Låter som en pip och tjutlok på nätterna. Inte vill jag lägga mig heller fast jag är jättetrött för då känns det som jag inte kan andas. Det är jättejobbigt men nu har jag tagit vätskedrivande sedan i söndags morse och jag tror faktiskt det hjälper...det kommer visa sig i natt. Jag har kunnat röra på mig bättre idag, även om jag inte gärna går i trappen ännu. Vi får väl se om det kanske kan räcka med detta enkla, i så fall blir jag väldigt glad.

Har försökt skriva lite svar på några brev idag men många återstår + det dåliga samvetet. Varför har man så lätt att få dåligt samvete?? Det gör bara att man orkar och hinner mindre än om man kunder kasta bort det.

Ingen ljudbok finns att lyssna på utan jag har börjat lyssna om en del men jag ska nog be om skjuts upp till Apoteket...Biblioteket så klart!! Det finns säkert någon som jag inte lyssnat på men det ska bara bli av. I morgon blir det inte för då ska Rolf och Sally på jaktträning. Den lilla odågan har blivit väldigt mycket lugnare än tidigare. Jag har tränat henne i apportering = hämta saker som ligger en bit bort. Hon är väldigt duktig på att hämta saker åt mig men det är de andra oxå vilket är bekvämt när man har ont.

Nej nu ska jag försöka mig på att sova.

Varför gör de inte som jag vill att de ska göra.......... Jag har inget fotoprogram som jag kan på den här lilla datorn och tänkte jag skulle göra bilderna klara som ska skickas på den men inte går det heller! Den stänger av sig och startar om när jag sätter i skivan med bilderna på. Man kan bli galen för mindre. MÅSTE FÅ TILL DET för snart är det för SENT....

Hur som så var vi i skogen en stund igår em...mot kvällen, efter att jag sovit i ett par timmmar. Vi hittade lite trattkantareller som vi rensat idag...jag inte så mycket men lite har jag hjälpt till. Nu ska de ligga på tork och lukta inte så gott men vad gör man inte för dessa godsaker som är så härliga att ha senare i vinter.

Jag hade en pall "en-sån-där-liten-med-tyg-på-stålrör" för att sitta på tänkte jag men det visade sig att lungorna blev för hopklämda...berodde kanske på att magen är för stor?! inte vet jag. MEN det funkade inte utan jag slängde mig bölande ner på knä i den blöta mossan och snörvlade över hur jävligt livet kan vara...och ni kan tänka er hur mycket bättre andningen blev av det! Ja, men till slut släppte det och jag kunde välja på att gå till bilen eller krypa runt i skogen på alla fyra! Vilket skulle du ha valt?? ....nej inte jag! Jag har en så kallad "envisegen" som även denna gång tog över och valde krypandet. Så till slut hade jag fått ihop en hel del i korgen som jag använde tillsammans med pallen som kryckor för att hålla undan gräs och även för att ta mig upp och ner i mellanåt.
Det hände lite annat hit och dit också men det tänker jag inte berätta här och nu!

Efter att jag tagit mig pustande tillbaka till bilen så satte jag mig där för att vila medan Rolf tog hundarna på en ordentlig tur innan vi åkte hem. Bonnie kom tillbaka till bilen 2 gånger för att kolla var matte var och jag lurade henne båda gånger. Satt helt stilla och det köpte hon tydligen för hon sprang tillbaka till Rolf igen. När vi väl var hemma lämnade hon inte mina fötter på hela kvällen. Kan kanske bero på att vi hade tryffel till köttet vi åt och det  älskar hon. Synd att hon är så gammal och jag så klen för hon hade nog blivit en perfekt tryffelhund.

Har sovit skitdåligt i natt för andningen har varit jättejobbig. Har varit uppe flera gånger och hissat sängen(tur att jag har en sådan)upp och ner hur många gånger som helst. Det bara rosslar, piper och tjuter, ibland tror man inte att det finns någon luft att få. Sedan släpper det och blir bättre för en stund, sedan startar det igen.

Nu ska jag sova en stund och sedan försöka kolla på bilderna igen!
Skriva några brev som jag har dåligt samvete över att jag inte gjort...samvetet som alltid sitter där och hackar mig i huvudet...tur man har trä skalle! Lätt att laga...

Det här kortet togs precis innan vi skulle åka...mormors gullunge.... Nästa gång är väl vid jul=jättelänge till!!

Hemma sedan i tisdags eller rättare sagt natten till tisdag! Vi har haft det härligt med lilla Tilde och döttrarna med killar. Det är alltid lika roligt att få komma ner till dem. Man ska ju inte ta för givet att man får bo hos dem men det är ju alltid roligast för annars missar man alltid lite för mycket...några timmar här och några där = blir till många timmar!

