Skit...
Nu har min skräck för cancerdjävlarna dykt upp med nya krigare. I dag skulle jag in för att få svar på lungröntgen trodde jag. Men i stället för att hon skulle säga att lungan var vattenfylld igen, vilket jag var helt övertygad om så sa hon -Tyvärr har det nu spridit sig till levern! Vi har hittat ett 10-tal små tumörer i levern och även flera nya i ryggen. Däremot så ser lungan oförändrad ut!?!?? Vilket jag inte alls förstår varken då eller nu. Det är helt hopplöst att orka något utan att jag börjar bli snurrig och illamående. I dag kräktes jag lagom vi kom ut till bilen vid sjukhuset, jättejobbigt. Vad det är som ger mig detta och känslan av att andingen inte funkar kan de inte förklara. De har nu tagit alla prover de kan ta och hoppas att de ska hitta något som lätt går att åtgärda. Eller så är det levern jag känner av?!? Vi får väl se om de kommer med något svar.
De startar på onsdag en kraftig dos av cellgift som förhoppningsvis stoppar upp skiten igen som förra gången. Sedan kan de förhoppningsvis gå över på ett snällar medel igen. Så nu ska man bli skallig igen...men jobbigast är det att bli av med ögonfransar och ögonbryn. Ögonen blir så oskyddade och allt skit åker direkt in i ögat. Det är i detta fall bra att ha glasögon. Sedan får jag väl hoppas att jag kan fixa några snygga huvuddukar att snurra runt min kala kula...skalle.
Tur vi hade lilla solstrålen med oss som kunde skratta och få mormor att sluta gråta. Hon är verkligen en härlig solstråle och pratade obekymrat på. Lina tänkte gå ut med henne men läkarna tyckte också det var härligt med henne med. Allt blir liksom lättare med en glad unge i rummet!
Innan vi åkte till stan hade vi besök av Jhenny och lilla Estelle som lekte med Tilde...eller bredvid varandra kanske är bättre beskrivning. Men de gillade varandra och kan nog bli kompisar längre fram i livet. Det är bra att ha kompisar runt om i vårt avlånga land.
Estelle är 11 månader och går nog snart. Det var en väldig fart på krypandet och Lina fick se vad hon har att vänta sig med allt som går att pilla på! Allt som har med knappar och sladdar att göra är vääldigt kul!!
Äntligen!
Nu har de anlänt mina gullungar...ja inte alla då men de som kunde Lina och Tilde! Tilde är på strålande humör för det mesta. Det händer att hon blir lite förbannad men inte direkt ledsen men det går snabbt över. Som ni ser har hon två som beundrar henne speciellt när det serveras något ätbart.
Jag vaknade med konstiga fingrar i morse...fingertopparna kändes torra och döda. Men som tur försvann det under förmiddagen men nu när kvällen kommer så känns det som om det kommer tillbaka. Vet inte om det är någon biverkning av cellgiftet?! Annars så hade vi ungefär som vanligt på förmiddagen. Lina gick på promenad med Tilde och Bonnie medan jag gick min tur med ni vet vad...och kollade runt om efter de bruna korvarna... Sedan satte jag mig i solen en stund och vilade tills de kom tillbaka och det blev dags för kaffe!
Ute i vår nyinköpta sittvagn för 200 kr -tycker vi var ett fynd. Den klarade både grusvägar och stigar i skogen!
Här sitter hon med sin favoritbok!Sedan gick vi in och gungade! Ja vi har hängt gungan inne i stora rummet tills sommaren kommer på riktigt. Den var väldigt uppskattad.
Här flyger lilla Tilde fram och benen gick som små trumpinnar!
Efter detta bus däckade denna ynkliga mormor med Tilde på mjuka mattan. Lina fick komma och ta över och jag fick flytta från golvet upp i sängen. Mådde skit, helskakis och ingen ork alls. Jag mådde illa och kände bara att jag måste sova, det var bara helt slut på all ork. Jag skyller på lungan, att jag inte får tillräckligt med syre och att det är det som gör att jag inte orkar. Men vi får se på torsdag vad de säger mina doktorer.
Jag fick stanna hemma och vila i stället för att åka med till gammelfarmor för att äta och visa upp lillan. Men fortfarande i kväll är jag lite dimmig fast jag lyckades söva lillan med vällingflaska och det var första gången någon lyckats med att få henne att äta välling och somna - utan "mammatuttande" - Så något har jag lyckats med i denna dag!
Grattis till våra duktiga valpköpare som startade på Gotlands vårprov i Viltspår i går. Bäst gick det för Benji...som jag är lite delägare i -jippi och tack Kenneth som gjorde jobbet - Han blev även klassvinnare med Hederspris och Vandringspris. Kullbrodern Sigge och matte Ingvor som blev godkända i Anlagsklass.
Robyn som är den yngsta startande hundföraren på mina 22 år i Gotlands SSRK gjorde ett jättebra jobb med en virrig Nike som inte riktigt kommit på vad han ska konsentrera sig på. Bättre lycka nästa gång!
Glömde tala om att mamma STELLA blev SVCH (Svensk Viltspår Champion) Tack till Carina och Rolf som gjort grundarbetet med henne! Nu ser vi fram emot start på agilityplanen i sommar med Emelie som tack vare draghjälp av Stella även fått fart på Kinna -så hon lär väl få fullt upp för båda vill vara på planen...helst samtidigt. Stella har verkligen fått ett jobb som hon älskar, springa och hoppa! Tur att Emelie vill låna henne så ofta det bara går. Jag vill ju gosa lite med henne där i mellan, för det är hon också bra på!
Minstingen
Får jag presentera den yngsta i "kennelfamiljen" Hanna Åhlin-Mårtensson, hon är bara knappt 3 veckor. Mamma Mikaela har varit med här sedan hon var 6 år och fick sin första hund Marwin. Den gången skulle de ha en hund men skulle inte göra något annat än kanske gå en valpkurs. Men en kurs blev till en till och ännu en...alla i familjen ville hålla på med olika saker. Till slut insåg de att det nog var dags att skaffa en till och nu har det blivit ännu en...+ en som mer eller mindre bara hamnade där och blivit husset favorit.
Här ser vi hur svårt det är att vara mormor...man vill gärna hjälpa till ;-)Svårt att hålla sig borta ibland. Jag har ju själv fått prova på att stå bredvid...vilket kan vara svårt ibland. Men jag tror både Pernilla och jag lyckas rätt bra med det. Vi är i varje fall väldigt medvetna om att tänka innan vi säger något!
Jag är så glad att de tog sig tid att komma ut, Pernilla har fullt upp med att trimma hundar till kommande utställning. Jag har börjat fixa Stella som ska vara med, tar lite då och då...man måste inte vara ute i sista sekunden så det går enligt planeringen än så länge. Det är lätt att man skjuter på det när det är en hund man ser varje dag...tiden går och sedan poff så är det bara en dag kvar.
Jag hoppas min jobbiga lunga ska funka så jag inte blir inlaggd eller något annat jobbigt. Det känns väldigt motigt just nu och jag har ont lite mer än vanligt. Orken är väldigt dålig men jag försöker vara igång som vanligt MEN det blir lite segt ibland. Var på röntgen + provtagning vid onkologen i går förmiddag. Kristina hade lagt om sitt schema så hon kunde skjutsa mig dit - Tack för att du ställer upp så mycket!!! Vi var där och jag åkte rullstol för att spara på krafterna. Sedan ville jag handla lite mat innan vi åkte hem, så det gjorde vi. Det gick lugnt till där vi strosade runt för att försöka komma ihåg vad det stod på lappen som jag glömde hemma-så klart!
Men på hemvägen började jag må illa och när vi kom hem blev det direkt i sängen. Blev inte riktigt så snurrig som när Susanne och jag var iväg senast men inte långt i från. Jag tror det beror på att jag inte får tillräckligt med syre p.g.a att lungan inte går att fylla. Tror det är ganska mycket vatten igen, om det inte är det som har hänt så vet jag inte vad det är...då är det nog värre skit än så. Hoppas att jag har fel och att jag inbillar mig allt...fast det tror jag inte. Det gör ondare i bröstryggen, skuldror och vänster axel gör ont nästan hela tiden. Det är två sorters smärta, nervsmärta som inte går att få bort och den mer molande lärken som kan pressas bak med hjälp av morfinet. Det känns jobbigt i bland men jag ser fram emot att Lina kommer hem med lilla gullungen Tilde. Sedan i slutet på nästa vecka kommer även Birgitta och Annelie med sin lilla Elsa hit och bor här hoppas jag! Åtminstonde någon eller några nätter. Det ska bli så kul att få se Elsa som nu går och spinger, det har hänt mycket på 1 år.
Besök ger mycket energi, bara jag är förberedd och inte slarvar med vilan, speciellt nu när det känns som lungorna är drabbade mer igen. Men naturligtvis kan jag även bli trött av besök, men då säger jag nej för det har jag lärt mig att göra för det går inte annars!
Nu ska jag hämta en blodgrape, jätte gott!!
Bio
Johnny Deep är som vanligt helt otroligt bra.
Nu har jag varit på bio tillsammans med kanske...typ 50 personer. Det var Susanne som var snäll och följde med mig till Hemsebion. Jag har så gärna velat se Alice i underlandet och hade tänkt att åka till Visby för att se den men med min ork har det liksom inte blivit något på sista tiden. Men nu äntligen hade jag tur att den kom hit till våran lilla fina bio. MEN var fanns alla barn som borde velat se denna härliga film?? Jättekonstigt, det var några under 12 år +kanske 20 över och sedan vi "tanter" på 40+....till en 70 åring. Totalt var det kanske 50 personer där en helt vanlig söndag kl.16. Den var värd att se och hade varit ännu roligare i 3d format, men man kan inte få allt. Inte somnade jag någon längre stund heller. Det var några korta stunder men jag sa till Susanne att ha lite koll på mig och putta på mig om jag verkade sova, var ju inte där för att sova.
