Sommar och sol men smolk...
Nu är det verkligen sommar på riktigt. SÅ härligt varmt och skönt. Fast i bland blir det lite mycket av det goda, men jag tänker inte klaga för detta har jag väntat och längtat efter hela kalla vintern. Vi har som tur är valmöjligheter med skugga, sol, vind....
Jag har haft det jobbigare än tidigare efter denna omgång av cellgiftet. Jag är så fruktansvärt öm i hela överkroppen och kortisonet börjar ge mig röda prickar lite överallt och de svider som sår. Har inte haftså mycket i ansiktet förut men denna gång kommer det smygande mer och mer även där. Näsan fick förra gången men nu såg jag att det kommer lite överallt i ansiktet. På skallen är jag väldigt prickig och "svidig", det känns in alls skön.
Idag har jag haft besök av Mona som kom cyklande hit med jordgbbar och grädde! Vi festade under lönnen och Susanne kom också efter promenaden med hundarna. Vi hade det väldigt skönt men även detta tog slut även om jag vet att inget varar för evigt! Där hade jag kunnat legat länge ....trevligt sällskap och goa gubbar! Kan man få det mycket bättre?!
Så här såg det ut i midsommar men även idag! Lätt att göra en repris för det är så skönt.
Nu kom Maja och Fredrik så då har jag inte tid med någon dator...
Men denna lilla jordgubbsknapp hittade jag i gubbarna som vi fick levererade av svärmor idag. Jag var bara så skakig så det blev lite suddigt. Det gick bara inte att få till det, så irriterande.
Jag har haft det jobbigare än tidigare efter denna omgång av cellgiftet. Jag är så fruktansvärt öm i hela överkroppen och kortisonet börjar ge mig röda prickar lite överallt och de svider som sår. Har inte haftså mycket i ansiktet förut men denna gång kommer det smygande mer och mer även där. Näsan fick förra gången men nu såg jag att det kommer lite överallt i ansiktet. På skallen är jag väldigt prickig och "svidig", det känns in alls skön.
Idag har jag haft besök av Mona som kom cyklande hit med jordgbbar och grädde! Vi festade under lönnen och Susanne kom också efter promenaden med hundarna. Vi hade det väldigt skönt men även detta tog slut även om jag vet att inget varar för evigt! Där hade jag kunnat legat länge ....trevligt sällskap och goa gubbar! Kan man få det mycket bättre?!
Så här såg det ut i midsommar men även idag! Lätt att göra en repris för det är så skönt.
Nu kom Maja och Fredrik så då har jag inte tid med någon dator...
Men denna lilla jordgubbsknapp hittade jag i gubbarna som vi fick levererade av svärmor idag. Jag var bara så skakig så det blev lite suddigt. Det gick bara inte att få till det, så irriterande.
Nu är man förgiftad
Så har vi, jag och Susanne tillbringat dagen i Visby. Det låter nog roligare än det är...var fast lite kul har vi ju också! För det första så ville de ha in mig tidigare än vad som var bestämt och det passade oss bra. Jag har ju lite mer ork på förmiddagen och vi bestämde oss för en tur på Maxi. Där var vi strax efter 9 och då skulle vi vara typ ensamma där hade vi tänkt....men icke. Parkeringen var full och som tur är har jag mitt p-kort och fick den sista av dessa parkerningar.
Väl där inne var det inte så trångt förän vi kom till kassan....30 min i kö!
Fick ringa och säga att vi nog blev lite sena men vi klarade oss med 5-10 min så det var okej. Där fick jag Zometa och sedan på med is vantar + sockor. De skulle på en stund innan de startade cellg.droppet. Det funkade bra och vi fortsatte enligt planen och efter halvtid med "giftet" bytte de till nya sockor och vantar, då gjorde det jävligt ont...trodde inte jag skulle stå ut, speciellt som Susanne stack en sväng på stan och sköterskan hade lite annat att ta hand om än mig. Men då kom jag på att om jag får en tv så kanske det hjälper lika bra som att jag har någon att prata med och det hjälpte! Hem till gården hjälpte mig igenom den värsta smärtan som satt i tår och hela händerna.
Det är en hemske smärta, ja ni som förfryst era fingrar eller tår vet vad jag pratar om. Sedan ska man ha dem på tills det töat upp helt.
Så nu har jag en helg att se fram emot med diverse smärtor, kortison-speed(16 tabletter morg+kväll) Det är direkt på och av med denna dunderdos, det ska göra att svulnader runt leder och ben inte ska ge mig allt för svåra smärtor.
Nu har Lina och Maja m.familjer bestämt när de ska komma och även Bengan och A-L som kommer med sin nya vovve...en Bracco Italiano, det ska bli jättespännande att se.
Sedan åker vi till Filipstad om det inte blir kaos efter svaret på nästa röntgen. Skulle så himla gärna velat åka upp till Birgitta m.familj och min morbror i norr men till det finns ingen ork i nuläget och tyvärr lär det väl inte bli bättre om det inte sker ett under.
Blir ingen ork till Skåneresa heller i sommar men om jag får fortsätta med denna behandling så kanske jag kan orka framöver med något...men det får vi se.
Allt kretsar runt röntgen och svaret av denna.
Hoppas alla får en härlig Midsommar! Vi ska vara hemma och ta det lugnt med en jordgubbstårta gjord av KÖPEBOTTEN....nästa katastrof...har aldrig hänt förut men allt ska någon gång vara den första!
Väl där inne var det inte så trångt förän vi kom till kassan....30 min i kö!
Fick ringa och säga att vi nog blev lite sena men vi klarade oss med 5-10 min så det var okej. Där fick jag Zometa och sedan på med is vantar + sockor. De skulle på en stund innan de startade cellg.droppet. Det funkade bra och vi fortsatte enligt planen och efter halvtid med "giftet" bytte de till nya sockor och vantar, då gjorde det jävligt ont...trodde inte jag skulle stå ut, speciellt som Susanne stack en sväng på stan och sköterskan hade lite annat att ta hand om än mig. Men då kom jag på att om jag får en tv så kanske det hjälper lika bra som att jag har någon att prata med och det hjälpte! Hem till gården hjälpte mig igenom den värsta smärtan som satt i tår och hela händerna.
Det är en hemske smärta, ja ni som förfryst era fingrar eller tår vet vad jag pratar om. Sedan ska man ha dem på tills det töat upp helt.
Så nu har jag en helg att se fram emot med diverse smärtor, kortison-speed(16 tabletter morg+kväll) Det är direkt på och av med denna dunderdos, det ska göra att svulnader runt leder och ben inte ska ge mig allt för svåra smärtor.
Nu har Lina och Maja m.familjer bestämt när de ska komma och även Bengan och A-L som kommer med sin nya vovve...en Bracco Italiano, det ska bli jättespännande att se.
Sedan åker vi till Filipstad om det inte blir kaos efter svaret på nästa röntgen. Skulle så himla gärna velat åka upp till Birgitta m.familj och min morbror i norr men till det finns ingen ork i nuläget och tyvärr lär det väl inte bli bättre om det inte sker ett under.
Blir ingen ork till Skåneresa heller i sommar men om jag får fortsätta med denna behandling så kanske jag kan orka framöver med något...men det får vi se.
Allt kretsar runt röntgen och svaret av denna.
Hoppas alla får en härlig Midsommar! Vi ska vara hemma och ta det lugnt med en jordgubbstårta gjord av KÖPEBOTTEN....nästa katastrof...har aldrig hänt förut men allt ska någon gång vara den första!
Hjärnstillestånd!
Oj, oj så stilla det kan stå där uppe! Kunde inte komma på mitt lösen till att komma in här, men till slut damp det ner och gick vidare till mina kalla fingrar. Det blir väldigt ofta stopp i mitt minne, även om vissa saker aldrig försvinner som till ex. 1632 och då är det inte slaget vid "Lytsen"(vet inte hur det stavas och orkar inte ta reda på det heller) som jag tänker på utan någons kod vid ett visst tillfälle...men jag tror den är bytt för länge sedan men jag tänker ändå inte säga vem eller vad det var men det är många år sedan och varför sitter det kvar?? när inget annat VIKTIGT vill stanna!
Idag har jag varit och gjort ett stort hål i min tandrad...men det ska inte synas...hoppas jag! Just nu är det ett stort hål rätt upp i tandköttet men det ska väl läka snabbt hoppas jag. Ska tillbaka på onsdagmorgon för att laga ett lite hål också. Bäst att fixa allt så kanske det håller sig ett tag framöver. Hoppas nu bara att jag har bra läkkött och ben...fast i det fallet ska det väl inte ha gjort något större ingrepp. Det heter annars att Zometa som jag får för skelettet kan fördröja läkning i ben så jag hoppas att det inte ska påverka något i detta fall. Tandläkaren beskrev kontakten mellan käkbenet och tandrötterna mer som små fina trådar som finns som koppning mellan dessa.
Men som sagt så ska jag tillbaka på onsdag och då får han se att allt ser bra ut. För övrigt har jag äntligen fått min bänk för blommor på sommaren och för hundarna på resten av året. Den står där vi haft lastpallar för hundarna att ligga på och som även den har varit full av blommor på sommartid. Så i midsommar ska han nog snickra på trappan(upp till garageövervåningen) som ska bli ny inför sommaren och alla som vill komma på besök här. Det kan vara bra att ha garagerummet som extra även om det är fullt av möbler men sängplatser finns det ändå.
På torsdag är det dags för min 3:dje cellgiftsbehandling. Sedan ska jag på röntgen den 7 juli...tror jag och sedan till läkaren den 20 och få svar på hur det ser ut. Som tur är har vi då fått besök som ska stanna hela veckan och det ger mig annat att tänka på. Annars har jag nog väldigt lätt att gräva ner mig när det är dags för kanske jobbiga svar. Men vi får tro och hoppas att allt har stannat upp och att jag får fortsätta med detta cellgift ett tag till.
Nu ska jag nog ta och lägga mig och sova en lång natt till. I går vilade jag inte och det resulterade i att efter middagen började jag må illa och var jättetrött. Därefter var det inte mycket med tant Jakobsson - hon kräktes ungefär som när BF och Marie "Grebe" fick ta hand om mig efter jag fått en kraftig stråling på tarmar...eller rättare sagt på rygg och höft men tarmarna låg liksom i vägen och fick lite mer än de tålde och då blev det oxå jättekräkatack. Ja så blev det och när det äntligen avtog så somnade jag och efter några timmar hjälpte Rolf mig upp till övervåningen och riktiga sängen-sov i 14 timmar. Så nu vet jag att det inte är så lyckat att strunta i vilan...hur fåningt onödigt det än kan tyckas vara...
