Ulla-Brittas Blog

Jag har nog minst en dags fördröjning, hur ska detta gå...båten väntar väl inte på mig och inte Pernilla heller om jag inte dyker upp. Kanske förstår jag att det är dags att packa på söndag om jag har tur. Varför känns det om jag bara trampar runt i samma steg...om och om igen. Det skulle inte vara någon "hit" att göra en teveserie av mitt liv, det skulle inte hända något...alla skulle dö av uttråkning. Min läkare sa att jag nog var uttråkad, det tyckte jag inte när hon sa det men nu börjar jag ju undra om det kanske är så ändå. Skulle behövt varit en sväng på Hemse idag men det fick ordna sig ändå...man tager vad man haver fick det bli i stället. Det är nämligen någon som fyller år i morgon...och det är inte Rolf eller jag.

Tänkte att jag skulle baka lite idag men det blev dammsugning och sedan var smärtan för stor alltså inget bak. Kanske något i morgon i stället, skulle vara gott med något i frysen....till en gottegris som mig. Men det finns ju som tur är sådana som säljer godsaker så man behöver ju inte göra allt själv. Fick urgod lakrits SUKU LAKU-fylld lakrits häromdagen från min kompis Elisabet, hon hade fått den från Finland -så nu har jag ännu en favoritgodis ...tänk va mycket gott det finns att stoppa i sig.

Jag har tidigare trott att alla som får cancer blir magra som skelett men sedan jag såg en kvinna på tv som dog veckan efter de filmat som var riktigt rund så har jag börjat undra hur jag ska sluta. Det var väl i och för sig av kortison hon var svullen och inte fetma så jag kanske kan fortstätta äta det goda här i livet.

Rolf har nog kanske klarat sig från flunsan nu i alla fall...hoppas jag/vi för om det skulle bryta ut ordentligt vågar jag nog inte åka för då får jag det väl när jag är på resa och det orkar jag inte. Han har haft lite känningar av feber och ont i kroppen några dagar så jag har stängt han ute från sovrummet...hemska jag. Han får sova i gästrummet så jag inte ska bli smittad. Vi håller nu avståndet till varandra och hoppas det ska räcka, skulle bli så besviken om jag inte kan åka.

I morgon eftermiddag ska min läkare ringa och meddela resultatet på hjärnröntgen...lite nervöst men samtidigt så tror jag inte att det är något i hjärnan. Däremot skulle jag kunna tänka mig att det kanske har växt lite uppe på huvudet i skallbenet, det är så ömt där men kanske, kanske känns det bara så ändå... det är ju lätt att inbilla sig saker som är läskiga....

Idag blev jag lite besviken faktiskt, hon kom inte som väntat...hon kom inte alls...men hon ringde och sa att -Jag kommer på fredag...och ja, det var väl kanske bättre om jag nu kommer iväg nästa måndag så kan det vara bra att hon rullat med lite varma handdukar(hon fyller hoprullade handdukar med kokhett vatten och sedan rullar hon ut dem på min rygg och nacke) på min ömma kropp innan det är dags att åka. Så nu vet ni att vecka 9 är jag inte hemma, kommer hem på lördagskvällen...natten snarare blir det nog. Båten går från Nynäshamn vid 20.05

Nu är det många som fyller år, är det så att februari, mars och april är de största födelse månaderna? Har inte tänkt så mycket på det förut. Nu på onsdag fyller min mamma år...eller hon fyller aldrig år enligt sig själv. Hon har inte förstått att man ska fira LIVET alltså att man fått leva ännu ett år till. Antonia fyller också år samma dag och hon vill nog fylla år -tror jag- Men hon är ju ung! skulle min mamma säga som om det vore någon typ av ursäkt... Jag tycker absolut man ska fira sin födelsedag, det tänker jag i alla fall göra. Det behöver inte vara något märkvärdigt, räcker med tårta.

Ska väl försöka tänka ut vad jag ska ha med mig när jag ska ut och åka. Snälla Annelie har fixat madrass så det slipper vi dra med och det sparade en väldans massa plats. Nu hoppas vi bara att jag ska få plats också...Bonnie och Mocha ska stanna hemma tillsammans med Rolf på kvällar och dagarna ska snälla Susanne ta dem på promenad och ibland ta med dem hem eller vara här en stund. Hoppas det blir fint väder så kan de sitta här i solen en stund.

Jag hoppas det ska bli sol även uppe hos Birgitta så jag kan få lite "snöbrun"...det vet ni väl vad det är eller hur! Birgitta pratar bara om alla deras skoterturer och fisketurer på sjöarna runt där de bor - de ser nog ut som prickigkorv...eller pepparkakor...nej...de är nog mer pepparkaketypen och det är nog jag också om solen lyster tillräckligt länge så man kan få bli belyst. Jag behöver ju inte oroa mig för att få hudcancer, spelar ingen roll i det hela,  hinner nog inte utvecklas. Däremot tycker jag ni som läser detta ska passa upp så ni inte förkorta era liv bara genom fåfänga. Det är väldigt skönt med solen men smörj in er redan nu om ni ska vara ute en hel dag för nu värmer solen och bränner...på våra vinter bleka ansikten. Jag orkar inte höra att fler blir sjuka i dödliga sjukdomar, det räcker så bra med det som är både på människor och hundar.

