Snöbollar



Titta vad jag hittade i gömmorna i datorn! En lite snöboll som heter...hette Jonna. Glömmer aldrig denna promenad som inte blev så mycket till promenad för vi fick bära hem dem, delvis i alla fall. Alla har väl varit med om snöbollar i pälsen men detta var extremt. Det hade snöat på natten utan att det var fruset och så kom solen på det. Har nog aldrig varit med om något så hemskt, varken före eller efter.

Ni ska veta att innan jag varit inne och fått fram kameran hade det hunnit ramla av en hel del (det var på den gamla hederliga kameratiden)men man förstår ändå hur svårt det måste varit att gå. Öronen var så tunga att det nog nästan måste ha gjort ont. Vi fick ta in dem i duschen för det gick inte att få bort det på ett snällt sätt. 
Jag fick en Semla i kväll ...gottigt och snällt av min kära man. Matlusten den försvann igen men Semlan gick ner så hullet drabbas som vanligt inte ;-)

 Den jag fick var betydligt mycket godare än vad denna måste ha varit! Fast den var ju rätt roligt gjort ...virkad eller?!

Tisdag...är det idag?!



Är det fet-tisdag idag?! Ja det är det nog och jag har ingen bulle men har ätit några redan så jag överlever nog utan. Jag har så mycket annat som glädjer mig idag så vad spelar en bulle mer eller mindre för roll. Fast jag kanske kan få Rolf att köpa ett par stycken när han ändå måste till Apoteket och hämta piller  till mig....ja jag ska nog försöka!

Idag har varit en riktig vintersoldag! Vi = jag och hundarna satt utanför köksdörren, njöt med kaffemuggen och telefonen. Tänk va solen kan vara skön, tror det är mest njutbart så här års för det känns så nytt på något vis. Man är inte så bortskämd nu som man kommer att vara längre fram när sommarsolen brännt bort allt gräs och näsan lätt blir röd osv....
 
Sova gick väl så där idag men jag kan inte koppla av som när jag vet att Susanne kommer och tar ut dem. Jag vet att de bara ligger och väntar på att de ska höra att hon kommer. Men det är snart onsdag och DÅ är hon förhoppningvis tillbaka och kan ta dem med sig igen. Men det är lurigt att köra ut i skogen nu med bilen där de inte plogat. Det är så moddigt och man kör väldigt lätt fast när man inte har 4 hjulsdrift. Det borde alla bilar ha och våra har ju dessutom bakhjulsdrivt och det är ju skit när det är moddigt eller snöingt. Det vill till att man har bra kvalitet på däcken annars sitter man fast i minsta lilla snö.

I morgon kommer min sjukgymnast och ska ge mig lite massage. Sedan ska jag väl börja packa till mig och hundarna.

Nej nu ska jag försöka hitta på något att äta till Rolf kommer hem. Tänk att det ska vara så svårt och tråkigt när det finns så mycket man kan göra. Men hitta på mat när man själv inte är sugen det är väldigt svårt. Har faktiskt ätit ok i går kväll och även idag så jag kanske kan ha aptit när vi åker till Malmö, det skulle vara väldigt roligt.

Måndag...mån dag...

Ja så var denna mån-dag slut snart igen. För igen är det väl, det känns nog så även om jag gjort något idag som jag inte gör så ofta. Men eftersom jag har 50-års kris så har jag varit och färgat håret KNALL RÖTT!!! Nu dog ni nästan eller?? Nej jag är inte så våldsam av mig och inte frissan heller så det är bara lite mörkare runt kanten. Mitt hår har den färgen helt av sig själv bak i nacken och nu har hon gjort det lite runt om hela min skalle för att skojja till det lite. Rolf undrade vad vi gjort när han kom för att hämta mig...så då förstår ni ungefär hur mycket det syns eller INTE syns. Fast han sa sen att han visst såg det och att det var sååå snyggt -men han skulle vara vågat säga något annat....

För övrigt så har vi både hundarna och jag längtat efter Susanne idag...mer än annars. Jag fick nästan inte sova något på eftermiddagen för Sally höll en av sina icke bejublade serenader. Det blev bara en ja...typ kanske 1 timme, men troligen mindre innan jag fick ge upp och släppa in henne till mig och de andra. Annars när Susanne kommer så brukar hon och de andra bara vänta en 30 min innan hon kommer och då märker jag inte något utan S tar bara vovvarna och försvinner iväg. Sedan lämnas de tyst in igen och jag fortsätter sova om ingen väcker mig -då menar jag inte hundarna för de är nöjda och sover alltid gott då. Fast jag har fått klagomål idag på att jag inte vaknar när folk ringer på dörren. Men det är bara så att när jag sover, då sover jag väldigt hårt. Inte ens telefonen kan väcka mig fast den ligger precis bredvid. Det är en helt annan sak när jag vet att det ska komma någon eller som idag när jag vet att S inte kommer då går det bara inte att sova.

Tråkigt att jag måste sova, men det är bara så och det är bara att acceptera för både mig och andra. Önskar verkligen att jag kunde slippa denna vila men de dagar jag av någon anledning hoppar över eller gör den väldigt kort så får jag betala med andra saker i stället. Som i kväll har jag haft frossa och känslobortfall i munnen och delvis i ansiktet, det är sånt som kommer av dålig vila. Men jag vet aldrig på vilket sätt det ska visa sig, vilket också är jobbigt.