Idag har jag varit och gjort ett stort hål i min tandrad...men det ska inte synas...hoppas jag! Just nu är det ett stort hål rätt upp i tandköttet men det ska väl läka snabbt hoppas jag. Ska tillbaka på onsdagmorgon för att laga ett lite hål också. Bäst att fixa allt så kanske det håller sig ett tag framöver. Hoppas nu bara att jag har bra läkkött och ben...fast i det fallet ska det väl inte ha gjort något större ingrepp. Det heter annars att Zometa som jag får för skelettet kan fördröja läkning i ben så jag hoppas att det inte ska påverka något i detta fall. Tandläkaren beskrev kontakten mellan käkbenet och tandrötterna mer som små fina trådar som finns som koppning mellan dessa.
Men som sagt så ska jag tillbaka på onsdag och då får han se att allt ser bra ut. För övrigt har jag äntligen fått min bänk för blommor på sommaren och för hundarna på resten av året. Den står där vi haft lastpallar för hundarna att ligga på och som även den har varit full av blommor på sommartid. Så i midsommar ska han nog snickra på trappan(upp till garageövervåningen) som ska bli ny inför sommaren och alla som vill komma på besök här. Det kan vara bra att ha garagerummet som extra även om det är fullt av möbler men sängplatser finns det ändå.
På torsdag är det dags för min 3:dje cellgiftsbehandling. Sedan ska jag på röntgen den 7 juli...tror jag och sedan till läkaren den 20 och få svar på hur det ser ut. Som tur är har vi då fått besök som ska stanna hela veckan och det ger mig annat att tänka på. Annars har jag nog väldigt lätt att gräva ner mig när det är dags för kanske jobbiga svar. Men vi får tro och hoppas att allt har stannat upp och att jag får fortsätta med detta cellgift ett tag till.
Nu ska jag nog ta och lägga mig och sova en lång natt till. I går vilade jag inte och det resulterade i att efter middagen började jag må illa och var jättetrött. Därefter var det inte mycket med tant Jakobsson - hon kräktes ungefär som när BF och Marie "Grebe" fick ta hand om mig efter jag fått en kraftig stråling på tarmar...eller rättare sagt på rygg och höft men tarmarna låg liksom i vägen och fick lite mer än de tålde och då blev det oxå jättekräkatack. Ja så blev det och när det äntligen avtog så somnade jag och efter några timmar hjälpte Rolf mig upp till övervåningen och riktiga sängen-sov i 14 timmar. Så nu vet jag att det inte är så lyckat att strunta i vilan...hur fåningt onödigt det än kan tyckas vara...
Flera dagar
Nu har det gått flera dagar sedan jag skrev sist. Har helt enkelt inte haft ork med datorn...men nu tänkte jag skiva några rader. Bonnie har fortfarande lite förhöjd temp, precis som matte...men jag har försökt förklara för henne att hon inte behöver vara och göra samma saker som mig men....det verkar gå av sig självt.
Hon är piggare och äter bättre men sover mer än vanligt och vill alltid vara där jag är - vilket hon ville även förut men är nu ännu mer. Jag hoppas att tempen ska försvinna helt, ja blir normalt alltså!
Själv har jag mått rätt bra denna helg när Bonnie svarade lite på pencillinet kunde jag slappna av. Har bakat lite, planterat och målat 2 gamla trädgårdsstolar. Sedan fick jag så himla ont i ryggen och det har suttit i efter detta. Men det var det värt, jag måste ju få göra något jag också. Bara sitta och titta på hur andra jobbar det kan jag roa mig med sedan när jag inte alls har något att välja på. Vila kan man göra i graven brukar många säga och lite så känner jag.
Rolfs rygg är lite bättre och behövde inga fler behandligar enligt kiropraktorn som han var hos förra veckan. Så vi får väl hoppas det håller sig. Själv bet jag loss amalgamet i min trasiga tand men det verkar vara tätt neråt så jag väntar till måndag när jag fått tid både till Karin - tandhyg. och Magnus -tandläkaren som får fixa tanden på bästa sätt. Det käns inget av varken kallt/varmt/sött eller annat när jag testat. När det inte känns mer än så kan det väl inte hända så mycket tills på måndag. Jag ska helst inte göra något där ännu utan väntar tills det är bättre immunförsvar i min kropp efter cellgiftet. Sedan blir det är det dags för dos nr 3 på torsdagen före midsommar. Om inte de ändrar den behandligen till efter helgen. Sedan blir det röntgen veckan därpå och efter det träffa läkaren och få svar på om levertumörerna stannat upp eller om de fortsatt växa. Det kommer bli en fruktansvärt jobbigt svar att vänta på! Då får allt Rolf följa med mig och hålla handen. Tilde är ju inte här denna gång...tror jag inte i allafall.
Hon är piggare och äter bättre men sover mer än vanligt och vill alltid vara där jag är - vilket hon ville även förut men är nu ännu mer. Jag hoppas att tempen ska försvinna helt, ja blir normalt alltså!
Själv har jag mått rätt bra denna helg när Bonnie svarade lite på pencillinet kunde jag slappna av. Har bakat lite, planterat och målat 2 gamla trädgårdsstolar. Sedan fick jag så himla ont i ryggen och det har suttit i efter detta. Men det var det värt, jag måste ju få göra något jag också. Bara sitta och titta på hur andra jobbar det kan jag roa mig med sedan när jag inte alls har något att välja på. Vila kan man göra i graven brukar många säga och lite så känner jag.
Rolfs rygg är lite bättre och behövde inga fler behandligar enligt kiropraktorn som han var hos förra veckan. Så vi får väl hoppas det håller sig. Själv bet jag loss amalgamet i min trasiga tand men det verkar vara tätt neråt så jag väntar till måndag när jag fått tid både till Karin - tandhyg. och Magnus -tandläkaren som får fixa tanden på bästa sätt. Det käns inget av varken kallt/varmt/sött eller annat när jag testat. När det inte känns mer än så kan det väl inte hända så mycket tills på måndag. Jag ska helst inte göra något där ännu utan väntar tills det är bättre immunförsvar i min kropp efter cellgiftet. Sedan blir det är det dags för dos nr 3 på torsdagen före midsommar. Om inte de ändrar den behandligen till efter helgen. Sedan blir det röntgen veckan därpå och efter det träffa läkaren och få svar på om levertumörerna stannat upp eller om de fortsatt växa. Det kommer bli en fruktansvärt jobbigt svar att vänta på! Då får allt Rolf följa med mig och hålla handen. Tilde är ju inte här denna gång...tror jag inte i allafall.
I hatten!
Jag sitter just nu på kökssoffan (torsdag)med en Bonnie som har 41 i feber. Hon började bli dålig i går när jag skulle till stan och träffa läkare...så typiskt när man aldrig har något annat annars.
Så nu har jag pratat med veterinären och hon har gett oss en tid mitt på dagen. Rolf får jobba i fatt sitt i kväll och några dagar framöver. Jobbigt när man inte klarar sig själv...speciellt när man alltid varit van att fixa saker själv. Sa till läkaren i går att jag har svårt att acceptera att jag inte orkar som förut. Men det är nog ett vanligt beteende och blir nog kanske värre ju äldre man är...kanske.
Läkaren sa att jag skulle vila när kan kände för det och rätta mig efter kloppens signaler. Mina fingrar såg ännu rätt fina ut mot hur de brukar kunna bli av detta cellgift. Mina tummar är mest drabbade av cellgiftet och risken finns att man till slut tappar nageln. Alla små sår skulle man vårda önt för de kan bli livshotande, det är genom dessa man kan få en infektion som blir svår att stoppa. Så handskar var ett måste vad man än gör och smörja händerna ofta, ofta. Gärna ha en liten tub med sig i väskan. Det har jag redan men bra att man blir påmind om hur viktigt det är. Vad är det man brukar säga... man ska inte förakta små sår och fattiga vänner!
Vi åkte till veterinären och hon tog alla möjliga prover och röntgade för att kolla efter förändringar och ev.spridningar till lungorna av de tumörer hon fått sista 6 mån på ena sidan(sitter som en klump med tumörer på ena sidan av buken)och som troligen är av elak art. Men allt såg så jättefint ut, alla prover var topp och hon var väldigt fascinerad av hur fin hon var för att vara 12 år. Så välhållen ;-) alltid roligt att höra, då har man gjort något rätt i vården av de fyrbenta!
Extra roligt är det ju för att hon är uppföd av oss själva och att hon är både mormor/farmor och mormorsmor/farmorsfarmor - hoppas hon ska ge sina goda gener till dessa så de lever länge och får vara friska. Vi kan inte komma på om hon varit till veterinär någon gång....jo en för ca.2 år då vi kollade hennes då enda tumörknöl i en tutt. Då röntgade de även då lungerna och allt såg fint ut och därför struntade vi i att operera henne eftersom hon var så pass gammal (då 10 år)men det kanske vi skulle ha gjort...nej det hade nog bara startat växten ännu tidigare.
Hemma igen gick vi till vila och husse åkte till Kiropraktorn och därefter till sin plattsättning som är lite brådis med. Sedan sov vi i soffan och när husse kom hem gick vi alla och sov på riktigt. Jag var så fruktansvärt trött, helt vansinnigt trött.
Bonnies temp var 39, 2 när vi tog sista kvällstempen.
Idag är det fredag och jag är fortfarande lika trött...är väl både cellgiftet och Bonnie(psykiskt) som påverkar. I morse hade hon 39,7 och nyss tog jag igen 38,9 så det går åt rätt håll. Hoppas vet.tycker det är okej nedgång. Ska ringa och rapportera i kväll.
För övrigt har jag inte gjort mycket mer än pratat lite i telefon och sovit. Ändå är det dags att vila igen...beror nog på att jag bara suttit och sovit - behöver lägga mig ner! Jag satt och drack kaffe på kökssoffan ...å sov! Det är ofattbart att JAG kan sitta och sova, jag som aldrig har förstått att man kan sitta och sova. Man lär sig förstå saker här i livet eftersom och det är väl så livet är menat att vara =lära sig eftersom.
Sally och Mocha har bara kutat ut och in för att inte missa Susanne när hon kommer. De fattar tydligen inte att hon hämtar dem genom att gå in genom dörren och inte något annar.
Har förberett för utbakning av Pizza. Det blir en variant med bacon, oliver och banan - det är jättegott om man gillar stekt banan. Vi bakar nästan alltid våra pizza själva för att det finns ingen god variant här på Hemse sedan Duses livs slutade baka! De skulle gärna fått starta pizzabageri, det skulle ha gått jättebra men tydligen är det ingen som nappat på det. Jag hade nog kunnat tänka mig att driva en sådan sak om jag varit frisk. Våran egen är ungefär i köp-pizza kvalitet ...fast lite mer fyllning och lite godare.
Mitt huvud har blivit rödprickigt av kortison....och inte bara huvudet utan NÄSAN också! Hoppas verkligen inte det blir värre! Brukar tydligen vara vanligt att det blir rött just på huvud och sedan på bröstet/dokoltaget som hon sa min läka. Det har börjat klia lite...får nog ta på lite Aloevera, det brukar svalka. Nej nu kommer ju snart Rolf och jag som skulle vila LIGGANDE en stund. Bäst att stänga detta för en stund.
