Ulla-Brittas Blog

Idag mår jag ännu så länge rätt bra. I går kväll var det ett litet helvete med väldigt jobbiga smärtor i skuldror och armar. Jag tog extra och extra...men inget ville hjälpa, men till slut så var det okej. Det är då i sådana stunder man lätt får lite panik över att det är så det blir till slut, hela tiden!

Men idag ringde min "smärtläkare" och diskuterade lite hur och vad vi kan tänkas göra åt min värsta värk som sitter i ländrygg och bäcken. Hon berättade lite om den metod som min onkolog pratade om som ett alterantiv för mig. Det lät lite jobbigare än jag trodde. De går in med en sond in genom/mellan kotorna i ländryggen och sedan löper den runt under huden till framsidan vid revbenen, där de sätter en typ venport(som jag redan har för provtagningar, dropp och annat) och där ska man sedan sätta en nål som doserar in morfinet som ligger i en kasett i storleken 15 x 20 cm som jag har hängande runt halsen som en väska. Där sköts doseringen genom denna och det ska då doseras i lämplig dos. Hur mycket jag då ska ha måste provas in och det tar minst en vecka med operation och allt där efter.
Sedan påverkar det ofta urinblåsan så det kan vara svårt att tömma urinen, att få blåsan tom. Det kan då leda till att de måste lägga en kateter för detta... NEJ...det låter mer jobbigt än bra när jag tänker på det. Hoppas de kommer på något annat bättre eller lättare i alla fall!