Rolf har besiktigat våran "kennelbil" idag, den gick igenom utan minsta prick -det är kvalitet det!! Snälla goa bilen som burit oss både hit och dit i vårt avlånga land. Nu ska jag lägga mig och vila min värkande rygg, den vill inte riktigt ge med sig denna dag. Fast jag inte varit på promenad...och inte har jag haft den jä..a korsetten på heller, kommer jag aldrig att sätta på mig igen för den klämde på kotorna så jag trodde jag skulle döööö...inte riktigt men en liten aning. Den skulle staga upp ländryggen och höfterna, det gjorde den säkert men det blev ett allt för hårt tryck på skelettet så i stället för att stärka fick jag totalt haveri. Både i ländryggen och i höftbenen SKREK det av smärta efter en stund. Så NEJ TACK säger vi till den - tyvärr för det hade nog kunnat vara en bra grej...tanke. Nu sova!

Oj vad gjorde jag med sconesen i morse...råkade jag tömma en burk med sömntabletter i smeten eller vad kan det ha varit...ett problem är väl att jag inte ens har någon burk med sömntabletter... Hur som helst så blev jag så trött att jag bara inte kunde hålla mig vaken. Provade med att bara lägga mig en stund men somnade och somnade hur jag än försökte. Jag skulle skriva sms men kunde inte hålla mig vaken ens för att kunna göra det, helt jättekonstigt. Jag kände mig som om jag skulle ha hållit mig vaken i ...ja typ hela natten och så ...ja, det gick inte så jag somnade tills jag vaknade igen(som om man inte brukar göra så...) när klockan var halv 2 och jag fick även då pigga upp mig med en dusch och lite kaffe för att vakna ordentligt. Sedan roade jag mig resten av dagen med att städa och städa...dricka lite mer kaffe tillsammans med svärmor som kom förbi och var kaffesugen så vi fick offra oss en gång till - jättejobbigt ;-)

Nu sitter jag framför brasar och ser på filmen Underbar och Älskad av alla av och med Martina Haag. Vi såg den i går men jag kände att jag ville se om den igen för den var rätt kul. Hon är så knäpp och ljuger sig in i en hopplös situation som till slut havererar totalt men hämden är ljuv... Har hört boken förut och den är jättebra, verkligen jättebra och som vanligt är boken bättre än filmen. Det är ju så jättemycket som inte kommer med och sedan ser man sakerna själv på ett sätt och så har någon annan sett det på ett helt annat sätt -lite irriterande!

I går gjorde jag värsta fyndet på loppisaffären, en lampfot till min lampskärm. Den bara stod där och var precis som jag tänkt mig, helt otroligt och sedan kostade den 40 kr -Super!!! Bara att skrubba av och sedan var den dagen räddad. Det är ju inte så att denna loppisaffär känns så speciellt ren...eller vad man ska säga...det gör väl sällan sådana affärer men en del är väl fräschare än denna men de har många saker och vill man ha en annorlunda taklampa så fanns det mycket att välja på. En glaslampa som jag blev lite förtjust i ...men var skulle den hänga?! Vi kanske kan bygga ut så vi får ett rum den skulle passa i...men nej det är nog ingen bra ide´.

Alla kan ju inte tycka den är snygg men VI tycker det och med tanke på att en nästan likadan på Åhléns kostade 298:- mot denna för 40:- så tycker jag ännu bättre om den!  Skärmen har jag köpt förut som ni som läser bloggen vet för 195.- också på Åhléns men den passade inte till den foten jag tänkt den till först.

En dag i stan! En trevlig dag även om den började på sjukhuset hos min mycket trevliga doktor. Hon är verkligen en trevlig och mycket omtänksam läkare, tänk om alla vore så. Jag kände mig som en hypokondriker med alla småkrämpor jag räknade upp...och som vi tyckte var konstiga SÅ HÄNDER DET...det börjar rycka i ena kinden och jag känner mig såå nöjd för nu får hon SE att det rycker. Inte för att hon på något vis misstror mig det är JAG som känner mig gnällig och hur skönt det kan kännas att få må dåligt en liten stund - så det syns.

Hon tyckte inte om min beskrivning av mina nattliga äventyr även om vi skrattade åt mina "ätfester och skräckbloggande". Nu har jag fått ett nytt eller rättare sagt ett gammalt sovpiller som jag blev så trött av... men som inte ska vara någon risk för minnesförluster av sedan är det ju meningen att man SKA bli trött av ett sovpiller men det som inte var bra var att jag var så trött även på dagtid. Hon letade i fass efter biverkningar som mina men inte hittade hon några förrän hon läste på 1000 eller fler...och där hittade hon den -minnes luckor - DU är speciell sa hon och jag svarade att det var inget nytt ;-) jag brukar få konstiga saker sa jag.

Nu blir det en ny skallröntgen och sedan tycker hon att jag ska åka på norrlandstur, vi ska bara röntga innan och få ett svar på det. Sedan ville hon tidigarelägga min "storröntgen" till början av mars i stället för i slutet som planerat. Mina lungor låter lite mysko men det kan vara en lätt förkylningsreaktion...även om jag inte alls känner mig förkyld...men skit samma, det är som det är och det rosslar lite ibland på kvällarna när jag ligger i soffan eller när jag ska sova, inte mycket bara lite och nu orkar jag inte bry mig om det.

