Ulla-Brittas Blog

Hej å hå så var det fredag igen. Bakis efter gårdagens resa till stan med röntgen, extrainsatt läkarbesök(pga huvudvärk)och sen en tur på stan i rullstol. En kluven upplevelse kan jag lugnt säga, man ser inte längre saker från ovan utan från en betydligt tråkigare nivå.  Alla borde åka runt i rullstol en dag och få känna på hur det är att vara rullstolsbunden. Gatsten....gggaaattssteeeen skulle det ha blivit på "rullstolssprpket", inte bra! Har man dessutom ont så är det ett mindre helvete att ta sig längre sträckor. I affärerna ser man inte mycket av allt som är planerat för att bra ses från oavan. Sedan kommer man till kassan och då har de kodtryckaren fastsatt oanpå  en plexiupphöjnad  så den sitter väl ungeför 30cm ovanför min näsa...tänk er själva hur den kodtryckningen ska kunna fungera...här har jag varit förut  sa Kristina och ryckte helt sonika loss den! och då såg man att det nog hände dagligen...eller  i allafall när hon är i stan;-) Man vet ju med sig själv att man tyckt att de rullstolsbundna gnäller väl mycket ibland men nu efter att man själv sitter där då förstår man hur det fungerar...eller snarare INTE fungerar.  Det enda som är positivt med rullstol är att man kan ta sig ut och slipper gå...fast det gör man ju hellre.

Idag är det lika vackert ute som de senaste dagarna - Härligt, hoppas hela helgen kan få vara så här. Ni kommer väl ihåg att anmäla hundarna till utställningen i maj, anmälan går ut på måndag. Jag har inte orkat engagera mig i det och har inte anmält någon själv. Har inte haft ork att kolla alla, hur de ser ut och hur hullet är ...det är nämligen väldigt viktigt och jag vet att denna domare vill ha hundar i toppkondition - alltså inga feta eller magra hundar! Han tillhör de petigare...men lyckas man är man desto gladare! Våran finskägda Pablo fick cert av honom i höstas och det gladde mig mycket. Vi har ju chansen sen i sommar då det är 2 dagarsutställning. Fick veta att en av pojkarna"Emil"  i sista kullen kommer hit då så då får vi försöka ha syskonträff! Kanske vi kan få hit Kattis och Tomas med ett gäng hundar också- skulle vara väldigt roligt.

Oj vad veckan gått fort inne i mitt vacum. Denna gång slog värken till redan på fredagen och rollantorn blev inget fartvidunder utan den hasades fram över golvet i sakta gemak. Lördagen lika så och sedan blev det ännu värre mot dagens mitt. Hade en liten tanke om att jag skulle kunna åka med och handla men den frös inne ganska snabbt. Jag tog mig ut med hjälp i solen en sund för att dricka kaffe men sedan var det in på soffan. Sedan har det varit så fram till i går då jag kände att det ändrades och jag kunde gå någorlunda. Bebövde inte stötta mig hela tiden och kunde laga till middagen även om jag var helt slut etteråt och orkade inte sitta vid bordet utan det blev soffan med bricka. Nu börjar man bli van vid att äta på detta sätt och det går bra. Klarar inte att sitta på något som är hårt , allt som trycker är obehagligt. Varken hundar eller folk får ta i mig...bara väldigt försiktigt. Det är jätteömt och lederna är värst både ja- från topp till tå kan man nog säga. Det enda stället som inte är ont är huvudet, vad nu det kan betyda...;-)
Hur som så är det inte lika dant som förra gången, mer ont och ont överallt. Fast inte riktigt lika brännande som det varit tidigare eller så kan jag hantera smärtan bättre än tidigare. Det har tidigare suttit mest  midjan  och nedåt men den här gången har det suttit nästan lika mycket i händer, armar och bröstkorgen+ nacken.

Vet ni vad jag fick på posten i går??...nej, hur ska ni kunna veta det -En PostKAKA!!! Det är Kattis som tokar till vardagen och god var den till kvällskaffet - väldigt god. En rolig ide´om man glömt någons födelsedag eller så! Kattis glömmer nog inget och speciellt inte en gammal vän!!! Tack, det var en roligt överraskning bland räkningar och reklam.  Hade ingen ANING om att det fanns sådant att skicka!

Nu ska väl denna soliga dag bli rätt okej hoppas jag, ska försöka ta mig i duchen och sedan är man väl matt en stund framöver. Det är så skönt att inte Doris är hemma denna gång för jag hade inte kunnat ta hand om henne som jag borde -TACK Pernilla och Kenneth!!! Hon har det kul, fick bilder från födelsedagskalas där hon fick snoka runt bland godispapper och småtjejer..säkert killar också men hur som helst så kan jag säga att hon med säkerhet trivdes. Robbyn och kompisen Emma sitter på ett av korten med Dora i mitten - en gång var det Mikaela(Robyns storasyster)...oj vad tiden går och vi med den. Emma är en kopia av sin mamma och det var ingen tvekan om vem kortert kom från - de var en av våra första valpköpare.

Nej nu var det dags att försöka göra något. Ha en bra dag, jag ska försöka med min!

Hej å hå! Nu har vi varit på "förgiftning" igen, jag och privatsköterskan Kristina. Vad den stackarn får ut av detta vet inte jag...på sin lediga dag... Ja, ja hon tyckte det var en toppendag, en dag till att få gå i affärer utan en suckande man i hälarna och så hittade hon 2 par snygga skor!! Jag vill också ha ett par, ska nog kolla nästa gång om jag orkar.

Hur som helst så har jag nu fått min sista behandling innan röntgen och läkarbesök ska ske för att få "domen" som jag säger och utvärdering säger min onkologläkare... Hon är väl lite mer saklig och jag känslosam eller hur man nu ska se på det hela. Hur som helst så ska jag få svar på om det hjälper eller inte. Om inte så finns det massor med andra varianter att prova så jag får inte ge upp även om det blir ett dåligt svar. Blir hur som helst inte lastgammal... Carinas mamma kanske kan får ärva en nyare modell om så där en 10-20 år eller så;-)) Hon verkar vara en riktig krutkärring som min egen mamma och pappa. Lite krämpor får man väl ha i den åldern...även om min 79 åriga svärmor verkar ha dåligt med det. I helgen räffsade hon trädgården, hela baksidan på 2 dagar utan att få så mycket som träningsvärk...och idag har hon varit här och passat hundar + putsat alla fönster i nedre våningen... oj säger jag bara om man var så pigg!!

