Julhelgen
Nu är julhelgen över och det tråkiga lugnet har lägrat sig... Det är jätte tråkigt att de åkt och allt går så fort. Nu får vi glädja oss åt alla härliga minnen av den lilla pratglada Tilde. Hon kan verkligen få både mormor och morfar att smälta...detta härliga joller. Det är så härligt, inget förstår man men det lilla allvarliga och ibland glada ansiktet som berättar långa, långa meningar. Hon kommer att bli en pratglad liten tjej när orden blir på riktigt.
Detta har varit en daglig mysstund (flera gånger per dag) det gäller ju att passa på när man får chansen. De kom på söndagen (eller rättare sagt på lörd.kväll)och då passade Pernilla Åhlin med familj på att komma ut och visa sina fina pojkar Nike och Benji (som jag är lite delägare i...typ en tass eller två). Det är verkligen ett par godingar men sedan om någon annan förstår att uppskatta dem det är en annan fråga!
Det är Benji och Nike.
Det var jättekul att få visa upp dem för Lina och hon var jättenöjd även hon med det hon såg. Vi får vänta och se vad det blir av dem om några år när de är färdiga. Det är två väldigt olika hundar men båda är arbetsglada och vädigt sociala med både människor och andra hundar. Just nu är de i Åre och åker slalom...eller vad hundar hittar på där uppe i snön. Vi har för ovanlighetens skull vintervitt här även om det regnat lite de senaste dagarna. Vi får väl se om det försvinner helt innan nyår eller om det kommer mer av det vita.
Maja gjorde fina islyktor som faktiskt höll sig riktigt bra.
Allt har varit bra och roligt hela tiden medan de var här. Jag fick inte så mycket gjort pga att orken inte finns men man måste inte städa så himla noga och inte heller ha 7 sorters kakor för att det ska bli jul. Det blev det utan allt detta och det enda vi gjorde var att fixa lite kakor(som vi nästan bara smakade på...resten i frysen)och saffranslängder. Knäck, skära karameller, marsipan, tryfflar och brända mandlar gjordes också och det finns lite kvar av men tar nog slut i morgon...jag kan inte låta bli att äta så länge det finns. Rolf äter nästan inget godis men jag desto mer. Vad vore livet utan godis!
Vår heliga skinka var ju naturligtvis på plats och denna gång några dagar för tidigt för att tjejerna skulle hinna äta de efterlängtade mackorna - skinka, rödbetssallad eller senap med äppelmos på julknäcke.
Tilde fick ett julbad efter att hon kräkt ner sig rätt ordentligt. Hon såg ut som en riktig liten baddocka(tyckte mormor)
Det veckar sig både här och där på gullungen, men så ska en riktig bäbis se ut tycker jag. Men alla bäbisar är gulliga och jag kan inte förstå hur man kan vara elak emot något så försvarslöst och sårbart som en liten gullunge. Å vad jag älskar denna lilla härliga unge!
Tidigt i går morse åkte de tillbaka till skåne. Jag sov i stort sett hela dagen, fattar inte hur man kan bli så trött. Jag var så fruktansvärt trött och somnade bara hela tiden oavsett vad vi gjorde. Jag bara somnade! I natt har jag haft väldig värk i både armarna, rygg och bäcken. Höll inte på att ta mig ur sängen i morse och hade jag inte haft en säng där jag kan höja ryggen hade jag nog inte tagit mig upp. Det var en fruktansvärd smärta i ryggen och bäcken. In i duschen med mycket värme och det kändes som det fick det att släppa +några extra morfin piller blev det ju också förståss. Men efter detta kunde jag klä mig och få frukost. Men dagen har varit lugn och jag har inte gjort något mer än spelat lite olika spel tillsammans med Rolf + druckit kaffe och snaskat lite av godiset.
I morgon ska jag till sjukhuset för att träffa en av mina onkologer och även få droppet som stärker skelettet. De ska även ta en del prover.
