Sjukvården
Nej du Siv, den lätta luringen gick jag inte på!! Men visst kan jag berätta hur jag gör. Man tar en hink med vatten och lite diskmedel i den + en trasa och en gummiskrapa...ja och några pappersdukar för att torka bort det värsta rinnet. Sedan dränker jag fönstret med vatten(detta gäller ute, inne får man snåla med vattnet annars får man nog vattenskador), så skrapar jag av vattnet och putsar lite där det behövs - Hokus pokus så är det fint och blankt som bara den. Det är inte som när svärmor har putsat men det tar bara 1/3 av tiden och vem ser skillnad när det regnat och blåst ett par dagar?! Men idag tog jag dem på baksidan där jag var tvungen att kliva på en pall för att nå och det var inte bra för min rygg och höft så det blir inga fler klätterputsningar. Resten sprarar jag åt kära svärmor som älskar (tror jag)att pusta fönster för hon gör det extremt noga. Finns nog ingen som har så rent som hon har...hon har nog fått frossa här många gånger trotts att jag enligt många hundmänniskor anser att det är rent här...men det beror ju hela tiden på vad man jämför med. Så Siv, jag har inga mer tips än att du får ta hit svärmor -din alltså- för min lånar jag inte ut....måste spara på henne ;-) Annars vet jag av egen erfarenhet att det går rätt bra utan fönsterputsning också. Så länge man kan se ut så är det rätt okej tycker jag.
Bortsett från att jag har väldigt ont i kväll, mest i ryggen så mår jag bra. Blir lite trött på allt negativt man hör om sjukvården här på ön. Det senaste är att Rolfs en släkting som tidigare fått Stroke och som är över 70 år -han var en mycket pigg och aktiv man ända tills stroken slog ner honom i våras. Nu var han på sjukgymnastik på sjukhuset och där ramlar han så illa att ena höftbenet gick av. Detta hände i tisdags eftermiddag och han skulle opereras på kvällen men det kom akutfall...? Som gick före men han skulle opereras på förmiddagen dagen därpå...men icke det kom andra som prioriterades före....och ännu i morse visste inte hans fru om det skulle bli av idag heller!! Han hade naturligtvis fruktansvärda smärtor och alla typer av smärta går inte att bedöva bort vet jag av egen erfarenhet. Men han som inte kan prata för sig-talet har inte kommit tillbaka-utan de bara kör över och tar andra före. Men som tur är har han en fru som när det kniper kan ta till storsläggan eller kanske lilla släggan -jag hade tagit STOR men hon är nog snällare än mig- så hon har nu bråkat sig till att han nu ska opereras i kväll. Hon ringde och medelade oss vid 21-tiden att det nu äntligen var gjort. Hur kan det bli så här?? Har man inget värde för att man är över 60 år. Jag har hört mycket om sådant av cancerpatienter och andra. De får inte vissa behandlingar och undersökningar för att de anses för gamla att kosta på. Kan ni fatta hur kränkande detta är -DU ÄR INGET VÄRD. Man pratar om att världen är utseende och åldersfixerad, men att även sjukvården ska vara styrd av detta är fruktansvärt. Så länge man lever ska man väl ändå ha den hjälp man kan få inom rimliga gränser så klart men ingen ska väl behöva höra att DU inte är värd att kosta på...då får man ta det på ett annat sätt. Den som är ensamlevande och får en stroke där talförmågan försvinner den är helt utan chans. Hur många dagar till skulle han ha fått ligga med sin trasiga höft och vänta om han inte haft frun som pratat för honom.
Fy så arg jag blir och jag kan bara tänka mig hur ont han har haft...jag vet hur jävligt det kan värka.... Kitty du som ska bli sköterska -slåss för patienterna! Det är de svaga som drabbas värst, de som inte kan tala för sig. Sådana som jag kan prata själva och har många runt mig som jag vet kommer att prata för mig om det behövs framöver! Det känns så skönt, det finns ingen sådan oro i mitt huvud.
Hoppas att alla som bakat lussebullar som t.ex Marianne som bakade för någon vecka sedan fick till det och att ni kan börja njuta av det nu i helgen - om ni inte redan ätit upp dem!
Jag ska som Barbro skriver jula till det lite här i morgon och tjuvstarta med ljusstakarna i morgonkväll!
Bortsett från att jag har väldigt ont i kväll, mest i ryggen så mår jag bra. Blir lite trött på allt negativt man hör om sjukvården här på ön. Det senaste är att Rolfs en släkting som tidigare fått Stroke och som är över 70 år -han var en mycket pigg och aktiv man ända tills stroken slog ner honom i våras. Nu var han på sjukgymnastik på sjukhuset och där ramlar han så illa att ena höftbenet gick av. Detta hände i tisdags eftermiddag och han skulle opereras på kvällen men det kom akutfall...? Som gick före men han skulle opereras på förmiddagen dagen därpå...men icke det kom andra som prioriterades före....och ännu i morse visste inte hans fru om det skulle bli av idag heller!! Han hade naturligtvis fruktansvärda smärtor och alla typer av smärta går inte att bedöva bort vet jag av egen erfarenhet. Men han som inte kan prata för sig-talet har inte kommit tillbaka-utan de bara kör över och tar andra före. Men som tur är har han en fru som när det kniper kan ta till storsläggan eller kanske lilla släggan -jag hade tagit STOR men hon är nog snällare än mig- så hon har nu bråkat sig till att han nu ska opereras i kväll. Hon ringde och medelade oss vid 21-tiden att det nu äntligen var gjort. Hur kan det bli så här?? Har man inget värde för att man är över 60 år. Jag har hört mycket om sådant av cancerpatienter och andra. De får inte vissa behandlingar och undersökningar för att de anses för gamla att kosta på. Kan ni fatta hur kränkande detta är -DU ÄR INGET VÄRD. Man pratar om att världen är utseende och åldersfixerad, men att även sjukvården ska vara styrd av detta är fruktansvärt. Så länge man lever ska man väl ändå ha den hjälp man kan få inom rimliga gränser så klart men ingen ska väl behöva höra att DU inte är värd att kosta på...då får man ta det på ett annat sätt. Den som är ensamlevande och får en stroke där talförmågan försvinner den är helt utan chans. Hur många dagar till skulle han ha fått ligga med sin trasiga höft och vänta om han inte haft frun som pratat för honom.
Fy så arg jag blir och jag kan bara tänka mig hur ont han har haft...jag vet hur jävligt det kan värka.... Kitty du som ska bli sköterska -slåss för patienterna! Det är de svaga som drabbas värst, de som inte kan tala för sig. Sådana som jag kan prata själva och har många runt mig som jag vet kommer att prata för mig om det behövs framöver! Det känns så skönt, det finns ingen sådan oro i mitt huvud.
Hoppas att alla som bakat lussebullar som t.ex Marianne som bakade för någon vecka sedan fick till det och att ni kan börja njuta av det nu i helgen - om ni inte redan ätit upp dem!
Jag ska som Barbro skriver jula till det lite här i morgon och tjuvstarta med ljusstakarna i morgonkväll!
Grått igen.
Ja så var det inte mycket kvar av den härliga vita snön som gjorde allt så mycket ljusare. Ännu finns det så hundarna kan busa runt i men fortsätter det regna så är det borta senast fredag. Jag ville inte ha snö och is för att det skulle göra att jag inte vågade gå ut då men nu har jag upptäckt att det faktiskt gick bättre att gå på snö. Det ger bra fjädring...antar jag det är för jag får inte lika ont av att gå i snö än på hårda gräsmattan... Tyvärr kan jag inte påverka vädret eller det är väl en himla tur för om det inte blivit krig i världen förut så skulle det bli det då. Får väl hoppas på att det kommer tillbaka även om inte alla håller med mig.
Idag har jag putsat insidan på fönstren i stora rummet och hängt upp de röda gardinerna. Det blev väldigt varmt och ombonat med dessa mörka gardinger. Vecken fick jag inte bort i år heller så de är nog in permanentade, ska nog vara så här på den modellen. Gick det bra förra året så får det gå i år med. Nu fattas bara ljusstakar och stjärnor så är stämningen fullständig...fast vi har inte köpt glöggen men det ska vi väl hinna fixa till söndag.
Något vi måste göra i denna vecka är att beställa julskinka - en stor, SUPER Stor och färsk. Det går inte så lätt nu för tiden då vi inte har något riktigt slakteri på ön. Men det lyckades förra året så vi får hoppas det går i år med. Tänk att en sådan sak ska vara så svårt. Fläskstekar kan man beställa hur många som helst men få dem i en enda stor klump det är VÄLDIGT svårt.
Nej nu är jag så trött, har tagit en hel del extra piller idag för att kunna stryka och pusta men det var det värt. Det enda är väl att jag nu känner mig rätt trött fast det ska man väl kunna vara när klockan snart är 24.00. Rolf snarkar så gott här bredvid och nu tänker jag också göra det.
Idag har jag putsat insidan på fönstren i stora rummet och hängt upp de röda gardinerna. Det blev väldigt varmt och ombonat med dessa mörka gardinger. Vecken fick jag inte bort i år heller så de är nog in permanentade, ska nog vara så här på den modellen. Gick det bra förra året så får det gå i år med. Nu fattas bara ljusstakar och stjärnor så är stämningen fullständig...fast vi har inte köpt glöggen men det ska vi väl hinna fixa till söndag.
