Onsdagkväll

Nu kan jag inte äta blodgrapefrukt, tror jag om man ska tro nyheterna. Gissa om jag kommer att hänga på telefonen i morgonbitti, jag som är beroende av en om dagen! Hoppas de säger att det är hysteriskt, inte får man äta vitlök eller omega3 heller...hoppas allt är med måtta...ätandet alltså. Nu ska jag dricka kaffe, är det farligt? Ja naturligtvis, om något är det så är det nog kaffe och svart te. Ja, ja något ska man väl dö av ;-)

Rosabandetkväll

Snyft och snörvel, nu har jag sett på alla som har det lika jävligt och värre än mig. Det är ganska många som får det i unga år som jag fick. Förr lät det alltid som det var gamla tanter som fick det men det måste ha förändrats under de senaste 30 åren. Det är 17 år sedan jag fick det och sedan fick jag njurcancer som inte hade med bröstcancern att göra...om man nu kan lita helt på det. Men det värsta är nog om jag får metastaser från njurcancern för då är det nog kört efter vad jag förstått. Men just nu är jag mest rädd att få metastaser i levern eller någon annan stans i kroppen från bröscancern.

Det är 8 av 10 som överlever sin bröstcancer i dag men jag undrar om de räknar med alla metastaser, sådana som jag. Oavsett vad som ger vad så är det hemskt att så många ska dö i denna jävliga sjukdom.
Kolla era bröst och slarva inte med att gå på mamografi. Det är för mig helt otroligt att någon kan avstå frivilligt från att gå på koll. 



Ja ha nu har jag hört på Adaktusson på tv8 och deras diskution om cancervården och att vara cancersjuk. Det utbildas så gott som ingen ny bröstcancerläkare och sköterskor i Sverige idag. Men samtidigt vet vi att ju tidigare tumörerna upptäcks desto större chans att bli frisk. Bröstcancer är en av de cancersjukdomar där det är störst chans att bli frisk eller att bli frisk för stunden och skjuta upp det på framtiden som i mitt fall.

Sedan verkar det som om man kan må väldigt bra och vara utan symtom fast man går på cellgifter och hormon...varför kan inte jag få ha den känslan...är jag överkänslig? Pjoskig?  Varför satte de in sådana värsting cellgifter på mig om det är så lätt att bota...?? Ja i mitt fall går det inte att bota och alla de kvinnor som de visade på tv i kväll som dött mellan 30-50 år håller nog inte heller med om att det är så enkelt. Ibland blir jag förbannad på hur enkelt allt kan låta. Jag tror däremot att fler och fler får chansen att leva med cancer, man får en bromsmedicin så som jag får i hormonbehandling och så kan man förhoppningsvis leva i många år. 

Sedan blir jag lite avundsjuk på att de jag sett på tv i kväll verkar på pigga och ser så friska ut...till mig säger de att jag måste acceptera att jag är sjuk...och inte orkar, det hör till sjukdomen...oj va kluvet det blir. Alla vill ju leva ett bra friskt liv och jag njuter så otroligt av att jag orkat gå en lång, i mina ögon, lång promenad idag.
Hoppas nu bara att jag ska orka även i morgon. Hoppas och tro kan man ju alltid ;-) även om kroppen inte alltid vill det som JAG vill...tänk så konstigt det kan vara.

Över 50 miljoner fick cancerfonden in i kväll på sin Rosabandetkampanj - bra gjort av svenska folket! 

Carina - Otack är världens lön...eller vad det är de brukar säga ;-) Världen är full av otacksamma idioter! Ring någon stund, klart vi ska träffas, är verkligen på tiden att det blir av! 

Jag är så dålig på både telefon och mail, trodde det skulle bli så mycket bättre med bärbar dator men inte...förlåt mig alla som inte får några svar och att jag fortfarnade inte uppdaterat hemsidan. Där är så mycket att skiva in nu att det blivit ett stort arbete av det...tänk om jag gjort det lite eftersom i stället...oj så dumt. Efterklok kan man alltid vara!





 

Måndag

Å så skönt det är att få gå på en promenad med hundarna springande runt benen och bara njuta av de friska vindarna. Ni som alltid tar detta för givet förstår nog inte hur värdefullt det är. Jag hoppas jag ska få göra detta länge utan cellgifterna som bara förstör livet...fast de ger ju samtidigt ett längre liv...kluven känsla.

Idag var det Mocha, Bonnie, jag och bollen som var på promenad! Bonnie skulle absolut ha sin teddyboll med sig, vilket var lite roligt för då kunde jag gömma den och skicka dem att hämta den när hon tröttnade på att bära den. Det är svårt att nosa runt i buskana när man har en boll i munnen så den hamnade hos mig efter en stund.