När jag kom hem hade Rolf satt upp en grind i hallen så nu kan vi stänga bort hundarna i köket ELLER hallen! Det blev jättebra. Nu dricker vi kaffe och ser på en gammal Morden i Midsomer och jag knaprar piller för ryggen värker. Men på tisdag ska jag göra röntgen på lungorna och veckan därpå ska jag träffa mina läkare. Hoppas de då inte hittat mer skit, även om jag känner mig rätt säker på att det är något mer på gång för det rosslar så äckligt i mina luftrör. Något är det som spökar. Men, men vi får se, ingen idé att ta ut något elände i förväg. Men det är svårt att vara positiv i bland, när det känns/gör ont både lite här och där . Men ett litet, litet äventyr kan pigga upp humöret även om det ger mer smärta. Men som jag sa till läkaren -Jag vet inte hur det är att vara smärtfri för det har jag inte varit på säkert 20 år. Det har alltid varit lite värk i ryggen, en molande eller sårig smärta beroende på hur ont det är. Så jag vet inte riktigt hur mycket det är okej att ha ont. De pratar om att man helst ska kunna blir helt smärtfri men det kommer jag aldrig att bli. OM det inte hinner komma något riktigt supermedel
Vad har jag gjort idag?
Jag kan inte komma på något jag gjort i dag...en riktig osynlig dag. Men något måste jag väl ha gjort...jo, sms-att till distriktssköterskorna att de slipper komma och ta prover för jag ska till röntgen och onkologen för att sätta en nål i armen för att de ska kunna ge mig kontrast. Röntgen ville inte göra det för jag är så besvärlig! ... det är väl roligt att de gillar mig eller hur!? De brukar säga OJ DET ÄR DU!!! Vem ska nu klara detta, ska vi ringa operationen och be dem skicka ner en duktig nålsättare? Fast vi kan väl prova först... och ja det funkar sällan men ibland så går det - en blind höna hittar också ett korn...eller vad det är man brukar säga.
Men de på onkologen brukar vara rätt bra på det. De är vana med dåliga ådror efter alla gifter som vi cancerpatienter stoppar i oss.
Nu kom jag på något mer jag gjort idag - beställde piller till Hemseapoteket. När jag till slut hittade telefonnummer till dem. Eniro hade inget nummer....jätte konstigt, men på hitta.se fanns det som tur var. Jag skulle då även passa på och beställa cellgiftet men det fanns bara utskrivet på den lägre styrkan. Men sa jag den senaste läkaren har väl skrivit ut de starkare?? Nej det är bara utskrivet flera gånger på den lägre så det är den du ska ha! Nej sa jag JO sa hon det måste vara så NEJ det är fel. Jag får ringa dem igen. Det måste alltså vara något som är fel i deras dator på onkologen eftersom nu 3 olika läkare lyckats göra fel utan att vilja göra det Jag som varit så irriterad på dem....stackars dom...dumma mig!
En liten varning för dessa tuggummin som ser så fruktiga och goda ut. Det finns som olika frukter, citron, apelsin, ....ja och några till förutom dessa meloner. Det ska alltså föreställa tuggummi och jag tänkte det kunde vara gott med något fruktig men fy så äckliga. De kändes som de satte sig på ALLA tänder, som en tunn hinna runt alla tänder. Några av dem blev inte ens tuggummi utan var bara som en sockrig smörja. Så köp inte dessa till era barn om ni är rädda om deras tänder.
Nya metoder...
Idag mår jag ännu så länge rätt bra. I går kväll var det ett litet helvete med väldigt jobbiga smärtor i skuldror och armar. Jag tog extra och extra...men inget ville hjälpa, men till slut så var det okej. Det är då i sådana stunder man lätt får lite panik över att det är så det blir till slut, hela tiden!
Men idag ringde min "smärtläkare" och diskuterade lite hur och vad vi kan tänkas göra åt min värsta värk som sitter i ländrygg och bäcken. Hon berättade lite om den metod som min onkolog pratade om som ett alterantiv för mig. Det lät lite jobbigare än jag trodde. De går in med en sond in genom/mellan kotorna i ländryggen och sedan löper den runt under huden till framsidan vid revbenen, där de sätter en typ venport(som jag redan har för provtagningar, dropp och annat) och där ska man sedan sätta en nål som doserar in morfinet som ligger i en kasett i storleken 15 x 20 cm som jag har hängande runt halsen som en väska. Där sköts doseringen genom denna och det ska då doseras i lämplig dos. Hur mycket jag då ska ha måste provas in och det tar minst en vecka med operation och allt där efter.
Sedan påverkar det ofta urinblåsan så det kan vara svårt att tömma urinen, att få blåsan tom. Det kan då leda till att de måste lägga en kateter för detta... NEJ...det låter mer jobbigt än bra när jag tänker på det. Hoppas de kommer på något annat bättre eller lättare i alla fall!
Men idag ringde min "smärtläkare" och diskuterade lite hur och vad vi kan tänkas göra åt min värsta värk som sitter i ländrygg och bäcken. Hon berättade lite om den metod som min onkolog pratade om som ett alterantiv för mig. Det lät lite jobbigare än jag trodde. De går in med en sond in genom/mellan kotorna i ländryggen och sedan löper den runt under huden till framsidan vid revbenen, där de sätter en typ venport(som jag redan har för provtagningar, dropp och annat) och där ska man sedan sätta en nål som doserar in morfinet som ligger i en kasett i storleken 15 x 20 cm som jag har hängande runt halsen som en väska. Där sköts doseringen genom denna och det ska då doseras i lämplig dos. Hur mycket jag då ska ha måste provas in och det tar minst en vecka med operation och allt där efter.
Sedan påverkar det ofta urinblåsan så det kan vara svårt att tömma urinen, att få blåsan tom. Det kan då leda till att de måste lägga en kateter för detta... NEJ...det låter mer jobbigt än bra när jag tänker på det. Hoppas de kommer på något annat bättre eller lättare i alla fall!
Läkare
Nu har jag äntligen fått en "egen" läkare och hon heter Nina! Det känns så skönt, hon både lyssnar och tar tag i saker. Nu till att börja med ska min nya "tungandade" känsla utredas med en rönten först. Sedan säger hon att alla mina symtom med ryckningar, skakningar...smärtförflyttningar runt om i kroppen, ja allt är pga mina höga doser av morfin- ja allt utom smärtorna beror inte på doserna. Jag står på höga doser som ändå inte gör mig smärtfri och det ger i sin tur alla dessa biverkningar. Allt detta har alla de andra läkarna bara sagt att de inte vet vad det kommer av??!! Men hon visste direkt att det var pga av morfinet mm...hon känns som en sådan läkare som är "besvärlig" för hon blundar inte för det som är jobbigt utan tar tag i allt. Hoppas nu hennes teorier om mina reaktioner håller i sig och att det går att göra något.
Hon ska när lungan är utredd försöka hitta ett annat sätt att smärtlindra mig. Hoppas det ska gå bra för det skulle vara underbart att få bli av med lite eller alla mina smärtpiller. Tänk att kunna få ett huvud som hänger med och inte är totalt snurrig hela tiden.
För övrigt har dagen inte bjudit på vad gårdagen gav av sol och en klarblå himmel...det ligger ett vitt tunnt lager av snö på gräset och mina nyplanterade blommor! Hoppas de överlever för snart regnar det bort och sedan hoppas jag solen kommer tillbaka. Skulle vara trist om de dog innan jag fick se på dem.
Oj nu ringer det på dörren! Det var POSTEN, kors i taket. Trodde inte de fick leverera paket längre, det brukar alltid komma med godsbil eller så får man hämta på macken eller Konsum. Nu fick jag en massa saker som jag och några till har beställt - Mona till exempel, nu kan du komma och hämta det som du väntat på så länge!
Nu ska jag öppna och kolla om det jag beställt har kommit. Tack för tipsen om "bajsplockare" och ni som är intresserade kan hitta den här: Granngården + http://www.horze.se/stall/stall/Godselplockare/50218
Hon ska när lungan är utredd försöka hitta ett annat sätt att smärtlindra mig. Hoppas det ska gå bra för det skulle vara underbart att få bli av med lite eller alla mina smärtpiller. Tänk att kunna få ett huvud som hänger med och inte är totalt snurrig hela tiden.
För övrigt har dagen inte bjudit på vad gårdagen gav av sol och en klarblå himmel...det ligger ett vitt tunnt lager av snö på gräset och mina nyplanterade blommor! Hoppas de överlever för snart regnar det bort och sedan hoppas jag solen kommer tillbaka. Skulle vara trist om de dog innan jag fick se på dem.
Oj nu ringer det på dörren! Det var POSTEN, kors i taket. Trodde inte de fick leverera paket längre, det brukar alltid komma med godsbil eller så får man hämta på macken eller Konsum. Nu fick jag en massa saker som jag och några till har beställt - Mona till exempel, nu kan du komma och hämta det som du väntat på så länge!
Nu ska jag öppna och kolla om det jag beställt har kommit. Tack för tipsen om "bajsplockare" och ni som är intresserade kan hitta den här: Granngården + http://www.horze.se/stall/stall/Godselplockare/50218
Fredag igen!
Hemskt vad tiden går fort. Solen skiner, mulet, duggregn, solen skiner, mulet, duggregn, sole.....så har det varit denna dag. Så fort jag kommit ut har det duggat och så snart jag gav upp och gick in blev det bättre igen. Jag gav upp och gick ut en stund ändå, det finns ju kläder och inga dåliga väder!
Eftersom den dumma kroppen inte vill att jag ska räffsa fick jag hitta på lite annat att plocka med. Drog ner skottkärran och fyllde den med vet och sedan får Rolf dra upp den. Sedan plockade jag hundbajs med våran väldigt braiga "bajsplockare" för hästfolket. Den är perfekt för oss hundfolk med egen tomt. Skulle visa er var ni kunde köpa denna bra och ha sak men hittade den varken på Hööks eller Börjes ....tror vi köpte den på Hööks för 20 år sedan...typ! Det var länge sedan och den har varit lika bra hela tiden trotts väder och vind i alla dessa år.
Den har aldrig fått flytta in om jag säger så...den trivs bäst ute i den friska vinden. Men kan ni hitta en så köp den för det är en underbart bra sak när man har många hundar eller det räcker väl med ett par så blir det jobbigt att böja ryggen ner till marken som konstigt nog kommer allt längre bort med åren.
