Kortis
Här kommer ett livstecken från en trött en! Mår rätt bra men är jätte trött mest hela tiden, fast man kan ju inte gå och känna efter hela tiden utan det är att köra på så mycket som det går. Jag hoppas inte biverkningarna från mitt cellgift ska visa sig med några jobbigheter. Har ännu bara haft nervbortfall i ansiktet, lite ökning i febern på kvällarna och trött...tror jag kommer av den också.
Men annars har jag haft en trevlig dag med Birgitta här som nu tyvärr åker uppåt norr igen, jag kommer att sakna henne och nästa gång är det vår när hon kommer. Hoppas jag har huvudet upp och fötterna ner så jag kan få vara med lite och titta. I somras orkade jag faktiskt inte med det och det kändes såå konstigt, första gången på 20 år som jag inte var på utställningen. Men får jag leva = det hänger nog på detta cellgift som jag har nu så ska jag vara på plats vid ringen.
Nej nu ska jag sova på riktigt för nu är det natt och någon snarkar redan så väggen skakar och glasrutorna spricker...fast det var nog lite ...lite överdrivet! Fönstret har spruckit men det är nog inte pga det som tur är. Bonnie är inte så dålig på att snarka hon heller.
NU somnar jag...skriver kanske lite oftare ...men bara kanske!
En vacker dikt som kom från Monica idag! Tack!
Ett läkande ljus
Jag önskar jag hade en sådan förmåga att tända en hälsans läkande låga.
Då skulle den särskilt för dig få brinna - få allt det onda att helt försvinna.
Den skulle se till att kurvan vänder och att du får omsorg och goda händer.
Dag och natt hos dig den skulle vaka och ge dig all kraft att få hälsan tillbaka.
Oj, vilken fin dikt, som säger så mycket!!! Idag får vi lämna Sahlgrenska och åka hem till Halland!!
Hälsningar Karin och Alexandra
Om jag haft en ett sädant ljus och kunnat tända en sådan låga så hade jag gjort det för dig!
Men det enda jag kan göra är att sända dig mina tankar om mitt hopp om bättring, tyvärr så hjälper det inte så mycket som en helande låga!
Kramar i enorma mängder!
Hej min vän, och tack för att du tagit dej tid och ork att skriva i min blogg du är väl då för go.
Vi hann aldrig åka till Alva tyvärr när vi var hemma, sen var jag lite småsnorig också så det var nog inte så lämpligt.
Ja du här nere händer det massor"ler" man sover rätt gott numera "ler" klubbad oxe faktiskt.
Men vi måste försöka höras på luren snart, hoppas allt är väl med er där nere på ön och att du inte har allt för ont, hoppas du får ner lilla hjärtegrynet snart, trodde i min dumma enfald jag skulle få pussa på Elias, men han är ju stor pojke nu och vill inte kännas vid sånt TRAMS, så njut medan tiden tillåter, dom växer så det kanakar dom små liven.
STOR KRAM SAKNAR DEJ
Lisen