Väl hemma igen så har jag sovit och sovit...i massor med timmar och inte förän idag har jag känt mig nästan som vanligt igen. Inte tror man att det ska ta så lång tid att hämta tillbaka krafterna nu när jag f.m idag ska vara utan cellgifterna. Fast i morse när jag ringde om annat dropp som jag ska ha men inte fått tid till så säger hon att jag ska dit idag...Nej Nej sa jag, det är uppehåll för mig nu. Neej...det tror jag inte för du står med på listan och cellgiftet är beställt. Jag ska inte ha något det har läkaren bestämt och min kropp orkar inte med fler gifter just nu.

Ja jag ska läsa vad läkaren har skrivit och det gjorde hon med det resulat som vi alla visste -UPPEHÅLL- Det var ju väldigt onödigt att det blev beställt tyckte jag för så särskillt billigt är det ju inte... Ja, men det hade varit värre om du skulle ha haft och att vi inte hade beställt... hm...ja, ja man kan vrida allt åt "rätt" håll så blir det bra!

Distriktan är det ordning på för hon rinde i måndags när vi fortfarande var i Malmö för att kolla om jag hade prover som  skulle tas och det hade jag men glömt att prata med henne och sedan glömt att jag skulle ringt på deras tel.tid för att boka men hon hade koll på mig! Det kändes vädigt bra och hon kom och väkte mig i tisd.morse 9.10 så jag fick på mig rocken och sedan kläder efter att hon gått men sedan somnade jag i sängen nere och sov resten av dagen. Igår åt jag lite frukost, pratade lite i telefonen, sedan somnade jag igen.  Men som sagt så har jag hållit mig vaken idag. Fick dessutom två fina små tryfflar och dessa måste jag ta hand om = skrapa lite och sedan riva fint, blanda i smör och in i bitar i frysen. VÄLDIGT GOTT!!!!!

Här packas det upp ett "födelsedagståg" som man ska ha bara på födelsedagen. Då sätter man ljus i och en siffra med det antal år man fyller.


Nu är man förbannad!!!

Här är vi på McDonalds och lilla fröken börjar bli hungrig och mormor mådde illa så hon behövde en liten glass med chokadsås. Medan vi väntade på Maja värmde barnmaten och jag försökte prata med fröken...vilket inte gick så bra  till slut. Jag gav henne faktiskt lite, lite av min glass...gissa vad hon tyckte?! Gott så klart men det var väldigt lite.
I morgon ska ni få se vad jag har att vi får se dem.
Nej nu måste jag sova. skriver mer i morgon och fler bilder.

Hejja idag ska jag leva vidare länge!! Har träffat min favodoktor Nina och hon hade bara bra saker att säga. Tumörerna i levern hade minskat från 3cm till 1 cm och de minsta hade krymt till icke mätbara för kanterna blir luddiga och då blir det svårt att mäta dem.  Jag ska nu gå helt utan behandling så att kroppen får vila från dessa gifter ett tag. Ska röntgas om 2 månader om jag inte känner något innan. Sedan ska jag gå utan behandligt tills det på röntgen visar att tumörerna börjar växa igen. Det kan om jag har otur ta någon månad och har jag tur kanske upp till ett år...men jag vågar inte hoppas på för mycket men kanske upp till ett halvår hade varit väldigt skönt. Jag hoppas nu på att jag ska kunna gå lite mer och kanske till och med små promenader med hundarna, det hade varit underbart. MEN det tar nog ett tag innan alla biverkningar av detta cellgift har läkt från kroppen. Har jätte svullna fotleder, speciellt vänstra är jätte tjockt. Hoppas det försvinner snart och även att jag ska gå ner i vikt igen för som jag känner mig nu är jag helt uppsullen...av fetma känns det som. Men börjar jag gå ner så blir jag väl rädd att det är tumörerna som satt igång och växa igen.

Men nu kan jag åka till Malmö,  lilla Tilde och alla andra "barn" som vi har där...de stora alltså! Åka med lättat hjärta och inte behöva oroa mig för att det ska hända något.

I morgon ska jag packa och fixa inför resan på torsdag. Det är alltid en massa saker som ska göras även om vi denna gång bara ska ha Sally med oss. Bonnie, Mocha, Stella och Kinna blir vovvar hos Susanne och Uffe...hoppas de vet vad de gett sig in i fast det är ju bara 4 vovvar och det är nästan inget.