Annars så är väl livet som vanligt, ont ont och ondare. Där i mellan är det väl rätt okej om bara orken kunde finnas. Jag beskriver nu min kropp så här:
- Nu kan jag röra mig mer, känner mig mycket mer rörlig men det håller bara en kort stund så blir jag helt slut och allt bara snurrar - känner mig som jag vore onykter och sedan kommer jag inte ihåg vad jag gjort.
- Förut hade jag svårt att gå, var stel och orörlig, allt gjorde ont men orken varade längre... Så nu är frågan vad som är bäst?! Jag har så svårt att få till en bra blandning av alla piller och det jag vill göra.
Skulle träffa en Bröstonkolog på måndag men igår ringde de från onkologen och sa att de inte fick ner någon kommande vecka! Det var indraget av dem där uppe, de ville inte låna ut någon den veckan! Men på tisdag kunde jag få träffa en annan onkolog(inte specialist på just min variant av cancer), jag underade då vem det var som skulle komma(från Uppsala)för han jag träffade senast som var därifrån ville jag inte ha! För en gångs skull hade jag tur och det är en av dem som jag tycker är bäst. Det är en kvinnlig som heter Nina, hon är mycket noggran och pratar till och med mig utan att köra över mig som den andre gjorde. Så det kändes bra och dessutom så kunde Susanne skjutsa mig så då blev det bara bra.
Kristina skulle kört mig annars men då ska vi kanske hitta på något annat i stället -utan sjukhus!
Nu tjatar Bonnie och vill ha mat, hon är inställd på vintertid och tänker nog inte byta till sommartid denna gång! Hon är så pigg och busig ibland-inte varje dag. Både i går och idag har vi kastat mjukisar som hon rusat och hämtat i full fart. Man får ju tänka sig för att gammeltanten inte ska sträcka sig. Hon är inte lika smidig som hon varit, men busblicken och brottartassarna är i full trim. Hon använder tassarna väldigt mycket när vi leker och jag orkar inte så lång stund men det är nog tillräckligt för henne. Varken hon eller jag vill se oss som gamla tanter...men ibland kan man undra om det är det vi är... Nej, nu skäller hon igen....BLIR DET ALDRIG NÅGON MAT!!!!!!!!
Trevlig fredag
Nu är våren här på riktigt. Denna härliga bukett fick jag av Susanne när hon kom tillbaka med hundarna efter promenaden i fredags.
Tidigare på fredagsförmiddagen kom Marianne och Nemo på sitt årliga "Påsklovsbesök" och alltid har hon med sig en rolig blomma från "tjejerna på hörnan" . I år var det en mycket vacker annorlunda tulpan! Tänk vilka roliga arrangemang man kan göra, bandet med rosetten ska inte vara med. Jag tyckte den var fin, satt runt silkespapperet som satt runt krukan när hon kom med den och jag tyckte det var fint att ha det kvar först men nej....det blev bättre utan.
Något som ingen visste var att Rolf fyllde år och jag gjorde en prinsesstårta enligt önskemål.
Marsipanen var lite för torr och så använde jag fusklock för första gången. Jag har aldig fuskat förut men nu tänkte jag att eftersom jag är typ...sjuk fast ändå frisk så var det förlåtet. Vi har lyckats äta upp den i helgen så den var nog inte allt för tokig. Nu är det bara Lina kvar i maj och sedan Maja i november...pluss alla andra som vi känner släkt och vänner.
En sak som jag gått och tänkt på i helgen...(man kan undra om jag är sysslolös men inte!) - Hur kan det komma sig att en ren handduk blir smutsig när man tvättar händerna ordentligt innan man använder den och ändå??? Visst är det konstigt? Har någon annan tänkt på denna kluriga och mycket viktiga fråga?
Hur som så har mina fötter börjat bli lite röda igen, speciellt den ena. Den andra har skinnet lossnat lite här och där. Men det känns inte som det är pga cellgiftet utan mer att det gamla ska bort innan det nya kan bli frisk och stark. Lite som när man bränt sig i solen och skinnet "flasar" av.
Ska till läkare den 19 april och nu funderar jag på att ringa för att kolla vilken läkare det är. Vill inte till samma som förra gången + att jag vill testa vidare med de smärtstillande jag skulle komp. med som ingen sedan brytt sig om. Dessutom var han så stressig och negativ. När vi frågade om vad som fanns om jag inte kunde gå vidare med detta cellgift? Det är bara att välja, detta eller inget alls för det finns inget annat! Så har de andra inte sagt utan de har sagt att det finns många olika att testa....men sedan säger han så och då blir man lite osäker på att han verkligen vet vad han gör.
Hur som så vill jag inte ha skinnflådda fötter = inte kunna gå på dem. Jag har haft väldigt ont i ryggen men det beror på att jag (dumskallen) måste prova allt som inte gör ont och det gjorde inte ont att räffsa och ligga på knä i rabatten, det har jag inte kunnat göra på 20 år så det var jättekul. MEN inte efter, då blev det ett helvete där bak i ländryggen, benen, höfterna + skuldrorna... Så nu har jag lovat mig själv att aldrig försöka igen. Det är nog samma sak med äpplen. Förra året åt jag kilovis, köpte massor med svenskodlade äpplen av olika sorter. De skulle vara gräns till omogna och kylskåpskalla att äta. Det var underbart gott och jag kunde inte få nog. Hade inte ätit äpplen sedan jag var 6 år och då passade jag på. Troligen '"åt jag mig in i allergin" igen eller vad man ska säga. Man brukar säga att man till slut får nog av ett ämne och när det rinner över kommer allergin fram och då är det kört.
Hade jag ätit normat med äpplen typ ett om dagen hade det kanske fortfarnade varit okej men nu har klådan kommit tillbaka även om det inte är lika kraftigt som tidigare.
Nog om detta, får väl se om björk, gräs och andra pollen funkar i år. Förra året var det rätt okej men det är olika från år till år. Det har varit rätt bra sedan jag fick alla dessa cellgifter och hormoner...vet inte om det har någon betydelse men vi lär väl få se. Än har pollenperioden inte kommit, så det är bara att vänta och se!
Nu är det vår!
Oj så härligt, nu är den sista snön borta på våran tomt! Blommorna vaknar lite här och där i gräsmattan och rabatten. Det har varit grått idag ända till nu i em. då har solen tittat fram medan jag vilade. Var ute och fixade lite innan jag vilade trotts solens frånvaro och det var faktiskt ganska blåsigt och kallt. Men nu alldeles nyss kom Susanne och hämtade hundarna för en tur. Rolf jobbar över lite i kväll så maten får vänta lite och då passar jag på att skriva.
Susanne och jag var till stan igår, till sjukhuset. Jag fick mitt dropp Zometa och de tog proverna som ska tas i mellan varje cellgiftsperiod. Ska börja med en ny period i kväll igen och fötter+händer ser ännu så länge bra ut. Läser på en maillista jag är med på om hur olika vi behandlas runt om i sverige. Man kan bli mörkrädd ibland hur illa det är lika väl som det låter väldigt bra på vissa ställen. Här i Visby är det lite kaos just nu med väldigt dålig tillgång av läkare men det ska alltid finnas en om något händer -säger de! Den ordinarie är ledig av någon anledning som ingen verkar veta varför...det måste ha hänt något. Jag tycker det är väldigt tråkigt för henne har jag haft bra kontakt med för det mesta. Hoppas, hoppas hon kommer tillbaka snart, man saknar inte kon förrän den är borta...är väl så det heter eller??
Nu när jag sitter här och skiver får jag väldigt ont i fingrarna en ny smärta...hoppas det är tillfälligt!
I går var i alltså i stan och det kändes väldigt bra med orken tills vi gått en ganska snabb runda på Maxi(jag var lite pinknödig...) och handlat lite mat. När vi var på väg ut så kom utmattningen som en smäll- rakt i ansiktet. Kallsvetten bara forsade fram i ansiktiet på mig och när jag landade i bilen mådde jag jätte illa och allt snurrade. Det kändes hemskt och tanken på att göra något mer var snabbt borta. Vi åkte direkt hem, där fick S hjälpa mig in på mina skakiga spagettiben. Landade i sängen på nedrevåningen och hon fick plocka ur mina kassar - den snälla människan! Jag somnade och sov i 1½timme när jag vaknade av att Rolf fixat mat. Jag flyttade över till soffan och kände mig fortfarnade som en riktig soffpotatis...fick potatismos och korv - det passade till en soffpotatis! Men det godaste var de goa kokta morötterna, som lätt slank ner.
Det är konstigt vad man kan ändra smak av sjukdom och mediciner. Frukt och grönsaker är det som kroppen lättast får ner nu. I början var det kött men nu är allt kött ...inte allt för lammsteken i påsk var väldigt god men i övrigt brukar det vara svårt att få ner. Jag har alltid älskat falukorv och i går hade vi lyxat till det med Gutecharks supergoda men...nej tack, den var väldigt salt...tyckte jag inte Rolf. Han blir ju glad för han får mer i stället, fast han skulle nog helst se att jag åt lite mer mat och mindre godis och kaffebröd. Men vad ska man göra när inget är riktigt gott. Hullet har ökat och läkarna tycket det är bra men inte jag. Det var så lagom nu förut men har nu ökat efter julens godisregn...det har liksom bara fortsatt!
Men nu ska jag göra lite nytta och vattna orkidéerna med det sista regn/snövattnet. Har ställt ut en hink under stuprännan idag men hoppas inte på regn...bara vatten till blommorna! Får nog be Birgitta om lite norrländskt kalkfritt vatten när hon kommer i maj!
