Bättre...
Efter middagen som blev Lax med avocadoröra +körsbärstomater och potatis...rätt gott och jag fick i mig lite...lite.
Fick lite fina bilder från Filipstad av en av mina bröder. Det är Jan som varit ute på stan och fotat lite!
Tant Selma börjar bli grå men ännu är det full fart på henne. Nu när det varit -20 på dagarna har hon inte velat gå ut fast hon fått ha täcket på sig. Jan har brukat ta med henne men hon har vänt halvvägs till sjön och sprungit hela vägen hem. Vill man inte så vill man inte och då slipper man så klart. De är ju kända för att ha egen vilja tanterna Bonnie och Selma... hon har väl varit med på det mesta i yngre ålder men nu på gamla dagar har den egna viljan börjat visa sig mer och mer. Bonnie har ju alltid varit en "Ior" som satte sig efter 2-3 varv i ringen på utställningar och stackars Lina höll på att dö av pinsamhet... En domare sa en gång att jag har sett det jag behöver och det är kul att se hundar med egen vilja - då ser man att vi inte lyckats avla bort allt! Det brukade vi trösta oss med när hon satte sig och det hände väl inte så många gånger men tillräckligt för att det skulle bli en "spökgrej" för oss alla. Det blev förbjudet att prata om eller ens tänka på att det kunde hända när vi var på utställning. Det gick över och den gången när det var domaren som kommenterade henne så blev hon 2 bästa tik - för jag har sett hennes fantastiska rörelser sa domaren!
Oj vad jag kan sakna detta med våra resor till olika utställningar runt om i vårt land. Vi var ett gäng som har bestått av olika människor genom åren men några har varit med hela tiden och det är bl.a Birgitta Franzén. Tror hon saknar det lika mycket som mig men för min del är det kört och jag hoppas hon hittar ett nytt gäng att få resa med. Det är så himla roligt med denna grupptillhörighet som det blir. För våran del har nog själva grejen att få åka tillsammans varit det viktigaste men naturligtvis har det varit superkul de gånger när det gått riktigt bra.
Ja hur kom jag in på detta?!? Inte vet jag och nu ska jag ta och skiva ett brev till Selma "barn"(min bror Mats älsta dotter fyller år på torsdag och jag har glömt köpa ett kort) för är man moster så får man väl försöka sköta sig! Det gjorde alltid min moster, hon hade full koll på när man fyllde år. Så nu stänger jag och hoppas på en kväll utan "brinnande" strupe och bröst. Det har inte känst något i dag så jag hoppas det var något tillfälligt. I morgon ska jag få besök av Åsa och hennes lilla Isa...som inte är så liten längre(ur sista kullen)
Jobbigt
Snöigt Alva
I dag började jag med att ringa onkologen för att meddela dem att jag fått en röntgentid och ville även ha en läkartid för uppföljning och svar på röntgen. Det skulle de ordna och sedan berättade jag om mina besvärliga smärtor som inte vill ge med sig trotts mycket morfin. Jag sa att det inte kändes så bra att ta så mycket extra för jag blir så "seg" i huvudet och det förstod hon. Därför ville hon att de skulle komma och ta mina blodvärden både vad gällde blodvärde och sedan njur och leverprover...+ något annat jag inte kommer ihåg.
Så redan efter 1 timme kom så den jätte trevliga distriktan som brukar komma när det är nogot som ska fixas. Vi pratade lite om morfinets verkan osv. Det var intressant för jag har inte riktigt förstått morfinets verkningsätt. Den går typ upp i hjärnan och säger åt den att stänga av smärtkänslan...typ du ska inte bry dig så mycket om att det gör ont. Har nu läst lite mer om morfinet och nu förstår jag bättre hur alvedon/ipren förstärker morfinets uppgift som smärtstillande.
Sedan mitt på dagen tog jag på mig vinterkläderna, stoppade i mig lite extra morfin och gick ut med hundarna i snöyran. Vi gick i stilla takt en liten runda så att de fick springar av sig lite i den härliga snön. De fick gå den första biten i koppel och de är helt underbara. De drog inte ett dugg utan gick och tittade på hur jag ville att de skulle gå...ja inte Sally men hon drog inte en enda gång!
Efter att vi kommit hem igen efter vår långpromenad ¨på ungefär 15 min så gav vi fåglarna lite mer frön och sedan var det dags att gå in igen. Det var en jätteskön tur men väldigt tröttande. Vi gick till sängs och de for upp ur sängen ungefär 3 gånger innan det blev lugnt. Så fort de hör något tror de att det är Susanne. Jag har försökt förklara för dem att hon inte kommer på måndagar och onsdagar men det går liksom inte in i deras små huvuden. De som annars är så på hugget men i detta fallet så tror de inte på vad jag säger.
Efter sovstunden blev det kaffe och spökprogram på tv framför brasan. Nu hade promenaden gett sig till känna i både rygg och ben så det blev lite extra morfin igen.
Men sedan i kväll när jag var uppe och sätter mig i hisstolen får jag en väldig brännande känsla i strupen och sedan ökade det snabbt till att bli i hela bröstet och jag fick nästan panik! Jag var övertygad i några sekunder att nu är det slut...jag brinner upp inifrån. Det var hemskt och jag tog mig till soffan där jag bad om en lugnade tablett + ett glas fil + vatten. Jag visste inte vad det skulle sluta...om det skulle sluta eller skulle vi ringa efter ambulans. Men eger några väldigt långa minutrar avtog det mer och mer. Jag har haft brännande känsla i stupen förut men inte detta i bröstet. Det tryckte och nästan krampade fast ändå inte...jag kan inte riktigt beskriva känslan mer än att det kändes som att nu är det slut med mig! Inte ofta jag känt så men detta var väldigt otrevligt.
Nu har jag inte vågat somna för det kändes lite även nu när jag kom upp och då valde jag att lägga mig här i sängen i min nallepyjamas som jag fick av Maja för ett par år sedan och skriva lite på bloggen.
Hoppas jag slipper uppleva detta hemska igen och jag har noga tagit reda på var Rolf ska jobba i morgon OM jag vill åka in till sjukhuset men inte är så dålig att jag vill ringa ambulans. Det är ju som säkert många av er som läster detta förstår inte något man utnyttjar i första taget. Såå dålig är man nog inte....