Något vi måste göra i denna vecka är att beställa julskinka - en stor, SUPER Stor och färsk. Det går inte så lätt nu för tiden då vi inte har något riktigt slakteri på ön. Men det lyckades förra året så vi får hoppas det går i år med. Tänk att en sådan sak ska vara så svårt. Fläskstekar kan man beställa hur många som helst men få dem i en enda stor klump det är VÄLDIGT svårt.
Nej nu är jag så trött, har tagit en hel del extra piller idag för att kunna stryka och pusta men det var det värt. Det enda är väl att jag nu känner mig rätt trött fast det ska man väl kunna vara när klockan snart är 24.00. Rolf snarkar så gott här bredvid och nu tänker jag också göra det.
Snö!
Vårat hus klätt i snö
Våran icke skottade infart...orkade inte idag, snön var för tung...
Hur kommer jag åt fågelmaten...och fåglarna???
Ska du ta kort på Sally så vill jag också vara med sa Mocha och satt fint.
Jag vill också vara med...sa Kinna!
Å jag med sa Bonnie...fast jag är lite snöig.
Sedan var det alla busar som kutade runt i snön och bara hade såå härligt. Finns det något härligare än att se hundar och barn i snö... de får liksom aldrig nog. Kinna, Mocha och Sally hade underbart roligt.
Sedan kom Isak och lekte en stund till med Sally som fick springa alldeles för mycket idag men i morgon blir det lugnt så det får väl gå för denna gång.
Eftersom jag inte fick lägga in bilderna jag tog av Birgitta idag-hon hotade med att ringa till min mamma och tala om för henne att hon finns på bild...på min blogg-något hon inte skulle uppskatta eftersom hon hatar att vara med på bild. Bara därför lägger jag inte in bilderna på Birgitta utan bara en studie i olika sätt att sitta när man fotar!
Sedan var det då foto-objektet - Isak en riktigt stilig herre med en inopererad gnisselpipa i halsen...värre än vanligt idag pga. att Bonnie höglöper. Men han såg inte riktigt ut att ha fattat varför han pep...
Marie-synd att ni inte behöll snöslungan...då kunde vi fått låna den här där vi har så mycket snö...fast i morgon försvinner den enligt "vädergudarna".
Bengan-sorry att jag är så seg i huvudet...kulor=pengar så klart...hur dum får man bli?! Jag kan ju skylla på morfinet .
En lite smärtskola: När man har ständig värk går kroppen i ständig stress och man kan säga att vi blir utbrända på samma sätt som de som "går i väggen".
Ett sätt att försöka hålla kroppen i lite bättre kondition när det gäller att klara smärtan är att äta någon typ av "lyckopiller" som innehåller "lyckoämnet" Seratonin som förstörs av mycket smärta. Detta ämne är jätteviktigt att ha för att vi ska må bra både psykiskt och fysiskt. Därför får vi med ständig smärta äta dessa "lyckopiller" även utan att vi tycker oss må psykiskt dåligt.
Sedan ska man aldrig tänka att man ska rätta kroppen efter smärtan utan man ska rätta behandligen efter hur ont man har . Leva det liv man vill leva med hjälp av de tabletter som finns att tillgå. Varför låta sig begränsas om man t.ex kan få hjälp av en låg dos morfin ... Jag var rädd för morfin -det lät som sista utvägen och då hade man gett upp.
Idag grämer det mig att jag inte fått detta fantastiska smärtmedel mycket tidigare. Tänk om jag fått det för flera år sedan, då hade jag fått leva ett mycket rörligare liv. Nu lät jag smärtan styra i stället och begränsade mig för att hålla nere värken.
Gör inte samma fel som jag gjorde - Använd det som finns för att få ett så smärtfritt liv som möjligt. Man får köra bil på låga doser morfin och inte märks det att man äter det på annat vis heller.
Släpp in livet i din kropp i stället för att låsa dig inne med smärtan. LEV MEDAN DU KAN!!!!!
Ops..... hur kom den dit...??????Det fortsätter
Snön har nu fallit hela dagen och jag har skottat en gång idag. Det var på förmiddagen innan det började töa och blev tungt. Jag hade en härlig stund ute i det härliga snövädret med blossande kinder och värmen steg under jackan. Ingen risk att man fryser när man skottar och det gick faktiskt väldigt bra även idag. Klart det kändes när jag kom in och slappnade av men det var på ett positivt sätt. Jag drack kaffe...och hundarna fick ett kex, sedan var vi väldigt trötta både de och jag. Så det blev en tidigare tupplur idag och det var faktiskt bättre för nu fick jag en eftermiddag att göra lite nytta på. Det blev vattning av mina kära orikideér så nu hoppas jag de håller sig fina ett tag till. Man får väl akta dem när det blir dags för julgranen?? Har för mig att de inte gillar varandra...någon som vet får gärna berätta om det är så.
Bengan! Vad menar du för kulor....julgranskulor, kaninpluttar....marsipankulor...eller vad?? Utan krut...? Hmmm...?????????????????????????
Du får väl se till att få lite älgkött så vi kan bli bjudna om vi kommer förbi. Fast det går ju förståss väldigt bra med Räkor och Havskräftor...nästan bättre tror jag...fast nja-det är svårt att välja.
Idag skulle Birgitta kommit hit men det blåste för mycket och RadioGotland rek. att alla som inte måste skulle hålla sig hemma. Tråkigt men vi hoppas på morgondagen i stället för sedan åker hon tillbaka till norr på onsdag. Jag saknar våra turer till stan som vi gjorde lite då och då. Men Susanne och Kristina har tagit med mig ut lite i stället men de jobbar ju och då blir det inte så ofta. Kanske kan vi ta en liten tur på Hemse, de har ju faktiskt en hel del små affärer med en hel del onödiga bra och ha saker. Alltid kan man hitta något, kanske någon julklapp.
Jag ska väl säga hur jag mår idag också. Det är faktiskt så att jag mår bättre, mycket bättre faktiskt. Så även om det blivit värre så mår jag bättre - det är väl fantastiskt. Tänk vad lite mer morfin kan göra!!
Tur man kunnat njuta av snön för senast torsdag töar den bort såg vi just på väderkartan.
Ser just på Rapport om sjukhusstädning! Jag kan bara säga att det är sant det som de säger om att Stockholmssjukhusen är äckligt smutsiga. Jag har sett några sjukhus och det ena som varit okej är Södersjukhuset. Det är så äckligt och mycket beror det på att det är så nerslitet att det säkert är svårt att hålla rent. Värst tycker jag att toaletterna på Astrid Lindgrens barnsjukhus var, vi blev tipsade om att gå dit och äta. Det stank urin så jag nästan höll på att kräkas och då var det precis nystädat. Sorgligt - vart är våra sjukhus på väg, både vad gäller okalerna och personal.
Snön den bara vräker ner
Mer ska det bli! Snö alltså! Här försöker Rolf få dem att sitta på samma ställe...och det lyckades inte något vidare. Sally förstörde hela tiden....ett hopplöst fall, hon kunde inte få nog av all snön. Tall och Eneriset blev plockat och det var därför vi for till skogen så jag var nöjd. Det var väldigt härligt att få komma ut i skogen. Det var länge sedan sist, kändes så i allafall.
Jag har mer ont idag igen efter att ryggen gick av när jag skulle sätta på Bonnie "löpbyxorna" i går kväll. Men idag har jag ändå plågat mig med lite härlig snöskottning(det var bara lite lös, lätt snö som inte vägde nästan något) som jag tycker är jättekul. Ingen kan förstå hur man kan tycka det är roligt men jag tycker det. Det är så roligt att göra fint ute med raka kanter och fina drivor...städmani...NEJ bara lite ordning, det känns skönt. Jag tyckte det var roligt under min uppväxt också, då var det lite mer snö och betydligt oftare än det händer här. Detta kommer nog att vara borta om några dagar igen, det brukar aldrig bli liggande så länge. Men det gick faktiskt bättre att gå i skogen än det gör på vägen. Har nog med mjukheten att göra. Nu ser vi Wallander filmen!
Nu är det vinter
Idag har vi varit ute och åkt rullstol i snö för första gången och det var både kallt och skönt. Hoppas det kunde få vara så här nu fram till jul. Men det vet vi ju att det inte kommer att vara för det brukar bara vara någon dag och sedan slaskar det igen. Men har man tur så kanske det kunde vara över nästa helg så det blir lite fint till julskyltningen.
I dag hade vi besök av paret Franzén och det var väldigt trevligt. Jag hade gjort en äppelpaj...vad annars, här bjuds bara på äppliga saker...och den var annorlunda men god. Den hette nog föresten Annorlunda äppelpaj - jag hade gjort ett prov i ena kanten där jag strödde kanel-stod inget om kanel i receptet- och det blev nästan slagsmål om denna kant....ja det var väl lite överdrivet men vi kan väl säga så här att det blev inte sämre av kanelen.
Jag fick en hel påse med lingon så nu kan jag få göra rårörda lingon och även garnera med lingon...perfekt!!
Birgitta gick ett viltspårprov med Isak idag för Rolf men det gick tyvärr inte så bra men bättre lycka nästa gång. Det var gräns till att det skulle gå att göra spåret för snön men var okej här i våran skog. Snön varierar kraftigt från olika ställen här på ön. I När finns ingen snö medan de på Näs tydligen har 10 cm. Hoppas Isak vill ta och landa med alla fyra tassar i marken någon dag... Sally och Isak hade väldigt roligt och jag tror Sally är tröttare i kväll än vanligt. Hon är snäll och mysig här hon ligger i soffan bredvid mig. Tänk om hon kunde vara så här lite oftare...vi kanske ska skaffa en lekkompis!
