Ulla-Brittas Blog

Ringde  till Onkologen nu på morgonen och de ringde tillbaka efter att sköterskan pratat med läkaren. Det blev akut - slut! Inga piller mer av cellgiftet. Dubbel känsla...vad händer nu i kroppen, inget som motar cancerdjävulen...men den 2 mars ska jag få träffa en läkare så det är inget långt uppehåll mellan de olika medlen. Får väl en ny variant eller så sänker de det jag haft nu till en ännu lägre nivå. Jag vet inte hur lågt de kan gå utan att det tappar effekten. Men det vet väl de hoppas jag!

Vad som än händer så är jag glad att de snabbt tog tag i detta och förhoppningsvis hinner det inte hända så mycket mer i kroppen av det som finns kvar i kroppen. Men en fördröjning är det väl som ligger kvar och gror lite...så fötterna kan väl om jag har otur bli lite sämre än det är nu.
Hur som så är jag glad över detta beslut och ser fram emot att få besök i kväll och en vecka framöver. Rolf hämtar dem vid flyget efter jobbet i kväll. Vi har fått låna både bilstol och barnvagn av Per och Lena, jätte tack för det! Man tar sig ingenstanns med en 5 månaders bäbis utan vagn eller härstol. Bärsele går en stund men det blir tröttande för axlar och rygg rätt snabbt.

Vädret är tydligen klass 1 varning, Lina har full koll på hur flygvädret ser ut eller om det är Jimmie....han är ju så klart rädd om sina tjejer och vi med!

Nu ser vi fram emot en skön insnöad helg! Ved till brasan ...ska tömma den på aska nu och torka av luckornas glas så vi ser elden. NJUT!!! NU skiner SOLEN här!!!

Ja så var denna dagen snart till ända...eller hur säger man?..den är snart slut i alla fall. Har väntat, sovit och ätit. Väntat har jag gjort på att några av mina läkare skulle ringa. Först smärtläkaren och vi kom fram till att jag ska gå vidare i min lilla egna snurriga, vingliga och lätt onyktra känslan till jag ska på besök nästa gång för att få mitt dropp. Sedan var det infektionsläkarens tur och han var nöjd med att min onkologläkare plockat bort pencillinet(jag var lite orolig för att han skulle säga annat...) och några av de andra pillren som hörde i hop med den. MEN om det skulle börja krångla med lungan så ville han att jag skulle höra av mig för då ville de bli inblandade! Kan kanske bero på att han vet att läkarläget på onkologen inte är det bästa just nu. Det berodde väl till viss del på att de på onkologen struntade i min lunga till att börja med och det han gå för långt... De hade väldiga åsikter om vad som hade hänt och vill väl inte få ta hand om ett elände till som hunnit gå lite för långt.

Tänk om de politiker som bestämmer kunde bli drabbade av samma sjukdomar så att de fattade hur viktigt det är med personal på ett sjukhus. Man ska inte önska att folk blir sjuka men ibland skulle det nog inte skada - oss andra!

Fåglarna har fått mat idag också. Jag gick en lång, lång promenad ända ner till svängen, tillbaka och förbi vårat hus och ett till. Sedan var jag för snurrig i huvudet och vände hem igen.  Det är konstigt hur hundarna fungerar...Bonnie och Mocha gick bakom mig utom när det kom bilar då får de vara på insidan om mig. Sally gick i drivan bredvid och nosade som alltid i backen=plöjde ner huvudet i snön. När bussen passerade blev jag helt snurrig och höll på att ramla då var Bonnie på plats direkt....på in utsida, hon trycker sig emot min sida precis som hon ska vara ett stöd. Så var hon när jag fick cellgift förra gången med, det blev nästan jobbigt för hon är ju inte så hög utan man snubblar nästan över henne i stället. MEN tanken är ju så god att man vill inte bli irriterad, det går ju bara inte. Vi gick direkt hem och de fick en morot medan jag plockade bort dagens frusna korvar där ute i trädgården. Gäller att vara före dem!