Men nu ska jag försöka sova om jag törs!
En förfrågan till er alla mina vänner - Är det någon som har en liggvagn eller en bra sittvagn som går att ligga ner i att låna/hyra ut 1 vecka eller så när Lina och Tilde ska komma någon gång framöver. Stol till bilen kan man hyra på Lekstugan i Visby men inte barnvagn. Den kommer att vårdas ömt så det är ingen risk att den förstörs och den kommer att få stå inne så den inte blir förstörd av fukt. Röker gör vi inte som säkert alla redan vet.
Hör alltså gärna av dig om Du har något att låna/hyra ut.
Kanske ska förklara varför vi vill låna, det är för att hon troligen kommer att flyga hit och det kastas så väldigt på flyget med vagnar så Lina vill helst inte behöva ta med den. Ta långa promenader är ett måste för Lina och speciellt när hon är hemma här med alla vovvar.
Äntligen
I lördags befriade vi vår vackra gran från allt och då menar jag ALLT!
Den som varit så fin och nog kanske den finaste vi haft. Den var jätte tät och Maja klädde den så den var jättevacker. Men den barrade så fruktansvärt att det fanns bara ett sätt att få ut den och det var genom att barra av den inne och sedan ta ut den. Tänk er själva att få den genom ett par dörrar...hur hade det sett ut. Man hade fått städa barr i flera veckor eller kanske månader för det hade hamnat överallt. Men nu klädde jag mig i barrvänliga kläder = leggings, slät tröja och gummihanskar...och släta kängor!
Sedan hade jag julgransskakning för det är väl så det ska gå till eller? Jag har aldrig behövt göra så förut men det var rätt kul.
En hög som fyllde en hel murarhink/spann. Nu är det gjort och vi ser fram emot nästa jul även om jag inte ska börja längta efter den redan.
Det har varit jobbiga veckor denna gång med cellgiftet. Jag har nu uppehåll i en vecka och på en gång mår jag mycket bättre och har inte alls så ont. Troligen blir det sämre och sämre för varje gång jag äter cellgiftet, det är inget att se fram emot. Jag har haft fruktansvärt ont och värst har det varit i ryggen och benen. Det har inte gått att ta morfin i tillräckligt stor mängd för att få bort smärtan. Skulle jag tagit så det känts bra hade jag varit helsnurrig i huvudet i stället. Några gånger har jag varit tvungen att extra och det har gett mig ångest i stället. Det är inte roligt när man förstår att det kommer bli mer och mer på detta vis. Men nu njuter jag av att kunna röra mig lite mer igen och framför allt ska jag gå ut och lufta mig mer. Gick lite för att få luft även med smärtan men det var nästan så jag inte orkade med allt ont det gav efteråt. Man orkar inte med hur mycket smärta som helst. Vissa stunder undrade man vad man höll på med, om det var värt det...livet alltså men så släppte det och då glömmer man de negativa tankarna. Det är inte så ofta jag får sådana mörka, jobbiga tankar men när allt gör ont. Man kan inte lyfta ett glas utan att det gör ont och hur ska man ligga...allt gör ont och då har jag ändå en tempurmadrass som ska vara det bästa. När den jävla cancern sitter i alla ben överallt i stort sett så blir det svårt att hitta ett ställe att ligga på som inte gör allt för ont. Jag hoppas på att cellgifterna gör nytta när det gör ont. Vet inte om det har något samband men det känns lättare när man tänker så!
Men som sagt NU är det mycket bättre och jag tänker försöka göra allt jag inte orkar denna lilla vecka när jag har chansen. Nu ska jag ut och mata fåglarna för jag får inte upp förrådsdörren själv och så måste jag vänta tills Rolf kommer hem. Men det går lika bra i mörker, det finns ju lampor! Det är skönt att få pula lite för sig själv...jag är ju så sällan själv ;-) Det gör mig faktiskt inget att vara mycket ensam, det är rätt skönt och när man har ont orkar man inte vara social. Kan nog verka som jag är lite konstig och negativ som inte ringer och vill ha hit folk men det är mer att det får blir som det blir. De som kommer, kommer och jag blir så klart glad för lite besök i mellanåt. Men det blir sällan av att jag orkar ta mig i kragen och bjuder hit någon. De som ringer och vill komma är oftast välkomna om jag inte har allt för ont just då för då orkar jag inte men annars går det bra.
NU ska jag ut och sedan blir det kaffe framför brasan och teven!
I soffan
Så nu har jag löst allas bantningsproblem så nu ska ni få ett godis tips - alltid lika gott!
Brända mandlar!
Så här gör du! Skålla och skala mandlar så många du vill göra. Det kan vara lagom med en halv påse som du häller i kokande vatten och låt det sedan koka några minuter. När du sedan hällt av vattnet är det jättelätt att bara "ploppa" ur dem ur skalet. När det är klart tar du en stekpanna och häller florsocker(det går även med vanligt socker men är mycket svårare tycker jag) ta ungefär 2-3 dl och sedan lägger du i mandlarna. Sedan rör du hela tiden och ser hur sockret smälter sakta och du rör hela tiden -kanske behöver du strö på mer socker för att få en härlig skorpa runt dem med smält socker. När det knäpper i mandlarna och de börjar få lite, lite färg så är de klara. Du har nu en röra av mandlar med smält socker runt och det ska sedan snöa florsocker över dem...jag brukar göra det i pannan innan jag tippar upp dem på ett plåtpapper, gärna ett teflonpapper men det går säkert på ett vanligt plåtpapper också eller på diskbänken. Du rör runt dem i florsocker så de inte fastnar ihop. Gör du med vanligt socker så kladdar de ihop mycker mer och är svårare att få i sär...det blir mycket kladdigare.
Garanterat jättegott...och ganska halvnyttigt men naturligtvis fullt av kalorier eftersom både socker och mandel är energirika men som med allt sådant väldigt gott.
Men fördelen är ju att du avgör sockermängden själv!
Nu har jag väl skrivit som de gör i veckotidningar... bantningstips och sedan ett fett recept! Precis som det ska vara eller hur?!
Om någon undrar hur jag mår så är det väl si och så... jag har mer ont och äter en hel del extra morfin. Genom det blir jag så klart ännu tröttare och orkar inte med så mycket varken för smärtan eller tröttheten.