Jag mår bättre idag, har höjt grunddosen av morfinet och jag hoppas det gör susen. Det visar sig nog i morgon om det fortfarnade då håller sig lugnare så kanske det kan vara så. Sedan måste jag nog ringa och diskutera saken med dem på onkologen ändå. Kan ju vara bra om de är informerade om vad jag gör, även om de hittills godtagit alla ändringar jag gjort på egen hand. Men det känns bättre om de sagt ja till det jag gör.
I dag hade vi besök av paret Franzén och det var väldigt trevligt. Jag hade gjort en äppelpaj...vad annars, här bjuds bara på äppliga saker...och den var annorlunda men god. Den hette nog föresten Annorlunda äppelpaj - jag hade gjort ett prov i ena kanten där jag strödde kanel-stod inget om kanel i receptet- och det blev nästan slagsmål om denna kant....ja det var väl lite överdrivet men vi kan väl säga så här att det blev inte sämre av kanelen.
Jag fick en hel påse med lingon så nu kan jag få göra rårörda lingon och även garnera med lingon...perfekt!!
Birgitta gick ett viltspårprov med Isak idag för Rolf men det gick tyvärr inte så bra men bättre lycka nästa gång. Det var gräns till att det skulle gå att göra spåret för snön men var okej här i våran skog. Snön varierar kraftigt från olika ställen här på ön. I När finns ingen snö medan de på Näs tydligen har 10 cm. Hoppas Isak vill ta och landa med alla fyra tassar i marken någon dag... Sally och Isak hade väldigt roligt och jag tror Sally är tröttare i kväll än vanligt. Hon är snäll och mysig här hon ligger i soffan bredvid mig. Tänk om hon kunde vara så här lite oftare...vi kanske ska skaffa en lekkompis!
Jag mår bättre idag, har höjt grunddosen av morfinet och jag hoppas det gör susen. Det visar sig nog i morgon om det fortfarnade då håller sig lugnare så kanske det kan vara så. Sedan måste jag nog ringa och diskutera saken med dem på onkologen ändå. Kan ju vara bra om de är informerade om vad jag gör, även om de hittills godtagit alla ändringar jag gjort på egen hand. Men det känns bättre om de sagt ja till det jag gör.
Varför?
Varför har jag så ont?? Mitt ben är så dumt, det värker och gör ont hela tiden. Hoppas det ska visa sig att det är någon typ av träningsvärk, men chansen är nog liten. Jag skulle ringa om det idag men väntar tills på måndag i hopp om att det ska gå över. Det gör ont överallt men det är benet som oroar mig. Lite rädd att det hänt något och att det skulle kunna gå av....
Tur man inte har några stora tunga hundar för då skulle jag inte våga vara tillsammans med dem. De är ju lite hoppiga och det har jag ju alltid uppmuntrat eftersom jag velat att de skulle komma upp till mig när jag haft svårt att komma ner till dem. Lilla Sally hon kommer flygande upp i soffan och landar ibland på mitt onda ben vilket gör VÄLDIGT ont men samtidigt så vet jag att det håller för det ännu...
Jag har haft besök här idag på förmiddagen och Susanne har varit ute med hundarna fast hon har feber stackarn -Hundarna älskar Dig och jag med!! Hoppas du mår bättre nu när du dessutom fått meducin av farbror doktorn eller om det var tant.... Fy så dåligt både jag och hundarna skulle må utan din hjälp. Vovvarna har alltid kommit först för mig och så kan jag inte göra något roligt för dem längre. Lite lek, sökövningar och korta promenader i trädgården men hur kul är det när man vet att de vill ut och springa i skogen. Inte mycket att göra åt tyvärr, jag kommer inte att kunna ändra på det.
Nu får det vara slutgnällt, jag hoppas det ska bli en trevlig dag i morgon när vi får besök igen! Denna gång av en som inte varit här på rätt länge....och som brukade vara här eller jag där en gång i veckan. Ja det är Birgitta som varit tvungen att ta sig ner till denna gröna ö. Helst ville de nog inte behöva lämna sitt snöland, de missar ju flera dagar av scoterkörning. Det ska inte mycket snö till för att de ska ut med sina fartvidunder har jag förstått. Jag gillar snö men i år hoppas jag på en mycket sparsamt nedfall för jag är rädd för att halka. Hoppas det blir lite lagom. Vi har faktiskt lite lagom redan så det kan bara hålla sig fruset så blir det bra så här!
Tur man inte har några stora tunga hundar för då skulle jag inte våga vara tillsammans med dem. De är ju lite hoppiga och det har jag ju alltid uppmuntrat eftersom jag velat att de skulle komma upp till mig när jag haft svårt att komma ner till dem. Lilla Sally hon kommer flygande upp i soffan och landar ibland på mitt onda ben vilket gör VÄLDIGT ont men samtidigt så vet jag att det håller för det ännu...
Jag har haft besök här idag på förmiddagen och Susanne har varit ute med hundarna fast hon har feber stackarn -Hundarna älskar Dig och jag med!! Hoppas du mår bättre nu när du dessutom fått meducin av farbror doktorn eller om det var tant.... Fy så dåligt både jag och hundarna skulle må utan din hjälp. Vovvarna har alltid kommit först för mig och så kan jag inte göra något roligt för dem längre. Lite lek, sökövningar och korta promenader i trädgården men hur kul är det när man vet att de vill ut och springa i skogen. Inte mycket att göra åt tyvärr, jag kommer inte att kunna ändra på det.
Nu får det vara slutgnällt, jag hoppas det ska bli en trevlig dag i morgon när vi får besök igen! Denna gång av en som inte varit här på rätt länge....och som brukade vara här eller jag där en gång i veckan. Ja det är Birgitta som varit tvungen att ta sig ner till denna gröna ö. Helst ville de nog inte behöva lämna sitt snöland, de missar ju flera dagar av scoterkörning. Det ska inte mycket snö till för att de ska ut med sina fartvidunder har jag förstått. Jag gillar snö men i år hoppas jag på en mycket sparsamt nedfall för jag är rädd för att halka. Hoppas det blir lite lagom. Vi har faktiskt lite lagom redan så det kan bara hålla sig fruset så blir det bra så här!
Strömming
Strömming till middag, inte min önskerätt men Rolfs och faktiskt var det godare än jag trodde...så kanske kan vi ha det någon gång till framöver. Jag har berättat om mina ändrade smaker av mycket och detta hör tydligen också till. Jag förstår inte varför det blivit så!? Man kan få lite ändrade smakupplevelser när man får cellgifter men det borde väl inte gälla fortfarande...men det kanske aldrig går över. I mitt fall har det väl inte varit till det negativa, för jag har börjat tycka om många nyttiga saker som rotfrukter, bönder... BÖNOR menar jag så klart och en del mindre nyttigt med men det var jag bra på förut. -Jag har inget emot BÖNDER heller!!!
Nu är det jul igen
Susanne och jag har varit i stan idag. Hon skulle på röntgen och jag passade på att få åka med och få min hormonspruta. Så nu är det gjort för 3 månader framöver och det är skönt. Hoppas nu bara att det gör någon nytta också. Staden glittrar av alla fina stjärnor och man ska väl få julkänsla, men det är konstigt jag känner ingenting....det var ju nyss höst och jag plockade äpplen.Jag funderar mycket på varför det inte görs bättre uppföljningar av dem som har haft cancer. När man haft bröstcancer så får man mammografi varje år tills det gått 5 år och efter det så friskförklaras man. Vad jag vet har de inte ändrat på detta och det görs aldrig någon röntgen av buk och skelett. Om detta gjordes vart 3-5 år på alla som haft cancer så skulle de upptäcka metastaser i god tid och på så sätt spara både lidande, pengar och man skulle få ett längre liv. Men det är väl kortsiktigt för dyrt, att man sparar på lång sikt är inte sjukvården intresserad av -HEMSKT och jag blir arg när jag tänker på det.
Idag hörde jag att alla undersköterskor på Visby lasarett ska ha fått erbjudande om att sluta med avgångsvederlag....man kan bra hoppas att det är fel. Det låter helt sjukt för vem ska då ta hand om patienterna?? Det är ju det som undersköterskorna gör idag.
http://web.comhem.se/rindistexas/ Gillar ni hundar så gå in här och njut av Kittys film om hennes Texas. De är såå duktiga och härliga att se! Jag är såå stolt över dem.
Hemma igen
Ja så var vi hemma igen. Har sovit hela dagen och haft ont, ont och lite mer ont. Det var så roligt att vara borta några dagar och få träffa släkten lite.
Sally hittade Selmas mjukis "Turman" som har följt Selma ända sedan hon flyttade till Lina i Växjö. Den fick Lina av familjen Åhlin när hon slutade gymnasiet och den var med henne till Irland det år hon var där och som sagt lever han fortfarnade och mår bra. Sally lekte rätt tufft med honom men det gjord inget och Selma delade gärna med sig en stund...då fick hon passa på att vila i soffan. När vi åkt hade hon sovit hela kvällen och knappt velat gå för att få mat, ut behövde hon inte förrän det var sovdags. Så våran närvaro var nog rätt jobbig för alla på 7:an!
