Tulpaner!
Det är härligt att få fira ett år till! Man märker hur många vänner man har i alla hälsningar och blommor jag fått. Lite annat smått och gott har också kommit både i postlådan och personligt. Så härligt att så många kommer i håg mig för själv är jag glömskare än glömsk.
Var till läkaren på min födelsedag och fick lite information om fortsättningen med behandlingarna. Eftersom mina fötter inte såg bra ut så kan jag inte få fortsätta med cellgiftet förrän de har läkt och fått tjockare hud. Just nu är nästa steg blåsor och det vill vi inte ha sa läkaren. Så nu ska vi vänta i 14 dagar till att börja med och förhoppningsvis så kan jag då börja igen med en lägre dos. Jag ifrågasatte om det verkligen har samma effekt om man sänker och varför gör man inte tvärt om...börjar med en lägre dos och ökar i stället?? Men jag fick bara till svar att så gör man inte med denna variant!?
Hon tyckte jag såg väldigt trött ut MEN jag var inte morfintrött sa hon och tittade mig i ögonen. Sedan berättade jag om hur glömsk jag är. att jag måste sätta ringklocka på allt för att komma ihåg vad jag håller på med och en del andra jobbiga saker som jag lagt märke till mer och mer. Det gjorde att hon ville ha en snabb skallröntgen och jag ska även sättas över på en annan tablettvariant till viss del. Det skulle kunna vara gynnsamt både på trötthet och värkemässigt. Fick kallelsen till röntgen idag och det blir på tisdag. Förhoppningsvis får jag skjuts av Kristina. Hoppas, hoppas hon får vara ledig.
De ringer nu från onkologen varje dag och kollar hur jag mår. Idag sa jag att jag känner mig rumlig och lullig...och sedan ringde hon efter att jag sovit och sa att läkarna inte tyckte det var bra att jag var rumlig.... det skull jag inte vara. Tråkigt sa jag, varför får jag inte lulla runt och må gott...?? Så nu har jag fått sänka en sort lite och hoppas det räcker. Skulle jag få jätteont får jag ringa till avdelningen. även på natten så ska de hjälpa mig att dosera morfinet. Så nu hoppas jag det ska gå bra och att huvudet håller sig där det ska vara. Vill inte berätta så mycket om detta med hjärnan/huvudet här för vill inte oroa mina föräldrar i onödan. Speciellt min mamma blir väldigt orolig, förhoppningsvis är det inget och då är det helt i onödigt. Varför oroa om det är i onödan och det hoppas jag att det är!!!
Var till läkaren på min födelsedag och fick lite information om fortsättningen med behandlingarna. Eftersom mina fötter inte såg bra ut så kan jag inte få fortsätta med cellgiftet förrän de har läkt och fått tjockare hud. Just nu är nästa steg blåsor och det vill vi inte ha sa läkaren. Så nu ska vi vänta i 14 dagar till att börja med och förhoppningsvis så kan jag då börja igen med en lägre dos. Jag ifrågasatte om det verkligen har samma effekt om man sänker och varför gör man inte tvärt om...börjar med en lägre dos och ökar i stället?? Men jag fick bara till svar att så gör man inte med denna variant!?
Hon tyckte jag såg väldigt trött ut MEN jag var inte morfintrött sa hon och tittade mig i ögonen. Sedan berättade jag om hur glömsk jag är. att jag måste sätta ringklocka på allt för att komma ihåg vad jag håller på med och en del andra jobbiga saker som jag lagt märke till mer och mer. Det gjorde att hon ville ha en snabb skallröntgen och jag ska även sättas över på en annan tablettvariant till viss del. Det skulle kunna vara gynnsamt både på trötthet och värkemässigt. Fick kallelsen till röntgen idag och det blir på tisdag. Förhoppningsvis får jag skjuts av Kristina. Hoppas, hoppas hon får vara ledig.
De ringer nu från onkologen varje dag och kollar hur jag mår. Idag sa jag att jag känner mig rumlig och lullig...och sedan ringde hon efter att jag sovit och sa att läkarna inte tyckte det var bra att jag var rumlig.... det skull jag inte vara. Tråkigt sa jag, varför får jag inte lulla runt och må gott...?? Så nu har jag fått sänka en sort lite och hoppas det räcker. Skulle jag få jätteont får jag ringa till avdelningen. även på natten så ska de hjälpa mig att dosera morfinet. Så nu hoppas jag det ska gå bra och att huvudet håller sig där det ska vara. Vill inte berätta så mycket om detta med hjärnan/huvudet här för vill inte oroa mina föräldrar i onödan. Speciellt min mamma blir väldigt orolig, förhoppningsvis är det inget och då är det helt i onödigt. Varför oroa om det är i onödan och det hoppas jag att det är!!!
Snyfft
Prickar, det är roligt!
Nu har min lilla docka åkt hem till sin längtande pappa...de fick bara åka om de lovande att komma snart igen! ... nej så hård var jag nog inte...bara nästan. Det blev så tomt när de åkte men det är ju som vanligt och jag orkar inte med lika mycket som jag vill. Har tagit en massa bilder på henne så jag ska kunna njuta av den lilla gumman och sedan får jag prata via webkameran. Tur vi lever i denna modärna tid med dessa möjligheter.
För övrigt så fick jag ju sluta med cellgiftet och på tisdag ska jag till onkologen och få reda på vad som ska ske. De kommer nog att fortsätta med samma cellgift fast en lägre dos...tror jag eller så har de något annat som är nästan lika bra MEN har jag riktigt otur så säger de att de inte har något verksamt medel att sätta in på just min tumörvariant. FAST det tror jag inte att de säger, de har sagt förut att det finns flera olika varianter....tror väl inte de ljuger. Hur som så är fötterna inte bra ännu men de har inte blivit värre så jag hoppas det avtar. Finns väl en risk att de inte vill sätta in det igen om fötterna inte "slocknar" till på tisdag. I morgon ska distriktan komma och ta en massa blodprover på mig. Tur man har venporten, annars hade jag varit nervös även för det.
Lilla Sally fick en konstig svullen och hårlös stor fläck på nosen...vi trodde hon blivit biten av något nere under snön...men jag vet inte. Det ser mer ut som någon typ av exem. Ringde vet. och de tyckte jag skulle smörja med en mjukgörande salva och tvätta med sårtvätt. Blir det inte mycket bättre tills i morgon måndag så skulle jag höra av mig igen. Det har blivit mycket bättre så vi avvaktar och ser om det läker och inte blossar upp igen för då måste vi kolla upp det ordentligt. Jobbigt när man inte riktigt vet vad det är. Rolf åkte upp med henne förra måndagen men då hade veterinären redan åkt och stängt. Kanske lika bra det eftersom det blivit bättre av min behandling. 
Jag kommer att åka till Visby på tisd.em och onkologen om det är någon som tänkt komma på besök då. Men på kvällen är jag väl hemma och glad -hoppas jag- lite orolig är jag men det ska väl förhoppningsvis gå bra. Annars är jag hur som hemma på onsdag...ja resten av veckan!
Här ser ni ungefär hur mycket snö vi haft här. Det har varit lite smältning här i helgen med duggregn och varmare luft. Fryser det nu som utlovat så vågar jag nog inte utanför dörren.
Favorit boken...prasslar så bra!
Hon lärde sig äta lite bättre när hon var här. Förut ville hon bara ha mammamat. Sedan fick hon smaka på mammas gamla leksaker också, allt ska ju smakas på.
Sista bilden innan vi åkte till flyget i Visby för att åka till Ängelholm...blev billare än att ta bilen. Här iklädd en av mormor inköpta kläderna.
Fy så jag saknar denna lilla pladderfia. Hon pratar och pratar, ingen förstår något men hon har långa meningar. Oj så go hon är den lilla pluttan, våran lilla docka med sina fina lockar. Ännu kan jag känna hennes vikt och doft men snart är det borta...då blir det dags att fylla på igen!
Äntligen!
NU är de äntligen här, Lina och Tilde! Som vi har väntat, men nu får vi mysa och prata i flera dager. Hon luktar så gott och hennes härliga språk får man aldrig nog av. Hon bubblar och pratar långa meningar som ingen kan förstå men vi svara så gott vi kan och hon fortsätter med sina utlägg. Ibland är det roliga saker som hon har väldigt roligt åt att berätta och ibland är det sorgliga saker för då blir hon irriterad och låter sorgsen på rösten. Tänk var underbara de är och hur fort det går i utvecklingen även om det går långsamt jämfört med en hundvalp...jag jämför ju allt med valpar/hundar...en skada från alla år med prat om hundar och avel.
Det är svårt att med mittsnurriga huvud hålla koll på om det heter dräktig eller gravid...jag säger fel åt båda hållen...fast i början var det bara dräktig som kom i mitt huvud men med Linas graviditet har jag fått försöka tänka om till gravid.