Mocha har en pingvin som hon bär omkring på här hemma men den får inte gå med på promenad för den är för stor att bära på för mig! Det är en jättepingvin...nej det är det inte, en alldeles lagom stor pingu-pingvin men den är otymplig och börjar bli rätt trasig+att den nog skulle behöva ett bad.

Bonnie kan inte låta bli att bada fötterna i dikena vi går förbi, undrar vad det är som är så härligt med gäggiga tassar, något måste det vara. Hon kan bara inte låta bli, mååssstee...ner och vända...plask, plask och sedan ser hon så lycklig ut. Ja, ja är det så härligt så får det väl gå.

Jag mår rätt bra just nu och hoppas få fortsätta på detta vis ett tag framöver. Jag bli väldigt trött och det känns som om någon drar ur kontakten med ström. Känner mig pigg och så helt plötsligt tar orkan slut, jättekonstigt. Jag förstår inte hur det bara kan bli så men pratade just med en "likasinnad" och han känner sig precis på samma sätt så det är nog en typisk cancersjukkänsla. Det är jobbigt eftersom man inte vet hur länge det håller i sig, hur länge orken ska räcka...hinner jag handla färdigt, städa färdigt eller ta mig hem innan det är slut på "strömmen".
Men nu har jag ju turen att förhoppninsvis ha någon som kan hämta mig på rundan med hundarna OM det skulle hända och det räcker nog för att det inte ska hända...hoppas jag;-)

Nu ska jag sova eftermiddaslur och sedan ska vi åka till Husbehovet...eller vad de nu heter, ändrar ju namn stup i ett känns det som och köpa Plaque-off(stavas det så..?) till Mocha så hon slipper sin tandsten. Eller det försvinner inte helt men blir väldigt mycket tunnare och då är det lätt att skrapa.

Måndagkväll

Började dagen med trevligt besök av Susanne, Emelie och Kinna sedan blev det stan och sjukhuset. Fick mitt stärkande dropp för skelettet ska hålla sig lite bättre. Jag fick träffa min "Radiumläkare" också, kändes skönt eftersom jag haft mer ont i ryggen och en höft. Det blev bestämt att jag ska få en extraröntgen på ländrygg och höft för säkerhetsskull så vi vet om det är något som ändrat sig. Hoppas bara inte det är en tumör som börjat växa...fast det verkade lite konstigt om det gått så snabbt...fast i cancerns fantastiska värld är väl inget omöjligt om man har otur...MEN jag har ju inte otur så därför vet vi att det är en tillfällig kotförskjutning eller nått liknande.
Blodvärdena var oförändrade=lite dåliga men inte allt för dåliga...vilket väl då är okej. Jag skulle inte ha så höga krav på mig själv och min ork för -Trötthet och orkeslöshet hör till sjukdomen! Gud så tråkigt för så vill jag inte att det ska vara och då gör jag allt för att inte gå med på det. Man kan ju försöka lura sig själv rätt länge har jag märkt men tyvärr inte hur länge som helst för jag börjar förstå nu att jag faktiskt inte orkar ...och det är väldigt jobbigt-både att förstå och vara sjuk+tråkigt för man missar så mycket, men, men så är det.

Det var inte bara sjukhusbesök i stan utan jag var på Jysk och köpte skumgummit till stolsitsar och sedan en JULduk...ja det var faktiskt  så att de höll på med julskyltning, det är inte klokt...22 oktober! Men då hörde jag att Rusta haft jul redan förra veckan så även IKEA, vad är det för fel? Men se på mig, jag föll ju för frestelsen...men det var bara för att jag inte bor i stan och kanske skulle den vara slut nästa gång jag kom till stan och den var såå billig och så lagom röd...finns hur många ursäkter som helst , Rolf skakade på huvudet när jag kom ut...jag hade väl inte direkt väntat att han skulle jubla över mitt fynd men hade faktiskt väntat mig en protest men det kom inget...tror väl inte att han har gett upp men kanske när det gäller julen för där vet jag att jag är lite hopplös men det är ju bara en gång om året ;-)
Sedan var det Maxi och mathandel-jättekul men jag fick många blodgrape...mmm va gott det är! En god limpa som innehåller kanel, det var annorlunda och gott! Efter detta  åkt vi till Rolfs moster och fick en supergod middag sedan hem och läste alla gratulationer till Rolf och Mocha = trevlig dag! NU ska jag lägga mig för jag är såå trött!image54
foto Bengt Svensson på stjärnan och hennes husse. Ja det är en ful tuss hon har på bröstet, men jag har faktiskt aldrig sett den förut, visst är det konstigt och jag ska plocka bort den - jag lovar! Farligt avslöjande med foton men visst är hon vacker lilla prinsessan - inte bara duktig.

