som inte står är att man ska pensla det med olja för att lätt få bort bladet.

Så har man då ramlat ner i gropen igen...fast denna känns ändå inte så djup som förut...börjar nog bli van. Kan man bli van vid cancerangrepp?! Kanske eller...kanske inte?! Skit samma nu är det troligen kört igen eller vad man ska säga. Det var alltså ett aktivt angrepp i min vänstra arm så nu ska vi se vad som händer framöver. Först ska kirurgen titta på bilderna och se om de vill göra något ingrepp för att stärka upp den. Det är väl om den ser ut som kex eller om den ser ut att hålla. Vilket min läkare trodde och att jag nog skulle ställa in mig på att åka till Stockholm för att "smärtstråla" armen i 5 dagar + även troligen högerbenet. Jag har varit så emot att stråla men nu har jag så ont att det inte finns så mycket annat att göra. Men jag vill inte stråla i ryggen så länge det går och det är ju skillnad på att få strålar där det finns andra organ mot en arm där inget annat kan bli förstört.

Hoppas det ska bli bra sedan och att jag kan gå. Nu blir det troligen ny sorts hormon eftersom de inte tror det är aktivt med det jag har nu. Allt tyder på det eftersom jag fått så mycket mer ont. Men ännu vet vi inget riktigt säkert. Jag måste göra en ny "storröntgen" på hela kroppen för att de säkert ska kunna säga vad som hänt. Ska göra den om 3 veckor och sedan läkarbesök en vecka senare. Nu ska de försöka påskynda och få till en snabbare både röntgen och läk.besök. Men allt är så uppbokat och fullt så vi får väl se vad de kan göra åt det. Sedan är det väl så att någon vecka hit eller dit inte påverkar det hela något större. Men det är jobbigt att vänta!

Känner att det är hög tid att skriva lite på bloggen igen. Det har varit en seg vecka med mycket ont och dålig sömn. Ska på ett extra läkarbesök på måndag efter att ha haft telefonkontakt med en av mina läkare i går. Hon vill inte att jag ska gå med min onda arm utan att vi kollar upp med en undersökning och röntgen av den. Sedan har jag haft kramp på höger sida av bröstkorgen typ ett par gånger om dagen, varit lite mindre de senaste dagarna men det känns också som det vore bra att de kollade lite på detta. För övrigt har jag bara mer värk lite allmänt över allt och hit och dit...

Dagarna går med mycket sömn och lite gjort...städar av lite, bakade en kaka, plockar lite med blommorna...tvättar och hänger (om jag orkar bära ut tvätten)sen sover jag lite igen...å igen...  Men bara en sak per dag...alltså, inte alla saker på en dag...det går inte! Låter rätt tråkigt eller hur!?

Hoppades Lina skulle komma hem någon helg men det blir nog inte, kostar ju så mycket att ta sig överallt i detta land. Varför ska det behöva kosta så himla mycket att ta sig över med en "sketen" färja som inte är speciellt underhållande eller lyxig på något sätt. Vårat rabatterade pris kunde väl gälla för alla så kanske fler skulle kunna komma över+att vi kunde få det ännu lite billigare så kunde vi åka lite mer. Vi har landets lägsta löner på denna ö så vi behöver ha låga priser för att kunna leva här. Men det aviga är att de som flyttar hit eller som bygger nytt för att kunna sommarbo här har massor (kanske inte alla men många)med pengar...vilket i och för sig är bra för det ger ju t.ex Rolf jobb. Men när sommarfolket kommer så höjer handlarna priserna och det drabbar ju oss också för vi får inga "öprisrabattkort" för mathandel och annat. Visst är det synd om oss, eller är det inte det för vi får bo på denna fantastikt vackra ö året runt...och det ska vi minsann betala för och vill vi inte göra det kan vi flytta... Ja så är det nog!

Slutgnällt, det är nog för att jag har så ont som jag känner mig gnällig!

En liten uppmaning till er med hundar och som sätter på fästinghalsbandet Scalibor för att slippa få hunden full av fästingar. OM hunden blir slö eller inte vill äta - TA GENAST AV HALSBANDET och BADA hunden i schampo minst ett par gånger! Samma effekt kan Expot ge även om jag inte personligen varit med om det heller inte hört någon springer som fått den effekten men jag har hört andra hundar som fått den omvända effekten och som sedan tålt den andar varianten. Båda dessa medel är starkt giftiga, innehåller ett nervgift. Men att avstå och låta hunden bli fästingsjuk är heller inget alternativ. Det finns ett mildare medel som heter FrontLine som alltså är lite mildare och tyvärr inte riktigt lika effektivt men har man en hund som är känslig så kan det vara ett bra alternativ.

Nu är det sovdags för en jättebaby som jag!

Förlåt till alla som ringde i dag på förmiddagen, men jag sov länge och sedan orkade jag inte ringa upp....det var så motigt i hela kroppen-hoppas ni förstår. Jag tycker om er alla och har inget emot er även om jag inte orkade prata. Det lyckades ringa 6 st medan jag var i duschen och då kändes det orättvist att ringa någon -inte alla och då struntade jag i alla och åt lite frukost-lunch i stället. Förlåt, förlåt!!!!!!!! Fy för dåligt samvete..... Vi hoppas på en bättre dag i morgon!!