I kväll efter en promenad med vagnen då hon naturligtvis sov(sedan blev det svårt med nattningen)blev hon jätte pigg och kiknade nästan av skratt när Lina lekte monster som skulle äta upp henne. Hon blev lite rädd först och så skrattade hon och aldrig tröttnade hon. Mamma blev helt slut och vi fick hitta på något lugnare en stund. Lilla fröken fick hicka av allt skrattande.
I morgon åker vi till stan för att jag ska till onkologen och få mitt dropp + kolla på mina fötter. De har nog stannat av för det känns inte riktigt lika mycket i dag. Det kunde fortsätta att bli värre ett tag innan kroppen reagerade på att slutat med cellgiftet. Ska till läkare den 2 mars för att få reda på vad det tänker göra med mig. Endel blir det samma, fast lägre dos eller något helt nytt-om det finns något bra...lite oroligt känns det. Detta skull ju fungera bra och hade väl om det nu redan kunde synas på senaste röntgen stoppat upp det igen. 
Tilde äter moröt medan Bonnie övervakar
Här har hon en skön nakenstund framför brasan innan nattningen
Mormor med Tilde efter middagen som bestod av ugnsstekta kycklingdelar(styckat hel kyckling)med ris + grönsaker och Anna-Lenas cockosröra(Turkisk Youghurt med cockos och cutney)som är spergod och enkel att göra. Tack Anna-Lena!
Hoppas att dessa små tassar ska får dansa, hoppa. springa och leva livets glada dagar! Nu är de bara så underbart mjuka och fulla av liv. De sprattlar och de små tårna jobbar stenhårt på att få upp kroppen till sittande. Huvud och ben inkl.fötterna jobbar så hon ser ut som en spänngunga...
Avsluta
Ringde till Onkologen nu på morgonen och de ringde tillbaka efter att sköterskan pratat med läkaren. Det blev akut - slut! Inga piller mer av cellgiftet. Dubbel känsla...vad händer nu i kroppen, inget som motar cancerdjävulen...men den 2 mars ska jag få träffa en läkare så det är inget långt uppehåll mellan de olika medlen. Får väl en ny variant eller så sänker de det jag haft nu till en ännu lägre nivå. Jag vet inte hur lågt de kan gå utan att det tappar effekten. Men det vet väl de hoppas jag!
Vad som än händer så är jag glad att de snabbt tog tag i detta och förhoppningsvis hinner det inte hända så mycket mer i kroppen av det som finns kvar i kroppen. Men en fördröjning är det väl som ligger kvar och gror lite...så fötterna kan väl om jag har otur bli lite sämre än det är nu.
Hur som så är jag glad över detta beslut och ser fram emot att få besök i kväll och en vecka framöver. Rolf hämtar dem vid flyget efter jobbet i kväll. Vi har fått låna både bilstol och barnvagn av Per och Lena, jätte tack för det! Man tar sig ingenstanns med en 5 månaders bäbis utan vagn eller härstol. Bärsele går en stund men det blir tröttande för axlar och rygg rätt snabbt.
Vädret är tydligen klass 1 varning, Lina har full koll på hur flygvädret ser ut eller om det är Jimmie....han är ju så klart rädd om sina tjejer och vi med!
Nu ser vi fram emot en skön insnöad helg! Ved till brasan ...ska tömma den på aska nu och torka av luckornas glas så vi ser elden. NJUT!!! NU skiner SOLEN här!!!
Vad som än händer så är jag glad att de snabbt tog tag i detta och förhoppningsvis hinner det inte hända så mycket mer i kroppen av det som finns kvar i kroppen. Men en fördröjning är det väl som ligger kvar och gror lite...så fötterna kan väl om jag har otur bli lite sämre än det är nu.
Hur som så är jag glad över detta beslut och ser fram emot att få besök i kväll och en vecka framöver. Rolf hämtar dem vid flyget efter jobbet i kväll. Vi har fått låna både bilstol och barnvagn av Per och Lena, jätte tack för det! Man tar sig ingenstanns med en 5 månaders bäbis utan vagn eller härstol. Bärsele går en stund men det blir tröttande för axlar och rygg rätt snabbt.
Vädret är tydligen klass 1 varning, Lina har full koll på hur flygvädret ser ut eller om det är Jimmie....han är ju så klart rädd om sina tjejer och vi med!
Nu ser vi fram emot en skön insnöad helg! Ved till brasan ...ska tömma den på aska nu och torka av luckornas glas så vi ser elden. NJUT!!! NU skiner SOLEN här!!!
Blåsorna kommer...
Ja nu är blåsorna på ingång! De kallar det för hand/fot syndromet och det är väldigt vanligt att man får dessa problemen av cellgiftet. Det är blåsorna som jag trodde mig slippa(jag brukar bara få ovanliga saker) och jag har varit så duktig med att smörja fötterna varje kväll. MEN nu är det tyvärr så att de kommit fast jag skött mig. Läkarnen sänkte dosen på cellgiftet när han hörde att en av fötterna började se lite röd ut. Men idag bad jag Kristina kolla för jag har så ont i höfterna (speciellt på morg/fm)att det är svårt att kunna se ordentligt under, hur det ser ut. Kände att det var lite konstigt...och mycket riktigt såg det nästan ut som det var blåsor på gång. Nu i kväll känns det jätteömt att gå på fötterna så jag har bytt strumpor och försöker tassa försiktigt. De ser ut som det är väldigt, väldigt tunnt pappersskin.
Tänker ringa till Onkologen i morgonbitti och fråga vad jag ska göra för att förbättra. Har fått en Aloevera fotkräm från Sasco som Kristina var här med nu i kväll. Den ska vara bland det bästa som finns i fotcremesväg. Har aldrig haft problem med fötter utan har skött dem så väl jag kunnat. Alltid haft en skräck för att få sprickor och annat skit som folk tydligen har stora problem med. Har lite...mycket svårt för andras fötter, men inte mina egna. Förstår inte att någon vill bli fotspecialist. Min pappa har alltid sagt att man ska vara rädd om fötterna som ska bära oss genom hela livet. Så jag har haft svårt att förstå dem som bara struntar i fötterna. Man smörjer ansiktet med svinaktigt dyra krämer medan fötterna ALDRIG får något. Ja det är väl som så mycket annat i vår värld - det som syns ska glittra medan baksidan kan vara hur skruttigt som helst! = snyggaste skorna har de sämsta fötterna eller??? Nej så tror vi inte att det är...eller hoppas i allafall att det inte är så.
Älska dina fötter - Du vet aldrig hur länge du har dem!
Tänker ringa till Onkologen i morgonbitti och fråga vad jag ska göra för att förbättra. Har fått en Aloevera fotkräm från Sasco som Kristina var här med nu i kväll. Den ska vara bland det bästa som finns i fotcremesväg. Har aldrig haft problem med fötter utan har skött dem så väl jag kunnat. Alltid haft en skräck för att få sprickor och annat skit som folk tydligen har stora problem med. Har lite...mycket svårt för andras fötter, men inte mina egna. Förstår inte att någon vill bli fotspecialist. Min pappa har alltid sagt att man ska vara rädd om fötterna som ska bära oss genom hela livet. Så jag har haft svårt att förstå dem som bara struntar i fötterna. Man smörjer ansiktet med svinaktigt dyra krämer medan fötterna ALDRIG får något. Ja det är väl som så mycket annat i vår värld - det som syns ska glittra medan baksidan kan vara hur skruttigt som helst! = snyggaste skorna har de sämsta fötterna eller??? Nej så tror vi inte att det är...eller hoppas i allafall att det inte är så.
Älska dina fötter - Du vet aldrig hur länge du har dem!
Telekontakt
Ja så var denna dagen snart till ända...eller hur säger man?..den är snart slut i alla fall. Har väntat, sovit och ätit. Väntat har jag gjort på att några av mina läkare skulle ringa. Först smärtläkaren och vi kom fram till att jag ska gå vidare i min lilla egna snurriga, vingliga och lätt onyktra känslan till jag ska på besök nästa gång för att få mitt dropp. Sedan var det infektionsläkarens tur och han var nöjd med att min onkologläkare plockat bort pencillinet(jag var lite orolig för att han skulle säga annat...) och några av de andra pillren som hörde i hop med den. MEN om det skulle börja krångla med lungan så ville han att jag skulle höra av mig för då ville de bli inblandade! Kan kanske bero på att han vet att läkarläget på onkologen inte är det bästa just nu. Det berodde väl till viss del på att de på onkologen struntade i min lunga till att börja med och det han gå för långt... De hade väldiga åsikter om vad som hade hänt och vill väl inte få ta hand om ett elände till som hunnit gå lite för långt.
Tänk om de politiker som bestämmer kunde bli drabbade av samma sjukdomar så att de fattade hur viktigt det är med personal på ett sjukhus. Man ska inte önska att folk blir sjuka men ibland skulle det nog inte skada - oss andra!