Ja så har ännu en helg gått sin väg. Den har varit väldigt trevlig för Maja och Fredrik kom i fredagskvälll och åkte tyvärr redan i eftermiddags men bättre än inget!! Det är så mycket man vill göra och så mycket men ändå aldrig hinner.  Men vi har pratat, ätit och rotat i skåpen efter bra å ha saker ... bra att passa på och bli av med vissa saker som ändå bara står där till ingen nytta. Behöver de något så är det bara att ta det brukar vi säga så länge det inte är det som vi använder! Denna gång blev det mest dukar som rensades lite i och så ljudböcker som jag lånar ut....för dem vill jag ha tillbaka. En sak som jag inte hittar och som någon lånat är en mätsticka som jag tydligen lånat ut till någon !hundmänniska" och sedan glömt bort...den som lånat har med all säkerhet också glömt bort den. Den måste ha lånats i början på sommaren. Men läser du detta så snälla, säg bra var den är så kan vi hämta den någon gång. Ingen panik på något vis men det är så irriterade när man inte hittar var man gjort av saker.

Rolf tog sina småtjejer med sig  (han kallar Mocha och Sally för det) för att gå en ordentlig tur i skogen efter att han skjutsat Maja och Fredrik till båten. Kristinas ena dotter har även hon varit hemma över helgen. Hon och hennes katt fick åka med in.
Oj nu raderade jag allt jag skrivit....tur det finns en ÅNGRA knapp....SOMNADE....oj va jobbigt det är att man bara gör det hur lätt som helst.

Jag hade en film inspelad som de inte sett,  men idag undrade jag om de hade sett den? Det hade de gjort men jag hade mest gett i från mig en massa konstiga ljud så de förstod att jag sov och det gjorde jag hela filmen! Det är så typiskt mig och när jag inte har sovit ordentligt på em. Då blir det helt hopplöst att hålla sig vaken. Ja nu somnade jag igen, en mickrosömn.... Dessutom värker det väldigt överallt i lederna så det är nog dags att fylla på med piller.....

Har datapratat med Tilde och det är alltid lika roligt. Det händer så mycket med den lilla fröken nu. Hon har fått en massa tänder och kryper runt hur snabbt som helst. Sedan står hon väldigt stadigt men har inte tagit de första stegen på egen hand ännu men det är inte långt borta. Kanske händer det nästa helg när vi hoppas att vi är där nere... Sorry Monica(ska försöka ringa dig i morgon om detta)ni som kommer hit till ön då! Men vi är ju inte helt säkra förrän vi varit hos läkaren på tisdag och fått domen över hur det ser ut på röntgen. Har det gått åt fel håll vet jag inte om jag orkar åka ...men jag känner på mig att det är bra och att det står stilla.

Nej nu vill Bonnie bli utsläppt(ligger och gnäller) och kroppen vill ha mer droger så slut för denna gång!

 

Nu har jag för första gången i livet gjort syltade tomater och ....jag och min glömska hjärna med ett tjockt teflonlager...jag får gå och se vad det heter...Pickles(jag han bara lyfta rumpan från stolen så kom det)

Det ska bli spännande och se om det går att äta sen om några veckor.

Som ni förstår så mår jag mycket bättre och det känns som jag lever igen. Hoppas det nu håller i sig och att jag får ett bra svar på röntgen. För första gången på mycket länge är det gott att äta. Maten har inte varit god på jättelänge men de senaste 2 dagarna har det varit väldigt gott att äta och då menar jag vanlig mat. Hoppas, hoppas det håller tag nu.

Vill passa på att varna er (medan jag kommer ihåg) för majskolvar och hundar!! Det är sött och gott för våra hundar att tugga på MEN de är rena rama självmordet att ge dem dessa avtuggade kolvar. Varje år opereras och många dör på grund av att de inte kommer till veterinär tillräckligt snabbt. Så ge ALDRIG avätna majskolvar!!! Om ni tänker på hur dessa majskort sitter så blir det som fjäll när de är bortätna som funger som en låsning om den kommer ner hel och åt fel håll. Hoppas ni förstår hur jag menar, kolla nästa gång ni äter denna delikatess så klarnar det nog!

Nu sitter jag på min höga pall i köket med datorn på köksbordet och SOMNAR....kan ni fatta, somnar medan jag skriver. Det är ju inte klokt...hur trött kan man bli?!? Tydligen väldigt om man ska se på mig.
Har börjat sy kläder till dockan jag köpte när vi var i Värmland. Har hittills gjort en "jobbingdress" = hur kan hjärnan vända på dessa bokstäver till och med på datorn?? Visst är det konstigt, en sak när man skiver med penna men en helt annan när man skriver på dator/skrivmaskin. Som ni nog förstår ska det vara JOGGINGDRESS + ett par tofflor i filt. Ska nog ta en sväng i trädgården för att få lite sol. Vissa ligger redan på "stekbordet" tänk att de kan vara sådana


"Stekbordet"

livsnjutare. Tur det fläktar lite annars skulle det nog vara  för varmt. Nu orkar jag inte sitta här längre, det "brinner" i ena axeln och ländryggen!!

