Ulla-Brittas Blog

Vi har ingen telefon men internet...visst är det konstigt eller är det jag som inte fattar hur det hänger ihop...antagligen!

Hur som så har jag lyckats missa att jag skulle ha varit på sjukhuset och fått mitt dropp idag...första gången jag missar något som har med min sjukdom att göra. Vi skyller väl på cellgiftet, det får skulden för allt just nu. Men min otroliga trötthet är cellgiftets fel det står i biverkningar att man kan bli trött och dåsig...och det är precis vad jag är.

Idag bakade jag en morotskaka för första gången, den blev jättegod. Anledningen till att det blev av var att jag skulle få besök av Åsa och hennes lilla Isa ur vår sista kull. Hon kommer och leker med Sally för att jag ska få sova senare...eller inte bara därför utan för att det är en trevlig stund med kaffe också för mattarna. Sally såg ut som en sandkaka efterår. Hon fick ligga på tork en stund och när sanden stelnat kunde jag borsta bort allt...eller det mesta i alla fall.

Sedan sov jag i 3 timmar, var helt slut av ja...inget mer än en bakad kaka och ett besök. Visst är det hemskt att man ska bli trött av något så trevligt.

När jag tagit min dos med piller på eftermiddagen får jag numera en hemsk halsbrädda och det skyller jag också på cellgiftet. Det måste vara den som gör att slemhinnorna även i halsen blir konstiga. Det är verkligen som att det brinner men jag har mitt botemedel Molkosan för det hjälper inte bara i munnen utan även i halsen. Sedan släpper det när jag druckit ett glas vatten med denna otroligt goda...dryck!

Nu är det dags för morotskaka och kaffe! Jag gjorde den ur Leilas bakbok och den kan jag rekommendera, blev jättegod och godkändes av Åsa som är morotskakeälskare!