Är nu inne på 2:a veckan med cellgiftet och sedan är det dags för en veckas uppehåll och då brukar jag må bättre så det ser jag fram emot. Var ju på läkarmöte för några veckor sedan och då bestämde vi att en röntgen skulle göras efter 4 kuren och både jag och hon hade lite dålig koll på vilken kur jag var inne på så vi gissade fel på en kur men jag har inte orkat rätta till det. Det får gå som det vill - man blir så trött på allt och jag tror inte det spelar någon större roll om det blir 5 kurer i stället för 4 a...hoppas så i alla fall.
Nu ska jag dricka kaffe och äta morotskaka! Ska nog göra lite mandlar till Midsomer senare...om jag orkar!
Göm vågen om du ska banta för den är bara elak och stressande-inte en överviktigs bästa vän...men är du underviktig kanske den är bra att ha...har aldrig varit i den situationen och vill inte komma dit heller. Läkaren frågade hur jag hade det med vikten och jag svarade -Har gått upp 2 kg över jul! Hon svarade glatt: - Oj va bra!!...det trodde man väl aldrig att någon skulle säga.
Vinter
Bonnie höglöper och vill inte komma in så jag får ta på mig och gå ut på min dagliga tur. Skriver mer senare!
Julhelgen
Nu är julhelgen över och det tråkiga lugnet har lägrat sig... Det är jätte tråkigt att de åkt och allt går så fort. Nu får vi glädja oss åt alla härliga minnen av den lilla pratglada Tilde. Hon kan verkligen få både mormor och morfar att smälta...detta härliga joller. Det är så härligt, inget förstår man men det lilla allvarliga och ibland glada ansiktet som berättar långa, långa meningar. Hon kommer att bli en pratglad liten tjej när orden blir på riktigt.
Detta har varit en daglig mysstund (flera gånger per dag) det gäller ju att passa på när man får chansen. De kom på söndagen (eller rättare sagt på lörd.kväll)och då passade Pernilla Åhlin med familj på att komma ut och visa sina fina pojkar Nike och Benji (som jag är lite delägare i...typ en tass eller två). Det är verkligen ett par godingar men sedan om någon annan förstår att uppskatta dem det är en annan fråga!
Det är Benji och Nike.
Det var jättekul att få visa upp dem för Lina och hon var jättenöjd även hon med det hon såg. Vi får vänta och se vad det blir av dem om några år när de är färdiga. Det är två väldigt olika hundar men båda är arbetsglada och vädigt sociala med både människor och andra hundar. Just nu är de i Åre och åker slalom...eller vad hundar hittar på där uppe i snön. Vi har för ovanlighetens skull vintervitt här även om det regnat lite de senaste dagarna. Vi får väl se om det försvinner helt innan nyår eller om det kommer mer av det vita.
Maja gjorde fina islyktor som faktiskt höll sig riktigt bra.
Allt har varit bra och roligt hela tiden medan de var här. Jag fick inte så mycket gjort pga att orken inte finns men man måste inte städa så himla noga och inte heller ha 7 sorters kakor för att det ska bli jul. Det blev det utan allt detta och det enda vi gjorde var att fixa lite kakor(som vi nästan bara smakade på...resten i frysen)och saffranslängder. Knäck, skära karameller, marsipan, tryfflar och brända mandlar gjordes också och det finns lite kvar av men tar nog slut i morgon...jag kan inte låta bli att äta så länge det finns. Rolf äter nästan inget godis men jag desto mer. Vad vore livet utan godis!
Vår heliga skinka var ju naturligtvis på plats och denna gång några dagar för tidigt för att tjejerna skulle hinna äta de efterlängtade mackorna - skinka, rödbetssallad eller senap med äppelmos på julknäcke.
Tilde fick ett julbad efter att hon kräkt ner sig rätt ordentligt. Hon såg ut som en riktig liten baddocka(tyckte mormor)
Det veckar sig både här och där på gullungen, men så ska en riktig bäbis se ut tycker jag. Men alla bäbisar är gulliga och jag kan inte förstå hur man kan vara elak emot något så försvarslöst och sårbart som en liten gullunge. Å vad jag älskar denna lilla härliga unge!
Tidigt i går morse åkte de tillbaka till skåne. Jag sov i stort sett hela dagen, fattar inte hur man kan bli så trött. Jag var så fruktansvärt trött och somnade bara hela tiden oavsett vad vi gjorde. Jag bara somnade! I natt har jag haft väldig värk i både armarna, rygg och bäcken. Höll inte på att ta mig ur sängen i morse och hade jag inte haft en säng där jag kan höja ryggen hade jag nog inte tagit mig upp. Det var en fruktansvärd smärta i ryggen och bäcken. In i duschen med mycket värme och det kändes som det fick det att släppa +några extra morfin piller blev det ju också förståss. Men efter detta kunde jag klä mig och få frukost. Men dagen har varit lugn och jag har inte gjort något mer än spelat lite olika spel tillsammans med Rolf + druckit kaffe och snaskat lite av godiset.
I morgon ska jag till sjukhuset för att träffa en av mina onkologer och även få droppet som stärker skelettet. De ska även ta en del prover.
Efter detta är det meningen att vi ska åka vidare till Tingstäde för att äta middag hos Rolfs bror m. familj men vi får se om min kropp orkar. Hoppas på att det ska vara bättre i morgon för idag hade det inte gått.
Men jag hoppas på en ny dag med nya krafter!! Det är alltid trevligt med en utflykt, det ger energi. Det både ger och tar men har man inte för ont så ger det mer än det tar. Men har man mycket smärta så blir det tvärt om och då orkar man inte. Det blir liksom inte värt det för man får ännu mer ont som sitter kvar i några dagar. Att jag får så ont nu är naturligtvis för att jag på något vis tryckt undan smärtan och tagit av all ork jag har. Det är en bra förmåga som jag tror alla besitter i vissa situationer. Men i vanliga normala friska människors liv märks det inte så mycket som det gör hos en sjuk människa. Hos oss blir det så påtagligt och man orkar bara till en viss gräns sedan rinner det liksom över.