Fåglarna har fått mat idag också. Jag gick en lång, lång promenad ända ner till svängen, tillbaka och förbi vårat hus och ett till. Sedan var jag för snurrig i huvudet och vände hem igen. Det är konstigt hur hundarna fungerar...Bonnie och Mocha gick bakom mig utom när det kom bilar då får de vara på insidan om mig. Sally gick i drivan bredvid och nosade som alltid i backen=plöjde ner huvudet i snön. När bussen passerade blev jag helt snurrig och höll på att ramla då var Bonnie på plats direkt....på in utsida, hon trycker sig emot min sida precis som hon ska vara ett stöd. Så var hon när jag fick cellgift förra gången med, det blev nästan jobbigt för hon är ju inte så hög utan man snubblar nästan över henne i stället. MEN tanken är ju så god att man vill inte bli irriterad, det går ju bara inte. Vi gick direkt hem och de fick en morot medan jag plockade bort dagens frusna korvar där ute i trädgården. Gäller att vara före dem!
SEN sov jag en god stund tills inte Sally hade lust att vila längre! Ser fram emot i morgon...då hoppas jag Susanne kommer och DÅ ska jag sova i 2 timmar! Men om hon inte kan så får det väl bli 1 timme...i bästa fall. Jag hoppas inte du känner någon press Susanne om du läser detta ;-)
Tänk om de politiker som bestämmer kunde bli drabbade av samma sjukdomar så att de fattade hur viktigt det är med personal på ett sjukhus. Man ska inte önska att folk blir sjuka men ibland skulle det nog inte skada - oss andra!
Fåglarna har fått mat idag också. Jag gick en lång, lång promenad ända ner till svängen, tillbaka och förbi vårat hus och ett till. Sedan var jag för snurrig i huvudet och vände hem igen. Det är konstigt hur hundarna fungerar...Bonnie och Mocha gick bakom mig utom när det kom bilar då får de vara på insidan om mig. Sally gick i drivan bredvid och nosade som alltid i backen=plöjde ner huvudet i snön. När bussen passerade blev jag helt snurrig och höll på att ramla då var Bonnie på plats direkt....på in utsida, hon trycker sig emot min sida precis som hon ska vara ett stöd. Så var hon när jag fick cellgift förra gången med, det blev nästan jobbigt för hon är ju inte så hög utan man snubblar nästan över henne i stället. MEN tanken är ju så god att man vill inte bli irriterad, det går ju bara inte. Vi gick direkt hem och de fick en morot medan jag plockade bort dagens frusna korvar där ute i trädgården. Gäller att vara före dem!
SEN sov jag en god stund tills inte Sally hade lust att vila längre! Ser fram emot i morgon...då hoppas jag Susanne kommer och DÅ ska jag sova i 2 timmar! Men om hon inte kan så får det väl bli 1 timme...i bästa fall. Jag hoppas inte du känner någon press Susanne om du läser detta ;-)
Hjärtat
Oj vilken hjärtans sovdag det varit i dag! Har sovit i 2 omgångar och kunde nog sovit hela dagen om inte Rolf varit hemma och velat ha sällskap. Druckit kaffe och ätit av gårdagens morotskaka som blev väldigt god fast jag chansade på att göra garneringssmeten med ost av lägre fetthalt...inte bra, det ska vara FETT!! FETT är gott och gör allt godare...nästan i allafall. Smeten blev för lös och jag fick ta i lite mer florsocker vilket gör att det är lite för sockrigt men det var okej. Väldigt gott var det i alla fall men det hade nog varit ännu godare om den varit som vanligt.
Hur som så hade vi en jättetrevlig eftermiddag och kväll med besök från Solna. Det var länge sedan vi träffats och det kändes väldigt roligt att det äntligen blev av. För övrigt har helgen varit lugn, Rolf har varit på långa vändrigar på oplogade vägar/i skogen och på nyplogad väg här nedanför oss. Det kanske kan vara så att jag kan våga mig ut med halkskydden på fast Giggie (besökaren) hade bara sviss åkt rakt i backen här ute på vägen fast hon hade bra på fötterna. Det var is med ett lurigt lager snö på...det såg inte halt ut men var vansinnigt halt. Även min mamma i Filipstad har fått utegångsförbut för att det är så vansinnigt lurigt med snö på is. Det gör ju att halkskydden blir värdelösa. De funkar ju bra på isen direkt men blir de "uppbyggda" med snö först och sedan kommer isen, ja då funkar de inte så klart!
Bäst att alla med känslig benstomme håller sig inne eller i alla fall på säker mark. Jag har alltid mobilen med mig i fickan OM det skulle hända och jag blir liggande. Oturen kan drabba oss alla utom vissa som inte är gamla nog att ramla(uttalat av en 80-åring) när jag föreslog att det kanske var bra att hon hade telefonen med i fickan! Jag trodde inte det hade med åldern att göra?!?
Hoppas alla som läser denna blogg haft en kärleksfull dag oavsett om man är ensam eller har någon att dela livet eller dagen med.
Blommor!
Det är svårt att fota blommor så de gör sig rätt. Dessa gjorde sig inte lika bra på bild som i verkligheten. Det är en jättemaffig härlig bukett som ska ses "live" men jag vill ändå visa er den härliga buketten som jag fick av Karin och Claes...så oväntat och extra roligt!
Har just sett Let`dance och en bitter Marcus Birro som åkte ut. Han borde ha lite mer självkritik och inte lägga över allt på andra...-Om de kan sova gott(de som är så elaka och trackar mig)för det kan jag som är en så god o snäll. Snälla värld, hur små kan vi människor bli... jag vill tro att vi som är vuxna har lite mer insikt i hur livet ser ut. Det går upp och ner hela tiden, ingen är perfekt. Det trodde jag man som "fullvuxen" visste och därmed lite självirroni, insikt i sitt inre...och ja vad??? Men det blir lite patetiskt ibland...
Här har jag "svirat" runt hela dagen efter att jag sov stenhårt när klockan var 10.30. DÅ ringde det på dörren! Jag kom upp snabbt som bara den...så snabb som man nu kan vara efter att kroppen legat stilla en hel natt...och en halv dag! Ja, jag kom fram till fönstret i ett av de små rummen så jag kunde se ut. Där stod Kerstin och Bettie (kullsyster till Selma), de skulle hälsa på en stund hade de tänkt men ångrade sig när det var så nyvaket. Det fick bli en annan gång men jag fick se Bettan som ser ut att vara kanske 7 år eller något åt det hållet fast hon är 11 i år. Sånt är skönt att se, även om man är yrvaken och tänker på att telefontiden...när var den?? Var inte det vid 11 tiden eller??
Jag han både att äta frukost och klä på mig innan läkaren ringde och undrade hur det går med de nya morfinpillren. Vi kom fram till att hon ska ringa på måndag igen för det var svårt att säga säker om styrkan behöver ändras. Jag kände mig lite yr i hatten när hon ringde och jag berättade att jag sovit så länge. -Å va bra sa hon! Det är tecken på att nu kan slappna av och därmed hamnar i en djupare sömn. Ser man det så -så är det ju faktiskt bra. MEN det är ju fult att ligga så länge....det gör man inte, det ska man bara inte göra...fult, fult!!! Nej man ska vara upp senast 8 på vardagar och kanske kan man få ligga till 9 på helgen utan att man ska skämmas för det.
Vem är det som bestämt att det ska vara så?? Det är inte jag! Det är en urdum regel, för sover man så behöver man väl sova...eller? Sedan är det naturligtvis olika på HUR man sover. Ligger man där och bara slappar och drönar fram till 12 varje dag, ja då kanske man ska ta sig i kragen och försöka ta sig upp lite tidigare...om man inte har ett natt jobb förståss för då blir det andra REGLER!
Svärmor hon har alltid klockan ställd för hon ska vakna...men samtidigt säger hon att hon alltid vaknar före klockan ringer. Varför har hon då klokan ställd?? De få gånger som hon skulle behöva sova får hon inte för DÅ ringer klockan! DET tycker jag är IDIOTISKT och väldigt onödigt.
Mina gamla föräldrar de är vakna länge och sover länge= ca.09-typ eller något men utan väckarklocka! Det tycker jag är bättre för kroppen. Då får den säga och göra det den behöver.
Jag har spårat ur min berättelse om mina nya piller. Läkaren bestämde alltså att vi ska prata på måndag igen. Det är kanske så att vi kan få sänka dosen...det har jag trott ända tills i kväll när jag fick ta ett extra piller. Jag är glad jag bor i Sverige när jag tittade på kvittot på mina nya piller....7 tusen...ja, det är sant
Borde kanske inte skriva det på bloggen men det är nog inga "pundare" som orkar sitta och läsa mina långa blogginlägg och ni andra är ju så snälla att ni inte skulle skicka hit dem. Det finns väl i var och vart annat hem i allfall om man ska tro på det som skrivs i alla böcker som jag läser/lyssnar. Där berättar de också hur man sen kan blir rik på allt som inte används! Det får väl bli det arv jag lämnar efter mig - Piller i stället för pengar! Men de får sälja dem själva! Vem skulle tro att Lina med lilla Tilde i barnvagnen...fast då är hon ju stor och har 2 syskon, när jag lägger sockorna i luften, eller vad det är man brukar säga. Ja- ingen skulle tro att hon säljer morfin eller något annat gottigott.