Dora sköter sig och verkar må väldigt bra på sin semester hos familjen Åhlin. Lilla Tuffe ur senaste kullen har blivit stor och har röntgat höfterna med A som resultat och det är för er som inte vet det bästa man kan få = GRATTIS både till husse och matte + till mamma Klara & pappa Melvin...och lite till oss:-)

Kitty, jag ser fram emot att få baka banankaka till dig! Men du får gärna göra dina smaskiga muffins med jordgubbar...och vad det nu var mer - men vansinnigt goda var de!!

Nu ska jag lägga mig, känner att det sticker lite här och där i ben och händer. Tyvärr tror läkaren inte att mina "fingerproblem" kommer att avta utan tvärt om att de blir värre. Det är nerverna i fingrar och tår som blir förstörda av det ena av cellgifterna jag får. Om jag får allt för hemsk värk=värre än nu senast så får de avbryta och minska dosen inför evt.kommande behandlingar med just detta medel. Gör det nytta så kommer jag nog att försöka härda ut ett snäpp till.

Vätskan i lungan har inte gått tillbaka av vätskedrivande ännu men jag provar ett tag till innan jag säger ja till det andra alternativet med att "klistra" i lungsäcken ...låter jobbigt. De har äntligen fått en egen läkare på onkologen och hon är jättetrevlig, lätt att prata med och mitt i livet med småbarn så hon vet hur verkligheten ser ut. Hoppas bara att hennes barn håller sig friska, vård av barn är ju inte så poppis av en sådan som mig...jag vill ju att hon ska ta hand om mig om jag ringer eller kommer dit... Tänk att det alltid ska finns en hake med allt:-(

Ha ett bra liv, även denna helg...inga bråk varken mellan människor eller djur, det kan bli dyrt med

Tack Kattis för ditt långa brev och stamtavlor(de är alltid intressanta) med planer för framtiden. Jag har också lite funderingar men det får vi ta lite längre fram någon förmiddag i solen om än på långt avstånd. Men telefonen är ju uppfunnen för att användas som vi brukar säga när "några" klagar över långa samtalstider...

Men Siv -Bullhundar har vi redan:-) Å lilla mopsbäban Safir var supersöt som en liten leksakshund. Men hans något äldre "storasyster" Åsa är ändå den som jag kommer att minnas mest efter dagens träff - hon är en juvlig glad skit som inte sitter still en sekund, hon skulle smaka på alla ben och provbära alla mjukisdjur(som är ganska många just nu-Kristina har rensat barnens garderober på överblivna saker)helst allt på en gång. En valp efter henne kanske skulle vara något i framtiden... Tyvärr Kattis inte blev det några kort tagna, men matte kanske har något... Jag knäppte bara ett med mobilen och hur jag får den till datorn vet inte jag. Men det blir fler chanser för han kommer inte att flytta:-) det är en sak som är säker!

Nu ska jag lägga mig, invänta morgondagen och den så avgörande 3:dje behandlingen. Kan inte påstå att den vätskedrivande medicinen har märkts något större idag...men det kanske tar lite längre tid än vad läkarna trodde, hoppas kan man ju alltid.

Dora har åkt till Pernilla för att bo hos Puma & Marwin i några dagar tills jag mår bättre och kan gå klokt igen efter behandlingen. Kinna blev också hämtad och nu har vi bara 2 hundar här hemma, väldigt konstigt tycker både de och jag. Hoppas bara att Dora ska fungera hos Pernilla, hon har alltid trivts bra där med hela familjen. Men nu är hon både döv och lite svårt att hålla sig, blir lite annan situation både för henne och dem. Fungerar det inte får vi hämta hem henne igen, värre än så är det ju inte.

Jag har fått en rollator i dag, kändes som jag kunde hoppat över det men samtidigt - Varför...bara för att jag inte vill känna mig som en skruttig pensioner eller svårt sjuk.... det är ju bara att inse fakta och det är att jag har väldigt svårt att gå i 1-2 veckor efter behandlingen och därefter får jag väl gömma undan den i någon skrubb tills det är dags igen. Lika bra att man passar på när man blir erbjuden något som man troligen har bra användning av, om inte är det ju bara att lämna tillbaka den!

Nej nu stänger jag för idag. Ha dé!

Igår blev det en lång dag. Det började med att arbetsterapeften skulle komma på besök på eftermiddagen. Men jag var även tvungen att prata med onkologen om min vätska i lungan som har blivit mer och mer jobbigt igen.  Naturligtvis skulle allt krocka i slutänden och jag fick ringa Rolf som fick ta ledigt för att skjutsa mig till lasarettet, avboka terapeften och snabbt packa en för säkerhetsskullväska... man vet ju aldrig om de behåller en när man kommer in och packar man det inte så blir man säkert inlagd...  Det blev röntgen och sedan kom vi -jag-snabbt fram till att jag hellre provade vätskedrivande piller först än tappning(som är något av det obehagligaste jag varit med om)och att vi hinner se lite till på torsdag om det har effekt - har just tagit det första lilla pillret. Vätskan hade inte ökat lika snabbt denna gång så förhoppningsvis tyder det på att cytostatikan har lite effekt på de elaka cellerna som med ganska stor säkerhet också finns i lungsäcken... De vill tydligen skona mig, jag behöver kanske inte veta allt även om jag tror att det är bättre... men nu kändes det inte så farligt att de sa det, har redan ställt in mig på att det nog är så. 

Idag vill vi ha en lung och skön dag utan sjukhus, räcker med att jag antagligen får springa och pinka i ett OM nu tabletten gör någon nytta!