Rubriken blev ju inte rätt! I hatten?? Vilken hatt?! Jo Birgitta har gjort en jättefin hatt till sitt barnbarn Elsa och den skulle jag skriva om men spårade ur och det blev inget om den. Hon frågar i inlägg om jag kanske vill ha en och varför inte. Det skulle väl vara bra att ha som lite solskydd och kanske dölja det prickiga huvudet. Så till BF - har du lust så ...men den måste vara större för jag är en riktig tjockskalle!!
Så nu har jag pratat med veterinären och hon har gett oss en tid mitt på dagen. Rolf får jobba i fatt sitt i kväll och några dagar framöver. Jobbigt när man inte klarar sig själv...speciellt när man alltid varit van att fixa saker själv. Sa till läkaren i går att jag har svårt att acceptera att jag inte orkar som förut. Men det är nog ett vanligt beteende och blir nog kanske värre ju äldre man är...kanske.
Läkaren sa att jag skulle vila när kan kände för det och rätta mig efter kloppens signaler. Mina fingrar såg ännu rätt fina ut mot hur de brukar kunna bli av detta cellgift. Mina tummar är mest drabbade av cellgiftet och risken finns att man till slut tappar nageln. Alla små sår skulle man vårda önt för de kan bli livshotande, det är genom dessa man kan få en infektion som blir svår att stoppa. Så handskar var ett måste vad man än gör och smörja händerna ofta, ofta. Gärna ha en liten tub med sig i väskan. Det har jag redan men bra att man blir påmind om hur viktigt det är. Vad är det man brukar säga... man ska inte förakta små sår och fattiga vänner!
Vi åkte till veterinären och hon tog alla möjliga prover och röntgade för att kolla efter förändringar och ev.spridningar till lungorna av de tumörer hon fått sista 6 mån på ena sidan(sitter som en klump med tumörer på ena sidan av buken)och som troligen är av elak art. Men allt såg så jättefint ut, alla prover var topp och hon var väldigt fascinerad av hur fin hon var för att vara 12 år. Så välhållen ;-) alltid roligt att höra, då har man gjort något rätt i vården av de fyrbenta!
Extra roligt är det ju för att hon är uppföd av oss själva och att hon är både mormor/farmor och mormorsmor/farmorsfarmor - hoppas hon ska ge sina goda gener till dessa så de lever länge och får vara friska. Vi kan inte komma på om hon varit till veterinär någon gång....jo en för ca.2 år då vi kollade hennes då enda tumörknöl i en tutt. Då röntgade de även då lungerna och allt såg fint ut och därför struntade vi i att operera henne eftersom hon var så pass gammal (då 10 år)men det kanske vi skulle ha gjort...nej det hade nog bara startat växten ännu tidigare.
Hemma igen gick vi till vila och husse åkte till Kiropraktorn och därefter till sin plattsättning som är lite brådis med. Sedan sov vi i soffan och när husse kom hem gick vi alla och sov på riktigt. Jag var så fruktansvärt trött, helt vansinnigt trött.
Bonnies temp var 39, 2 när vi tog sista kvällstempen.
Idag är det fredag och jag är fortfarande lika trött...är väl både cellgiftet och Bonnie(psykiskt) som påverkar. I morse hade hon 39,7 och nyss tog jag igen 38,9 så det går åt rätt håll. Hoppas vet.tycker det är okej nedgång. Ska ringa och rapportera i kväll.
För övrigt har jag inte gjort mycket mer än pratat lite i telefon och sovit. Ändå är det dags att vila igen...beror nog på att jag bara suttit och sovit - behöver lägga mig ner! Jag satt och drack kaffe på kökssoffan ...å sov! Det är ofattbart att JAG kan sitta och sova, jag som aldrig har förstått att man kan sitta och sova. Man lär sig förstå saker här i livet eftersom och det är väl så livet är menat att vara =lära sig eftersom.
Sally och Mocha har bara kutat ut och in för att inte missa Susanne när hon kommer. De fattar tydligen inte att hon hämtar dem genom att gå in genom dörren och inte något annar.
Har förberett för utbakning av Pizza. Det blir en variant med bacon, oliver och banan - det är jättegott om man gillar stekt banan. Vi bakar nästan alltid våra pizza själva för att det finns ingen god variant här på Hemse sedan Duses livs slutade baka! De skulle gärna fått starta pizzabageri, det skulle ha gått jättebra men tydligen är det ingen som nappat på det. Jag hade nog kunnat tänka mig att driva en sådan sak om jag varit frisk. Våran egen är ungefär i köp-pizza kvalitet ...fast lite mer fyllning och lite godare.
Mitt huvud har blivit rödprickigt av kortison....och inte bara huvudet utan NÄSAN också! Hoppas verkligen inte det blir värre! Brukar tydligen vara vanligt att det blir rött just på huvud och sedan på bröstet/dokoltaget som hon sa min läka. Det har börjat klia lite...får nog ta på lite Aloevera, det brukar svalka. Nej nu kommer ju snart Rolf och jag som skulle vila LIGGANDE en stund. Bäst att stänga detta för en stund.
Rubriken blev ju inte rätt! I hatten?? Vilken hatt?! Jo Birgitta har gjort en jättefin hatt till sitt barnbarn Elsa och den skulle jag skriva om men spårade ur och det blev inget om den. Hon frågar i inlägg om jag kanske vill ha en och varför inte. Det skulle väl vara bra att ha som lite solskydd och kanske dölja det prickiga huvudet. Så till BF - har du lust så ...men den måste vara större för jag är en riktig tjockskalle!!
Kakor
Idag har jag fyllt på kakburken i frysen...det blev några "vofflor" som man sedan lägger grädde med vaniljsocker i mellan och som pricken över ...pudrar man lite florsocker över. Det är min mormors gamla recept och mamma gjorde dem ofta om någon bokat in sig på besök. Gjorde en sats för ett tag sedan och de tog slut lite för fort. Naturligtvis bränd(brukar annars hålla mig till "klick"kakor)men det var bara en som inte ansågs ätbar av mig men det fanns andra som mer än gärna tyckte den var ätbar!
Medan jag höll på med detta kände jag hur det snurrade och gungade...varför??...kanske för att jag är sjuk?? Jag sjuk? Varför har jag så svårt att acceptera att jag inte är frisk och att jag inte kan göra allt som vanligt, speciellt när jag fick cellgift för några dagar sedan?! Blir trött på mig själv, ibland undrar jag om jag är dum i huvudet på riktigt! Hur som så gick jag och vilade så fort jag fått ut sista plåten(Blev bara 3)på huvud i sängen en stund. Så fort jag orkade var jag på benen igen och då ut med vovvar i trädgården för att lufta dem lite så jag kunde få lägga mig för att vila på riktigt. Gick en runda i gråvädred som det varit mycket av idag. Solen har bara tittat fram små, små korta stunder denna dag. Det var rätt okej ändå fast jag var iklädd lite för mycket + hatt för jag har blivit så frusen om huvudet. Stackars er som aldrig har något hår! Det är väldigt skillnad att vara utan, väldigt kallt och dragit. Det är sådant man inte tänker på annars men så är det. De brukar väl säga att 60 proc.av värmen går ut genom huvudet så det är därför så viktigt att man har mössa när kylan kommer.
Jag gick med "bajsplockaren" en tur runt och sedan plockade jag lite i förrådet, där finns oxå mycket att göra om man har tid och lust. Men jag hade varken det ena eller andra idag.
Såg Hem till gården och därefter blev det sängen och bokskiva. Somnade nog rätt på en gång och vaknade av att jag mådde så illa och hade hemsk halsbränna. Försökte koppla bort det men det gick inte. Upp och tog Primperad mot illamåendet men det hjälpte inte och hundarna började tjata om att de ville ha mat. Bonnie var värst, när hon börjar så ger hon sig aldrig! Till slut gick jag gå upp och började göra i ordning men då kom Rolf och tog över. Jag störtade i sängen igen men var nästan lika snabbt uppe igen och kräktes. Efter det kändes det lite bättre och jag kunde somna en stund. Sov väl i 1 tim och därefter kändes det mycket bättre även om halsbrännan inte vill riktigt släppa. Ska ta upp det med läkare i morgon.
Har även idag den onda huden, det är inte ett dugg bättre. Det måste ha något med lymfkörtlarna att göra men man har väl inte körtlar under hela huden...för det gör ont hela vägen från hårfäste och ner till midjan ungefär. Hur det nu är så är det ont och jobbigt. ingen får komma för nära mig och Sally som alltid ska hoppa upp i sängen och ställa sig med framtassarna i magen ...AJA AJ...det gör vansinnigt ont och sover man när hon kommer hinner man liksom inte med! Gissa om jag skrek när hon hamnade där!!
Nu ska jag lägga mig igen, för typ 10 gången idag! Men nu är det på riktigt med nyborstade tändet...de jag har kvar. Har ett skelett till kindtand...det har hänt i helgen. Alla sidor av tanden har ramlat bort och kvar är en "gammalgam" som ett svart monster reser den sig där inne i mörkret. Jag har alltid sagt att tänderna ska jag aldrig pruta på, de ska lagas MEN i detta läget tror jag inte jag har lust att lägga många tusenlappar på en tand som inte syns och jag klara mig nor bra utan...tror jag. Skulle ringa tankläkaren idag men hade bestämt mig för att vänta tills jag pratat med min läkare eftersom det är så många regler för när, var och om. Har nämligen hört att det inte läker om man gör några större ingrepp i benet...käken och sånt skit vill man inte råka ut för, det räcker så bra med det som är.
Nej NU är det helt klart dags för att sova!
Medan jag höll på med detta kände jag hur det snurrade och gungade...varför??...kanske för att jag är sjuk?? Jag sjuk? Varför har jag så svårt att acceptera att jag inte är frisk och att jag inte kan göra allt som vanligt, speciellt när jag fick cellgift för några dagar sedan?! Blir trött på mig själv, ibland undrar jag om jag är dum i huvudet på riktigt! Hur som så gick jag och vilade så fort jag fått ut sista plåten(Blev bara 3)på huvud i sängen en stund. Så fort jag orkade var jag på benen igen och då ut med vovvar i trädgården för att lufta dem lite så jag kunde få lägga mig för att vila på riktigt. Gick en runda i gråvädred som det varit mycket av idag. Solen har bara tittat fram små, små korta stunder denna dag. Det var rätt okej ändå fast jag var iklädd lite för mycket + hatt för jag har blivit så frusen om huvudet. Stackars er som aldrig har något hår! Det är väldigt skillnad att vara utan, väldigt kallt och dragit. Det är sådant man inte tänker på annars men så är det. De brukar väl säga att 60 proc.av värmen går ut genom huvudet så det är därför så viktigt att man har mössa när kylan kommer.
