Ulla-Brittas Blog

Nu är julhelgen över och det tråkiga lugnet har lägrat sig... Det är jätte tråkigt att de åkt och allt går så fort. Nu får vi glädja oss åt alla härliga minnen av den lilla pratglada Tilde. Hon kan verkligen få både mormor och morfar att smälta...detta härliga joller. Det är så härligt, inget förstår man men det lilla allvarliga och ibland glada ansiktet som berättar långa, långa meningar. Hon kommer att bli en pratglad liten tjej när orden blir på riktigt.  

Detta har varit en daglig mysstund (flera gånger per dag) det gäller ju att passa på när man får chansen. De kom på söndagen (eller rättare sagt på lörd.kväll)och då passade Pernilla Åhlin med familj på att komma ut och visa sina fina pojkar Nike och Benji (som jag är lite delägare i...typ en tass eller två). Det är verkligen ett par godingar men sedan om någon annan förstår att uppskatta dem det är en annan fråga!


Det är Benji och Nike.

Det var jättekul att få visa upp dem för Lina och hon var jättenöjd även hon med det hon såg. Vi får vänta och se vad det blir av dem om några år när de är färdiga. Det är två väldigt olika hundar men båda är arbetsglada och vädigt sociala med både människor och andra hundar. Just nu är de i Åre och åker slalom...eller vad hundar hittar på där uppe i snön. Vi har för ovanlighetens skull vintervitt här även om det regnat lite de senaste dagarna. Vi får väl se om det försvinner helt innan nyår eller om det kommer mer av det vita.
Maja gjorde fina islyktor som faktiskt höll sig riktigt bra.


Allt har varit bra och roligt hela tiden medan de var här. Jag fick inte så mycket gjort pga att orken inte finns men man måste inte städa så himla noga och inte heller ha 7 sorters kakor för att det ska bli jul. Det blev det utan allt detta och det enda vi gjorde var att fixa lite kakor(som vi nästan bara smakade på...resten i frysen)och saffranslängder. Knäck, skära karameller, marsipan, tryfflar och brända mandlar gjordes också och det finns lite kvar av men tar nog slut i morgon...jag kan inte låta bli att äta så länge det finns. Rolf äter nästan inget godis men jag desto mer. Vad vore livet utan godis!
Vår heliga skinka var ju naturligtvis på plats och denna gång några dagar för tidigt för att tjejerna skulle hinna äta de efterlängtade mackorna - skinka, rödbetssallad eller senap med äppelmos på julknäcke.

Tilde fick ett julbad efter att hon kräkt ner sig rätt ordentligt. Hon såg ut som en riktig liten baddocka(tyckte mormor)
 

Det veckar sig både här och där på gullungen, men så ska en riktig bäbis se ut tycker jag. Men alla bäbisar är gulliga och jag kan inte förstå hur man kan vara elak emot något så försvarslöst och sårbart som en liten gullunge. Å vad jag älskar denna lilla härliga unge!

   

Tidigt i går morse åkte de tillbaka till skåne. Jag sov i stort sett hela dagen, fattar inte hur man kan bli så trött. Jag var så fruktansvärt trött och somnade bara hela tiden oavsett vad vi gjorde. Jag bara somnade! I natt har jag haft väldig värk i både armarna, rygg och bäcken. Höll inte på att ta mig ur sängen i morse och hade jag inte haft en säng där jag kan höja ryggen hade jag nog inte tagit mig upp. Det var en fruktansvärd smärta i ryggen och bäcken. In i duschen med mycket värme och det kändes som det fick det att släppa +några extra morfin piller blev det ju också förståss. Men efter detta kunde jag klä mig och få frukost. Men dagen har varit lugn och jag har inte gjort något mer än spelat lite olika spel tillsammans med Rolf + druckit kaffe och snaskat lite av godiset.

I morgon ska jag till sjukhuset för att träffa en av mina onkologer och även få droppet som stärker skelettet. De ska även ta en del prover.
Efter detta är det meningen att vi ska åka vidare till Tingstäde för att äta middag hos Rolfs bror m. familj men vi får se om min kropp orkar. Hoppas på att det ska vara bättre i morgon för idag hade det inte gått.
Men jag hoppas på en ny dag med nya krafter!! Det är alltid trevligt med en utflykt, det ger energi. Det både ger och tar men har man inte för ont så ger det mer än det tar. Men har man mycket smärta så blir det tvärt om och då orkar man inte. Det blir liksom inte värt det för man får ännu mer ont som sitter kvar i några dagar. Att jag får så ont nu är naturligtvis för att jag på något vis tryckt undan smärtan och tagit av all ork jag har. Det är en bra förmåga som jag tror alla besitter i vissa situationer. Men i vanliga normala friska människors liv märks det inte så mycket som det gör hos en sjuk människa. Hos oss blir det så påtagligt och man orkar bara till en viss gräns sedan rinner det liksom över.

Jag är i alla fall så lycklig över att jag fått ha alla mina barn här över julen. Det är bara Majas Fredrik som inte var här men man får väl inte vara hur ego som helst och kräva att han ska avstå för sina jular med sin gamla mormor och familjen. Jag känner mig annars väldigt egoistisk när det gäller julen. Jag vägrar att dela med mig av mina barn och barnbarnet när det gäller julen. Eftersom jag inte vet hur länge jag får chansen att vara med-vilket ju i gentligen ingen av oss vet men det skiter jag i JAG VILL ha min jul.