Ja själv har jag nog också tagit ut mig även om jag inte gjort något speciellt eller det har jag väl men ändå inte. Det som är annorlunda är att vi rest men det är ju inte speciellt jobbigt. Jag sitter/ligger bra hela tiden och på båten kan man ligga på sofforna
Herr Jakobsson vilar ut efter 33 mil och jag ser ut som en hösäck! Det jag stirrar på är tv-n som visade alla gubbar i grönt...typ Hulken-skit snyggt.
och fryser gör man oftast, det går att få varmare men då blir jag illamående i stället så då är det bättre att vara påpälsad...och jag låg där och fick fruktanvärt ont denna gång bara i vänster ben, det var hemskt. Fattar inte vad som händer men troligen är det för hårt. Hur som så hjälpte det rätt bra med morfin denna gång och då kan man stå ut. Men som sagt idag är det ingen bra dag och troligen kommer väl morgondagen också att vara seg. Men när man fått gjort lite trevliga saker som att träffa syskon, föräldrar, Jennie, Elisabeth och några till så får det väl gå. Jag vet ju att jag får betala för att ha lite roligt, så har det varit i många år även innan jag visste att jag hade cancer i skelettet. Vi trodde att det var ryggvärk av överbelastning och så visar det sig att det har varit cancern som spökat, säkert i rätt många år. Men man blir inte friskare för att man grämer sig över detta så därför gör vi inte det!!
När vi kom hem i natt så satt en fin grind uppe i trappan(Uffe hade varit här och satt upp den medan vi var borta) så i morse fick jag inget besök av vovvar i sängen...både på gott och ont. I dag var det nog mest på gott eftersom jag hade så ont. De var så tysta och snälla så jag fick sova ända till 10.30, då fick det vara nog tyckte Sally och Bonnie som löper...och då är hon helt knäpp....
Nej nu är det nog sovdags igen. Rolf sov bara 3 timmar i natt så han har redan lagt sig och det är underbart att vara hemma i sin tempurmadrass....finns nog inget som slår det. Alla tryck (nästan) försvinner och då slappnar hela kroppen av - skönt!!
Fast först ska vi nog äta ett äpple, jag och hundarna. Jag äter inte äppelskalet men det gör Bonnie och Sally + skrutten som de delar! Å jag glömde ju lägga in bild på bullarnas bullar! Här kommer de, fyllda med vanlijgrädde och doppade i massor av kanel och socket...mmmm de är sååå goda!!
Tina du sa att man måste gå så långt på IKEA men då har du varit där för lite....man kan gå "mitt i" kortare vägar, så behöver man inte gå hela möbelrundan! Du behöver träna på att hitta, träning ger färdighet!! ;-)
Sally hittade Selmas mjukis "Turman" som har följt Selma ända sedan hon flyttade till Lina i Växjö. Den fick Lina av familjen Åhlin när hon slutade gymnasiet och den var med henne till Irland det år hon var där och som sagt lever han fortfarnade och mår bra. Sally lekte rätt tufft med honom men det gjord inget och Selma delade gärna med sig en stund...då fick hon passa på att vila i soffan. När vi åkt hade hon sovit hela kvällen och knappt velat gå för att få mat, ut behövde hon inte förrän det var sovdags. Så våran närvaro var nog rätt jobbig för alla på 7:an!
Ja själv har jag nog också tagit ut mig även om jag inte gjort något speciellt eller det har jag väl men ändå inte. Det som är annorlunda är att vi rest men det är ju inte speciellt jobbigt. Jag sitter/ligger bra hela tiden och på båten kan man ligga på sofforna
Herr Jakobsson vilar ut efter 33 mil och jag ser ut som en hösäck! Det jag stirrar på är tv-n som visade alla gubbar i grönt...typ Hulken-skit snyggt.och fryser gör man oftast, det går att få varmare men då blir jag illamående i stället så då är det bättre att vara påpälsad...och jag låg där och fick fruktanvärt ont denna gång bara i vänster ben, det var hemskt. Fattar inte vad som händer men troligen är det för hårt. Hur som så hjälpte det rätt bra med morfin denna gång och då kan man stå ut. Men som sagt idag är det ingen bra dag och troligen kommer väl morgondagen också att vara seg. Men när man fått gjort lite trevliga saker som att träffa syskon, föräldrar, Jennie, Elisabeth och några till så får det väl gå. Jag vet ju att jag får betala för att ha lite roligt, så har det varit i många år även innan jag visste att jag hade cancer i skelettet. Vi trodde att det var ryggvärk av överbelastning och så visar det sig att det har varit cancern som spökat, säkert i rätt många år. Men man blir inte friskare för att man grämer sig över detta så därför gör vi inte det!!
När vi kom hem i natt så satt en fin grind uppe i trappan(Uffe hade varit här och satt upp den medan vi var borta) så i morse fick jag inget besök av vovvar i sängen...både på gott och ont. I dag var det nog mest på gott eftersom jag hade så ont. De var så tysta och snälla så jag fick sova ända till 10.30, då fick det vara nog tyckte Sally och Bonnie som löper...och då är hon helt knäpp....
Nej nu är det nog sovdags igen. Rolf sov bara 3 timmar i natt så han har redan lagt sig och det är underbart att vara hemma i sin tempurmadrass....finns nog inget som slår det. Alla tryck (nästan) försvinner och då slappnar hela kroppen av - skönt!!
Fast först ska vi nog äta ett äpple, jag och hundarna. Jag äter inte äppelskalet men det gör Bonnie och Sally + skrutten som de delar! Å jag glömde ju lägga in bild på bullarnas bullar! Här kommer de, fyllda med vanlijgrädde och doppade i massor av kanel och socket...mmmm de är sååå goda!!
Det är väl med dessa som det mesta att får man dem för ofta så tröttnar man, kanske är lagom med 2-3 st /år...kanske, men bara kanske.... Jag orkade bara äta en ½ så på det sättet fick jag 2 gånger, smart va!
Tina du sa att man måste gå så långt på IKEA men då har du varit där för lite....man kan gå "mitt i" kortare vägar, så behöver man inte gå hela möbelrundan! Du behöver träna på att hitta, träning ger färdighet!! ;-)
Helt slut...
Oj så jobbigt det är att shoppa...fast väldigt roligt! Vi hämtade upp våran vän Elisabeth i Molkom - som ligger halva vägen till Karlstad. Hon fick sedan guida oss till lite olika ställen. Jag ville ha några stövlar/kängor och fick både och för en billig peng så då var jag nöjd och glad. Eftersom jag inte direkt sliter skor numera fungerar det bra med en något enklare kvalitet än jag velat ha tidigare....på den gamla goda tiden när jag gick!
Sedan åkte vi till IKEA mitt favorit ställe. Jag gillar verkligen att handla där, varför kan man undra...men det är väl det att man alltid kan få något med sig att förnya där hemma med utan att det behöver kosta så himla mycket. Nu blev det även en ny barngrind eftersom Sally snart ätit upp den andra. Elisabeth har en hundtillbehörsaffär så nu införskaffade vi även en "ickebitspray" att spruta grinden med. Vi vet inte om det fungerar och inte hon heller ....någon som har erfarenhet av dessa sprayer?? Det fanns 2 olika och vi valde den nyaste varianten....kommer inte i håg vad den hette(nerpackad)men vi lär snart kunna redogöra för om den är effektiv eller inte.
Vi har kommit fram till att vi i fortsättningen ska ha takbox på bilen vid fastlandsresorna. När man ska ha rullstol med sig + att jag måste kunna veva ner ryggstödet till att ligga =att halva baksätet blir upptaget så finns det inte mycket packutrymme kvar. Hundarna har ju hela "skuffen"...fast Mocha får dela sin burhalva med en väska.
Hur som helst så blev det en jätte trevlig eftermiddag tillsammans med E och man önskar verkligen att det gick att göra oftare. Man måste ju inte springa i affärer men det är väldigt kul, tycker jag men inte Rolf. Fast Ikea är ok om jag bara inte behövde se på allt...och genom barnavdelningen gick rullstolen i mycket hög hastighet, där fick folk akta sig så att de inte blev nerprejade. Förstår inte alls varför....jag ville ju bara titta på lite mjukdjur och annat som man kunde köpa i present om det var någon som fått barn eller så.... Ja, ja jag fick ju göra det mesta jag ville och när vi var på väg ut var jag nästan svimfärdig, så det var nog lika bra att det inte blev så noga genomgånget överallt.
Väl hemma 2 timmar efter beräknat så sov jag en liten, liten stund för att orka med att äta och vara lite social med mina bröder. Kroppen värkte rätt våldsamt och idag har det varit väldigt jobbigt. Har inte gjort nästan något idag mer än vilat och ätit piller. Men ska man ha lite kul så får man betala för det också! Men jag tycker faktiskt det var värt det och då får det gå.
I morgon åker vi hem igen, dessa dagar har gått fort men det har varit roligt att få komma hemifrån och få träffa dem här och se att allt ser bra ut. Selma är så fin och har blivit smalare än vi sett henne på länge - Tack Aina som går en promenad varje dag utöver det andra hon får. Hon klipper henne också så nu behövde jag inte klippa och det är första gången den hänt - skönt!!! Vackra Selma, en gång Gotlands vackraste hund och året därpå blev hon 2:a, det är ingen mer än hon som haft skönheten i behåll flera år! Bortsett från mig då.....förståss....
Någon knapp har jag i tröttheten kommit åt och fått en stor text..???? Men det blev ju lättläst i allafall ;-)
Framme!
Regnet öser ner och då menar jag ÖSER!! Men vad gör det, det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder....så nu är Rolf ute med 4 hundar, Selma, som blev väldigt glad över att se oss-mest mig :-) Bonnie(som började löpa i går-så typiskt), Mocha och lilla yrvädret Sally som fjäskat in sig ordentligt hos tant Selma. Selma och hon ligger på golvet och brottas, hon har fått ta över Kinnas "lektantuppgift" men de springer inte som de brukar hemma som tur är. Sally tar ett varv runt i soffan och lite till men då stannar Selma och tittar på henne.