Jag är i alla fall så lycklig över att jag fått ha alla mina barn här över julen. Det är bara Majas Fredrik som inte var här men man får väl inte vara hur ego som helst och kräva att han ska avstå för sina jular med sin gamla mormor och familjen. Jag känner mig annars väldigt egoistisk när det gäller julen. Jag vägrar att dela med mig av mina barn och barnbarnet när det gäller julen. Eftersom jag inte vet hur länge jag får chansen att vara med-vilket ju i gentligen ingen av oss vet men det skiter jag i JAG VILL ha min jul.
Livet kan vara jobbigt...
Vi firar 29 årig bröllopsdag i morgon på luciadagen. Tänk vad tiden går fort när man har kul och trivs med livet. Visst har det varit jobbigt ibland men sällan mellan oss...ja ibland är han väl ett "nöt" som inte fattar något men det går över och jag är ju som tur är helt ofelbar!
Hur som så önskar jag att alla som får problem i äktenskapet jobbade lite med det som är problem i stället för att bara rusa iväg och skilja sig. Tror det är lite för enkelt ibland, även om många gör rätt i att skilja sig så tror jag att många tar den vägen för att är enklare än att gräva i hur och varför.
Idag köpte vi en julgran som är tät som en ja...jag har aldrig sett något liknande. Den är klippt så att den ska bli tätare än normalt. Vi får väl se hur den ser ut när det är ljus och annat i den. Rolf gillade den inte men jag tyckte vi skulle ta den, kul med en annorlunda gran. Vi har haft kungsgranar i flera år och det har varit jätte fint men i år var det inte lika lättat att få tag i en. Dem vi köpt av tidigare år fick inte tag på några så då blev det att kolla ICAs utbud och den som Susanne(lika petig som jag...minst) tyckte hon skulle kunna välja stod där så tyckte jag den kunde vara bra även till oss. Det är väldigt viktigt med en fin julgran...väldigt viktigt! Vi får verkligen hoppas den håller måttet och att inga katter hinner pissa på den innan det är dags att flytta in.
Ett år var det en katt som hade kissat på granen och vi fick spraya med olika rengöringsmedel, spola med slangen och till slut gick det att ha den inomhus även om vi kunde känna doften av...kiss, såpa och div.andra saker... Vad gör man kvällen innan julafton när granen ska in och göras vacker...alla granförsäljare hade ju stängt och gran måste man ju ha!
Nu är det dags för en extra, extra omgång morfinkapslar...det värker så hemskt i rygg, vä-ben och arm...jävla skit! Det känns som det inte spelar någon roll hur mycket jag tar, det släpper inte ändå. Men jag kanske somnar av morfinruset...hoppas kan man ju i alla fall.
Ont
Hoppas det ska bli bättre för annars blir det jobbigt. För övrigt händer det väl inte så himla mycket i mitt liv just nu. En bra sak var att jag i går lyckades hitta rätt och fick ordning på våran kennel hemsida. Det kändes så skönt att få ändra från härlig sommar till god jul i stället. Sedan är det en massa annat som ska uppdateras men det få komma eftersom när orken finns.
Det är så mycket man vill göra och så lite man orkar. Att det snart är jul och att det är Lucia redan nu i helgen känns jätte konstigt. Vi har 29 årig bröllopsdag på Lucia, herregud så gammal man måtte vara! Tänk att det är så länge sedan och när man tänker på hur gamla döttrarna är så förstår man ju att det är på riktigt. Men vad spelar åldern för roll bara man får vara med i livet. Jag är så glad över allt som hänt det sista året.
För det första att jag fortfarnade får vara med, att vi fick ha en valpkull till(vilket bara gick tack vare alla vänner som ställde upp), Maja flyttade med sin kille Fredrik till Malmö, Lina gifte sig med Jimmie och bäst av allt så föddes mormors lilla gullunge Tilde! Det finns ju inget som slår detta med ett barnbarn eller hur ni andra som är mormor/farmor?! Jag var så rädd att jag inte skulle få vara med om denna stora glädje men det fick jag.
Sedan tänker jag nog inte som vanliga mormödrar som räknar med att få vara med sina barnbarn framöver flera år. Nej jag köper saker som läggs på hög för kommande födelsedagar, sådant som jag vill att hon ska få och som jag inte är säker på att morfar kommer att köpa. Det finns bland annat en jättemjuk och gullig hund som går på hjul...man drar den i koppel. Den måste jag ju bara köpa men det är ju inget att ge en 4 månaders bäbis...så därför ligger den nu i garderoben och väntar på att hon ska bli 3 år...eller i alla fall minst 2 år. Det finns lite annat också som jag inte kan låta bli och det får vara så. Många kanske tycker det är lite sjukt men det skiter jag i och jag tror mina barn förstår mig. De känner sin mamma och vet att hon vill göra mer än hon kanske kan. Kläder har jag fått köpförbud på men snart kan man nog påbörja lite nya storlekar och då går det nog bra att få köpa lite igen.
Dessutom vet jag att det kommer födas fler bäbisar i vår närhet...inget barnbarn(vad jag vet!) så det går att få köpa lite roliga små bäbissaker redan nu om man ramlar över något. Det blir ju inte så mycket spring i butiker som ni förstår men via datorn kan man handla det mesta...kanske för lätt i bland. Men det är tur för sådana som mig, hur skulle jag annars få roa mig i leksakernas värld...jag som älskar den miljön och sedan finns det mycket kläder på rea som man bara måste passa på och köpa...det är ju sååå billigt ibland.
Nu ska jag se lite på Nobellfesten och kanske klämma lite på vår egen "Nobellmedalj"...det är inte alla som har en sådan i skåpet, men det har vi! Den är äkta, har varit med på festen...fast inte vi.
Ännu en "lika" dag.
Hur som så fick jag avbryta databesöket hos Tilde för min mage skrek TOA och då måste jag lyda! Den är nämligen ett stort problem när man äter så mycket piller som jag gör. På sjukhuset när man är inlagd tjatar de ständigt om detta med magen och jag förstår det nu. Funkar inte magen så funkar inte jag heller, så är det bara. Så var glad åt allt som funkar när det gäller kroppen!
Sedan plockade jag fram lite julsaker som stod i skåpet uppe...där är också glömskan ett problem. Jag kunde inte komma på var resten av julsakerna kunde vara...i klädkammaren...nej där var ju bara ljusstakar och stjärnor... Nu när jag var ut i köket kom jag på det... i kökssoffan - sedan 25 år tillbaka- GRATTIS! Förstår ni att jag blir lite lätt orolig för hur det står till där uppe. Som tur är kommer jag ihåg mycket men vissa saker bara försvinner. Så bli inte ledsna om jag inte kommer ihåg födelsedagar och annat för det är inte med vilja. Jag försöker skriva upp allt men har inte förstått hur viktigt det är. Ska skriva mycket mer i nästa års almanacka så jag har lite koll på sådant som jag vill komma i håg.
