En kortis
Idag har jag fått kallelse till mer strålning och naturligtvis på Rolfs sista semestervecka när båda tjejerna kommer hem....jag ville bara börja gråta men ringde och bönade.... Det var inte säkert det gick att ordna men de skulle höra av sig i morgon så jag höjde ljudet på mobilen till max så jag inte skulle missa när de ringer! Nu när jag låg och vilade eftermiddag så ringde det och DET GICK att skjuta på. Nu blir det i stället 11 aug.och hur jag ska lösa transport denna gång vet jag inte men i värsta fall får jag väl försöka klara mig utan hjälp...inte för jag fattar hur det ska gå till men hellre krångel med det än att jag inte får vara hemma när barnen kommer hem bara några få gånger om året!
Hade ju annars varit idealiskt att Rolf hade kunnat åka med mig....men, men nu är det som det är. Jag har rätt besvärligt av höften och skulle tror att det blir ännu värre efter att strålingen börjar. Armbågen är väldigt känslig för tryck så vad ska då inte höften vara som ska hålla upp hela min stora, STORA ...kropp.
Nu ska vi äta och jag slipper laga till det...skönt! Vi har det så bra hos alla trevliga människor vi gästar, god mat å dryck får vi överallt. Räkor som var gudomligt goda, vi kom ju på fel dag så några havskräftor fick vi inte men räkor hade Anna-Lena fixat som var super!
Får bli ett semesteralbum sedan...kanske är bäst jag lägger till ;-)
Rapport från resan
Jag skulle bara skriva en liten kort rapport från min resa hittills men då ville inte datorn vara med...oj, jag fick panik..ett virus! Men efter genomgång av Linas fästman Jimmie...de förlovade sig för några veckor sedan, är första gången jag skriver fästman...trevligt! Ja hur som helst, det var inte det jag skulle skriva utan att han gick igenom min dator eftersom han så som Linas tidigare killar, alla varit duktiga på datorer ...är det en kvalifikation hos henne...för att mamma ska få hjälp med dataproblemen...? Hmm, snällt i så fall...mot mig alltså! Majas kille(de har inte förlovat sig ännu-då kallar vi väl honom fortfarande kille eller?!?) han är också en hejare på datorer så jag har garderat mig med dubbel support + Peter och Håkan men de har inte tid för de har blivit småbarnspappor nu. Gud vad detta spårar ur hela tiden, jag skulle ju skriva om datorn!
Den gicks igenom och inga virus fanns, så nu kvarstår ett mysterium som säkert håller sig borta tills vi lämnat denna datatrygga miljö...jobbigt. Ville inte att det skulle vara virus men ett litet, litet pluttefel som han kunnat fixa och sedan hade allt varit bra. Skit samma, nu är det som det är och jag får hoppas på det bästa.
Vi har haft några sköna dagar här nere i Malmö tillsammans med döttrarna och deras killar. Jag har mått rätt bra, ont har jag så klart men jag har höjt dosen efter behov och det har funkat bra. Lite "svaj i masten" är det ibland av trötthet och kanske mängden morfin...vet inte vilket. Skulle tro att tröttheten är största orsaken och ändå sitter jag nu här när alla andra sover - 01.40 - delvis för att jag tänker på en annan god vän som har det jobbigt med ett av sina barn. Jag önskar så att jag kunde hjälpa henne/dem på något vis. Men man kan väl bara var här så som ni alla finns för mig, det är en "osynlig" trygghet på något vis.
Vi har som sagts lite tidigare farit runt lite här i Malmö några dagar. Första dagen var vi till Ikea...Rolf och Fredrik var inte så glada...men det var jag och Maja! Där hittade vi inte det vi skulle ha men en hel del annat...ja som bara var "bra att ha saker" så klart. Tidigare på förmiddagen hade Rolf och jag varit själva med rullstol ner på stan eftersom Lina och Jimmie bor mitt i centrum så tog det bara 10 min att gå till de bästa affärsgatorna. Vi strosade runt där...även om han nog tyckte det inte var så lätt att "strosa" med en rullstol när man inte är van. Jag har ju lärt mig lite var och hur man tar sig fram på skönaste sätt när vi var i Stockholm MEN det visste ju inte Rolf så mycket om. Han vet inte hur det känns att sitta i en rullstol på gat och kullerstensbelagda gator. Eller att åka utför eller uppför trottoarkanter som är lite, lite för höga. Hur som helst så fick han kläm på det rätt bra till slut och vi köpte mjukglass och njöt av värmen. Tjejen som skulle göra vår mjukglass hade nog ingen aning om hur det gick till så den ena (fick Rolf)såg väldigt konstig ut medan den andra väl var rätt normal +att det var sommarens absolut dyraste glass!