Söndag förmiddag

Äntligen!!! Eller vad man nu ska säga, men det känns som om det var länge sedan de började på jakten efter championatet. Mocha är en otroligt arbetsvillig hund som även finner sig någorlunda i vårat ofta allt för lama hundliv nu för tiden. Vad ska de nu hitta på för utmaningar husse och hans lilla gull. Skulle så gärna velat haft en valpkull efter henne, det hade hon verkligen varit värd med tanke på hur hon är i denna ofta allt för stressiga hundtyp. Många är så stressiga att de inte mår  bra och heller inte deras ägare eftersom inte alla klarar av dem. Men åldern talar nu emot så det blir nog inget med det. Hoppas uppfödaren till henne sparat linjerna för det är Mochas mamma som är så underbar hund, precis som sin dotter.

Grattis även till Bengt och Assar som kom till sin första start i nybörjarklass! Det blev inget pris men det blev ett fullt utfört prov där det finns brister men inte annat än att de går att jobba bort. Han har lusten, det är viktigast och att husse tyckte det var roligt! Bättre lycka nästa gång, ingen kan vara bra på en gång, man måste få misslyckas ibland.

Sivan startade också med sin tik och det var samma där, lite olydig...men det är bara att träna på och rätt som det är så sitter det. Jag skulle så gärna också vilja hålla på med hundträning men det har jag inte kunnat på flera år så det kan man ju bara fortsätta drömma om och kanske i mitt nästa liv...då när jag ska bli både veterinär, läkare...och en massa andra saker som jag skulle vilja göra.


Nu ska jag börja fixa lite med mat till herrarna som ska åka med båten i eftermiddag. Jag får väl passa på att pussa lite extra på Assar för nu ser vi väl inte honom förrän till sommaren. Han är så go, en riktig gullepojke med en spjuverblick...tror aldrig han blir helt lydig...lite eget jävelskap finns det hela tiden lysande där bak i blicken och så ska det var på en riktigt bra hund!


Jag måste skriva lite om hur jag mår efter gårdagens promenad. Jag mår förvånansvärt bra, jag har gått med Bonnie från Hemse och det var helt okej, något extra piller blir det men det får går , viktigast att man får luft och lite motion!

I morgon ska vi till sjukhuset för att jag ska få stärkande dropp och svar på prover. Ska även prata med dem om vad det kan bero på att jag får så hemskt ont ibland, hoppas bara inte de tror det måste röntgas och strålas...det är väl det enda som kan göra förändring misstänker jag.


Måste uppdaterar min hemsida snart för nu börjar det bli väldigt mycket som ska uppdateras av alla duktiga hundar och deras ägare! Jag är så tacksam för allt ni gör även om jag inte får in det så som jag skulle önska...nu får jag ont -nervont i fingrarna...skit!


Vilse i pannkakan...

Oj, oj va trött jag är! Har gått vilse i taggbuskland, skulle ut på en liten promenad med Bonnie. Jag fick se en grind som var öppen och naturligtvis ville vi se var den ledde...aj vilket misstag. Det gick så bra, en lite snårig stig men ändå en stig och kul att gå på något nytt ställe för både mig och Bonna. Men, var tog den vägen helt, ja plötsligt tog den slut med ett vattenfyllt dike, JIPPI skrek Bonnie och slängde sig i...ja, ja det fick väl gå men vi får nog ta samma väg tillbaka sa jag till henne och vänder mig om men...var fanns stigen...den var borta! Jag provade lite olika ställen men den var borta, fanns ingen öppning någonstans, allt var bara taggiga "tynnes" buskar. Vem hade trollat bort den,,, Tynne=Slånbärsbuskar med 5-10 cm långa kraftiga taggar och dessutom nyponbuskar med flera meter långa revor fulla med taggar. Ja jag var ju tvungen att ta mig tillbaka och som tur är hade solen kommit fram så jag hade lite hjälp av den med riktningen, trodde jag! Jag gick och gick, skulle väl hitta stigen snart, det är ju ingen stor skogshage jag var i men hur jag än tittade så hittade jag inget som såg ut som en öppning. Taggbuskarna var flera meter höga som en mur var jag än tittade, trodde jag hittat en öppning men icke, det blev bara värre och värre... Bonnie sprang glad och rotade runt i alla kaninhålor, hon är inte typen som bryr sig om det är tätt, det är bara att tränga sig igenom och under. Till slut började jag nästan ge upp, de får hämta mig med helikopter...fast hur skulle det gå till, det fanns ju ingen öppning någonstans...en smidig person med röjsåg var nog bättre idé ...men gud så pinsamt, skulle jag säga att jag gått vilse i Stumles hagen...JÄTTEKUL!!