Oj så det kan bli med hundar, löpningar, ben och människor...som tror de ska förhindra och i stället blir det värre. Hur många är vi inte som gjort samma misstag! Rolf träffade en på apoteket i lördags som just varit inne och fått några stygn i handen efter att hon gått i mellan sina hanar som börjat slåss om familjens löpande tik... aj, aj. Det bästa vi kan göra är oftast att låta dem klara upp det själva och om vi anser oss behöva gå in och hjälpa till ska man ta ett lååångt djuuppt andetag och bestämma sig för en av dem som man sedan tar ett snabbt tag i nackskinnet och ett i svansen eller i skinnet vid rumpan och så lyfter man detta odjur rakt upp och bort...inte så lätt om det är en STOR hund men då får man försöka ta den mindre och vara ännu snabbare. Skrika samtidigt hjälper inte utan heltsar i stället och får motsatt effekt... men det vet vi ju alla men sen gör man det ändå. Allt är lätt att säga men inte så lätt att genomföra - ni har väl sett Ceasar på 4+ på måndagar...tror jag det är. Till och med han misslyckas ju ibland, trotts vanan att jobba med pitbulls.

Hoppas ni alla läker och skulle nu inte hundarna fungera tillsammans så blir det att dela på dem! Så är det bara, alla kan inte älska alla - det vet vi ju hur det är människor i mellan och det är faktiskt ingen större skillnad på hundar i det fallet eller andra djur. Ni som har hästar vet ju hur elaka de kan vara mot varandra med både sparkar och bett - alla är levande varelser och speciellt vi människor vill ju gärna styra och ställa över alla andra....

NU tänker vi positivt och ser fram emot att allt blir bra och alla händer, lungor och annat skit läker och blir i prima kondition - bort med alla jobbiga negativa känslor och tankar!!

I morgon kommer Lisen hit och visar upp lille prinsen sin, modell Mops!! Ska bli jättekul att få se honom och Lisen med så klart. Han ska ju vara något alldeles extra...enligt matte-uppfödaren...hon är ju inte ett dugg partisk;-)

GRATTIS säger vi till Assar och Lea idag som fyller år + mina små...39 åriga bröder och lilla Kajsa(ett barn-ingen hund) som liksom Lea och Assar blir 2 år idag. Många på en gång, kanske känner vi fler utan att veta om det?!?

Ha nu en skön dag med mycket frisk vårluft!!

 

Idag har jag köpt en pudel...och en MOPS... i väska...ja, är alltså inte så levande -men väldigt gulliga! Ska skicka till mina brorsbarn som fyller år. Den älsta Selma har vi bombarderat med mjukishundar sedan hon föddes men det verkar inte hjälpa...hon tycker hundar är gulliga men de kan gärna hålla sig på avstånd. Men den yngre Kajsa, där finns det hopp!! Hon har en hund som följer henne överallt och jag hoppa att hon så småningom ska vilja komma hit och vara kennelflicka. Hon fyller bara 2 år nu så ännu så det är ju ett tag till men man ska ju börja i tid - så vi jobbar på det.

Gjorde väl misstaget att ge Selma en katt som blev hennes snuttetrasa...får väl skylla mig själv. Hade turen att få tag i en hund i samma mjuka matterial som Kajsa sedan fick och där har det funkat. Katter är ju rätt mysiga de också men de kan aldrig ersätta en hund i mitt liv.
Grannen Kristina och Kent har en katt från katthemmet som leker med livet som insatts lite då och då. Han kommer in till oss...ännu så länge har vi hunnit före hundarna och fått ut han snabbare än blixten. I går kväll hade han tur igen, när jag skulle släppa ut hundarna för sista kissning så får jag se honom sitta och vänta så fint precis utanför dörren...oj så snabbt jag ryckte till dörren igen. Hundarna fick den i huvudet och tittade på mig som om jag inte var riktigt klok. Inte vet jag vad de gör men kan inte garantera att de inte skulle sätta tänderna i honom när allt går så snabbt. Skulle de få vänja sig långsamt skulle det säkert gå bra men inte på detta abrupta sätt!

Jag har sovit min skönhetssömn i eftermiddag igen efter att vi varit till Gahmen och handlat "dogsen" + klistermärken med hundar, katter, nallar, BILAR och MOTOR-cyklar...jag vill inte ge de stackars barnen någon snedvriden könsbunden syn på vad tjejer ska ha och inte. Jag kan väl inte rå för att alla klistermärken utom dem med bilar och mc har glitter...killar kanske inte vill ha glitter på sina bilar...fast det tror jag faktiskt att de vill-speciellt i dessa unga år. Så lite synd tror jag att alla småkillar och tjejer tycker det är att det inte glittrar om just dessa bilder. Undrar vem som bestämmer sådant?! Vissa saker kan man faktiskt bli lite irriterad på...kunde det då inte finnas både med och utan glitter. Varför ska allt som anses "killigt" vara tråkigt...grått, svart... En av mina bröder gillade röda kläder när han var liten, vilket han då fick. Genast trodde folk att han var min lillasyster...det är ju länge sedan men skulle inte förvåna mig om det slulle bli samma reaktion idag.

Vi har köpt jord till pelargonerna men inte fick de den på sig idag som jag tänkt, men det får bli i morgonkväll i stället. Nu kommer Kinna hem och har väl förhoppningsvis inte ätit upp all hästskit i ridhuset på agilityträningen. Nej det hade hon inte - duktigt.

 För er som bor på ön vill jag påminna om att det kommer en trimkurs snart. Passa nu på, den är 21-22 april i Visby. Ska anmälas snarast för en kursledare Henrik Johansson från Västerås?? Någon som vet något om denna man?? Jag har ingen aning om vem det är. Men passa på och det kostar 450:- men det låter kanske mycket tycker en del men det är snabbt igentjänade pengar om man kan göra det själv i stället för att någon annan ska göra det. Så anmäl er till Helge tel. 262067. Behöver ni saxar så hör gärna med mig om vad ni ska ha, ev. låna eller så.  Man kan inte vara så många så är nu snabba och anmäl er!!

Svärmor har haft vilodag idag från våran numera nästan färdigräffsade trädgård. Hon har lite kvar och sedan har vi en välstädad fin trädgård precis som våra grannar! Tack farmor, vi är evigt tacksamma...men tyvärr så ser du inte detta men jag får säga det i stället - NATURLIGTVIS! ;-)

Inget att se på tv fast det finns så många kanaler...hur kan det vara. Får nog sätta mig i soffan med en tidning eller alla brochyrer jag beställt från cancerfonden. De har väldigt bra info.som man kan beställa, kostar nästan inget och det lilla betalar man gärna. Det känns så skönt att kunna läsa om att allt man känner är okej - konstigt att man ska behöva se det i tryck för att må bra men så är det. Man känner sig inte ensam och det lättar faktiskt!