Så har ännu  en helg sprungit förbi utan att vi märkt något av den...eller lite men inte så mycket som jag hade tänkt! Jag skulle stända lekstugan, skrapa den utanpå och måla den, sedan skulle jag städa lite inne, sy dockkläder till dockan jag köpt som Tilde ska få endel till jul eller kanske inte förän till 2 årsdagen....vi får väl se hur det blir. Lina och Jimmie får nog bestämma när det är dags för en docka.

Ja som ni alla förstår så blev det inte något av vare sig det ena eller andra eftersom jag mått skit och inte förrän idag känt mig någorlunda normal igen.

Pernilla och Robyn kom ut hit för att vi skulle fota de 2 små pojkarna Benji och  Nike till en bok som Springer klubben ger ut var 4 år- Stambok. Först tänkte jag skita i det men så tänkte jag -Va fan, än är jag inte död så vi ska visst ha med något i denna också. Valet har  fallit på Pernillas (eller rättare sagt Robyns) Nike och Kenneths Benji(min halva ingår i honom på något sätt.

Jag brukar inte bli avundsjuk så ofta men nu är jag det lite...både på er som mår bra och er som åker till ett varmare land...det hade varit så skönt för min nu så ömma, värkande kropp! Fy va det är motigt just nu, det känns som jag bra gnäller men det skiter jag i för det gör såååååå ooooonnnnnnnnntttttt...........

Det hjälper inte vad jag än tar så känns det som hela kroppen är full av blåmärken. Tänk er att ni har ett riktigt ömt blåmärke och så drar ni ut det över hela kroppen. 

MEN igår fick jag ett samtal från en mycket glad valpköpare! Aina med Alva hade gått prov i anlagsklass - viltpår. Efter att hon gått ett "provapåspår" i veckan innan! Hur som så anmälde de till domaren att de ville gå och så i går var det då dags. De gick ett prickfritt spår från start till mål och domaren ville sedan köpa Alva...men så mycket pengar finns inte i denna värld svarade matte, men då får det bli en valp efter henne i stället...! Vi får hjälpas åt att meritera henne svarade den imponerade domaren! Hon hade under sina 12 år som domare aldrig sett en bättre, säkrare hund...oj, det ställer hemska krav på fortsättningen!! Men gissa om jag mådde bättre en stund i alla fall. Stella är en fantastik hund och hennes barn verkar inte falla långt från sin mor och dessutom har de en superhund till pappa...vad kan gå fel?? Antagligen mycket men det hoppar vi över eller hur, negativa saker orkar vi inte med, inte just nu i alla fall.

Denna bild fick jag någon gång under våren av Alva när hon och matte varit på tur i skogen.

Nu är det dags för lite kaffe tror jag

Oj vad det svajjar i gårdagens inlägg på slutet speciellt! Förlåt Susanne, jag menar inte att du har dålig kondition på något vis...för det får man ju intrycket av som jag skriver... och sängen ersättas av sängen??!? ...Soffan skulle det nog ha stått på någon av raderna. Ja,ja nu är det ny dag och nytt liv!

Jag har så ömmt i kroppen och jag hoppas att det snart ska bli bättre, men det känns som det är långt borta. Jätte trött och skulle nog helst även idag ligga i sängen. Allt tar emot och känns ömt, ömt och ont!

Har haft ströavbrott här på morgonen men jag hade hunnit värma mig tevatten innan det försvann. Nu har den kommit tillbaka och jag ska nog göra mig en mugg kaffe innan det försvinner igen, man vet aldrig! Mamma gav mig ett bullrecept som lät väldigt gott och enkelt men det får vänta till bättre tider för det orkar jag inte även om det som sagt var enkelt så är nog nästan inget enkelt nog just nu. Medan strömmen var borta satte jag mig med mina fyrfota vänner i en stol med mjuk dyna ute i solen. Ville inte ha in dem i stora rummet med alla deras blöta fötter i soffan eller sängen! Tur att solen var framme och värmde skönt på min värkande kropp. Ska nog ta en kopp kaffe med mig ut i solen och få ännu mer värme. Man får väl passa på medan den finns kvar, solen alltså!! Många verkar åka utomlands i år eller så är det bara jag som har hört att det är flera som gör det för att jag saknar den riktiga värmen från i sommar. Man hör det man vill höra heter det ju!

