Ulla-Brittas Blog

I natt har jag kunnat sova. Gick inte och la mig förrän vid 01.30...det gäller att dra ut på det! Men då var jag så trött att det bara behövdes en landning på kudden så sov jag!

Har nog haft lite effekt av vätskedrivande, vilket är lite oroande i sig...men gör det nytta så kanske det är ok. Jag hoppas kunna vänta tills jag ska in för att få mitt dropp den 6 okt...tror jag det är.

Idag är det ruggigt och ser väldig kallt ut, jag hoppas det ska låta bli att regna. Regn är inget att ha när det finns hundar i huset, speciellt med oklippta tassar. Skulle behöva ta ett varv med både maskinen i öron +hals och fötterna på dem. Men det får vänta några eller någon dag till för i kväll är det jaktträning och jag behöver Rolfs hjälp. Men i morgon kanske...jag tycker det är roligt bara det blir av.

Nej nu måste jag diska undan lite för jag ska få fint besök!

Låter som en pip och tjutlok på nätterna. Inte vill jag lägga mig heller fast jag är jättetrött för då känns det som jag inte kan andas. Det är jättejobbigt men nu har jag tagit vätskedrivande sedan i söndags morse och jag tror faktiskt det hjälper...det kommer visa sig i natt. Jag har kunnat röra på mig bättre idag, även om jag inte gärna går i trappen ännu. Vi får väl se om det kanske kan räcka med detta enkla, i så fall blir jag väldigt glad.

Har försökt skriva lite svar på några brev idag men många återstår + det dåliga samvetet. Varför har man så lätt att få dåligt samvete?? Det gör bara att man orkar och hinner mindre än om man kunder kasta bort det.

Ingen ljudbok finns att lyssna på utan jag har börjat lyssna om en del men jag ska nog be om skjuts upp till Apoteket...Biblioteket så klart!! Det finns säkert någon som jag inte lyssnat på men det ska bara bli av. I morgon blir det inte för då ska Rolf och Sally på jaktträning. Den lilla odågan har blivit väldigt mycket lugnare än tidigare. Jag har tränat henne i apportering = hämta saker som ligger en bit bort. Hon är väldigt duktig på att hämta saker åt mig men det är de andra oxå vilket är bekvämt när man har ont.

Nej nu ska jag försöka mig på att sova.

Varför gör de inte som jag vill att de ska göra.......... Jag har inget fotoprogram som jag kan på den här lilla datorn och tänkte jag skulle göra bilderna klara som ska skickas på den men inte går det heller! Den stänger av sig och startar om när jag sätter i skivan med bilderna på. Man kan bli galen för mindre. MÅSTE FÅ TILL DET för snart är det för SENT....

Hur som så var vi i skogen en stund igår em...mot kvällen, efter att jag sovit i ett par timmmar. Vi hittade lite trattkantareller som vi rensat idag...jag inte så mycket men lite har jag hjälpt till. Nu ska de ligga på tork och lukta inte så gott men vad gör man inte för dessa godsaker som är så härliga att ha senare i vinter.

Jag hade en pall "en-sån-där-liten-med-tyg-på-stålrör" för att sitta på tänkte jag men det visade sig att lungorna blev för hopklämda...berodde kanske på att magen är för stor?! inte vet jag. MEN det funkade inte utan jag slängde mig bölande ner på knä i den blöta mossan och snörvlade över hur jävligt livet kan vara...och ni kan tänka er hur mycket bättre andningen blev av det! Ja, men till slut släppte det och jag kunde välja på att gå till bilen eller krypa runt i skogen på alla fyra! Vilket skulle du ha valt?? ....nej inte jag! Jag har en så kallad "envisegen" som även denna gång tog över och valde krypandet. Så till slut hade jag fått ihop en hel del i korgen som jag använde tillsammans med pallen som kryckor för att hålla undan gräs och även för att ta mig upp och ner i mellanåt.
Det hände lite annat hit och dit också men det tänker jag inte berätta här och nu!