Men helt plötsligt öppnade sig ett stort grönt fält...eller rättare sagt en liten mossbevuxen plätt med en stig som gick mot ett stängsel och där var GRINDEN!!! Oj så skönt. Vi gick hemåt men stannade till vid idrottsplaten där jag satte mig en stund och åt en väldigt extremt god satsumas + en extra morfinkapsel...det var så gott. Bonnie undrade vad jag höll på med, det var ju så härligt att vara ute tyckte hon som annars är så klok och hjälpsam...men idag visste hon inte vad matte dillade om.


Tur dagen inte har några måsten, för det lär inte bli så mycket mer gjort, värker överallt men bränner härligt i ansiktet av frisklustkänsla och jag lyckades inte ens riva sönder byxor och jacka - bra kvalitet(Pernillas)


Å så skönt det är att ligga i soffan med datorn på magen och dessutom en godisskål bredvid, det är så man ska ha det när man har det som sämst heter det väl eller...



Onsdag redan...

Hemskt vad tiden går, eller är det bra...distiktssköterskan och jag kom nog fram till att det är positivt så länge jag tycker tiden går fort. När tiden går långsamt då brukar man ju ha tråkigt och då har jag inte tråkigt fast jag inte tycker det händer något speciellt. Det är nog så att jag inte orkar med mer än det jag roar mig med här hemma i ensamheten. Har haft ont i några dagar, det började i måndagskväll eller tidigare på dagen fast det blev inte akutdåligt förrän på kvällen. Jag fick så ont att jag inte kunde gå, kunde inte ta mig upp för trappan. Det blev som när jag får cellgifterna fast utan den nerv-värken, detta var en annan smärta som jag inte riktigt kände igen. Hur som helst så var det skit och jag sov jättedåligt den natten. Fram på morgonen kunde jag gå ordentligt till toan och sedan har det varit bra eller inte riktigt men okej. Ännu har jag inte kunnat gå promenad igen men jag hoppas, hoppas det ska gå...kanske i morgon en liten, liten tur. Trodde det skulle gå idag men när jag gjort det jag måste här hemma så var jag för trött, skulle bara sova först och sedan skulle vi gå men icke... När jag kom ut i köket hade jag lagt ett paket smör på spisen...och satt på ugnen...det simmade, allt hade smält. Tur vi har häll så jag lätt kunde ösa upp det, fy hemska tanke hur skulle jag annars fått upp det. Skulle bara lägga fram det för att jag skulle göra en sockerkaka, men nu får vi köpa smör innan det blir någon kaka!

Nu ska vi strax äta, kyckling, hasselbackspotatis och sallad. Jag känner mig sällan hungrig men när man väl börjar äta är det oftast rätt gott ändå som tur är. Hade besök av en annan cancersjuk bekant i går och hon har upplevt samma känsla men i hennes fall resulterade det i en mkt låg vikt men det är absolut inte fallet här ;-) och det tyckte hon jag skulle vara jätteglad över...och jo, ja...det är jag också! 
Sedan undrar jag lite över hur mycket vätska man samlar på sig i samband med alla mediciner jag stoppar i mig, kanske är de som får mig att känna mig svullen ibland. Ja, ja...skit samma, jag är glad över att få vandra på denna jord oavsett hur vacker jag är...vad är vackert, det är en ständigt obesvarad fråga och så ska det vara. Allt kan vara vackert till och med en rynkig gammal gubbe eller en tom plastpåse...ja ni förstår kanske vad jag menar...för det är knappt jag gör det själv, kan bli så "djup" ibland...ha,hal  Sov gott...eller vad ni nu ska göra för jag ska äta! 

Torsdag

Ja så har det gått en massa dagar igen utan att man vet var de tagit vägen. Livet är verligen fullt av dessa dagar som bara försvinner utan att vi har något minne av dem, kanske är tur. Skulle vi komma ihåg allt hela tiden så fick v i nog ha en bättre inbyggd almanacka i hjärnan, i min är det redan nu ett kaos. Lyssnar just nu på en lite jobbig, trögbok som heter Snö av Orhan Pamuk (Nobelpristagare i literatur 2006)den handlar om Turkiet, slöja eller inte och militärstyre gent i mot islamisterna. Intessant men hade inte orkat läsa om det, orkade nästan inte höra ens men det tog väl 2 skivor innan jag kom in i den och nu vill jag veta hur det ska gå. Skriven på ett mycket bra sätt, vilket inte är givet för att det är en känd författare...för känd är han väl antar jag eftersom han är så prisbelönt även om jag inte hört talas om eller läst något tidigare. Men det brukar väl vara så att de som får Nobelpris i literatur är okända för oss vanliga nördar som tycker att sådana som Astrid Lindgren skulle fått priset.