Susanne och jag var till stan igår, till sjukhuset. Jag fick mitt dropp Zometa och de tog proverna som ska tas i mellan varje cellgiftsperiod. Ska börja med en ny period i kväll igen och fötter+händer ser ännu så länge bra ut. Läser på en maillista jag är med på om hur olika vi behandlas runt om i sverige. Man kan bli mörkrädd ibland hur illa det är lika väl som det låter väldigt bra på vissa ställen. Här i Visby är det lite kaos just nu med väldigt dålig tillgång av läkare men det ska alltid finnas en om något händer -säger de! Den ordinarie är ledig av någon anledning som ingen verkar veta varför...det måste ha hänt något. Jag tycker det är väldigt tråkigt för henne har jag haft bra kontakt med för det mesta. Hoppas, hoppas hon kommer tillbaka snart, man saknar inte kon förrän den är borta...är väl så det heter eller??
Nu när jag sitter här och skiver får jag väldigt ont i fingrarna en ny smärta...hoppas det är tillfälligt!
I går var i alltså i stan och det kändes väldigt bra med orken tills vi gått en ganska snabb runda på Maxi(jag var lite pinknödig...) och handlat lite mat. När vi var på väg ut så kom utmattningen som en smäll- rakt i ansiktet. Kallsvetten bara forsade fram i ansiktiet på mig och när jag landade i bilen mådde jag jätte illa och allt snurrade. Det kändes hemskt och tanken på att göra något mer var snabbt borta. Vi åkte direkt hem, där fick S hjälpa mig in på mina skakiga spagettiben. Landade i sängen på nedrevåningen och hon fick plocka ur mina kassar - den snälla människan! Jag somnade och sov i 1½timme när jag vaknade av att Rolf fixat mat. Jag flyttade över till soffan och kände mig fortfarnade som en riktig soffpotatis...fick potatismos och korv - det passade till en soffpotatis! Men det godaste var de goa kokta morötterna, som lätt slank ner.
Det är konstigt vad man kan ändra smak av sjukdom och mediciner. Frukt och grönsaker är det som kroppen lättast får ner nu. I början var det kött men nu är allt kött ...inte allt för lammsteken i påsk var väldigt god men i övrigt brukar det vara svårt att få ner. Jag har alltid älskat falukorv och i går hade vi lyxat till det med Gutecharks supergoda men...nej tack, den var väldigt salt...tyckte jag inte Rolf. Han blir ju glad för han får mer i stället, fast han skulle nog helst se att jag åt lite mer mat och mindre godis och kaffebröd. Men vad ska man göra när inget är riktigt gott. Hullet har ökat och läkarna tycket det är bra men inte jag. Det var så lagom nu förut men har nu ökat efter julens godisregn...det har liksom bara fortsatt!
Men nu ska jag göra lite nytta och vattna orkidéerna med det sista regn/snövattnet. Har ställt ut en hink under stuprännan idag men hoppas inte på regn...bara vatten till blommorna! Får nog be Birgitta om lite norrländskt kalkfritt vatten när hon kommer i maj!
GLAD PÅSK
Nu har våren kommit till Alva city!
Titta vad vi hittade under snöhögen...där snön har legat i en meter hög driva växte det snödroppar! De har växt upp fast det legat högt med snö ovanpå. När det väl började tina i snön med hjälp av solen så har man kunnat höra hur det knastrat i snön medan den töade bort. För någon vecka sedan satt man mitt i snön men nu är allt borta. Det finns några små högar här och där men i stort sett är det borta.
När jag tittade på väderkartan i kväll såg det ut som vi ska vara på rätt ställe i Påsk...solen såg ut att skina på oss alla dagar - hoppas de har rätt även om jag brukar säga att det aldrig stämmer men nu hoppas jag det är rätt. Det är så härligt att få sitta ute med näsan i vädret och även att ligga på knä i en rabatt. Min rygg och kroppen över lag vill inte vara i någon rabatt men lite vill jag försöka göra. Om jag börjar så brukar Rolf komma och ta över...ett bra sätt att få det gjort! Men det är ju inte alltid det funkar...men det skadar aldrig att prova.
För övrig är livet med cellgift i full gång igen även om jag idag har tagit sista pillren i denna period. Ska nu göra uppehåll i en vecka och sedan kör jag igång igen. Fötterna är svagt röda men ännu är det helt okej så har jag tur funkar det bättre med denna något lägre dos. Det har varit snurrigt med vad och hur mycket jag skulle äta...läkaren sa en sak och skrev ut en annan...men jag tror det är rätt nu. Ska få mitt dropp på tisdag och även ta proverna som ska tas i alla uppehåll som de missat i de 5 första omgångarna...ordning är det lite bris på där inne på onkologen, tyvärr. Det gäller att man har kolla själv annars skulle det kunna bli väldigt fel. Hade jag inte börjat räkna på cellgiftsmängden så hade jag tagit en våldsamt låg dos som inte hade gjort någon effekt. Denna underbemanning i sjukvården börjar bli farlig. Hur ska det sluta när det redan är så illa. Jag räknas som en person de vet hör av mig själv om det är något och då kan de släppa mig fritt. Andra som är sämre måste naturligtvis gå före och även få mer hjälp med dosering av piller osv. Jag har ju sagt att jag vill göra det själv så i det sammanhanget ska jag inte klaga för skulle jag vilja...behöva hjälp så skulle jag få det. Men jag tror det är lätt att en som jag får svårare att be om hjälp när det kanske blir dags...men det visar sig. Man vill och försöker nog klara sig så länge det går. De flesta av oss är nog envisa tjurskallar som vill och ska klara sig utan hjälp så länge det bara går.
Det är dags att anmäla hundar till vårutställningen och jag har inte orkat bry mig. Får ångest när jag tänker på det jag borde och skulle vilja. Men nu har jag kommit fram till att jag orkar inte och då får jag acceptera det även om det gör ont. Men några ska vi nog ha med ändå...och jag hoppas Lina kommer som lovat då annars blir det kris... men det tror vi ska ordna sig. Det hänger bara på att lilla Tilde är frisk och Lina med så klart.
Detta med hundar har varit mitt liv från jag var liten, liten och det kommer att finnas plats för dem ett tag till = ända till jag lägger "sockar i vädre" eller vad det är man brukar säga här på ön. Ett liv utan hund, ja då kan det nog lika gärna vara slut för det kan jag bara inte tänka mig...fast det finns ju en liten sötnos på 2 ben som gör livet värt att leva och en massa andra saker...man, barn och alla vänner...så jag får nog tänka mig för vad jag skriver, det är lätt att skriva saker som man sedan inte står för. Länge leve livet säger vi i stället!
GLAD PÅSK till ER ALLA som läser detta! Vi ska fira helgen ensamma men med vovvar, alla utom Stella som är hos sin agilitykompis Emelie och jag hoppas de får träna ordentligt. Det är så härligt att se hur glad hon är i Emelie och Susanne så klart, henne älskar alla våra vovvar...gissa varför?! Jo alla roliga promenader så klart. Mocha brukar vara för lat att gå och hälsa på dem som kommer men när Susanne kommer flyger hon fram till henne.
Dagens rapport
Idag har jag haft lite av telefondag. Jag tänkte att jag skulle sitta i solen hela dagen. Men det blåste lite runt hörnet så inte ens i våran hörna var det riktigt varmt. Jag satt och pratade i telefonen i typ 2 timmar men sedan blev det kallt. Jag plockade lite hundpruttar på gräsmattan eller ska vi säga mögelmattan! Det är väldigt mycket mögel på marken eftersom vi inte hade någon tjärle i backen när all snön kom. Men vi hoppas det torkar bort när all snön är borta och solen får torka upp backen. Det som göms i snö kommer fram i tö...bambam...trallalala la!
Jag hoppas att det ska komma upp lökar i backen rätt snabbt men min snödroppsrabatt ligger under en stor snöhög!
Jag hoppas på att Lina med famlij ska komma hit över påsk men om inte kanske vi kan åka i stället...men det är alltid lite osäkert speciellt nu med allt labborerande med både cellgiftet och morfinet+annat.
Sedan har Rolf så mycket jobb som ska göras klart så fort som möjligt....sedan tror jag att han vill ha lite "lat" tid. Inte behöva upp tidigt utan bara göra det man har lust till. Vi tycker att han kan vila mer om vi åker iväg för då kan han inte göra en massa som behöver göras. Men, men vi får väl se hur det blir. Just nu har jag väldigt ont i ryggen så det är dags för en extra morfin....smaskens till sista smulan!
Jag hoppas att det ska komma upp lökar i backen rätt snabbt men min snödroppsrabatt ligger under en stor snöhög!
Jag hoppas på att Lina med famlij ska komma hit över påsk men om inte kanske vi kan åka i stället...men det är alltid lite osäkert speciellt nu med allt labborerande med både cellgiftet och morfinet+annat.
Sedan har Rolf så mycket jobb som ska göras klart så fort som möjligt....sedan tror jag att han vill ha lite "lat" tid. Inte behöva upp tidigt utan bara göra det man har lust till. Vi tycker att han kan vila mer om vi åker iväg för då kan han inte göra en massa som behöver göras. Men, men vi får väl se hur det blir. Just nu har jag väldigt ont i ryggen så det är dags för en extra morfin....smaskens till sista smulan!
Härligt
Oj en sådan härlig dag! Mulet men jag har kunnat gå den lilla runda som jag började med innan all snön kom och gjorde det allt för tungt och helt omöjligt. Men nu ligger det bara snö på fälten och alla högar så klart. Men våran gräs...ogräsmatta har börjat titta fram lite här och där. Jag matade fåglarna...kanske för sista gången om det blir sol och fint framöver...fast det är kanske för mycket att hoppas på eller?? Men hoppet är det sista som överger oss människor brukar de säga.
Nu sitter jag på köksoffan med en stor kopp kaffe och en liten bit tårta från frysen. Hundarna har fått varsin morot och när detta är avklarat ska vi sova middag.
Vore jag en Hollywood fru skulle jag ha sprungit på ett löpband med hunden på ett eget i stället för skogen. Sedan skulle de tagit en koffeinfri kaffe med 0% fett skummad mjölk till. Tårtbiten skulle de kanske tagit för de kan ju unna sig godsaker också men det skulle nog blivit någon lightvariant och inte som min med riktigt smör, vanligt socker och annat gott...
Expertisen har ju kommit fram till att man ska undvika lightvarianter om man vill leva länge men se på mig...jag har nästan alltid ätit onyttigt/rätt och ändå har jag cancer så det sprutar om det!
