Sömnlöst
Ja så har man genomlidit en lång seg natt igen med ont. Man tar ett piller, går upp ur sängen, kissar, lägger sig igen...nej inget bättre, upp igen. Tar trapphissen ner, där man möts av 3 hundar som trött tittar på mig och undrar vad det är för fel. Jag släpper ut dem och de springer glatt ut men vänder på en gång...mörkt...tittar på mig och undrar -Vad ska vi göra?? Jag säger -Ä kom in igen, ni behövde nog inte ut.... Hur jag nu kunde tro det för det var ju inte de som bett mig komma ner. Jag öppnar några skåp...nej inget jag vill ha, öppnar kylskåpet...inget där heller. Tar ett äpple och åker upp igen.
Provar att lägga mig igen men det känns inte bättre, men jag sätter mig i sängen och skalar äpplet. Lyssnar på samma skiva -bok- igen ...har nu hört samma slinga 5 gånger men fattar ändå inte vad det handlar om. Ja jag hör på det ännu en gång till och äter mitt äpple. När det är avklarat tar jag ännu ett piller och hoppas på att det nu ska gå att somna.
Till slut har jag lyckats för nästa gång jag vaknar är det dags för Rolf att gå upp och jag ska ta min första morgondos av piller. Sedan sover jag väldigt gott i några timmar tills Sally inte vill vara ensam där nere längre...de andra ligger i sängen bredvid mig och är inte ett dugg intresserade av att gå upp.
Nu alla O´boy älskare (Kitty, Mariell, Selma och Kajsa m.fl)som brukar vilja ha det på morgonen när de är på besök -Jag har köpt en ny förpackning...den andra började klumpa sig...för gammal IGEN. Denna håller till 2010! Jag har invigt den och det var riktigt gott så denna påse kanske inte hinner bli för gammal ;-)
Lite tankar som kom upp i huvudet i går kväll på galan. De visade en tjej som tappar sitt hår och hur hennes man rakar av hennes hår medan barnen tittar på. Kommer så väl ihåg när jag var i samma situation, men jag hade inte klarat av att någon filmat. Jag stod och grät framför spegeln och höll till slut på att svimma... ja ibland skrattade jag åt eländet också men när vi tog maskinen och började köra av allt...det var bara så hemskt. När det bara fanns en tofs kvar uppe på huvudet kände jag att NEJ det går inte samtidigt som jag förstod att så kunde jag ju inte gå omkring...som en hotten tott så då åkte allt.
Förstår inte alls hur någon kan göra det frivilligt, men det är väl just det som är skillnaden att det är frivilligt för dem men det var det inte för mig! Där fanns inget att välja på. Minns hur jag provade mössor och hattar i Visby... Rolf fick smussla ut dem efter att vi försökt plocka bort allt löst hår som fanns på allt jag provade. Det var så hemskt och jag kände att jag borde ha köpt allt jag provade för att jag lämnade spår efter mig över allt. Det bara släppte, stora och små tussar.
Det är säkert olika men jag tror att detta med att förlora allt hår på hela kroppen upplevs väldigt olika av oss som drabbas men de flesta känner nog ungefär som mig skulle jag tro. Hade jag fått haft ögonbryn och fransar kvar hade det känts mycket bättre. Tröstade mig med att jag ändå skulle kunna få tillbaka min hårväxt och det kan inte de som har "hårtapparsjukan"(vet inte vad det heter)det måste vara ett helvete.
Ja som tur är har jag fått tillbaka mitt härliga hår och jag har även börjat klaga på att det inte gör som jag vill...det skulle jag ju aldrig göra OM jag bara fick tillbaka det.... Men där ser man hur det gick med det löftet! Jag fasar för nästa gång det ska av igen...hoppas det kan dröja ett bra tag till för det är näsan det värsta med cellgiftet som jag tänker på det just nu. Natruligtvis var allt annat också väldigt jobbigt men håret betyder mer för mig än jag kunde ana.
Sitter i vardagsrummet kikar ut medans lövena singlar ner på marken efter en liten promenad med hunden. Vackert ute solen skiner på de löv som hänger kvar, guldskimrande. Naturen förbereder sig för vila. Man får ta vara på de små stunderna. Skönt med höst tycker jag.
November kan ju vara lite mörk man längtar då till första snön. Vem vet vad som händer i morgon man får ta vara på dagen så gott man kan.
Nu ska jag baka en äppelkaka!
Kram Barbro
Ja, du har ju alltid varit mån om pälskvaliten.
Jag håller med Birgitta skratt Pälskvalitéen har varit så viktigt för dig!!!!
Nä skämt och sido så förstår jag vad du menar. Förfärligt att bli av med sitt hår när man inte vill.
Jag tycker det är nog så jobbigt att bli lite tunnhårig, dt räcker för mig och för att jag skall nästan få panik. Det går ju inte längre att ha långt hår, för då dyker flinten upp och delar sig så fint blä
Nä det är därför man kör en slags "Robin Hoodfrilla"- alltså man tar av dom rika och ger till dom fattiga.
Så vad skulle man säga om man förlorade hela håret, jag skulle ha nog svimmat.
Men även om du blev av med ditt hår så var du vacker i dina sjalar om huvudet tyckte jag ler
Vi håller tummarna för att det dröjer innan du får någon mera cellgifter.
Det sägs att det skall bli regnblandat snö eller snö i helgen, vi får se hur det blir med detta.
Frosten har ju trots allt kommit rejält!
Kram Tina
Vill bara önska Er En Skön Helg!
Hoppas Ni kan ha det lite mysigt med tända ljus och må gott, hoppas du inte har så gräsligt ont utan kanske kan njuta lite av helgen.
Kram till Er båda!
/Tina
Hoppas att du får sova bättre framöver, och slippa ha så ont.
Och du med eller utan hår,skönhet kommer inifrån!
Kram från Siv!