Nu ska jag försöka få upp orken till resan och resten får vi ta senare!

Sedan åkte jag och min snälla chaufför Susanne(TACK för att du ställer upp) på en shoppingtur, skulle köpa ett par nya jeans men naturligtvis fanns det inga i min storlek med extralånga ben. Det får bli en annan gång, jag orkade inte med mer än en klädaffär, det fick bli en tur på Åhlens och Coop också med lite mathandel. Ja Åhlens fick inte sälja en endaste lampskärm denna gång...sist köpte jag nämligen en sådan och den passade inte till någon av lampfötterna vi hade så nu måste jag köpa en lampfot ...och de är så dyra så jag ska köpa en på loppis för lämna tillbaka den tänker jag inte göra för den är jättefin. Nu orkar jag inte skriva mer, ska baaraa lägga mig i soffan och njuta av lite choklad...och en apelsin för de är så underbara nu om det är någon som missat det!!

Glömde, vi var ju och fikade...lunchade och så blev det lite nya blommor igen...för de andra börjar döööör......fattar inte varför?!?

Grattis Marie till "valparnas" A-höfter!!!

Tack Mariell för att du underhöll mig igår så jag inte hade tid att bli nervös för dagens läkarbesök!!

Läste en blogg och skulle skriva inlägg men det gick inte så nu tar jag det till min egen i stället för jag tyckte det var så gulligt.

Åttaåringen säger "men kom då mamma, du behövde ju köpa mjölk också". Så sant, det fanns inte så mycket mjölk kvar i kylskåpet men jag hade absolut ingen lust att åka till affären, därför svarade jag, " nej, jag vill inte sen är jag helt osminkad också".
Då svara min åttaåring, " skit i det, det är jag också, kom nu".

Finns det något härligare än barns kommentarer, hon hade ju helt rätt! Varför måste du vara det när inte hon behöver...klok tjej:-) Du fick säkert komma in i affären utan smink, så jävlig tror jag inte du ser ut(det vet jag)...utan, har nog kanske aldrig sett dig utan?! Men det är sällan så stor skillnad även om man känner det så själv. Men det är ju många som "sätter på sig ansiktet" på morgonen och tar av det på kvällen. Det värsta är väl de som inte vågar visa ens sin man ett osminkat ansikte...då har det gått för långt! Visste ni att det inte alls är ovanligt att de sover fullt sminkade...de gör en "nattsminkning". Såg det på tv för några år sedan och det lär väl inte ha dött ut skulle jag tro även om dessa blev instängda och skulle vänjas av ...tror det var ett svenskt eller möjligen engelskt program. Ja jag har inte så stora problem med sminkning, blir lite fascinerad varje gång jag ser någon visa upp alla lager av olika krämer...puder mm... har aldrig förstått hur man kan ta ända upp till en timme på sig framför spegeln på morgonen som vissa av ens kompisar gjorde varje morgon...frukost hade de inte tid med men denna förvandling fanns det alltid tid till annars gick de inte ut. Jag har nöjt mig med täckstift, lite färg på kinderna...orkar inte komma på hur det stavas...rouge..typ eller?! Ja ni vet vad jag menar i alla fall och så lite mascara, den har ju däremot varit viktig eftersom jag har grisögon =ingen färg, hela jag har liksom samma färg...utom nu när det blivit grått där uppe på skallen. Fram för naturlig skönhet...eller lite kan man väl få hjälpa naturen det har ju ingen dött av OM vi väljer icke djurtestat!!!!

Idag var världens snällaste veterinär förbi här och kollade en för dagen pigg Bonnie...eller nästan, hon har inte börjat äta. Men hon hittade inget mer än matlusten som var fel så vi avvaktar och ser om det kommer tillbaka något igen. Annars trodde hon det kunde varit något tillfälligt och det är ju naturligtvis bra om hon inte behöver äta någon medicin. Hoppas matlusten kommer tillbaka i morgon så kan jag vara lugn sen, det är inte mycket som behövs för att jag ska känna mig mer slut än vanligt.

I går kväll hade jag skitont på flera ställen i kroppen och så tappade jag känsel i tungan och i gommen - väldigt konstigt. Men de värsta smärtorna satt i axlar och i händerna så det var väl någon tumör som tryckte på någon nerv i övre delen ...typ i axeln eller så. Idag har jag också haft mer ont än vanligt, det flyttar sig runt i hela kroppen och det kunde man få i början av hormonet men det kan säkert dyka upp så här också. Ska till läkare på fredag så då får vi höra vad hon säger om det. Har sovit ganska mycket idag, korta stunder lite då och då. Efter maten i kväll somnade både Rolf och jag, han i soffan och jag i sängen nere. Det var skönt men gör att jag kanske inte kan sova nu när jag kommer upp och dessa sovpiller vill jag ju helst inte ta...ska nog fråga om det finns någon riskfri sort...som man inte får minnesförlust av och som gör att man måste kasta sig över datorn på morgonen för att kolla efter konstiga inlägg...i sin egen eller andras bloggar. Det är spännande att leva så men kanske inte så nyttigt. Dessutom äter jag lite vad som helst och Rolf hör ju inget dessa gånger. Annars kan han vakna av minsta pip men när jag vill att han ska vakna och ha lite koll på mig då passar han på att sova sin värsta törnrosasömn-de kanske avger ångor...så att han somnar extra hårt när jag tar dem eller så tvångsmatar jag honom och ingen mins något. Ja vad vet man ingen går säker tillsammans med mig...haaaa..haaa...skrattade ...hm vad det nu var...det vill jag inte säga. Nu säger jag sov gott för jag ska nu försöka göra det!!