Så för allas skull är det bäst att bestämma en tid med mig så kan jag planera min vila efter det. Mitt liv innehåller inte så mycket spontanitet längre, allt ska planeras. Nu planerar jag att lägga mig i min otroligt sköna varma säng. Min värmefilt/dyna är sååå skön, förstår inte hur jag klarat mig utan förut. Har du värk i kroppen, köp en sådan eller önska dig en av snälla vänner (såna som jag har)det är kanonbra!


Det ska vara bra med kaffe om man inte vill sova. Men sedan finns det 2 personer som måste ha kaffe för att kunna sova....visst är det konstigt!?!


Jag har sagt det förut och nu säger jag det igen. Det finns bara en som kan leva Ditt liv och det är du själv, det är ditt ansvar att se till att Du lever Ditt liv och inte någon annans!

Jag hörde om en kvinna idag som inte gör något eget av sitt liv utan gör allt för att passa in i sin mans liv. Allt ska vara så perfekt, både hemmet, barnen och hon själv. MEN ALDRIG för sin egen skull utan bara för hans. Hon får aldrig göra saker själv utan att han har godkänt det först. Är det verkligen rätt att så många kvinnor ska leva på detta vis i vårt moderna samhälle. Vi tror vi kommit så långt i jämställdheten men ibland undrar jag om det hänt något över huvud taget eller om vi intalar oss det för att det känns bättre så. Se bara på lönerna, där ligger ju alla kvinnojobb efter FORTFARANDE. Vi är så bra på att fixa och ordna för andra men urusla på oss själva. Försök bli bättre på att göra det DU vill!!!!!


Nu är det vinter

Så blev det vinter i vinter! Det trodde vi inte men det är rätt skönt och det tror jag de flesta tycker även om de måste skotta....(typ Rolf och såna snöhatare som han...fast han brukar säga att det får gärna vara snö bara han slipper den)
Visst är det härligt med sommar och man kan väl inte neka till att det ser finare ut med blommor än med snöskyfflar!
  
Fast variation är ju aldrig fel.

Hundarna älskar detta med snön även om Bonnie har varit lite små seg och lite gnisslig. Tror inte hon mår riktigt bra men hon sprang full rulle när Rolf var i skogen med dem så det kan inte vara allt för allvarligt. Men jag har märkt att hon inte riktigt är sig lik de senaste dagarna. Hon har haft så otroligt bra tålamod med Sally men de senaste dagarna har hon sagt till henne några gånger och det är inte normalt. Vi får väl bara hoppas att det inte är någon släng av "fästingsjukan" som hon drabbats av nu i några år både vår och höst. Fast i höstas klarade hon det själv och blev pigg utan tabletthjälp. Värre var det för 2 år sedan, då trodde jag hon skulle dö. Fy så dålig hon blev, måtte vi slippa det. Det är så hemskt när djur och barn är sjuka, de kan ju inte säga själva vad som är fel.



Mycket spännande dofter blir det i snön, konstigt nog. Det borde vara rätt doftfritt innan andra har hunnit trampa runt.

 Även gamla tanter kan springa så öronen flaxar.


Ner med hela huvudet i snön...


sen upp med näsan full av snö!

 
Ibland springer de nästan ur bilden


och ibland hinner de ur....eller nästan i alla fall.

Man får vara glad att man lyckas få dem på bild över huvud taget tycker jag, speciellt om de heter Sally!
Då önskar man att man hade en "kanonkamera" och bara kunde "knattra" fram blider.


Grattis Susanne som fyller år idag och det firar hon i Norge....av alla platser på denna jord. Men okej, Oslo är rätt fint så det är nog trevligt och speciellt när hon får träffa en av döttrarna. Hundarna kommer att sakna henne några dagar....bara denna tråkiga matte som inte kan annat än vandra i trädgården....om det ändå vore en park!  Tur det är ljust så husse hinner ut i stället när han kommer hem, annars blev det suuupper tråkigt.

Ännu en dag

Lika tråkigt som igår...fast idag har jag inte varit på någon promenad för jag mådde inte bra, gick och la mig tidigt alltså kl.11.00 i stället för vid 13-tiden. Vilket gjorde att jag svarade i tele.några gånger och sedan stängde jag av för att få vila. Jag hade ont och mådde illa. Drack lite kaffe innan jag gav upp och kröp i sängs. Kaffe botar väl det mesta brukar BF säga men inte i detta fall. Sedan när jag vaknade till hade Susanne hämtat hundarna. Då kom jag på att det visst var idag som en av mina läkare skulle ringa om provsvar. Denna gång ringde hon nästan 1 timme för tidigt och inte som sist när jag fick efterlysa henne efter 3 timmar! Men jag vill inte klaga på henne för hon är jättebra å jättegullig å jättelång....fast det är ju jag också...eller var en gång för länge sedan innan alla andra i vårt land började växa. Jag var alltså lite före er andra!!

Hon hade bara bra saker att meddela och jag hade dessutom fått en massa extraprover tagna på olika mineraler osv. Det hade jag fått för att jag undrade över min kramp i fötterna om det kunde vara magnesiumbrist(det kan nämligen ge kramper)och för att jag inte skulle få för mig att stoppa i mig onödiga saker så ville hon kolla upp lite olika mineraler och vitaminer i min kropp. Allt låg bra och magnesium skulle jag absolut inte ta för det låg jag över medel på. Allt annat var också bra och mitt blodvärde hade ökat lite och var nu helt okej på en sjukling som mig. Dessutom så har kramperna avtagit av sig själva så nu hoppas jag de fortsätter håller sig borta.

