Nu är det gjort igen
Nu har jag varit hos tant doktorn igen och fått svar som faktiskt var betydligt bättre än vad jag trodde. De besök och kontakter jag haft nu före röntgen har inte varit så optimistiska och det är på väg åt fel håll men kanske inte riktigt så snabbt som jag var rädd för. De tror att hormonet inte gör någon större nytta längre utan det kommer nog tyvärr att bli cytostatica framöver även om de tidigare trodde på nytt hormon men , men man vet aldrig. De ändrar sig lika snabbt som ...ja jag vet inte vad. Men det är bra att de är många som har åsikter och att det inte är bara en som säger hur det ska vara. Denna läkare tyckte jag skulle äta kalktabletter lite bättre än jag gjort och detta var förra läkaren nöjd med... Det började med att jag bad att få kalktabletter för nästan ett år sedan för att jag själv tyckte det borde vara bra. Den läkaren tyckte det var onödigt men ofarligt så ville jag ha skulla jag ta, nästa tycket att drack jag inte mjölk och åt mycket ost skulle jag ta en om dagen...sedan har ingen frågat och jag har väl slarvat lite ibland men äter ett mycket bra vitaminpreparat som innehåller det mesta av allt en kropp behöver men tydligen inte nog med kalk...här som är så mycket kalk i vattnet...vi är ju så kalkrika här på ön! Men tydligen inte rätt sorts kalk :-)
Hur som helst så bestämdes nu att jag ska åka och stråla armen och kanske benet men de ville ha en röntgen ...som jag inte kommer ihåg vad den heter. Men scint...eller nått sånt, man skulle dricka kontrast och så lyser hela skelettet så att de kan röntga det och då ser de allt skit som finns. Troligen är det där de såg förändringen på benet förra gången och den går inte att göra här på ön utan jag måste till storstaden för att göra den. Därför skulle det vara bra att få det fixat medan jag ändå är där. Nu hoppas jag de kan fixa det och så ska Kristina den snälla människan, åka med mig. Hon har tänkt hälsa på sina döttrar och har en massa ledighet att ta ut. Detta tyckte hon skulle passa att ta tillsammans med mig...visst är hon snäll!! Då kan jag få med rullstolen och kanske orka se något mer än sjukhuset om jag nu orkar så mycket som jag tror... Hoppas även på att få träffa några andra av mina vänner som har tid att komma till stan en stund. Jag kommer kanske inte att orka så mycket men en liten stund då och då....hoppas jag!
Men lite smolk i bägaren blev det när vi kom hem och hämtade in posten...där låg en kallelse till ortopedkirurgen för en läkarträff...förberedelse för operation... Jag ringde direkt till onkologen och fick som tur är kontakt med en av mina läkare där och hon tyckte jag skulle gå dit på måndag och kolla vad han tycker.... JAG VILL INTE!!!! Men det är ju bra att de är noga men varför har de så dålig koll på allt...? Varför har de inte kontakt med varandra eller att de ser i min journal vad som är på gång. Ska nog ringa till dem en stund i morgon för att kolla hur allvarligt det är, kanske bara är en koll för framtida ev.operation...hoppas kan man ju alltid.
Det blir ju starkare i benet av stråling efter vad jag fattat, så jag tycker det ska börja med detta.
Idag fick vi en härlig lunch på stan jag och Rolf med mjukglass till efterrätt. Det kändes som vi hade en skön semesterdag och sedan hämtade vi en toalett-modell extrahög! Snart, snart ska han börja sätta kakael och då finns det lite hopp om att det blir klart till slut. Jag längtar så jätte, jätte mycket efter en toa...hur kan man längta så mycket efter en skitstol?? Men så är det, det ska bli såå skööönt att få en på nedre våningen för det är så jobbigt att behöva ta sig uppför en trappa när man har så jätteont i benet...men är man nödig så måste man kämpa sig fram....