Vad är unika besökare och vad är antal sidvisningar..? Det handlar om bloggensbesöksstatistik. Det är ungefär dubbelt så många antal sidvisningar som "unika" besökare?! Finns det någon som kan tala om vad som är vad så vore det kul att få en förklaring. Det går säkert att läsa det någonstans men eftersom jag är en sådan som inte läser bruksanvisningen utan börjar laborera med grejerna först så gör jag det enkelt för mig i detta fall med...fast det är ju oftare lättare att läsa bruksanvisningen än att inte göra det men bara ibland!

Ja skulle vilja känna mig pigg, piggare piggast! Idag kände jag mig jättepigg men poff så gick det över men det var härligt så länge det varade.  Jag äter frukost, tar vitaminer och äter middag...men inte kommer krafterna som jag vill ha ändå. Kanske ska gå till hälsokost/apoteket och fråga efter en burk med "kraft"...eller finns det inte på burk?! Det skulle vara så enkelt om det gick att köpa sig en dos.

Bonnie skulle också behöva en burk. Ringde i dag till veterinären men de kunde inte titta på henne förrän på torsdag så det får vara tills då, det känns ju inte akut...hoppas jag.  Min gamla veterinär jobbar tydligen inte så ofta längre...om någonsin, har inte hört någon som träffat på honom på länge. Den som ersatt honom har jag lite svårt för efter att hon klantat sig med en av våra "valp(veteran vid detta tillfälle)köpare".

Saknar den nära kontakt som vi hade(jag och den gamla veterinären), det var så enkelt, bara att ringa och fråga om det man funderade på - han ställde alltid upp för mig, det saknar jag väldigt, väldigt  mycket. Ibland längtar jag tillbaka till den gamla goda tiden när allt var som jag ville att det skulle vara. Allt var naturligtvis inte bra, ryggen värkte, riktigt jävlig allt för ofta men jag var ändå lycklig med alla hundar och valpar. Det var en underbar tid i mitt liv och jag är väldigt tacksam för att jag gjorde allt jag gjorde när jag gjorde det! Tänk om jag gjort som så många andra gör, tänker att det ska jag göra sedan när jag går i pension...då hade jag missat hela mitt livs dröm -Att får vara hunduppfödare! Det har gett mig så otroligt mycket glädje, lite sorg över dumma människor några gånger men till 99% glädje. Tänk så många vänner jag fått tack vara detta, oj så många man aldrig skulle lärt känna som man nu kan tänka på och få kraft av.

Under några år gjorde jag så här års en som jag kallade det "husmorssemesterresa" , till västkusten för att bo en vecka hos Lillemor, Bengt och Annalena...det var så trevligt - var bort 1v-14 dagar. Tänker på Lillemor lite extra idag för att det är fettisdagen och då skulle jag vilja ha hennes goa semlor från Uddevalla...de var så stora och hade en extra platta med marsipan ...grön...å så goda dessa bullar var och ingen annan har kommit på idéen med att göra likadant -synd!!! Sedan får vi ju inte glömma de otroligt goa dammsugarna från Ljungskile...tobak och kondisaffär...oj, oj...när Veronica(då var det parningsresa...tror det var Bonniekullen som skulle tillverkas eller möjligen den innan) och jag var där,  vi åt nog 2 om dagen...mmmm.... Oj vad snabbt tiden går, när man tänker på dessa olika upplevelser så känns det som det var häromåret...i "jons" som min svärfar sa, det kunde vara allt från i förrgår till för 30 år sedan. Dessa resor känns som de var i jons!

Om Pernilla och jag kommer iväg till norr så får jag väl kalla det för husmorssemester, även om det inte är till rätt ställe...+ att man ska åka buss när man ska på husmorssemester, i alla fall i min värld.

Nu svävade jag iväg...skulle skriva om Bonnie och att hon inte mår riktigt bra, ingen matlust och lite, lite förhöjd temp och se vad det spårade ur. Men NU till Bonna -det går lite upp och ner och jag känner mig allt mer säker på att det är fästingsjukan som ger sig till känna igen. Hon är lite vinglig i bakdelen och det är lite typiskt för denna jäv...sjukdom. Vi har i alla fall fått tid hos veterinär på torsdag och jag får väl stå ut med att träffa en ny ...fast jag hade hoppats på min andra favoritveterinär Lotta...men det finns säkert fler som är bra eller det vet jag att det finns. Men det känns alltid tryggare med dem man känner sedan tidigare.

När man inte mår bra själv är det ännu skönare när det är som det brukar vara eller varit förut. Läkare och veterinärer borde inte få byta plats eller ändra på något...inte utan att fråga mig om lov! De ska utvecklas men inte ändra på tider, platser och absolut inte bytas ut. Förstår allt mer varför gamla människor och barn är så känsliga för förändringar....jag känner mig så...vilken grupp jag tillhör vill jag däremot inte tänka på...för barn kan det ju inte vara eller??... Jag är väl inte gammal...men jag får väl skylla på min sjukdom, att det är därför jag känner...eller jag känner mig inte gammal men ändå  har jag många känslor kring saker som en gammal person har.

