Ulla-Brittas Blog

En glad gammal dam i full fart över maskrosängen på försommaren!

Ja så var vi hemma igen efter en härlig landet runt resa...eller södra delarna och uppåt halva...fast Värmland räknas väl nästan som södra det med om man tittar på Sverigekartan!

Hur som helst så har det varit en härlig rolig resa där vi träffat både gamla och nya vänner. Speciellt roligt var att få träffa Lillemor som jag inte sett på flera år. Hon var lika vacker som vanligt även om håret hade bleknat och antagit en mer naturlig färg - väldigt snyggt. Sedan for vi vidare upp till Filipstad där vi träffade både släkten och valpköpare med en alldeles underbar lite fröken Alva. Hon ser mycket lovande ut tycker jag och vi hoppas hon fortsätter växa på det jämna vis hon hittills gjort. Tyvärr har jag inga egna bilder men min bror knäppte några 100...typ på det lilla yrvädret och något blev till slut okej. Men jag har inte fått dem ännu men snart.

Jag mådde väldigt bra under hela resan bortsett från att min andning eller rättare sagt trycket över bröstet blev värre och värre. Jag pratade med läkaren om det på sista läk. besöket och han trodde det kanske kunde vara panikångest. Jag fick några lugnade som jag skulle ta när det kom  och det gjorde jag men inte kändes det något bättre. Men som sagt till slut kunder jag nästan inte andas när jag gick eller satte mig. Det kändes som om hela bröstet trycktes upp i halsen på mig...väldigt otrevligt. När vi kom hem ringde jag in till Onkologen och sa att jag måste få komma för snart kan jag inte andas.  De fick fram en tid bara någon timme senare för att jag inte skulle behöva vänta. När vi kom in började jag ifrågasätta min känsla...det var nog kanske inbillning och fy så hemskt att jag skulle komma och ta tid för dem som behövde det bättre....oj så mycket det kan komma flygande inne i ett huvud.

Läkaren som hette Arne var en mycket trevlig Skåning med släkten uppe i Värmland så vi pratade om både det ena och andra innan han undersökte mig - EN SMART EN! Nu var jag inte så nervös längre och han sa att även om jag bara inbillade mig allt så skulle det undersökas ordentligt.
Han lyssnade, lyssnade, bankade och bankade på ryggen.... och så sa han att det är vätska i lungan. Vi ska skicka dig till röntgen och om de tycker att det behövs så får de ta ett ultraljud och tömma lungan på vätskan. Neej.... sa jag måste vi det?? Det är det värsta jag varit med om, jag vill inte.... Men samtidigt förstod jag att det naturligtvis inte fanns något val. Vi åkte till röntgen i rullstol som Rolf drog mig i och de tog några plåtar. Sen skulle vi tillbaka till avd.sa de... Är det klart sa jag glatt?! - Ja, svarade de och vi for snabbt tillbaka glada över att det nog inte behövdes någon tömning.
Men ack så vi bedrog oss, det var bara så att de ville ha ner mig liggande i en säng!
Så jag fick lägga mig i sängen och Rolf fick göra debut som sängkörare tillsammans med en av sjuksköterskorna.

In på rummet och fram kom de långa, långa instrumenten som de skulle trycka in slangen i lungsäcken med. Rolf tittade på men hade till slut fått vända sig bort för att inte svimma. De bedövar med typ tandläkarbedövning i huden men inne i är det tyvärr inte bedövat. Han tryckte å tryckte och jag sa att nu svimmar jag snart! Nej det får du inte sa läkaren, du måste sitta upp och vara vaken! Lätt för honom att säga....han stötte emot ett revben och bad om ursäkt för att det var så svårt och jobbigt vilket jag just då fullständigt sket i för detta var bara såå hemskt. Till slut träffade han rätt eller det gick in där det skulle och plopp så gjorde det jätte ont framme...?? Men jag sa inget för jag ville bara lägga mig. Vilket jag till slut fick och det var underbart!!