Nej nu får det vara slut på dumheterna. Jag ska ta lakan ur torktumlaren och lägga i en omgång nya, sen sova!
Ha en trevlig helg för det ska jag ha. Får besök i morgon lördag och till söndags morgon! Det ska bli jätte trevligt.
Oj vilka långa meningar och konstigheter det blev men jag är så trött att ögonen går i kors!
Nya piller
Ja idag har jag börjat med mina nya morfinpiller och det känns faktiskt lite bättre...tror jag. Lite svårt att veta helt för jag har väl inte testat dem så jag kan säga säkert men än så länge är det ok. Har väl inte gjort något speciellt idag och inte i går heller. Fast vi var och klippte oss härom kvällen och jag tror inte det blev så bra...känns lite konstigt...fast jag vet inte förrän jag tvättat och försökt få till det själv. Men det kanske blir bra när man får till det själv eller så blir det värre. Det visar sig!
Bonnie skäller och moffar ute i köket varenda kväll...vi går dit och tror hon vill ut...hon går ut och vänder snabbt och ska in igen... hm..är hon hungrig undrar man JA säger hon jag är jättehungrig! Hon får en morot och är nöjd en stund sedan börjar hon om igen...man undrar om hon glömt att hon fått moroten eller?? Hon verkar ju så pigg och med utom när hon sover - då är hon helt borta! Vi får ofta skaka liv i henne för hon sover så hårt. Dora var väldigt snurrig på slutet, men Bonnie upplever man inte så. Jag har bara riktig erfarenhet av Dora som gammal hund...Bonnie är 12 år nu och har väl rätt att vara lite snurrig...12 x 7 = 84 år = mitt i mellan mina föräldrar som är 88 och 83 år, de är faktiskt inte speciellt virriga....bara lite glömska. De är otroligt pigga - som Bonnie, de rör sig obehindrat fast pappa behöver en krycka för sitt onda knä men mamma nöjer sig med ett koppel i handen för att hålla balansen! I kopplet har hon Selma som vi erbjudit oss att ta hem igen men det får vi inte har jag förstått! Så länge de vill och orkar är det väl bra att de har henne att pyssla med.
I helgen får vi besök från Stockholm och nästa helg kommer LINA och TILDE...ÄNTLIGEN - då kommer jag nog inte ha tid och ork med något annat. Det ska bli så himla kul så nu får ingen av oss bli sjuk eller nått... De ska stanna 1 vecka och det är jag jätteglad för...fast de kunde ju ha stannat lite till men jag förstår att det finns en som har svårt att vara utan sina tjejer...
Nu ska jag ta första dosen på cellgiftet på kur nr 6 inget att glädja sig åt kan man tänka men sedan tänker man lite till och då inser man att det faktiskt är glädjande att jag får ta det och att det hjälper förtfarande!
Bonnie skäller och moffar ute i köket varenda kväll...vi går dit och tror hon vill ut...hon går ut och vänder snabbt och ska in igen... hm..är hon hungrig undrar man JA säger hon jag är jättehungrig! Hon får en morot och är nöjd en stund sedan börjar hon om igen...man undrar om hon glömt att hon fått moroten eller?? Hon verkar ju så pigg och med utom när hon sover - då är hon helt borta! Vi får ofta skaka liv i henne för hon sover så hårt. Dora var väldigt snurrig på slutet, men Bonnie upplever man inte så. Jag har bara riktig erfarenhet av Dora som gammal hund...Bonnie är 12 år nu och har väl rätt att vara lite snurrig...12 x 7 = 84 år = mitt i mellan mina föräldrar som är 88 och 83 år, de är faktiskt inte speciellt virriga....bara lite glömska. De är otroligt pigga - som Bonnie, de rör sig obehindrat fast pappa behöver en krycka för sitt onda knä men mamma nöjer sig med ett koppel i handen för att hålla balansen! I kopplet har hon Selma som vi erbjudit oss att ta hem igen men det får vi inte har jag förstått! Så länge de vill och orkar är det väl bra att de har henne att pyssla med.
I helgen får vi besök från Stockholm och nästa helg kommer LINA och TILDE...ÄNTLIGEN - då kommer jag nog inte ha tid och ork med något annat. Det ska bli så himla kul så nu får ingen av oss bli sjuk eller nått... De ska stanna 1 vecka och det är jag jätteglad för...fast de kunde ju ha stannat lite till men jag förstår att det finns en som har svårt att vara utan sina tjejer...
Nu ska jag ta första dosen på cellgiftet på kur nr 6 inget att glädja sig åt kan man tänka men sedan tänker man lite till och då inser man att det faktiskt är glädjande att jag får ta det och att det hjälper förtfarande!
Semeltur
FÖRE och
EFTER! Den biten fick Rolf.Vi var på tur till den södra delen av ön(men Åsa, inte ändå ut till Vamlingbo...det blir en annan gång) idag och hade kaffe med oss. Eftersom det finns ett gott kondis i Burgsvik så köpte vi varsin semla där för att mumsa på någonstanns efter vägen. Vi gick en tur i hamnen med mig och sedan fortsatte Rolf sin promenad med vovvarna. Jag satte mig i bilen och ringde till Maja som planerar för fotojobb i sommar. De ska på bröllopsmässa nästa helg tror jag det var och presentera sig för blivande brudpar. Jag var så trött på vägen hem och somnade hela tiden, tur att jag inte kör bil längre...undrar hur många sådana som jag som gör det-hemskt nog! Jag bara blackar till i några sekunder och så vaknar jag igen, känns jätte konstigt.
Just nu ser jag på Damernas detektivbyrå (tv 1)och jag blir så irriterad på henne så jag orkar inte se. Fy en sån mes hon är som kan vara så tuff mot andra men när det gäller henne själv då har hon inget att komma med. Tänk vilket förtryck kvinnor ute i denna värld lever under, för det är väl det som det handlar om.
Det blev bättre och bättre så slutet blev bra...när det gällde just detta problem, men det dök upp nya...
Fick snöiga bilder från Filipstad både på Alva och Tant Selma! Så mycket snö som de har slipper vi i allafall. Alva ser ut att nästan drunkna i den djupa snön, nu förstår jag varför Selma inte vill ut i lössnö.
Härliga hundar får jag aldrig nog av! De är så goa, glada, aldrig onda och elaka...tänk om människor kunde ta efter djuren och vara som de är!
Killbesök
Hallå i det härliga vinterlandet. Tänk att vi skulle få en riktig vinter för en gångs skull men nu räcker det tycker jag i allafall. Vill inte ha mer snö för det räcker och blir över i nuläget. All snö som ska tas bort från gator och torg får inte plats längre. Kan tänka mig i städer att det blir ett stort problem, tur inte jag behöver ta hand om den, snön alltså! Rolf har varit väldigt duktg och gjort fina raka kanter på vallarna, precis som jag vill att det ska vara. Jag har alltid tyckt att det varit roligt att skotta...konstiga jag men nu kan jag inte alls lyfta den tunga skyffeln så jag får bara titta på.
Dessutom hörde jag nyss på tv-nyheterna att fästingarna och mördarsniglarna som vi trodde skulle frysa bort av all snö klarar sig utmärkt i sin jord under all isolerande snö...skit också, aldrig får man vara glad!
Idag hade vi ett trevligt besök av Benji och hans husse Kenneth. Benji lekte med Sally till slut när han luktat, bajsat, kissat... ett stort antal gånger...och helt enkelt inte kunde komma undan från Sally-rally längre.
Dagen innan = i fredags för idag är det lördag var syster Isa här och lämnade ett spännande spår efter sig på tröskeln vid köksdörren och det kände brodern så klart, det var som klister...
Men så brukar det vara med pojkar...ja inte tvåbenta utan bara de med fyra ben - som väl är!
För övrigt har jag vattnat alla mina orkidéer som fått vänta 3 veckor denna gång. Det var en av dem som började hänga lite i blommorna så jag förstod att det nog var dags. Jag får nog vara lite bättre på att skriva upp så de inte dör av törst. Fast alla brukar säga att det är bra att de får vänta lite ibland. Sedan var vi till Hemse en vända på veckans rastning! En runda på Ica, det tog på orken, jag var vansinnigt trött när vi åkte där ifrån.
Annars mår jag rätt okej nu, har ju uppehåll med cellgiftet tills på onsdag och sedan börjar det om i 2 veckor igen. Ska börja med nya morfinet på tisdagkväll och det ska bli väldigt spännande att se om det blir bättre.