Trött, trött...tröttast i hela världen. Vaknade trött och så rev jag mig på näsan så blodvite uppstod och då blev jag ännu tröttare...har redan sovit en extra stund och ska nu lägga mig IGEN... Gud så tråkig jag är!

Bonnie blir så bekymrad när matte inte vill vara som vanligt, hon följer mig som en skugga och kunde hon stötta mig fysiskt så skulle hon göra det. Hon har hela tiden koll på mig och lämnar mig inte om jag inte säger att hon får gå. Hon har blivit ännu mer passande på mig sista veckan igen och det gör mig lite mer orolig för lungan...känner hon något som inte vi vet ännu!

De använder ju hundar för att diagnostisiera lungcancer i tidigt stadium... Jag inbillar mig säkert som vanligt;-)

Nu ska jag lägga mig i allafall och lyssna på min spännande cd-bok OM jag nu inte somnar på engång, risken känns överhängande!

Min köttbit var god när jag väl började äta(i går kväll)...kändes inte som jag ville ha något men bara jag smakade så gick det bra sedan. Så kändes det med frukosten idag med, är nog inne i en "inte sugen på period" men de brukar inte vara så länge i mitt fall. Rolf och Siv var tydligen överens om att SSRK-maten var god - vildsvin. Rolf fick en härlig tulpanbukett (Dora ska INTE få äta upp den och inte Rolf heller...med tanke på vad Susanne skrev) och en and i keramik som tack för lång och trogen tjänst.

Solen skiner ibland men mest är det molnigt och blåsigt. Jag blir trött bara av att titta ut och se hur de räffsar intensivt överallt...tur man har giltigt förfall.

Sov gott!!....

Nu är denna dag snart till ända...heter det så??...ända..rumpa, ja skit samma slut är den snart i allafall och jag med. Har inte orkat gjort något större idag heller, dammsugit och pratat i telefon. Svärmor har sicksackat sig fram mellan hundskitarna här på tomten och gjort fint. Det syns verkligen när någon gör det och stackars Rolf kan ju inte orka/hinna med allt själv. Jag skulle så gärna vilja orka med mer men förhoppniningsvis kommer det väl efter alla behandligar är avklarade.

Såg vetenskapens värld om cancer igårkväll - del 1, nästa kommer på torsdag(när jag troligen är för trött för att orka se...)Ska få nästa behandling den dagen och lär väl vara lite lagom mör efter det. Hoppas det går att se på datorn i efterhand - det är en bra sak med webben att man kan se många tv-program i efterhand. Såg en föreläsning om cancer för någon månad sedan som jag missat på tv -såg slutet, visste inte att det skulle vara.

Kan ni fatta att röka en cigarett är som att låta lungan fyllas med giftig gas i 15 min...och det gör några av er frivilligt... Ja, jag tänker inte hålla någon predikan mot rökning men hur galet låter det inte ...eller är det bara jag som hellre skulle avstå - rökningen alltså! Fy vad ni gör mot er själva...aj, aj... och jag som inte ens varit rökare men kanske har något skit i lungan ändå... Nu ska jag inte säga mer om detta, vet att ni som röker är trötta på "predikanter" - men det är ju bara för eran... bla, bla, bla....

Dora mår prima efter gårdagens sallad;-) Hoppas hon kan låta bli de nyinköpta... på köksbordet. Vi får väl hoppas på att de är godast när de "mognat", då kanske vi kan få ha dem i några dagar. Är lite jobbigt om man ska vara tvungen att ta bort dem varje gång man går ur köket. Nog med alla ljus som måste lyftas utom räckhåll för Mocha som bara måste plocka ner alla ljus...vad gör vi med våra hundar som får så konstiga ideer.

Bonnie och Kinna är de enda som inte har några konstigheter för sig...ja, Bonnie gillar inte svärmor...ingen förstår varför utom jag som tror att hon drar runt på farfars ande. Ja, nu tror ni jag fått för mycket morfin men det är faktiskt enda förklaringen. Han höll alltid på att dumma sig mot henne när hon var liten och hon visste aldrig riktigt var hon hade honom. Däremot har alltid farmor försökt vara gullig och inte på något sätt göra "fel". Men det är som om hon ser något mer än farmor och det var en period som var bättre efter att jag sa till innan hon kom in att -Farfar får stanna utanför! Då var det lugnt... Vad är det som vi inte ser som hon tydligen ser?! Hon är inte så mot någon annan som vi haft besök av under alla år. Det är ju en hel del människor som passerat här genom hennes 9-åriga liv. Visst önskar man att det gick att få ett svar, men det får vi nog aldrig. Men lite spännande är det, eller hur?! Får nog ha ett ordentligt samtal med farfar igen...han verkar ju vilja fortsätta retas med henne;-)

I kväll blir jag ensam och övergiven, Rolf ska på SSRK-s årsmöte. Han har avsagt sig styrelseposten som han haft i många år och nu får någon annan ta över viltspåransvaret. Han äter middag där så jag funderar på att steka mig en entrecote med lite tryffelsmör till...min favoriträtt sedan jag blev sjuk. Sämre mat kan man ju få...typ pölsa, lever...fy, det är det enda jag inte äter. Annars åker det mesta ner av bara farten! Vi har haft turen att få en hel del tryffel i vinter som vi blandat med smör + lite citron och ibland lite vitlök -GOTT!!!

Ska nog lägga mig lite tidigt för jag känner mig såå trött...ovanligt...men ganska vanligt ändå!

Ha en skön helg ute i det fria! Oj nu måste jag rusa ner - Dora hoppar på dörren -akut kissnödig!