Jag gick med "bajsplockaren" en tur runt och sedan plockade jag lite i förrådet, där finns oxå mycket att göra om man har tid och lust. Men jag hade varken det ena eller andra idag.
Såg Hem till gården och därefter blev det sängen och bokskiva. Somnade nog rätt på en gång och vaknade av att jag mådde så illa och hade hemsk halsbränna. Försökte koppla bort det men det gick inte. Upp och tog Primperad mot illamåendet men det hjälpte inte och hundarna började tjata om att de ville ha mat. Bonnie var värst, när hon börjar så ger hon sig aldrig! Till slut gick jag gå upp och började göra i ordning men då kom Rolf och tog över. Jag störtade i sängen igen men var nästan lika snabbt uppe igen och kräktes. Efter det kändes det lite bättre och jag kunde somna en stund. Sov väl i 1 tim och därefter kändes det mycket bättre även om halsbrännan inte vill riktigt släppa. Ska ta upp det med läkare i morgon.
Har även idag den onda huden, det är inte ett dugg bättre. Det måste ha något med lymfkörtlarna att göra men man har väl inte körtlar under hela huden...för det gör ont hela vägen från hårfäste och ner till midjan ungefär. Hur det nu är så är det ont och jobbigt. ingen får komma för nära mig och Sally som alltid ska hoppa upp i sängen och ställa sig med framtassarna i magen ...AJA AJ...det gör vansinnigt ont och sover man när hon kommer hinner man liksom inte med! Gissa om jag skrek när hon hamnade där!!
Nu ska jag lägga mig igen, för typ 10 gången idag! Men nu är det på riktigt med nyborstade tändet...de jag har kvar. Har ett skelett till kindtand...det har hänt i helgen. Alla sidor av tanden har ramlat bort och kvar är en "gammalgam" som ett svart monster reser den sig där inne i mörkret. Jag har alltid sagt att tänderna ska jag aldrig pruta på, de ska lagas MEN i detta läget tror jag inte jag har lust att lägga många tusenlappar på en tand som inte syns och jag klara mig nor bra utan...tror jag. Skulle ringa tankläkaren idag men hade bestämt mig för att vänta tills jag pratat med min läkare eftersom det är så många regler för när, var och om. Har nämligen hört att det inte läker om man gör några större ingrepp i benet...käken och sånt skit vill man inte råka ut för, det räcker så bra med det som är.
Nej NU är det helt klart dags för att sova!
Ont
Idag ringde det på dörren vid 09.00 och jag tänkte NEJ det måtte väl inte vara distriktan...och jo det var det, 1 vecka för tidigt. Jag som tänkte skicka ett sms och påminna om vilka dagar det var i går kväll men som vanligt så glömmer jag allt som inte skrivs upp framför näsan på mig. Hon sa att det gjorde inget och att det var inte mitt fel, hon hade inte kollat ordentligt. Men onödigt var det och jag vet ju hur mycket de har att göra. Nu vet hon när det är dags i alla fall och jag hoppas jag är hemma!
Är lite orolig för jag har blivit så öm på halsen, nacken och ansiktet....det är jätte ömt och man kan nästan inte ta där...troligen har det med lymfkörtlarna att göra. Det känns väldigt, väldigt mycket vid lymfkörtlarna under öronen på halsen. Jag har lite högre temp men tar ju så mycket piller att och jag har glömt ta ordentligt där jag skulle kunna kolla men glömmer ju alltid innan det är för sent. Ska sätta klockan för att kolla innan jag tar nattpilller och även i morgonbitti innan jag tar morgondosen. Måste ju ha koll på riktigt om jag ska ringa onkologen eller inte. Har jag inte någon temp kan jag vänta tills jag ska träffa läkaren på onsdag.
Idag har jag inte orkat göra så mycket och kanske beror det på att jag farit runt ute hela helgen. Det har varit så skönt och jag vill så mycket men orkar inte hälften men det är rätt okej i allafall. Jag har mest kollat runt lite och suttit ute för att svara på några sms i diset...solen...eller vad det var. Ett problem var att jag somnade hela tiden, det tog mig 1 tim att svara på ett sms bara för att jag somnade hela tiden. Tror det har med ömheten att göra men jag vet inte.
Ser just på ett program om två småtjejer som är siamesiska tvillingar och ska opereras/delas på. Det är så underbart att se hur bra och duktiga de är både tjejerna och läkarna. Otroligt att man kan göra dessa ingrepp som kan tyckas vara omöjliga. MEN det är där som med allt att en enkel infektion kan ställa till det och göra att de dör. Men, men vi får väl se om det går vägen....
Solen är borta och regnet har tidvis bara störtat ner och jag hoppas min hink blir fylld med bra orikide´vatten, så har vi fått något av regnet med.
Det är ofattbart att de små tvillingarna kan röra sig med hopvuxna huvuden....man tycker det ska göra ont. Tur att detta inte händer så ofta...om vi nu får reda på om det händer här i västvärlden. Det verkar vara i stort sett bara Indien och länder i dess närhet som drabbas. Vad kan det bero på?? De har väl inte mer inalvel där än här i väst. Jag tänker en hel del på sådant när det gäller hundar och farsineras alltid av att det händer så lite, lite defekter. Har alltid tänkt att det kommer säkert att födas en valp med två huvuden eller för många eller för få ben...men aldrig har det hänt och har heller inte hört någon annan uppfödare som drabbats.
NU har de lyckats dela de små siamesiska tvillingarna och allt gick bra! Så nu ska jag vila och försöka att inte känna mina smärtor för vad är detta emot vad jag just sett på tv?!?
Är lite orolig för jag har blivit så öm på halsen, nacken och ansiktet....det är jätte ömt och man kan nästan inte ta där...troligen har det med lymfkörtlarna att göra. Det känns väldigt, väldigt mycket vid lymfkörtlarna under öronen på halsen. Jag har lite högre temp men tar ju så mycket piller att och jag har glömt ta ordentligt där jag skulle kunna kolla men glömmer ju alltid innan det är för sent. Ska sätta klockan för att kolla innan jag tar nattpilller och även i morgonbitti innan jag tar morgondosen. Måste ju ha koll på riktigt om jag ska ringa onkologen eller inte. Har jag inte någon temp kan jag vänta tills jag ska träffa läkaren på onsdag.
Idag har jag inte orkat göra så mycket och kanske beror det på att jag farit runt ute hela helgen. Det har varit så skönt och jag vill så mycket men orkar inte hälften men det är rätt okej i allafall. Jag har mest kollat runt lite och suttit ute för att svara på några sms i diset...solen...eller vad det var. Ett problem var att jag somnade hela tiden, det tog mig 1 tim att svara på ett sms bara för att jag somnade hela tiden. Tror det har med ömheten att göra men jag vet inte.
Ser just på ett program om två småtjejer som är siamesiska tvillingar och ska opereras/delas på. Det är så underbart att se hur bra och duktiga de är både tjejerna och läkarna. Otroligt att man kan göra dessa ingrepp som kan tyckas vara omöjliga. MEN det är där som med allt att en enkel infektion kan ställa till det och göra att de dör. Men, men vi får väl se om det går vägen....
Solen är borta och regnet har tidvis bara störtat ner och jag hoppas min hink blir fylld med bra orikide´vatten, så har vi fått något av regnet med.
Det är ofattbart att de små tvillingarna kan röra sig med hopvuxna huvuden....man tycker det ska göra ont. Tur att detta inte händer så ofta...om vi nu får reda på om det händer här i västvärlden. Det verkar vara i stort sett bara Indien och länder i dess närhet som drabbas. Vad kan det bero på?? De har väl inte mer inalvel där än här i väst. Jag tänker en hel del på sådant när det gäller hundar och farsineras alltid av att det händer så lite, lite defekter. Har alltid tänkt att det kommer säkert att födas en valp med två huvuden eller för många eller för få ben...men aldrig har det hänt och har heller inte hört någon annan uppfödare som drabbats.
NU har de lyckats dela de små siamesiska tvillingarna och allt gick bra! Så nu ska jag vila och försöka att inte känna mina smärtor för vad är detta emot vad jag just sett på tv?!?
Plantering
Oj en så skön helg det varit med mycket sol och jord. Jag har använt stora solhatten jag fick av döttrarna för att skydda min bara skalle och näsan som alltid blir så röd av min värk(visst är det konstigt, röd på nösan och halsen) och nu efter cellgiftet kortisonens biverkningar...rödare än rött i hela nyllet och på bröstet. Sedan har jag min linnehatt som får tjänstgöra när jag ska sitta på min lilla pall som jag fick av min morbror för länge sedan. Den följer mig nu runt huset så jag kan sitta på den och plocka ogärs och plantera. Det är så härligt men man måste vara noga både med solskyddet och ryggen som inte vill vara böjd så länge...det blir väldigt ont. Sätter jag mig direkt på backen är det inte säkert att jag kommer upp igen. Jag har blivit så svag i vissa muskler...eller vad det är som händer. Jag kan bara inte ta mig upp och flera gånger har Rolf fått komma med pallen så att jag först kan ta mig upp på den och sedan med hjälp av hans arm kan jag dra mig upp...jag förstår inte vad som händer med min kropp som alltid varit så stark. Mina ben har varit extremt starka men inte nu längre även om jag tränar så gott det går utan att få ont.
Nu funderar jag på om jag ska skriva på en mailsista som jag är med på som handlar om cancerdrabbade. Det har varit väldigt aktivt där nu i vår mot tidigare nästan inget. Men nu funderar jag på om jag ska skriva där om att jag har denna blogg. Det är ju inte så lätt att hitta hit med tanke på att jag har en adress som inte hör i hop med cancer.
Jag vill ju ha kontakt med andra som har liknande problem och även ge dem som kanske är nyinsjuknade att få hopp för jag har ju klarat mig bra i flera år även om ingen riktigt trodde det när jag insjuknade igen efter 17 år. Jag får väl fundera en stund till på detta.
Som tur är ska jag träffa min läkare nu till veckan igen och då få chans att visa mina händer och nu även mina fötter. Det har börjat lossa skinn även där nu och det gör att jag blir lite orolig att de inte ska kunna fortsätta med mitt nuvarande cellgift...OM det nu gör någon nytta, det vet vi ju tyvärr inte ännu. Jag smörjer och smörjer händerna hela tiden och har handskar både ute i jorden, solen och disken. Fötterna var bara i skorna i går och det blev nog för mycket piling så numera har jag sockar på i rabatten för att skona även dem, Jag som älskar att gå barfota på plattorna och i gräset...gräset går väl rätt bra ännu men gå på något hårt och ojämt gjorde för ont. Men det gäller väl att hitta lite sköna skor som fötterna kan må bra i.
Nu ska jag lägga mig så jag kan orka lite i morgon också, känns alltid så skönt att fä göra lite annat mot det vanliga med städning och bakning. Fast jag har gjort rabarbermuffins som någon blir sugen så finns det nog lite för ett tag till i frysen. De är så lätta att göra inte som en morotskaka, fast jag ska nog göra en sådan också om det ska blir regn i veckan. För då måste jag ju hitta på något här inne i stället. Städa kanske inte kroppen orkar med men lite bakning kan jag kanske fixa - hoppas jag i alla fall!