Det kändes så skönt att höra att trotts min dåliga aptit så finns de där i min kropp, Jag påtalade mitt fortfarande något för höga hull och hon sa som vanligt. -Du ska vara ssååå glad över det. Om du visste vilket elände vi har med dem som hullet bara rasar av och som inte klarar av att äta tillräckligt för att få upp hullet. Du ska vara så glad över det även om jag förstår hur du känner och tänker sa hon. Så åter igen får jag väl säga att jag är glad åt volangerna....även om det är dubbelt......alltså inte dubbel glädje utan dubbla volanger :-)

SEDAN kom Susanne tillbaka med hundarna och på dörren hände en påse med 3 SEMLOR!!! Så i stället för att vi skulle smocka i oss det senare på kvällen så kalasade vi på det och såg till att fylla ut volangerna lite till. Fast jag fick bara i mig en halv och den andra halvan sparade jag till kvällen när Rolf skulle smocka i sig sin....tur för han att jag är så liten i maten...annars hade han ju inte fått en hel själv... för då hade han velat dela för att jag inte skulle sitta och sukta över hans bulle - vilket jag naturligtvis aldrig skulle ha gjort!! Nu fick han i stället ½ min ½ också eftersom jag fortfarande inte kan äta mer än lite, lite....

Sedan fick vi tid hos frissan så nu är jag friserad och snart klar för att åka till Malmö....fast jag sa till frissan att jag har 50 års kris och nog måste få lite slingor också så det ska nog ske på måndag!  Hon hade själv provat en färg som en säljare lurat på henne. Hon skulle få en guldbeige...färg men när hon sköljde ur det var det LILA BLÅTT!!!! Va sa jag, menar du "tant lila"?? NEJ,  KRAFTIGT BLÅ LILA!! Hon hade fått bleka och bleka och färga det i en annan ljus färg så nu såg det snyggt ut men den stackars säljaren han skulle få veta att han levde nästa gång han vågade visa sig där!


Jag får väl passa på och göra något med mitt hår medan jag har det.  Nästa "storröntgen" är inplanerad i mitten på april tror jag hon sa. Så nu får jag försöka njuta av livet med hår så mycket som möjligt för sen vet man inte vad som händer..  



Vad önskar man sig när man fyller 50 år?? Rollator och rullstol har jag redan... förhöjd toa lika så. Höj och sänkbar säng... har jag också. Att det ska vara så svårt att komma på något bra. När man går på stan så ser man hela tiden saker som man skulle vilja ha.

Det enda jag kommer på som jag vill ha är ett nytt frysskåp, en stor ullmatta att ha under matbordet, en ny mickro, ett helt nytt kök...å sovrummet skulle jag också vilja ha.... MEN sånt kan man ju inte önska sig, då kan man lika gärna säga ETT Flygplan eller en utlandsresa eller en häst kanske - fast var ska jag ha den och till vad?? Nej då är ett flygplan bättre.... Fast NU tror jag att tröttheten börjar svamla till det. Bäst att avsluta! Go natt.


Inte mycket.

Vaknade, gick ner till vovvarna som är snälla och låter mig ligga nästan hur länge som helst men det blev till 8.30 idag. Sedan skulle jag få frukostbesök men jag orkade inte vänta och tur var det för det kom ett sms om att det kört i hop sig. Sedan ringa några samtal från gamla telefonen som sitter fast...jobbigt-den andra var urladdad. Man sitter där man sitter, inte bra. Sedan gick jag ut och lekte med hundarna på baksidan så gott jag orkade. Matade fåglarna med fröer, äpplen och en limpbit.

Sedan var det dags att gå in, ringa lite och bli uppringd. Pratade en rätt lång stund och sedan gick jag till sängs för att inte ta ut mig helt. Sally lät mig ligga i tysthet dryg timma. Det var skönt och sedan blev det kaffe och en brödbit till det.

Sedan skrev jag födelsedagskort och lite annat plock.  Maten fick bli avokadosås, med körsbärstomater och pasta. Gott men bara några tuggor, sedan var det fullt....eller i alla fall ville inte kroppen ha mer. Sedan vila och efter det bakade jag havrekakor som jag fått recept av Susanne med kolasås i.-supergoda när hon hade gjort dem men dessa gjorde jag för stora -orkade inte göra fler- så jag tyckte inte de blev som de skulle. Susanne fick några med sig hem och Uffe tyckte de var perfekta och då var de väl ok. Om vi inte vill ha dem så kan vi skicka över dem till honom.

Jag havererade i soffan och kunde nästan ha kräkts, var helt slut! Det är så ynkligt att man inte kan orka baka några små kakor sittande på en pall. Ja, ja det blev väl något att stoppa i sig. Hullet får ju inte minska.... det är bra att ha när cancerspöket tar fart igen. Men jag förstår inte varför matlusten är borta. SÅ TRÅKIGT!!!!! Så här ser en vanlig dag ut i mitt vanliga liv.


Dessa vackra bilder fick jag från Marie på mailen-måste bara lägga in dem här så alla får se hur det gått till i evolutionen.



Bra eller inte...?

