Minstingen
Får jag presentera den yngsta i "kennelfamiljen" Hanna Åhlin-Mårtensson, hon är bara knappt 3 veckor. Mamma Mikaela har varit med här sedan hon var 6 år och fick sin första hund Marwin. Den gången skulle de ha en hund men skulle inte göra något annat än kanske gå en valpkurs. Men en kurs blev till en till och ännu en...alla i familjen ville hålla på med olika saker. Till slut insåg de att det nog var dags att skaffa en till och nu har det blivit ännu en...+ en som mer eller mindre bara hamnade där och blivit husset favorit.
Här ser vi hur svårt det är att vara mormor...man vill gärna hjälpa till ;-)Svårt att hålla sig borta ibland. Jag har ju själv fått prova på att stå bredvid...vilket kan vara svårt ibland. Men jag tror både Pernilla och jag lyckas rätt bra med det. Vi är i varje fall väldigt medvetna om att tänka innan vi säger något!
Jag är så glad att de tog sig tid att komma ut, Pernilla har fullt upp med att trimma hundar till kommande utställning. Jag har börjat fixa Stella som ska vara med, tar lite då och då...man måste inte vara ute i sista sekunden så det går enligt planeringen än så länge. Det är lätt att man skjuter på det när det är en hund man ser varje dag...tiden går och sedan poff så är det bara en dag kvar.
Jag hoppas min jobbiga lunga ska funka så jag inte blir inlaggd eller något annat jobbigt. Det känns väldigt motigt just nu och jag har ont lite mer än vanligt. Orken är väldigt dålig men jag försöker vara igång som vanligt MEN det blir lite segt ibland. Var på röntgen + provtagning vid onkologen i går förmiddag. Kristina hade lagt om sitt schema så hon kunde skjutsa mig dit - Tack för att du ställer upp så mycket!!! Vi var där och jag åkte rullstol för att spara på krafterna. Sedan ville jag handla lite mat innan vi åkte hem, så det gjorde vi. Det gick lugnt till där vi strosade runt för att försöka komma ihåg vad det stod på lappen som jag glömde hemma-så klart!
Men på hemvägen började jag må illa och när vi kom hem blev det direkt i sängen. Blev inte riktigt så snurrig som när Susanne och jag var iväg senast men inte långt i från. Jag tror det beror på att jag inte får tillräckligt med syre p.g.a att lungan inte går att fylla. Tror det är ganska mycket vatten igen, om det inte är det som har hänt så vet jag inte vad det är...då är det nog värre skit än så. Hoppas att jag har fel och att jag inbillar mig allt...fast det tror jag inte. Det gör ondare i bröstryggen, skuldror och vänster axel gör ont nästan hela tiden. Det är två sorters smärta, nervsmärta som inte går att få bort och den mer molande lärken som kan pressas bak med hjälp av morfinet. Det känns jobbigt i bland men jag ser fram emot att Lina kommer hem med lilla gullungen Tilde. Sedan i slutet på nästa vecka kommer även Birgitta och Annelie med sin lilla Elsa hit och bor här hoppas jag! Åtminstonde någon eller några nätter. Det ska bli så kul att få se Elsa som nu går och spinger, det har hänt mycket på 1 år.
Besök ger mycket energi, bara jag är förberedd och inte slarvar med vilan, speciellt nu när det känns som lungorna är drabbade mer igen. Men naturligtvis kan jag även bli trött av besök, men då säger jag nej för det har jag lärt mig att göra för det går inte annars!
Nu ska jag hämta en blodgrape, jätte gott!!
Bio
Johnny Deep är som vanligt helt otroligt bra.