Hej å hå hur ska det gå...inte för mig utan för tok Dora...?? Hon var uppe på bordet och åt 4 tulpaner till eftermiddags "mellis", men hennes mage har ju hittills klarat värre saker än det. Hoppas bara det inte är giftigt, hittade en sida där de berättar om att deras katter "knaprar" tulpaner och att de överlevt, så vi får väl hoppas att det samma gäller för hundar. Förstår inte hur hon kan få för sig att klättra upp och börja äta...ja, Dora är ingen annan lik så det är väl bara en ytterligare bekräftelse på detta;-) Birgitta det var dina gula som nu är uppätna och Marianne, jag kastade även dina nu innan hon hinner börja äta upp dem med. Hon verkar ju gilla de som är "mogna" och vi har njutit länge av dem så de hade ändå börjat ge upp.

Idag har distriktan varit här och tagit proverna så jag inte ska utsättas för smitta, det är som känsligast nu och fram till behandligen på torsdag. Hon kommer på tisdag och sedan är det dags för giftbehandligen på torsdag igen. Ska bli så skönt att få veta om det tar eller inte. Kommer att vara VÄLDIGT nervös inför svaret på röntgen men om det nu tagit som vi hoppas på så blir det lättare att stå ut med fortsättningen. Har förstått att det nog blir värre för varje gång och det får väl vara så bara det gör nytta.

Mitt hårlösa liv tror jag att jag vänjer mig vid ganska fort, snabbare än jag trodde. Glömmer bort att jag inte har något hår, det känns som om det sitter där fast i vått, kallt tillstånd.
Men jag har slutat dra fingrarna igenom det...och då känns det lättare. Däremot kan jag känna lite illamående när jag hastigt tittar mig i spegeln...lite som en mindre chock och det undar jag om man någonsin vänjer sig av med det. Det blir verkligt...lite som -Oj det är så jag ser ut...inget hår...det glömde jag... Håret har, vad ni än tror er veta en otroligt viktig del i ens personlighet. Jag har alltid tyckt att det är väl inte så märkvärdigt när en man får flint, det är väl bara att acceptera och inte hålla på med "Robin Hood" frisyr som bara ser patetiskt ut-desperat... Nu förstår jag faktiskt deras skräck i att bli kal och att det inte alls är så BARA...raka av allt själv om det är så himla enkelt och ja, på Dig kan det växa ut igen men inte på honom, där finns det inget att välja på. Men däremot önskade jag att fler män kunde acceptera och klippa kort eller raka av allt för det är mycket snyggare än att det hänger tunna tåtar av hår ...inte vackert varken på kvinnor eller män. Men man ska inte vara så snabb med att ha åsikter om saker man inte satt sig i och upplevt på nära håll, det är inte snällt. Hur kom jag in på detta...skit samma hår är snyggt!!

Nu försvann det delar av texten och jag orkar inte skriva mer så det får bli slut för denna gång. Fingrarna vill inte bli som vanligt, det spränger och spänner i den men de ser helt normala ut...som tur är!
Jag skriver nog lite i morgon igen och det är kul att ni kommenterar varnandras inlägg tycker jag! Ha en skön kväll, jag ska se antikrundan och dricka kaffe (så klart...)annars somnar jag väl på stört igen - sömnsjukan?!

Idag har det inte hänt just något...städat lite = dragit runt med dammsugaren på nervåningen och sedan suttit på trappen  och pratat lite i telefonen. Sedan sov jag ett par timmar och fick besök av Mona som kom med 2 nya sorters pelargonior till sommarens härliga tid. Ska försöka få igång min samling till helgen, men först ska jag ha igång Rolf...vilket inte alltid är det lättaste när det gäller sånt. Men jag får väl hota med att annars måste jag köpa nya...typ en 20-30 st...då blir det nog fart - hoppas jag;-)

Annars så är kroppen lika jobbig som vanligt och fingrarna käns som de ska spricka...av att det stockar sig i fingertopparna, obehagligt. Fötterna är likadana men dem känner man inte på samma sätt. Sitta och skriva som jag gör nu är väldigt obehagligt och därför slutar jag NU!!

Idag är det en alldeles vanlig måndag, ganska tråkig...eller igentligen inte. Har varit och fått mitt dropp + provtagning och det gick bra. Sedan åkte vi till bageriet (jag och Kristina) där vi inhandlade varsin god kletig sak till kaffet(har vi inte berättat för Rolf...våran hemlighet...onyttigt) men vi bestämde oss för att "förrådsdörren" var skönaste stället även idag;-)
Vi satt säkert där i 1 tim och jag känner inget i ansiktet av solen så det kan inte vara så att jag är superkänslig för sol för då hade det säkert märkts. 

Men efter det var det sovdags, i drygt 2 timmar sov jag...otroligt och hade jag inte blivit väckt hade jag sovit längre. Det är faktiskt lite jobbigt att jag blir så trött och jag kan bara inte hålla mig vaken. Skulle vilja göra något mer på dagarna men det finns ingen ork till det. Tänk om vi skulle ha haft valpkull...hemska tanke, vem skulle fått ta hand om dem. Jag skulle med bästa vilja i världen inte ha orkat göra det.
Nu känns det som jag håller på att somna igen...men nu får jag inte för då går det inte att somna när det är dags. Jag kanske har fått sömnsjukan...det finns ju någon läskig sjukdom där de bara somnar helt plötsligt oavsett om det står, går eller sitter. Fast det är väl tråkigt nog naturligt i min situation, även om jag inte vill inse det. Har så mycket jag vill göra och så hinner jag inte mellan sovanfallen!

Nu ska jag ha lite kvällskaffe så att jag håller mig vaken någon timme till. Skulle behöva göra en massa rättelser och annat på hemsidan men det får bli en annan dag....natt, kanske är piggare på nätterna...har inte provat.

Hej igen! Det blev som jag önskade en solig dag. Vi åkte på utflykt med kaffekorg till Närsholm, gick med hundarna så de fick smaka på diverse äckliga saker som gamla fågel och fiskkadaver...jätte smaskigt. Det är enklast att blunda och låta dem tugga, det brukar vara det bästa annars finns risken att de börjar rulla sig snabbt i allt i stället...och sen in i bilden...blää...

Efter den turen var det hem och sova gott på soffan. Sedan har jag ätit och uppdaterat på hemsidan med lite nya bilder från förra helgen och en på första sidan från en solig vägg i går. Det är så skönt att solen fått värmekraft, det var inte ens kallt i vindarna när vi gick vid havet. Mycket folk ute och det förstår man, det gäller ju att passa på. Natten som gick lät som värsta höststormen, kundet inte tro att det sklle bli en så underbar dag.