 

Precis som förr i tiden...fast fotografen var lite skakigare. Som mest var det väl 8 vovvar här på heltid.

Hej å hå! Mycket i helgen fast en trevlig helg men tyvärr allt mer ont. Har så ont i alla leder, mest i knän, fotleder, höfter och axlar. Är inte så roligt att se fram emot detta för jag antar att det är som vanlig och då blir det sämre och sämre...fast jag hoppas det inte är så denna gång. Bortsett detta så har helgen varit både bra och dålig. Fredagskvällen började bra med att Kattis och Tomas kom för en fika och prata hund + en hel del sjukdomar eftersom vi båda är darbbade av "jobbigheter". Men mest blir det hund så klart!

Så kom då lördagen då våra Benji och Nike visades upp för domare och en blivande domare(allt blir petigare då, alla småditaljer gås igenom på ett annat sätt-inte så mycket helhet), de flesta hundar eller om det var alla som mättes...vet inte eftersom jag inte var där. Tyvärr låg våra pojkar på övre gränsen och trotts deras väldigt fina kritiker...Benji hade enligt domaren ett perfekt springerhuvud, med allt som ett huvud skulle ha men som tyvärr blir allt ovanligare! Det och en hel del andra bra saker stod Pernilla och hörde men så kom det -Men tyvärr är han gräns till stor och därför en 2:a idag....där åkte den rullgardingen ner! Samma med Nike som då enligt denna domare var lite mindre...0.5 cm. -Tröstade Pernilla med att man aldrig ska mäta unghundar för de sätter sig i kroppen OM de inte är extrema höghus för då hjälper nog inte ens det. Men med "massa" så som muskler och grövre stommar, hull,  så ändras naturligtvis kroppen både på våra hundar och oss själva...tyvärr när det gäller det sista!

Så var det då gårdagen:
DÅ åkte rullgardinen upp igen: Benji blev 2:a med HP(idag den något mindre av dem-han hade alltså krymt över natten eller så har Nike växt....??) och Nike 3.a men inget HP. Hanen som fick certet dagen innan var en dag senare inte tillräckligt av varken det ena eller andra och var inte tillräckligt elegant när han klev ut i ösregnet som tydligen bara vräkte ner just då...vem vill vara elegant i det läget?? Ska inte en domare kunna se igenom detta eller?? Dessutom hade han påtalat det själv och pga det höll han inne med CK. Detta med hundutställningar är verkligen upp och ner om man inte sattsar allt på det. Mycket har hänt sedan den dag vi började med sprnger för 22 år sedan och jag kan inte tycka att det blivit åt det bättre - tyvärr! Vi som är uppfödare och ofta har många hundar som vi vill visas upp
blir det så klart dyrt men med all den glädje och sammhörighet vi haft med våra trevliga valpköpare så har det varit värt allt. Tänk så många vänner man får genom att vara uppfödare, det är härligt och inget jag skulle byta bort mot något annat....skulle vara min lilla tuffing då i så fall ;-))

Tydligen en väldigt tuff tröja hon har...ibland känner jag att endel är jag gammal eller bara inte med i tiden...eller nått!? Känner igen namnet men inte mer än så!

Helgen avslutades med att Rolf blev uppringd vid 19.tiden av en man som behövde en bra eftersökshund och det är ju Stella som är våran sjärna!(förut var det Selma)nu. De ryckte ut och hon jobbade kanon, husse var såå nöjd även om de inte hittade djuret som gick före in i mörkret. Men trotts dessa så var det väldigt bra arbete från start till slut och nu vet han att hon fungerar även på riktigt. Man vet ju tyvärr inte förrän man får gå på levande djur hur en hund beteer sig. Men hon har ett enormt viltintresse så vi var väl inte oroliga direkt men ändå...som sagt. 

Nu ska jag vila min trötta värkande kropp och hoppas det ska lugna sig lite. Det är jobbigt med cancer i kroppen...

Oj vad det regnar och blåser. Hoppas det avtar till helgen och helst någon dag innan så allt vatten hinner rinna ner och torka upp på marken. Det är nämligen stor hundutställning till helgen och det kommer flera 1000 hundar till Visby. Jag kommer troligen inte ens att orka åka in för att se, känns konstigt. Jag som alltid varit med där...känns det som i alla fall och haft med hundar ...många hundar. Detta år blir ett världsrekorddåligt år för oss på detta område. Men vi har i alla fall med 2 småpojkar som ska lufta sig lite för träningsskull. Robyn ska visa sin egen Nike, hon är jätteduktig och speciellt med tanke på att hon bara är 11 år(fyllde i måndags...och jag glömde fast det var bild i tidningen...hon vet att jag är glömsk som tur är)och jag hoppas hon ska lyckas bra. Mamma Pernilla ska visa Robyns pappas och min Benji...jag äger en liten del av honom men mest är det Kenneths byggjobbarhundkompis. Men det är lite kul för jag tror han känner att jag är lite hans matte för han kommer alltid och gosar lite extra med mig när han är på besök...jag vill tro att han vet att jag är lite matte...är nog inbillning eller så är det för att han kommer ihåg mig från han var valp-vilket nog är mest troligt.