Nu har jag varit på bio tillsammans med kanske...typ 50 personer. Det var Susanne som var snäll och följde med mig till Hemsebion. Jag har så gärna velat se Alice i underlandet och hade tänkt att åka till Visby för att se den men med min ork har det liksom inte blivit något på sista tiden. Men nu äntligen hade jag tur att den kom hit till våran lilla fina bio. MEN var fanns alla barn som borde velat se denna härliga film?? Jättekonstigt, det var några under 12 år +kanske 20 över och sedan vi "tanter" på 40+....till en 70 åring. Totalt var det kanske 50 personer där en helt vanlig söndag kl.16. Den var värd att se och hade varit ännu roligare i 3d format, men man kan inte få allt. Inte somnade jag någon längre stund heller. Det var några korta stunder men jag sa till Susanne att ha lite koll på mig och putta på mig om jag verkade sova, var ju inte där för att sova.
När jag kom hem hade Rolf satt upp en grind i hallen så nu kan vi stänga bort hundarna i köket ELLER hallen! Det blev jättebra. Nu dricker vi kaffe och ser på en gammal Morden i Midsomer och jag knaprar piller för ryggen värker. Men på tisdag ska jag göra röntgen på lungorna och veckan därpå ska jag träffa mina läkare. Hoppas de då inte hittat mer skit, även om jag känner mig rätt säker på att det är något mer på gång för det rosslar så äckligt i mina luftrör. Något är det som spökar. Men, men vi får se, ingen idé att ta ut något elände i förväg. Men det är svårt att vara positiv i bland, när det känns/gör ont både lite här och där . Men ett litet, litet äventyr kan pigga upp humöret även om det ger mer smärta. Men som jag sa till läkaren -Jag vet inte hur det är att vara smärtfri för det har jag inte varit på säkert 20 år. Det har alltid varit lite värk i ryggen, en molande eller sårig smärta beroende på hur ont det är. Så jag vet inte riktigt hur mycket det är okej att ha ont. De pratar om att man helst ska kunna blir helt smärtfri men det kommer jag aldrig att bli. OM det inte hinner komma något riktigt supermedel
Vad har jag gjort idag?
Jag kan inte komma på något jag gjort i dag...en riktig osynlig dag. Men något måste jag väl ha gjort...jo, sms-att till distriktssköterskorna att de slipper komma och ta prover för jag ska till röntgen och onkologen för att sätta en nål i armen för att de ska kunna ge mig kontrast. Röntgen ville inte göra det för jag är så besvärlig! ... det är väl roligt att de gillar mig eller hur!? De brukar säga OJ DET ÄR DU!!! Vem ska nu klara detta, ska vi ringa operationen och be dem skicka ner en duktig nålsättare? Fast vi kan väl prova först... och ja det funkar sällan men ibland så går det - en blind höna hittar också ett korn...eller vad det är man brukar säga.
Men de på onkologen brukar vara rätt bra på det. De är vana med dåliga ådror efter alla gifter som vi cancerpatienter stoppar i oss.
Nu kom jag på något mer jag gjort idag - beställde piller till Hemseapoteket. När jag till slut hittade telefonnummer till dem. Eniro hade inget nummer....jätte konstigt, men på hitta.se fanns det som tur var. Jag skulle då även passa på och beställa cellgiftet men det fanns bara utskrivet på den lägre styrkan. Men sa jag den senaste läkaren har väl skrivit ut de starkare?? Nej det är bara utskrivet flera gånger på den lägre så det är den du ska ha! Nej sa jag JO sa hon det måste vara så NEJ det är fel. Jag får ringa dem igen. Det måste alltså vara något som är fel i deras dator på onkologen eftersom nu 3 olika läkare lyckats göra fel utan att vilja göra det Jag som varit så irriterad på dem....stackars dom...dumma mig!
En liten varning för dessa tuggummin som ser så fruktiga och goda ut. Det finns som olika frukter, citron, apelsin, ....ja och några till förutom dessa meloner. Det ska alltså föreställa tuggummi och jag tänkte det kunde vara gott med något fruktig men fy så äckliga. De kändes som de satte sig på ALLA tänder, som en tunn hinna runt alla tänder. Några av dem blev inte ens tuggummi utan var bara som en sockrig smörja. Så köp inte dessa till era barn om ni är rädda om deras tänder.
Nya metoder...