Det här blev en hel avhandling med blaj, blaj, stackars dig som slösat flera sekunder på att läsa detta dravell...nu blev du allt lurad till att slarva bort din dyrbara tid. Du kunde ha tjänat flera kronor på att tänkt på något kreativt i stället för detta eller så kunde du sovit någon liten mickrosömnstund...vad är nu värdefullast? Det får du aldrig reda på så sluta tänka på det...eller är det jag som ska sluta skriva om det...

I natt när jag inte kunde somna så åt jag godis ur min handväska, det fanns marsipankulor, brioblandning och en hallonstång...eller vad det var det stod på den. Hallonstången åt jag faktiskt inte upp utan lyckades avstå från. Jag hade tagit en insomningstablett och när jag inte somnar direkt så får jag ätnojja. I natt fanns det ostbågar och dem åt jag också av men hade inte tömt i mig allt som tur var. Det är ett stort problem med dessa tabletter och det är att jag inte kommer ihåg vad jag gjort... En natt såg att jag att jag varit inne och skrivit på en blogg...inte så knäppt som tur var men det är illa nog att jag varit och skrivit på datorn. År livrädd för att jag ska få för mig att öppna hjärtat helt och skriva något jättekonstigt. Jag tillhör dyslektikergruppen och måste därför alltid kolla stavningen lite extra. Brukar ofta skriva b i stället för p eller d osv...till och med på datorn gör man dessa skrivfel, vilket jag tycker är fascinerande. Man tycker ju att det är en sak att skriva det för hand men på datorn när de inte ens ligger i närheten av varandra?!

NU ska jag snart äta semla och hoppas att jag slipper ta insomningstablett och vakna med skräck över om jag suttit vid datorn eller ej...får ni något märkligt brev eller inlägg i era bloggar så kanske det är jag som "spökat"!!
Ooohooo.....

Nu avslutar jag med att lägga in en bild jag "tjyvat" från Pernilla G på hennes härliga hundar Klara &  Casper samt dotterna Amanda -lika härlig hon!!

Jag ska inte vara stickig och gnällig nu men visst är det skit att helgen redan är slut och de flesta måste jobba i morgon. Tänk att få vara frisk i kroppen så man kan få åka till ett jobb och sedan få träffa jobbarkompisar, äta lunch...jobba lite till och sedan åka hem för att sedan göra lika mycket till i hemmet som jag gjort på en hel dag! För när man är hemma blir man lite lat och långsam på något konstigt vis. Nu är jag ju inte ens "normalsjuk" och kan inte göra hälften av vad jag skulle vilja göra eller borde göra. När jag sov på eftermiddagen drömde jag att jag dreglade och bajsade på mig...det var jättejobbigt! MEN drömmen avslutades med att familjen Åhlin hade byggt en jättehärlig inomhusbassäng ungefär i storlek med den varma bassängen i Hemse badhus. Det var så härligt och jätteskönt. Robyn, Mickan, Lina, Maja och jag(utan bajs)skulle bada, det var såå trevligt. Kan ni inte bygga en sådan i stället för köket...? Så att min dröm blir en verklighetsdröm! Fast jag förstår att det nog är viktigare med ett kök...ni har ju dessutom redan en pool fast utan tak... Finns det någon drömtydare som läser detta så får du gärna förklara vad dreggel och bajs står för...antar det är någon skräck för att bli jätte dålig.

Det känns ju inte alls som om jag skulle kunna hamna där nu...lååångt därifrån.

Stella lilla du...har du börjat jobba i renhållningen...återvinningscentralen...ja, ja så länge magen inte havererar, men springrar ha ju för det mesta plåtmage som tur är. Hoppas för matte och husses skull att hundarna tål allt de stoppar i sig. Detta med sopsortering som nu genomförs här på ön kommer att öka tillgången på mat i skogen. För tidigare har ju en hel del saker hamnat i skogen när folks frysar havererat men de flesta har ju kört allt till tippen eller slängt det i soporna men nu med pris per kilo kommer inte folk att vilja betala utan nu kommer nog hela frysen med innehåll att tippas i skogen och med det en massa dålig mat till våra hundar och de vilja djuren. Fy vilka sopstationer det ska bli i våra skogar framöver men det verkar nog inte e som bestämmer ha fattat, eller de har väl inte sett hur det redan nu är på vissa ställen och naturligtvis blir det inte bättre.

Nej nu ska jag ändra läge, min först ska jag lägga in detta som jag nu skrivit i word först! För säkerhetsskull och så lägger jag in bilder på dagen middag, för jag tyckte det såg så vackert ut och gott var det också! Det är en före
och en liten efterbild...mmm...va gotti gott.
 

Jag skulle väldigt gärna vilja komma förbi hos "Nemo" på tillbaka vägen från norrlandsbesöket(om det blir något), det kanske kunde passa med ett litet fikastopp före båten - vi får väl se. Jag ska försöka åka med...hoppas, hoppas det ska gå! Ändra läge...det var ju i det första jag skrev som jag skrev att jag hamnade i soffläget, liksom fastnade i en viss ställning i soffan och sedan vill jag inte röra mig för det gör så ont...men nu orkar jag inte sitta i denna fasta ställning längre..det måste ändras NU.  