Efter detta är det meningen att vi ska åka vidare till Tingstäde för att äta middag hos Rolfs bror m. familj men vi får se om min kropp orkar. Hoppas på att det ska vara bättre i morgon för idag hade det inte gått.
Men jag hoppas på en ny dag med nya krafter!! Det är alltid trevligt med en utflykt, det ger energi. Det både ger och tar men har man inte för ont så ger det mer än det tar. Men har man mycket smärta så blir det tvärt om och då orkar man inte. Det blir liksom inte värt det för man får ännu mer ont som sitter kvar i några dagar. Att jag får så ont nu är naturligtvis för att jag på något vis tryckt undan smärtan och tagit av all ork jag har. Det är en bra förmåga som jag tror alla besitter i vissa situationer. Men i vanliga normala friska människors liv märks det inte så mycket som det gör hos en sjuk människa. Hos oss blir det så påtagligt och man orkar bara till en viss gräns sedan rinner det liksom över.
Jag är i alla fall så lycklig över att jag fått ha alla mina barn här över julen. Det är bara Majas Fredrik som inte var här men man får väl inte vara hur ego som helst och kräva att han ska avstå för sina jular med sin gamla mormor och familjen. Jag känner mig annars väldigt egoistisk när det gäller julen. Jag vägrar att dela med mig av mina barn och barnbarnet när det gäller julen. Eftersom jag inte vet hur länge jag får chansen att vara med-vilket ju i gentligen ingen av oss vet men det skiter jag i JAG VILL ha min jul.
Livet kan vara jobbigt...
Ibland är allt bara jobbigt och svårt. Ont, ont och åter ont men så kommer tråkiga nyheter och då känns det onda så fjuttigt. En av våra valpar i senaste kullen dog i går...så fruktansvärt onödigt och en så jävla otur. Han fick ett slag av en självstängande dörr och efter ett dygn är han död. Det är så sorgligt och inget kan man göra för att göra det bättre. Tänk va livet är orättvist i bland och krångligt...man vill att allt ska vara bra och lyckligt. Jag mår så dåligt över att det hänt och hur hemskt det är för familjen som älskade sin hund så fruktansvärt mycket. Han var så efterlängtad och så ska detta behöva inträffa. Man önskar bara att det gick att radera allt och börja om igen men det funkar ju tyvärr inte så. Det är mycket jag skulle vilja radera om den möjligheten fanns!
Vi firar 29 årig bröllopsdag i morgon på luciadagen. Tänk vad tiden går fort när man har kul och trivs med livet. Visst har det varit jobbigt ibland men sällan mellan oss...ja ibland är han väl ett "nöt" som inte fattar något men det går över och jag är ju som tur är helt ofelbar!
Hur som så önskar jag att alla som får problem i äktenskapet jobbade lite med det som är problem i stället för att bara rusa iväg och skilja sig. Tror det är lite för enkelt ibland, även om många gör rätt i att skilja sig så tror jag att många tar den vägen för att är enklare än att gräva i hur och varför.
Idag köpte vi en julgran som är tät som en ja...jag har aldrig sett något liknande. Den är klippt så att den ska bli tätare än normalt. Vi får väl se hur den ser ut när det är ljus och annat i den. Rolf gillade den inte men jag tyckte vi skulle ta den, kul med en annorlunda gran. Vi har haft kungsgranar i flera år och det har varit jätte fint men i år var det inte lika lättat att få tag i en. Dem vi köpt av tidigare år fick inte tag på några så då blev det att kolla ICAs utbud och den som Susanne(lika petig som jag...minst) tyckte hon skulle kunna välja stod där så tyckte jag den kunde vara bra även till oss. Det är väldigt viktigt med en fin julgran...väldigt viktigt! Vi får verkligen hoppas den håller måttet och att inga katter hinner pissa på den innan det är dags att flytta in.