Hur som helst så kommer jag med all säkerhet inte att kunna åka in dit eftersom jag får cellgift i morgon - IGEN...jobbigt eftersom det bara blir jobbigare för varje gång. I går fick jag äntligen röntgentid, den 6 sept.tror jag det var, efter den kommer jag vara jättenervös fram till läkarsvaret. Ser allt bra ut så kommer det bli uppehåll från cellgiftet några gånger så att kroppen får vila. Vad de sedan hittar på får vi veta efter ytterligare en röntgen. Ni förstår hur mycket nervspänning det är hela tiden som en tidsinställd bomb. Fast tidsinställd är nog fel för jag vet ju inte när den kommer att exprodera. Lite mer rysk roulette över det hela!

Nu är det dags för lite vila igen!

Dagen började med stress helt i onödan visade det sig men hur skulle jag veta det! Jag väntade på distriktssköterskan skulle komma för att ta prover inför  behandlingen på torsdag. Jag hade skickat ett sms för 1 vecka sedan och det svarade hon på men när jag skickade ett i morse för att påminna henne -brukar göra så och alltid få svar snabbt-så fick jag inget svar. Ringde då på deras tel.tid men plötsligt var den tiden över och jag fick aldrig svar. Då försökte jag med alla nummer jag kunde hitta men alla hade tel.svarare där man skulle välja en tel.tid som passade och de var för sent eftersom proverna måste skickas på förmiddagen för att det ska hinna bli klara tills i morgon när de ska beställa cellgiftet till på torsdag.
Till slut när klockan var ...mycket så fick jag via kommunväxeln tag i en sköterska som kunde kolla att hon som skulle hit var frisk och på gång hit!

Tänk vad en avstängd telefon kan leda till mycket stress hos en sån som mig...allt hängde ju på att dessa prover blev tagna i rätt tid och ingen kunde jag komma på som kunde köra mig till vårdcentralen eller Visby lasarett. Men en sak lärde jag mig att det går att komma fram till Distriktsköterskan via växeln så nu vet ni också det om ni skulle behöva efter tel.tid.

Efter det åt jag frukost och sedan kom hon som brukar vara här. Bonnie nosade lite mer på henne innan hon gick till sin bädd där hon har koll på vad hon gör med matte. Det var lite svårare att få i nålen i venporten och det har varit svårare och svårare för varje gång. Beror nog på att jag gått upp i vikt ganska mycket på senaste tiden av cellgifterna. Hoppas det ska försvinna lite igen om jag nu får sluta med detta cellgift. Fast jag vill ju inte rasa för mycket eftersom läkaren sa att viktuppgång tyder på att kroppen mår bra och börjar det rasa så är det tecken på att cancern är väldigt aktiv...eller kan, inget går helt av sig självt utan lite beror det så klar på vad jag äter.

Som idag när Mona kom med härliga Napolionbakelser från Bagarn´s i Hemse. För många sådana och man går upp vad man än för sjuk...eller rättare sagt att -Det är inte helt åt helvete för då hjälper nog inte ens bakelser för att få upp vikten. Vi kunde sitta ute i solen men "hjälp" vad det blåste!! Det var våldsamt och blundade man så lät det som vi var vid havet. Alla löven i de stora träden fick det att låta som skummande vågor mot stranden-härligt.

Det är roligt med lite olika inlägg här på bloggen som Conny hon skrev om när jag träffade Rolf för drygt 30 år sedan-herre gud var tog alla dessa år vägen??  Det är några jag saknat här i sommar som skulle komma och hälsa på men jag vet hur det är man hinner inte med allt. Det är ju inte heller billigt att ta sig hit och några har inte kunnat komma på grund av detta. Sedan vet jag hur det är med tonåringar i huset, inte alltid så lätt att få med dem till denna ö en hel semester när kompisar är viktigare än någonsin...vem vill då sitta i en stuga med föräldrar som är från "typ stenåldern"...-Det är inte jag som tycker så utan ungdomar i vissa familjer som vi känner. Sedan är det ju så att sommaren är aldrig så lång som när man var liten. Då han man med så himla mycket, tyckte man i allafall. Nu ska jag vila lite igen, det är något jag varit tvungen att göra stup i ett på sista tiden.