Läkarna säger att det är dels medicinerna men mycket är av sjukdomen för att kroppen är så trött. Jag har svårt att acceptera att det inte funkar som det alltid har gjort. Är man gammal kan man kanske ta glömskan på ett natrurligare sätt och acceptera det, fast när man pratar med 80 åringar om det så vill inte de heller gå med på att de blir glömskare med åren. Det spelar nog ingen roll vad som händer med kroppen, allt som är negativt vill vi inte ha. Oavsett om det är förmågan att gå, prata, glömska eller något annat som varit viktigt i livet.
Distriktssköterskan undrade hur jag mådde... Vad ska jag svara?! Bra är det ju inte men samtidigt är jag glad om det kan vara som det är nu och inte blir värre. Ont, ja det har jag med andra människors mått har jag nog olidligt frukansvärt ont trotts all morfin men för mig är det ändå okej. Vad har jag att välja på, det är ju bara att acceptera läget och försöka streta emot så gott det går. Ger jag upp, lägger mig och kvider...ja då har jag ju inget liv och vem vill ha det så! Så länge det går och livet är drägligt så ger man inte upp utan man accepterar det läge som är och försöker göra bästa möjliga av det.
Jag kan inte både dammsuga, diska och putsa några fönster på en och samma dag. Det blir endel dammsugning uppe eller nere, putsa kanske 2 fönster, baka en kaka eller plocka med annat mer roliga saker...även om jag är lite konstig och tycker det är rätt kul att städa. Men bara sådan där vanlig typ "städa av" städning, storstädning som min svärmor älskar och gör hemma hos sig typ 10 ggr/år fast hon inte ens har en fisk som kan stöka ner. Sådan städning är jobbig även om jag skulle önska att någon gjorde det när jag inte är hemma. Tänk om man var bortrest och kom hem till ett helstädat hus...en sådan där välgjord städning där väggar och tak är avtorkade. Men det kommer aldrig att hända, vi får ställa dörrarna på vid gavel en blåsig dag och se om inte dammet blåser ut.
Nu är det dags för min numera kända eftermiddagsslummer!
En trött dag
Annars så är det lugnt och skönt idag, har pratat lite i telefonen med headset för hålla i luren vågar jag inte...kan vara därför jag hade ont...bl.a därför...kanske som gav mig värken.
Mest har jag pratat med lilla Tilde på "Skype" med kamera...vad är det den heter...står stilla i mitt snurriga huvud....ja, kameran som man har inbyggd(i mitt fall) annars kan man ha den löst sittande vid sidan av datorn. Det är så kul, vilken härlig uppfinning..webkamera! där kom det. Nu kan jag få se hur hon skrattar och höra hur hon pratar det lilla gullet. Dessutom kan jag visa saker jag gör och så även Lina.
Nu ska jag dricka kaffe och vila mina dumma armar...nej de är inte dumma men lite onödigt känsliga!
NÅGOT ROLIGT, ETT NYTT FÖRETAG PÅ ÖN!!!
Kom och hjälp Pernilla Åhlin att inviga sitt nya företag KLIPP & KLAPP på lördag! Där ska hunden kunna få en skön stund där den blir klippt och badad i lugn miljö. Du kan också få hjälp med kloklippning och tandsten.
Öppet hus lördag 5/12 mellan 14-16. ALLA VÄLKOMNA!!
http://www.klippklapp.se Här kan du läsa mer!
Konstigt
Hur som så har jag lyckats missa att jag skulle ha varit på sjukhuset och fått mitt dropp idag...första gången jag missar något som har med min sjukdom att göra. Vi skyller väl på cellgiftet, det får skulden för allt just nu. Men min otroliga trötthet är cellgiftets fel det står i biverkningar att man kan bli trött och dåsig...och det är precis vad jag är.
Idag bakade jag en morotskaka för första gången, den blev jättegod. Anledningen till att det blev av var att jag skulle få besök av Åsa och hennes lilla Isa ur vår sista kull. Hon kommer och leker med Sally för att jag ska få sova senare...eller inte bara därför utan för att det är en trevlig stund med kaffe också för mattarna. Sally såg ut som en sandkaka efterår. Hon fick ligga på tork en stund och när sanden stelnat kunde jag borsta bort allt...eller det mesta i alla fall.
Sedan sov jag i 3 timmar, var helt slut av ja...inget mer än en bakad kaka och ett besök. Visst är det hemskt att man ska bli trött av något så trevligt.
När jag tagit min dos med piller på eftermiddagen får jag numera en hemsk halsbrädda och det skyller jag också på cellgiftet. Det måste vara den som gör att slemhinnorna även i halsen blir konstiga. Det är verkligen som att det brinner men jag har mitt botemedel Molkosan för det hjälper inte bara i munnen utan även i halsen. Sedan släpper det när jag druckit ett glas vatten med denna otroligt goda...dryck!
Nu är det dags för morotskaka och kaffe! Jag gjorde den ur Leilas bakbok och den kan jag rekommendera, blev jättegod och godkändes av Åsa som är morotskakeälskare!
Ingen storm
Sally hon har fullt upp med att undersöka allt hon hittar och våran nya dammsugare som vi köpte i går var väldigt spännande en lång stund. Blir lite orolig att hon ska börja smaka på den, det är väl bland annat hon som gjort att vi till slut var tvugna att köpa en ny. Sladden har på ett konsigt vis bara blivit kortare och kortare.... Sladdvindan har vi inte kunnat använda på flera år för sladden har en massa "klumpar" på sig = sockerbitar...tror jag det kallas och sedan tejp på det för att det ska hålla.
Jag är sååå trött och har nu läst biverkningarna på cellgiftera och där står trötthet -dåsighet...så det är väl där vi har den känslan. Jag som trodde det hade med dålig sömn att göra. Nu sitter jag här och somnar igen fast jag har sovit jättebra i natt. Har idag påbörjat min andra kur av cellgift så nu får vi se hur det går denna gång.