I morgon ska jag till Hemse och ta prover samt få ett dropp som ska vara stärkande för skelettet. Så skönt att det gick att fixa det på nära håll, annars skulle jag vara tvungen att åka till Visby. Nu hoppas jag bara det fungerar...man vet ju aldrig förrän det är klart.

Nej nu orkar jag inte sitta här längre, har fortfarande mina vantar på mig och det spänner som att skinnet inte riktigt räcker till. Känns väldigt obehagligt och jag börjar ge upp hoppet om att det ska släppa för det har inte blivit något bättre. Nej, nu var det stopp för idag!

NU ÄR DET VÅR!!! Äntligen fick jag mitt kaffe vid förrådsdörren! Skulle skjuta upp glasögonen i håret...det kändes konstigt...det tog aldrig slut... de fastnade aldrig. Får en massa bilder i huvudet på män med rakade skallar och  glasögon...och så jag;-) Men man vänjer sig snabbt.
 

Nu när jag skriver har melodifestivalen avslutats och  min favorit Andreas vann inte, fast det var väl okej ändå. Ute låter det allt utom vår, det stormar och regnar!  Jag har ju bestämt att det skulle vara vår nu och att det skulle vara lika fint i morgon. Men man får ju inte alltid som man vill eller...?

Jag har fortfarande "bölghanklar" på mig...nu fick fastlänningarna något att fundera på -VAD menar hon...??  Det går nog att gissa sig till om man läst tidigare inlägg, tror jag. Rosslet i  lungan har tyvärr kommit tillbaka så jag får väl vara med om en obehaglig tömning igen är jag rädd för. Trodde vattnet som läkaren hörde hade kommit tillbaka skulle försvinna av sig självt eller hoppades i allafall. Så länge de inte hittar någon cancer där så får det gå. Men det blir allt svårare att inte tänka på det, det känns mer och mer.

För övrigt är det nog så att jag måste lära mig acceptera några timmars sömn på eftermiddagen. Sov idag med och ändå känner jag mig trött igen...inte likt mig som tillhör dem som slumrade till och så var nattsömnen fördärvad. Men så är det alltså inte längre, mycket man måste lära om. MEN det GÅR att lära gamla hundar sitta så det ska väl gå med mig med.

Hoppas Maja och Fredrik har det härligt på bröllopet de är på i Ö-vik - inte deras utan kompisar;-) De åkte med chartrad buss upp och jag förstod att det var en lång resa...Hässleholm-Ö-vik. När man har svårt att sova sittande som Maja har (dåligt anlag från mig)så blir det väälidigt långt...

Nej nu ska jag lägga mig och lyssna på min ljudbok - nattsaga säger Rolf, som när ungarna var små och skulle höra på sagoband. Så är det, sövande...man somnar så gott med värmedynor både här och där+de härliga duntofflorna...ZZz...zzzzzz....zz..........

Nu är det kväll igen och som vanligt gick jag ut hårt i morse för att sedan dala som en gammal elefant i soffan när det närmade sig lunchtid... Det kändes så bra eller rätt okej i allafall och jag tog dammsugaren som ändå stod framme och körde av undervåningen, soffan var full med jord upptäckte jag(hundarna har börjat jobba på årets månlandskap=små gropar över hela gräsmattan)och vräkte ut fällarna vi ha liggande i dem. Sen...ja då var det slut på ALL energi och jag la av telefonen och somnade i omgångar fram till Rolf kom hem vid 16.30.

Kände mig helt konstig har sedan kvarstått i denna känslan. Läste om att det finns en speciell trötthet som drabbar oss med cancer, det kallades för något fint men kommer inte ihåg vad. Det är väl det jag känner av även om jag inte vill. Kom på mig med att bli orolig för att det gjorde ont i bröstbenet...oj, visst ja -jag har ju cancer där... ibland undrar jag om jag inte fattat någonting eller om jag möjligen är dum i huvudet. NU borde jag väl ändå förstå att jag är sjuk, men det kändes som en överraskning IGEN...men det kanske är så det fungerar. Jag vill ju inte vara sjuk och därför kanske jag försöker blund för det - inte vet jag.

Ni är så gulliga som skriver kommentarer och även ni som inte skriver, det vet jag! Man måste inte skriva så känn aldrig att -jag borde... för det måste man eller borde man inte alls om man inte vill. Det går lika bra ändå eller ett vanligt mail som många skiver.

Idag försökte MÅNGA ringa hit men jag orkade inte prata och tillslut la jag av luren...känns inte bra för NI kan ju inte veta hur jag mår-det verkar säkert jättekonstigt i mångas ögon. Som det var idag ringde det typ 18 gånger och då går det inte. Så är det inte alla dagar men ibland blir det så och då orkar jag inte. Sedan har jag stunder när jag känner att skulle jag försöka prata med någon just då så blir det bara tårar...för allt och inget. Ni får ha tålamod med mig och inte ge upp!!

Fick en lite tidning i går från Eva som har en tik från oss med namnet Brindi - hemma hos repotage...Brindi fick i allafall vara med lite på en bild -kul tycker jag:-)Pralinen tror jag tidningen hette, jättefint var det.

Ja så var det de utlovande bilderna på hon den skalliga! Pernilla är ju snäll och tycker det är okej, Kristina med, men svärmor mår bara dåligt av att se mig skallig. Man reagerar olika, kanske har det lite med olika generationer att göra och upplevelser så klart. Men jag ska försöka respektera andras åsikter så gott det går, vill ju inte att någon ska må dåligt när vi träffas. Säg gärna ifrån OM det är något som känns jobbigt för DIG - det måste inte alltid handla om mig!

I morgon blir det inget sprinterlopp i någon korridor...är glad att jag kan tassa runt. Allt kändes så säkert och tryggt i att det skulle bli precis som förra gången men det har jag nu lärt mig att det troligen aldrig kommer att bli...samma varje gång alltså. Inte för att det var något att sträva efter men det kändes ändå okej, man visste ju att det skulle gå över efter någon dag. Nu sitter jag här med lovikavantar på händerna och något liknande under fötterna... det känns så alltså, jag har inte det...men önskar jag hade värmen från ett par sådana. Det går att skriva även om det känns konstigt och ni kan ju tänka er själva att skriva på dator med vantar på...opraktiskt.