Nu är snart pizzan klar och vi äter inne i stora rummet där brasan sprakar och ljusen är tända. Lea är här och trängs om att få ligga närmast mig och går det inte så får hon väl lägga sig hos Rolf i stället. Alla tre vill av någon konstig anledning alltid ligga hos mig först men under kvällen brukar de flytta sig över till Rolf -det blir väl för varmt kanske...

Idag har vi varit en vända på Hemse, kollade lite på reakläder men hittade inget. Hittade ett par skor som var halva priset på sportaffären men den färgen jag ville ha fanns inte så det blev inget med det.

Å va jag skulle vilja åka upp till Birgitta och hela hennes familj...ja inte sonen men dotter och ALLA hundarna. Men jag är så osäker på om jag klarar att sova borta...min kropp är inte den snällaste. Skulle kanske kolla vad en resetempur kostar...troligen ganska många tusenlappar...har en som är liknande, får väl försöka få plats med den om vi kommer iväg...eller jag kommer iväg, Pernilla och Robyn ska iväg.  Jag skulle nog må bra av en liten utflykt och få se något annat än allt det vanliga här hemma. Jag älskar att få resa lite så det skulle säkert vara uppiggande. Vi får väl se hur det går av med allt, är lite rädd att jag ställer till med en massa extra besvär för både Pernilla och Birgitta...jag är ju inte som jag var förut och då var jag inte besvärsfri heller men då var det BARA ryggont...på vanligt vis.

Man känner sig som en jättebaby, det är bara barnvagnen som fattas...och det är väl rullstolen, den tänker jag inte ta med på resan! Men visst skulle man villa åka i en sittvagn med sufflett uppfälld i lite halvdassigt väder, nedstoppad i en fårskinnsåkpåse....gud så skänt det skulle vara....ligga där oc h halvsova eller helsova... låter väl ännu skönare. Vagnen skulle väl se lite groteskt stor ut...för att inte tala om hur många skinn det skulle gå åt till åkpåsen...fick nog bli duntäcken i stället. Sedan var det ju ett problem till...vem skulle orka dra vagnen?... inte EN person i allafall, det skulle nog behövas ett helt hundspann eller en häst... Ja en häst och en kusk, där har vi det!!! Helt perfekt, drömma kan man ju alltid. Mer än en dröm kommer detta naturligtvis inte att bli för det finns inga sådana vagnar och jag tror inte marknaden är tillräckligt stor för att de skulle börja tillverkas.

Hoppas Lisens hundar piggnat till igen. Bonnie blev dålig i torsdagskväll, började gnäla och var orolig, fick feber och började spotta som om tungan inte fungerade... Jag visste inte vad jag skulle göra, gav henne kortisontabletter och sedan fick hon sova uppe hos oss. På morgonen hade tempen sjunkit och hon hade inga andra symtom längre. Mitt på dagen var tempen som vanligt och hon ville med på promenaden även om hon inte sprang som vanligt. Efter att vi sovit en stund på eftermiddagen var hon sitt gamla vanliga busiga jag....vet inte vad det var och jag hoppas det inte återkommer!

De ville däremot att jag skulle komma in på ett extra läkarbesök så det åker jag på den 8:onde. Det är skönt att de inte slarvar med något och inte nonchalerar något heller. Mitt blodvärde hade gått upp trotts att jag mest levt på en massa godis och kaffebröd. Men det visar ju på att man kan höja blodvärden med en osund kost...eller? Ja, det håller nog inte i längden det förstår jag också men visst är det konstigt. Jag trodde helt säkert att trötthet och orkeslösheten berodde på blodbris. Jag har inte haft så högt blodvärde sedan jag blev sjuk, det var 117 och 117-158 var värdena som var okej. Så jag låg på nedre gränsen men ändå! Det har tidigare legat på mellan 90-100 ungefär.

Nu ser jag en film -Alla älskar Alice, en sorglig skiljsmässofilm. Undrar om det går att skiljas utan att barnen mår dåligt...men när det inte går att undvika så ...men det går ju definitivt att göra det bättre än de gör det i denna film.  

Oj va mycket skit man skriver på detta bloggforum...och vad olika man använder sig av bloggarna. Det är rätt kul att gå in och läsa lite här och där, även de man inte har en aning om vilka de är. Man förstår verkligen hur olika vi människor tänker och inte tänker...jag tänker nog inte alls i bland när jag skriver...inte på att det är många som läser, man skriver som om det bara var för min egen del. Det är väl i och för sig det som är tanken-att skriva för sig själv, som en öppen dagbok. Jag började skriva en riktig dagbok när jag blev  sjuk, alltså när jag fick njurcancern, men det har inte blivit skrivet något på säkert ett halvår. Det är lite synd för där skriver man ju på ett lite annat sätt, lite mer öppet om hur man mår i det inre. Jag vill ju inte skriva riktigt om hur personliga saker som helst...om magen fungerar eller inte osv...det är inte så intressant för någon utomstående att läsa om. Fast har man själv problem med magen kan ju även sådant vara intressant...diettips osv, men det är nog inget jag tänker ägna mig åt, inte på bloggen, det får finnas några gränser även för mig.  Jag vet att plommon är bra;-0 det ligger en påse på hyllan i köket...där gör den nog ingen större nytta men det är inte så gott...;-) Finns en påse persikor också och de är ju faktiskt rätt goda...ska bara öppna påsen...jättejobbigt...=inte tillräckligt gott...eller de har inte fått chansen!