I helgen kändes det nästan som före jag blev sjuk, det var 4 extrahundar här över natten. Det var så skönt och roligt med huset fullt av vovvar. Vet inte om jag skulle vilja ha så jämt...nej det skulle jag inte vilja. Men nu när det är knastertorrt ute så går det att ha hur många som helst. Men tänk 6 hundar x tassar om det är gäggigt ute då är det inte lika kul. Men få låna dessa fantastiskt trevliga goa vännerna någon gång i bland är bara härligt. De fungerar så bra tillsammans fast de inte är vana att leva så men jag tro de tyckte det vara rätt roligt, alla utom Lea som helst vill ha oss människor för sig själv...hon blir osynlig när det är många. När det var utställning och det var fastlandshundar här så blev hon helt osynlig, hon var borta. Hon som alltid ligger ovanpå allt och alla...då låg hon och var sur ute i hallen under trappan. Hon är en mycket speciell egotrippad liten fröken som är världens absoluta medelpunkt och det går inte att diskutera denna sak-det är fakta!! Åtminstone i hennes egna lilla värld, hon gillar inte att barnbarnen ska komma och ta plats heller...då ligger hon också och surar...fast hon är aldrig sur på dem utan bara på mormor Ingela som då måste ta barnbarnen före....hemska saker.... Undrar vad Mannen som tala med hundar skulle säga om detta...förmänskling...eller hur man ska stava detta konstiga ord..jag är nog för trött...och det har han väl rätt i men varför ska vi inte få se mänsklighet i våra hundar ibland när det blir lite roligare så.
Så såg det ut när vi gick till sängs, gästande hundar i trappan. Våra låg väl under....kanske eller inne i soffan.
På morgonen möttes vi av detta glada gäng! Alla var tysta och snälla, inte ett gnäll. Det kan ju vara så att hundar som sover extra här får ligga i sängen...vi har flera gånger blivit lurade av hunden som sagt att den brukar ligga i sängen....jag glömde fråga husse eller matte om den saken och då har de fått sova i sängen...naturligtvis, man vill ju att de ska vara lyckliga nöjda vovvar. Sedan har det visat sig att de inte ens tittar åt sängen hemma...aldrig försökt komma upp och här gjorde de det helt självklart! Visst är de roliga!
Stackars er som inte kan få ha hund...man måste ju inte ha så många även om det är härligt. Fattar inte hur vi kunde ha fler än detta helt själva men härligt var det och säkert ganska skitigt i bland....men bara ibland.
En extra liten hälsning till alla mina vänner som inte mår bra av olika anledningar, ta hand om er själva....tänk lite på er själva ibland och inte bara på andra. Det är en som heter "C" som jag tänker lite extra på... och vi som känner henne vet hur hon lägger alla energi på att hjälpa andra...
Snälla Du var lite snäll emot dig själv också!!!
Hur som helst så bestämdes nu att jag ska åka och stråla armen och kanske benet men de ville ha en röntgen ...som jag inte kommer ihåg vad den heter. Men scint...eller nått sånt, man skulle dricka kontrast och så lyser hela skelettet så att de kan röntga det och då ser de allt skit som finns. Troligen är det där de såg förändringen på benet förra gången och den går inte att göra här på ön utan jag måste till storstaden för att göra den. Därför skulle det vara bra att få det fixat medan jag ändå är där. Nu hoppas jag de kan fixa det och så ska Kristina den snälla människan, åka med mig. Hon har tänkt hälsa på sina döttrar och har en massa ledighet att ta ut. Detta tyckte hon skulle passa att ta tillsammans med mig...visst är hon snäll!! Då kan jag få med rullstolen och kanske orka se något mer än sjukhuset om jag nu orkar så mycket som jag tror... Hoppas även på att få träffa några andra av mina vänner som har tid att komma till stan en stund. Jag kommer kanske inte att orka så mycket men en liten stund då och då....hoppas jag!