Hur man än gör så blir det fel ändå! Nu är kaffet och morötterna slut så nu tar vi och sover en timme eller två!
Nu sitter jag på köksoffan med en stor kopp kaffe och en liten bit tårta från frysen. Hundarna har fått varsin morot och när detta är avklarat ska vi sova middag.
Vore jag en Hollywood fru skulle jag ha sprungit på ett löpband med hunden på ett eget i stället för skogen. Sedan skulle de tagit en koffeinfri kaffe med 0% fett skummad mjölk till. Tårtbiten skulle de kanske tagit för de kan ju unna sig godsaker också men det skulle nog blivit någon lightvariant och inte som min med riktigt smör, vanligt socker och annat gott...
Expertisen har ju kommit fram till att man ska undvika lightvarianter om man vill leva länge men se på mig...jag har nästan alltid ätit onyttigt/rätt och ändå har jag cancer så det sprutar om det!
Hur man än gör så blir det fel ändå! Nu är kaffet och morötterna slut så nu tar vi och sover en timme eller två!
Gammal, ung, för gammal...dravell
Först är man glad över att bli äldre...sedan för att man fyller år, sedan vill man inte fira att man blir just äldre och till slut firar man just det Att man blivit ännu ett år äldre. Men i vilka åldrar sker varje förändring??
Ett förslag 0-2 fattar inget.
Göra allt det som man inte haft tid till och njuta av barnbarn om man haft lyckan att få några. De som inte kan uppskatta detta vi har med pension för alla tycker jag väldigt synd om. Vissa tror de är oersättliga, andra har ingen att dela lyckan med, fler och fler har inte råd att sluta jobba, en liten del har så roligt på jobbet att de inte vill sluta...men de är inte många. Känner de efter djupt där inne så fattas det nog tyvärr en förmåga att njuta eller så är man ensam...
Det är sorgligt...speciellt om de har ekonomin att kunna sätta en tjock guldkant på de sista åren i livet.
Vem har man jobbat ihop alla pengar till?? Inte till sig själv i alla fall för vad jag vet kan man inte ta med sig pengarna in i "ljuset" ...eller har jag missat något? Jag har inga pengar att ta med mig och skulle jag ha några skulle jag vilja dela ut till de kära runt omkring mig så att jag åtminstonde kunde få ett stort tack för det jag delar med mig av.
Tänk att kunna njuta av pengarna som "tanterna i Hollywoodfruarna", de har äckligt mycket pengar och strör dem omkring sig på struntsaker MEN de ger andra jobb och de NJUTER av sitt liv! Sedan kan man tycka vad man vill om detta men Lyckliga verkar de vara Alla utom en viss Anka och då menar jag inte Kajsa eller Kalle...
Ja jag vet, ni tittar inte på sådan skit, men det gör jag...jätte intressant - man blir så bildad och interlektuell av det! Så det gäller att passa på medan det bjuds på utbildning i ämnet.
Ett förslag 0-2 fattar inget.
- 2-13 år då längtar man bara efter att bli äldre och äldre för de har mycket roligare och får göra vad de vill...tror man! Jag längtade efter att bli 20 år för då fick man ha kjol och klackskor...som om jag sedan har haft det..jo det har jag men inte av den anledningen som jag då trodde.
- 14-20 fyller man år - Då är man rätt nöjd med sin ålder, allt är spännande!
- 21-29 fyller man år men man börjar oroa sig för att bli gammal - först är det 25 och sedan går det långsamt utför...
- 30-... Då man fyllt 30, ja då är det bara utför som räknas...inget att se fram emot längre.
- 65 år då ser en del som förstått att uppskatta livet fram emot pensionen och att kunna njuta av livet man har kvar.
Göra allt det som man inte haft tid till och njuta av barnbarn om man haft lyckan att få några. De som inte kan uppskatta detta vi har med pension för alla tycker jag väldigt synd om. Vissa tror de är oersättliga, andra har ingen att dela lyckan med, fler och fler har inte råd att sluta jobba, en liten del har så roligt på jobbet att de inte vill sluta...men de är inte många. Känner de efter djupt där inne så fattas det nog tyvärr en förmåga att njuta eller så är man ensam...
Det är sorgligt...speciellt om de har ekonomin att kunna sätta en tjock guldkant på de sista åren i livet.
Vem har man jobbat ihop alla pengar till?? Inte till sig själv i alla fall för vad jag vet kan man inte ta med sig pengarna in i "ljuset" ...eller har jag missat något? Jag har inga pengar att ta med mig och skulle jag ha några skulle jag vilja dela ut till de kära runt omkring mig så att jag åtminstonde kunde få ett stort tack för det jag delar med mig av.
Tänk att kunna njuta av pengarna som "tanterna i Hollywoodfruarna", de har äckligt mycket pengar och strör dem omkring sig på struntsaker MEN de ger andra jobb och de NJUTER av sitt liv! Sedan kan man tycka vad man vill om detta men Lyckliga verkar de vara Alla utom en viss Anka och då menar jag inte Kajsa eller Kalle...
Ja jag vet, ni tittar inte på sådan skit, men det gör jag...jätte intressant - man blir så bildad och interlektuell av det! Så det gäller att passa på medan det bjuds på utbildning i ämnet.
Trötter
Trötter det är jag det! Men ibland känner jag mig riktigt piggelin. Men med det så får man utgå från min grund, det är alltså säkert inget som en frisk piggelin skulle kalla för att vara pigg!. Men med hänsyn till allt som händer i min kropp så tycker jag att just nu är jag piggelin. Jag vill inte vara en gnällis, det är så jobbigt med folk som bara gnäller och gnäller över hur synd det är om dem, hur ont de har och hur andra gnäller fast de minsan inte alls kan ha speciellt ont.
Alla har rätt att få känna sig lite "gnälliga" ibland men med måtta så klart. Jag kan också bli irriterad på när folk säger att de har så ont....oj, oj så ont de har! Då frågar jag om de har något att ta emot det onda? De flesta har då Ipren eller Alvedon MEN de är emot att ta värktabletter så det tänker de inte ta. DÅ har man inte ont, för har man ont på riktigt då tar man vad som helst för att få bort smärtan för man orkar inte "leva" annars. Smärta är något som upptar all energi och all tankekraft, något som upptar allt i ditt liv just då. Det är vad jag kallar smärta!
Men som sagt så känner jag mig pigg just nu även om jag är trött. Jag sitter och somnar med kaffemuggen i knät, somnar fast jag ser en superspännande film...det skulle aldrig hända om jag är normaltrött. Denna trötthet är inget jag känner igen från mitt tidigare liv. Men det har väl med allt morfin jag tar, det hör säkert ihop.
Snart är snön borta, det är mest de stora snöhögarna som ligger kvar + ett tunnt snötäcke på gräsmattan. I går var det härligt soligt och det hördes hur det prasslade i snön när det töade för fullt. Idag är det grått och tråkig men på torsdag ska det visst bli sol igen. Många är förkylda just nu och på några skolor har det brutit ut RS virus. Läste om det och typiskt är tydligen en väldigt jobbig hosta så det vill jag inte ha. Är så glad att jag klarat mig från förkylningar ännu så länge i vinter. Får jag hosta och förkylning då havererar nog min lunga så det vill jag inte råka ut för.
En mugg kaffe kan nog vara ett bra botemedel...eller vaktare...ä, vet inte vad jag ska kalla det för MEN det skulle vara vääldigt gott!! Har en muffins kvar på hyllan den ska nog ner i min inre hylla...magen alltså!
Alla har rätt att få känna sig lite "gnälliga" ibland men med måtta så klart. Jag kan också bli irriterad på när folk säger att de har så ont....oj, oj så ont de har! Då frågar jag om de har något att ta emot det onda? De flesta har då Ipren eller Alvedon MEN de är emot att ta värktabletter så det tänker de inte ta. DÅ har man inte ont, för har man ont på riktigt då tar man vad som helst för att få bort smärtan för man orkar inte "leva" annars. Smärta är något som upptar all energi och all tankekraft, något som upptar allt i ditt liv just då. Det är vad jag kallar smärta!
Men som sagt så känner jag mig pigg just nu även om jag är trött. Jag sitter och somnar med kaffemuggen i knät, somnar fast jag ser en superspännande film...det skulle aldrig hända om jag är normaltrött. Denna trötthet är inget jag känner igen från mitt tidigare liv. Men det har väl med allt morfin jag tar, det hör säkert ihop.
Snart är snön borta, det är mest de stora snöhögarna som ligger kvar + ett tunnt snötäcke på gräsmattan. I går var det härligt soligt och det hördes hur det prasslade i snön när det töade för fullt. Idag är det grått och tråkig men på torsdag ska det visst bli sol igen. Många är förkylda just nu och på några skolor har det brutit ut RS virus. Läste om det och typiskt är tydligen en väldigt jobbig hosta så det vill jag inte ha. Är så glad att jag klarat mig från förkylningar ännu så länge i vinter. Får jag hosta och förkylning då havererar nog min lunga så det vill jag inte råka ut för.
En mugg kaffe kan nog vara ett bra botemedel...eller vaktare...ä, vet inte vad jag ska kalla det för MEN det skulle vara vääldigt gott!! Har en muffins kvar på hyllan den ska nog ner i min inre hylla...magen alltså!
Befriad
NU är jag befriad från de spökande hjärntumörerna som jag haft i ungefär 14 dagar! Det är så skönt och nu kan vi slappna av tills det är dags för en ny röntgen. Rolf skulle inte behöva åka med när jag skulle till läkaren men i sista ångrade jag mig. Alla gånger han varit med har det gått bra...tror jag..och varför chansa en gång då?? Det kändes ju dumt och onödigt. Så han fick ta ledigt på förmiddagen för denna utflykt och sedan när det var avklarat åt han lunch på sjukhuset - inte jag, det är inget jag vill äta...sjukhusmat alltså...och jag ska aldrig mer köpa kaffe heller för inte ens mitt i lunchrusningen var kaffet gott. Det får bli läsk och någon kaka i fortsättninge. Denna gång tog jag kaffe och en wienersemla med kanel på toppen - det var gott brortsett från kaffet. Mariell kom lagom för att få lite fika också. Hon är så snälla och skulle skjutsa mig hem så att Rolf kunde åka direkt till jobbet.