Jag säger till alla som ringer att jag mår bra...fast det är inte riktigt sant, jag vet bara inte vad som är fel, bara känns konstigt. Jag har sovit jättedåligt i natt och redan i gårkväll försvann båda fötter...eller de är ju kvar men de kändes inte, sedan var vänster värst. Sedan har jag bara...bara känt mig oroligt och lite illamående fast ändå inte som när man är magsjuk eller så utan mest som en orosillamående. Ja, ja hoppas det går över snart för det är jobbigt för kroppen. Orkade inte gå med hundarna i går, sov 3 tim i går eftermiddag och tror det blir samma idag. Men jag hoppas jag ska kunna ta en sväng med vännerna efter sovningen, känner att jag behöver det för både fysiken och psyket -bra att lufta huvudet också. Skulle behöva ta hand om pelargoniorna som blev "nerösta" i baljorna härom kvällen när kölden kom krypande runt hörnet. De flesta står kvar invirade i dubbla...vad heter det nu då...ja fiberbuk, ni vet, hoppas de mår bra där inunder. Varje gång man håller på med dessa fina tunna dukar så tänker man på brudar, bröllop...det svävar runt så lätt, så lätt...och vackert.  

Känner ni någon som ska gifta sig eller vill föreviga något annat under en dag så vet ni att det finns fotografer som gärna gör sådana saker. Våran Maja har klarat av rätt många bröllop nu, men gör gärna fler. Hennes kille Fredrik är filmare och det blir härliga minnen från en stor dag i livet -
http://www.majajakobsson.com/ - en dag man vill komma ihåg.

Nu ska jag sova.


Jag sov och när jag vaknade var inte mina knän som jag ville att de skulle vara så det blev ingen promenad idag heller, ont...eller svag snarare. Det blev ingen frisk luft och dessutom regnade det så då var det lite okej att det inte blev av för min del. Rolf fick ta dem på promenad i stället medan jag fixade mat, sedan cyklade han med Mocha också, hon måste ju vara i topptrim till jaktprovet om en dryg vecka.

Nej nu är det väl läggdags igen, denna gång för natten och jag hoppas vi får sova bättre i natt. Rolf behöver få sova utan att höra på sin svamlande, snurriga, förvirrande drogade fru som gnäller om hur ont hon har och jag behöver också få vila från henne några timmar. 

Pratade med Maja idag innan jag somnade och då frågade jag hur det gått med deras inbrott i källarförrådet. Jag trodde att hyresvärden hade någon typ av försäkring som täckte deras självrisk när de haft ordentligt lås men icke. Det "kostar" dem självrisken för att bli av med saker och få madrasser "neräcklade". Men då berättade hon om en kille som gått in och avbrutit en misshandel och då själv fått en hel del smällar samt att hans kläder blev förstörda... det gick inte på hans försäkring för han hade själv gett sig in i slagsmålet...även om han var dagens hjälte så fick han betala det själv...visst  är det sjukt. Inte konstigt att folk inte hjälper sina medmänniskor om det ska vara sådana regler. Dessutom finns det visst ett lagförslag på att man ska bli skyldig att hjälpa en utsatt människa - hur man nu ska kunna göra en lag på detta... då måste det alltså finnas vittnen som kan intyga att du inte gjorde något och inte de heller...kanske eller?! 

Såg även på Kallafakta som handlade om varför Sverige inte låter barn bli adopterade i stället för att leva sitt liv som fosterbarn. Det är helt annorlunda i t. ex England där man ser till barnens rättigheter och inte bara till föräldrarnas som i Sverige. Har inte tänkt så mycket på det men har hört av dem som varit fosterföräldrar att de inte velat adoptera för då förlorar de inkomsten för barnen...kan det vara så att fosterföräldrar varit/är emot att det görs en tidigare adoption pga. pengarna? Sorgligt i så fall även om jag förstår att det är väldigt mycket jobb med många barn som mått väldigt dåligt. Men om de blev adopterade i yngre åldrar skulle de kanske slippa må så dåligt som de flesta gör idag pga ständiga flyttningar till olika hem och ovissheten om var de ska vara nästa dag/vecka/månad. Många har bott på 10-15 hem under sina första 10 år, visst är det hemskt och inte konstigt att de får problem.

Nog om detta nu är det helt klart sovdags och jag ska sova gott hela natten!  


De ä måndagmorgon å mitt huvud...