Ett år var det en katt som hade kissat på granen och vi fick spraya med olika rengöringsmedel, spola med slangen och till slut gick det att ha den inomhus även om vi kunde känna doften av...kiss, såpa och div.andra saker... Vad gör man kvällen innan julafton när granen ska in och göras vacker...alla granförsäljare hade ju stängt och gran måste man ju ha!
Nu är det dags för en extra, extra omgång morfinkapslar...det värker så hemskt i rygg, vä-ben och arm...jävla skit! Det känns som det inte spelar någon roll hur mycket jag tar, det släpper inte ändå. Men jag kanske somnar av morfinruset...hoppas kan man ju i alla fall.
Vi firar 29 årig bröllopsdag i morgon på luciadagen. Tänk vad tiden går fort när man har kul och trivs med livet. Visst har det varit jobbigt ibland men sällan mellan oss...ja ibland är han väl ett "nöt" som inte fattar något men det går över och jag är ju som tur är helt ofelbar!
Hur som så önskar jag att alla som får problem i äktenskapet jobbade lite med det som är problem i stället för att bara rusa iväg och skilja sig. Tror det är lite för enkelt ibland, även om många gör rätt i att skilja sig så tror jag att många tar den vägen för att är enklare än att gräva i hur och varför.
Idag köpte vi en julgran som är tät som en ja...jag har aldrig sett något liknande. Den är klippt så att den ska bli tätare än normalt. Vi får väl se hur den ser ut när det är ljus och annat i den. Rolf gillade den inte men jag tyckte vi skulle ta den, kul med en annorlunda gran. Vi har haft kungsgranar i flera år och det har varit jätte fint men i år var det inte lika lättat att få tag i en. Dem vi köpt av tidigare år fick inte tag på några så då blev det att kolla ICAs utbud och den som Susanne(lika petig som jag...minst) tyckte hon skulle kunna välja stod där så tyckte jag den kunde vara bra även till oss. Det är väldigt viktigt med en fin julgran...väldigt viktigt! Vi får verkligen hoppas den håller måttet och att inga katter hinner pissa på den innan det är dags att flytta in.
Ett år var det en katt som hade kissat på granen och vi fick spraya med olika rengöringsmedel, spola med slangen och till slut gick det att ha den inomhus även om vi kunde känna doften av...kiss, såpa och div.andra saker... Vad gör man kvällen innan julafton när granen ska in och göras vacker...alla granförsäljare hade ju stängt och gran måste man ju ha!
Nu är det dags för en extra, extra omgång morfinkapslar...det värker så hemskt i rygg, vä-ben och arm...jävla skit! Det känns som det inte spelar någon roll hur mycket jag tar, det släpper inte ändå. Men jag kanske somnar av morfinruset...hoppas kan man ju i alla fall.
Ont
Efter en veckas uppehåll har jag nu börjat med cellgiftet igen. Tog de första pillren i går kväll och hade en jävulsk natt med hemska smärtor i både vänsterarmen och i ländryggen. Det ska inte vara möjligt att jag fick ont av pillren bara några timmar efter att jag tagit dem...de ska nämligen gå via levern innan de är aktiva. Inte för att jag vet hur snabbt det går men så snabbt borde det inte gå. Men hur som har dagarna innan varit bättre både när det gäller värk och tungan som jag fått vila lite från. Men den är tillbaka i kväll och känns lika äcklig som förut. Svullen och som om det sitter en uppluckrad lös del uppe på tungryggen...som tur är gör det inte ont...ännu i allafall.
Hoppas det ska bli bättre för annars blir det jobbigt. För övrigt händer det väl inte så himla mycket i mitt liv just nu. En bra sak var att jag i går lyckades hitta rätt och fick ordning på våran kennel hemsida. Det kändes så skönt att få ändra från härlig sommar till god jul i stället. Sedan är det en massa annat som ska uppdateras men det få komma eftersom när orken finns.