Vi tog en vända förbi Maxi där vi inhandlade lite gott till middag för att fira svaret. På vägen hem somnade jag en stund och senare undrade Mariell om jag sov .... -Ja det gjorde jag, varför undrar du?? -Jo du satt och viftade med händerna som om du gjorde något...plockade med något och sedan såg det ut som om du skulle dra i bältet om och om igen...men du tog inte i bäldet utan framför... Det såg konstigt ut och jag blev osäker på om du sov eller var vaken.
Herregud vad jag håller på...det är vanligt förekommande enligt Rolf. Alla mina konstigheter skyller vi på mina piller. Jag fick inget riktigt bra svar på någonting i går. Det som vi fick veta var att det inte fanns några nya tumörer i skallen. Men cellgiftet hade jag hoppats på att det skulle finnas ett alternativ till och det fanns det tydligen inte. Mina fötter är inte helt bra och jag har inte alls lust att börja med samma redan...men han svarade -Pest eller kolera...vill du hellre vara helt utan?? Nej det är klart att jag inte vill sa jag. Så i går kväll började jag med giftet i gen. Hoppas det ska fungera nu och dosen är mikroskopisk om man ser hur mycket jag fick när jag slutade. Jag undrade så klart om det verkligen har någon verkan när det är så svag dos... Han svarade typ...hur ska jag veta det??! Det går inte att säga något i förväg om något.... Hur lugna tror ni man känner sig av det svaret?! Det är bara att hoppas på att man kan överleva och att det inte hinner bildas allt för mycket innan vi kan få höja dosen igen. Sedan finns så klart risken att jag kommer tappa skinnet på fötterna och händerna och då kommer jag inte att kunna gå. Det är en mardröm och efter vad han sa så fanns det inget annat som kunde stoppa mina tumörer. Tidigare har de ju pratat om att det finns så många olika preparat att prova men nu helt plötsligt finns inget annat.
Det är bara att hoppas att jag har fortsatt tur så att det inte exploderar med tumörer i kroppen.
Jag kände inte att jag fick svar på nästan något, det var en stressad läkare som jag aldrig träffat förut. Ska nog be om en telefontid med den kvinnliga som jag träffade förr, förra gången. Det är så stor skillnad på dem, det handar så klart om personkemi. Jag fick ingen bra känsla till denna man, gillar inte när de uppträder stressad eller tvärt om bara sitter och tittar på en utan att säga något. Så var den kvinnliga jag fick träffa förra veckan när jag var inne och skulle prata om smärtan. Hon sa inget utan bara tittade på mig ...sa inget och jag visste inte vad hon ville att jag skulle säga. Det är heller inget som gör att jag gillar läkaren när det är så. Jag har kanske blivit kräsen i valet av läkare. Kan säga att på Infektionskliniken, där gillade jag ALLA läkare. De var väldigt bra och jag täffade alla medan jag låg inne till och från i några veckor i höstas. Men tyvärr kan jag inte säga så om alla Onkologläkare, även om de flesta är bra. Jag saknar en av de som är ordinarie på onkologen och som är borta...borta och ingen vet när hon kommer tillbaka. Vet inte om hon är sjuk, semester, annan ledighet eller helt enkelt är avstängd för något.... så hoppas jag inte att det är. Skulle det vara en avstängning så kan jag säga direkt att det är inte konstigt för hon har haft ansvar för allt på onkologen - ensamt efter vad jag förstått + att hon är småbarnsmamma. Men jag hoppas att hon kommer tillbaka snart och att det inte är något jätteallvarligt.
Nu ska jag fixa lite innan det är dags för kvällskaffet. Måste hitta på något gott till kaffet också, hullet växer men det skiter jag i. Får väl försöka att inte äta så mycket choklad. Hade jag haft en hjärntumör så skulle jag ha lagt in choklad i min diet...men nu fick jag inte göra det och det är jag så klart glad för.
Tack för alla sms jag fick om alla tummar och tår som hölls för mig igår! Det hjälpte!!!
Vi tog en vända förbi Maxi där vi inhandlade lite gott till middag för att fira svaret. På vägen hem somnade jag en stund och senare undrade Mariell om jag sov .... -Ja det gjorde jag, varför undrar du?? -Jo du satt och viftade med händerna som om du gjorde något...plockade med något och sedan såg det ut som om du skulle dra i bältet om och om igen...men du tog inte i bäldet utan framför... Det såg konstigt ut och jag blev osäker på om du sov eller var vaken.
Herregud vad jag håller på...det är vanligt förekommande enligt Rolf. Alla mina konstigheter skyller vi på mina piller. Jag fick inget riktigt bra svar på någonting i går. Det som vi fick veta var att det inte fanns några nya tumörer i skallen. Men cellgiftet hade jag hoppats på att det skulle finnas ett alternativ till och det fanns det tydligen inte. Mina fötter är inte helt bra och jag har inte alls lust att börja med samma redan...men han svarade -Pest eller kolera...vill du hellre vara helt utan?? Nej det är klart att jag inte vill sa jag. Så i går kväll började jag med giftet i gen. Hoppas det ska fungera nu och dosen är mikroskopisk om man ser hur mycket jag fick när jag slutade. Jag undrade så klart om det verkligen har någon verkan när det är så svag dos... Han svarade typ...hur ska jag veta det??! Det går inte att säga något i förväg om något.... Hur lugna tror ni man känner sig av det svaret?! Det är bara att hoppas på att man kan överleva och att det inte hinner bildas allt för mycket innan vi kan få höja dosen igen. Sedan finns så klart risken att jag kommer tappa skinnet på fötterna och händerna och då kommer jag inte att kunna gå. Det är en mardröm och efter vad han sa så fanns det inget annat som kunde stoppa mina tumörer. Tidigare har de ju pratat om att det finns så många olika preparat att prova men nu helt plötsligt finns inget annat.
Det är bara att hoppas att jag har fortsatt tur så att det inte exploderar med tumörer i kroppen.
Jag kände inte att jag fick svar på nästan något, det var en stressad läkare som jag aldrig träffat förut. Ska nog be om en telefontid med den kvinnliga som jag träffade förr, förra gången. Det är så stor skillnad på dem, det handar så klart om personkemi. Jag fick ingen bra känsla till denna man, gillar inte när de uppträder stressad eller tvärt om bara sitter och tittar på en utan att säga något. Så var den kvinnliga jag fick träffa förra veckan när jag var inne och skulle prata om smärtan. Hon sa inget utan bara tittade på mig ...sa inget och jag visste inte vad hon ville att jag skulle säga. Det är heller inget som gör att jag gillar läkaren när det är så. Jag har kanske blivit kräsen i valet av läkare. Kan säga att på Infektionskliniken, där gillade jag ALLA läkare. De var väldigt bra och jag täffade alla medan jag låg inne till och från i några veckor i höstas. Men tyvärr kan jag inte säga så om alla Onkologläkare, även om de flesta är bra. Jag saknar en av de som är ordinarie på onkologen och som är borta...borta och ingen vet när hon kommer tillbaka. Vet inte om hon är sjuk, semester, annan ledighet eller helt enkelt är avstängd för något.... så hoppas jag inte att det är. Skulle det vara en avstängning så kan jag säga direkt att det är inte konstigt för hon har haft ansvar för allt på onkologen - ensamt efter vad jag förstått + att hon är småbarnsmamma. Men jag hoppas att hon kommer tillbaka snart och att det inte är något jätteallvarligt.
Nu ska jag fixa lite innan det är dags för kvällskaffet. Måste hitta på något gott till kaffet också, hullet växer men det skiter jag i. Får väl försöka att inte äta så mycket choklad. Hade jag haft en hjärntumör så skulle jag ha lagt in choklad i min diet...men nu fick jag inte göra det och det är jag så klart glad för.
Tack för alla sms jag fick om alla tummar och tår som hölls för mig igår! Det hjälpte!!!
Nervös
Fan va jag är nervös för svaret på skallröntgen! Jag har haft så ont i högersidan, speciellt i går söndag.... Sedan satt jag och läste tv programmen för veckan och säger då att -Å Saltön ska börja igen! Rolf svarar då -Vi såg ju första avsnittet förra veckan... det kommer du väl ihåg!? Nej det kommer jag inte håg, det är inte möjligt...det kan inte vara möjligt att jag sett det! Jo vi satt och såg det, sedan kanske du sov någon stund men JAG (Rolf) vet att du satt med där och såg! Då kände jag att det är något som inte är bra...blev faktiskt rädd.
Men förhoppningsvis så kanske jag påverkar mig själv så mycket psykiskt att det är därför jag känner så mycket. Jag är väldigt bra på att både förtränga och att psykiskt få saker att kännas...tror jag! Fast bäst är jag på att förtränga, det är jag mästare på, det vet jag efter njurcancern!
Ja, ja...nu bävar jag för onsdagen och det kanske inte är konstigt...jag vill inte ha hjärntumörer också! Det räcker med bröst, skelett och njurcancer. Någon jävla tumör i skallen vill jag inte ha!! Hålla alla tummar i världen för att allt är inbillning.
Solen skiner, snön smälter och jag har hela sommaren framför mig med lilla Tilde och annat trevligt. Då ska man inte behöva få något smolk i livets hjul. I alla fall ingen tumör. Jag skriver igen på onsdag - glada bud hoppas jag! DÅ när jag vet ska jag börja tänka positivt men just nu orkar jag inte!
Men förhoppningsvis så kanske jag påverkar mig själv så mycket psykiskt att det är därför jag känner så mycket. Jag är väldigt bra på att både förtränga och att psykiskt få saker att kännas...tror jag! Fast bäst är jag på att förtränga, det är jag mästare på, det vet jag efter njurcancern!
Ja, ja...nu bävar jag för onsdagen och det kanske inte är konstigt...jag vill inte ha hjärntumörer också! Det räcker med bröst, skelett och njurcancer. Någon jävla tumör i skallen vill jag inte ha!! Hålla alla tummar i världen för att allt är inbillning.