Idag mår jag inget vidare, ont och psyket är inte på topp. Vet inte vad som skulle kunna få mig att må bättre... Jag har ingen matlust och ingen pratlust heller...

Ser nu på ett program om gympaskons historia, intressant, visste ni att både Puma och Adidas är tyska och att det var två bröder som startade denna trend. Allt för att de blev ovänner...fy så tråkigt men de kanske blev vänner till slut...vi får väl hoppas det för deras skull. Den riktiga "Sneakerkulturen" föddes i Bronx och det finns tydligen de som samlar på "gympaskor". En han köpte ett par för 800 och idag är de värda 3000...dollar så klart - Hiphopkulturens konst. Att betala 9000 dollar för ett par nya skor...som inte såg spec.ut. ..hittades snabbt en köpare, gjordes tydligen bara ett par. Skorna med en duva på är eftertraktade...så hittar du ett par sådana i någon "lumpaffär" så köp dem och sälj dem dyrt!! En vanlig sko kan bestå av 27 delar, 74 olika bredder...och det tar bara 22 sek att tillverka den ...nej, det kan inte var rimligt...eller? Ja de sa så...otroligt och då skulle de inte behöva kosta så mycket tycker man... Det finns dem som har inbyggd GPS, de som gör att du förbränner extra kalorier och en massa andra konstiga saker... vill och kan du betala verkar inget vara omöjligt.
Dessa är väl rätt snygga...skulle jag kunna tänka mig sväva runt i ;-)

Sedan jämför de en som springer barfota i ett maratonlopp med en som sprang i ett par bra skor och det gick ungefär lika fort men hon med skor hade mindre ont i benen, vilket ju inte säger något egentligen eftersom det är två helt olika personer. Samma person skulle gjort båda saker så kanske det hade gått att jämföra men det går nog inte för han som sprang barfota levde utan skor och det är nog villkoret för att man ska klara att springa barfota så långt. Skit samma, jag tycker det är bra med skor och skönt med bara fötter på sommaren! Å vad jag längtar efter sommar och hoppas jag ska få en sommar utan cellgifter så mina fötter kan få gå barfota. Med cellgifter kommer jag nog inte att kunna gå barfota, kunde knappt gå i skor. Hade jag inte haft dessa icke så snygga men ack så sköna plastträskona att gå i hade det blivit ännu  svårare att gå än det var.

Bla, bla...oj vilket nonsens det blev av denna dag, inte ett enda dugg nytta blev det. MEN Susanne sa att jag skulle vila så jag orkar med måndagens resa till stan...och jag gör alltid som andra säger till mig!

Lite filmrecension till er som tänker hyra en film eller två, skippa alla tankar på Götakanal 2 - den klart sämsta film jag sett på hur länge som helst, skrattade inte en enda gång, den var inte ens pinsamt dålig, den var SKIT!!! . Rolf tyckte den var lite kul men bara lite, lite...


Däremot såg vi även Prada...Djävulen bär Prada, en film som fått rätt dålig kritik av vissa bättre av andra,  jag har väl dålig smak men den tyckte jag var bra! Rolig och massor med vackra kläder på en massa trådsmala människor-stackare med dålig matlust...hela sitt liv- Hemsk var den oxå och då menar jag hur människorna behandlar varandra.

De trampar verkligen på varandra för att ta sig uppåt men tyvärr är det inte allt för olikt hur det går till i verkligheten om man vill nå toppen. Vill du bli framgångsrik så måste du tyvärr vara ganska känslokall och inte ta dig tid med de svaga. Det spelar ingen roll om det heter att man tänker positivt och ska behandla dem runt dig positivt, har du inte personlig nytta av dem så lägg inte tid på dem, du ska bara tänka på dig själv, ta dig fram själv, varför lägga tid på någon som bara hindrar, är i vägen...de tar bara kraft av Dig! Är man anställd på ett företag ska man inte prata om att man ev. mår dåligt för då kan det smitta av sig och framför allt kan det väcka medlidande och det finns inte tid för. Bort med de som inte fungerar, de som inte ger kraft och positiva vibbar!

Skärp till dig -Man har alltid mer ork och kraft att ge...tror man tills man sitter där och inser att ork och kraft kan ta slut men det finns nog ingen som verkligen förstår det förrän man är där själv-tyvärr! För om man förstod det skulle färre behöva nå ända dit för att förstå, men sedan gäller det att bli förstådd och tyvärr är man då beroende av att de som ännu inte förstår ska förstå... Från film till bitter verklighet, men inte för mig för jag är redan ute ur verkligheten - yrkesmässigt alltså!

Oj inte var det meningen att skrämmas...men om jag kastar in handuken så orkar jag nog inte skriva ett "tack och farvälbrev" först...gissar på att ni kommer att märka det ganska långt i förväg om jag säger så... Men ok för Mariell och Kittys skulle ska jag inte skrämmas så mycket...bara lite ..ibland -så ni vaknar!

Så som plåster på de skrämdas sår bjuder jag nu på banankaka...