SEN sov jag en god stund tills inte Sally hade lust att vila längre! Ser fram emot i morgon...då hoppas jag Susanne kommer och DÅ ska jag sova i 2 timmar! Men om hon inte kan så får det väl bli 1 timme...i bästa fall. Jag hoppas inte du känner någon press Susanne om du läser detta ;-)

---

Oj vilken hjärtans sovdag det varit i dag! Har sovit i 2 omgångar och kunde nog sovit hela dagen om inte Rolf varit hemma och velat ha sällskap. Druckit kaffe och ätit av gårdagens morotskaka som blev väldigt god fast jag chansade på att göra garneringssmeten med ost av lägre fetthalt...inte bra, det ska vara FETT!! FETT är gott och gör allt godare...nästan i allafall. Smeten blev för lös och jag fick ta i lite mer florsocker vilket gör att det är lite för sockrigt men det var okej. Väldigt gott var det i alla fall men det hade nog varit ännu godare om den varit som vanligt.

Hur som så hade vi en jättetrevlig eftermiddag och kväll med besök från Solna. Det var länge sedan vi träffats och det kändes väldigt roligt att det äntligen blev av. För övrigt har helgen varit lugn, Rolf har varit på långa vändrigar på oplogade vägar/i skogen och på nyplogad väg här nedanför oss. Det kanske kan vara så att jag kan våga mig ut med halkskydden på fast Giggie (besökaren) hade bara sviss åkt rakt i backen här ute på vägen fast hon hade bra på fötterna. Det var is med ett lurigt lager snö på...det såg inte halt ut men var vansinnigt halt. Även min mamma i Filipstad har fått utegångsförbut för att det är så vansinnigt lurigt med snö på is. Det gör ju att halkskydden blir värdelösa. De funkar ju bra på isen direkt men blir de "uppbyggda" med snö först och sedan kommer isen, ja då funkar de inte så klart!

Bäst att alla med känslig benstomme håller sig inne eller i alla fall på säker mark. Jag har alltid mobilen med mig i fickan OM det skulle hända och jag blir liggande. Oturen kan drabba oss alla utom vissa som inte är gamla nog att ramla(uttalat av en 80-åring) när jag föreslog att det kanske var bra att hon hade telefonen med i fickan! Jag trodde inte det hade med åldern att göra?!?

Hoppas alla som läser denna blogg haft en kärleksfull dag oavsett om man är ensam eller har någon att dela livet eller dagen med.

Det är svårt att fota blommor så de gör sig rätt. Dessa gjorde sig inte lika bra på bild som i verkligheten. Det är en jättemaffig härlig bukett som ska ses "live" men jag vill ändå visa er den härliga buketten som jag fick av Karin och Claes...så oväntat och extra roligt!

Har just sett Let`dance och en bitter Marcus Birro  som åkte ut. Han borde ha lite mer självkritik och inte lägga över allt på andra...-Om de kan sova gott(de som är så elaka och trackar mig)för det kan jag som är en så god o snäll. Snälla värld, hur små kan vi människor bli... jag vill tro att vi som är vuxna har lite mer insikt i hur livet ser ut. Det går upp och ner hela tiden, ingen är perfekt. Det trodde jag man som "fullvuxen" visste och därmed lite självirroni, insikt i sitt inre...och ja vad??? Men det blir lite patetiskt ibland...

Här har jag "svirat" runt hela dagen efter att jag sov stenhårt när klockan var 10.30. DÅ ringde det på dörren! Jag kom upp snabbt som bara den...så  snabb som man nu kan vara efter att kroppen legat stilla en hel natt...och en halv dag! Ja, jag kom fram till fönstret i ett av de små rummen så jag kunde se ut. Där stod Kerstin och Bettie (kullsyster till Selma), de skulle hälsa på en stund hade de tänkt men ångrade sig när det var så nyvaket. Det fick bli en annan gång men jag fick se Bettan som ser ut att vara kanske 7 år eller något åt det hållet fast hon är 11 i år. Sånt är skönt att se, även om man är yrvaken och tänker på att telefontiden...när var den?? Var inte det vid 11 tiden eller??

Jag han både att äta frukost och klä på mig innan läkaren ringde och undrade hur det går med de nya morfinpillren. Vi kom fram till att hon ska ringa på måndag igen för det var svårt att säga säker om styrkan behöver ändras. Jag kände mig lite yr i hatten när hon ringde och jag berättade att jag sovit så länge. -Å va bra sa hon! Det är tecken på att nu kan slappna av och därmed hamnar i en djupare sömn. Ser man det så -så är det ju faktiskt bra. MEN det är ju fult att ligga så länge....det gör man inte, det ska man bara inte göra...fult, fult!!! Nej man ska vara upp senast 8 på vardagar och kanske kan man få ligga till 9 på helgen utan att man ska skämmas för det.