Det är så mycket man vill göra och så lite man orkar. Att det snart är jul och att det är Lucia redan nu i helgen känns jätte konstigt. Vi har 29 årig bröllopsdag på Lucia, herregud så gammal man måtte vara! Tänk att det är så länge sedan och när man tänker på hur gamla döttrarna är så förstår man ju att det är på riktigt. Men vad spelar åldern för roll bara man får vara med i livet. Jag är så glad över allt som hänt det sista året.
För det första att jag fortfarnade får vara med, att vi fick ha en valpkull till(vilket bara gick tack vare alla vänner som ställde upp), Maja flyttade med sin kille Fredrik till Malmö, Lina gifte sig med Jimmie och bäst av allt så föddes mormors lilla gullunge Tilde! Det finns ju inget som slår detta med ett barnbarn eller hur ni andra som är mormor/farmor?! Jag var så rädd att jag inte skulle få vara med om denna stora glädje men det fick jag.
Sedan tänker jag nog inte som vanliga mormödrar som räknar med att få vara med sina barnbarn framöver flera år. Nej jag köper saker som läggs på hög för kommande födelsedagar, sådant som jag vill att hon ska få och som jag inte är säker på att morfar kommer att köpa. Det finns bland annat en jättemjuk och gullig hund som går på hjul...man drar den i koppel. Den måste jag ju bara köpa men det är ju inget att ge en 4 månaders bäbis...så därför ligger den nu i garderoben och väntar på att hon ska bli 3 år...eller i alla fall minst 2 år. Det finns lite annat också som jag inte kan låta bli och det får vara så. Många kanske tycker det är lite sjukt men det skiter jag i och jag tror mina barn förstår mig. De känner sin mamma och vet att hon vill göra mer än hon kanske kan. Kläder har jag fått köpförbud på men snart kan man nog påbörja lite nya storlekar och då går det nog bra att få köpa lite igen.
Dessutom vet jag att det kommer födas fler bäbisar i vår närhet...inget barnbarn(vad jag vet!) så det går att få köpa lite roliga små bäbissaker redan nu om man ramlar över något. Det blir ju inte så mycket spring i butiker som ni förstår men via datorn kan man handla det mesta...kanske för lätt i bland. Men det är tur för sådana som mig, hur skulle jag annars få roa mig i leksakernas värld...jag som älskar den miljön och sedan finns det mycket kläder på rea som man bara måste passa på och köpa...det är ju sååå billigt ibland.
Nu ska jag se lite på Nobellfesten och kanske klämma lite på vår egen "Nobellmedalj"...det är inte alla som har en sådan i skåpet, men det har vi! Den är äkta, har varit med på festen...fast inte vi.
Hoppas det ska bli bättre för annars blir det jobbigt. För övrigt händer det väl inte så himla mycket i mitt liv just nu. En bra sak var att jag i går lyckades hitta rätt och fick ordning på våran kennel hemsida. Det kändes så skönt att få ändra från härlig sommar till god jul i stället. Sedan är det en massa annat som ska uppdateras men det få komma eftersom när orken finns.
Det är så mycket man vill göra och så lite man orkar. Att det snart är jul och att det är Lucia redan nu i helgen känns jätte konstigt. Vi har 29 årig bröllopsdag på Lucia, herregud så gammal man måtte vara! Tänk att det är så länge sedan och när man tänker på hur gamla döttrarna är så förstår man ju att det är på riktigt. Men vad spelar åldern för roll bara man får vara med i livet. Jag är så glad över allt som hänt det sista året.
För det första att jag fortfarnade får vara med, att vi fick ha en valpkull till(vilket bara gick tack vare alla vänner som ställde upp), Maja flyttade med sin kille Fredrik till Malmö, Lina gifte sig med Jimmie och bäst av allt så föddes mormors lilla gullunge Tilde! Det finns ju inget som slår detta med ett barnbarn eller hur ni andra som är mormor/farmor?! Jag var så rädd att jag inte skulle få vara med om denna stora glädje men det fick jag.