Sura kärringar och hundar...hormoner så det sprutar om det. Vi som har hormonkänsliga cansersorter ska vara glada men det är inte alltid så lätt att vara glad åt att ha cancer... Idag har jag fått dropp, provtagning och en hormoninplantat...eller vad det kallas. Det är alltså en av de saker jag ska vara glad åt och det är jag så klart.

Men en av mina vänner har idag fått beskedet att hennes bortopererade bröstumör var hormonkänslig och att hon skulle vara glad och nöjd över detta...tror inte riktigt hon uppskattar det så som läkaren ser det. Hon ser sig inte som frisk även om läkaren tyckte att hon skulle göra det. Svårt att se det så när man har flera år framför sig med hormonbehandling och strålning! Det kallar varken hon eller jag för friskt. Vi förstår naturligtvis vad läkaren menar, tumören är borttagen men resten...hon har ju mig och mitt hängande över sig. Jag var också frisk, helt friskförklarad i 17 år innan det brakade lös på riktigt.

Det känns så orättvist och elakt att så många ska drabbas av denna elaka sjukdom. Det första jag tänkte var JAG HAR INTE SMITTAT DIG!!! Det vet vi ju att det inte går till så men vad ska man tro när det händer dem som man har nära sig. Förhoppningsvis blir allt bra och att det inte behövs  extra behandlingar utöver vad det sakts hittills. Har hon tur så blir det "bara" hormontabletter. 

Hormoner som gör oss svettiga, feta och griniga! JÄTTEKUL


Roligt med photoshop



Snyggt va?! Romantisk bild med rosor och spets.... Fråga mig inte hur man gör för det har jag nog troligen ingen aning om för allt jag lärde mig av Bengan har jag glömt...eller inte allt men allt för mycket. Man måste hålla på hela tiden med detta med foto för att man ska komma ihåg, det är väldigt mycket och svårt - men otroligt roligt. 

Idag har jag vilat, dammsugit, varit ute och matat fåglarna samt letat efter Mochas rymningsställe. Mocha har nog druckit RedBull och fått vingar för det finns inga spår av henne...jättekonstigt...i snö skulle det väl synas var hon landat om hon hoppat eller gått ut någonstans men inget!! INGET!! Inte någonstans finns det ett spår, bara några spår av en hund som kommit hoppat in och sedan försvunnit igen...ingen tillbaka gång utan de bara upphör! Detta verkar förbli ett mysterium som inte ens jag kan lösa trotts alla deckare jag sett på tv.
Hon var senast i morse på framsidan!! Där stod hon vid grinden och viftade på sin lilla svans när jag ropade och ropade där på baksidan...Sally skvallrade då på henne- Hon är där skrek den lilla svarta och pekade med hela kroppen.

Persiljan har snöat över så det fick bli basilika i persiljesåsen till Isterbanden, inte det samma men vad ska man göra. 
Ut och gräva i snön efter persilja kändes inte så lockande. Det blev väl rätt gott ändå fast jag hade ingen lust att äta så Rolf fick till matlådan i stället. Jag är nervös för att jag ska till sjukhuset i morgon, för att få mitt stärkande dropp och sedan är det dags för hormonsprutan igen, det har redan gått 3 månader sedan sist.  
Jag ska få åka med Kristina in, så skönt att jag hittills lyckats slippa den vanliga "snusktaxin" och med det menar jag inte att det är snuskiga taxibilar utan jag tänker på vad jag hört av olika taxichaufförer om hur de tvingas köra bajsiga och kissiga personer efter en dag på sjukhuset. I Stockholm såg vi hur de tvingade en äldre herre att sitta på ett sätesskydd....han var inte glad och man kan ju förstå honom men lika mycket taxi ägaren som säkert har varit med om det jag just skrivit. Men att tvingas sitta på ett sånt underlägg för att man är gammal kan ju också kännas kränkande, skulle jag tycka i alla fall....

Nu ska jag nog ta och sätta på kaffebryggaren, det är konstigt att man kan vara sugen på kaffe fast matlusten inte finns....

Måste bara skriva att det var inte sådant här "klabb"  som Bengan lärde mig utan riktiga bra saker som man gör med foton, inte denna typen av lekstugesaker. Men det är roligt att leka lite ibland!

Äntligen

 

Att klä om en soffa kan ta tid och vi har väntat i 1 år men NU är det gjort. Jag lyckades övertala Rolf att idag skulle det ske och det kommer att vara gjort på 1 timme...ungefär. Det var min tids optimistiska del av mig som sa det och som vanligt stämde det inte - det tog 2 timmar. Jag hade förberett och sytt skarven på bakstycket för ungefär 1 år sedan och nu har det legat i en kasse och väntat på att få bli ditsatt.  Man vill ju gärna att det ska bli gjort någon gång och jag hade nog nästan gett upp.

Men så idag kände jag att NÄR om inte idag skulle det bli gjort?? Jag ska fylla år och jag ska ha valpar ....där i mellan ska jag vila och tur var det för det tog ALL min ork och jag har legat ända sedan det blev klart. Rolf fick fixa det sista själv för då var jag helt väck, genomsvettig och snurrig i huvudet så allt bara gick runt...han fick hjälpa mig till sängen, ge mig vatten och bong så sov jag! Missade svärmors söndagsmiddag men det var det värt.  Men när jag ser hur rent och fint det är med nyklädd soffa i köket så känner jag att Det är värt lite matthet några dagar eller hur snabbt det nu går! Det är bara ynkligt att man inte fixar mer än så! Sorgligt. men man får lära sig prioritera vad som är viktigt här i livet.