Efter att jag tagit mig pustande tillbaka till bilen så satte jag mig där för att vila medan Rolf tog hundarna på en ordentlig tur innan vi åkte hem. Bonnie kom tillbaka till bilen 2 gånger för att kolla var matte var och jag lurade henne båda gånger. Satt helt stilla och det köpte hon tydligen för hon sprang tillbaka till Rolf igen. När vi väl var hemma lämnade hon inte mina fötter på hela kvällen. Kan kanske bero på att vi hade tryffel till köttet vi åt och det  älskar hon. Synd att hon är så gammal och jag så klen för hon hade nog blivit en perfekt tryffelhund.

Har sovit skitdåligt i natt för andningen har varit jättejobbig. Har varit uppe flera gånger och hissat sängen(tur att jag har en sådan)upp och ner hur många gånger som helst. Det bara rosslar, piper och tjuter, ibland tror man inte att det finns någon luft att få. Sedan släpper det och blir bättre för en stund, sedan startar det igen.

Nu ska jag sova en stund och sedan försöka kolla på bilderna igen!
Skriva några brev som jag har dåligt samvete över att jag inte gjort...samvetet som alltid sitter där och hackar mig i huvudet...tur man har trä skalle! Lätt att laga...

Det här kortet togs precis innan vi skulle åka...mormors gullunge.... Nästa gång är väl vid jul=jättelänge till!!

Hemma sedan i tisdags eller rättare sagt natten till tisdag! Vi har haft det härligt med lilla Tilde och döttrarna med killar. Det är alltid lika roligt att få komma ner till dem. Man ska ju inte ta för givet att man får bo hos dem men det är ju alltid roligast för annars missar man alltid lite för mycket...några timmar här och några där = blir till många timmar!

Väl hemma igen så har jag sovit och sovit...i massor med timmar och inte förän idag har jag känt mig nästan som vanligt igen. Inte tror man att det ska ta så lång tid att hämta tillbaka krafterna nu när jag f.m idag ska vara utan cellgifterna. Fast i morse när jag ringde om annat dropp som jag ska ha men inte fått tid till så säger hon att jag ska dit idag...Nej Nej sa jag, det är uppehåll för mig nu. Neej...det tror jag inte för du står med på listan och cellgiftet är beställt. Jag ska inte ha något det har läkaren bestämt och min kropp orkar inte med fler gifter just nu.

Ja jag ska läsa vad läkaren har skrivit och det gjorde hon med det resulat som vi alla visste -UPPEHÅLL- Det var ju väldigt onödigt att det blev beställt tyckte jag för så särskillt billigt är det ju inte... Ja, men det hade varit värre om du skulle ha haft och att vi inte hade beställt... hm...ja, ja man kan vrida allt åt "rätt" håll så blir det bra!

Distriktan är det ordning på för hon rinde i måndags när vi fortfarande var i Malmö för att kolla om jag hade prover som  skulle tas och det hade jag men glömt att prata med henne och sedan glömt att jag skulle ringt på deras tel.tid för att boka men hon hade koll på mig! Det kändes vädigt bra och hon kom och väkte mig i tisd.morse 9.10 så jag fick på mig rocken och sedan kläder efter att hon gått men sedan somnade jag i sängen nere och sov resten av dagen. Igår åt jag lite frukost, pratade lite i telefonen, sedan somnade jag igen.  Men som sagt så har jag hållit mig vaken idag. Fick dessutom två fina små tryfflar och dessa måste jag ta hand om = skrapa lite och sedan riva fint, blanda i smör och in i bitar i frysen. VÄLDIGT GOTT!!!!!

Här packas det upp ett "födelsedagståg" som man ska ha bara på födelsedagen. Då sätter man ljus i och en siffra med det antal år man fyller.


Nu är man förbannad!!!