Nu funderar jag på om jag ska skriva på en mailsista som jag är med på som handlar om cancerdrabbade. Det har varit väldigt aktivt där nu i vår mot tidigare nästan inget. Men nu funderar jag på om jag ska skriva där om att jag har denna blogg. Det är ju inte så lätt att hitta hit med tanke på att jag har en adress som inte hör i hop med cancer.
Jag vill ju ha kontakt med andra som har liknande problem och även ge dem som kanske är nyinsjuknade att få hopp för jag har ju klarat mig bra i flera år även om ingen riktigt trodde det när jag insjuknade igen efter 17 år. Jag får väl fundera en stund till på detta.
Som tur är ska jag träffa min läkare nu till veckan igen och då få chans att visa mina händer och nu även mina fötter. Det har börjat lossa skinn även där nu och det gör att jag blir lite orolig att de inte ska kunna fortsätta med mitt nuvarande cellgift...OM det nu gör någon nytta, det vet vi ju tyvärr inte ännu. Jag smörjer och smörjer händerna hela tiden och har handskar både ute i jorden, solen och disken. Fötterna var bara i skorna i går och det blev nog för mycket piling så numera har jag sockar på i rabatten för att skona även dem, Jag som älskar att gå barfota på plattorna och i gräset...gräset går väl rätt bra ännu men gå på något hårt och ojämt gjorde för ont. Men det gäller väl att hitta lite sköna skor som fötterna kan må bra i.
Nu ska jag lägga mig så jag kan orka lite i morgon också, känns alltid så skönt att fä göra lite annat mot det vanliga med städning och bakning. Fast jag har gjort rabarbermuffins som någon blir sugen så finns det nog lite för ett tag till i frysen. De är så lätta att göra inte som en morotskaka, fast jag ska nog göra en sådan också om det ska blir regn i veckan. För då måste jag ju hitta på något här inne i stället. Städa kanske inte kroppen orkar med men lite bakning kan jag kanske fixa - hoppas jag i alla fall!
Nu är man ny(för)gift(ad) igen
Så har vi då varit i Visby, på sjukhuset jag och Kristina. Vi tog rullstolen med för jag orkar inte gå och eftersom vi kom in i god tid tog vi en sväng på Maxi medan det var folktomt. Jag vågar inte in där det är mycket folk. Men som sagt det var lätträknat med folk där då så jag sparkade mig runt för deras golv var extremt rullstolsvänligt...kan det ha något med att folk ska kunna rulla stora vagnar lätt...kanske! Allt är nog noga genomtänkt på dessa stora företag.
Ett problem var att vi...jag glömt både pengar och handikapp parkeringslappen hemma. Pengarna löstes av min allt i allo och parkeringen hade vi vråltur med både på Maxi och sjukhuset.
På sjukhuset var de lite fundersamma på cellgiftet och mina skinnlösa fingertoppar. Men de hade redan innan bestämt att jag skulle få ett svagare cellgift men samma pga.mina lite dåliga värden. De kom på att jag skulle prova isvantar men läkaren sa att det nog blev svårt eftersom jag har så tunt skinn och då blir det nog smärtsamt men jag ville prova. Men efter 10 min kändes det som om de stack knivar i fingrarna på mig så jag avbröt.
Men jag fick min cellgiftsdos och även droppet för skelettet. Allt flöt på men det tog lite längre tid än förra för att de måste invänta läkaren och isvantarna. Kristina fick passa på att uträtta lite ärenden på stan medan jag sov en liten stund. När allt var klart åkte vi hem med 2 välfyllda kylväskor som klarat värmen i bilen. Jag hoppas att även Kristinas väska hade klarat sig...ja inte väskan utan innehållet!!
Nästa vecka ska jag in och träffa MIN läkare Nina och det kändes väldigt bra att få en ordentlig "genompratning"
om hur allt ska gå till framöver. Hur många behandligar och när en kontrollröntgen av levern ska ske.
Här hemma stod en mycket trött svärmor som skulle hem efter att ha hackat ogräs, tvättat bilen och druckit kaffe men inte lyckats hit muffinsarna som jag sa att jag skulle lägga bredvid kaffebryggaren och hade även gjort det men hon hittade dem inte... Jag har flera i fysen så hon får väl smaka en annan dag. Jag hoppas hon inte hade gjort allt för mycket i denna värme som var här idag. Klockan 9 var det redan 21 grad - hoppas det blir lika fint i morgon när jag ska vara hemma och vila mig efter idag.
Nu ska jag släppa ut hundar på kissning men sedan i säng både med mig och dem -Jag i min säng och de i sina-
Ett problem var att vi...jag glömt både pengar och handikapp parkeringslappen hemma. Pengarna löstes av min allt i allo och parkeringen hade vi vråltur med både på Maxi och sjukhuset.
På sjukhuset var de lite fundersamma på cellgiftet och mina skinnlösa fingertoppar. Men de hade redan innan bestämt att jag skulle få ett svagare cellgift men samma pga.mina lite dåliga värden. De kom på att jag skulle prova isvantar men läkaren sa att det nog blev svårt eftersom jag har så tunt skinn och då blir det nog smärtsamt men jag ville prova. Men efter 10 min kändes det som om de stack knivar i fingrarna på mig så jag avbröt.
Men jag fick min cellgiftsdos och även droppet för skelettet. Allt flöt på men det tog lite längre tid än förra för att de måste invänta läkaren och isvantarna. Kristina fick passa på att uträtta lite ärenden på stan medan jag sov en liten stund. När allt var klart åkte vi hem med 2 välfyllda kylväskor som klarat värmen i bilen. Jag hoppas att även Kristinas väska hade klarat sig...ja inte väskan utan innehållet!!
Nästa vecka ska jag in och träffa MIN läkare Nina och det kändes väldigt bra att få en ordentlig "genompratning"
om hur allt ska gå till framöver. Hur många behandligar och när en kontrollröntgen av levern ska ske.
Här hemma stod en mycket trött svärmor som skulle hem efter att ha hackat ogräs, tvättat bilen och druckit kaffe men inte lyckats hit muffinsarna som jag sa att jag skulle lägga bredvid kaffebryggaren och hade även gjort det men hon hittade dem inte... Jag har flera i fysen så hon får väl smaka en annan dag. Jag hoppas hon inte hade gjort allt för mycket i denna värme som var här idag. Klockan 9 var det redan 21 grad - hoppas det blir lika fint i morgon när jag ska vara hemma och vila mig efter idag.
Nu ska jag släppa ut hundar på kissning men sedan i säng både med mig och dem -Jag i min säng och de i sina-
Sparris, Bakelse och Blommor
Idag har det varit mycket. Började med distriktssköterskan som kom och tog prover på mig inför torsdagens "giftiga" dag. Sedan kom Åsa och Isa på ett "fika" och lekbesök. Med sig hade Åsa sina egenodlade gröna sparrisar...2 stora knippen!! Gud så goda de är och hennes smakar mest och godast av alla vi provat. Sedan gick jag till sängen och sov i drygt 1 timme och sedan kom Mariell och hennes Kita på besök enligt uppgjort att hon skulle väcka mig när hon dök upp. Men jag var redan vaken, var tvungen att göra en brasa för att inte frysa ihjäl...ingen värme på för Rolf säger att sommaren är här....??? Jag har då inte sett till den på snart en vecka så kallt som det är och har varit de senaste dagarna. Men med en brasa i spisen sä fick jag upp värmen till slut + mössa och vantar så blev det riktigt skönt.
Mariell hade prinsessbakelse med sig så vi smaskade i oss det goda....Rolf fick det jag inte orkade! Det var så stora bitar att det räckte till 2 st. Mariell hade dåligt samvete för att hon inte köpt en till honom oxå, vilket jag inte alls tyckte hon skulle ha för aldrig har väl han haft med sig tårta hem till mig när de någon enstaka gång fått det på jobbet! Detta måste väl ses som min arbetsplats...även om jag inte producerar något annat än dammråttor.
När vi ätit åkte vi till Mona och Leif för att hämta en massa plantor som Mona drivit upp själv från frö och varje år delar med sig till mig. Så det skulle i år inte bli så mycket...vi hade 4 lådor med oss för att hon skulle få behålla 2 st för vi skulle inte ha mer än 2 lådor hem...och hur blev det??! Jo 4 lådor+2 kassar och en stor tuss med typ "mossflox"...den skulle jag sätta i vatten men det har jag glömt...hoppas nu det ligger kvar i minnet tills jag skrivit klart detta. Måste gå ut och lägga dem fuktigt tills i morgon.
En hel låda med mini-solrosor, de är en stor favorit för mig. Skulle kunna ha bara sådana och pelargonior. Nej nu måste jag ta en vattenkanna och gå ut i garaget så de får lite fukt på sina rötter.
Hur mår jag? Jo rätt bra även om skinnet fortsätter att ramla av och så även håret även om det nu bara är pyttekorta hårstrån. Tempen ligger lite för högt på kvällar, nätter och morgon...men resten av dagen är det rätt normalt. Bryr mig inte för det verkar vara normalläge för mig. Blir lite vinglig i huvudet i bland, men jag får väl berätta för dem på torsdag. De kan ändå inte göra något speciellt av det ändå. NU SKA JAG VATTNA!!!
Mariell hade prinsessbakelse med sig så vi smaskade i oss det goda....Rolf fick det jag inte orkade! Det var så stora bitar att det räckte till 2 st. Mariell hade dåligt samvete för att hon inte köpt en till honom oxå, vilket jag inte alls tyckte hon skulle ha för aldrig har väl han haft med sig tårta hem till mig när de någon enstaka gång fått det på jobbet! Detta måste väl ses som min arbetsplats...även om jag inte producerar något annat än dammråttor.
När vi ätit åkte vi till Mona och Leif för att hämta en massa plantor som Mona drivit upp själv från frö och varje år delar med sig till mig. Så det skulle i år inte bli så mycket...vi hade 4 lådor med oss för att hon skulle få behålla 2 st för vi skulle inte ha mer än 2 lådor hem...och hur blev det??! Jo 4 lådor+2 kassar och en stor tuss med typ "mossflox"...den skulle jag sätta i vatten men det har jag glömt...hoppas nu det ligger kvar i minnet tills jag skrivit klart detta. Måste gå ut och lägga dem fuktigt tills i morgon.
En hel låda med mini-solrosor, de är en stor favorit för mig. Skulle kunna ha bara sådana och pelargonior. Nej nu måste jag ta en vattenkanna och gå ut i garaget så de får lite fukt på sina rötter.