I går kväll kom en granne in med en jätte fin orkidé med sig och jag blev jätteglad. Orkidéer gör mig alltid glad men jag fick en Azalea av BF när hon var här och dem brukar jag alltid lyckas ta livet av rätt snabbt men denna sköter jag efter konstens alla regler. Den är så fin med sina rosa blommor och jag vattnar den med regnvatten så även orikiderérna och det har gjort att jag fått dem att blomma om gång på gång. Borde ju ta lite bilder och lägga in så ni fick se men jag är så lat...eller trött så det får bli en annan stund.
Härligt
Jag kändes som jag inte förstod varför jag var så deppig och varför det var så jobbigt. Men samtidigt bara skvalade tårarna fram.... Vissa saker är bara för mycket och för stort MEN bara då på natten! När jag tänkte på samma sak på morgonen så fattade jag inte varför det varit så hemskt på natten?!
I går satt jag här i soffan och somnade för jag var trött efter en sömnlös natt och idag sitter jag här och somnar för att jag är avslappnad-antar jag. Tur datorn inte åkt i golvet!
Får nog ta och sätta på kaffe snart så jag vaknar.
Tillbaka till svaret jag fick! Allt såg bra ut på röntgen och inget hade förändrats sedan förra röntgenundersökningen. Det var till och med så att vätskan i lungan hade minskat lite och det fanns inga tumörer i levern. Jag var så öm över magen senast onkologen kändet på mig. Det gjode nog henne lite orolig över att det kanske hänt något med levern även om blodproverna inte visade på något. Men nu vet vi att det är okej och inte heller det som växer på urinledaren hade ökat så jag har mycket att vara glad över denna gång. Men så klar har allt detta legat och pyrt som oro i huvudet på mig. Även om det är omedvetet så finns det där och påverkar orken.
Prover togs igår men dem utgår vi väl i från att de är bra...det kan inte vara något fel när allt ser och känns rätt bra. Kan väl inte skriva BRA för det är det ju inte om man jämför med någon som är frisk. Jag jämför med förra året och ser då hur mycket mer jag orkade då än nu men eftersom man anpassar sig hela tiden till det läge som är så ...ja då känns det rätt bra.
Inte konstigt att jag är trött idag med tanke på all oro som lyfts bort, men nu måste jag ha kaffe för det går inte att vara vaken jag bara somnar hela tiden...........
Natt
Så är det sen kväll eller kanske ska man säga natt...23.00..nej kväll är det nog ännu. Hur som så sitter jag och betalar några räkningar och medan vår slöa skrivare jobbar sig genom ett papper så passar jag på att skriva lite. Har idag skrapar tandsten på Mocha och lite på Bonnie. Tant Bonnie har verkligen fina tänder, sista året har hon börjat få lite tandsten men med hjälp av Plaquoff (1 månad)så var det lätt att peta bort det nu. Mocha där är det värre och utan ständigt pulver på maten skulle det aldrig gå att sköta själv för hon får massor med tandsten. Har satt fram tandborste och ett medel jag köpt vid vet. som Rolf ska borsta med varje dag hade jag tänkt...och det började rätt bra i en vecka men nu ...ja tandborsten är snustorr för det mesta. Han har nu fått bassning så vi får väl se om det hjälper en vecka eller två... Det skulle säkert göra att hon slipper tandstenen om inte helt så nästan!
Min tunga är oförändrad och inte värre, vilket jag är glad för men i stället har tandköttet börjat kännas lite konstigt. Det syns inget men det lurar under huden. Små sår dyker upp lite här och där på kroppen och allt skyller jag allt på cellgiftet.
I morgon är det en jobbigt dag, ska till sjukhuset och träffa onkologen. Ska få svar på röntgen som jag gjorde när Lina var hemma och det kommer att visa hur stor spridning som skett under denna overksamma tid. Overksamma =den tid som jag gått med ett hormon som inte gjort någon nytta...troligen inte i alla fall som de säger. Det jag trösta mig med nu är att lungan verkar ha lugnat sig och att vätskan inte rinner till som det gjorde tidigare när infektionen var som ettrigast. Jag äter ju penc. fortfarande, kommer att få göra det så länge det fungerar. De tror att om jag slutar med penc. eller kroppen blir imun mot just det preparatet så kommer det blossa upp igen.
Så håll tummarna för mig i morgon! Nu ska jag lägga mig och försöka sova!
Brett på bredden...
Nya datorn har på något vis ställt om sig så allt ser brett ut och vem vill se något som är brett...inte oss själva i alla fall. Jimmie(Linas man...känns konstigt att säga/skriva) ska gå in via sin dator och förhoppningsvis fixa det åt mig. Det är så jobbigt när det inte är som det ska med maskiner av olika slag.
För övrigt har Susanne varit och köpt en flaska Molkosan (hälsokost) till mig idag för min tunga kändes så konstig och när jag tittade så var den jätte svullen och mitt i gick en djup skåra på 5 mm ...jätte äckligt. Det konstiga är att det inte gör ont utan vara känns äckligt, svullet. Men tack vare deta fantastiska medel har skåran krymt och det känns inte riktigt lika tjockt i munnen. Visst är Molkosan speciellt och jag förstår att man tycker det både luktar och smakar illa men man vänjer sig. Jag tycker det är rätt gott när man vant sig och sedan ger det alltid ett bra resultat på "svampiga" saker på både människa och hund.
Det började med att vi gurglade med det när vi hade ont i halsen och många, många gånger har det tagit bort det onda så vi brukar försöka ha det hemma i kylskåpet. Men i dag fick en av mina "änglar" fixa en ny flaska till mig. Får väl se vad läkaren säger på måndag, kanske finns något annat som är ännu bätre men det tllhör ett av biverkningarna som kan bli av cellgiftet. Som jag gör uppehåll med nu sedan i torsdags och ska vara "ledig" från 1 vecka.
Nu är det dags att lägga sig och lyssna på ljudboken - hoppas det går lättare att somna i kväll. I går fick jag gå upp flera gånger för det gjorde ont. 
Stolte morfarn passar dockan som sover på köksbordet...det bästa man har sätter man på bordet...eller hur är det man brukar säga?!? Vovvarna var väldigt försiktiga med henne men för att hon inte skulle behöva tvättas allt för mycket fick hon sova på ett ännu så länge säkert ställe. Jag skrev att hon var 5 v när hon var här och det var ju helt fel för hon blev ju 8 veckor, stora tjejen!