Här är vi på McDonalds och lilla fröken börjar bli hungrig och mormor mådde illa så hon behövde en liten glass med chokadsås. Medan vi väntade på Maja värmde barnmaten och jag försökte prata med fröken...vilket inte gick så bra  till slut. Jag gav henne faktiskt lite, lite av min glass...gissa vad hon tyckte?! Gott så klart men det var väldigt lite.
I morgon ska ni få se vad jag har att vi får se dem.
Nej nu måste jag sova. skriver mer i morgon och fler bilder.

Hejja idag ska jag leva vidare länge!! Har träffat min favodoktor Nina och hon hade bara bra saker att säga. Tumörerna i levern hade minskat från 3cm till 1 cm och de minsta hade krymt till icke mätbara för kanterna blir luddiga och då blir det svårt att mäta dem.  Jag ska nu gå helt utan behandling så att kroppen får vila från dessa gifter ett tag. Ska röntgas om 2 månader om jag inte känner något innan. Sedan ska jag gå utan behandligt tills det på röntgen visar att tumörerna börjar växa igen. Det kan om jag har otur ta någon månad och har jag tur kanske upp till ett år...men jag vågar inte hoppas på för mycket men kanske upp till ett halvår hade varit väldigt skönt. Jag hoppas nu på att jag ska kunna gå lite mer och kanske till och med små promenader med hundarna, det hade varit underbart. MEN det tar nog ett tag innan alla biverkningar av detta cellgift har läkt från kroppen. Har jätte svullna fotleder, speciellt vänstra är jätte tjockt. Hoppas det försvinner snart och även att jag ska gå ner i vikt igen för som jag känner mig nu är jag helt uppsullen...av fetma känns det som. Men börjar jag gå ner så blir jag väl rädd att det är tumörerna som satt igång och växa igen.

Men nu kan jag åka till Malmö,  lilla Tilde och alla andra "barn" som vi har där...de stora alltså! Åka med lättat hjärta och inte behöva oroa mig för att det ska hända något.

I morgon ska jag packa och fixa inför resan på torsdag. Det är alltid en massa saker som ska göras även om vi denna gång bara ska ha Sally med oss. Bonnie, Mocha, Stella och Kinna blir vovvar hos Susanne och Uffe...hoppas de vet vad de gett sig in i fast det är ju bara 4 vovvar och det är nästan inget.

Ja så har ännu en helg gått sin väg. Den har varit väldigt trevlig för Maja och Fredrik kom i fredagskvälll och åkte tyvärr redan i eftermiddags men bättre än inget!! Det är så mycket man vill göra och så mycket men ändå aldrig hinner.  Men vi har pratat, ätit och rotat i skåpen efter bra å ha saker ... bra att passa på och bli av med vissa saker som ändå bara står där till ingen nytta. Behöver de något så är det bara att ta det brukar vi säga så länge det inte är det som vi använder! Denna gång blev det mest dukar som rensades lite i och så ljudböcker som jag lånar ut....för dem vill jag ha tillbaka. En sak som jag inte hittar och som någon lånat är en mätsticka som jag tydligen lånat ut till någon !hundmänniska" och sedan glömt bort...den som lånat har med all säkerhet också glömt bort den. Den måste ha lånats i början på sommaren. Men läser du detta så snälla, säg bra var den är så kan vi hämta den någon gång. Ingen panik på något vis men det är så irriterade när man inte hittar var man gjort av saker.

Rolf tog sina småtjejer med sig  (han kallar Mocha och Sally för det) för att gå en ordentlig tur i skogen efter att han skjutsat Maja och Fredrik till båten. Kristinas ena dotter har även hon varit hemma över helgen. Hon och hennes katt fick åka med in.
Oj nu raderade jag allt jag skrivit....tur det finns en ÅNGRA knapp....SOMNADE....oj va jobbigt det är att man bara gör det hur lätt som helst.