Men nu ska jag göra någon sorts sås till köttet vi ska äta!
Alla verkar vara överens om att det är en Sparvhök som var odågan vid våra småfåglars godisflaska!
Lägger ut detta jag fick av Maja på mailen!
FRÅGA: Kan jag genom att göra sit-ups få min mage lite mindre?
SVAR: Definitivt inte! När du tränar en muskel, blir den större.
Därför bör du inte göra sit-ups, såvida du inte strävar efter att ha en
stor mage.
-----------------------------------------------------------------------------------
FRÅGA: Är simning bra för figuren?
SVAR: Tja, se på valar
---------------------------------------------------------------------------------
FRÅGA: Jag har hört att idrott är bra för hjärtat och kan förlänga livet,
stämmer det ?
SVAR: Ditt hjärta är programmerat till att slå ett visst antal slag under
livet. Kasta inte bort dem på träning!! Genom träning slår hjärtat
snabbare, och du förkortar livet! Vill du leva längre? Ta dig en tupplur!
--------------------------------------------------------------------------------
FRÅGA: Borde jag skära ner på måltider innehållande kött, och äta mer
frukt och grönsaker?
SVAR: Här måste du försöka att förstå logisk effektivitet. Vad äter en ko?
Gräs. Och vad är det? Grönfoder. Så en biff är inte något annat än ett
effektivt sätt att äta grönsaker på. Ät kyckling, och få i dig majs! En
fläskkotlett kan ge dig 100% av rekommenderat dagligt intag av grönsaker !
--------------------------------------------------------------------------------
FRÅGA: Borde jag minska på mängden alkohol jag dricker?
SVAR: Nej, tvärtom. Vin är gjort av frukt. Brännvin är destillerat vin.
Det betyder att de tar bort vattnet ur frukten, och så får du ändå mer av
det goda, sunda innehållet. Öl görs av sädesslag, det säger allt.
---------------------------------------------------------------------------------
FRÅGA: Är choklad osunt?
SVAR: Är du tokig? Kakaobönor = bönor , och bönor, linser o dyl är
vansinnigt nyttigt, vet alla, eller hur? Det är den bästa
'feel-good'-maten man kan få!!
---------------------------------------------------------------------------------
FRÅGA: Är det viktigt att vara i god form?
SVAR: Rund är en form, så god som någon!
Äta eller ätas...
Detta var vad jag såg när jag tittade ut genom fönstret i morse...en liten sparv eller bofink hade blivit mat till en hök. Fy vilken elaking men samtidigt så måste han ju ha mat han också och solrosfrön dög väl inte. Nu förstår jag varför det är tomt långa stunder på matställena här ute, det är väl "elakingar" som spanar och då håller de sig borta.
Är det någon som vet vad det är för hök så berätta gärna, kul att veta.
Idag har jag ringt till Apoteket och beställt mina piller till Hemse Apoteket. Det fungerade glädjande nog fortfarnande men i mars är det slut med den servicen. Det har varit så bekvämt att ringa till dem och de har kunnat kolla och beställa så allt har funnits att bara hämta ut. Nu kommer det säkert att gå att få samma hjälp direkt från den nya "apoteksbutiken" framöver. Sedan har jag turen att bo granne med en som jobbar där och kan till och med få hem pillren till dörren om det krävs. Nu fanns inget av de pillersorterna som jag skulle ha. Det tar ända till på tisdageftermiddag innan det har anlänt till Hemse...hur fungerar våran postgång kan man undra. Det är torsdag idag och det ska behöva dröja ända till tisdag...otroligt. Tur att det inte är livsnödvändiga piller jag ska ha. Kunde ju vara så att det är något som man ska börja med omedelbart för att bota något. Nu gäller det mitt morfin och cellgiftet som jag som tur är börjar med på onsdag. Ja, ja vårt moderna snabba samhälle, ibland undrar man om det inte var snabbare och smidigare förr!
Nu ska jag skriva en liten önskelista till Lina som ska till Ikea i morgon. Det får väl vara lite om hon ska flyga hit. Längtar så efter att de ska komma, lilla Tilde och hennes mamma. Pappa Jimmie får väl låna ut dem minst en vecka...även om det säkert känns svårt att vara utan sitt lilla gull - men tänk på mig som får se henne så sällan!
Bra idag!
Åter igen ett positivt svar! Så himla skönt och lättade även om jag nu börjat tänka på vad han sa...lite suddigt, det vi kunde se... men det som de såg var bra! Lungan som var helt "trasig" hade t.o.m lite luft i sig och det var väldigt bra. Däremot så ville han att jag slutade med pencillinet och de piller som hör ihop med dem och det kändes lite jobbigt...vad händer då med lungan. Men det är väl förhoppningsvis så att cellgiftet har bra effekt och att det är det som gjort att lungan är bättre... men, men det kommer säkert att visa sig rätt snabbt om det är pencillinet eller cellgiftet som verkat på lungan. Alla andra organ såg bra ut och alla prover var finare än på länge så han var väldigt nöjd med allt. Det som var lite jobbigt var hur de skulle göra med smärtorna och han ville diskutera det med smärtläkaren - en av dem jag träffat lite då och då. Han skulle återkomma och det gjorde han väldigt snabbt/30 min. Det kändes som en mycket ansvarstagande läkare som hade förmåga att lyssna och tänka på vad som kunder vara bra för mig. Har aldrig träffat just denna läkare och det kan ju kännas lite konstigt i telefon. De kanske skulle skaffa webkamera på sjukhusen så de kunde se patienten - då skulle de hinna med fler och man måste ju inte träffa läkaren alla gånger när man är där så ofta som jag är. Men det kommer aldrig att ske och kanske är lika bra det. Allt är mer och mer opersonligt så vi kanske ska vara rädda om denna närkontakt. Men fundera på det kan man ju alltid!
De vill byta morfinvarianten jag har nu mot en annan variant. Det är lite så att kroppen "tröttnar" på en sort och då blir det inte lika verksamt. Det är ett syntetiskt morfin jag får och de sätts ihop på olika sätt. Jag tål inte det "riktiga" som man ofta får i sprutform på sjukhuset efter operationer. Jag får så jobbig klåda av den men dessa syntetiska känner jag som tur är inget av. Så det var väl den ändrig han ville göra på smärtområdet. Sedan skulle den ordinarie läkaren onk.höra av sig och kolla hur det går om en vecka eller så. Spännande och se om de har tid med det...de har ju inga läkare där just nu. Verkar vara väldigt ansträngt på just onkologen , hoppas det inte är så på hela sjukhuset för då är det väldigt skrämmande. Pengar, pengar!!!! Vi måste ju har läkare på vårat fina sjukhus.
NU ska jag lägg mig och sova för jag är väldigt trött.
Vi behövde inte åka till stan för jag ville inte i det ovädret som var här. Så för första gången fick jag ta det via telefon och det gick ju bra det med. Sedan visade det sig att det inte blev värre mot eftermiddagen och kvällen som de sa på förmiddagen...men man kan ju inte vet allt och varför riskera något när man inte vet.
Kristina och jag skulle fika i stan och ha lite mysigt hade vi tänkt men i stället blev det fika med Susanne här hemma och det var inte sämre det! Hon gick en ordentlig runda med hundarna i detta snöväder + att hon bar in all hundmat som naturligtvis passade på att komma just denna snöiga, blöta dag. Det var en helt fantastisk leverantör som kom och backande in i våran trånga infart med sin stora lastbil...de är otroligt skickliga. Själv blir man svettig av att backa in med vanlig bil...eller kanske inte svettig men lite pulsuppgång kanske. Dessutom skottade han plattan framför garageporten innan han ställde pallen med mat där! Tänk vad världen är full av hjälpsamma trevliga människor. Tänk om världen var full av bara sådana, då skulle vi ha en fin jord för alla.
De vill byta morfinvarianten jag har nu mot en annan variant. Det är lite så att kroppen "tröttnar" på en sort och då blir det inte lika verksamt. Det är ett syntetiskt morfin jag får och de sätts ihop på olika sätt. Jag tål inte det "riktiga" som man ofta får i sprutform på sjukhuset efter operationer. Jag får så jobbig klåda av den men dessa syntetiska känner jag som tur är inget av. Så det var väl den ändrig han ville göra på smärtområdet. Sedan skulle den ordinarie läkaren onk.höra av sig och kolla hur det går om en vecka eller så. Spännande och se om de har tid med det...de har ju inga läkare där just nu. Verkar vara väldigt ansträngt på just onkologen , hoppas det inte är så på hela sjukhuset för då är det väldigt skrämmande. Pengar, pengar!!!! Vi måste ju har läkare på vårat fina sjukhus.
NU ska jag lägg mig och sova för jag är väldigt trött.
