Ulla-Brittas Blog

Så har jag då äntligen klarat av och överlevt denna dag som jag har bävat mig för i flera dagar. Kristina hade ledigt så hon skjutsade mig och Pernilla G hämtade hundarna så jag slapp att tänka på dem! Tack kära vänner!!!

På sjukhuset kom en hurtig fröken...eller fru... inte vet jag.  -Sa att hon fått äran att sätta nålen på mig!  -Lycka till sa jag och frågade genast efter värmen...den som vi alltid brukar ha runt armen en stund innan för att få fram kärlen lite. Den hämtades och värmdes flera gånger...hon var inte kaxig längre som hon själv sa och blev mer och mer stressad. Jag kände mig mer och mer slut fast jag försökte vara avslappnad och andas bra. När hon hållit på 1 tim 15 min gav hon upp och kallade på en kvinna som skulle vara sjukhusets duktigaste nålsättare. Det inte hon klarar, klarar ingen! Hon träffade en åder på första försöket, det gjorde jävligt ont...en nerv som kom i kläm men efter lite joxande med nålen så satt den fast  men inte helt i...men det  skulle duga enligt dem så då trodde vi på det eller rättare sagt HOPPADES.

Så drog Kristina upp mig till röntgen i rullstolen vi lånat vid ingången för jag orkar inte gå ända in till onkologavdelningen längre. Jag var nu minst 30 minuter försenad till röntgen men fick komma in nästan på en gång trotts att de flesta gått på lunch. De tittade på nålen och sa genast att den där är inte inne...jo sa jag...de sa att den var det. Hon provtryckte och frågade om det gjorde ont...? Njae...det är ok sa jag. Det kan det inte vara sa hon och tryckte till lite till och då sa jag -AJJJJ!!! NEJ det gör ont!! Förstod det sa hon och drog bort den, den satt bara under huden enligt henne?!

Så började deras letande efter ådror som fortfarande inte fanns och de började prata om att det inte skulle kunna göras denna dag....får bli i morgon...men vi kanske kan sätta den i foten i stället om jag gick med på det. Jag går med på nästan vad som helst sa jag! De var bara tvungna att få det godkänt av läkare först och det fick de. Det skulle göra mycket ondare att sätta nål i foten jämfört med i armen men vad gör det när man inte har något att välja på. Hon skulle känna lite och rätt som det var så hade nålen hamnat på plats, visst gjorde det ont men det funkade, äntligen!

Så till slut kunde de spruta in kontrastet som inte kändes riktigt som vanlig, det brukar kännas så kraftigt av värmen som sprider sig inne i kroppen. Denna gång var det mycket svagare och genast blev jag orolig för att det skulle vara fel men de sa att bilderna såg bra ut och då får man väl tro det. Det berodde på att kontrasten kom in i kroppen ända från foten och skulle ända upp i axlarna, då blev den så försvagad men det skulle funka ändå.  Sedan var det röntgen av höft och lårbenet som jag sedan tidigare vet att det är cancer i och som nu gör så jätte ont när jag går, speciellt i trappor som inte alls går att gå i längre.

Nu är det bara måndagen kvar med allt vad det innebär.  Så håll tummarna för mig då, jag vill inte ha cellgifter och heller inte att de ska ha hittat en massa ny cancer...  Jag ska alltså träffa läkare och få reda på hur läget är i min kropp. Hur hela sommaren kommer att kunna bli avgörs då. Är redan inbokad på strålbehandling under en vecka för smärtstrålning på arm och ben. Men helt avgörs det inte förrän jag har hört vad läkarna tycker om det hela, hur försvagade delarna är...kanske ska lappas och lagas, då blir det operation i stället för strålning. Men som sagt på måndagkväll vet vi.

---

Nu byts betygen igen... är det en Svensk tradition att det ska bytas med jämna mellanrum?? Det verkar så för nu är det dags igen!

---

Bloggen ska tydligen flyttas under helgen eller byta plats på något vis. Hoppas inte vi ska märka något men kanske kan det bli lite krångel...men då är det inte vårat fel- skönt eller hur!