Efter detta har vi inte vågat oss på fler glassar av den modellen. I går var vi runt på en stor byggbutik..Bauer...kommer inte ihåg vad den heter men det fanns hur mycket saker som helst. Rolf hade en jäkla fart framåt i gångarna med rullstolen...förstår inte varför?! Där som man kunnat få så mycket inspiration till ombyggnad och tillbyggnad...jag han inte se nästan något men vi fick tag på krokar till nya badrummet och det var viktigast. De som jag ville ha fanns naturligtvis inte men de som vi valde i stället kostade bara en bråkdel så det kanske var lika bra.
Nog om detta, i morgon bär det av uppåt igen. Vi åker en liten bit uppåt för att träffa Maja och Fredrik i deras lägenhet en liten stund. Tyvärr bor de på 3 dje våningen och ingen hiss...ni förstår varför vi inte kunnat bo där under denna tid. Men jag vill försöka ta mig upp och se hur de har det. Tänker ta "apgången" och hoppas på att jag inte möter så många i trapphuset...de kan ju undra var vi är på väl och det kanske inte är så kul för Maja och Fredrik...fast jag tror inte de bryr sig bara vi kommer upp. Sedan åker vi till Fredriks föräldrar för att träffa dem - spännande! Maja tycker så jättemycket om dem och då vet jag att även vi kommer att göra det, så enkelt är det! Vi kommer även att bo där över natten och sedan drar vi vidare uppåt mot Älvängen!
Idag har vi först varit på en liten tur till Limhamn och kollat efter en liten butik som jag skulle se på babygrejer i och sedan ville jag ha stickade mockasiner till mig själv. Lina har ett par som är jättehäftiga och så mjuka å goa. Tänkte att det skulle vara bra att ha när fötterna fryser och värker framöver -för just nu är det rätt bra. Men de kanske kan komma senare som present eller så har jag föreslagit, det är ju ändå snart jul igen.
NU kan jag nog sova, ska i alla fall försöka. Sov lite för sent och länge i eftermiddags, det är nog därför det inte går nu...eller gick. Tack för att vi har en rullstol med oss annars hade det inte blivit mycket för mig! Men jag blir lite avundsjuk på de små smidiga skoterliknande sakerna väldigt många kör omkring på. Såg många i Stockholm men ännu fler här nere. Flera yngre tjejer, en var tatuerad över båda armarna, svartfärgat hår, ja hela hon var svart men "skotern" var silvergrå! Jätte tufft såg allt ut- ingen töntstämpel där inte!
Kommer kanske någon bild om jag orkar och har tid..
Sjukhuset idag
Ja så ligger man i soffan och ser på härlige Ernst och hans prat om bland annat räkor och HAVSKRÄFTOR!! Har ni inte fått njuta av det i erat liv så försök att få det...ja, om du nu älskar skaldjur som jag gör!
Annars har väl inte dagen varit så himla härlig, har varit hos en mycket trevlig doktor men det hjälpte inte. Hon hade inte så himla mycket positivt att komma med men vi får i alla fall åka på semester i 14 dagar som beräknat. De har nu hittat nya tumörer i axlar, bäcken, höfter och...ja något mer men det har jag förträngt. Lungan som jag tjatat om varje gång jag varit på undersökning och som har varit bra enligt dem - nu var den inte det när de kollade med den fina röntgenapparaten i Stockholm. Så idag skulle jag ju få svar på hur det såg ut mellan förra gången för över ett år sedan och nu men det hade de missat... Det var inte bara jag som blev besviken utan även doktorn som blev irriterade! Men för att få lite mer att gå på skickades jag på en akutröntgen av både höften och lungan.
Det visade då på att det hänt en hel del sedan den röntgen de gjorde i mars...eller om det mar maj...juni. Jag vet inte längre vad och när de röntgat, tycker det görs var och varannan vecka. Men hur som så har det växt rätt bra de senaste veckorna. Nu ska de bestämma vilken ny behandling de ska sätta in och sedan ska jag få åka på smärtstrålning för smärtorna i höften. Men först ska kirurgerna på ortopeden se om de behöver operera det för att det ska hålla. Hoppas jag kan få smärtstrålning först så kan de operera sen...hoppas jag. MEN nu först ska vi åka med våra nyfriserade hundar(tack Pernilla och Robyn som hjälptes åt att fixa pälsen på dem medan vi var på sjukhuset)på en "landetrunttur"...eller riktigt så långt blir det inte men till döttrarna i Skåne och mina föräldrar i Filipstad. Kanske bloggar jag någon gång ibland om jag har tid och ork.
....Rolf tycker Ernsts havskräftor ser ynkligt små ut i jämförelse med dem vi fick hos Bengt och Anna-Lena ....om det är så eller om det är i minnet som de "växt" får vi aldrig veta.
