Ännu en dag
I stället för att gå i min park....som inte finns fick jag sova i 2 omgångar. Tack Susanne för att du kom och räddade mig från Sally och hennes ettriga lekande. Sov i 1½ tim och sedan lagade jag mat + bakade några Rågsiktskakor + Vetebröd med äpplen och mandelmassa(Tack Åsa för receptet...eller idén som jag fick när du berättade om din svärmors goda äppelbröd) När allt var klart var jag helt slut och störtade in i soffan där jag sedan legat hela kvällen. Rolf fick ta hand om delar av disken och gräddning av matbrödet för det orkade jag inte.
Vi har sett på Rosabandetgalan och en av mina trevliga läkare var med i början Thomas Har...nej jag kan inte hur det stavas, lika bra att låta bli. Han var med allra först i programmet. Det blev en hel del pengar till cancersjuka och det är verkligen bra men jag undra hur mycket de skulle få in om det gick i någon av de kanaler som alla har. Har upptäckt att många inte har denna kanal och många bryr sig heller inte om att se även om de har anhöriga som är drabbade. Inte för att man måste se men jag hoppas att alla bidrar med någon 100 kr sedel eller ännu mer.... alla bidrag är ett bidrag till livet inte bara för oss som redan är sjuka utan ännu mer för er som inte drabbats "ännu" - alla kan ha otur men vi hoppas ju att de ska få in riktigt mycket pengar så att de kan forska fram hjäpmedel att hitta den elaka orsaken till att vi blir sjuka.
Det var så många som sa att de blivit friska och jag känner bara - Jaha än så länge ja.... känner mig så orättvis, klart de ska vara glada och se sig som friska. Man ska inte gå och vänta på att få ett återfall...hur skulle man då orka leva. Men jag som verkligen trodde att jag var frisk efter 17 år kommer det tillbaka i skelettet....inte i ett bröst utan spridit sig till skelettet av alla ställen. Jag kan bara hoppas på att de får fram riktigt många bromsmedel så att jag kan få leva länge, länge till. Det är nog ingen som tror det blir så länge, länge men man vet aldrig.
Det är bara i bland jag ger upp men så känner man att FASEN heller JAG SKA LEVA!!!! Det är ändå så man känner för det mesta. Så för att jag ska orka fortsätta kämpa måste jag nog lägga mig nu. Ska få besök i morgon och då måste jag vara pigg och utvilad. Orkar inte skiva mer heller för jag får nervsmärtor i händerna av för mycket skrivande.
Texten vill inte vara där jag vill så därför ser det lite rörigt ut och jag orkar inte fixa med det nu, för trött.
Det KLART att du skall vila och sova när du kan!!! Det är viktigt för dig, annars tappar du orken och kanske hälsan med att bli förkyld eller något. Var RÄDD OM DIG!!!!
Jag tänkte likadant som Du Ulla-Britta småler
Att dom som fått diagnosen, blivit frisk förklarad och tiden var som längst sedan sjukdomen 12år om jag har rätt.
Jag tänkte att Du skulle ha varit med, kanske nästa år att Du kan vara med och berätta också om dom som först blir frisk förklarad för att sedan så dyker cancern upp igen på nytt från samma cancer som tidigare, men nu i metastaser form denna gång som inte går att häva utan att bara förlänga livet en stund till på denna jord.
Dom visade bara dom som antingen dog direkt vid cancersjukdomens debut och kunde aldrig blli frisk där emellan eller så var det dom som blev friska efteråt, men som sagt det finns dom som är som du och drabbas pånytt fast i den elak artade formen som heter metastaser som inte går att få bort.
Hälsa Mariell från mig också Ulla-Britta! Hoppas Ni kan njuta av frosten och solen idag ler
Kram Tina