Nej så illa är det inte, men jag är lite bakis för det blev ingen ordentlig vila i går eftermiddag som vanligt,  trodde att det kanske inte behövdes längre... Ja idag, trotts att jag sovit 9 tim i natt, så får det bli en ordentlig eftermiddagslur. Vaknade inte i morse trotts att jag satt mobilen som väckning på 08.00. Var just då mitt uppe i en leveroperation, på mig själv...

Det var någon av döttrarna (kommer inte ihåg vem)som jag själv instruerade om vad hon skulle göra. Först skulle hon sticka in en spruta och dra ut vätskan ur levern...sedan öppna buken och där såg jag levern ligga helt öppet. Den plockades ut och sedan skar vi bort en bit men sedan skulle den sys ihop och det var så svårt för det var ju ingen överdel kvar...det blev alltså för tjockt att bara dra ihop den så därför skar vi av överdelen på den del som skurits bort och sedan syddes den fast på både bak och framsida...avancerad sömnad, men snyggt blev det!

Att man kan tänka och fundera så i en dröm...allt var jättejobbigt men ändå inte läskigt, bara jobbigt. När jag vaknade efter att telefonen gjorde ett nytt ettrigt försök att väcka mig hade jag så vansinnigt ont i kroppen och värst i ryggen...hade inte tagit min "grundkortison" som skulle ha tagits några timmar tidigare och säket därav jag drömde om denna operation, pga. smärtan. Men det var så verkligt, kan fortfarnade känna hur det kändes att hålla i levern...mycket märkligt.

När jag kom ner var svärmor här och putsade fönster i köket, hon hade hållit på i typ 1½ timme med det då...ni förstår hur skitiga fönster vi har ...eller hur extemt rent det är nu ;-) För mig tar det kanske en ½ timme men då är det väl inte säket att alla flugskitar är borta men jag brukar tänka att snart kommer fler eller så börjar det regna och blåsa=då ser det skit ut igen. NU vet jag att det är RENT!! Tacksamt att få det välgjort någon gång, glasrutorna skrattar nog också...glasmassage.

För övrigt är det strålande vackert väder här, solen skiner från en klarblå himmel och här sitter jag vid datorn i stället för att vara ute...kanske ska gå en liten sväng innan jag sover. Ska skruva ihop en tevebänk också men när jag tittade på bruksanvisningen stod det ett tecken för att man skulle vara 2 personer så då får det vänta tills i kväll, något ska vi väl roa oss med då också!  

Oj nu gick solen i moln...sa jag inte klarblå...det var  nog bara en liten tuss.

Roligt om Kitty kan få träffa några andra Rindipolara där på västra sidan, kanske kan träna lite viltspår eller så ;-)
Synd att Bengan tar några brudar med sig...skulle varit trevligt med någon...några sådana också  ;-) Kul att Du, Siv också har anmält till provet så det blir några "riktiga" springrar där i år också. Kanske kommer fler, vad vet jag...hoppas kan man ju alltid.
  

Nu var det den där promenaden innan sovstunden, annars blir det för sent.

Lördag-göra en pudel...

Nu har jag gjort för mycket igen...aldrig lär man sig ;-) Har plockat i  böcker i bokhyllan och rengjort sofforna+fettat in dem. Jag mår bra förutom att jag fått så ont i mina händar, handleder och underarmar. Det är samma nervvärk som jag fick av cellgifterna...konstigt att det kommer så här. Lite har jag kännt ibland även tidigare men inte på detta sätt. Går här med avklippta gammla tennissockor på handlederna, lite värmande och tror det hjälper lite. Men det sorgliga är att jag känner mer och mer av samma sorts smärta i fötter och underben. Blir det lika galet där kommer jag inte att kunna gå som jag gör nu. Lagom jag känner att det fungerar så bra med promenaderna, har kunnat göra dem lite längre och går varje dag. Men, men vem får vara glad någon längre tid...suck! Nu låter jag negativ men det känns lite hopplöst faktiskt när det blir så här men det går nog över igen får vi hoppas. Kanske har jag gjort för mycket nu ett tag...kanske inte är bra att arbeta som "målare" när man har skelettcancer...