Resan gick bra fast när vi kommit till hytten fick jag fruktansvärt ont i min strålade höft, så ont att jag ångrade att vi åkt. Men efter någon timme avtog det och med hjälp av några morfinpiller gick det att stå ut. Det var lite oroligt, eftersom jag inte haft ont där sedan de strålade....konstigt. Men jag misstänker att det var någon typ av nervklämma eftersom morfinet inte riktigt hjälpte som det borde gjort.
Idag känns det bara lite, så jag håller mig lugn och väntar på gödkuren ska börja :-) Just nu inhandlas gräddbullar med kanel...en specialare de har här i stan-om de inte redan är slut för dagen, i somras var det så några gånger. Men då skulle de beställa till i morgon, för vi måste ju få dessa godingar även nu....skulle vara sorgligt annars.
Nu orkar jag inte sitta vid denna gamla harv längre.....den är inte världens snabbaste dator men duger bra. Jag är glad den finns här annars skulle jag inte kunna blogga och det vore ju tråkigt. Det är ju viktig info.jag måste delge er om gräddbullar och sånt.
Resan gick bra fast när vi kommit till hytten fick jag fruktansvärt ont i min strålade höft, så ont att jag ångrade att vi åkt. Men efter någon timme avtog det och med hjälp av några morfinpiller gick det att stå ut. Det var lite oroligt, eftersom jag inte haft ont där sedan de strålade....konstigt. Men jag misstänker att det var någon typ av nervklämma eftersom morfinet inte riktigt hjälpte som det borde gjort.
Idag känns det bara lite, så jag håller mig lugn och väntar på gödkuren ska börja :-) Just nu inhandlas gräddbullar med kanel...en specialare de har här i stan-om de inte redan är slut för dagen, i somras var det så några gånger. Men då skulle de beställa till i morgon, för vi måste ju få dessa godingar även nu....skulle vara sorgligt annars.
Nu orkar jag inte sitta vid denna gamla harv längre.....den är inte världens snabbaste dator men duger bra. Jag är glad den finns här annars skulle jag inte kunna blogga och det vore ju tråkigt. Det är ju viktig info.jag måste delge er om gräddbullar och sånt.
Packad
Ja så var man packad igen! Det lät väl kul, om man förstår den sortens humor...humor på låg nivå. Hur som helst så har jag, tror jag, fått ner det mesta i väskan som är viktigt. Ska bara kolla det sista och jag hoppas jag inte kommer på så mycket mer. Min lilla packning som nästan inte skulle vara något är redan en fylld bag...det är ju bara 4 dagar!
Detta får bli en kort, kort bloggning...tror jag om jag nu klarar av att göra en sådan. Ibland tror jag att jag skriver mer än jag pratar...eller är det ungefär på samma sätt. Jag kan inte prata KORT...det säger Rolf i alla fall, han påstår att jag inte vet vad det innebär och lite kanske det ligger i det. Men när man har mycket att prata om så kan det inte bli "manligt" kort! De tycker bara man ska säga vad man vill och få ett svar på detta å sen är det klart.... Det är inte därför de uppfann telefonen brukar jag säga. Det var för att man skulle prata i den....och gärna länge. Nu mera kan "de" inte klaga på att det blir dyrt, för det kostar nästan inget längre....bara fasta avgifter.
Ja, ja nu skulle detta bli en kort bloggning men jag måste bara säga att tyvärr hinner jag inte med någon utmaning på några dagar. Tina får nog vänta tills jag kommer hem igen, tror jag. Ska försöka blogga lite från Värmlandsskogarna också men bara kanske! Nu ska jag betala båtbiljetten och sedan i säng!
Den härliga bilden fick jag av Kitty på hennes lille Texas en gång för länge sen! Visst är den underbar - han ville så gärna åka med matte när hon skulle resa sin väg. Det är säkert många som haft sina hundar liggande i väskan men inte så många som haft kameran nära. Fast hundarna här inte sett min väska så har de fattat att något är på gång, det är bästa att hålla extra koll på matte!
Röd näsa...
Systar i jeans! En sorglig men mycket tänkvärd amerikansk snyftfilm om fyra tjejer och ett par jeans som förtjänat att gå på en bättre tid än nu en tisdagskväll...ren tur att jag fick se det mesta av den. Nu är jag röd om snoken och ögonen vattniga...(beror nog mest på att det var en cancersjuk liten tjej med där)vad kan jag göra annat än gå och lägga mig. Jo jag måste packa bullarna i frysen ...ett litet bak av äppelbullar -gammal mjölk som behövde tas om hand och det blev ett ½ litersbak.
Rolf skulle hämta ut mina mediciner idag men det fanns inga sovtabletter och inte så mycket annat heller...var så väldans med folk att han fick välja på att sitta och vänta...typ lääänge eller komma tillbaka i morgon och då fick det bli det. Tur att jag har sovpiller för en natt till! Ska ringa och be dem lägga in ett e-recept till mig på dem. Bra uppfinning med dessa e-recept. Lite jobbigt att hålla reda på vad man har och ska ha ...i mitt fall när det är så många sorter. Det gäller att veta själv vad man vill ha utskrivet, annars kan det nog bli fel.
Läste inläggen ni skrivit om hundtv- och Bengan som är en riktig Svensson ;-) han fick ju till det om ni nu fattade vad han skrev! Barbro har hunnit med några stycken sedan den första Prins... tror jag han hette, en stilig Irländsk setter, oj va det var länge sedan. Det var på den tiden jag hade Golden och tyckte det var världens bästa hund...ja lite frälst är jag nog ännu, brukar försöka ha lite koll på dem. Jag har ju inte bytt ras så många gånger och alltid hållit mig till rasgrupp 8 där jag trivts väldigt bra (även om jag härom dagen testade mig till att själv vara en Berner Sennen) - med Golden, Clumber, Springer och Cocker av jaktmodell, fast det är ju Rolfs. Jag håller med Pernilla om att ett hundkörkort skulle lösa en hel del, då skulle folk tänka efter och förhoppningsvis hamna mer rätt i sitt val av ras.
Hundar är livet, utan dem kan man inte leva - men sova med dem i sängen får jag inte....det finns en som tycker de smutsar ner och tar för stor plats....jag fattar ingenting??? Tänk va varmt och skönt det är att ha några hundar liggande runt benen. Ja, ja man kan inte få allt här i livet!
Go natt!
Måndagkväll
Så har det då blivit måndagskväll och jag har börjat fundera på packningen till torsdagens resa. Ska jag har madrassen, rullstol...ja vad måste man dra med sig. Vad ska vi göra, vad hinner och orkar jag! Troligen inte så mycket och vi åker ju för att träffa mina föräldrar men kanske kan det bli en liten tur till Ikea, men bara kanske. Jag har kanske inte berättat att vi troligen kommer att åka till Filipstad över helgen, åker på torsdagskväll och kommer hem på natten till tisdag. Om inget händer innan dess och det ska nog vara lugnt.
Jag fick ju en sovtablett som jag skulle testa och rapportera till onkologen om idag. Propavan heter den och den ska tas 1-2 tim före planerat sänggående -lite svårt att komma ihåg. Men jag skulle börja med 1 och öka till 2 om det behövdes och det gjorde det så klart. Men jag blir lite trött på morgonen men det får jag väl försöka stå ut med. Idag väcktes jag tidigt=8.00 av en sköterska som ville boka av Rolfs hälsokoll hos läkaren(den första på ungefär 15 år) han skulle bokas in för provtagning och undersökning hos distriktssköterskan i stället...?? Men han behöver ju kolla hjärta, lungor, prostata...sa jag. Det får distriktssköterskan avgöra om han ska sa hon och han fick en ny tid nästa vecka. Om han ville ta ett prostata prov så fick han vara beredd att betala det själv för det var inget de bra gjorde hur som ... Jag brukar ju tycka vi har bra sjukvård men hur är det med "friskvård" och förebyggande hälsovård?? Det verkar inte finnas något intresse av det i denna kommun eller jag kanske ska säga Hemse vårdcentral. En som inte besökt vården på jätte många år -bortsett från när vi krockade med bilen - och som har ett så tungt jobb som han har borde kunna få en koll var 15 år utan att det ska protesteras emot det. Fy så irriterad jag blir!!!!!!!!
Hur som helst så skulle jag ringa och rapportera om jag vill fortsätta med mina sovpiller . Det får väl vara lite sega mornar, men jag kan inte sova för länge...lika med 10.00 eller senare. Då blir dagen bara sov för när det blir mitt på dagen är jag trött igen. Som idag då var jag uppe vid 8-tiden men sedan var jag såå trött vid 12 så jag gick och la mig vid 12.30 och sov sedan till 16.30!!! Helt otroligt-hörde inget av Susanne när hon var här och hämtade och lämnade hundarna! Trodde jag skulle vara vaken då men icke...det var Bonnies tjatskällning som till slut väckte mig som tur var. För en gångs skull var jag glad över att bli väckt av henne!
I morgon får jag nog be Susanne om väckning. Vet bara att jag vaknade till en gång av att det blåste och regnade så himla konstigt på fönstret och troligen var det en "tromb" som for fram här ute för tydligen hade det varit några små sådana här. Ett litet träd hade blivit helt naket, inte ett löv kvar. Det jag tänkte på var Hur ska Susanne kunna gå ut med hundarna i detta väder...å så somnade jag igen.