Sedan tänker jag nog inte som vanliga mormödrar som räknar med att få vara med sina barnbarn framöver flera år. Nej jag köper saker som läggs på hög för kommande födelsedagar, sådant som jag vill att hon ska få och som jag inte är säker på att morfar kommer att köpa. Det finns bland annat en jättemjuk och gullig hund som går på hjul...man drar den i koppel. Den måste jag ju bara köpa men det är ju inget att ge en 4 månaders bäbis...så därför ligger den nu i garderoben och väntar på att hon ska bli 3 år...eller i alla fall minst 2 år. Det finns lite annat också som jag inte kan låta bli och det får vara så. Många kanske tycker det är lite sjukt men det skiter jag i och jag tror mina barn förstår mig. De känner sin mamma och vet att hon vill göra mer än hon kanske kan. Kläder har jag fått köpförbud på men snart kan man nog påbörja lite nya storlekar och då går det nog bra att få köpa lite igen.
Dessutom vet jag att det kommer födas fler bäbisar i vår närhet...inget barnbarn(vad jag vet!) så det går att få köpa lite roliga små bäbissaker redan nu om man ramlar över något. Det blir ju inte så mycket spring i butiker som ni förstår men via datorn kan man handla det mesta...kanske för lätt i bland. Men det är tur för sådana som mig, hur skulle jag annars få roa mig i leksakernas värld...jag som älskar den miljön och sedan finns det mycket kläder på rea som man bara måste passa på och köpa...det är ju sååå billigt ibland.
Nu ska jag se lite på Nobellfesten och kanske klämma lite på vår egen "Nobellmedalj"...det är inte alla som har en sådan i skåpet, men det har vi! Den är äkta, har varit med på festen...fast inte vi.
Ännu en "lika" dag.
Ja vad har jag att skriva om...inte mycket. Har haft distriktan här i morse och tog lite olika prover för att kolla läget i kroppen. Sedan åt jag frukost vid tv och läste tidningen som inte hade något spännande att komma med. När det var klart ringde Lina och undrade om jag ville prata med Tilde och det ville jag så klart. Kopplade upp mig via Skype med webkameran-en fantastisk uppfinning- vi pratade en stund och jag visade Lina några saker...som jag har glömt nu vad det var. Det är hemskt att vara så glömsk som jag är. Man har ju alltid sagt när någon sagt att de är glömska att det är jag med men NU vet jag hur det är att vara glömsk på RIKTIGT! Det är inte samma sak som "vanlig" glömska. Hur gärna man än vill komma ihåg saker så är det bara borta och man vet inte när och varför vissa saker bara försvinner ur huvudet. Annars har jag alltid sagt att man kommer ihåg det som är viktigt eller roligt men det gäller inte längre.
Hur som så fick jag avbryta databesöket hos Tilde för min mage skrek TOA och då måste jag lyda! Den är nämligen ett stort problem när man äter så mycket piller som jag gör. På sjukhuset när man är inlagd tjatar de ständigt om detta med magen och jag förstår det nu. Funkar inte magen så funkar inte jag heller, så är det bara. Så var glad åt allt som funkar när det gäller kroppen!
Sedan plockade jag fram lite julsaker som stod i skåpet uppe...där är också glömskan ett problem. Jag kunde inte komma på var resten av julsakerna kunde vara...i klädkammaren...nej där var ju bara ljusstakar och stjärnor... Nu när jag var ut i köket kom jag på det... i kökssoffan - sedan 25 år tillbaka- GRATTIS! Förstår ni att jag blir lite lätt orolig för hur det står till där uppe. Som tur är kommer jag ihåg mycket men vissa saker bara försvinner. Så bli inte ledsna om jag inte kommer ihåg födelsedagar och annat för det är inte med vilja. Jag försöker skriva upp allt men har inte förstått hur viktigt det är. Ska skriva mycket mer i nästa års almanacka så jag har lite koll på sådant som jag vill komma i håg.