Idag mår jag ännu så länge rätt bra. I går kväll var det ett litet helvete med väldigt jobbiga smärtor i skuldror och armar. Jag tog extra och extra...men inget ville hjälpa, men till slut så var det okej. Det är då i sådana stunder man lätt får lite panik över att det är så det blir till slut, hela tiden!
Men idag ringde min "smärtläkare" och diskuterade lite hur och vad vi kan tänkas göra åt min värsta värk som sitter i ländrygg och bäcken. Hon berättade lite om den metod som min onkolog pratade om som ett alterantiv för mig. Det lät lite jobbigare än jag trodde. De går in med en sond in genom/mellan kotorna i ländryggen och sedan löper den runt under huden till framsidan vid revbenen, där de sätter en typ venport(som jag redan har för provtagningar, dropp och annat) och där ska man sedan sätta en nål som doserar in morfinet som ligger i en kasett i storleken 15 x 20 cm som jag har hängande runt halsen som en väska. Där sköts doseringen genom denna och det ska då doseras i lämplig dos. Hur mycket jag då ska ha måste provas in och det tar minst en vecka med operation och allt där efter.
Sedan påverkar det ofta urinblåsan så det kan vara svårt att tömma urinen, att få blåsan tom. Det kan då leda till att de måste lägga en kateter för detta... NEJ...det låter mer jobbigt än bra när jag tänker på det. Hoppas de kommer på något annat bättre eller lättare i alla fall!
Men idag ringde min "smärtläkare" och diskuterade lite hur och vad vi kan tänkas göra åt min värsta värk som sitter i ländrygg och bäcken. Hon berättade lite om den metod som min onkolog pratade om som ett alterantiv för mig. Det lät lite jobbigare än jag trodde. De går in med en sond in genom/mellan kotorna i ländryggen och sedan löper den runt under huden till framsidan vid revbenen, där de sätter en typ venport(som jag redan har för provtagningar, dropp och annat) och där ska man sedan sätta en nål som doserar in morfinet som ligger i en kasett i storleken 15 x 20 cm som jag har hängande runt halsen som en väska. Där sköts doseringen genom denna och det ska då doseras i lämplig dos. Hur mycket jag då ska ha måste provas in och det tar minst en vecka med operation och allt där efter.
Sedan påverkar det ofta urinblåsan så det kan vara svårt att tömma urinen, att få blåsan tom. Det kan då leda till att de måste lägga en kateter för detta... NEJ...det låter mer jobbigt än bra när jag tänker på det. Hoppas de kommer på något annat bättre eller lättare i alla fall!
Läkare
Nu har jag äntligen fått en "egen" läkare och hon heter Nina! Det känns så skönt, hon både lyssnar och tar tag i saker. Nu till att börja med ska min nya "tungandade" känsla utredas med en rönten först. Sedan säger hon att alla mina symtom med ryckningar, skakningar...smärtförflyttningar runt om i kroppen, ja allt är pga mina höga doser av morfin- ja allt utom smärtorna beror inte på doserna. Jag står på höga doser som ändå inte gör mig smärtfri och det ger i sin tur alla dessa biverkningar. Allt detta har alla de andra läkarna bara sagt att de inte vet vad det kommer av??!! Men hon visste direkt att det var pga av morfinet mm...hon känns som en sådan läkare som är "besvärlig" för hon blundar inte för det som är jobbigt utan tar tag i allt. Hoppas nu hennes teorier om mina reaktioner håller i sig och att det går att göra något.
Hon ska när lungan är utredd försöka hitta ett annat sätt att smärtlindra mig. Hoppas det ska gå bra för det skulle vara underbart att få bli av med lite eller alla mina smärtpiller. Tänk att kunna få ett huvud som hänger med och inte är totalt snurrig hela tiden.
För övrigt har dagen inte bjudit på vad gårdagen gav av sol och en klarblå himmel...det ligger ett vitt tunnt lager av snö på gräset och mina nyplanterade blommor! Hoppas de överlever för snart regnar det bort och sedan hoppas jag solen kommer tillbaka. Skulle vara trist om de dog innan jag fick se på dem.