Vem är det som bestämt att det ska vara så?? Det är inte jag! Det är en urdum regel, för sover man så behöver man väl sova...eller? Sedan är det naturligtvis olika på HUR man sover. Ligger man där och bara slappar och drönar fram till 12 varje dag, ja då kanske man ska ta sig i kragen och försöka ta sig upp lite tidigare...om man inte har ett natt jobb förståss för då blir det andra REGLER!
Svärmor hon har alltid klockan ställd för hon ska vakna...men samtidigt säger hon att hon alltid vaknar före klockan ringer. Varför har hon då klokan ställd?? De få gånger som hon skulle behöva sova får hon inte för DÅ ringer klockan! DET  tycker jag är IDIOTISKT och väldigt onödigt.
Mina gamla föräldrar de är vakna länge och sover länge= ca.09-typ eller något men utan väckarklocka! Det tycker jag är bättre för kroppen. Då får den säga och göra det den behöver.

Jag har spårat ur min berättelse om mina nya piller. Läkaren bestämde alltså att vi ska prata på måndag igen. Det är kanske så att vi kan få sänka dosen...det har jag trott ända tills i kväll när jag fick ta ett extra piller. Jag är glad jag bor i Sverige när jag tittade på kvittot på mina nya piller....7 tusen...ja, det är sant
Borde kanske inte skriva det på bloggen men det är nog inga "pundare" som orkar sitta och läsa mina långa blogginlägg och ni andra är ju så snälla att ni inte skulle skicka hit dem. Det finns väl i var och vart annat hem i allfall om man ska tro på det som skrivs i alla böcker som jag läser/lyssnar. Där berättar de också hur man sen kan blir rik på allt som inte används! Det får väl bli det arv jag lämnar efter mig - Piller i stället för pengar! Men de får sälja dem själva! Vem skulle tro att Lina med lilla Tilde i barnvagnen...fast då är hon ju stor och har 2 syskon, när jag lägger sockorna i luften, eller vad det är man brukar säga. Ja- ingen skulle tro att hon säljer morfin eller något annat gottigott.

Nej nu får det vara slut på dumheterna. Jag ska ta lakan ur torktumlaren och lägga i en omgång nya, sen sova!

Ha en trevlig helg för det ska jag ha. Får besök i morgon lördag och till  söndags morgon! Det ska bli jätte trevligt.       

---

  Oj vilka långa meningar och konstigheter det blev men jag är så trött att ögonen går i kors!    

                       

Ja idag har jag börjat med mina nya morfinpiller och det känns faktiskt lite bättre...tror jag. Lite svårt att veta helt för jag har väl inte testat dem så jag kan säga säkert men än så länge är det ok. Har väl inte gjort något speciellt idag och inte i går heller. Fast vi var och klippte oss härom kvällen och jag tror inte det blev så bra...känns lite konstigt...fast jag vet inte förrän jag tvättat och försökt få till det själv. Men det kanske blir bra när man får till det själv eller så blir det värre. Det visar sig!

Bonnie skäller och moffar ute i köket varenda kväll...vi går dit och tror hon vill ut...hon går ut och vänder snabbt och ska in igen... hm..är hon hungrig undrar man JA säger hon jag är jättehungrig! Hon får en morot och är nöjd en stund sedan börjar hon om igen...man undrar om hon glömt att hon fått moroten eller??  Hon verkar ju så pigg och med utom när hon sover - då är hon helt borta! Vi får ofta skaka liv i henne för hon sover så hårt.  Dora var väldigt snurrig på slutet, men Bonnie upplever man inte så. Jag har bara riktig erfarenhet av Dora som gammal hund...Bonnie är 12 år nu och har väl rätt att vara lite snurrig...12 x 7 = 84 år = mitt i mellan mina föräldrar som är 88 och 83 år, de är faktiskt inte speciellt virriga....bara lite glömska. De är otroligt pigga - som Bonnie, de rör sig obehindrat fast pappa behöver en krycka för sitt onda knä men mamma nöjer sig med ett koppel i handen för att hålla balansen! I kopplet har hon Selma som vi erbjudit oss att ta hem igen men det får vi inte har jag förstått! Så länge de vill och orkar är det väl bra att de har henne att pyssla med.

I helgen får vi besök från Stockholm och nästa helg kommer LINA och TILDE...ÄNTLIGEN - då kommer jag nog inte ha tid och ork med något annat. Det ska bli så himla kul så nu får ingen av oss bli sjuk eller nått... De ska stanna 1 vecka och det är jag jätteglad för...fast de kunde ju ha stannat lite till men jag förstår att det finns en som har svårt att vara utan sina tjejer...