Läkarna säger att det är dels medicinerna men mycket är av sjukdomen för att kroppen är så trött. Jag har svårt att acceptera att det inte funkar som det alltid har gjort. Är man gammal kan man kanske ta glömskan på ett natrurligare sätt och acceptera det, fast när man pratar med 80 åringar om det så vill inte de heller gå med på att de blir glömskare med åren. Det spelar nog ingen roll vad som händer med kroppen, allt som är negativt vill vi inte ha. Oavsett om det är förmågan att gå, prata, glömska eller något annat som varit viktigt i livet.
Distriktssköterskan undrade hur jag mådde... Vad ska jag svara?! Bra är det ju inte men samtidigt är jag glad om det kan vara som det är nu och inte blir värre. Ont, ja det har jag med andra människors mått har jag nog olidligt frukansvärt ont trotts all morfin men för mig är det ändå okej. Vad har jag att välja på, det är ju bara att acceptera läget och försöka streta emot så gott det går. Ger jag upp, lägger mig och kvider...ja då har jag ju inget liv och vem vill ha det så! Så länge det går och livet är drägligt så ger man inte upp utan man accepterar det läge som är och försöker göra bästa möjliga av det.
Jag kan inte både dammsuga, diska och putsa några fönster på en och samma dag. Det blir endel dammsugning uppe eller nere, putsa kanske 2 fönster, baka en kaka eller plocka med annat mer roliga saker...även om jag är lite konstig och tycker det är rätt kul att städa. Men bara sådan där vanlig typ "städa av" städning, storstädning som min svärmor älskar och gör hemma hos sig typ 10 ggr/år fast hon inte ens har en fisk som kan stöka ner. Sådan städning är jobbig även om jag skulle önska att någon gjorde det när jag inte är hemma. Tänk om man var bortrest och kom hem till ett helstädat hus...en sådan där välgjord städning där väggar och tak är avtorkade. Men det kommer aldrig att hända, vi får ställa dörrarna på vid gavel en blåsig dag och se om inte dammet blåser ut.
Nu är det dags för min numera kända eftermiddagsslummer!
Hur som så fick jag avbryta databesöket hos Tilde för min mage skrek TOA och då måste jag lyda! Den är nämligen ett stort problem när man äter så mycket piller som jag gör. På sjukhuset när man är inlagd tjatar de ständigt om detta med magen och jag förstår det nu. Funkar inte magen så funkar inte jag heller, så är det bara. Så var glad åt allt som funkar när det gäller kroppen!
Sedan plockade jag fram lite julsaker som stod i skåpet uppe...där är också glömskan ett problem. Jag kunde inte komma på var resten av julsakerna kunde vara...i klädkammaren...nej där var ju bara ljusstakar och stjärnor... Nu när jag var ut i köket kom jag på det... i kökssoffan - sedan 25 år tillbaka- GRATTIS! Förstår ni att jag blir lite lätt orolig för hur det står till där uppe. Som tur är kommer jag ihåg mycket men vissa saker bara försvinner. Så bli inte ledsna om jag inte kommer ihåg födelsedagar och annat för det är inte med vilja. Jag försöker skriva upp allt men har inte förstått hur viktigt det är. Ska skriva mycket mer i nästa års almanacka så jag har lite koll på sådant som jag vill komma i håg.
Läkarna säger att det är dels medicinerna men mycket är av sjukdomen för att kroppen är så trött. Jag har svårt att acceptera att det inte funkar som det alltid har gjort. Är man gammal kan man kanske ta glömskan på ett natrurligare sätt och acceptera det, fast när man pratar med 80 åringar om det så vill inte de heller gå med på att de blir glömskare med åren. Det spelar nog ingen roll vad som händer med kroppen, allt som är negativt vill vi inte ha. Oavsett om det är förmågan att gå, prata, glömska eller något annat som varit viktigt i livet.
