Ännu en "lika" dag.
Ja vad har jag att skriva om...inte mycket. Har haft distriktan här i morse och tog lite olika prover för att kolla läget i kroppen. Sedan åt jag frukost vid tv och läste tidningen som inte hade något spännande att komma med. När det var klart ringde Lina och undrade om jag ville prata med Tilde och det ville jag så klart. Kopplade upp mig via Skype med webkameran-en fantastisk uppfinning- vi pratade en stund och jag visade Lina några saker...som jag har glömt nu vad det var. Det är hemskt att vara så glömsk som jag är. Man har ju alltid sagt när någon sagt att de är glömska att det är jag med men NU vet jag hur det är att vara glömsk på RIKTIGT! Det är inte samma sak som "vanlig" glömska. Hur gärna man än vill komma ihåg saker så är det bara borta och man vet inte när och varför vissa saker bara försvinner ur huvudet. Annars har jag alltid sagt att man kommer ihåg det som är viktigt eller roligt men det gäller inte längre.
Hur som så fick jag avbryta databesöket hos Tilde för min mage skrek TOA och då måste jag lyda! Den är nämligen ett stort problem när man äter så mycket piller som jag gör. På sjukhuset när man är inlagd tjatar de ständigt om detta med magen och jag förstår det nu. Funkar inte magen så funkar inte jag heller, så är det bara. Så var glad åt allt som funkar när det gäller kroppen!
Sedan plockade jag fram lite julsaker som stod i skåpet uppe...där är också glömskan ett problem. Jag kunde inte komma på var resten av julsakerna kunde vara...i klädkammaren...nej där var ju bara ljusstakar och stjärnor... Nu när jag var ut i köket kom jag på det... i kökssoffan - sedan 25 år tillbaka- GRATTIS! Förstår ni att jag blir lite lätt orolig för hur det står till där uppe. Som tur är kommer jag ihåg mycket men vissa saker bara försvinner. Så bli inte ledsna om jag inte kommer ihåg födelsedagar och annat för det är inte med vilja. Jag försöker skriva upp allt men har inte förstått hur viktigt det är. Ska skriva mycket mer i nästa års almanacka så jag har lite koll på sådant som jag vill komma i håg.
Läkarna säger att det är dels medicinerna men mycket är av sjukdomen för att kroppen är så trött. Jag har svårt att acceptera att det inte funkar som det alltid har gjort. Är man gammal kan man kanske ta glömskan på ett natrurligare sätt och acceptera det, fast när man pratar med 80 åringar om det så vill inte de heller gå med på att de blir glömskare med åren. Det spelar nog ingen roll vad som händer med kroppen, allt som är negativt vill vi inte ha. Oavsett om det är förmågan att gå, prata, glömska eller något annat som varit viktigt i livet.
Distriktssköterskan undrade hur jag mådde... Vad ska jag svara?! Bra är det ju inte men samtidigt är jag glad om det kan vara som det är nu och inte blir värre. Ont, ja det har jag med andra människors mått har jag nog olidligt frukansvärt ont trotts all morfin men för mig är det ändå okej. Vad har jag att välja på, det är ju bara att acceptera läget och försöka streta emot så gott det går. Ger jag upp, lägger mig och kvider...ja då har jag ju inget liv och vem vill ha det så! Så länge det går och livet är drägligt så ger man inte upp utan man accepterar det läge som är och försöker göra bästa möjliga av det.
Jag kan inte både dammsuga, diska och putsa några fönster på en och samma dag. Det blir endel dammsugning uppe eller nere, putsa kanske 2 fönster, baka en kaka eller plocka med annat mer roliga saker...även om jag är lite konstig och tycker det är rätt kul att städa. Men bara sådan där vanlig typ "städa av" städning, storstädning som min svärmor älskar och gör hemma hos sig typ 10 ggr/år fast hon inte ens har en fisk som kan stöka ner. Sådan städning är jobbig även om jag skulle önska att någon gjorde det när jag inte är hemma. Tänk om man var bortrest och kom hem till ett helstädat hus...en sådan där välgjord städning där väggar och tak är avtorkade. Men det kommer aldrig att hända, vi får ställa dörrarna på vid gavel en blåsig dag och se om inte dammet blåser ut.
Nu är det dags för min numera kända eftermiddagsslummer!
Hur som så fick jag avbryta databesöket hos Tilde för min mage skrek TOA och då måste jag lyda! Den är nämligen ett stort problem när man äter så mycket piller som jag gör. På sjukhuset när man är inlagd tjatar de ständigt om detta med magen och jag förstår det nu. Funkar inte magen så funkar inte jag heller, så är det bara. Så var glad åt allt som funkar när det gäller kroppen!
Sedan plockade jag fram lite julsaker som stod i skåpet uppe...där är också glömskan ett problem. Jag kunde inte komma på var resten av julsakerna kunde vara...i klädkammaren...nej där var ju bara ljusstakar och stjärnor... Nu när jag var ut i köket kom jag på det... i kökssoffan - sedan 25 år tillbaka- GRATTIS! Förstår ni att jag blir lite lätt orolig för hur det står till där uppe. Som tur är kommer jag ihåg mycket men vissa saker bara försvinner. Så bli inte ledsna om jag inte kommer ihåg födelsedagar och annat för det är inte med vilja. Jag försöker skriva upp allt men har inte förstått hur viktigt det är. Ska skriva mycket mer i nästa års almanacka så jag har lite koll på sådant som jag vill komma i håg.
Läkarna säger att det är dels medicinerna men mycket är av sjukdomen för att kroppen är så trött. Jag har svårt att acceptera att det inte funkar som det alltid har gjort. Är man gammal kan man kanske ta glömskan på ett natrurligare sätt och acceptera det, fast när man pratar med 80 åringar om det så vill inte de heller gå med på att de blir glömskare med åren. Det spelar nog ingen roll vad som händer med kroppen, allt som är negativt vill vi inte ha. Oavsett om det är förmågan att gå, prata, glömska eller något annat som varit viktigt i livet.
Distriktssköterskan undrade hur jag mådde... Vad ska jag svara?! Bra är det ju inte men samtidigt är jag glad om det kan vara som det är nu och inte blir värre. Ont, ja det har jag med andra människors mått har jag nog olidligt frukansvärt ont trotts all morfin men för mig är det ändå okej. Vad har jag att välja på, det är ju bara att acceptera läget och försöka streta emot så gott det går. Ger jag upp, lägger mig och kvider...ja då har jag ju inget liv och vem vill ha det så! Så länge det går och livet är drägligt så ger man inte upp utan man accepterar det läge som är och försöker göra bästa möjliga av det.
Jag kan inte både dammsuga, diska och putsa några fönster på en och samma dag. Det blir endel dammsugning uppe eller nere, putsa kanske 2 fönster, baka en kaka eller plocka med annat mer roliga saker...även om jag är lite konstig och tycker det är rätt kul att städa. Men bara sådan där vanlig typ "städa av" städning, storstädning som min svärmor älskar och gör hemma hos sig typ 10 ggr/år fast hon inte ens har en fisk som kan stöka ner. Sådan städning är jobbig även om jag skulle önska att någon gjorde det när jag inte är hemma. Tänk om man var bortrest och kom hem till ett helstädat hus...en sådan där välgjord städning där väggar och tak är avtorkade. Men det kommer aldrig att hända, vi får ställa dörrarna på vid gavel en blåsig dag och se om inte dammet blåser ut.
Nu är det dags för min numera kända eftermiddagsslummer!
Kommentarer
Trackback