Vi behövde inte åka till stan för jag ville inte i det ovädret som var här. Så för första gången fick jag ta det via telefon och det gick ju bra det med. Sedan visade det sig att det inte blev värre mot eftermiddagen och kvällen som de sa på förmiddagen...men man kan ju inte vet allt och varför riskera något när man inte vet.
Det borde stå NI för det är för er Alla som hjälper mig att hålla huvudet högt
Kristina och jag skulle fika i stan och ha lite mysigt hade vi tänkt men i stället blev det fika med Susanne här hemma och det var inte sämre det! Hon gick en ordentlig runda med hundarna i detta snöväder + att hon bar in all hundmat som naturligtvis passade på att komma just denna snöiga, blöta dag. Det var en helt fantastisk leverantör som kom och backande in i våran trånga infart med sin stora lastbil...de är otroligt skickliga. Själv blir man svettig av att backa in med vanlig bil...eller kanske inte svettig men lite pulsuppgång kanske. Dessutom skottade han plattan framför garageporten innan han ställde pallen med mat där! Tänk vad världen är full av hjälpsamma trevliga människor. Tänk om världen var full av bara sådana, då skulle vi ha en fin jord för alla.
Datorhaveri...
Våran lilla enkla fågelautomat är välbesökt och tydligen uppskattad av de små vännerna. Foto genom otvättat fönster...
Tack Jimmie!! Tur man har sina "hjälpare" till lite av varje! Datorn har krånglat sedan i går och jag håller på att blir tokig. Jag blir så otroligt stressad av att det inte fungerar som det ska. Nu kunde Jimmie genom att gå in i min dator...från Malmö! På så vis ta över min dator och kolla efter vad som var fel. Visst är det otroligt att det kan funka så. När det blir fel börjar man syna sig själv...vad kan jag ha gjort = inget för jag är livrädd att trycka på något jag inte ska och i detta fall var det en uppdatering som jag tydligen skulle ha gjort som gjorde att allt havererade. Nu hoppas jag det ska hålla sig!
I morgon ska jag till läkaren och är väl lite extra nojjig för det också, inte bara för datorn. Idag har värken varit mindre och det har varit okej. Jag har kunnat dammsuga lite eftersom jag blev tvungen...fast det är snö ute! Det beror på att Mocha har en egen grotta under några plankor. Hon kom in och kröp ner i soffan tillsammans med Bonnie och mig, jättemysigt...tills jag fick se att hon var full av sand! Då menar jag full för det var hon, både under hela bröstkorgen och magen + på båda ben och tassar... riktigt insandad. Så jag hade inget val om jag ville rädda soffan, det blev att plocka fram dammsugaren. Det var nog en hel dl uthällt i soffan och lammskinnet. Men sedan blev det rent både på henne, soffan och lite till.
Efter det gick jag ut på en runda i trädgården, på min uppskottade bana. Fyllde på fågelmat och delade ut frusna morötter till hundarna. Efter denna långpromenad blev det kaffe och en macka.
När jag sov kom Susanne och hämtade hundarna och försvann ut i mer än en timme. När jag vaknade var det en glad Sally som stod i sängen och tittade på mig.
Som sagt så ska jag till läkaren i morgon och få svar på röntgen. Proverna fick jag svar på förra veckan och de var ju bra så jag räknar med att även röntgen ser bra ut...fast man kan ju inte vara säker. Därför kommer jag aldrig undan nervositeten hur jag än försöker tänka. Det är ju så att det kommer närmare och närmare... Lungan låter lite mer och mer...fast inte hela tiden. Smärtorna har varit värre än på länge och det är ju inte heller bra men kanske kan bero på cellgifterna?! Fast de säger att det inte brukar ge värre smärta...fast det är ju på andra och jag är ju jag = som aldrig stämmer in på vad som är vanligt förekommande.
Nu har jag väl bortförklarat allt så gott jag kan och jag hör väl av mig i morgonkväll med vad tant/farbror doktorn sagt om min kropp.
Snö, snö och mer snö...
Nu får det gärna vara nog med all snö. Det har kommit ännu mer och alla upptrampade spår var borta igen så de som kan har fått trampa upp nya vägar i skogen för att komma fram. Det är väl bra för kroppar som är friska men för mig betyder det innesittande. Det lilla varv jag gjorde på tomten i går har betalat sig i en väldig smärta i rygg och ben idag. Har legat nästan hela eftermiddagen och inget av det jag tänkte göra blev av.
Vi har i allafall gjort en till fågelfröautomat av en petflaska och ett lock. Men efter det lilla jobbet var jag helt slut och stöp efter att ha knarkat upp mig ordentligt. Sedan sov jag i några timmar och väcktes av kaffe med morotskaka. Sedan låg jag några timmar till innan det var dags att hjälpa till med maten som jag hittat på och därför måste hjälpa till. Det blev gott och vi åt halvliggande i soffan...eller jag var halvliggande, Rolf fick sitta upp för den liggande varianten är inget för honom. Jag använder mitt lilla databord som matbord när det inte orkas sitta upp.
I morgon räknar jag med en bättre dag för det känns som det kommer att vara bättre i morgon. En dags vila ska väl ge något hoppas jag.
Ska nu ta min ljudbok och gå upp eller rättare sagt åka upp för att sova NATT en lång skön natt!
Snöigt
Snön har erövrat hela Sverige! Vi har inte haft så mycket snö och kallt så här länge sedan -86. Det är på gott och ont, i mitt fall mest på ont.
Visst är det vackert och hundarna är rena, vilket är härligt för alla. MEN jag orkar inte gå min härliga runda som jag börjat göra så gott som alla dagar. Nu får det bli på vägen i stället och det är inte samma sak. Men huvudsaken är väl att jag kan gå ut och att jag kan gå som jag inte kunnat göra på länge. Det har varit härligt och jag njuter av att jag kan gå. Sedan får jag väldigt ont efter men det kan man ta bara man kan gå för det är underbart.
Har inte kunnat komma in på bloggen, försökte hela dagen i går men det gick inte. Nu gick det men det ser konstigt ut och vi får väl se vad det blir av det hela. Texten krymper hela tiden och det kan man undra vad det beror på?! Det är vädligt konstigt... får väl se om det hänger kvar när jag lägger ut inlägget. Nu är texten så liten att jag knappt kan se vad det står så är det konstigt vet ni vad det beror på!
Ja nu har jag lyckats hitta felet och även lyckats komma in på sidan igen. Hade skrivit en massa som bara har försvunnit...datorns underbara egna liv...som gör att man ibland har lust att slänga ut den genom ett fönster.
Nu har jag inte ork att skriva så mycket mer. Har ont som vanligt och har även haft den brännande känslan i halsen som jag skrev om för ett tag sedan. Men det har nästan försvunnit, har legat i soffan och sett på reprisen av Andarnas makt och är helt övertygad om att jag kommer att spöka för er sen. Nästan så man längtar...nej det gör jag inte men ser fram emot att få överbevisa för er som inte är "troende" ännu att det finns ett liv efter detta! Måste väl hitta på något som alla kan se ...typ en tavla som åker på sniskan hela tiden eller något liknande.
Har just ätit farmors kroppkakor och fick i mig 1½ och det var väl lite mindre än jag hoppades på optimist som jag är :-) Sen ska jag äta 5 kycklingvingar...men får väl vara glad om det blir 2-3 steller nått. Tror alltid att jag ska orka så mycket men det brukar inte bli så mycket i slutänden...eller vad det heter.
Ha en skön lördagkväll utan smärta...det skulle vara underbart och ni som har det så ska NJUTA för det är en underbar känsla - det kan jag lova, det finns nog inget som är bättre!
Jag har i allafall varit ute en stund i snön och matat fåglarna och plockat bort lite annat...som inte är lika trevligt(=hundbajs)men snön är härlig även om inte alla uppskattar den - det behöver inte bli mer, det räcker nu!
Visst är det vackert och hundarna är rena, vilket är härligt för alla. MEN jag orkar inte gå min härliga runda som jag börjat göra så gott som alla dagar. Nu får det bli på vägen i stället och det är inte samma sak. Men huvudsaken är väl att jag kan gå ut och att jag kan gå som jag inte kunnat göra på länge. Det har varit härligt och jag njuter av att jag kan gå. Sedan får jag väldigt ont efter men det kan man ta bara man kan gå för det är underbart.
Har inte kunnat komma in på bloggen, försökte hela dagen i går men det gick inte. Nu gick det men det ser konstigt ut och vi får väl se vad det blir av det hela. Texten krymper hela tiden och det kan man undra vad det beror på?! Det är vädligt konstigt... får väl se om det hänger kvar när jag lägger ut inlägget. Nu är texten så liten att jag knappt kan se vad det står så är det konstigt vet ni vad det beror på!
Ja nu har jag lyckats hitta felet och även lyckats komma in på sidan igen. Hade skrivit en massa som bara har försvunnit...datorns underbara egna liv...som gör att man ibland har lust att slänga ut den genom ett fönster.