Sedan tillbaka till avd. där jag fick ligga några timmar så att vätskan kunder rinna ut långsamt. 1,3 liter fanns det där inne så det var inte konstigt att det var svårt med andningen. Sedan skulle det kollas med en röntgen till för att se att det inte gått hål på lungsäcken så att luft kunnat komma in. Det skulle i så fall kunna göra ont några dagar tills det läkt - Naturligtvis hade det gått hål och troligen vad det den "pluppen" som jag kände på framsidan...fast det vet jag inte eftersom jag inte brytt mig om att kolla.  Så efter en lång dag på sjukhuset kunde vi åka hemåt efter ett bilbesök på Sibylla grillen där jag åt en halv korv med en halv port. mos och bostongurka = en klassiker från gamla tider. Hade hört att deras mos skulle vara så gott och det kan jag hålla med om att det var det.

Sedan har det nästan gått en vecka och jag har fortfarande lite ont av denna tömning och i helgen har jag bara mått skit. Tankarna går runt i huvudet, har cancern satt fart nu igen eller är det bara lungan som spökar?? Det har hängt ihop hela tiden förut så antagligen gör det så nu också. Jag som bad att få göra ett uppehåll att vi skulle hoppa över sommarens röntgen som skulle varit i juli men eftersom det stått stilla så länge ville jag ha en lugn och skön sommar....kanske var en dum önskan men samtidigt så HAR jag haft en lugn och skön sommar som jag inte fått om det nu skulle visa sig att det ska börjas med ny behandling. Jag tror inte det spelar så stor roll i det stora hela - jag försöker åtminstone att intala mig det!

Ingen kommer någonsin att veta det rätta svaret ändå så vi får ta det som det kommer.

De har skyndat på allt nu och i stället för läkarbesök i slutet av sept. blir det nu i mitten av aug. och de hoppas på att röntgen ska hinna ta mig innan så att jag då får svar på vad som händer i min kropp.

Jag har haft otur med mina "maskiner" på resan. Först havererade datorn när den skulle rensas och gick inte att rädda. Sedan hade kameran börjat krångla när vi åkte och det blev värre och värre så nu har jag varken lilla datorn eller kameran....känns rätt jobbigt. Mycket därför som jag inte bloggat för jag orkar inte sitta vid denna gamling även om jag har en skön stol. Denna långa avhandling har tagit hela dagen att skiva.

I kväll har vi friterat färskpotatis och ätit varsin biff till det. Näst sista portionen tryffelsmör fick också sätta livet till ...det är sååå gott.  Sedan ett glas rödvin och middagen är fulländad! Som vanligt äter jag bara halva...det går bara inte mer hur gott det än är.  Hoppas det vänder igen för det brukar variera lite. Vissa perioder går det att äta lite mer och ibland ännu mindre. Men så länge jag får i mig som nu är det inget problem.

Nu är det bara två dagar kvar av Rolfs semester, jätte tråkigt fast Maja och Fredrik kommer på måndag så då händer det lite mer här igen. Men först ska vi en vända till stan på fredag!

---

Vill berätta lite hur vätskan samlas i lungan. Det är så att längst in så är lungan och runt den finns två hinnor , där i mellan finns ett mellanrum med tunna, tunna blad. Där ska vara torrt men i mitt fall har det kommit in vatten och efter tömningen även luft som inte heller ska finnas där. Så det är alltså säcken som lungan ligger i som blir fylld med vätska som ser ut som urin när det rinner ut. Det är tydligen bra, de säger att det ser rent och fint ut. Denna vätska har de nu åter skickats för kontroll och har vi tur så hittar de något i den eller så blir det som förra gången att det inte gav något svar. Det enda är att det på något vis hör samman med resten av sjukdomen eftersom det reagerar på behandligen jag fått. Men nu vill den inte hålla sig borta längre och det kan då tyda på att de små jävlarna har vaknat till liv igen.