Idag var Bonnie och jag själva på promenad för Rolf var på jaktträning (tillsammans med Siv-jag förstår att du inte har tid med min blogg nu) med Mocha. När vi nästan är hemma hör jag några komma på cykel så vi väntar och låte dem komma före men vad vi inte ser är att de har en liten dvärg...mellanpudel i släptåg. Oj säger jag, vi går över vägen så att vi inte ska komma mellan den och husse...kanske den då inte ska våga förbi, den är ju så liten... Går in ca. 5 meter och ställer oss där men gissa vad som händer, jo den lilla skiten kommer farande in där vi står och flyger på Bonnie...varken hon eller jag fattar något först. Den lilla, för det är en tik, tar satts igen och far på en gång till. Jag får snabbt fatt i Bonnies halsband och drar in henne bakom mig samtidigt som jag fräser åt pudeln att gå hem. Hon tittar tillslut på mig och försvinner, nu kan jag släppa Bonnie igen och vi får lugnt fortsätta vår promenad hemmåt utan anfallande pudlar. Tur det var en så liten hund, jag förstår att det är jobbigt att bo i storstäder med mycket hundar i parker och likande. Man tänker sig inte att en så liten hund ska fara på en större men det är ju så att den har inget begrepp om hur stor eller liten den är som tur är kanske ;-)

Nu ska vi fixa lite mat så magarna inte faller av...oj nu fick jag ett glas rött vin av min kära man-gott.

Ha en skön kväll, det ska vi ha i våra nypolerade soffor och vårt snart färdiga rum!

Torsdagkväll

Nu äntligen kan vi komma fram genom hallen utan att vi snubblar på både oss själva och allt i vägen. Kinnas husse Ulf fick hjälpa oss dra in stora skåpet så nu ska jag börja fixa till det igen så man kan trivas i sitt hem igen. Toa renoveringen får vänta lite!


Mocha har varit på efterkontroll med sin lilla svans idag och det såg bra ut. Hon får fortfarande ha tratten på när vi inte finns i närheten eller på natten så hon inte slickar allt för intensivt på den.


Idag hade jag besök av Lena och Tyke som var lite lurvigare än vanligt ;-) men alltid lika vacker för det och så glad å go. Vilken mysig kille han är, vill så gärna bära på något och när han inte hittar något direkt så blir det örat som alltid pga. detta är lite tuggat i pälsen för det är en hund om någon undrar vad det är jag skriver om. Ingen av tanterna ville leka med honom så det roligaste här var jag och då förstår ni själva hur kul han hade ;-)


Det har varit en bra dag idag, nästan, helt fläckfritt blir det väl aldrig men nästan. Får lite ont i fingrarna när jag skriver, sticker och bränner men inte värre än så här så får det gå. Har varit på promenad och det gick bra idag också. Jag ska försöka öka längden på turerna om det går både för mig själv och vännerna = vovvarna.


Nej nu orkar mina händer inte skiva mer idag, det är dags för nattning!


Svärmor fixade cocosbollar så nu stoppar vi i oss varje gång vi dricker kaffe! Färska och super goda...mm...

Äntligen!!

image53
Äntligen har tapeten ramlat upp, helt av sig själv...nästan! JAG har tapetserat, inte helt själv, Rolf instruerade men jag gjorde jobbet. Jag känner mig väldigt stolt faktiskt över att ha klart det, trotts dålig ork men är man en Karlsson/Eriksson så då jäklar klarar man allt!! ...Ja, ja mycket i allafall, allt är väl att ta i men vill ni ha en fondvägg så hör av er, nu är jag proffs..i alla fall i min egen lilla värld.

Idag kan man tydligen inte få texten som man vill den vill vara i mitt/centrerad så då får det väl bli så då?!

Jag har varit på promenad också och det gick bra så hundarna fick en längre tur idag, det gick på ren vilja att ta sig hem men det gick. Kroppen vill inte riktigt lika mycket som jag och det är svårt att acceptera ibland...alltid. Jag fick lägga mig en stund och sedan lite mat så blev det bättre igen.

Nu har texten försvunnit 3 gånger så nu ger jag upp för idag och går till sängs.
I morgon kommer Casper, Klara och Kinna så det gäller att vara laddad för hundliv ;-) litet gammalt liv! Ha en trevlig dag på Hemsestortorgdag ni som ska dit och ni andra en trevlig stund där ni befinner er!

Inget klister idag...

Nej jag orkade inte klistra tapet idag men i morgon. Vi har skurit till den och jag trodde jag skulle orka efter sovstunden som blev rätt lång idag 3 tim, vilket betyder att kroppen är rätt slut. Men jag kände mig fortfarande rätt skakig trots den långa sovstunden så det fick bli en liten tur med Bonnie och Mocha i stället. Rolf brukar ta dem annars på en lite ordentlig tur i skogen eller på några fält men nu får de nöja sig med mattes kortisturer, bättre än inget. Idag när jag kom hem kunde jag sjunka ner i soffan tack vare att Pernilla och Johan varit här och burit in dem åt oss från garaget!! -Tack!
Vi ska ha Klara och Casper här på onsdag i stället ;-) för då är det marknad på Hemse och Pernilla ska sälja kläder, skor och annat hela dagen. Vill ni handla billigt och bra så besök henne där!! Sköna fleecekläder bland annat. Vi får väl se om det blir något besök för våran del, jag är inte någon marknadsfantast...tycker inte det är så mycket att ha efter att ha växt upp med Oxhälja i Filipstad som är nästan lika stort som Kiviks...jag vet man ska inte jämföra men det gör man ändå. Det är oftast inget man behöver...utom Pernillas kläder...och lite cocosbollar med mycket cocos på eller hur Pernilla...du som älskar cocos...nej tvärt om var det visst!