Distriktssköterskan undrade hur jag mådde... Vad ska jag svara?! Bra är det ju inte men samtidigt är jag glad om det kan vara som det är nu och inte blir värre. Ont, ja det har jag med andra människors mått har jag nog olidligt frukansvärt ont trotts all morfin men för mig är det ändå okej. Vad har jag att välja på, det är ju bara att acceptera läget och försöka streta emot så gott det går. Ger jag upp, lägger mig och kvider...ja då har jag ju inget liv och vem vill ha det så! Så länge det går och livet är drägligt så ger man inte upp utan man accepterar det läge som är och försöker göra bästa möjliga av det.
Jag kan inte både dammsuga, diska och putsa några fönster på en och samma dag. Det blir endel dammsugning uppe eller nere, putsa kanske 2 fönster, baka en kaka eller plocka med annat mer roliga saker...även om jag är lite konstig och tycker det är rätt kul att städa. Men bara sådan där vanlig typ "städa av" städning, storstädning som min svärmor älskar och gör hemma hos sig typ 10 ggr/år fast hon inte ens har en fisk som kan stöka ner. Sådan städning är jobbig även om jag skulle önska att någon gjorde det när jag inte är hemma. Tänk om man var bortrest och kom hem till ett helstädat hus...en sådan där välgjord städning där väggar och tak är avtorkade. Men det kommer aldrig att hända, vi får ställa dörrarna på vid gavel en blåsig dag och se om inte dammet blåser ut.
Nu är det dags för min numera kända eftermiddagsslummer!
En trött dag
I natt (03.30)vaknade jag av att det värkte så vansinnigt i armarna att jag inte kunde röra dem. Fick väcka Rolf, han fick upp och ge mig morgondosen med piller...allt för tidigt men just då gällde det bara att få i sig ALLT som gick. Sedan somnade jag igen och vaknade när Rolf skulle iväg till jobbet. Då värkte det fortfarnade rätt ordentligt så jag tog en dubbel dos till och somnade om till ungefär kl.09.30. Varför jag hade så vansinnigt ont vet jag inte men idag gör jag inget, bara vilar. Smärtan jag hade var så hemsk så det vill jag inte uppleva en natt till...
Annars så är det lugnt och skönt idag, har pratat lite i telefonen med headset för hålla i luren vågar jag inte...kan vara därför jag hade ont...bl.a därför...kanske som gav mig värken.
Mest har jag pratat med lilla Tilde på "Skype" med kamera...vad är det den heter...står stilla i mitt snurriga huvud....ja, kameran som man har inbyggd(i mitt fall) annars kan man ha den löst sittande vid sidan av datorn. Det är så kul, vilken härlig uppfinning..webkamera! där kom det. Nu kan jag få se hur hon skrattar och höra hur hon pratar det lilla gullet. Dessutom kan jag visa saker jag gör och så även Lina.
Nu ska jag dricka kaffe och vila mina dumma armar...nej de är inte dumma men lite onödigt känsliga!
Annars så är det lugnt och skönt idag, har pratat lite i telefonen med headset för hålla i luren vågar jag inte...kan vara därför jag hade ont...bl.a därför...kanske som gav mig värken.
Mest har jag pratat med lilla Tilde på "Skype" med kamera...vad är det den heter...står stilla i mitt snurriga huvud....ja, kameran som man har inbyggd(i mitt fall) annars kan man ha den löst sittande vid sidan av datorn. Det är så kul, vilken härlig uppfinning..webkamera! där kom det. Nu kan jag få se hur hon skrattar och höra hur hon pratar det lilla gullet. Dessutom kan jag visa saker jag gör och så även Lina.
Nu ska jag dricka kaffe och vila mina dumma armar...nej de är inte dumma men lite onödigt känsliga!
NÅGOT ROLIGT, ETT NYTT FÖRETAG PÅ ÖN!!!
Kom och hjälp Pernilla Åhlin att inviga sitt nya företag KLIPP & KLAPP på lördag! Där ska hunden kunna få en skön stund där den blir klippt och badad i lugn miljö. Du kan också få hjälp med kloklippning och tandsten.
Öppet hus lördag 5/12 mellan 14-16. ALLA VÄLKOMNA!!
http://www.klippklapp.se Här kan du läsa mer!