Oj nu ringer det på dörren! Det var POSTEN, kors i taket. Trodde inte de fick leverera paket längre, det brukar alltid komma med godsbil eller så får man hämta på macken eller Konsum. Nu fick jag en massa saker som jag och några till har beställt - Mona till exempel, nu kan du komma och hämta det som du väntat på så länge!
Nu ska jag öppna och kolla om det jag beställt har kommit. Tack för tipsen om "bajsplockare" och ni som är intresserade kan hitta den här: Granngården + http://www.horze.se/stall/stall/Godselplockare/50218
Hon ska när lungan är utredd försöka hitta ett annat sätt att smärtlindra mig. Hoppas det ska gå bra för det skulle vara underbart att få bli av med lite eller alla mina smärtpiller. Tänk att kunna få ett huvud som hänger med och inte är totalt snurrig hela tiden.
För övrigt har dagen inte bjudit på vad gårdagen gav av sol och en klarblå himmel...det ligger ett vitt tunnt lager av snö på gräset och mina nyplanterade blommor! Hoppas de överlever för snart regnar det bort och sedan hoppas jag solen kommer tillbaka. Skulle vara trist om de dog innan jag fick se på dem.
Oj nu ringer det på dörren! Det var POSTEN, kors i taket. Trodde inte de fick leverera paket längre, det brukar alltid komma med godsbil eller så får man hämta på macken eller Konsum. Nu fick jag en massa saker som jag och några till har beställt - Mona till exempel, nu kan du komma och hämta det som du väntat på så länge!
Nu ska jag öppna och kolla om det jag beställt har kommit. Tack för tipsen om "bajsplockare" och ni som är intresserade kan hitta den här: Granngården + http://www.horze.se/stall/stall/Godselplockare/50218
Fredag igen!
Hemskt vad tiden går fort. Solen skiner, mulet, duggregn, solen skiner, mulet, duggregn, sole.....så har det varit denna dag. Så fort jag kommit ut har det duggat och så snart jag gav upp och gick in blev det bättre igen. Jag gav upp och gick ut en stund ändå, det finns ju kläder och inga dåliga väder!
Eftersom den dumma kroppen inte vill att jag ska räffsa fick jag hitta på lite annat att plocka med. Drog ner skottkärran och fyllde den med vet och sedan får Rolf dra upp den. Sedan plockade jag hundbajs med våran väldigt braiga "bajsplockare" för hästfolket. Den är perfekt för oss hundfolk med egen tomt. Skulle visa er var ni kunde köpa denna bra och ha sak men hittade den varken på Hööks eller Börjes ....tror vi köpte den på Hööks för 20 år sedan...typ! Det var länge sedan och den har varit lika bra hela tiden trotts väder och vind i alla dessa år.
Den har aldrig fått flytta in om jag säger så...den trivs bäst ute i den friska vinden. Men kan ni hitta en så köp den för det är en underbart bra sak när man har många hundar eller det räcker väl med ett par så blir det jobbigt att böja ryggen ner till marken som konstigt nog kommer allt längre bort med åren.
Annars så är väl livet som vanligt, ont ont och ondare. Där i mellan är det väl rätt okej om bara orken kunde finnas. Jag beskriver nu min kropp så här:
- Nu kan jag röra mig mer, känner mig mycket mer rörlig men det håller bara en kort stund så blir jag helt slut och allt bara snurrar - känner mig som jag vore onykter och sedan kommer jag inte ihåg vad jag gjort.
- Förut hade jag svårt att gå, var stel och orörlig, allt gjorde ont men orken varade längre... Så nu är frågan vad som är bäst?! Jag har så svårt att få till en bra blandning av alla piller och det jag vill göra.