Hur segt kan det bli??... Det värker och värker, vaderna är som stockar och ömmar väldigt. Jag ska ju må som bäst nu men det gör jag inte denna gång. Är det psykiskt eller är det kroppen som börjar tröttna på allt gift som sprutats in i min kropp. Troligen det senare men psyket är så klart även det en bidragande faktor. Jag hoppas det blir sista gången med detta cellgift och att jag kan få vila ett tag utan. Fast helt utan vill jag nog inte vara för då blir det nog kalas för cancercellerna och det tänker jag inte bjuda in dem till. De har haft nog med party i min kropp...dessutom hör jag just på nyheterna att hjärnan ändrats pga att jag haft så hemsk mensvärk under hela mitt "mensfyllda" liv. Men hur hjärnan ändras blev jag inte klok på mer än att den växer i smärtkänsliga delen ...OJ, OJ ...med all min smärta så borde mitt huvud se ut som en super stort vattenmelon...ja jag har rätt stort hatt mått så det är väl mensen det beror på! Nu vet vi alla som har stor skalle att det beror på just mensvärken och ni som har stor skalle utan mensvärk...? Ja vad det då beror på har jag ingen aning om men om ni väntar några år så får ni säket svar på detta också.

NU är den enkla varianten på plats för i fall att den skulle behövas. Jag får ångest bara av att se den, hundgården alltså. Visst är det fåningt och larvigt i störrsta allmänhet men hundgårdar har aldrig varit min grej. Jag kan tycka att det är okej att ha hundar i hundgård för att de troligen har roligare där än att ligga inne men aldrig längre än kanske 6 tim. Men blir det längre som kanske 8-10 tim...nje, det kanske man kan ha vid något enstaka tillfälle.

Nog om detta. Idag har jag ryckningar så jag har tappat saker flera gånger, jätte jobbigt. som tur är har jag inte hållit i något typ kaffe(har inte druckig något ännu...)eller te. Har även gått på tomten och sett ut som ett fyllo så jag är glad att ingen sett mig. Jag har som tur är haft något att hålla mig i så därför har jag inte ramlat omkull. Nu
ska jag fixa lite kaffe för en hel dag utan är ju inte nyttigt eller vad säger du BF?! Det är väl helt otänkbart för dig du som har en konstig idé hon måste nämligen ha kaffe för att kunna somna och det behöver inte jag för bara medan jag skivit dessa rader har jag somnat typ 500 gånger. Så NU går jag!!

Bättre och bättre för varje dag som tur är. I dag gick den första nageln av


Det ser kanske inte värre ut än en glupsk nagelbitare kan åstakomma. Men för mig känns det jättejobbigt och äckligt...ska verkligen alla ramla av så här?! Kanske ännu längre ner. Det känns så oskyddat och konstigt.

För övrigt har vi varit och kollat på spisar för våran lucka till ungnen är lite elak och vill inte alltid gå i lås. Men annars är det inget fel på den. Det känns lite konstigt och onädigt att behöva skrota en annars fullt fungerande spis för att tuckan inte vill vad vi vill. Vi får väl se vad det slutar med.

Vi var till tippen med papper och plast också. Efter det skulle vi köpa med oss något gott till kaffet men AJaj...fiket var STÄNGT så då fick det bli Konsum. Men vad hittade vi där?? Jo 10 äppelmunkar/Bullar som var stenhårda. För övrigt  ger hela butiken ett torrt och urtråkigt intryck. Förstår inte vad det är men man blir inte köpsugen när man är där inne. De har helt misslyckats med att få mig köpsugen och glad när jag är där...kanske är bara jag men det är ju en för mycket hur som helst.

Nu ska jag äta Jordnötsringar och se film om att hämnas på några som skadat.

Å ännu en solig dag och jag fryser ändå....det är konstigt att man kan frysa när det är 24 grader varmt. Men min kropp är ju inte som vanligt så på det viset är det kanske inte konstigt. Jag känner mig som om det är en jättedammsugare som suger mig bakåt i bland, huvudet och hela jag...det snurrar. Vet att allt detta går över men det är ändå jobbigt när det pågår.

Jag har bett Susanne köpa med sig glass och en påse Kina Snacks/ris(min nya pasion i livet)för sedan när hon kommer tillbaka ska hon få Vinbärskaka med glass till kaffet. Hon är alltså ute med hundarna just nu. Sally nästan vrålar när hon kommer. Hon blir helt hysterisk, Sus försöker få henne att sitta och koppla av innan hon får gå utanför dörren men det sitter hårt ...hon är så på! Vi hoppas att hon ska lugna ner sig till slut för annars blir det inga jaktprov för hennes del.