Men lite smolk i bägaren blev det när vi kom hem och hämtade in posten...där låg en kallelse till ortopedkirurgen för en läkarträff...förberedelse för operation... Jag ringde direkt till onkologen och fick som tur är kontakt med en av mina läkare där och hon tyckte jag skulle gå dit på måndag och kolla vad han tycker.... JAG VILL INTE!!!! Men det är ju bra att de är noga men varför har de så dålig koll på allt...? Varför har de inte kontakt med varandra eller att de ser i min journal vad som är på gång. Ska nog ringa till dem en stund i morgon för att kolla hur allvarligt det är, kanske bara är en koll för framtida ev.operation...hoppas kan man ju alltid.
Det blir ju starkare i benet av stråling efter vad jag fattat, så jag tycker det ska börja med detta.
Idag fick vi en härlig lunch på stan jag och Rolf med mjukglass till efterrätt. Det kändes som vi hade en skön semesterdag och sedan hämtade vi en toalett-modell extrahög! Snart, snart ska han börja sätta kakael och då finns det lite hopp om att det blir klart till slut. Jag längtar så jätte, jätte mycket efter en toa...hur kan man längta så mycket efter en skitstol?? Men så är det, det ska bli såå skööönt att få en på nedre våningen för det är så jobbigt att behöva ta sig uppför en trappa när man har så jätteont i benet...men är man nödig så måste man kämpa sig fram....
I helgen kändes det nästan som före jag blev sjuk, det var 4 extrahundar här över natten. Det var så skönt och roligt med huset fullt av vovvar. Vet inte om jag skulle vilja ha så jämt...nej det skulle jag inte vilja. Men nu när det är knastertorrt ute så går det att ha hur många som helst. Men tänk 6 hundar x tassar om det är gäggigt ute då är det inte lika kul. Men få låna dessa fantastiskt trevliga goa vännerna någon gång i bland är bara härligt. De fungerar så bra tillsammans fast de inte är vana att leva så men jag tro de tyckte det vara rätt roligt, alla utom Lea som helst vill ha oss människor för sig själv...hon blir osynlig när det är många. När det var utställning och det var fastlandshundar här så blev hon helt osynlig, hon var borta. Hon som alltid ligger ovanpå allt och alla...då låg hon och var sur ute i hallen under trappan. Hon är en mycket speciell egotrippad liten fröken som är världens absoluta medelpunkt och det går inte att diskutera denna sak-det är fakta!! Åtminstone i hennes egna lilla värld, hon gillar inte att barnbarnen ska komma och ta plats heller...då ligger hon också och surar...fast hon är aldrig sur på dem utan bara på mormor Ingela som då måste ta barnbarnen före....hemska saker.... Undrar vad Mannen som tala med hundar skulle säga om detta...förmänskling...eller hur man ska stava detta konstiga ord..jag är nog för trött...och det har han väl rätt i men varför ska vi inte få se mänsklighet i våra hundar ibland när det blir lite roligare så.
Så såg det ut när vi gick till sängs, gästande hundar i trappan. Våra låg väl under....kanske eller inne i soffan.På morgonen möttes vi av detta glada gäng! Alla var tysta och snälla, inte ett gnäll. Det kan ju vara så att hundar som sover extra här får ligga i sängen...vi har flera gånger blivit lurade av hunden som sagt att den brukar ligga i sängen....jag glömde fråga husse eller matte om den saken och då har de fått sova i sängen...naturligtvis, man vill ju att de ska vara lyckliga nöjda vovvar. Sedan har det visat sig att de inte ens tittar åt sängen hemma...aldrig försökt komma upp och här gjorde de det helt självklart! Visst är de roliga!Stackars er som inte kan få ha hund...man måste ju inte ha så många även om det är härligt. Fattar inte hur vi kunde ha fler än detta helt själva men härligt var det och säkert ganska skitigt i bland....men bara ibland.En extra liten hälsning till alla mina vänner som inte mår bra av olika anledningar, ta hand om er själva....tänk lite på er själva ibland och inte bara på andra. Det är en som heter "C" som jag tänker lite extra på... och vi som känner henne vet hur hon lägger alla energi på att hjälpa andra...
Snälla Du var lite snäll emot dig själv också!!!
Kommentarer
Postat av: Pernilla Grauning
Trevligt att se att mina hundar ligger högst upp i trappan. Tack så mycket för hjälpen.
Trackback