Hur mår jag? Jo rätt bra även om skinnet fortsätter att ramla av och så även håret även om det nu bara är pyttekorta hårstrån. Tempen ligger lite för högt på kvällar, nätter och morgon...men resten av dagen är det rätt normalt. Bryr mig inte för det verkar vara normalläge för mig. Blir lite vinglig i huvudet i bland, men jag får väl berätta för dem på torsdag. De kan ändå inte göra något speciellt av det ändå. NU SKA JAG VATTNA!!!
Mors dag
Idag är det morsdag! Jag har ringt och sjungit för min mor...mor, lilla mor vem är väl som Du? Ingen i hela världen!
Jätte vackert...om jag får säga det själv och det får jag för det är ingen som kan säga i emot mig! Sedan har min lilla Maja och hennes Fredrik ringt men Lina är i Prag med lilla familjen så där i från har varit tyst. Men det gör inget för hon ringer alla andra dagar.
Jag har hittat nytt favorit godis = Ica s torkade frukter på första plats ligger just nu Ananasringar, sedan kommer Aprikoser och sist är Mangoskivor fast alla är goda men Ananasringarna är verkligen supergoda! Sedan känner man sig supernyttig när man ätit några olika...inte som att äta praliner, där spelar det ingen roll hur många olika man äter ingen gör att man känner sig nyttig-tyvärr.
Dagen har ägnats år att plantera om Pelargoniorna från förra året som stått uppe på garaget och väntat på bättre tider. Nu hoppas vi de kommit och att de inte ska frysa sönder. Vi har täckt dem ordentligt så jag hoppas det ska gå bra. Tänkte vi skulle få igång dem i bättre tid än det varit de senaste åren. Sedan kom svärmor för att grilla så det gjorde vi. Det blev en god middag och efter det behövde jag vila.
Mina fingrar har blivit skinnflådda, fingertopparna har varit "döda" men hade ingen känsla av att skinnet skulle dö på riktigt. Men nu har det släppt och jag har snart inget finger som inte är påverkat. Lite jobbigt eftersom man får brännskadeont så fort man stöter mot något varmt. Det gäller att veta var man har Aloeveragelen någonstans. Ännu så länge har jag inte fått någon extra blåsa pga. varma saker. Petade till en nystekt korv idag och jävlar va ont det gjorde! Jag sa att nu får vi se om aloen funkar och det gjorde den-ingen reaktion.
Annars mår jag rätt okej, eller jag mår väldigt bra för att ha fått cellgift. Hårtofsen fick Susanne raka av med klippmaskinen. Hon gick hjälpa mig att jämna till där jag missat lite. Så nu är jag kort rakt över och det känns faktiskt väldigt bra. Har inte varit ute bland folk utan ännu men på torsdag ska jag få nästa behandling och då måste jag bestämma mig för hur jag ska visa mig i peruk, mössa, "trasa" eller bara skallen. Just nu vet jag inte...det är en sak att gå här hemma, då mår jag bäst utan men där andra kommer titta och tänka...ja det är lite jobbigt. Vi får väl se hur det blir.
Detta som Barbro skrev om med ismössa har jag provat förra gången. Det var en fruktansvärd upplevelse, det var hemskt kallt. Tänk er att ha något på huvudet som fryser hela hjärna och skallen...stå på huvudet i en isvak. Man skulle ha den 20 minuter före+lika länge efter behandlingen och när mitten var nådd så kändes det inget - då hade allt kylts ner så känseln var borta. Dessutom hörde jag senare att hade man tumörer i skallbenet så kunde inte cellgifterna nå ut pga att kylan gjort att blodkärlen drog sig samman och då kunde inte giftet komma åt dessa tumörer. Den kunskapen gjorde att jag blev glad över att det inte funkade. Jag tappade ju håret lika snabbt den gången som nu.
Men nu ska jag lägga mig...men det var något mer som någon skrev på inlägg...jo Tina skrev att jag är gracil på något sätt - och det vill jag ju på det bestämdaste säga att gracil finns nog inte i mitt kroppsspråk - så klumpig som jag alltid känd mig. Fast jag har alltid drömt om att jag var en gracil balettdansös. När jag var lite så brukade vi jag och en kompis träna balett så som vi sett på tv. Det var väldigt roligt och en tjej som jag lekt med i bland var med i någon balettkurs där hon hade avslutningsdans i fina tyllklänningar och vilken 7 åring vill inte vara klädd så!
Ni skriver så snälla saker och jag suger upp allt som en torr svamp! Nu ska jag sova.
Jätte vackert...om jag får säga det själv och det får jag för det är ingen som kan säga i emot mig! Sedan har min lilla Maja och hennes Fredrik ringt men Lina är i Prag med lilla familjen så där i från har varit tyst. Men det gör inget för hon ringer alla andra dagar.
Jag har hittat nytt favorit godis = Ica s torkade frukter på första plats ligger just nu Ananasringar, sedan kommer Aprikoser och sist är Mangoskivor fast alla är goda men Ananasringarna är verkligen supergoda! Sedan känner man sig supernyttig när man ätit några olika...inte som att äta praliner, där spelar det ingen roll hur många olika man äter ingen gör att man känner sig nyttig-tyvärr.
Dagen har ägnats år att plantera om Pelargoniorna från förra året som stått uppe på garaget och väntat på bättre tider. Nu hoppas vi de kommit och att de inte ska frysa sönder. Vi har täckt dem ordentligt så jag hoppas det ska gå bra. Tänkte vi skulle få igång dem i bättre tid än det varit de senaste åren. Sedan kom svärmor för att grilla så det gjorde vi. Det blev en god middag och efter det behövde jag vila.
Mina fingrar har blivit skinnflådda, fingertopparna har varit "döda" men hade ingen känsla av att skinnet skulle dö på riktigt. Men nu har det släppt och jag har snart inget finger som inte är påverkat. Lite jobbigt eftersom man får brännskadeont så fort man stöter mot något varmt. Det gäller att veta var man har Aloeveragelen någonstans. Ännu så länge har jag inte fått någon extra blåsa pga. varma saker. Petade till en nystekt korv idag och jävlar va ont det gjorde! Jag sa att nu får vi se om aloen funkar och det gjorde den-ingen reaktion.
Annars mår jag rätt okej, eller jag mår väldigt bra för att ha fått cellgift. Hårtofsen fick Susanne raka av med klippmaskinen. Hon gick hjälpa mig att jämna till där jag missat lite. Så nu är jag kort rakt över och det känns faktiskt väldigt bra. Har inte varit ute bland folk utan ännu men på torsdag ska jag få nästa behandling och då måste jag bestämma mig för hur jag ska visa mig i peruk, mössa, "trasa" eller bara skallen. Just nu vet jag inte...det är en sak att gå här hemma, då mår jag bäst utan men där andra kommer titta och tänka...ja det är lite jobbigt. Vi får väl se hur det blir.
Detta som Barbro skrev om med ismössa har jag provat förra gången. Det var en fruktansvärd upplevelse, det var hemskt kallt. Tänk er att ha något på huvudet som fryser hela hjärna och skallen...stå på huvudet i en isvak. Man skulle ha den 20 minuter före+lika länge efter behandlingen och när mitten var nådd så kändes det inget - då hade allt kylts ner så känseln var borta. Dessutom hörde jag senare att hade man tumörer i skallbenet så kunde inte cellgifterna nå ut pga att kylan gjort att blodkärlen drog sig samman och då kunde inte giftet komma åt dessa tumörer. Den kunskapen gjorde att jag blev glad över att det inte funkade. Jag tappade ju håret lika snabbt den gången som nu.
Men nu ska jag lägga mig...men det var något mer som någon skrev på inlägg...jo Tina skrev att jag är gracil på något sätt - och det vill jag ju på det bestämdaste säga att gracil finns nog inte i mitt kroppsspråk - så klumpig som jag alltid känd mig. Fast jag har alltid drömt om att jag var en gracil balettdansös. När jag var lite så brukade vi jag och en kompis träna balett så som vi sett på tv. Det var väldigt roligt och en tjej som jag lekt med i bland var med i någon balettkurs där hon hade avslutningsdans i fina tyllklänningar och vilken 7 åring vill inte vara klädd så!
Ni skriver så snälla saker och jag suger upp allt som en torr svamp! Nu ska jag sova.
Mitt i veckan
Jag har inte skrivit på flera dagar, men det beror väl på att jag inte har haft så mycket att skriva om...kanske. Idag stod jag inte ut med allt håravfallet så jag tog fram klippmaskinen och ställde mig framför spegeln och började köra av sidorna först. Efter det åkte allt mer eller mindre och kvar har jag en "TinTintoffs"-skitsnyggt!
Hårfager är jag bara i en plastpåse, som jag har sparat...varför vet jag inte men det kändes liksom bra att kunna spara det. Allt har ju inte lossnat ännu men det rasade hela tiden och hur trevligt är det att alltid vara täkt av långa hårstrån som lägger sig överallt. Nu är det gjort i alla fall och det käns rätt okej denna gång. Förra gången höll jag på att svimma och det var bara tur att Rolf var där annars hade jag dundrat rakt ner i handfatet där både det och jag kunde ha gått sönder. Nu känns det bara som att - Ja nu är det dags igen!
För övrigt mår jag mycket bättre än jag trodde jag skulle. Det som är tråkigt är att håret måste åka. Jag vet ju inte om allt skulle ha åkt men eftersom det redan lossat fast det normlt sker efter kur 2 eller 3 så reagerar jag kraftigt på medlet vilket vi då hoppas är ett bra tecken.
Jag har ont lite här och där som är av cellgiftet men inte alls som förra gången. Detta medel som jag får nu är tydligen rätt vanligt TAXOTERE. Hoppas det gör nytta och inte bara bromsar utan även får tumörerna att minska i storlek. Det skulle vara såå underbart. Nu ska jag se på Poirot, den gamla snobben!
Hårfager är jag bara i en plastpåse, som jag har sparat...varför vet jag inte men det kändes liksom bra att kunna spara det. Allt har ju inte lossnat ännu men det rasade hela tiden och hur trevligt är det att alltid vara täkt av långa hårstrån som lägger sig överallt. Nu är det gjort i alla fall och det käns rätt okej denna gång. Förra gången höll jag på att svimma och det var bara tur att Rolf var där annars hade jag dundrat rakt ner i handfatet där både det och jag kunde ha gått sönder. Nu känns det bara som att - Ja nu är det dags igen!
För övrigt mår jag mycket bättre än jag trodde jag skulle. Det som är tråkigt är att håret måste åka. Jag vet ju inte om allt skulle ha åkt men eftersom det redan lossat fast det normlt sker efter kur 2 eller 3 så reagerar jag kraftigt på medlet vilket vi då hoppas är ett bra tecken.
Jag har ont lite här och där som är av cellgiftet men inte alls som förra gången. Detta medel som jag får nu är tydligen rätt vanligt TAXOTERE. Hoppas det gör nytta och inte bara bromsar utan även får tumörerna att minska i storlek. Det skulle vara såå underbart. Nu ska jag se på Poirot, den gamla snobben!