Görel i "Mia och Klara" hon har förstått det där med hundar och träck....men jag ser aldrig något av Bengt och Anna-Lena fast de är på deras lilla hundklubb varje gång. Undrar om de gått någon kurs för Görel?? Hon verkar kunna och veta det mesta av allt vad gäller hund.


En som nog blev glad i går kväll när Amy gick direkt till final i Sclagerfestivalen var nog lilla Selma - en av min brors tjejer. Hon är nämligen stor fan av Amy och har trotts sina bara 6 år skrivit brev till Amy och fått svar! Det tycker jag var ett plus till Amy som jag inte är så förtjust i själv ...men när jag hörde att hon var så trevlig, ja då blev hon ju rätt okej. Nu är det snart dags för Beck filmen och det är jag inte för trött för att se!

Snö och Rosor

Ja idag har jag inte skottat, inte ens tagit i spade eller sop...jo inne! Men där finns ingen snö men grus och hår från tidigare i veckan innan snön kom. Jag skulle ringa Carina idag hade jag tänkt men det blev inte så...men en annan dag. I stället drack jag kaffe med Susanne och fick skjuts till Hemse (i mina fulaste mjukisbyxor - hoppas ingen såg mig...) och där handlade jag lite smått och gott. Det blev bland annat rosor till alla hjärtans dag i morgon. Rolf brukar alltid ge mig rosor så nu tänkte jag hinna före honom! Han vet inte att jag varit på Hemse för jag sa att Susanne hade handlat till mig...nödlögner får man väl ha..?? Detta är ju bara för att vara snäll och då tror jag man får ljuga har någon en annan uppfattning så bryr jag mig inte om det i alla fall.

Sedan torkade jag av golven här nere lite slarvigt, bara för att det tidigare i veckan var rätt smutsigt och nu är hundarna så rena och fina. Men golvet blev trevligare och sedan luktar det gott när man tagit lite såpa i vattnat. Blundar man så kan man låssas att man städar på riktigt.


Nu i kväll har vi sett en jätte hemsk film där jag satt med kudden för ansiktet stora delar av den....men man vill ju ändå se hur det slutar. Nu avslutar jag med lite komedi för att få lättare att sova. Sedan ska jag hämta in rosorna från förrådet så de inte fryser där ute i natt.

I morgon ska jag var ute lite mer för idag blev det bara Hemsebesöket och lite fågelmatning i trädgården. Snölyktan har jag inte tänt ännu, det får bli i morgon...inte orkat. Sover och sover fortfarande mycket men det blir bättre och bättre. Å vad jag längrar till april men först till slutet på denna månad(då Carina kommer Sally några dagar igen) för då åker vi till Malmö och hälsar på barnen. Jag ska nämligen fylla år och det tänker jag göra där nere hos dem eftersom jag inte orkar med något annat. Jag hade öppet hus både när jag fyllde 30 och 40 men denna gång smiter jag.  Lina och Maja får hitta på något lindrigt men trevligt för oss där nere i stället. Jag har ingen aning om vad vi ska hitta på...har lite svårt att inte ha kollen på allt men det ordnar sig säkert.


Så är det någon som tänkt komma hit då på min födelsedag så är det ingen bra idé. Men träffas kan vi gärna göra senare...utan uppvaktning eller hur! För väljer man att åka bort så får man skylla sig själv! 

Glöm nu inte att det är Alla Hjärtans dag idag! ( i morgon skulle jag väl skriva men klockan har faktiskt slagit över till lördag)Ännu ett påhitt från det stora landet i väst men ändå rätt trevligt. Man måste inte göra allt så märkvärdigt, en kram räcker långt!!


Skotta snö


NU har jag löst en 30 år gammal fråga -Varför kan inte Gotläningar skotta sina infarter och runt sina hus...det ser alltid hemskt ut. De bara kör fast all snö och bryr sig inte ett dugg om att det sedan blir till is om man inte tar bort allt...eller det mesta.

Det beror helt enkelt på att de alltid utgår från att det försvinner till nästa dag! Varför lägga arbete på något som ändå töar bort av sig självt. Dessutom har de flesta husägare inte en riktig snöskyffel, det duger med en vanlig grusskyffel och en piasavakvast. Här hos oss har vi alltid haft en bra skyffel och en bra är alltså = en skyffel av denna typ
 Som man både kan kasta snö med och bara skjuta framför sig. Tänk att det skulle ta så lång tid att komma fram till detta-otroligt. Naturligtvis finns det undantag men jag skulle nästan tänka mig att det då finns ett "fastlandsinslag" i dessa "skottare".

Nu har jag då gjort det jag vet att jag inte ska och har redan fått en "avbasning" av Susanne när hon kom....men jag har bara gjort lite, lite..... och en liten snölykta. Nu blir mina barn och min man arg på mig....jag har skottat lite, men bara lite. Jag har skjutit skyffeln framför mig och bara lyft försiktigt.  Mest har jag sparkat av den - det var för tungt för att göra något mycket så jag har bara gjort några gångar att gå i. Det har väl kommit 15 cm och nu snöar det lite igen så det blir kanske lite till innan det börjar töa.
Nu ska jag sova middag en stund och sedan försöka hitta på något till mat....tråkigt. ...


Snö eller puder?