Skulle träffa en Bröstonkolog på måndag men igår ringde de från onkologen och sa att de inte fick ner någon kommande vecka! Det var indraget av dem där uppe, de ville inte låna ut någon den veckan! Men på tisdag kunde jag få träffa en annan onkolog(inte specialist på just min variant av cancer), jag underade då vem det var som skulle komma(från Uppsala)för han jag träffade senast som var därifrån ville jag inte ha! För en gångs skull hade jag tur och det är en av dem som jag tycker är bäst. Det är en kvinnlig som heter Nina, hon är mycket noggran och pratar till och med mig utan att köra över mig som den andre gjorde. Så det kändes bra och dessutom så kunde Susanne skjutsa mig så då blev det bara bra.
Kristina skulle kört mig annars men då ska vi kanske hitta på något annat i stället -utan sjukhus!
Nu tjatar Bonnie och vill ha mat, hon är inställd på vintertid och tänker nog inte byta till sommartid denna gång! Hon är så pigg och busig ibland-inte varje dag. Både i går och idag har vi kastat mjukisar som hon rusat och hämtat i full fart. Man får ju tänka sig för att gammeltanten inte ska sträcka sig. Hon är inte lika smidig som hon varit, men busblicken och brottartassarna är i full trim. Hon använder tassarna väldigt mycket när vi leker och jag orkar inte så lång stund men det är nog tillräckligt för henne. Varken hon eller jag vill se oss som gamla tanter...men ibland kan man undra om det är det vi är... Nej, nu skäller hon igen....BLIR DET ALDRIG NÅGON MAT!!!!!!!!
Trevlig fredag
Nu är våren här på riktigt. Denna härliga bukett fick jag av Susanne när hon kom tillbaka med hundarna efter promenaden i fredags.
Tidigare på fredagsförmiddagen kom Marianne och Nemo på sitt årliga "Påsklovsbesök" och alltid har hon med sig en rolig blomma från "tjejerna på hörnan" . I år var det en mycket vacker annorlunda tulpan! Tänk vilka roliga arrangemang man kan göra, bandet med rosetten ska inte vara med. Jag tyckte den var fin, satt runt silkespapperet som satt runt krukan när hon kom med den och jag tyckte det var fint att ha det kvar först men nej....det blev bättre utan.
Något som ingen visste var att Rolf fyllde år och jag gjorde en prinsesstårta enligt önskemål.
Marsipanen var lite för torr och så använde jag fusklock för första gången. Jag har aldig fuskat förut men nu tänkte jag att eftersom jag är typ...sjuk fast ändå frisk så var det förlåtet. Vi har lyckats äta upp den i helgen så den var nog inte allt för tokig. Nu är det bara Lina kvar i maj och sedan Maja i november...pluss alla andra som vi känner släkt och vänner.
En sak som jag gått och tänkt på i helgen...(man kan undra om jag är sysslolös men inte!) - Hur kan det komma sig att en ren handduk blir smutsig när man tvättar händerna ordentligt innan man använder den och ändå??? Visst är det konstigt? Har någon annan tänkt på denna kluriga och mycket viktiga fråga?
Hur som så har mina fötter börjat bli lite röda igen, speciellt den ena. Den andra har skinnet lossnat lite här och där. Men det känns inte som det är pga cellgiftet utan mer att det gamla ska bort innan det nya kan bli frisk och stark. Lite som när man bränt sig i solen och skinnet "flasar" av.
Ska till läkare den 19 april och nu funderar jag på att ringa för att kolla vilken läkare det är. Vill inte till samma som förra gången + att jag vill testa vidare med de smärtstillande jag skulle komp. med som ingen sedan brytt sig om. Dessutom var han så stressig och negativ. När vi frågade om vad som fanns om jag inte kunde gå vidare med detta cellgift? Det är bara att välja, detta eller inget alls för det finns inget annat! Så har de andra inte sagt utan de har sagt att det finns många olika att testa....men sedan säger han så och då blir man lite osäker på att han verkligen vet vad han gör.