Annars började dagen rätt bra och jag trodde att det skulle bli en ganska smärtfri dag trotts allt men det kom tillbaka efter lunch. Jag har ont i lederna både i händer, armar , ben och fötter. Kommer som i attacker och kan då bli rätt intensivt en stund för att sedan avta igen - som väl är. Jag har inget tålamod och blir irriterad för ingenting. Hundar som muffar, eller som inte gör det de ska när de är ute...typ Dora...som säger att hon ska ut och sedan ställer sig och glor som om man straffar henne med att gå ut... Men för det mesta går hon ut och sätter sig och hur ofta hon behöver ut på en dag, vill jag inte räkna på...många! Sedan kissar hon eller bajsar, det går inte att göra båda saker i samma utsläpp. Nu när jag kan gå igen då är det okej och jag får ju röra på mig men när jag knappt kunde ta mig upp på benen och hon gjorde så stup i ett kan ni tänka er hur jobbigt det var. Vill ju inte bli arg på henne heller, hon behöver ju oftast ut och de gånger man inte orkat bry sig blir det pöl i hundrummet i stället. Fördelen med det (det finns alltid...nästan alltd en positiv sak med det mesta)är att jag kan ha koll på hennes urin - inget blod. Hon ser finare ut nu när hon gått på dietfoder i några veckor men det verkar inte ha någon större verkan på hennes urinmängd.

Det får gå så länge det går med tanten och nästa behandlingsperiod ska hon kanske få vara hos Pernilla och Kenneth de för mig jobbigaste dagarna. De andra Bonnie och Mocha vill jag ha hemma för det är både värme och sällskap. Kinna är hemma i bland och det känns bra som det är nu, fungerar bra. Hon blir lite busig i bland och nu orkar jag men när man mår som sämst är det lite jobbigt, jag vill ju de ska må bra mina små gullungar.

Hoppas kunna fixa till mina snygga bilder som jag tog förra veckan på skalliga jag så ni får se hur jag ser ut. Skulle göra det här förut men det blev bara strömavbrott flera gånger så jag väntar tills i morgon-ett tecken på att det inte var dags...kanske. Bli inte allt för chockade, nu är ni förvarnade;-) så skyll inte på mig om ni ramlar av datastolen! Förbered er väl med vantar, mössa eller hjälm...skallskador är inte att leka med. Det har inte blivit något större hål i huvudet på mig ännu...kommer väl när jag blir piggare, kanske blir spånvarning i Alva city! Brukar folk med rakade skallar gå med plåster?? Jag har inte tänkt på det förut, men det borde vara ett känsligt ställe i varje fall om man lägger näsan i blöt...som jag, då är ju huvudet liksom med på köpet.

Nu ska jag ner till brasvärmen och få lite kaffe + se hur det går med alla de små Yorkshirterrierna...hur det nu stavas i Hitta hem -tv 4.

Igår blev det inte mycket med något, dåligt humör och ont...eller ska man skiva dåligt humör pga ont...för det var ju så det var. Trodde det skulle bli så mycket bättre i går, kändes så på förmiddagen...som att det var bättre men sen blev det värre igen. Händerna eller handfaltorna och fingrarna var domnade dagen innan också och jag tänkte ringa om dem i går men så tyckte jag det kändes bättre...men när kvällen kom var det värre än tidigare.

Jag gick svärande till sängs en stund, orkade inte med mig själv. Sen väckte Rolf mig vid 19.30 och undrade om jag ville se djurprogrammet på 4:an och få kaffe. Det ville jag så jag släpade mig ner efter en stund och såg typ halva. Sedan kunde jag inte pratat utan att börja böla...om ALLT..men det lugnade sig till slut. Ni förstår kanske varför jag inte ville prata i telefon igår?! Inge kul alls. Orkade liksom inte med varken mig själv eller speciellt någon annan.

Man önskar det fanns ett meddelande man kunde lägga in på svararen att ringa på egen risk! Det kunde vara olika nummer för olika nivå på humöret. Igår var det en 10:a=värsta och tyvärr är det inte mycket högre idag. Jag väntar på att distriktan ska ringa och det ringer hela tiden andra som jag inte vågar svara på. Vet ju hur det ser ut när de stressade ska ringa sina patienter...svarar man inte hamnar man längst ner på listan igen. Så därför är jag inte träffbar!

Måste även ringa om mina händer och fötter till Onkologen för de är fortfarnade helt borta. Väldigt obehagligt. Jag är van vid att de är bortdomnade och surrar men nu är det BORTA och att skriva är väldigt obehagligt för det känns som något man byggt på fingrarna som inte är kontakt i mellan. Ja, ja det blir väl bättre men lite måste jag väl komma för säkerhetsskull, kanske inte är "normalt". Hittar det inte på normallistan!
Nu ska jag gå ner och äta frukost för hon (distriktssköterskan)verkar aldrig ringa... Dora behöver ut, hon är så snurrig gamla tanten, jobbit när man inte själv mår bra. Hoppas på en stor förbättring till i morgon!!!

Jag blir GALEN....det gör så ont!!!! Trodde man skulle vara mer härdad denna gång men inte. Har försökt göra något men benen bär nästan inte så det är svårt + att man fryser trotts mössa! Skulle kunna göra vad som helst för att slippa denna smärta i framförallt fötter och ben...tror jag i allafall...

Hundarna tycker jag är jättetråkig, nere och äter lite släpper ut dem och ligger på soffan ett par timmar sedan upp i sängen på värmedynorna och vrålar lite...inte för att det hjälper men lättar lite på trycket...i hjärnan eller var det kan vara, lite bättre känns det i allafall.
Om ni ringer låter det upptaget för jag lägger av telefonen när jag ska försöka sova, men sömnen kommer bara i små, små vändor och jag önskar man kunde söva sig själv...ett par timmar då och då!
Bävar mig inför natten, den blir nog inge vidare eftersom det inte verkar vilja ge med sig.