Depp
Nu ska jag skriva varför jag är deppig i stället! Jag är så deppig för att jag väntar på måndagens röntgensvar... är övertygad om att det inte kommer vara något roligt svar. Det som satt på urinledaren känner jag varje gång jag går på toan...det gör liksom ont i magen eller inte ont. Det är mer en känsla av något, det ska inte kännas i magen eller hur, den ska bara finnas där! Men det kan naturligtvis vara inbillning....
Sedan har jag mer ont över allt och det är väl väntat att det ska visa sig lite här och där. Bara det inte "stormväxt" eller vad man ska säga. Vi vet att jag gått utan någon typ av "broms" i minst 2-3 mån.och vilken effekt de nya cellgiftet har vet vi inte förrän om några månader. Men om vätskan i lungan bromsas så kan vi nog utgå från att det har en liten effekt i alla fall. Så denna vecka är jag ingen roligt person att prata med, jag vill helst inte prata med någon utan ligga under en filt och tycka synd om mig själv. Men det brukar gå över så fort jag fått svaret oavsett vilket det än är. Jag mår bortsett från det mentala rätt okej...tror jag, vill inte känna efter allt för mycket. Det räcker som det är ändå just nu!
Nu börjar Hem till byn...gården, ett fantastiskt bra program...eller nej, det är nog inte rätt benämning men ett roligt tidsfördriv när man behöver vila en stund. Det innehåller det mesta och just nu är det både bröllop, barndop, bluff med hästar och en mördare som går lös...kan det bli bättre?!
Får nog ta en stund till vila och det skulle ju vara synd om jag missade några elakheter...för det handlar trotts allt mest om det....
Ett litet kort på gullungen...hon försöker säga något viktigt...men vad kan vi bara gissa ännu så länge.
min e-post adress: [email protected]
TILDE
Så här glad var lilla Tilde när hon kom till mormor och morfar för första gången! Hon får här inviga det nytillverkade skötbordet...sitter i samma skruvhål som det en gång satt ett annat till mamma Lina och morster Maja. Det var med andra ord rätt lätt att fixa ett för lillans och hennes föräldrars bekvämlighets skull. Med hjälp av Susannes shopping i Ullared var vi väl förberedda med både skötdyna, resesäng och en del annat som är bra att ha! Tänk va många bra att ha saker det finns...och speciellt när man blir mormor...tror jag. Det är säkert samma sak när man blir farmor men det kommer jag aldrig att få veta eftersom vi inte har någon son.
Tilde är en av få tjejer i Malmö, det har nästan bara fötts killar i det område de tillhör. Jätte konstigt att det kan bli en sådan snedfördelning. De har hittills inte träffa på någon annan jämnårig tjej utan alla är killar. Men det blir nog bra med det om de bor kvar i stan när det börjar bli dags för skolgång...det är ju några år kvar.
Jag känner mig rätt trött i kroppen efter besöket även om jag inte gjorde speciellt mycket. Men jag fick bära på gullungen och även gå med henne i bärsele något jag längtat efter lääänge!!! Det är sååå mysigt och man kommer så nära den lilla gullungen.
Här kommer lite mer bilder på våran gullunge!
Här sover hon med en av sina nya gosedjur...snuttetrasa (känner Marie "Honey" igen den? Det var den jag köpte när du och jag var i stan i somras och handlade då varsin liten sak till våra kommande barnbarn).
Nu får ni vänta tills i morgon på några fler bilder för jag får inte in fler bilder...vet inte om jag fyllt kvoten för denna gång eller om det beror på något annat men det vill sig inte.
Bortsett från att jag mått väldigt bra av att ha Tilde, Lina och Jimmie här så har jag börjat få lite känningar av cellgiftet. Det har blivit en blåsa under foten men ännu är det okej för den sitter lite på sidan och är inte ivägen för skor eller när man går som tur är!
Sedan har jag lite mer frossa på kvällarna även om jag tycker att det blivit bättre de senaste dagarna...kanske beror på att jag varit för trött för att känna efter?!
Jag hoppas jag inte får så mycket värre fast det är nog lite si och så med detta med cellgifter... de dyker bara upp rätt som det är och utan förvarning. Det är en lömsk jäv... kan man säga som lurar runt och funderar på vad det ska bli för jävelskap denna gång!
Fattar ni hur svårt det är att vara så långt ifrån denna lilla gullunge...
Äntligen är de här!
Nu har äntligen världens vackraste barnbarn kommit = Tilde 5 veckor idag! Dessutom har datorn anlänt och det är inte så dumt det heller. Men när man ska välja så är det inte så svårt= Tilde så klart.
Just nu är föräldrarna ute med hundarna på en liten kvällsrunda, de fick inget ordentligt idag för de kom när det var eftermiddag och sedan när Rolf kom ville han ju se på barnbarnet och...ja då blev det inte... Men i morgon ska de få ordentligt och i går var de med Susanne på en ordentlig långpromenad. Så jag tror inte det är allt för synd om dem. Bonnie är som en igel ¨på Tilde och tycker nog att de borde byta blöja lite oftare...hon försöker putta bort byxorna men det går ju inte. Hon är ju en riktig supermamma själv när hon haft valpar och tycker väl att det ska hållas rent och torrt här också, detta fusk med blöja fattar hon nog inte.
Jag ska nog ta ett kort på lillan medan hon ligger och sover så mysigt i soffan. Det är så härligt och lillan blir så mycket verkligare när hon äntligen är här! Jag har inte riktigt kunnat förstå detta med att jag är mormor men NU är det på riktigt. Nu ska jag ta fram kameran, den ska slitas på dessa dagar så jag har något att titta på sedan.
I morgon ska vi till sjukhuset på "storrönten" med mig och sedan var det meningen vi skulle överraska gammelfarmor med Tilde i morgonkväll men nu är hon förkyld och riktigt ordentligt så det blir inget besök för henne! Både jag och Tilde är väldigt rädda för att smittas av en förlynlig...inte bra när man har svårt med andningen. NU kamera!