Hur som så vill jag inte ha skinnflådda fötter = inte kunna gå på dem. Jag har haft väldigt ont i ryggen men det beror på att jag (dumskallen) måste prova allt som inte gör ont och det gjorde inte ont att räffsa och ligga på knä i rabatten, det har jag inte kunnat göra på 20 år så det var jättekul. MEN inte efter, då blev det ett helvete där bak i ländryggen, benen, höfterna + skuldrorna... Så nu har jag lovat mig själv att aldrig försöka igen. Det är nog samma sak med äpplen. Förra året åt jag kilovis, köpte massor med svenskodlade äpplen av olika sorter. De skulle vara gräns till omogna och kylskåpskalla att äta. Det var underbart gott och jag kunde inte få nog. Hade inte ätit äpplen sedan jag var 6 år och då passade jag på. Troligen '"åt jag mig in i allergin" igen eller vad man ska säga. Man brukar säga att man till slut får nog av ett ämne och när det rinner över kommer allergin fram och då är det kört.
Hade jag ätit normat med äpplen typ ett om dagen hade det kanske fortfarnade varit okej men nu har klådan kommit tillbaka även om det inte är lika kraftigt som tidigare.
Nog om detta, får väl se om björk, gräs och andra pollen funkar i år. Förra året var det rätt okej men det är olika från år till år. Det har varit rätt bra sedan jag fick alla dessa cellgifter och hormoner...vet inte om det har någon betydelse men vi lär väl få se. Än har pollenperioden inte kommit, så det är bara att vänta och se!
Nu är det vår!
Oj så härligt, nu är den sista snön borta på våran tomt! Blommorna vaknar lite här och där i gräsmattan och rabatten. Det har varit grått idag ända till nu i em. då har solen tittat fram medan jag vilade. Var ute och fixade lite innan jag vilade trotts solens frånvaro och det var faktiskt ganska blåsigt och kallt. Men nu alldeles nyss kom Susanne och hämtade hundarna för en tur. Rolf jobbar över lite i kväll så maten får vänta lite och då passar jag på att skriva.
Susanne och jag var till stan igår, till sjukhuset. Jag fick mitt dropp Zometa och de tog proverna som ska tas i mellan varje cellgiftsperiod. Ska börja med en ny period i kväll igen och fötter+händer ser ännu så länge bra ut. Läser på en maillista jag är med på om hur olika vi behandlas runt om i sverige. Man kan bli mörkrädd ibland hur illa det är lika väl som det låter väldigt bra på vissa ställen. Här i Visby är det lite kaos just nu med väldigt dålig tillgång av läkare men det ska alltid finnas en om något händer -säger de! Den ordinarie är ledig av någon anledning som ingen verkar veta varför...det måste ha hänt något. Jag tycker det är väldigt tråkigt för henne har jag haft bra kontakt med för det mesta. Hoppas, hoppas hon kommer tillbaka snart, man saknar inte kon förrän den är borta...är väl så det heter eller??
Nu när jag sitter här och skiver får jag väldigt ont i fingrarna en ny smärta...hoppas det är tillfälligt!
I går var i alltså i stan och det kändes väldigt bra med orken tills vi gått en ganska snabb runda på Maxi(jag var lite pinknödig...) och handlat lite mat. När vi var på väg ut så kom utmattningen som en smäll- rakt i ansiktet. Kallsvetten bara forsade fram i ansiktiet på mig och när jag landade i bilen mådde jag jätte illa och allt snurrade. Det kändes hemskt och tanken på att göra något mer var snabbt borta. Vi åkte direkt hem, där fick S hjälpa mig in på mina skakiga spagettiben. Landade i sängen på nedrevåningen och hon fick plocka ur mina kassar - den snälla människan! Jag somnade och sov i 1½timme när jag vaknade av att Rolf fixat mat. Jag flyttade över till soffan och kände mig fortfarnade som en riktig soffpotatis...fick potatismos och korv - det passade till en soffpotatis! Men det godaste var de goa kokta morötterna, som lätt slank ner.