Solen skiner, snön smälter och jag har hela sommaren framför mig med lilla Tilde och annat trevligt. Då ska man inte behöva få något smolk i livets hjul. I alla fall ingen tumör. Jag skriver igen på onsdag - glada bud hoppas jag! DÅ när jag vet ska jag börja tänka positivt men just nu orkar jag inte!
Grått grått och ännu mer grått
Varför ska det vara så tråkigt grått när man vet att solen finns där uppe. Hoppas den hittar fram till oss en liten stund i alla fall. I går fick jag inbjuden till Klasstäff för högstadiet...fick du den också Barbro?! Vi gick nämligen i samma hon och jag. Det var en trevlig klass så det hade nog varit roligt att träffa dem igen. Jag gjorde min jobbiga ryggoperation under denna tid och var borta långa tider pga det. Men de gjorde allt för att jag skulle känna mig som en av dem de få gånger jag var där. Annars är grundskolegången en enda mardröm för mig. Mycket mobbning, var för lång, ful....för moderna kläder...för tyst...ja jag kan inte komma på allt som var fel. Man ska inte ha mycket för att det ska betyda att man är fel! Jävla skola säger jag för lärarna brydde sig inte...de såg inget. Barbro och jag blev flyttade av den enda läraren som SÅG vad som var fel mot oss. Det kändes först jobbigt men blev väldigt bra tyckte jag.
Tänk att det ska vara så roligt att hacka på varandra, oavstett om man är barn eller vuxen. Djuren kan även de vara lite taskiga mot varandra så det är väl något genetiskt ...en mobbningsgen som finns hos alla mer eller mindre. Det gäller väl att hitta bortförklaringar till allt negativt.
Oavsett så tänker jag inte åka på någon klassträff även om det skull vara roligt att se hur alla ser ut så här 25 år senare. Går du dit Barbro får du fota och skicka över till mig!!
Nog om detta, idag ska vi vara ute ...något kan man väl hitta på. Sedan behöver vi klippa klor och tasshår på vovvarna. Vet inte om jag orkar alla 4:a men det går ju att dela upp det på 2 dagar. Vi hoppas ju på att det ska bli tö och blött ...önskar det gick att hoppa över denna period och "poff" så var det sommartorrt och härligt...utan allt kladd. Men som alla vet kommer vi inte undan denna period OM vi inte åker till något varmt land och inväntar det torra väglaget här hemma...men så blir det naturligtvis inte.
I går hade jag besök av Pernilla och Mickan med sina fina pojkar...i förrgår var det visst, här flyger dagarna fram. Skit samma det var väligt trevligt. Man blir så lycklig när man ser dessa glada trevliga pojkar som lekte med Sally...båda på en gång och det gjorde inte henne trött i alla fall. Hon får aldrig nog den lilla ettriga fröken hon far runt som ett yrväder och de brottar ner henne och sedan ligger de och sparkar +munhuggs med henne. Sedan när de tröttnade på henne tog de ett tuggben och tuggade båda på samma fast det fanns 2 likadana ben. Så typiskt småbarn, alla ska ha samma leksak.
I går kväll var jag ensam här, Rolf var på SSRK årsmöte. Jag somnade i soffan flera gånger och där i mellan såg jag Let´s dance och lite annat. Mat blev det ingen...om man inte räknar nyponsoppa som mat...det gör jag.
OJ NU KOMMER SOLEN!!! NU SKA JAG UT!!!
Glömde skriva att jag försöker minska lite på morfinet...men väldigt försiktigt och lite. Är nervös för svaret på hjärnröntgen, kan bara hoppas det är okej. Man vet aldrig vad kroppen bestämmer sig för att göra men min dåliga matlust har nog med detta att göra. Inte så konstigt kanske...på onsdag får jag svar!
Tänk att det ska vara så roligt att hacka på varandra, oavstett om man är barn eller vuxen. Djuren kan även de vara lite taskiga mot varandra så det är väl något genetiskt ...en mobbningsgen som finns hos alla mer eller mindre. Det gäller väl att hitta bortförklaringar till allt negativt.
Oavsett så tänker jag inte åka på någon klassträff även om det skull vara roligt att se hur alla ser ut så här 25 år senare. Går du dit Barbro får du fota och skicka över till mig!!
Nog om detta, idag ska vi vara ute ...något kan man väl hitta på. Sedan behöver vi klippa klor och tasshår på vovvarna. Vet inte om jag orkar alla 4:a men det går ju att dela upp det på 2 dagar. Vi hoppas ju på att det ska bli tö och blött ...önskar det gick att hoppa över denna period och "poff" så var det sommartorrt och härligt...utan allt kladd. Men som alla vet kommer vi inte undan denna period OM vi inte åker till något varmt land och inväntar det torra väglaget här hemma...men så blir det naturligtvis inte.
I går hade jag besök av Pernilla och Mickan med sina fina pojkar...i förrgår var det visst, här flyger dagarna fram. Skit samma det var väligt trevligt. Man blir så lycklig när man ser dessa glada trevliga pojkar som lekte med Sally...båda på en gång och det gjorde inte henne trött i alla fall. Hon får aldrig nog den lilla ettriga fröken hon far runt som ett yrväder och de brottar ner henne och sedan ligger de och sparkar +munhuggs med henne. Sedan när de tröttnade på henne tog de ett tuggben och tuggade båda på samma fast det fanns 2 likadana ben. Så typiskt småbarn, alla ska ha samma leksak.
I går kväll var jag ensam här, Rolf var på SSRK årsmöte. Jag somnade i soffan flera gånger och där i mellan såg jag Let´s dance och lite annat. Mat blev det ingen...om man inte räknar nyponsoppa som mat...det gör jag.
OJ NU KOMMER SOLEN!!! NU SKA JAG UT!!!
Glömde skriva att jag försöker minska lite på morfinet...men väldigt försiktigt och lite. Är nervös för svaret på hjärnröntgen, kan bara hoppas det är okej. Man vet aldrig vad kroppen bestämmer sig för att göra men min dåliga matlust har nog med detta att göra. Inte så konstigt kanske...på onsdag får jag svar!
Röntgad!
Ja så är då huvudet röntgat och klart...eller vad man ska säga. Klart är det kanske inte där inne, det fick jag inte reda på utan det får jag svar på nästa vecka...den 18 eller vad det var. Kallelsen kommer i morgon...trodde sköterskan. Jag glömmer ju så mycket som de säger, det kan ha varit den 17 men som sagt det kommer nog i morgon.
Kristina kom och hämtade mig vid 11 tiden efter att vi luftat oss ute bakom huset en stund tillsammans med vovvarna. Solen strålande från en nästan molnfri himmel och det kändes nästan hemskt att sätta sig i bilen. Men det gjorde vi och stannade till vid kondiset på Hemse där vi köpte några semlor och en macka till Kristina som vill vara lite nyttigare än vad jag vill vara....godis är gott!! Efter detta åkte vi till Ingela och hennes lilla vovve Lea. Hon är såå himla söt och go den lilla gullegumman- Lea alltså. Man vill nästan stoppa henne i ficka och ta med henne- och jag pratar fortfarande om Lea. Hon blev väldigt glad när vi kom och speciellt av att se mig...och det känns ju alltid roligt. Där fikade vi och hade full koll på klockan...trodde vi! OJ!!! Helt plötsligt hade klockan blivit 13 i stället för 12.30 när vi tänkte åka till stan. Men vi kom bara 5 min för sent så vi kunde skylla på brist av parkeringsplatser...det brukar vara svårt. Just idag hade vi tur och fick en väldigt bra men eftersom vi fastnade i en kö på röntgen gjorde att de inte ifrågasatte något. Vi slapp alltså att använda vår "nödlögn"
De kom ganska omgående med en varm handuk och snurrade runt min arm. Oj ja det är DU! sa sköterskan och försökte se munter ut! Hon hämtade andra varma saker för att försöka få fram min ådror som gömmer sig in i fettet på mina armar. Sedan fick jag sitta där med detta i typ 15 min eller något liknande. Sedan gick vi in på rummet med röntgenaparaten. Där fick jag lägga min på röntenbritsen för att få nålen satt på ett bra ställe. Hon var duktig och hittade rätt nästan på en gång. Sedan tryckte de in kontrasten så försiktigt som möjligt och inget kändes. Var den bästa nålsättningen på alla gånger! Det kändes inget av kontrasten, så underbart härligt.
Själva röntgen av skallen gick väl totalt på kanske 10 min. När kontrasten trycks in i kroppen känns det som man kissar på sig. Värmen av kontrasten åker ut i hela kroppen och den ger denna konstiga känsla. Glömmer aldrig första gången jag gjorde denna kontraströnten. Hade de inte berättat att det skulle kännas så hade jag trott att det svämmat över där nere! Det hade tydligen hänt den kille som skötte detta den gången att han glömt och det var väldigt dumt och han gjorde aldrig om det.
Efter detta skulle vi bara en tur nerförbi Onkologen för att få reda på om jag skulle fortsätta med mina piller eller om något skulle ändras. När vi kom var de försenade med en timma...hopplöst. Vi fick sitta och vänta, men Kajsa var snäll och bjöd oss på kaffe medan vi väntade. Sedan skyndade hon sig att stoppa mig mellan de ord.patienterna. Där fick jag redogöra för mitt piller behov och jag sa att jag gärna ville fortsätta lite till innan vi ändrar på det och det tyckte hon lät okej...så så var det med det! Jag kunde lika gärna ha sturntat i detta besök...ingen höjdar läkarbesök. inte som förra gången när jag träffade läkaren där...hon var jättebra och trevlig. Denna var absolut inte otrevlig, hon var INGENTING....
Nästa vecka är det ännu en ny stjärna som kommer till Visbylasarett....lika spännande varje gång!