Jag gillar inte när hundar blir stressiga, inte människor heller för den delen. Stress är för det mesta dåligt även om det i små mängder kan vara bra att ha.

Nu sitter jag här och somnar.... DET är KONSTIGT eller hur?! HUR KAN man sitta och bara somna helt plötsligt. Pratade med min onk.läkare om det och han sa att det var ett typiskt symtom på detta cellgift.. Så för honom var det inte alls konstigt. Jag skulle bara akta mig så jag inte hade hett kaffe eller te som jag häller över mig. Nu ska jag lägga ut dynor i stolarna så jag kan sitta här ute med min ömma kropp.
För sitta utan dyna går inte...ja då måste jag i så fall sitta på kläder eller bara sitta en liten, liten stund.

Glädjande besked!! En av mina läkare ringde och rapporterade att cellgiftet gjort nytta! En av de runt 10 tumörerna i levern var helt borta och en hade krymt så nu vet vi att det gjort nytta. Härligt - så nu blir det fortsatt behandling med detta cellgift - Taxotere- i kanske 3 kurer till. Nästa är i morgon och tyvärr så har kroppen blivit sämre och sämre för varje gång men när läkaren frågade om jag orkade fortsätta svarade jag - Med det resultatet orkar jag ALLT!!! Hon förstod hur jag menade men OM jag tyckte det var för jobbigt kunde de kanske hitta något annat... MEN det vill inte jag utan nu kör vi på med detta så länge de tycker och sedan behöver väl kroppen kanske få vila lite för att hämta sig.

Har inte haft så bra provsvar på senare tid, Immunförsvaret har varit i väldigt dåligt eller snarare inte funnits alls. Men jag har lyckats hålla mig frisk ändå som tur är och tandläkaren lyckades fixa allt utan att det hände något. Jag fick några dagare pencillin för säkerhetsskull och det gjorde väl sitt till att det gick bra.

I går kom Tilde och det gör att man orkar ännu mer! Den härliga ungen gör mig lycklig bara av att man tittar på henne. Hon har fått 3 tänder som hon gillar att visa upp. Hon har lärt sig en väldigt fin grimage som inte föräldrarna tycker är till hennes fördel, hon ser lite halvgalen ut när hon gör den. Jag ska se om jag hinner fånga den på bild - allt går ju så fort och jag är inte världens snabbaste. Jag blir bara lycklig när jag ser henne med eller utan grimager.

Nu måste jag sluta för de ska komma och spruta mot myror och getingar...hoppas jag!

Ja så har jag varit på röntgen idag och det gick bra. En ny sköterska var det på onkologen och hon var väldigt duktig på att skicka. Hon satt länge, länge och klappade på handen och till slut så sa hon att ny kör vi! Det funkade direkt och hon fick även i en rosa nål som är den de vill ha i första hand. Den nål de sätter ska helst hålla för ett så hort tryck som kontrasten funkar  och det gör inte så mycket om den skulle gå sönder  redan innan. Hur som så kom de in i ådran ordentlligt utan att den sprack.

Efter denna pers så gick vi tillbaka till röntgen med rullstolen vi lånat där( alla var upptagna när vi kom).

Nu har jag suttit och somnat flera gången med kaffemuggen i händerna, ren tur att jag inte tippat ut allt.
-

NU ska jag lägga mig för ögonen går inte att hålla uppe!!!

---

Jag kanske skulle läsa igenom saker innan jag lägger ut dem...inte bara trycka på tangenterna utan att se VAR jag har fingrarna!
Ni som hunnit läsa vad jag skrev förut fick sig nog en funderare i HUR mycket jag redan sov innan jag började skriva.

Jag var väldigt trött i går efter våran(Susanne och jag) tur till stan. Men allt gick bra och jag fick klartecken för att laga den senaste av trasiga tänder. Fast mitt immunförsvar är väldigt dåligt, därför får de bara laga, inget mer och dessutom ska jag be om en penicillinkur i förebyggande syfte.

Vädret är fortfarande soligt och väldigt varmt. Jag mår väldigt bra av det men många gör det inte. Både mina föräldrar och svärmor mår illa av denna värme som verkar vilja stanna över vårt avlånga land.
Lite regn skulle inte skada för allt brinner upp. Våran förut så gröna gräsmatta är nu helt brun och det bara knastrar när man går på den.

Nu ska jag vattna mina krukor lite så att dessa kan få blomma och liva upp det torra lite.