Ulla-Brittas Blog

Så har man då ramlat ner i gropen igen...fast denna känns ändå inte så djup som förut...börjar nog bli van. Kan man bli van vid cancerangrepp?! Kanske eller...kanske inte?! Skit samma nu är det troligen kört igen eller vad man ska säga. Det var alltså ett aktivt angrepp i min vänstra arm så nu ska vi se vad som händer framöver. Först ska kirurgen titta på bilderna och se om de vill göra något ingrepp för att stärka upp den. Det är väl om den ser ut som kex eller om den ser ut att hålla. Vilket min läkare trodde och att jag nog skulle ställa in mig på att åka till Stockholm för att "smärtstråla" armen i 5 dagar + även troligen högerbenet. Jag har varit så emot att stråla men nu har jag så ont att det inte finns så mycket annat att göra. Men jag vill inte stråla i ryggen så länge det går och det är ju skillnad på att få strålar där det finns andra organ mot en arm där inget annat kan bli förstört.

Hoppas det ska bli bra sedan och att jag kan gå. Nu blir det troligen ny sorts hormon eftersom de inte tror det är aktivt med det jag har nu. Allt tyder på det eftersom jag fått så mycket mer ont. Men ännu vet vi inget riktigt säkert. Jag måste göra en ny "storröntgen" på hela kroppen för att de säkert ska kunna säga vad som hänt. Ska göra den om 3 veckor och sedan läkarbesök en vecka senare. Nu ska de försöka påskynda och få till en snabbare både röntgen och läk.besök. Men allt är så uppbokat och fullt så vi får väl se vad de kan göra åt det. Sedan är det väl så att någon vecka hit eller dit inte påverkar det hela något större. Men det är jobbigt att vänta!

Igår gjorde Pernilla Å lilla Mocha så jättefin. Plockade av massor av slitet fult lurv som satt överallt på lilla fröken.  Skulle ta kort och lägga in på henne så ni kunde se hur fin hon blev men det har liksom inte blivit av idag. Hon skulle nu bara behöva ett bad eftersom hon fäller också men det kommer väl när vi orkar någon dag. Känner att Rolf nog får lägga sin ork på att få till badrummet nere så snabbt som möjligt. Jag tycker allt tar så lång tid men det blir naturligtvis så när det ska göras på kvällar och helger. Sedan ska det göras hål i väggen för att sätta i ett litet fönster...hoppas inte det ska se skitfult ut. Det är jag som hittat på det, ett litet fyrkantigt vitt som jag hoppas ska smälta in i fasaden...svårt att fixa bort det om det ser fult ut. Men det blir nog bra eller det MÅSTE se bra ut annars får jag hänga mig själv!! Det har jag definitivt inte lust med...slöseri med tiden.

Nej nu kanske jag ska försöka sova, känner mig rätt mör efter denna dag så det går nog. Rolf fick bära upp lilldatorn till sängen så jag kunde skriva detta annars vet man inte när orken blir tillräcklig för detta. Tack för att jag har denna vän annars vet jag inte hur mitt dataliv sett ut...det hade nog inte existerat. Hemsidan skulle jag ha fixat för länge sedan men jag orkar inte sitta vid den datorn där allt finns som jag behöver till den. Det blir väl kanske till slut om inte allt så kanske lite i alla fall...om utställningen osv...

En lite sak till - en av mina vänner som skriver i bloggen rätt ofta under namnet Kattis har efter stor vånda beslutat sig för att få oss att ändra sitt namn till Tina. Hon kallas nämligen för det i större delen av sitt liv, på jobbet, hemma och ja av alla utom oss "hundvänner" . Det ska nog gå, det heter ju att man kan lära gamla hundar sitta så då ska man väl kunna lära om ett namn också eller....men vill i alla fall förklara och ber er andra om att även ni försöker byta/tänka om.  Alltså Kattis finns inte längre...låter hemskt men i detta fall återuppstår hon genast med nytt namn TINA! Lycka till både till Dig Tina och till oss alla andra som ska tänka till...och mitt huvud som nästan värker när jag tänker...hur ska det gå??!

Jag deppar inte...hoppas jag...utan försöker njuta av dagarna och i morgon ska Kristina och jag fortsätta gjuta och njuta av solen. Vi ska ha några timmar i solen med cement, vatten och fantasin! Var orken ska komma från vet jag inte men det brukar gå även om det blir skit sedan men nu vill jag ha lite roliga saker att plantera i å då får man försöka göra sig lite sådant. Vi ska kanske handla lite blommor också...om orken räcker till, Jag är nöjd om något av et blir av,  så försök nu alla att njuta av dagen! 

Hoppas Susanne orkar med en morgonpromenad, om inte så blir det en annan stund-hundarna är alltid redo! De älskar verkligen Dig, de väntar och väntar på att du ska dyka upp.