Dagen avslutades på MAXI där vi inhandlade en hel del...vi skulle bara ha lite men det blev mycket och dessutom köpte Kristina den snyggaste orkiden....den som jag gärna skulle ha köpt. fast jag kanske inte kunde komma hem med en orkide...Maja undrade i julas vad jag skulle ha så många orkider till?? Vilken dum fråga svarade jag, de är ju jättevackra...när de blommar! Hon hade adrig fått dem att blomma om men det har jag och jag får aldrig nog många! Kan ni tänka er att jag fick ännu en till idag! Den var nämligen försenad present från Kristina! En sådan tur man kan ha ibland.
Tack Kristina för ännu en trevlig dag och Susanne tack även till dig för att du tog ut hundarna på en ordentlig tur så jag kunde slappna av, inte behövde må dåligt över att de låg hemma och var kissnödiga! Jag är ju lite nojjig över mina vänner, de måste må bra för att jag ska kunna göra det....lite fåning tycker säkert en del men det skiter jag i!!
Jag gör som jag vill och andra som de vill...jag försöker att inte bry mig så länge ingen lider för då kan snälla jag bli väldigt argl
Tack till alla som gjorde en nervös dag till en bra dag!!
Kristina kom och hämtade mig vid 11 tiden efter att vi luftat oss ute bakom huset en stund tillsammans med vovvarna. Solen strålande från en nästan molnfri himmel och det kändes nästan hemskt att sätta sig i bilen. Men det gjorde vi och stannade till vid kondiset på Hemse där vi köpte några semlor och en macka till Kristina som vill vara lite nyttigare än vad jag vill vara....godis är gott!! Efter detta åkte vi till Ingela och hennes lilla vovve Lea. Hon är såå himla söt och go den lilla gullegumman- Lea alltså. Man vill nästan stoppa henne i ficka och ta med henne- och jag pratar fortfarande om Lea. Hon blev väldigt glad när vi kom och speciellt av att se mig...och det känns ju alltid roligt. Där fikade vi och hade full koll på klockan...trodde vi! OJ!!! Helt plötsligt hade klockan blivit 13 i stället för 12.30 när vi tänkte åka till stan. Men vi kom bara 5 min för sent så vi kunde skylla på brist av parkeringsplatser...det brukar vara svårt. Just idag hade vi tur och fick en väldigt bra men eftersom vi fastnade i en kö på röntgen gjorde att de inte ifrågasatte något. Vi slapp alltså att använda vår "nödlögn"
De kom ganska omgående med en varm handuk och snurrade runt min arm. Oj ja det är DU! sa sköterskan och försökte se munter ut! Hon hämtade andra varma saker för att försöka få fram min ådror som gömmer sig in i fettet på mina armar. Sedan fick jag sitta där med detta i typ 15 min eller något liknande. Sedan gick vi in på rummet med röntgenaparaten. Där fick jag lägga min på röntenbritsen för att få nålen satt på ett bra ställe. Hon var duktig och hittade rätt nästan på en gång. Sedan tryckte de in kontrasten så försiktigt som möjligt och inget kändes. Var den bästa nålsättningen på alla gånger! Det kändes inget av kontrasten, så underbart härligt.
Själva röntgen av skallen gick väl totalt på kanske 10 min. När kontrasten trycks in i kroppen känns det som man kissar på sig. Värmen av kontrasten åker ut i hela kroppen och den ger denna konstiga känsla. Glömmer aldrig första gången jag gjorde denna kontraströnten. Hade de inte berättat att det skulle kännas så hade jag trott att det svämmat över där nere! Det hade tydligen hänt den kille som skötte detta den gången att han glömt och det var väldigt dumt och han gjorde aldrig om det.
Efter detta skulle vi bara en tur nerförbi Onkologen för att få reda på om jag skulle fortsätta med mina piller eller om något skulle ändras. När vi kom var de försenade med en timma...hopplöst. Vi fick sitta och vänta, men Kajsa var snäll och bjöd oss på kaffe medan vi väntade. Sedan skyndade hon sig att stoppa mig mellan de ord.patienterna. Där fick jag redogöra för mitt piller behov och jag sa att jag gärna ville fortsätta lite till innan vi ändrar på det och det tyckte hon lät okej...så så var det med det! Jag kunde lika gärna ha sturntat i detta besök...ingen höjdar läkarbesök. inte som förra gången när jag träffade läkaren där...hon var jättebra och trevlig. Denna var absolut inte otrevlig, hon var INGENTING....
Nästa vecka är det ännu en ny stjärna som kommer till Visbylasarett....lika spännande varje gång!
Dagen avslutades på MAXI där vi inhandlade en hel del...vi skulle bara ha lite men det blev mycket och dessutom köpte Kristina den snyggaste orkiden....den som jag gärna skulle ha köpt. fast jag kanske inte kunde komma hem med en orkide...Maja undrade i julas vad jag skulle ha så många orkider till?? Vilken dum fråga svarade jag, de är ju jättevackra...när de blommar! Hon hade adrig fått dem att blomma om men det har jag och jag får aldrig nog många! Kan ni tänka er att jag fick ännu en till idag! Den var nämligen försenad present från Kristina! En sådan tur man kan ha ibland.
Tack Kristina för ännu en trevlig dag och Susanne tack även till dig för att du tog ut hundarna på en ordentlig tur så jag kunde slappna av, inte behövde må dåligt över att de låg hemma och var kissnödiga! Jag är ju lite nojjig över mina vänner, de måste må bra för att jag ska kunna göra det....lite fåning tycker säkert en del men det skiter jag i!!
Jag gör som jag vill och andra som de vill...jag försöker att inte bry mig så länge ingen lider för då kan snälla jag bli väldigt argl
Tack till alla som gjorde en nervös dag till en bra dag!!
Härligt
Det är så härlig med en värmande sol, äntligen.
Så här slappa var vi en stund i helgen, det var jättehärligt! Skulle önska att det var så här alla dagar nu fram till det blev sommar. Den första vårsolen är nog den allra skönaste.
För övrigt har jag fått ta ganska många extra morfin för att vara smätfri i min nya pilleromläggning. Men det ska nog bli bra till slut hoppas jag. Har pysslat med lite av varje i helgen. Har skött om alla mina tulpaner och andra fina blommor jag fick när jag fyllde år och de brörjar sjunga på sista versen nu...så sorgligt. Önskar de skulle hålla sig lite längre, har gett dem både snö och is i vattnet. Det låter kanske konstigt men de gillar kylan och det ger dem lite extra långt liv. En gång hade vi burit ut dem över natten i förrådet och när jag skulle hämta dem var det en enda stor isklump i vasen...skit tänkte jag och såg framför mig en slemmig klump av tulpanblad. MEN det är nog de tulpaner som levt längst och höll sig jättefina så man borde nog göra så med alla.
I fredags fick jag besök av Mariell som studerar just för tillfället och hon berättade om sina planer framöver. Det är rätt härligt att vara ung fast samtidigt är man glad att det är över...ungdomen alltså. All oro för framtiden och allt som ska ske på rätt sätt osv....
Fast lite avundsjuk kan man ju bli! Hur som så var det jätte kul att få en skön em och kväll tillsammans med tjejen med stora planer och drömmar! Hoppas allt ska gå bra för både dig och alla er andra som ger er ut i livet. En av "våra" tjejer är i spanien och jobbar, en ska bli mamma, en är snart färdig sjuksköterska och jag hoppas allt ska gå riktigt bra för er alla. När man börjar tänka på alla dessa tjejer som vi fått glädjen att följa från lekis till vuxet liv, då känner man att det nog gått ganska många år och framför allt har det gått så fort. Hur gammal är man egentligen...är jag inte 32 längre...?? Det kändes som om det på ett vis stannade där men när man tänker på allt som hänt inser man att det inte stämmer.
Jag fick 2-5 år på mig att leva av en onkologläkare...för hur länge sedan då?? Hoppas att det betyder en lång, lång tid. Men det man vill ska gå fort brukar gå långsamt och tvärt om.... Men vissa saker hoppas jag är fel....jag vill att 2-5 var 25 utan ett streck i mellan!!
Så här slappa var vi en stund i helgen, det var jättehärligt! Skulle önska att det var så här alla dagar nu fram till det blev sommar. Den första vårsolen är nog den allra skönaste.
För övrigt har jag fått ta ganska många extra morfin för att vara smätfri i min nya pilleromläggning. Men det ska nog bli bra till slut hoppas jag. Har pysslat med lite av varje i helgen. Har skött om alla mina tulpaner och andra fina blommor jag fick när jag fyllde år och de brörjar sjunga på sista versen nu...så sorgligt. Önskar de skulle hålla sig lite längre, har gett dem både snö och is i vattnet. Det låter kanske konstigt men de gillar kylan och det ger dem lite extra långt liv. En gång hade vi burit ut dem över natten i förrådet och när jag skulle hämta dem var det en enda stor isklump i vasen...skit tänkte jag och såg framför mig en slemmig klump av tulpanblad. MEN det är nog de tulpaner som levt längst och höll sig jättefina så man borde nog göra så med alla.
I fredags fick jag besök av Mariell som studerar just för tillfället och hon berättade om sina planer framöver. Det är rätt härligt att vara ung fast samtidigt är man glad att det är över...ungdomen alltså. All oro för framtiden och allt som ska ske på rätt sätt osv....
Fast lite avundsjuk kan man ju bli! Hur som så var det jätte kul att få en skön em och kväll tillsammans med tjejen med stora planer och drömmar! Hoppas allt ska gå bra för både dig och alla er andra som ger er ut i livet. En av "våra" tjejer är i spanien och jobbar, en ska bli mamma, en är snart färdig sjuksköterska och jag hoppas allt ska gå riktigt bra för er alla. När man börjar tänka på alla dessa tjejer som vi fått glädjen att följa från lekis till vuxet liv, då känner man att det nog gått ganska många år och framför allt har det gått så fort. Hur gammal är man egentligen...är jag inte 32 längre...?? Det kändes som om det på ett vis stannade där men när man tänker på allt som hänt inser man att det inte stämmer.
Jag fick 2-5 år på mig att leva av en onkologläkare...för hur länge sedan då?? Hoppas att det betyder en lång, lång tid. Men det man vill ska gå fort brukar gå långsamt och tvärt om.... Men vissa saker hoppas jag är fel....jag vill att 2-5 var 25 utan ett streck i mellan!!