Såg på Cesar Miller...Millan...ja, något heter han på tv4+ i går och han får verkligen ta hand om folk som inte borde ha hund...oj deras stora hund tuggade i sig allt den kom åt och rev på både väggar och annat...hur kunde det komma sig, den har det ju så bra. Sedan frågade han vad de gjorde med den...ja den fick ju mat och kel och promenader 4-5ggr i veckan!! I VECKAN...inte per dag, gud så konstigt att den har överskottsenergi...dessutom någon typ av stövare...en kraftfull stor hund 1-2 år tror jag den var. Efter de börjat gå med den 2 ggr per dag så hade den blivit en ny hund, den var så lycklig och suckade så skönt när den la sig efter promenaden...Cesar var så fantastisk...och det var han ju som fick idioterna att förstå hur lite det behövs ibland. Suck och stön, hoppas alla ni som läser detta förstår bättre...ja. det vet jag att ni gör! Våra får ju inte så mycket heller just nu men det är ju 2 tanter så de överlever nog, bara de får komma ut en liten sväng per dag och har de tur kanske Kristina kommer och tar dem på en extra tur.

Ett tips till er som ska eller har valp/unghund är att gärna titta på dessa hundprogram. Det är inte allt-som med det mesta-som man gillar men han är duktig och förklarar ofta på ett bra sätt så att man förstår vad han är ute efter. Mycket är igentligen rätt självklara saker men vi har ju som oftast lätt att krångla till saker vi gör. Det han i första hand lär ut är att hundar är hundar och de kan inte tänka som en människa därför måste vi tänka som dem och vara en trygg och bra flockledare...det låter väl enkelt...

Nej nu ska jag lägga mig och fundera på vad jag ska skriva på önskelistan från IKEA som Mona ska till i helgen...mycket man skulle vilja ha men plånboken godkänner inte så mycket just nu. Men en eller ett par lampor ska det nog bli, en matta var jag sugen på men vill nog se själv så det blir rätt färg och så...ja, ja det finns mycket man vill ha men lite man behöver...men säg inte det till Rolf för då blir det väl ingenting!!

Mååndagmorgon å mitt huvud...

Morsning, morsning! Nej mitt huvud känns inte tungt men det är ju tomt så det är inga problem med det. Värre är det med Rolfs rygg som har pajat. Det har varit på gång länge det blev golvslipmaskinen som fick det att haverera. Ingen tid hos naprapaten förrän på fredag, skit.  Men vi får hoppas på att någon "återbudar" sig så kan han få komma tidigare.

image6


Först av allt vill jag säga GRATTIS!!!!!!!!! Till Pernilla Åhlin som fyller 40 år idag. Fast hon firar bara med familjen och vill inte ha någon uppvaktning - om ifall ni inte såg annonsen för någon vecka sedan. Hoppas du får en underbar dag!! Stor kram från oss här!

Det finns en till som fyller 40 år idag som heter Björg. Alla vi som brukar besöka veterinär Onsjö känner henne, så om du läser detta säger jag och säkert flera med mig GRATTIS även till dig.

Nog om detta, nu är det min tur! Jag mår rätt bra, lite förkyld fortfarande och låter som jag hostar upp lungorna ibland men för övrigt så är det bättre. Jag har jobbat hårt hela helgen, mest i lördags när vi slipade eller Rolf
slipade och jag var med och la på oljan och sedan skulle det torkas upp och upp och upp. Kändes som det aldrig tog slut, jag var helt slut. Sedan i går skulle det poleras men då upptäckte jag lite fusk. Då blev det att ligga på knä och slipa med handslipmaskin. Nu ska jag olja på lite på de ställen som det var fusk och sedan ska jag nog försöka mig på att sätta upp fondtapeten, har aldrig gjort något sådant men vem vet när det blir om jag ska vänta på Rolf och nu är jag såå trött på att bo i ett råttbo. Så vem vet kanske fastnar jag i klistret, jag ska rapportera senare, kanske idag om jag orkar.

Njut av dagen och mest av alla Pernilla på sin födelsedag med mycket gott att äta. Tårta utan bomull men med något annat gott, bomull är nog inte gott.
image25