Jag hade en film inspelad som de inte sett,  men idag undrade jag om de hade sett den? Det hade de gjort men jag hade mest gett i från mig en massa konstiga ljud så de förstod att jag sov och det gjorde jag hela filmen! Det är så typiskt mig och när jag inte har sovit ordentligt på em. Då blir det helt hopplöst att hålla sig vaken. Ja nu somnade jag igen, en mickrosömn.... Dessutom värker det väldigt överallt i lederna så det är nog dags att fylla på med piller.....

Har datapratat med Tilde och det är alltid lika roligt. Det händer så mycket med den lilla fröken nu. Hon har fått en massa tänder och kryper runt hur snabbt som helst. Sedan står hon väldigt stadigt men har inte tagit de första stegen på egen hand ännu men det är inte långt borta. Kanske händer det nästa helg när vi hoppas att vi är där nere... Sorry Monica(ska försöka ringa dig i morgon om detta)ni som kommer hit till ön då! Men vi är ju inte helt säkra förrän vi varit hos läkaren på tisdag och fått domen över hur det ser ut på röntgen. Har det gått åt fel håll vet jag inte om jag orkar åka ...men jag känner på mig att det är bra och att det står stilla.

Nej nu vill Bonnie bli utsläppt(ligger och gnäller) och kroppen vill ha mer droger så slut för denna gång!

 

Nu har jag för första gången i livet gjort syltade tomater och ....jag och min glömska hjärna med ett tjockt teflonlager...jag får gå och se vad det heter...Pickles(jag han bara lyfta rumpan från stolen så kom det)

Det ska bli spännande och se om det går att äta sen om några veckor.

Som ni förstår så mår jag mycket bättre och det känns som jag lever igen. Hoppas det nu håller i sig och att jag får ett bra svar på röntgen. För första gången på mycket länge är det gott att äta. Maten har inte varit god på jättelänge men de senaste 2 dagarna har det varit väldigt gott att äta och då menar jag vanlig mat. Hoppas, hoppas det håller tag nu.

Vill passa på att varna er (medan jag kommer ihåg) för majskolvar och hundar!! Det är sött och gott för våra hundar att tugga på MEN de är rena rama självmordet att ge dem dessa avtuggade kolvar. Varje år opereras och många dör på grund av att de inte kommer till veterinär tillräckligt snabbt. Så ge ALDRIG avätna majskolvar!!! Om ni tänker på hur dessa majskort sitter så blir det som fjäll när de är bortätna som funger som en låsning om den kommer ner hel och åt fel håll. Hoppas ni förstår hur jag menar, kolla nästa gång ni äter denna delikatess så klarnar det nog!

Nu sitter jag på min höga pall i köket med datorn på köksbordet och SOMNAR....kan ni fatta, somnar medan jag skriver. Det är ju inte klokt...hur trött kan man bli?!? Tydligen väldigt om man ska se på mig.
Har börjat sy kläder till dockan jag köpte när vi var i Värmland. Har hittills gjort en "jobbingdress" = hur kan hjärnan vända på dessa bokstäver till och med på datorn?? Visst är det konstigt, en sak när man skiver med penna men en helt annan när man skriver på dator/skrivmaskin. Som ni nog förstår ska det vara JOGGINGDRESS + ett par tofflor i filt. Ska nog ta en sväng i trädgården för att få lite sol. Vissa ligger redan på "stekbordet" tänk att de kan vara sådana


"Stekbordet"

livsnjutare. Tur det fläktar lite annars skulle det nog vara  för varmt. Nu orkar jag inte sitta här längre, det "brinner" i ena axeln och ländryggen!!

Så har ännu  en helg sprungit förbi utan att vi märkt något av den...eller lite men inte så mycket som jag hade tänkt! Jag skulle stända lekstugan, skrapa den utanpå och måla den, sedan skulle jag städa lite inne, sy dockkläder till dockan jag köpt som Tilde ska få endel till jul eller kanske inte förän till 2 årsdagen....vi får väl se hur det blir. Lina och Jimmie får nog bestämma när det är dags för en docka.