NU ringde blommaffären, det gör att humöret stiger med flera grader!!! Det betyder inte att jag tycker ni ska skicka blommor till mig som medicin men det hjälper;-)
Fy så gnällig jag låter men det är så jag känner mig, inte alls som en muntergök - långt ifrån!

Kanske ska försöka ta mig ner så jag kan ta emot blommorna när de kommer. Det tar ju nämligen en stund för mig att förflytta mig från ett rum till ett annat. Hoppas så att det vänder i morgon, det var väl så förra gången även om jag hoppades på att det skulle ske idag.

Jag får väl vara glad att febern inte är med denna gång och att det inte regnar ute så hundarna är skitiga varje gång de varit ute. Dora den gamla senila tanten har lite svårt att bestämma sig för om hon ska kissa och bajsa ute eller inne i hundrummet...man måste passa på henne, det är lite jobbigt.
Precis som om hon glömmer att göra det hon ska om man inte står och passar på henne. Men det är väl så när man blir gammal och gaggig...eller bara har ont för jag känner mig nästan lite snurrig som hon ibland -ja, ja  inte så illa att jag går in i soffan... i stället för på toan....
Tur man har en dosett att lägga dagsdosen piller i annars skulle jag inte ha någon koll, skulle nog stoppa i mig allt för mycket i nuläget. Ser fram emot morgondagen!!

Hej! Efter att ha haft en mycket trevlig fredag-födelsedag med många hälsningar, kort och blommor så blev det en nja...lördag med mer och mer ont. I går kväll startade det precis som förra gången och idag har det varit jävligt. Svårt att gå om man inte passar på medan ny laddning tabletter är som verksammast så kan man ligga där man ligger för det går inte att ta sig. Skulle behöva en rollator vissa stunder men det finns ju väggar, stolar och bord efter vägen där man går...utan det skulle jag väl inte alls klara mig dessa dagar.

Orkar inte sitta här längre utan går nu ner i soffan och lägger mig. Illamåendet är helt okej..nästan inget alls, har inte behövt ta de starka tabletterna emot det utan det räcker med någon enstaka av de andra. Så jag hoppas det vänder i morgon eller om det var på tisdag, som det var bättre sist, verkar ju följa samma schema som sist bortsett från feber som jag ännu inte haft...ta i trä!

Det är lika segt att komma in här på bloggen ikväll som jag känner mig. Allt har gått bra och smidigt idag. Avdelningen var som jag skrev igår stängd idag så jag fick behandling på kirurgmotagningen som håller på att flyttas och inte helt fylld ännu...tur för oss som ville ha vårt gift!
Matsäck hade jag med mig till personalens stora glädje...eller lättnad i allafall för de visste inte hur de skulle ordna det. Kristina hade utrustat mig med ett par engångshandskar och lite handsprit i en  liten flaska så jag inte skulle ta i hissknappar och handtag-klokt av henne!! Det var flera i personalen på sjukhuset som fick gå hem idag så det kändes skönt att kunna undvika allt så mkt som möjligt.

Jag fick mina flaskor/påsar med olika blandningar och inga allergireaktioner så både jag, läkaren och syster Ann-Britt N (världens bästa!!)kunde andas ut. Sedan sov jag bort några timmar och Kristina kutade runt och inhandlade lite allt möjligt både till sig själv och mig. Himla bra med privatchaufför som även inhandlar det jag vill ha!

Har inte känt något mer än trötthet ännu men kände nu när jag gick upp i trappan att benen inte riktigt ville vara med...eller snarare kändes väldigt tunga. Ska börja preparera mig i tid denna gång=tar nog lite redan i kväll. Kommer väl kanske inte att kunna sova så mycket i natt - kanske -pga. kortisonet som är uppiggande...även om det inte känns så nu men så var det väl förra gången om jag minsn rätt.
Nu ska jag dra mig neråt-eller då behöver jag inte dra...nu går det ju utför!!

Vi får väl se om det blir något bloggande i morgon, man jag ska försöka. Ha dé,  i era förhoppningsvis friska liv, det är ju så mycket som härjar både i näsor och magen. Ta 12 vitpepparkorn om du är rädd att drabbas av kräksjuka...inte vet jag men mig har det hjälpt i flera år -välj dem med vatten eller som en annan sa med whisky, extra bra effekt!

Det är lika segt att komma in här på bloggen ikväll som jag känner mig. Allt har gått bra och smidigt idag. Avdelningen var som jag skrev igår stängd idag så jag fick behandling på kirurgmotagningen som håller på att flyttas och inte helt fylld ännu...tur för oss som ville ha vårt gift!
Matsäck hade jag med mig till personalens stora glädje...eller lättnad i allafall för de visste inte hur de skulle ordna det. Kristina hade utrustat mig med ett par engångshandskar och lite handsprit i en  liten flaska så jag inte skulle ta i hissknappar och handtag-klokt av henne!! Det var flera i personalen på sjukhuset som fick gå hem idag så det kändes skönt att kunna undvika allt så mkt som möjligt.

Jag fick mina flaskor/påsar med olika blandningar och inga allergireaktioner så både jag, läkaren och syster Ann-Britt N (världens bästa!!)kunde andas ut. Sedan sov jag bort några timmar och Kristina kutade runt och inhandlade lite allt möjligt både till sig själv och mig. Himla bra med privatchaufför som även inhandlar det jag vill ha!

Har inte känt något mer än trötthet ännu men kände nu när jag gick upp i trappan att benen inte riktigt ville vara med...eller snarare kändes väldigt tunga. Ska börja preparera mig i tid denna gång=tar nog lite redan i kväll. Kommer väl kanske inte att kunna sova så mycket i natt - kanske -pga. kortisonet som är uppiggande...även om det inte känns så nu men så var det väl förra gången om jag minsn rätt.
Nu ska jag dra mig neråt-eller då behöver jag inte dra...nu går det ju utför!!

Vi får väl se om det blir något bloggande i morgon, man jag ska försöka. Ha dé,  i era förhoppningsvis friska liv, det är ju så mycket som härjar både i näsor och magen. Ta 12 vitpepparkorn om du är rädd att drabbas av kräksjuka...inte vet jag men mig har det hjälpt i flera år -välj dem med vatten eller som en annan sa med whisky, extra bra effekt!