Nu har jag inte ork att skriva så mycket mer. Har ont som vanligt och har även haft den brännande känslan i halsen som jag skrev om för ett tag sedan. Men det har nästan försvunnit, har legat i soffan och sett på reprisen av Andarnas makt och är helt övertygad om att jag kommer att spöka för er sen. Nästan så man längtar...nej det gör jag inte men ser fram emot att få överbevisa för er som inte är "troende" ännu att det finns ett liv efter detta! Måste väl hitta på något som alla kan se ...typ en tavla som åker på sniskan hela tiden eller något liknande.
Har just ätit farmors kroppkakor och fick i mig 1½ och det var väl lite mindre än jag hoppades på optimist som jag är :-) Sen ska jag äta 5 kycklingvingar...men får väl vara glad om det blir 2-3 steller nått. Tror alltid att jag ska orka så mycket men det brukar inte bli så mycket i slutänden...eller vad det heter.
Ha en skön lördagkväll utan smärta...det skulle vara underbart och ni som har det så ska NJUTA för det är en underbar känsla - det kan jag lova, det finns nog inget som är bättre!
Jag har i allafall varit ute en stund i snön och matat fåglarna och plockat bort lite annat...som inte är lika trevligt(=hundbajs)men snön är härlig även om inte alla uppskattar den - det behöver inte bli mer, det räcker nu!
Sjukhuset
Oj vilken jobbig dag...uppe klockan 0600 och åkt mot stan 0700 eller strax där efter. Vi var inne i god tid och gick till onkologen där jag fick en säng på en endaste gång. Sedan började letandet efter ådror, ådror och åter ådror. Det finns väldigt, väldigt dåligt för det är mest ärriga ådror som inte funkar att sticka i längre. Det är så jobbigt, men idag valde sköterskan att för första gången på snart 20 år att sticka i min vänstra arm. Det var lite nervöst och jag vet fortfarande inte om det kommer att hända något med armen.
De har haft förbud på att använda den pga att jag inte har några lymfkörtlar kvar i armhålan = att det finns ingen som stoppar om det blir en infektion i armen av att det blir stucket i den. Har faktiskt otroligt nog aldrig fått en infektion under alla dessa år, vilket en läkare sa var HELT OTROLIGT! Jag som haft valpar som bitit och rivit mig flera gånger. Läkaren sa att jag MÅSTE ha en handske på mig i sådana sammanhang och även ute i trädgården för att inte riva mig på grenar, taggar osv. Så när jag hade nästa valpkull kom en skinnhandske fram och sattes på typ i ...20 min sedan åkte den av för valparna tyckte den var jättekul att hänga och dingla i! Ja, ja så gick det med det och även denna gång klarade jag mig undan den svullna armen.
Visst har den varit varm och svullen men bara pga värme och att jag ansträngt den. Men det har oftast hjälpt att man satt på en stödstrumpa och då har det funkat bra.
MEN det är väldigt ömt och ömtåligt i armen. Ta blodtrycket på den armen gör fruktansvärt ont så det får de inte göra. Sticka i den gjorde också ont och när de sköt in kontrasten gjorde det också jätteont en kort stund. Inte på det brännande viset som det gör om ådran spricker utan på ett annat nytt sätt. Dessutom visade det sig att smärtan kändes inte där nålen satt utan 1 dm därifrån - ungefär. Sedan har jag haft lite ont hela dagen av det men vi får väl se om det är borta i morgon.
Efter vi varit på sjukhuset hela fm. så åkte vi en tur på Maxi och handlade lite ...som blev ganska mycket ändå. Det är något konstigt med mig, jag kan inte skriva lite, inte handla lite och heller inte prata lite. Allt enligt Rolfs nivå på vad som är mycket...eller lite. Han säger att man köper det man ska ha=det som står på lappen, pratar i telefon = säger det man ska meddela och sen är det bra... hur tråkigt som helst tycker jag! Men det kanske hör i hop med någon typ av manlighet?! De flesta män verkar vara allergiska mot shopping och att sitta timmar i telefon. Men de har väl inte förstått vad de går miste om.
Jag är så trött så nu hägrar sängen!
Prinsessan
Hon är övertygad om att det är hon som är prinsessan på slottet! Flyttade in direkt, jag har inte ens fått ställa upp det helt för hon skulle hjälpa till. Hennes andedräkt är inte så vidare...lekte med frusna bajskorvar när vi var ute så jag fick snabbt ta "bajsplockaren" och gå på plockrunda! Varför ska dessa gullegrisar vara sådana äckelpottor ibland...
Annars var det en härlig stund ute i solen med -7 grader, så härligt. Jag älskar när det blir lite kallt och klart väder med lagom mycket snö. Jag hängde upp lite talgbollar som jag köpte i går och fyllde på den andra fågelmaten. Har vi börjat mata så måste vi fortsätta och nu om aldrig förr behöver de väl lite extra hjälp om det ska vara så här kallt.
När bajs och fågelmaten var avklarat tog jag hundarna i koppel och gick en liten, liten tur på vägen. De är så otroligt snälla, de förstår helt klart att de inte ska dra utan går jätte snällt. De verkar också förstå varför matte inte orkar så långt för det är inga protester att vända hemmåt vilket det alltid varit förut...de är mycket kloka våra vänner djuren(ibland-tyvärr funkar det inte alltid...)
Medan jag var ute ringe en sköterska från onkologen att de lyckats få en röntgentid i morgon förmiddag. Jag ska vara inne redan till 08.30 för att ta ett njurprov. Det är tydligen nya regler, före man gör en kontraströntgen ska de ha ett nytt njurvärde. Det är bra att de är noga och speciellt när man bara har en som jag. Sedan var då nästa problem...skjutsen! Skickade ett sms till Kristina och frågade om hon möjligtvis var ledig. Då ringde hon och sa att hon kunde, hon hade ändrat lite i sitt schema så att hon kunde köra mig! Vilken ängel hon är men det är ju inget nytt. Så även om jag har otur med mycket har jag tur med mina vänner!
Så nu ska jag försöka få plocka ner tältet om det går för Sally ska väl hjälpa till och jag tror inte det håller för hundlek. Men om Tilde inte skulle tycka det är kul kan nog Sally ärva det även om det tar några år. Hon verkar ha en väldigt lång "valpperiod"...hon är snart 2 år och är som en 5 månadersvalp...ungefär!
Sen ska jag sova för det känns i kroppen att det inte blev någon vila i går och sedan att jag rört på mig lite för mycket...fast det är det värt ibland.
Hemma igen
En tur till Visby och man är uppbunkrad igen...både i skelettet och för att bygga på hullet = Har fått mitt dropp och köpt choklad Sensation Yoghurt-Rasberry.
Ja och sedan var det lite rea på Ica Maxi och det var ju lite roligt...köpte 2 spel(bra att ha när de små brorsbarnen kommer), ett prinsesstält(var slut så Kristina fick personalen att plocka ner det som satt uppe i taket och det gav bra med rabatt) och en liten dockvagn allt för kommande tider med barnbarnet! Jag är lite farlig för mitt eget konto som är rätt magert men om man får åka till stan så sällan som jag får så måste det ju innehålla lite shopping eller hur?! Säg att jag har rätt - det var ju bara reasaker!!
På sjukhuset har jag fått droppet och svar på en massa frågor...tyvärr blev det ingen läkarträff. De har knappt någon läkare alls på onkologen just nu. Det lät inte alls bra och jag ska få svar i morgon om de lyckas få en tidigare röntgen på mig = denna vecka pga att min andning har blivit lite jobbigare. Men som med allt på vårt kära sjukhus, det finns inga tider och dåligt med läkare...vad ska det bli av denna ö. Vi har en av landets finaste/modernaste sjukhus och sedan är det stängt till stora delar och på fredagar är det bara öppet för vissa saker och för de som är inlagda. Hur som helst är det helgalet alltihop och till stor del beror det nog på att våran kommun lägger pengar på så mycket annat som vi inte har råd med som stora fina anläggningar och andra mindre nödvändiga saker. Nu skulle jag lätt kunna snöa in på allt som kommunen skulle lägga pengarna på i stället men det tänker jag inte göra för det får andra sköta.
Jag fick svar på proverna och det var väl okej med det mesta. Jag har lite för låg salthalt, så nu tänker jag äta salt på frukostflingorna och även ta flingsalt på apelsinerna....nej jag skojar bara! Det ska jag inte utan det kanske får bli lite mer salt på vissa saker om jag vill...det vill jag nog inte så ofta för just salt är det jag inte gillar - just nu ska jag väl säga för med mig går allt upp och ner. Ena dagen älskar jag något för att några dagar senare inte kunna äta det alls...lite jobbigt. Har nog mycket med min "cellgiftstunga", den blir svampig och äcklig. Trycker man framtänderna i den ser det ut som man har något svampigt, gult som ligger på tungan...äckligt!!