VA TITTAR DU PÅ MATTE??? VAD ÄR DET I DEN DÄR GREJEN??....



KAN VI LEKA I STÄLLET?



JAG KAN KASTA OM DU HÄMTAR!



KOM NU DÅ!


Kan väl säga att det var dåligt med lekkompisar idag...vi - jag och tanterna gick mest runt och kollade var Mocha tagit sig ut igen. Hon var på rymmen och kom på framsidan efter att hon varit ute en liten stund före min frukost. Troligen hoppar hon över för jag hittar inget annat ställe och hade det funnits en öppning så hade lilla fröken bus också varit ute.
Som ni ser har vi inga större mängder snö, det har kommit lite mer nu men max 5 cm men det är tillräckligt för att snöplogen ska ut och luftas! Så de har redan kört flera gånger förbi här....efter vad?? Snö antagligen :-)

Jag har sovit sittande flera gånger idag. Först i köksoffan sittande helt rakt upp och ner efter frukosten och så nu i kväll när jag skulle se "Det okända"  så jag missade slutet = jag kunde ha struntat i det helt och hållet. Jag har aldrig förstått detta med att man kan somna sittande, men nu är jag själv en av dem som gör det...konstigt nog. Men NU ska jag ta och gå till sängs och sova liggande....som omväxling!

Polis, polis potatismos....

Polis, polis potatismos var det en unge som skrek till polisen i en Svensk film för några år sedan och NU har det hänt på riktigt fast inte så våldsamt utan i detta fall bara "Gris"!! Men denna 15-åring som sa detta hemska till en polis är nu åtalad och det har gått ända till tingsrätten. Är det sånt våra skattepengar ska gå till?! Jag tycker det hela är löjligt och tror de flesta utom polisen (uppenbarligen)tycker det samma


Idag har jag städat 2 gardinhyllor i garderoben... urtråkigt men det blev luftigt. På golvet däremot ligger nu en hög med sånt som ska kastas(helst ges till mattrasor)och sedan det som ska tvättas och ev. användas.
Hittade även mina barndomsgardiner som vi hade i mitt/vårat rum när vi bodde på Myrmansgatan i Filipstad. Jag var lägenhetsbarn fram till 9 års ålder.  Jag hoppas dessa kanske ska kunna användas i mina ev. "barnbarnsrum" framöver. Det är otroligt va bra kvalitet det var på tygerna på denna tid och naturligtvis finns det sådana idag också men då kostar de rätt mycket. Städa skåp är det absolut tråkigaste jag vet. eller kanske ta hand om bajsiga hundar är värre....

En gång för länge sedan var min kompis Barbro och jag ute på promenad med våra vovvar Rahja (Golden) och Prins(Setter). Vi gick en slinga som går runt en skogsdunge som ligger nere vid sjön. Det ligger också en liten gård där, inga djur men en ensamstående postkassörska. Jag vet inte om det inte fanns toa i huset eller om det helt enkelt var så att utedasset bara var för sommarbruk?! Hur som helst så går vi där och hundarna försvinner från oss.

Vi ropar och ropar, till slut kommer två glada hundar med toapapper både i munnen, runt halsen och på ryggen! Man förstår inte vad som är så himmelskt gott med människoskit....något så vidrigt!!! Alla hundägare har nog någon gång varit med om detta men detta var värre än värst. Båda hade halsband på sig, vilka också hade smorts in ordentligt.... Vi lyckades få på koppel och sedan hålla dem på avstånd så vi kom hem utan att bli nersmorda själva. Vi hade vattenslangen liggande ute och gjorde första saneringen där och sedan in i badrummet för ...ja,  jag kommer inte ihåg hur många bad det gick åt för att få bort lukten. Men nu vet vi att så fort en nerbajsad hund blir fuktig igen så kommer lukten hur välbadad den än är så jag antar att det tog någon vecka innan vi var fria från denna äckliga upplevelse. Vet inte om Barbro kommer ihåg det på samma sätt....har jag överdrivit? Neej...tror inte det va!

 

En dag i telefon


                                                                                 Gammeltanten Bonnie - foto Marie N

Idag har jag pratat i telefonen nästan hela vakna dagen utom när Kristina var här och fikade. Sedan tog jag en snabb sväng med dammsugaren och det behövdes verkligen. Förstår inte va sand det kommer in....eller det förstår jag med alla dessa små lurviga fötter. Det är nog dags att klippa dem igen. Denna tiden på året är det extra viktigt att hålla dem korta. Förstår inte de som inte klipper tassarna på sina hundar eller det finns ju vissa raser som inte får klippas om de ska ställas ut men under kan man väl ändå klippa eller..??
Det är inte mitt problem så det är inget jag behöver bekymra mig över, vill ni ha lurvet så får ni! 

I morgon hoppas jag på en lika solig och fin dag som idag...kanske hinner jag ut en stund om jag skippar telefonen eller kanske kan man klara båda saker samtidigt. Det var ju just det jag kunde förut men den förmågan är nog för alltid borta.


Jag kommer inte i håg saker jag gör från en timme till en annan. Men idag när jag hörde att det är fler som är så snurriga blev jag lite lugnare. Det är tydligen rätt vanligt även om jag har lite svårt att tro på det. Lite extremt snurrig är jag nog fast henne jag pratade med berättade om att hon lagt pannbiffen i kastrullskåpet i stället för i kylskåpet...så hon är nog lite värre på att sno till det än jag...ännu!