Kortis
Här kommer ett livstecken från en trött en! Mår rätt bra men är jätte trött mest hela tiden, fast man kan ju inte gå och känna efter hela tiden utan det är att köra på så mycket som det går. Jag hoppas inte biverkningarna från mitt cellgift ska visa sig med några jobbigheter. Har ännu bara haft nervbortfall i ansiktet, lite ökning i febern på kvällarna och trött...tror jag kommer av den också.
Men annars har jag haft en trevlig dag med Birgitta här som nu tyvärr åker uppåt norr igen, jag kommer att sakna henne och nästa gång är det vår när hon kommer. Hoppas jag har huvudet upp och fötterna ner så jag kan få vara med lite och titta. I somras orkade jag faktiskt inte med det och det kändes såå konstigt, första gången på 20 år som jag inte var på utställningen. Men får jag leva = det hänger nog på detta cellgift som jag har nu så ska jag vara på plats vid ringen.
Nej nu ska jag sova på riktigt för nu är det natt och någon snarkar redan så väggen skakar och glasrutorna spricker...fast det var nog lite ...lite överdrivet! Fönstret har spruckit men det är nog inte pga det som tur är. Bonnie är inte så dålig på att snarka hon heller.
NU somnar jag...skriver kanske lite oftare ...men bara kanske!
En vacker dikt som kom från Monica idag! Tack!
Ett läkande ljus
Jag önskar jag hade en sådan förmåga att tända en hälsans läkande låga.
Då skulle den särskilt för dig få brinna - få allt det onda att helt försvinna.
Den skulle se till att kurvan vänder och att du får omsorg och goda händer.
Dag och natt hos dig den skulle vaka och ge dig all kraft att få hälsan tillbaka.
Ingen spruta
Ja så är det redan onsdag och det har gått 2 dagar sedan jag var på läkarträff igen. På onkologen kom de med en blankett som skulle fyllas i för att jag skulle få svinsjukesprutan...låter som man är en gammal sugga!? Ja det är du ju skulle säkert några snälla säga! Men hur som så tyckte inte min onk.läkare att jag skulle ha någon så papperet åkte i papperskorgen. För det första är det flera som fått hög feber och det har jag redan...inte hög men feber dygnet runt i alla fall så min kropp skulle troligen reagera kraftigt på ännu en retning om inflammation. Sedan trodde hon inte att min kropp skulle orka bilda antikroppar mot denna svinsjuka och då är idéer helt borta. Så det är Du sa hon och titta de på Rolf som ska ta den i stället så du inte kommer hemdragande med sjukan för då är det kört! Hon sa att min kropp är så sjuk att den troligen skulle få det fruktansvärt jobbigt OM jag skulle få den eller någon annan mer vanligt flunsa. Jag kan tex inte hosta, det finns ingen ork i lungan till det och det är jätte jobbigt. Det räcker med att man får dammhosta så blir det bara panik i min kropp...det är jättejobbigt. Så tänk er då en riktig förkylning med hosta...=MARDRÖM
För övrigt hade de haft mig uppe på en konferens där de diskuterat mitt fall och kommit fram till att de ska testa ett medel som heter Xeloda som många fått bra hjälp av. Det är inte lika jobbigt som de tidigare medlen jag fått och man tappar inte allt hår, men det kan tunnas ur. Däremot så får så gott som alla diarréer som kan vara väldigt jobbiga och sedan är det också vanligt att man tappar skinnet i händer och fötter. De gamla nervsmärtorna som jag hade av det förra cellgifterna och som inte helt läkt bort kommer troligen att kännas av mer igen. Sedan var det också rätt vanligt att man tappar skinnet i munnen och därav även matlusten...bäst att passa på och njuta nu medan man kan! Tur jag köpte en ask med ljusa romerska bågar på Maxi när vi var där i måndags.
Så har jag tur nu och inte får några extrema nya reaktioner så kan jag kanske känna mig rätt så normal. Men det är väl som både läkaren, sköterskan och jag sa... Det är JAG/DU som ska prova detta och vad har jag fått som INTE gett nya biverkningar och extra starka reaktioner ... så jag blir väl den första som tappar allt hår... /pessimisten!
Rolf fick min spruta för när de är uppblandade håller de bara i 12 timmar och det var ju onödigt att kasta bort den när han ändå skulle be om anhörigspruta. Man får stanna i 20 min efter man fått den för att de ska se att det inte blir någon allergisk reaktion. Det han har känt av den i går var att det ömmade och gjorde ont i axeln där de gav den och i dag trodde han att det var lite feber. Men det går över på ett par dagar och han är jätteglad att den första dosen är given. Sedan vet de inte om man ska ha en dos till?? Allt är så virrigt runt denna spruta. Min läkare sa att de vet väldigt lite om biverkningar osv. Men hon ansåg att alla som är fullt friska och vuxna ska ta den för att hjälpa oss andra som inte klarar av varken spruta eller sjukdomen att slippa få den.
Hon sa: Ska vi hjälpa er(cancersjuka), även små barn och svaga gamla är det jätte viktigt att vi som är friska vuxna tar sprutan. Vi har ingen risker med att ta den och på så vis drar vi inte hem sjukdomen till er andra som inte kommer att klara av den.
Tänk bara på alla små barn som absolut inte får ha denna flunsa - jag tänker på Tilde så klart, Elsa, Leonell, Elias ...och alla andra små gullebarn som absolut inte ska ha denne jobbiga och tydligen livshotande flunsa.
Jag vet att många är tveksamma till att ta den och det finns även de som vill men är spruträdda. Rolf märkte knappt att hon stack honom och sedan skulle hon sätta på ett plåster ...men var??! Det gick inte att se var hon stuckit. Det var en väldigt tunn och fin nål så det är inget att vara rädd för. Tänk på mig där de sticker in nålar som är 5 mm tjocka rakt in i lungan! Då kan ni väl offra er för ett myggstick...för mig och alla andra som inte klarar av sjukan.
Nog om detta nu ska jag kolla vem som ringt ...glömde telefonen nere och hissen tar sådan tid att ta sig med så jag orkar inte åka upp och ner...mer än absolut nödvändigt. Visst ja, glömde säga att mitt gamla telefonnummer gäller igen! Fick äntligen mitt nya simkort på plats i går. Så nu kan ni skippa Rolfs ledighetstelefon...om ni nu inte vill honom något förståss. Mitt vanliga är 070-322 76 22
Glöm inte Rosa bandet!!