Nu ska jag ta första dosen på cellgiftet på kur nr 6 inget att glädja sig åt kan man tänka men sedan tänker man lite till och då inser man att det faktiskt är glädjande att jag får ta det och att det hjälper förtfarande!

Detta var vad jag såg när jag tittade ut genom fönstret i morse...en liten sparv eller bofink hade blivit mat till en hök. Fy vilken elaking men samtidigt så måste han ju ha mat han också och solrosfrön dög väl inte. Nu förstår jag varför det är tomt långa stunder på matställena här ute, det är väl "elakingar" som spanar och då håller de sig borta.


Är det någon som vet vad det är för hök så berätta gärna, kul att veta.

Idag har jag ringt till Apoteket och beställt mina piller till Hemse Apoteket. Det fungerade glädjande nog fortfarnande men i mars är det slut med den servicen. Det har varit så bekvämt att ringa till dem och de har kunnat kolla och beställa så allt har funnits att bara hämta ut. Nu kommer det säkert att gå att få samma hjälp direkt från den nya "apoteksbutiken" framöver. Sedan har jag turen att bo granne med en som jobbar där och kan till och med få hem pillren till dörren om det krävs. Nu fanns inget av de pillersorterna som jag skulle ha.  Det tar ända till på tisdageftermiddag innan det har anlänt till Hemse...hur fungerar våran postgång kan man undra. Det är torsdag idag och det ska behöva dröja ända till tisdag...otroligt. Tur att det inte är livsnödvändiga piller jag ska ha. Kunde ju vara så att det är något som man ska börja med omedelbart för att bota något. Nu gäller det mitt morfin och cellgiftet som jag som tur är börjar med på onsdag. Ja, ja vårt moderna snabba samhälle, ibland undrar man om det inte var snabbare och smidigare förr!

Nu ska jag skriva en liten önskelista till Lina som ska till Ikea i morgon. Det får väl vara lite om hon ska flyga hit. Längtar så efter att de ska komma, lilla Tilde och hennes mamma. Pappa Jimmie får väl låna ut dem minst en vecka...även om det säkert känns svårt att vara utan sitt lilla gull - men tänk på mig som får se henne så sällan!

Åter igen ett positivt svar! Så himla skönt och lättade även om jag nu börjat tänka på vad han sa...lite suddigt, det vi kunde se... men det som de såg var bra! Lungan som var helt "trasig" hade t.o.m lite luft i sig och det var väldigt bra. Däremot så ville han att jag slutade med pencillinet och de piller som hör ihop med dem och det kändes lite jobbigt...vad händer då med lungan. Men det är väl förhoppningsvis så att cellgiftet har bra effekt och att det är det som gjort att lungan är bättre... men, men det kommer säkert att visa sig rätt snabbt om det är pencillinet eller cellgiftet som verkat på lungan. Alla andra organ såg bra ut och alla prover var finare än på länge så han var väldigt nöjd med allt. Det som var lite jobbigt var hur de skulle göra med smärtorna och han ville diskutera det med smärtläkaren - en av dem jag träffat lite då och då. Han skulle återkomma och det gjorde han väldigt snabbt/30 min. Det kändes som en mycket ansvarstagande läkare som hade förmåga att lyssna och tänka på vad som kunder vara bra för mig. Har aldrig träffat just denna läkare och det kan ju kännas lite konstigt i telefon. De kanske skulle skaffa webkamera på sjukhusen så de kunde se patienten - då skulle de hinna med fler och man måste ju inte träffa läkaren alla gånger när man är där så ofta som jag är. Men det kommer aldrig att ske och kanske är lika bra det. Allt är mer och mer opersonligt så vi kanske ska vara rädda om denna närkontakt. Men fundera på det kan man ju alltid!
 
De vill byta morfinvarianten jag har nu mot en annan variant. Det är lite så att kroppen "tröttnar" på en sort och då blir det inte lika verksamt. Det är ett syntetiskt morfin jag får och de sätts ihop på olika sätt. Jag tål inte det "riktiga" som man ofta får i sprutform på sjukhuset efter operationer. Jag får så jobbig klåda av den men dessa syntetiska känner jag som tur är inget av. Så det var väl den ändrig han ville göra på smärtområdet. Sedan skulle den ordinarie läkaren onk.höra av sig och kolla hur det går om en vecka eller så. Spännande och se om de har tid med det...de har ju inga läkare där just nu. Verkar vara väldigt ansträngt på just onkologen , hoppas det inte är så på hela sjukhuset för då är det väldigt skrämmande. Pengar, pengar!!!! Vi måste ju har läkare på vårat fina sjukhus.