Nu pratar de om glass på tv, det skulle kanske vara gott...fast kallt. Jag ska nog ta en liten Hönekaka macka innan jag går upp och lägger mig.

Vet ni vad jag hörde häromdagen? Nej hur ska ni veta det! :-) Man knackar hunden i huvudet! Jaha, knacka som man gör på en dörr alltså för att få kontakt tänkte jag. Men sedan har jag hört av flera på bara några dagar att folk "knackar" sina hundar i huvudet. Naiva, godtrogna jag ....det är inte så som att knacka på dörren utan man ger dem en rak höger mitt uppe i huvudet!!!!


VARFÖR??? Be någon göra det på dig själv och känn hur det känns! Det är väl därför boxare har hjälm på sig eller.... Varför gör man så på sin hund? Är det för att man misslyckats att få den att förstå vad man menar? Ska man då sedan ta till näven och SLÅ in vettet i hunden? Är folk så dumma att de tror att man kan "knacka" in förståndet.... eller är man så arg att man inte vet vad man ska göra av sin aggressivitet  och då slår man hunden i huvudet så den får en hjärnskakning. Gör dessa människor så mot sina barn också?


Det är så sorgligt att vi inte kommit längre än så med hur vi behandlar våra kära hundar. Här bråkar vi med Kina om dunplockning, där de inte har något värde i sina djur över huvudtaget men det lyckas vi förhoppningsvis med - MEN våra egna hundar dem slår vi knytnäven i huvudet på!


Är inte det dubbelmoral...eller???  
Kan någon förklara vad som är nyttan och nödvändigheten med denna "knackningsmetod", skulle vara intressant att höra. En stor stark hund kan behövas ta tag i, det förstår jag också men att slå mot huvudet på den det tycket jag inte finns någon ursäkt för. Men är det någon som kan förklara gärna både för mig och de jag hört det av.


NU ska jag och mina soffhundar gå till sängs! En sista kissning både för dem och mig - sen var det min macka.....



                                                                            Kinna foto av Marie eller Kitty?! 
Liten kommentar till Barbro- Din Prinsen var en otroligt vacker Irländsk Setter,, sedan hur han var storleksmässigt kommer jag inte ihåg.  Men jag har för mig att han var rätt stor men inte grov utan precis så eleganta som de ska vara. Sin lilla uppnäsa hade han och så ska det ju vara!! Dumma Dea som inte fattade något, varken om det ena eller andra....hoppas det är bättre idag!

Tack Siv för din kommentar, det var roligt att du gillar honom.

Bakis och skakis...

Ja nog får jag betala för det jag gör det är då en sak som är säker. Vet inte hur många extra morfin jag tagit denna helg men det får gå. Jag kan ju inte sluta leva för att jag får ont, så länge jag bara kan stå på benen och hålla huvudet högt så går det mesta. Det låter i alla fall bra när jag skivet det, sedan känns det kanske inte lika kaxigt.

Jag har plågat mig vid datorn för att uppdatera hemsidan lite och har fått till lite nytt i alla fall. Kommer hela tiden på så mycket jag skulle vilja göra där men jag har så dåliga kunskaper i detta med hemsidor. Det blir lite plotter hit och dit, värre och värre blir det när jag inte kan komma ihåg hur man gör.... Ser ni felaktigheter så säg till mig!

Nu ska jag släpa mig till sängen, eller hasa....jag går som om jag var 200 år. Benen har fastnat och ryggen går inte att sträcka ut....ja, ni skulle skratta på er om ni såg mig just nu(några skulle kanske vilja gråta, men gör inte det) men kom i håg att denna gång är det sjävförvållat....av datorsittning, inte resan! Resan gav mig kraft och ork ....kanske lite ont, men det positiva överväger det negativa!
Nu ska jag soooovvvvvvvvvaaaaaaaaaaa.......

Våran resa


Kattmormor!



Idag somnar jag inte så fort jag sätter mig stilla eller det räckte nästan att jag stannade stående i går för att ögonen skulle ramla ihop på mig. Men ondare än vanligt har jag och det är inte annat att räkna med - man får betala för sina synder...nöjen.  Hoppas inte tar allt för länge att komma ifatt, fast jag tror inte det. Hade vi varit borta en dag till hade det nog havererat, så nära kändes det faktiskt. I hytten på båten började den eländiga värken i höfterna som går ut i ben och fötter.


Skit samma med det nu ska jag tala om vad vi varit och gjort på våran trevliga resa. Jag har en stor dröm om att få ha en valpkull till och NU har vi startat förutsättningen för att det ska gå att genomföra- vi har parat en tik. Denna gång blev det Stella som inte haft valpar tidigare. Jag har som vanligt velat i val av hane men denna gång gick jag helt efter hjärtat. Både Linas och mitt hjärta ska jag väl säga för i detta fall har hon fått vara med och tyckt...hon ska troligen ha en tik som ska få växa upp här först så de slipper valptiden. Men någon avel är det tveksamt att det blir men vi får väl se (och hoppas) vad som händer i framtiden...inom 5 år(sedan är denna tik för gammal att ha valpar på). Det kan ju hända att de flyttar ut från staden till något mindre ställe, där det är okej att ha valpar. Men den dagen den....