Härliga tider
Nu är vi hemma efter en dag på sjukhuset...eller nästan en hel. Rolf fick jobba i 2 timmar innan jag ringde och sa att de ville ha in mig!
Efter en kväll och natt med 38,5 var det inte mycket att välja på eftersom jag absolut inte fick ha någon feber. Jag fick en säng på onkologen där de tog en massa prover som skickades för snabbanalys = 2 tim-ungefär.
Sedan fick jag träffa en infektionsläkare som undersökte mig mycket noga och ställde typ 1000 frågor som jag skulle försöka svara på. Var kände du, var och när, hur länge.... som tur är har jag alltid min kära dagkalender där jag skrirver in allt eller det mesta i alla fall.
Sedan blev det nya provtagningar för odlig. Näsodling var lite äckligt att göra, de sticker in en väldigt liten, smal topps ända upp i hjärnan... nej men det kändes nästan så! Rolf påstod att det inte alls var långt in men jag vet inte vad jag ska tro för tårarna började rinna och det var tydligen vad som brukar hända. Det var väl egentligen inget om man jämför med att tappa en lunga på vätska t.ex.
Sedan var det dags för röntgen för att kolla lungan och se att det inte var den som var boven. Sedan tillbaka till onkologen igen och min säng för ytterligare vila. Sedan kom de in och sa att läkaren hade gått hem.... MEN Dr Brumbrum kommer i stället - fast hon sa inte brumbrum utan hans riktiga namn - det gjorde inget för han känner mig sedan tidigare och snarare en fördel.
Han berättade att alla prover de fått svar på såg fina ut eller i alla fall bättre än i tisdags när jag var där första vändan. Sedan berättade han att det är mycket möjligt att det är cellgiftet som krigar i levern och spränger cancercellerna där -DET kan ge feber och är i så fall ett väldigt bra tecken! Men det var bara en teori till febern, jag tyckte om den varianten av svar så vi tror att det är så!
Sedan sa han att jag hade en OTROLIGT stark kropp som svarat så bra och positivt på alla behandlingar DET gjorde mig glad över att jag är en envis kärring! Energin stärktes med flera kilo eller är det liter...??
Hoppas det blir en härlig och solig helg för nu kan jag koppla av och slippa oroa mig för vad som händer där inne i skrovet. Det är något som tar väldigt mycket energi, det är som en enda stor dammsugare som står och suger ur en all ork tills det inte finns något kvar.
Rolf fick åka och jobba några timmar till, vi måste ju leva också - någon måste ju betala alla praliner och champagn som jag ligger hemma och stoppar/häller i mig... mmm...det ska va gött å leva!
Efter en kväll och natt med 38,5 var det inte mycket att välja på eftersom jag absolut inte fick ha någon feber. Jag fick en säng på onkologen där de tog en massa prover som skickades för snabbanalys = 2 tim-ungefär.
Sedan fick jag träffa en infektionsläkare som undersökte mig mycket noga och ställde typ 1000 frågor som jag skulle försöka svara på. Var kände du, var och när, hur länge.... som tur är har jag alltid min kära dagkalender där jag skrirver in allt eller det mesta i alla fall.
Sedan blev det nya provtagningar för odlig. Näsodling var lite äckligt att göra, de sticker in en väldigt liten, smal topps ända upp i hjärnan... nej men det kändes nästan så! Rolf påstod att det inte alls var långt in men jag vet inte vad jag ska tro för tårarna började rinna och det var tydligen vad som brukar hända. Det var väl egentligen inget om man jämför med att tappa en lunga på vätska t.ex.
Sedan var det dags för röntgen för att kolla lungan och se att det inte var den som var boven. Sedan tillbaka till onkologen igen och min säng för ytterligare vila. Sedan kom de in och sa att läkaren hade gått hem.... MEN Dr Brumbrum kommer i stället - fast hon sa inte brumbrum utan hans riktiga namn - det gjorde inget för han känner mig sedan tidigare och snarare en fördel.
Han berättade att alla prover de fått svar på såg fina ut eller i alla fall bättre än i tisdags när jag var där första vändan. Sedan berättade han att det är mycket möjligt att det är cellgiftet som krigar i levern och spränger cancercellerna där -DET kan ge feber och är i så fall ett väldigt bra tecken! Men det var bara en teori till febern, jag tyckte om den varianten av svar så vi tror att det är så!
Sedan sa han att jag hade en OTROLIGT stark kropp som svarat så bra och positivt på alla behandlingar DET gjorde mig glad över att jag är en envis kärring! Energin stärktes med flera kilo eller är det liter...??
Hoppas det blir en härlig och solig helg för nu kan jag koppla av och slippa oroa mig för vad som händer där inne i skrovet. Det är något som tar väldigt mycket energi, det är som en enda stor dammsugare som står och suger ur en all ork tills det inte finns något kvar.
Rolf fick åka och jobba några timmar till, vi måste ju leva också - någon måste ju betala alla praliner och champagn som jag ligger hemma och stoppar/häller i mig... mmm...det ska va gött å leva!
En varm dag
Idag har jag tempat och tempat... olika varje gång och i kväll var den där igen! 38,1 JAG VILL INTE... men vad ska jag göra?!? Så nu kollar jag igen innan jag ska ta sovagott pillret =Ipren
Hade annars börjat tro att det hade hjälpt med pencillinpillren. Det hoppar upp och ner i dessa låga fält, precis som när lungan spökade i höstas. Morgonens temp får avgöra om jag ska in igen eller inte. De kanske kan ge mig droppet coh sedan får jag åka hem?! Det hade varit den perfekta lösningen. Just nu önskar jag att jag bodde i stan...men bara nu...tror jag.
Har fotat lite vackra blommor idag. Titta Marianne, dessa har jag fått av dig förra året och några andra år tillbaka=
Visst är de vackra! Jag är stolt över att jag fått dem att komma upp och dessutom förökat sig...lite.
För övrig har dagen varit varm och rätt orkeslös även om jag satt mig på köksgolvet för att borsta Bonnie ...i hopp av att få bort lite ull....lite..hm jag vet nu vem det är som förser oss med varma tofflor och golvet med heltäckningsmatta! Det är något otroligt va hår hon tappar. Det måste ha med värnen att göra, det har bara lossat Allt på en gång. Det är ju lika bra att få av det. Ett problem var bara att jag inte höll på att ta mig upp från golvet! Men efter diverse konstiga klättringstag på min Ikea pall lyckades jag. Det är hemskt, jag som alltid haft lätt för att sitta och ta mig upp från detta läge förut, men nu...nej, inte bra!
Jag var helt slut av detta lilla med att kamma och borsta henne. Men i kväll har Rolf lyft upp dem på trimbordet för kloklippning och då gick det bättre.
Nu ska jag lägga mig och kolla tempen, sedan sova för att orka vakna på alla piller larm = börja kl.05.00 sedan 06.00, 07.00 och sist 08,00 men då gäller det bokning av distriktan för provtagning kommande vecka.
Tur att jag har doseringar av alla piller klara för flera dagar annars skulle det aldrig funka.
Hade annars börjat tro att det hade hjälpt med pencillinpillren. Det hoppar upp och ner i dessa låga fält, precis som när lungan spökade i höstas. Morgonens temp får avgöra om jag ska in igen eller inte. De kanske kan ge mig droppet coh sedan får jag åka hem?! Det hade varit den perfekta lösningen. Just nu önskar jag att jag bodde i stan...men bara nu...tror jag.
Har fotat lite vackra blommor idag. Titta Marianne, dessa har jag fått av dig förra året och några andra år tillbaka=
Visst är de vackra! Jag är stolt över att jag fått dem att komma upp och dessutom förökat sig...lite.
För övrig har dagen varit varm och rätt orkeslös även om jag satt mig på köksgolvet för att borsta Bonnie ...i hopp av att få bort lite ull....lite..hm jag vet nu vem det är som förser oss med varma tofflor och golvet med heltäckningsmatta! Det är något otroligt va hår hon tappar. Det måste ha med värnen att göra, det har bara lossat Allt på en gång. Det är ju lika bra att få av det. Ett problem var bara att jag inte höll på att ta mig upp från golvet! Men efter diverse konstiga klättringstag på min Ikea pall lyckades jag. Det är hemskt, jag som alltid haft lätt för att sitta och ta mig upp från detta läge förut, men nu...nej, inte bra!
Jag var helt slut av detta lilla med att kamma och borsta henne. Men i kväll har Rolf lyft upp dem på trimbordet för kloklippning och då gick det bättre.
Nu ska jag lägga mig och kolla tempen, sedan sova för att orka vakna på alla piller larm = börja kl.05.00 sedan 06.00, 07.00 och sist 08,00 men då gäller det bokning av distriktan för provtagning kommande vecka.
Tur att jag har doseringar av alla piller klara för flera dagar annars skulle det aldrig funka.
Borta bra men hemma bäst!
Jag fick åka hem! Har en infektion och mitt immunförsvar ligger precis på gränsen till att inte ha något. Hon hoppades på att det skulle funka med penc.piller. Men om det inte visat sig att jag blir helt feberfri och känner mig frisk i morgon så MÅSTE jag åka in till Akuten. Men jag känner mig nog lite piggare i kväll. Ska nu lägga mig för nu gäller det att sova bort all flunsa i min kropp. Jag vill bli frisk!!! För de säger att jag är sjuk....
Lökarbesök
Idag ska jag träffa min läkare och jag hoppas inte hon hittat på något jobbigt...som inläggning. För att förebygga chansen har jag packat väskan! Har jag inte med den så blir jag inlagd men nu hoppas jag slippa eftersom jag HAR packat väskan!
Tempen var rätt hög i morse och jag har bara orkat ducsha, klä på mig och äta lite risgrynspudding med saftsås och nu till lunch en banan. Kristina ska komma och hämta mig och min rullstol - för idag finns ingen ork till att chansa på det området. Det har hänt att det inte funnits någon att låna och då har jag gått in men idag orkar jag inte.
Kristina ska dessutom ta ut hundarna på en lite koppelpromenad. De är bara 3 idag för Stella är hos Emelie och Kinna och då fixar man nog 3 även om man är ovan. Gå med Stella och Sally samtidigt är annars inte så lätt om man inte är van. Det är lite mer fart i dem än i de andra 2 tanterna.
Hör ni inget på ett tag så vet ni varför..., då har jag blivit inlagd. Kanske kan Maja(dotter)skriva och lägga ut åt mig i så fall. Men jag tror inte det blir aktuellt!
Tempen var rätt hög i morse och jag har bara orkat ducsha, klä på mig och äta lite risgrynspudding med saftsås och nu till lunch en banan. Kristina ska komma och hämta mig och min rullstol - för idag finns ingen ork till att chansa på det området. Det har hänt att det inte funnits någon att låna och då har jag gått in men idag orkar jag inte.
