Ulla-Brittas Blog

Oj vilken jobbig dag...uppe klockan 0600 och åkt mot stan 0700 eller strax där efter. Vi var inne i god tid och gick till onkologen där jag fick en säng på en endaste gång. Sedan började letandet efter ådror, ådror och åter ådror. Det finns väldigt, väldigt dåligt för det är mest ärriga ådror som inte funkar att sticka i längre. Det är så jobbigt, men idag valde sköterskan att för första gången på snart 20 år att sticka i min vänstra arm. Det var lite nervöst och jag vet fortfarande inte om det kommer att hända något med armen.
De har haft förbud på att använda den pga att jag inte har några lymfkörtlar kvar i armhålan = att det finns ingen som stoppar om det blir en infektion i armen av att det blir stucket i den. Har faktiskt otroligt nog aldrig fått en infektion under alla dessa år, vilket en läkare sa var HELT OTROLIGT! Jag som haft valpar som bitit och rivit mig flera gånger. Läkaren sa att jag MÅSTE ha en handske på mig i sådana sammanhang och även ute i trädgården för att inte riva mig på grenar, taggar osv. Så när jag hade nästa valpkull kom en skinnhandske fram och sattes på typ i ...20 min sedan åkte den av för valparna tyckte den var jättekul att hänga och dingla i! Ja, ja så gick det med det och även denna gång klarade jag mig undan den svullna armen.

Visst har den varit varm och svullen men bara pga värme och att jag ansträngt den. Men det har oftast hjälpt att man satt på en stödstrumpa och då har det funkat bra.
MEN det är väldigt ömt och ömtåligt i armen. Ta blodtrycket på den armen gör fruktansvärt ont så det får de inte göra. Sticka i den gjorde också ont och när de sköt in kontrasten gjorde det också jätteont en kort stund. Inte på det brännande viset som det gör om ådran spricker utan på ett annat nytt sätt. Dessutom visade det sig att smärtan kändes inte där nålen satt utan 1 dm därifrån - ungefär. Sedan har jag haft lite ont hela dagen av det men vi får väl se om det är borta i morgon.

Efter vi varit på sjukhuset hela fm. så åkte vi en tur på Maxi och handlade lite ...som blev ganska mycket ändå. Det är något konstigt med mig, jag kan inte skriva lite, inte handla lite och heller inte prata lite. Allt enligt Rolfs nivå på vad som är mycket...eller lite. Han säger att man köper det man ska ha=det som står på lappen, pratar i telefon = säger det man ska meddela och sen är det bra... hur tråkigt som helst tycker jag! Men det kanske hör i hop med någon typ av manlighet?! De flesta män verkar vara allergiska mot shopping och att sitta timmar i telefon. Men de har väl inte förstått vad de går miste om.

Jag är så trött så nu hägrar sängen!