Nu ska jag boka biljetten om det går via Destination Gotlands hemsida annars får jag ringa i morgon. Det ser inte ut att vara svårt att få biljett med hytt...eller kupe´som det numera heter. Jag hade verkligen önskat att det funnits riktiga hytter där man kunde få en riktig säng och inte bara en soffa. Kanske ska ringa och boka istället vem vet de kanske har några vanliga hytter ... jag har ju aldrig frågat.
Mitt blodvärde var okej denna gång -hade glömt fråga- men det är 102, ska inte vara under 117 men jag är glad när det är över 100.
Nu ska jag lägga mig och har glömt ta pillren...aj, aj då får jag lägga mig och lyssna på Karlavagnen eller lyssna på ljudbok.
Såg det nya hundträningsprogrammet på tv Hundcoachen. Hur ska det göras för att fungera?? Jag tycker nog att Börjesson på cafeprogrammet i svt har lyckats bäst med sina hundskolor. Där har nog folk förstått hur man kan göra men i dessa andra program är det för mycket ryck och slit utan förklaring. Jag tvivlar på att folk som för det första har köpt fel ras får till det efter att de sett ett proffs träna utan någon större ingående förklaring. Lär folk att välja rätt ras!! Det är vad tv skulle göra. Det finns en ras för alla om man inte jobbar för mycket för då ska man inte ha någon hund alls. Men när uppfödarna säljer stora starka Rottisar till barnfamlijer som inte har något intresse av att arbeta med bruksträning som dessa hundar behöver så blir det naturligtvis fel. Många "problemhundar" men det borde heta "problem-människor" i stället för det är där problemet ligger. Hundarna får aldrig välja var de ska bo och tyvärr så finns det även valpköpare som inte är ärliga med vad de tänker göra med sin hund. En seriös uppfödare placerar valparna efter hur de är i mentaliteten till vad köparen ska ha hunden till. Men är ingen ärlig då blir det bra massor med problem av alla slag helt i onödan. Vissa ska inte ha levande hundar, det finns både mjukisar och porslin! Det kan vara vackert nog att titta på.
Nej nu är det läggdags - pillren har nu börja verka!
Lördag...ops..söndag!
Ja nu sitter jag här och väntar på att bli trött av de 2 piller som jag tagit och lite känner jag så detta blir ett kort inlägg. Vill ju inte missa "sömntåget" när det går...inte riskera att bli kvar på "perongen"!
I eftermiddag har vi haft trevligt uppiggande besök av familjen Åhlin, alla utom Mickan. De levererade en hundkoja som vi ska ärva till Sally och Mocha. Jag har inte sett den men enligt herrarna var den jäv... tung! Det låter lovande tycker jag.
Jag har mått ganska bra idag och inte haft några större smärtupplevelser. Har väl inte gjort så mycket heller men jag ville vara pigg när besöket kom och det var jag.
Nej NU måste jag lägga mig för nu är jag jätte trött.........zZ..Zzzz...zZzzzzz..........
"Honey" 2 veckor, för länge sedan.
I eftermiddag har vi haft trevligt uppiggande besök av familjen Åhlin, alla utom Mickan. De levererade en hundkoja som vi ska ärva till Sally och Mocha. Jag har inte sett den men enligt herrarna var den jäv... tung! Det låter lovande tycker jag.
Jag har mått ganska bra idag och inte haft några större smärtupplevelser. Har väl inte gjort så mycket heller men jag ville vara pigg när besöket kom och det var jag.
Nej NU måste jag lägga mig för nu är jag jätte trött.........zZ..Zzzz...zZzzzzz..........
"Honey" 2 veckor, för länge sedan.
Kanske ändå...
Två sängkompisar på glid nedåt....
I dag såg jag reprisen av "cancerprogrammet" som jag bara såg slutet på igår och som gjorde mig deppig. Men jag tyckte nog det var rätt bra idag när jag såg hela - där ser man va viktigt det är att se helheten...i allt.
Jag måste också tacka för orden om att jag inte är gnällig....några har ringt också idag och sagt samma sak så jag kanske inte är så jättegnällig även om jag känner mig så i bland.
Alla har ju bra och dåliga dagar, jag kanske kan få ha lite fler dåliga dagar än vad en frisk människa har utan att det är allt för illa?!
Idag har det i alla fall känts bättre och jag fick sova bättre i natt tack vare de nya sovpillren så nu hoppas jag det ska bli lika bra till natten. Har tagit ett piller nyss så jag ska nog stänga ner här innan jag somnar över datorn.
I morgon fyller svärmor 79 år och då firar hon i 2 dagar, vad ska det bli nästa år! Det blir nog en vecka då ;-) Hon är raka motsatsen till min egen mor som ALDRIG fyller år....evigt ung fast hon är 81 år- smart sätt att aldrig bli gammal.
Vi ska till svärmor på söndag för i morgon har hon sina kompisar där och de är ju så gamla....(troligen i samma ålder) så de är så skröpliga, vissa kan inte gå, andra har rollator...de tar stor plast och därför är vi uppdelade på 2 dagar numera. Eller så är det för att hon ska få fira i flera dagar....ja, det är nog därför.
Såg ni Idolerna på tv4 i kväll? Denna gång åkte rätt person ut, äntligen!!! Han var bara en pajas som inte satte värde på något. Han var inte ödmjuk för 5 öre, han ansåg sig inte ha lärt sig något under den tid han varit med där till skillnad mot de övriga som tycker de lär sig massor varje gång.... Kan han verkligen gå genom livet med lappar för både ögon och öron?! Sorgligt i så fall, stackars han. Sedan kan man tycka vad man vill om dessa tävlingar men lära sig saker gör man varje dag OM man är vaken! Nu tänker jag sova och då tror jag inte att jag lär mig så jätte mycket, men vem vet. Kanske är det någon i drömmen som lär ut något intressant. 
Sjukhuset
Idag har jag varit och tankat på skelettet lite ny kraft och fått lite nya recept + en sovtablett så att jag kanske kan somna lite djupare i natt och slippa mardrömmarna. Hoppas det ska funka med det. Troligen är det så att vi som är lite livliga drömmare får kraftigare reaktioner när vi får dessa värkpiller och det är alltså inte så ovanligt med mardrömmar.
Pernilla tog en skön promenad med sina vovvar Casper och Klara nere på standpromenaden. Jag såg i alla fall vattnet och vågorna när vi fikade. Hade turen att norpa åt mig sista bakelsen...fräckt som tusan rakt framför en farbror... Men han såg inte ut att vara intresserad av sötslisk utan tog en macka i stället. Mackor kan man äta hemma, men inte bakelser...så ofta i alla fall. Det var gott och jag blev proppmätt....mådde nästan illa och det kom tillbaka när vi var på hemväg. Försedd med en bajspåse(TOM -så klart) åkte vi hemmåt i det otroligt soliga och fina vädret. När vi kom hem hade jag ont i huvudet och mådde jätte illa. Plockade snabbt in handeln och stöp i sängen-hundarna var inte hemma, de var ute med Susanne- Sov tills Bonnie upptäckte att jag var hemma och då fick jag släppa in henne till mig. Sally och Mocha var så trötta att de bara låg kvar och sov. Jag fick sova gott i 2 timmar / Tack Susanne! Men också till Kristina som var här idag, släppte ut dem en stund och sedan Pernilla som skjutsade mig så klart. Det var en trevlig tur och jag fick handla en värmedyna till också idag. Det är den bästa extra smärtlindringen jag kan få när jag har ont. Ligger på en värmedyna varje natt. Har den under ryggen och det gör ryggsmärtan uthärdlig på nätterna. Jag känner att jag behöver en till att ta till när det är ont på fler ställen.
Nu har jag sett lite av programmet Himlen kan vänta och jag kan inte förstå hur och varför det ska vara så olika...eller är det mig det är fel på, min inställning. Jag har ingen ork till något för att det värker överallt i hela min kropp medan andra kan både jobba, jogga, rida, föda barn...ja, de lever vanliga liv. Vanligt liv lever väl jag också men ett väldigt "strypt" liv, för jag orkar och kan inte göra nästan något av det jag vill. Hur mycket jag än vill så går det inte att gå på promenader eller jobba med saker som jag tycker är roliga.
Jag pratade med min sköterska idag om detta och hon gav mig en broschyr om trötthet. Hon sa att det är vanligt att man känner så här som jag gör och att värken är väldigt tröttande. Det finns de som äter mycket mer morfin än vad jag tar och det kändes lite bättre att höra. Även att jag inte är på väg att bli missbrukare....ibland undrar jag. Men att jag måste öka lite hela tiden har delvis med att kroppen vänjer sig men tyvärr så får jag också mer smärta och det är jätte viktigt att jag försöker göra mig så smärtfri som möjligt. Hon berättade att det finns de som tar 10 gånger så mycket som jag. Hur surriga de är i huvudet, pratade vi inte om. Det kändes så skönt att få prata med henne om allt detta och speciellt att de inte tycker jag är en gnällspik som ringer om allt och inget....det tänker man också ibland.
Det är inte alltid bra att se andra som är sjuka, inte när man själv inte kan påverka så mycket. Man borde bli "höjd" i humöret men tyvärr känner jag mig bara misslyckad, värdelös.... och negativ.