Orken härom dagen
Har ju längtat så jättemycket efter denna semesterresa men den känns just nu mest jobbig, faktiskt....hemskt nog. Jag längtar jättemycket efter att få träffa tjejerna-så klart, deras killar(nyfiken på Linas nye Jimmie) och resten av släkten och vännerna som finns efter vägen...men, ja... jobbigt känns det ändå och det blir jag ledsen över... Men jag blir kanske piggare när det närmar sig och jag måste ju inte ha så stora krav och förväntningar...i alla fall försöka att inte ha det.
Ja, Barbro det är våran trädgård - visst blev bilden härlig, det tycker jag också.
Bakis...
Oj vad jag har varit trött idag, inte kunnat hålla mig vaken...kan det vara gårdagens morfindos?? Ja, jag skulle inte med bästa vilja i värden kunnat hålla ögonen öppna hela dagen. Skulle bara vila en liten stund på kökssoffan och när jag öppnade ögonen igen hade klockan hoppat fram 1 ½ tim...ojsan-hoppsan! Har nästan inte vågat ta dagens dos men måste ju för gårdagens räcker inte som smärtlindring...bara som sövmedel.
Men jag ska nog lägga mig strax så jag är pigg i morgon och kan göra en massa saker som att tvätta och förbereda för fastlandsresan på onsdag. Ska väl börja vara nervös för alla svar jag ska få på måndag också...röntgen, kommande behandling osv...
Men jag hoppas de inte vill påbörja något nytt förän jag kommer hem efter semestern som jag vill eller SKA åka på. Men skulle de säga att de MÅSTE påbörja nya behandligen på en gång så får jag ju rätta mig efter det. Jag vill så gärna ha "ledigt" ett par veckor innan det är dags för något nytt.
Nu orkar jag inte sitta/ligga här längre...mest för att jag är sååå kissnödig och måste ta mig uppför den jobbiga trappan utan att det hamnar i byxan... bättre på toan.
Hunderbart...
Visst är de underbara är hunderbara om man så vill och det vill ju jag hundtokiga människa. Här kommer lite bilder från Susannes och min utflyckt idag. Vi har varit i Lojsta och badat hundarna...och ja nästan Susanne också men hon klarade sig
och hundarna hade jätteroligt. 
Tänk att vi pratar så en Kinna nästan kunde ätit upp de goda kakorna....bla, bla, bla....i från morgon å till kväll....
Men kakorna som jag inte ser ut att behöva var kvar och min läkare har sagt att jag ska äta allt jag vill...och det är ju typ som ett recept eller?? Fast jag inte äter nästan någon mat eller lite stoppar jag i mig men inte mycket går jag inte ner ett gram och det beror väl på alla piller antar jag. Fy för den dag jag måste äta kortison, då kommer jag att svälla upp som en ballong-fy fan...fast man ska ju inte svära men varför ska man aldrig kunna få var smal, inte ens när man är sjuk. Jag som brukat säga att de få gånger jag gått ner i vikt har varit när jag varit dödssjuk, men nu...räcker inte ens det. Ja, ja nu är det som det är och jag blir aldrig nöjd. Det första jag tänkte på eller ett av de första saker jag tänkte på när jag blev sjuk igen.var att jag inte ville bli så där hålögd och mager som jag sett en del människor på sjukhuset...de kom smygande efter väggarna, magra och mörkt hålögda.... och nu sitter jag här och oroar mig för att jag är för tjock... Herregud så hopplöst otacksam jag är!
Gammeltanten Voff, voff!!!Men jag har igentligen redan tröstat mig med dubbel dos morfin, utan att det märks?! Tog den tydligen medan jag sov...eller trodde att jag sov. Svärmor var här och lämnade en bit fiskpaté när jag sov, troligen har jag då tagit kvällsdosen då utan att jag vet om det. Men det konstiga är att jag inte har känt av det mer än att jag inte hade ett dugg ont på några timmar...hemska tanke att jag kanske behöver så mycket mer piller?..kan det vara så eller är det för att jag bara tagit det vid ett tillfälle som jag inte kände något illamående eller blev snurrig av det. Ja, jag det visar sig. Får väl fylla på lite försiktigt innan jag går och lägger mig.
Vill säga LYCKA TILL till er lyckliga som ska få vara med eller vara och titta på Världsutställningen till helgen i Stockholm. Jag skulle så gärna velat vara där och tittat. Vet att våran fina Finkskägda pojke Pablo ska vara med och jag kommer att hålla alla tummar och tår för honom och matte Jaana som säkert har med någon av sina egna fina uppfödningar med. Lycka till alla ni andra som ska delta med era hundar oavsett om de är här ifrån eller inte!! Man kan ju ha fina hundar ändå ;-)
Nu ska jag se Project runway på tv 3 och sedan sova!