Annars så var blodvärdet lite låg 106 tror jag hon sa och sist var det 102 så det var ju åt rätthåll. Vet inte riktigt vad som är bra men när jag var gravid kommer jag ihåg att den var 120 och jag fick äta järntabletter. Men det har ju varit nere på 80 något och då fick jag blod. Lever och njurar var bra, vilket är viktigast. Just ja...jag har ju bara en njure! Men den verkade må bra.
Just nu ser vi Johan Falk deckare som vi spelade in i går kväll. Det är lite för spännande och risk för blodigheter...jag har gått och blivit blödig så här på gamla dagar!
Ja och sedan var det lite rea på Ica Maxi och det var ju lite roligt...köpte 2 spel(bra att ha när de små brorsbarnen kommer), ett prinsesstält(var slut så Kristina fick personalen att plocka ner det som satt uppe i taket och det gav bra med rabatt) och en liten dockvagn allt för kommande tider med barnbarnet! Jag är lite farlig för mitt eget konto som är rätt magert men om man får åka till stan så sällan som jag får så måste det ju innehålla lite shopping eller hur?! Säg att jag har rätt - det var ju bara reasaker!!
På sjukhuset har jag fått droppet och svar på en massa frågor...tyvärr blev det ingen läkarträff. De har knappt någon läkare alls på onkologen just nu. Det lät inte alls bra och jag ska få svar i morgon om de lyckas få en tidigare röntgen på mig = denna vecka pga att min andning har blivit lite jobbigare. Men som med allt på vårt kära sjukhus, det finns inga tider och dåligt med läkare...vad ska det bli av denna ö. Vi har en av landets finaste/modernaste sjukhus och sedan är det stängt till stora delar och på fredagar är det bara öppet för vissa saker och för de som är inlagda. Hur som helst är det helgalet alltihop och till stor del beror det nog på att våran kommun lägger pengar på så mycket annat som vi inte har råd med som stora fina anläggningar och andra mindre nödvändiga saker. Nu skulle jag lätt kunna snöa in på allt som kommunen skulle lägga pengarna på i stället men det tänker jag inte göra för det får andra sköta.
Jag fick svar på proverna och det var väl okej med det mesta. Jag har lite för låg salthalt, så nu tänker jag äta salt på frukostflingorna och även ta flingsalt på apelsinerna....nej jag skojar bara! Det ska jag inte utan det kanske får bli lite mer salt på vissa saker om jag vill...det vill jag nog inte så ofta för just salt är det jag inte gillar - just nu ska jag väl säga för med mig går allt upp och ner. Ena dagen älskar jag något för att några dagar senare inte kunna äta det alls...lite jobbigt. Har nog mycket med min "cellgiftstunga", den blir svampig och äcklig. Trycker man framtänderna i den ser det ut som man har något svampigt, gult som ligger på tungan...äckligt!!
Annars så var blodvärdet lite låg 106 tror jag hon sa och sist var det 102 så det var ju åt rätthåll. Vet inte riktigt vad som är bra men när jag var gravid kommer jag ihåg att den var 120 och jag fick äta järntabletter. Men det har ju varit nere på 80 något och då fick jag blod. Lever och njurar var bra, vilket är viktigast. Just ja...jag har ju bara en njure! Men den verkade må bra.
Just nu ser vi Johan Falk deckare som vi spelade in i går kväll. Det är lite för spännande och risk för blodigheter...jag har gått och blivit blödig så här på gamla dagar!
Bakat
Gud så trött man blir på reklamen i tv...man kan mycket utantill fast man inte alls vill, man är jätte irriterad och ändå kryper det in i hjärnan! Varför kan inte bra och nyttig kunskap ha samma lätthet att fastna?!
Hur som så har jag varit duktig idag och gjort en omgång med muffins. Denna gång en ny sort ut Leilas bakbok, grundreceptet + Romerska bågar och apelsinskal. Har inte provat dem ännu men de doftar och ser goda ut...men det är väl ingen garanti...kanske.
I morgon ska jag till Onkologen och få mitt månadsdropp för skelettet. Dessutom få svar på proverna de tog förra veckan. Lite orolig är jag fast de hade säkert hört av sig om det varit något väldigt negativt. De hör ju inte av sig i onödan om man säger så. De har nog väldigt mycket att göra för de gör nästan inget av vad de säger att de ska göra. Men skit samma för jag klarar mig bra själv ännu så länge. De måste inte kolla hur jag mår varje vecka för är det katastof så hör jag av mig själv och det är väl det som de litar på att jag gör. Men i bland när man har väldigt ont och sitter i sin ensamhet kan man jaga upp sig lite för att allt håller på att gå åt helvete. Dessa gånger önskar man att de skulle engagera sig lite i mig också...inte bara i de som är framme vid slutstadiet. Men jag tänker inte klaga för de har nog fullt upp och jag mår ju ändå rätt okej. Att det är jobbigt och ont det hör ju till sjukdomen, jag mår rätt okej just nu om man jämför med hur det kan vara ibland. Sedan ser jag ju att allt går åt fel håll när man tänker på hur det var för ett år sedan....då kunde jag göra mycket mer än nu.
Sedan är jag farligt glömsk. Nu när jag satt in muffins i ugnen gick jag in i stora rummet för att kolla elden i öppenspisen och där kommer jag på att jag nog skulle ta och blogga lite. Men när jag satt mig med det kom jag på att det var något jag skulle berätta för Rolf som var i köket. Jag går in där och säger det jag ska och sedan att nu sätter jag mig med datorn. Men hur länge ska de vara inne i ugnen säger han och tittar på ugnen... Hm...det hade jag glömt, helt och hållet! Det skrämmer mig!! Hur kan jag glömma något så totalt. Det är något jag måste ta upp med dem i morgon, det kan ju inte vara normalt eller blir man så väck av allt morfin?! Skrämmande och farligt är det hur som helst. Jag måste verkligen börja tänka mig för ordentligt vad jag gör...
NU är det dags att starta kaffebryggaren som jag gjort i ordning innan jag satte mig med datorn. Det gäller att förbereda sig inför det goda här i livet. I morgon kommer Kristina att köra mig till sjukhuset, har så tur att hon är ledig! Så mitt liv har en hel del tur också, det är inte bara elände...även om det låter så ibland.
Hur som så har jag varit duktig idag och gjort en omgång med muffins. Denna gång en ny sort ut Leilas bakbok, grundreceptet + Romerska bågar och apelsinskal. Har inte provat dem ännu men de doftar och ser goda ut...men det är väl ingen garanti...kanske.
I morgon ska jag till Onkologen och få mitt månadsdropp för skelettet. Dessutom få svar på proverna de tog förra veckan. Lite orolig är jag fast de hade säkert hört av sig om det varit något väldigt negativt. De hör ju inte av sig i onödan om man säger så. De har nog väldigt mycket att göra för de gör nästan inget av vad de säger att de ska göra. Men skit samma för jag klarar mig bra själv ännu så länge. De måste inte kolla hur jag mår varje vecka för är det katastof så hör jag av mig själv och det är väl det som de litar på att jag gör. Men i bland när man har väldigt ont och sitter i sin ensamhet kan man jaga upp sig lite för att allt håller på att gå åt helvete. Dessa gånger önskar man att de skulle engagera sig lite i mig också...inte bara i de som är framme vid slutstadiet. Men jag tänker inte klaga för de har nog fullt upp och jag mår ju ändå rätt okej. Att det är jobbigt och ont det hör ju till sjukdomen, jag mår rätt okej just nu om man jämför med hur det kan vara ibland. Sedan ser jag ju att allt går åt fel håll när man tänker på hur det var för ett år sedan....då kunde jag göra mycket mer än nu.
Sedan är jag farligt glömsk. Nu när jag satt in muffins i ugnen gick jag in i stora rummet för att kolla elden i öppenspisen och där kommer jag på att jag nog skulle ta och blogga lite. Men när jag satt mig med det kom jag på att det var något jag skulle berätta för Rolf som var i köket. Jag går in där och säger det jag ska och sedan att nu sätter jag mig med datorn. Men hur länge ska de vara inne i ugnen säger han och tittar på ugnen... Hm...det hade jag glömt, helt och hållet! Det skrämmer mig!! Hur kan jag glömma något så totalt. Det är något jag måste ta upp med dem i morgon, det kan ju inte vara normalt eller blir man så väck av allt morfin?! Skrämmande och farligt är det hur som helst. Jag måste verkligen börja tänka mig för ordentligt vad jag gör...
NU är det dags att starta kaffebryggaren som jag gjort i ordning innan jag satte mig med datorn. Det gäller att förbereda sig inför det goda här i livet. I morgon kommer Kristina att köra mig till sjukhuset, har så tur att hon är ledig! Så mitt liv har en hel del tur också, det är inte bara elände...även om det låter så ibland.