Pernilla tog en skön promenad med sina vovvar Casper och Klara nere på standpromenaden. Jag såg i alla fall vattnet och vågorna när vi fikade. Hade turen att norpa åt mig sista bakelsen...fräckt som tusan rakt framför en farbror... Men han såg inte ut att vara intresserad av sötslisk utan tog en macka i stället. Mackor kan man äta hemma, men inte bakelser...så ofta i alla fall. Det var gott och jag blev proppmätt....mådde nästan illa och det kom tillbaka när vi var på hemväg. Försedd med en bajspåse(TOM -så klart) åkte vi hemmåt i det otroligt soliga och fina vädret. När vi kom hem hade jag ont i huvudet och mådde jätte illa. Plockade snabbt in handeln och stöp i sängen-hundarna var inte hemma, de var ute med Susanne- Sov tills Bonnie upptäckte att jag var hemma och då fick jag släppa in henne till mig. Sally och Mocha var så trötta att de bara låg kvar och sov. Jag fick sova gott i 2 timmar / Tack Susanne! Men också till Kristina som var här idag, släppte ut dem en stund och sedan Pernilla som skjutsade mig så klart. Det var en trevlig tur och jag fick handla en värmedyna till också idag. Det är den bästa extra smärtlindringen jag kan få när jag har ont. Ligger på en värmedyna varje natt. Har den under ryggen och det gör ryggsmärtan uthärdlig på nätterna. Jag känner att jag behöver en till att ta till när det är ont på fler ställen.
Nu har jag sett lite av programmet Himlen kan vänta och jag kan inte förstå hur och varför det ska vara så olika...eller är det mig det är fel på, min inställning. Jag har ingen ork till något för att det värker överallt i hela min kropp medan andra kan både jobba, jogga, rida, föda barn...ja, de lever vanliga liv. Vanligt liv lever väl jag också men ett väldigt "strypt" liv, för jag orkar och kan inte göra nästan något av det jag vill. Hur mycket jag än vill så går det inte att gå på promenader eller jobba med saker som jag tycker är roliga.
Jag pratade med min sköterska idag om detta och hon gav mig en broschyr om trötthet. Hon sa att det är vanligt att man känner så här som jag gör och att värken är väldigt tröttande. Det finns de som äter mycket mer morfin än vad jag tar och det kändes lite bättre att höra. Även att jag inte är på väg att bli missbrukare....ibland undrar jag. Men att jag måste öka lite hela tiden har delvis med att kroppen vänjer sig men tyvärr så får jag också mer smärta och det är jätte viktigt att jag försöker göra mig så smärtfri som möjligt. Hon berättade att det finns de som tar 10 gånger så mycket som jag. Hur surriga de är i huvudet, pratade vi inte om. Det kändes så skönt att få prata med henne om allt detta och speciellt att de inte tycker jag är en gnällspik som ringer om allt och inget....det tänker man också ibland.
Det är inte alltid bra att se andra som är sjuka, inte när man själv inte kan påverka så mycket. Man borde bli "höjd" i humöret men tyvärr känner jag mig bara misslyckad, värdelös.... och negativ.
Denna dag ...
Denna dag är nu snart slut eller rättare sagt det är bara soffan och tv kvar för idag. Mer än så orkar jag inte. Har nu fixat mat, diskat och varit med på tur i bilen för att fylla de ständigt urpysta däcken på rullstolen. Vi struntar i den i morgon när Pernilla ska skjutsa mig till stan. Vi ska inte på någon längre shopingtur. Kristina slipper ta sig till sjukhuset på sin lediga dag, både jag och hon slipper tanken på smittrisk i bilen...man vet ju aldrig. Det vet man aldrig någonstans tyvärr, det finns ju de som inte är speciellt noga med sin handhygien. Läste på Kittys blogg om hur någon stått på spårvangen och torkat sin snoriga näsa rakt i handen för att sedan hålla i sig med den insmorda handen....äckligt så man kan spy men dagens verklighet. Sjukhuset är väl egentligen en av de värsta smittställena eller vårdcentralerna, där samlas ju alla sjuklingar. Men man kan inte isoleras sig och det finns ju handsprit!!! Det borde fler använda, finns att köpa på apoteket i en liten flaska, lätt att ha i fickan eller i väskan. Jag har alltid en sådan med mig...eller hade, gav bort den, får köpa en ny i morgon. Har lite ont i huvudet, trodde det skulle bli bättre av en liten åktur och det blev inte värre i alla fall så kanske håller det på att ge med sig. Det känns inte som det är "skeletthuvudvärk" men vet inte säkert. Har tagit mer morfin för den men det hjälpte inte riktigt så kanske är det något från nerverna. I natt hade jag så fruktansvärt ont i båda benen, vaknade av att jag skrek -AJ AJ!!!! Men Rolf har inte hört något av mina väckningsförsök....konstigt. Han är nog emun mot alla mina attacker. Det var inga mardrömmar i natt utan mer att jag drömmer om olika vardagssaker och pratar högt så jag vaknar av det själv. Ropar ofta efter saker eller att andra ska göra...som vanligt med andra ord, jag kör med alla!
Ja så har vi fått en stackare som tror han är lycklig över att ha blivit president för världens mäktigaste land...typ. Undrar vad hans barn tycker, deras liv är väl slut mer eller mindre. De kommer ju inte kunna gå på toa utan att den bombkollas innan, kompisar kan de väl glömma och gå ut på stan det kommer att vara som en dröm för dem. De kan aldrig få gå utan att ha massor med säkerhetsfolk med sig. Är makten värd så mycket?? För pengarna är det nog inte...tror jag inte i alla fall utan jag tror det är makten som är så lockande. JAG ÄR PRESIDENT!! Men hur mycket har han att säga till om, är det han som bestämmer eller är han bara ett ansikte utåt. Som nu är historiskt för att han är svart och det känns så klart speciellt men hur utnyttjad är han?!
Ack ja, jag skulle inte vilja byta för allt i världen...jo om jag fick bli frisk så skulle jag kanske kunna tänka mig byta men det finns nog ingen som skulle byta med mig. Men vem vet, jag kanske lever längre och tryggare än vad han gör. Han kommer att ha massor med hot emot sig mycket för just hans hudfärg och det är ju fruktansvärt att det fortfarande ska vara så idag.
Hundarna har busat och sprungit runt här värre än någonsin idag. Sally och Kinna värst men även Bonnie. Mocha tycker de är väldigt stökiga och vill helst ligga så långt ifrån som möjligt.
Susanne har sin långa dag i dag så då fick hundarna vänta tills Rolf kom och det är segt. Det han nästan bli mörk men de fick en tur i alla fall och nu sover de lugnt och skönt i soffan framför brasan. Jag ska betala en räkning och sedan ska jag också lägga mig till ro och se på ...vad vet jag inte men något finns det kanske. Måste ju försöka få en lugn natt så jag är pigg i morgon bitti och kan orka upp lite tidigare än vanligt. Har sovit i 10 tim de senaste nätterna, troligen för att jag blir så slut av allt drömmande.
Å jag fick så himla ont i axlar och armar...kunde inte förstå först men det är ju tröjorna som jag handtvättade idag som hämnas....det är nog där i från huvudvärken kommer med...kanske.
Sovit
Äntligen en natt utan mardrömmar. Har bara vaknat av att jag "predikat" över något som jag inte kommer ihåg, inget otäckt i alla fall. Sov 10 timmar i sträck , vaknade och hade jätteont. Fick i mig pillren och måste komma ihåg att påminna Rolf om att se till att jag tar morgondosen innan han går! Det blev för länge mellan intagen och det är inte bra, då tar det längre tid för kroppen att hämta i fatt. Men efter 30 min gullande med hundarna som ligger och sover så sött i Rolfs säng så kunde jag ta mig upp. Ta sig från sängen till toan känns som en riktig långpromenad, fast det bara är några meter. Kroppen är så stel och allt gör ont, man önskar det fanns ett sätt att ta sig som bara var att "flyta" fram.
Idag skulle jag börja slipa på trappen i hallen, den ska målas. Men jag plockade med lite allt möjligt och kokade lite godis...(gammal grädde....) Tina säger att jag ska äta lite extra godis och glass ...så då måste jag ju se till att det finns något gott att ta till när suget kommer. Hur som så pratade jag i telefonen en ganska lååång stund med just nämda Tina (fd.Kattis)och det var trevligt för det blir mest att vi skriver eller hon skriver och jag svarar väldigt dåligt....men nu har vi pratat av oss lite om bl.annat små vovvar...alltså riktigt små som Chiwawa(många olika stavningar) och sådana. Hon är sugen på en riktigt liten en och jag ska nog ha en om jag lever länge nog för jag tänker inte svika Bonnie med att ta hem något annat. Hon är så mycket min hund och väldigt känslig - hon är ju min sköterska. Tror hon skulle bli deppig då och det räcker med att Mocha är lite besviken över att Sally kom hem här. Bonnie ser inte henne som något annat än ännu en valp i huset och det får man stå ut med men det är ju husses hundar och då spelar det inte så stor roll. Jag tror i alla fall att de känner så. Anledningen till att jag skulle vilja ha en liten dvärghund är att det är det enda jag orkar eller klarar av att ha i knät. Mocha vill så gärna sitta i knät men är allt för tung nu, det gör jätte ont. Sally går fortfarnade men inte länge till och man får parera ordentligt för annars gör det också ont. Så då tänkte jag att när jag ligger där i sängen och soffan så ska jag kunna ha en lite sängvärmare med mig som inte gör ont när den trampar på mig....fast det kanske gör ont till och med av det ?! Det visar sig.