Foto Benny Årdh
Här ser du Pernilla med Egon



Jag vill ha valparna här hemma om det går att genomföra och annars ska Stellas fodervärd Carina och Rolf ta över kullen och sköta den - men jag hoppas och vill!!!! Det är det absolut roligaste jag vet och det skulle vara så roligt att få ha en till och speciellt på denna underbara tik. Hon är så snäll och go samtidigt som hon gärna vill vara med på det mesta.


Vi var i Älmhult och träffade en riktig supertrevlig pojke som kallas för Egon och hans trevliga familj. Härligt att det finns så trevliga, goa människor.  Egon var en riktig gentleman och de fixade parningen själva, vilket alltid är ett stort plus tycket jag. Lättparade tikar är ofta bra mammor också och valpningen brukar också vara lätta på sådana tikar. Sedan kan olyckor alltid hända men det vill vi inte tänka på nu.


Vi var där på måndagskvällen och återkom sedan på onsdagen innan vi åkte till båten men icke! Nej måste jag sa Egon och tittade på matte....Stella stod där och försökte få igång honom på alla sätt. Hon sprang och puttade på honom men han gjorde bara lite halvhjärtade försök bara för att han måste ....ungefär. Jag tror inte hon var i höglöp längre även om hon själv hade en annan åsikt. Det var nog så att vi var där på bästa tänkbara....hoppas jag!

Nu får vi se vad det blir om det blir något. Han påminde mig så vansinnigt om Mascot som är en av de hanar jag fastnat mest för under alla år. Jag såg honom framför mig flera gånger och det skulle vara konstigt om de inte blir den modellen av hundar. Lite påminner han även om Sigge...som är en annan goding som är pappa till Teo bl.a. Det kändes så rätt och jag hoppas det blir en lagom stor kull med lagom av allt....vad det nu är. Sedan finns det alltid folk som har åsikter om allt och så vidare men jag skiter i vad "ni tycker". Något negativt finns det med allt och det som jag satt som viktigast denna gång(som alla andra gånger) är att det ska bli trevliga friska hundar som är roliga att äga och hantera. Det har alltid varit vårat mål men jag har alltid letat efter alla ärftligheter som finns och vänt på alla stenar, pillat och petat. Men inte blir det så mycket bättre för det, rätt som det är så får man ändå något skit.  Ingen går säker när det gäller genetiska saker men jag har sett till att det som är kännt finns på bra avstånd av det vi vet. Som flera ögonveterinärer sagt till mig att det viktiga är inte att undvika ALLT utan att känna till ALLT som går för att inte dubbla.
Både Pernilla och jag är lika förtjusta i Egon och P som varit inne på en tik blev nu sugen på en liten "Egon"...så vi får väl se vad det blir av det hela. Känns konstigt om det inte skulle bli något.


Nu lägger jag in bilder på lite allt möjligt från vår färd till Malmö.
  
Tack Nenne och Monica för er gästfrihet!! Det var jättetrevligt att få träffa er om än bara några timmar men ändå. Ruffe var inte så intresserad av Stella som hon ville (han är kastrerad)att han skulle vara....

  
Pernilla talar om för Stella att det är en bajspåse och inte godis....stoppar man handen i fickan så vad kan det vara om inte godis?! Hon är ingen stadshund. Sedan ser vi Maja klä på sig för att ta P på Malmöstadstur medan Lina och Jimmie underhöll mig.

        

Här ser vi den vackraste katten på jorden...i alla fall i mina ögon och jag är inte partisk.....bara lite.  När vi öppnade dörren kom Ronja glatt skuttande men stelnade till och såg undrande på Stella,  när hon morrade då försvann hon in i sovrummet under sängen. Inte förrän Stella gick på promenad kom hon fram och kelade lite med mormor.


Hemma

Hemma igen och jätte, jättetrött men allt har gått bra. Jag ska skriva lite mer senare, men kanske inte idag....har bara SOVA i min kropp idag men det går nog över .snart..

Som synes så har jag bytt bakgrund med hjälp av Linas Jimmie MEN det såg annorlunda och bättre ut på deras dator... Bilden syntes helt på sidorna, var för den nu klyvs på mitten vet jag inte...har väl något med upplösning eller nått sånt att göra. Jag är alldeles för trött för att kunna tänka på såna svåra saker idag men i morgon kanske.

Men bara så ni vet -Jag mår bra och har haft flera händelserika och roliga dagar tillsammans med Pernilla. Hon har fått köra, bära, rasta hund, dragit mig i rullstolen runt på Ikea och mycket annat....TACK P, det hade aldrig gått utan dig!
Reseberättelsen kommer senare Nu sova...igen.....

Resfeber

Fy va mycket jag måste ha med mig för att kunna åka någonstans. Madrass, värmedyna, extra kuddar, piller för alla + extra dagar OM man vet  aldrig och sedan lite extra för att man får extra ont - det brukar höra till. Mycket extra, extra...blir det.


Men vi ska i alla fall komma iväg och det känns jättekul. Pernilla skulle tvätta bilen men jag tyckte det var onödigt eftersom den kommer att vara svart på en gång av fastlandets saltade vägar så jag hoppas hon inte gjort det. Vi har inget vägsalt på våra vägar utan bara lite krossgrus där det är som värst annars får vi bara köra försiktigt och det fungerar alldeles utmärkt. Därför har vi de äldsta bilarna i Sverige på gott och ont.


Nej nu ska jag packa klart och sedan hinna vila en stund. Får väl se om det blir något bloggande efter vägen, man vet aldrig.