Kristina ska dessutom ta ut hundarna på en lite koppelpromenad. De är bara 3 idag för Stella är hos Emelie och Kinna och då fixar man nog 3 även om man är ovan. Gå med Stella och Sally samtidigt är annars inte så lätt om man inte är van. Det är lite mer fart i dem än i de andra 2 tanterna.
Hör ni inget på ett tag så vet ni varför..., då har jag blivit inlagd. Kanske kan Maja(dotter)skriva och lägga ut åt mig i så fall. Men jag tror inte det blir aktuellt!
Jobbigt
Tänk va livet kan vara jobbigt....det gör ont i halsen, i huvudet, i kroppen, det svider och brinner av tårar och annat skit.
Men då tänker jag på Tilde och då blir det lättare! Hoppas det blir lättare snart igen. Har ringt till onkologen och vi har bestämt att så länge tempen inte stiger ytterligare så kan vi avvakta, men halsontan tycker de inte om.... Jag säger att det nog blivit lite bättre, det går bra att svälja...jag vill inte in! Det är såå jobbigt att bara åka dessa 6 mil in och sedan ligga där och vänta på att de ska bestämma sig för hur de ska göra. Nej jag vill vara hemma även om jag bara orkat ligga och sova mest hela dagen. Pratat lite kort i tel.idag annars bara sovit. Rolf ska få göra risgrynspuddig med saftsås åt mig när han har handlat hem lite ingredienser till det! Har absolut ingen matlust, men det kanske skulle kunna vara gott. Nu ska jag sova lite igen!
Men då tänker jag på Tilde och då blir det lättare! Hoppas det blir lättare snart igen. Har ringt till onkologen och vi har bestämt att så länge tempen inte stiger ytterligare så kan vi avvakta, men halsontan tycker de inte om.... Jag säger att det nog blivit lite bättre, det går bra att svälja...jag vill inte in! Det är såå jobbigt att bara åka dessa 6 mil in och sedan ligga där och vänta på att de ska bestämma sig för hur de ska göra. Nej jag vill vara hemma även om jag bara orkat ligga och sova mest hela dagen. Pratat lite kort i tel.idag annars bara sovit. Rolf ska få göra risgrynspuddig med saftsås åt mig när han har handlat hem lite ingredienser till det! Har absolut ingen matlust, men det kanske skulle kunna vara gott. Nu ska jag sova lite igen!
Söndag förmiddag
Nu är jag av med kortisonet som gjorde mig till en röd tomat med en hals som också hade tomatfärg. Känner mig väldigt svag och ranglig. Skulle önska att jag fick ha mer ork att göra något. Till att börja med var jag jättespeedad av allt kortison men nu är det inte mycket med kärringen. Men jag är glad att jag inte ännu så länge mår så dåligt som jag gjode tidigare när jag fått så här kraftiga cellgifter men det finns väl risk att det kommer längre fram när kroppen inte orkar motstå eländet längre.
Jag är rätt trött orkar inte alls som igår när jag ännu kunde göra en hel del. Men idag är jag snurrig och tar en hel del extra morfin för att orka vara uppe på benen lite i alla fall. Jag kanske inte skulle skriva om morfin och annat som dårar kan vara intresserade av men jag tror inte att det är så många som hittar in på min sida så det är nog lungnt.
Jag somnar mitt i det jag gör och sedan känns det som om ögonen inte riktigt vill vara med, de liksom fastnar lite ...som om de sitter i en gummitråd...en seg en. När jag äter känns det som om munnen och svalg har en hinna som gör att allt blir lite slätstruket...vet inte riktigt hur jag ska beskriva det.
Nu har jag druckit lite kaffe och en "Bröllopsmazarin", tänk vad alla ska utnyttja detta drottningbröllop. Såg ICAs olika saker som de erbjuder...eller det är väl för alla butiker antar jag. Servetter, choklad, ljus, ...ja jag vet inte allt vad det var men det verkar lite fånigt tycker jag. Men, men det kanske är roligt och ha ett litet eget brolopp där hemma. NU lyser solen!! Tänk om den kunde komma fram och ge lite näring till allt. Det är så tråkigt när det alltid är grått.
Jag är rätt trött orkar inte alls som igår när jag ännu kunde göra en hel del. Men idag är jag snurrig och tar en hel del extra morfin för att orka vara uppe på benen lite i alla fall. Jag kanske inte skulle skriva om morfin och annat som dårar kan vara intresserade av men jag tror inte att det är så många som hittar in på min sida så det är nog lungnt.
Jag somnar mitt i det jag gör och sedan känns det som om ögonen inte riktigt vill vara med, de liksom fastnar lite ...som om de sitter i en gummitråd...en seg en. När jag äter känns det som om munnen och svalg har en hinna som gör att allt blir lite slätstruket...vet inte riktigt hur jag ska beskriva det.
Nu har jag druckit lite kaffe och en "Bröllopsmazarin", tänk vad alla ska utnyttja detta drottningbröllop. Såg ICAs olika saker som de erbjuder...eller det är väl för alla butiker antar jag. Servetter, choklad, ljus, ...ja jag vet inte allt vad det var men det verkar lite fånigt tycker jag. Men, men det kanske är roligt och ha ett litet eget brolopp där hemma. NU lyser solen!! Tänk om den kunde komma fram och ge lite näring till allt. Det är så tråkigt när det alltid är grått.
Nu är jag preparerad
Först åkte vi till flyget för att lämna av Lina och Tilde. Det kändes jätte tråkigt men vi måste väl låta pappa Jimmie få hem sina tjejer för han längtar väl ihjäl sig efter dem. Vi måste väl dela med oss...även om det svider.
Hoppas de kan komma snart och då kanske hela familjen kan komma.
Hur som så när de lämnat oss åkte vi till det vanliga stället där de har allt, till och med gräsfrön! Jag tycker det behöver sås i lite frön här och där på våran fläckiga gräs och mossmatta. Fick med oss lite annat också, det är svårt att gå ut utan att handla något. Jag köpte förståss upp mig på chokladkakor och lite annat som kan passa en stillasittande person som inte vill gå upp i vikt.
Sedan åkte vi till Onkologavdelningen för att få första droppet med cellgift. Det är alltid en procedur att få allt på plats med allt som ska kollas. De kollar blodtryck före de sätter droppet och efter det gått in en stund då görs det om igen. Sedan ska det in ett annat skjöljdropp efteråt och så ska porten sprutas innan de tar bort nålen ur porten. Själva cellgiftet tog 1 timme att få in i kroppen men totalt tog det nästan 2 timmar. Träffade en tjej som fick sängen bredvid som hade fått samma dropp som jag och hon hade tappat håret redan efter första behandligen och så var det ju för mig förra gången. Men annars är det tydligen vanligast vid 2-3 tillfället. Vi får väl se hur länge det får sitta, fast just nu bränner det och svider på sidorna av skallen. Har haft lite ont här och där i kroppen under kvällen. Tar stora doser av kortison och det ska jag göra i 3 dygn till vilket gör att jag blossar i ansiktet och blir extra kissnödig. Får nog sätta klockan på ringning för att komma upp och kissa i natt annars är det risk att jag inte kan hålla mig när det blir dags framåt morgonen...och det vill vi inte vara med om. Kortisonet gör att jag inte riktigt kan koppla av och sova, fast jag är trött. Men nu ska jag göra ett försök med det i allafall.
Tack för alla sms jag fått idag och även mail/inlägg här. Det är skönt att veta att det är många som hjälper mig med sina värmande tankar. Det gör mycket och jag uppskattar det verkligen. Tänkte speciellt på det idag när jag pratade med min sänggranne och hon hade nog bara sin familj vilket ju kan vara nog så bra. Men då kändes det nästan lyxigt att tänka på alla ni som finns där ute i landet från norr till söder. Hon hade nog ingen att ringa och jag har hur många som helst.... livet kan vara olika på många sätt. NU SOVA!!
Nu närmar det sig
Ja nu närmar det sig, dagen med gifternas gift! I morgon ska jag få första dosen av cellgiftert som förhoppningsvis ska förlänga mitt liv ytterligare en gång. Det gick ju bra förra gången så jag hoppas på en gång till. Inget vet man och tur är väl det.
Har för en timme sedan tagit kortisontabletter 16 st som man löser upp i vatten. Sedan ska jag ta en omgång till i morgonbitti en timme innan cellgiftet ska ges. Lina och Tilde åker i morgon med flyg från Visby till Ängelholm och det går 9.00 så de ska vara där vid senast 8.30 och sedan ska jag vara på sjukhuset till 10.00. Jag vill inte till sjukhuset förrän det är dags, får väl hitta på något annat så länge.
Helgen har varit härlig med Birgitta, Annelie och Elsa här+Isak(hund) från fredag - måndag em. De lyckades få boka om och stannade en dag längre vilket var tur. De hade varit på utställning i kylan och regnet hela helgen så vi fick inte träffas så mycket som vi ville. Ska skriva och lägga in lite bilder från det en annan stund.
Resultatet från utställningen var den sämsta någonsinn för våran del. Berodde kanske på att vi mest hade ett gäng mycket ofärdiga juniorhundar med. Men våran jätte härliga hane Tyke fick inget cert någon av dagarna, vilket vi inte fattade något av för han har aldrig varit så fin som nu! Lördagens domare gav de mest konstiga kritiker som jag någonsinn sett. Men man betalar för att få höra vad den domaren tycker om ens hund så det är bara att tacka och ta emot hur konstigt det än är.
Nu ska jag sova så jag orkar upp ur sängen tidigt....tidigt...
Här ser ni en annan trött bild på en kladdig tjeje och hennes mormor!
Har för en timme sedan tagit kortisontabletter 16 st som man löser upp i vatten. Sedan ska jag ta en omgång till i morgonbitti en timme innan cellgiftet ska ges. Lina och Tilde åker i morgon med flyg från Visby till Ängelholm och det går 9.00 så de ska vara där vid senast 8.30 och sedan ska jag vara på sjukhuset till 10.00. Jag vill inte till sjukhuset förrän det är dags, får väl hitta på något annat så länge.
Helgen har varit härlig med Birgitta, Annelie och Elsa här+Isak(hund) från fredag - måndag em. De lyckades få boka om och stannade en dag längre vilket var tur. De hade varit på utställning i kylan och regnet hela helgen så vi fick inte träffas så mycket som vi ville. Ska skriva och lägga in lite bilder från det en annan stund.
Resultatet från utställningen var den sämsta någonsinn för våran del. Berodde kanske på att vi mest hade ett gäng mycket ofärdiga juniorhundar med. Men våran jätte härliga hane Tyke fick inget cert någon av dagarna, vilket vi inte fattade något av för han har aldrig varit så fin som nu! Lördagens domare gav de mest konstiga kritiker som jag någonsinn sett. Men man betalar för att få höra vad den domaren tycker om ens hund så det är bara att tacka och ta emot hur konstigt det än är.
Nu ska jag sova så jag orkar upp ur sängen tidigt....tidigt...
Här ser ni en annan trött bild på en kladdig tjeje och hennes mormor!