Som sagt blev det ingen start med trappan i dag men kanske i morgon....kanske! På torsdag ska jag till stan och få dropp om det går ...att Kristina kan skjutsa mig. Hon ska kolla med läkarmottagningen för hon äter penicillin sedan någon dag tillbaka för sin förkylning. Men jag känner att det är mindre risk att åka med henne än att jag åker taxi med någon som kanske just har fått en förkylingning. Jag är ju inte så extra känslig nu som man är när man får cellgifter men det jag är rädd för är att få något skit i lungan...den som är vätska i. Men man är ju smittfri efter 1 dygn när man äter pencillin och hon har då hunnit äta i drygt 3 dygn så det borde vara lugnt. Susanne har annars erbjudit sig att köra mig på fredag men eftersom jag vet att hon ska på resa över helgen tyckte jag hon skulle slippa men om de har någon annan uppfattning på läk.mottagningen av Kristina kanske jag kan få komma på fredag i stället.... Vi får se vad det blir av det hela.
Varför ska alla bli så förkylda på hösten. Man kan ju bli smittad var som, i affären eller på sjukhuset. Det finns bara 2 sätt att inte bli sjuk -isolera sig eller tvätta sig ordentligt med handsprit och då väljer jag det senare! Livet blir så himla tråkigt annars och det är nog av det ändå när man går här och bara väntar på att något ska hända.
Idag skulle jag börja slipa på trappen i hallen, den ska målas. Men jag plockade med lite allt möjligt och kokade lite godis...(gammal grädde....) Tina säger att jag ska äta lite extra godis och glass ...så då måste jag ju se till att det finns något gott att ta till när suget kommer. Hur som så pratade jag i telefonen en ganska lååång stund med just nämda Tina (fd.Kattis)och det var trevligt för det blir mest att vi skriver eller hon skriver och jag svarar väldigt dåligt....men nu har vi pratat av oss lite om bl.annat små vovvar...alltså riktigt små som Chiwawa(många olika stavningar) och sådana. Hon är sugen på en riktigt liten en och jag ska nog ha en om jag lever länge nog för jag tänker inte svika Bonnie med att ta hem något annat. Hon är så mycket min hund och väldigt känslig - hon är ju min sköterska. Tror hon skulle bli deppig då och det räcker med att Mocha är lite besviken över att Sally kom hem här. Bonnie ser inte henne som något annat än ännu en valp i huset och det får man stå ut med men det är ju husses hundar och då spelar det inte så stor roll. Jag tror i alla fall att de känner så. Anledningen till att jag skulle vilja ha en liten dvärghund är att det är det enda jag orkar eller klarar av att ha i knät. Mocha vill så gärna sitta i knät men är allt för tung nu, det gör jätte ont. Sally går fortfarnade men inte länge till och man får parera ordentligt för annars gör det också ont. Så då tänkte jag att när jag ligger där i sängen och soffan så ska jag kunna ha en lite sängvärmare med mig som inte gör ont när den trampar på mig....fast det kanske gör ont till och med av det ?! Det visar sig.
Som sagt blev det ingen start med trappan i dag men kanske i morgon....kanske! På torsdag ska jag till stan och få dropp om det går ...att Kristina kan skjutsa mig. Hon ska kolla med läkarmottagningen för hon äter penicillin sedan någon dag tillbaka för sin förkylning. Men jag känner att det är mindre risk att åka med henne än att jag åker taxi med någon som kanske just har fått en förkylingning. Jag är ju inte så extra känslig nu som man är när man får cellgifter men det jag är rädd för är att få något skit i lungan...den som är vätska i. Men man är ju smittfri efter 1 dygn när man äter pencillin och hon har då hunnit äta i drygt 3 dygn så det borde vara lugnt. Susanne har annars erbjudit sig att köra mig på fredag men eftersom jag vet att hon ska på resa över helgen tyckte jag hon skulle slippa men om de har någon annan uppfattning på läk.mottagningen av Kristina kanske jag kan få komma på fredag i stället.... Vi får se vad det blir av det hela.
Varför ska alla bli så förkylda på hösten. Man kan ju bli smittad var som, i affären eller på sjukhuset. Det finns bara 2 sätt att inte bli sjuk -isolera sig eller tvätta sig ordentligt med handsprit och då väljer jag det senare! Livet blir så himla tråkigt annars och det är nog av det ändå när man går här och bara väntar på att något ska hända.
Ny frisyr
Ja så har det gått till dagens slut igen. Det är hemskt va fort dessa dagar tar slut och hur lite man hinner, speciellt när man ska sova bort flera timmar. Men efter ännu en jobbig natt med hemska konstiga drömmar och dessutom vattenglas som tömdes på sitt innehåll över allt som fanns i närheten.... Jag var helt snurrig och Rolf fick upp och torka...och jag fattade först ingenting...helt inne i en konstig dröm där jag höll på att kasta med något som jag nu glömt vad det var men i verkligheten var ett fullt vattenglas modell stort ölglas!
Efter att jag varit uppe en stund, skaffat en säkrare vattenhållare(kanna med lock)och ett mindre glas + ett äpple så kunde jag somna om till slut. Vaknade en gång till efter det men vad som hände då kommer jag inte i håg.
Sen idag har jag bara pulat lite med ...typ ingenting...käns det som-slutförde vattning av mina orkidèer som jag påbörjade i går och lite annat. Nu kom jag på en sak till jag gjorde, satte upp kompostgaller runt sofforna i stora rumme så inte Sally och Kinna ska ha rally runt uppe i dem. Efter att de provsprungit av sig energi både här inne och ute var det sovdags. När jag vaknade var det dags att laga mat. Det har blivit en hel del telefonprat idag och när kvällen kom var det dags för ett besök hos våran frissa. Dags, dags, dags....oj va upprepningar! Man ska aldrig börja ändra i en text för då blir det så här...och nu är jag för trött att rätta till det.
Så nu är jag klippt i en lite annorlunda frisyr...lite kortare...eller jag vet inte-det ser kortare ut. Det ser ju alltid fint ut när man kommer från henne, värre att få till det själv sen. Mitt hår har blivit så tunnt och rakt ¨på senare tid. Det beror på alla värktabletter säger hon och jag tror hon har rätt. Däremot tänkte jag att det kanske var dags för slingor men de kommer inte att synas i mitt redan randiga hår sa hon ...så då spar jag väl på de slantarna till längre fram.
Nej nu ska jag lägga mig och försöka få en mardrömsfri natt, skulle vara sååå skönt. Inga jävlar med motorsågar eller stora gorillor som vill ha mitt hår.... hu...värre än spöken!!! Man kan undra vilken sorts piller jag får....
Efter att jag varit uppe en stund, skaffat en säkrare vattenhållare(kanna med lock)och ett mindre glas + ett äpple så kunde jag somna om till slut. Vaknade en gång till efter det men vad som hände då kommer jag inte i håg.
Sen idag har jag bara pulat lite med ...typ ingenting...käns det som-slutförde vattning av mina orkidèer som jag påbörjade i går och lite annat. Nu kom jag på en sak till jag gjorde, satte upp kompostgaller runt sofforna i stora rumme så inte Sally och Kinna ska ha rally runt uppe i dem. Efter att de provsprungit av sig energi både här inne och ute var det sovdags. När jag vaknade var det dags att laga mat. Det har blivit en hel del telefonprat idag och när kvällen kom var det dags för ett besök hos våran frissa. Dags, dags, dags....oj va upprepningar! Man ska aldrig börja ändra i en text för då blir det så här...och nu är jag för trött att rätta till det.
Så nu är jag klippt i en lite annorlunda frisyr...lite kortare...eller jag vet inte-det ser kortare ut. Det ser ju alltid fint ut när man kommer från henne, värre att få till det själv sen. Mitt hår har blivit så tunnt och rakt ¨på senare tid. Det beror på alla värktabletter säger hon och jag tror hon har rätt. Däremot tänkte jag att det kanske var dags för slingor men de kommer inte att synas i mitt redan randiga hår sa hon ...så då spar jag väl på de slantarna till längre fram.
Nej nu ska jag lägga mig och försöka få en mardrömsfri natt, skulle vara sååå skönt. Inga jävlar med motorsågar eller stora gorillor som vill ha mitt hår.... hu...värre än spöken!!! Man kan undra vilken sorts piller jag får....
Trevligt
Tina-Visst är den fortfarande fin!
Å en sån trevlig dag jag haft idag! Snälla gulliga Mariell kom och hämtade mig och så åkte vi till Barlingbo och hälsade på hos Elisabeth, Hasse, Elias och Triss(deras trevliga hund...gissa ras?!...Springer så klart). Vi var där hela eftermiddagen i deras nybyggda vackra och hus. Det har bara inte blivit av att åka dit men nu hittar jag och då kan det finnas risk för att de får fler besök.
Tack Mariell och godisstruten är redan uppäten!
Rolf har varit på fasanjakt med Mocha. Bonnie och Sally fick nöja sig med en vanlig pomenad idag. I går var de på en riktig långtur i Lojsta skogarna, ja inte lilla Sally hon fick bara gå en lite tur och sedan sova i bilen. Jag gjorde inget mer än var till svärmor och fikade...sedan sov jag och hörde på min roliga bok.
Nu ska vi se Bondfilm. Tänk att ha en sådan frisk vältränad kropp som de har där...men det är inte så många förunnat i verkligheten!
Jag har haft ont som vanligt i helgen, varken mer eller mindre...så då är det väl som det ska... Har sovit lite dåligt massor av hemska mardrömmar. Det är kanske så att alla mardrömmar jag har haft i natt kommer från Marie och hennes spöken...oooops....
Grattis Rune på födelsedagen! För jag tror jag såg att det är idag.... Hoppas inte du mår allt för dåligt.