NU ska jag lägg mig och sova för jag är väldigt trött.

Vi behövde inte åka till stan för jag ville inte i det ovädret som var här.  Så för första gången fick jag ta det via telefon och det gick ju bra det med. Sedan visade det sig att det inte blev värre mot eftermiddagen och kvällen som de sa på förmiddagen...men man kan ju inte vet allt och varför riskera något när man inte vet.

 

Det borde stå NI för det är för er Alla som hjälper mig att hålla huvudet högt

Kristina och jag skulle fika i stan och ha lite mysigt hade vi tänkt men i stället blev det fika med Susanne här hemma  och det var inte sämre det! Hon gick en ordentlig runda med hundarna i detta snöväder + att hon bar in all hundmat som naturligtvis passade på att komma just denna snöiga, blöta dag. Det var en helt fantastisk leverantör som kom och backande in i våran trånga infart med sin stora lastbil...de är otroligt skickliga. Själv blir man svettig av att backa in med vanlig bil...eller kanske inte svettig men lite pulsuppgång kanske. Dessutom skottade han plattan framför garageporten innan han ställde pallen med mat där! Tänk vad världen är full av hjälpsamma trevliga människor. Tänk om världen var full av bara sådana, då skulle vi ha en fin jord för alla.

Våran lilla enkla fågelautomat är välbesökt och tydligen uppskattad av de små vännerna. Foto genom otvättat fönster...

Tack Jimmie!! Tur man har sina "hjälpare" till lite av varje! Datorn har krånglat sedan i går och jag håller på att blir tokig. Jag blir så otroligt stressad av att det inte fungerar som det ska. Nu kunde Jimmie genom att gå in i min dator...från Malmö! På så vis ta över min dator och kolla efter vad som var fel. Visst är det otroligt att det kan funka så. När det blir fel börjar man syna sig själv...vad kan jag ha gjort = inget för jag är livrädd att trycka på något jag inte ska och i detta fall var det en uppdatering som jag tydligen skulle ha gjort som gjorde att allt havererade. Nu hoppas jag det ska hålla sig!

I morgon ska jag till läkaren och är väl lite extra nojjig för det också, inte bara för datorn. Idag har värken varit mindre och det har varit okej. Jag har kunnat dammsuga lite eftersom jag blev tvungen...fast det är snö ute! Det beror på att Mocha har en egen grotta under några plankor. Hon kom in och kröp ner i soffan tillsammans med Bonnie och mig, jättemysigt...tills jag fick se att hon var full av sand! Då menar jag full för det var hon, både under hela bröstkorgen och magen + på båda ben och tassar... riktigt insandad. Så jag hade inget val om jag ville rädda soffan, det blev att plocka fram dammsugaren. Det var nog en hel dl uthällt i soffan och lammskinnet. Men sedan blev det rent både på henne, soffan och lite till.

Efter det gick jag ut på en runda i trädgården, på min uppskottade bana. Fyllde på fågelmat och delade ut frusna morötter till hundarna. Efter denna långpromenad blev det kaffe och en macka.
När jag sov kom Susanne och hämtade hundarna och försvann ut i mer än en timme. När jag vaknade var det en glad Sally som stod i sängen och tittade på mig.

Som sagt så ska jag till läkaren i morgon och få svar på röntgen. Proverna fick jag svar på förra veckan och de var ju bra så jag räknar med att även röntgen ser bra ut...fast man kan ju inte vara säker. Därför kommer jag aldrig undan nervositeten hur jag än försöker tänka. Det är ju så att det kommer närmare och närmare... Lungan låter lite mer och mer...fast inte hela tiden. Smärtorna har varit värre än på länge och det är ju inte heller bra men kanske kan bero på cellgifterna?! Fast de säger att det inte brukar ge värre smärta...fast det är ju på andra och jag är ju jag = som aldrig stämmer in på vad som är vanligt förekommande.

Nu har jag väl bortförklarat allt så gott jag kan och jag hör väl av mig i morgonkväll med vad tant/farbror doktorn sagt om min kropp.