Idag var sjukgymnasten här och hon föreslog att jag skulle införskaffa en sorts fotmassagekulram...för att sitta och köra fötterna över. Men när jag bakade såg jag en "i alla åren oanvänd kavel" och gissa...ja nu har jag äntligen fått användning av den och den fungerar!


Ja visst har jag snygga strumpor...inköpta hos Pernilla G...fast det kanske inte finns längre, sköna är de i allafall.

Sedan blev det paj till middag med brysselkål, kyckling, bacon, ost...och ett litet kort även på den när jag ändå var igång med kameran

Brysselkål är min senaste passion här i livet, ! Gott är det och godast är de med lite, lite smör på...mmm...

Nu är det kaffedags, dags att skära upp banankakan...och sedan visar det sig om den går att äta...återkommer!


"Pruttkulor" hörde jag i min senaste ljudbok att de kallade dem för "brysslingar".alltså ..har inte jag märkt,  men det kan de vara värda i så fall!

Men sorg i hjärtat...typ.. så säger vi tack till våran trogna sophållare som kom till detta hem för kanske 15 år sedan. Den har nu blivit omodern och kommer nu att ersättas av två "unga" snygga plasthållare, en för kompost och en för brännbart avfall...slut på det bekväma livet där man kunde kasta det mesta i en enda kasse och ut i soptunnan!
Jag är faktiskt lite kluven i detta sorterade, är allt så himla bra?! Är det vettigt att skölja förpackningar med dricksvatten när stora delar av världen dör av vattenbris, det bildas biogaser av vissa typer av skal som t.ex potatisskal när vi lägger dem i komposten och rör om i den... Ja, jag bara undrar...är allt så genomtänkt som de vill få oss att tro. Sortera papper, metall och glas har väl de flesta gjort länge och det är rätt självklart idag. Men detta slöseri med vårt goda fina vatten som vi är lyckligt lottade att få ha tillgång till i större delen av Scandinavian undrar jag lite...ganska mycket över.

Lina har äntligen fått träffa en neurolog idag angående sina skakningar och det ska nu avhjälpas med ett piller...hoppas det nu är rätt och fungerar.  Men naturligtvis får vi hoppas och tror att det hjälper, väl värt att prova. Hon har haft problemen fram och tillbaka sedan i tonåren och det har väl varit mest påtagligt i utställningsringen när hon ställt hundar och blivit lite nervös. Ska enligt läkaren vara en ganska vanligt fenomen på yngre kvinnor, så vet ni någon mer som har "skakproblem" så finns det enkel hjälp! Det enda negativa med pillret var att man kunde få lite lägre blodtryck och har man som i Linas fall redan lite lågt kan det naturligtvis vara lite jobbigt, men värt att prova.

Idag har jag dammsugit lite slarvigt på övervåningen, ätit semla och druckit kaffe...gissa vilket som var roligast?

Ryggen värker i kväll lite mer än tidigare, är väl dammsugarens fel för semlans kan det inte vara. Men samtidigt är det skönt att göra något så man får känna att man gör en liten insatts för hemtrevnaden. Nu sprakar brasan och Rolf snarkar sittande i soffan bredvid,(ser som vanligt vääldigt obekvämt ut men...) alltså en helt vanlig torsdagskväll i Alva...han väntar på att klockan ska bli 20.00 för då börjar Jakt och fiske i tv4+=veckans tv höjdpunkt...inte för mig men för han.

Andarnas makt i tv4+ tittar vi på nästan varje vecka. I kväll var det ganska tråkigt...fast det var en av deras bäsa medium. Undrar om jag ska spöka när jag "lagt sockar i vädre"...det är bäst ni aktar er för vad ni säger efter min död, för jag kommer att ha koll på er. Är någon elak så ska jag allt se till att det tippar ner någon blomma eller nått mindre...andar verkar inte ha någon större kraft. Men det går inte att bortförklara, det har till och med Rolf insett när han "tvingats" se på dessa som han från början tycket bara skit program...med fantasier. Jag har alltid trott på och upplevt saker så jag tror helt och fullt att det finns något efter detta livet. Riktigt vad vet jag inte men på något vis finns vi kvar...så glöm inte det...haaaa...buuuuu.... skrattade hon....

Idag mådde jag skit när jag vaknade, hade så ont överallt. Tog mig upp och duschade men kröp ner i sängen igen och somnade. Fick ett sms från Susanne att hon strax skulle komma förbi och hämta hundarna...hon hade egen nycke och ropade bara ner mina sängvärmare. Till slut måste jag ta mig upp ur sängen för att ta mig ner och få lite frukost. Det blev kaffe och macka tillsammans med S och blöta men nöjda hundar. Resten av dagen har "haltat" men blivit bättre, inte sämre och det är ju åt rätt håll. Hoppas nu att morgodagen ska börja bättre, det känns som det finns en ganska stor chans i allafall.

Nu ska jag spöka mig upp i sängen...spöken svävar väl men jag orkar nog bara slääpa mig uppför trappan...tänk att vara fjäderlätt och bara svääävvva fram det måste vara en underbar känsla... Ser just på konståkning på tv och de ser ju ut att leva...men svävar ändå...gud så orättvist!!! Fast de är nog fulla av blåmärken...så det är nog inte bara bomull i deras värld heller...