Ja som ni alla förstår så blev det inte något av vare sig det ena eller andra eftersom jag mått skit och inte förrän idag känt mig någorlunda normal igen.

Pernilla och Robyn kom ut hit för att vi skulle fota de 2 små pojkarna Benji och  Nike till en bok som Springer klubben ger ut var 4 år- Stambok. Först tänkte jag skita i det men så tänkte jag -Va fan, än är jag inte död så vi ska visst ha med något i denna också. Valet har  fallit på Pernillas (eller rättare sagt Robyns) Nike och Kenneths Benji(min halva ingår i honom på något sätt.

Jag brukar inte bli avundsjuk så ofta men nu är jag det lite...både på er som mår bra och er som åker till ett varmare land...det hade varit så skönt för min nu så ömma, värkande kropp! Fy va det är motigt just nu, det känns som jag bra gnäller men det skiter jag i för det gör såååååå ooooonnnnnnnnntttttt...........

Det hjälper inte vad jag än tar så känns det som hela kroppen är full av blåmärken. Tänk er att ni har ett riktigt ömt blåmärke och så drar ni ut det över hela kroppen. 

MEN igår fick jag ett samtal från en mycket glad valpköpare! Aina med Alva hade gått prov i anlagsklass - viltpår. Efter att hon gått ett "provapåspår" i veckan innan! Hur som så anmälde de till domaren att de ville gå och så i går var det då dags. De gick ett prickfritt spår från start till mål och domaren ville sedan köpa Alva...men så mycket pengar finns inte i denna värld svarade matte, men då får det bli en valp efter henne i stället...! Vi får hjälpas åt att meritera henne svarade den imponerade domaren! Hon hade under sina 12 år som domare aldrig sett en bättre, säkrare hund...oj, det ställer hemska krav på fortsättningen!! Men gissa om jag mådde bättre en stund i alla fall. Stella är en fantastik hund och hennes barn verkar inte falla långt från sin mor och dessutom har de en superhund till pappa...vad kan gå fel?? Antagligen mycket men det hoppar vi över eller hur, negativa saker orkar vi inte med, inte just nu i alla fall.

Denna bild fick jag någon gång under våren av Alva när hon och matte varit på tur i skogen.

Nu är det dags för lite kaffe tror jag

Oj vad det svajjar i gårdagens inlägg på slutet speciellt! Förlåt Susanne, jag menar inte att du har dålig kondition på något vis...för det får man ju intrycket av som jag skriver... och sängen ersättas av sängen??!? ...Soffan skulle det nog ha stått på någon av raderna. Ja,ja nu är det ny dag och nytt liv!

Jag har så ömmt i kroppen och jag hoppas att det snart ska bli bättre, men det känns som det är långt borta. Jätte trött och skulle nog helst även idag ligga i sängen. Allt tar emot och känns ömt, ömt och ont!

Har haft ströavbrott här på morgonen men jag hade hunnit värma mig tevatten innan det försvann. Nu har den kommit tillbaka och jag ska nog göra mig en mugg kaffe innan det försvinner igen, man vet aldrig! Mamma gav mig ett bullrecept som lät väldigt gott och enkelt men det får vänta till bättre tider för det orkar jag inte även om det som sagt var enkelt så är nog nästan inget enkelt nog just nu. Medan strömmen var borta satte jag mig med mina fyrfota vänner i en stol med mjuk dyna ute i solen. Ville inte ha in dem i stora rummet med alla deras blöta fötter i soffan eller sängen! Tur att solen var framme och värmde skönt på min värkande kropp. Ska nog ta en kopp kaffe med mig ut i solen och få ännu mer värme. Man får väl passa på medan den finns kvar, solen alltså!! Många verkar åka utomlands i år eller så är det bara jag som har hört att det är flera som gör det för att jag saknar den riktiga värmen från i sommar. Man hör det man vill höra heter det ju!