Det är konstigt vad man kan ändra smak av sjukdom och mediciner. Frukt och grönsaker är det som kroppen lättast får ner nu. I början var det kött men nu är allt kött ...inte allt för lammsteken i påsk var väldigt god men i övrigt brukar det vara svårt att få ner. Jag har alltid älskat falukorv och i går hade vi lyxat till det med Gutecharks supergoda men...nej tack, den var väldigt salt...tyckte jag inte Rolf. Han blir ju glad för han får mer i stället, fast han skulle nog helst se att jag åt lite mer mat och mindre godis och kaffebröd. Men vad ska man göra när inget är riktigt gott. Hullet har ökat och läkarna tycket det är bra men inte jag. Det var så lagom nu förut men har nu ökat efter julens godisregn...det har liksom bara fortsatt!
Men nu ska jag göra lite nytta och vattna orkidéerna med det sista regn/snövattnet. Har ställt ut en hink under stuprännan idag men hoppas inte på regn...bara vatten till blommorna! Får nog be Birgitta om lite norrländskt kalkfritt vatten när hon kommer i maj!
Susanne och jag var till stan igår, till sjukhuset. Jag fick mitt dropp Zometa och de tog proverna som ska tas i mellan varje cellgiftsperiod. Ska börja med en ny period i kväll igen och fötter+händer ser ännu så länge bra ut. Läser på en maillista jag är med på om hur olika vi behandlas runt om i sverige. Man kan bli mörkrädd ibland hur illa det är lika väl som det låter väldigt bra på vissa ställen. Här i Visby är det lite kaos just nu med väldigt dålig tillgång av läkare men det ska alltid finnas en om något händer -säger de! Den ordinarie är ledig av någon anledning som ingen verkar veta varför...det måste ha hänt något. Jag tycker det är väldigt tråkigt för henne har jag haft bra kontakt med för det mesta. Hoppas, hoppas hon kommer tillbaka snart, man saknar inte kon förrän den är borta...är väl så det heter eller??
Nu när jag sitter här och skiver får jag väldigt ont i fingrarna en ny smärta...hoppas det är tillfälligt!
I går var i alltså i stan och det kändes väldigt bra med orken tills vi gått en ganska snabb runda på Maxi(jag var lite pinknödig...) och handlat lite mat. När vi var på väg ut så kom utmattningen som en smäll- rakt i ansiktet. Kallsvetten bara forsade fram i ansiktiet på mig och när jag landade i bilen mådde jag jätte illa och allt snurrade. Det kändes hemskt och tanken på att göra något mer var snabbt borta. Vi åkte direkt hem, där fick S hjälpa mig in på mina skakiga spagettiben. Landade i sängen på nedrevåningen och hon fick plocka ur mina kassar - den snälla människan! Jag somnade och sov i 1½timme när jag vaknade av att Rolf fixat mat. Jag flyttade över till soffan och kände mig fortfarnade som en riktig soffpotatis...fick potatismos och korv - det passade till en soffpotatis! Men det godaste var de goa kokta morötterna, som lätt slank ner.
Det är konstigt vad man kan ändra smak av sjukdom och mediciner. Frukt och grönsaker är det som kroppen lättast får ner nu. I början var det kött men nu är allt kött ...inte allt för lammsteken i påsk var väldigt god men i övrigt brukar det vara svårt att få ner. Jag har alltid älskat falukorv och i går hade vi lyxat till det med Gutecharks supergoda men...nej tack, den var väldigt salt...tyckte jag inte Rolf. Han blir ju glad för han får mer i stället, fast han skulle nog helst se att jag åt lite mer mat och mindre godis och kaffebröd. Men vad ska man göra när inget är riktigt gott. Hullet har ökat och läkarna tycket det är bra men inte jag. Det var så lagom nu förut men har nu ökat efter julens godisregn...det har liksom bara fortsatt!
Men nu ska jag göra lite nytta och vattna orkidéerna med det sista regn/snövattnet. Har ställt ut en hink under stuprännan idag men hoppas inte på regn...bara vatten till blommorna! Får nog be Birgitta om lite norrländskt kalkfritt vatten när hon kommer i maj!