Apgång...

Visste ni att vi återgår till "apgång" när vi får väldigt ont i kroppen...i alla fall när vi ska uppför en trappa. Man går inte på knä utan på alla fyra precis som en apa. Det fungerar rätt bra även om det också är jobbigt men enligt min kropp enda sättet. Detta är väl ett bra bevis på att vi en gång varit apor och inte några "revben" från mannen...eller hur var det de skrev i bibeln. Men visst var det så att mannen tog ett revben och skapade kvinnan...därför har många män ett revben för lite...OM man inte är inföding från Gotland, då har många män ett revben för lite av någon annan anledning som jag inte kommer ihåg...och det lär ska stämma?!? Visst låter det konstigt men vad är inte konstigt i denna "genmanipulerade" värld. Jag har i alla fall anlag från aporna!


Hoppas ingen som inte ska tar illa åt sig av det jag skrev om att höra av sig. Det handlar troligen inte om Dig för Du är ju här och läser...det finns några som inte orkar eller vågar bry sig om att läsa här. Det är ungefär 100 besök på sidan varje dag, fattar inte vilka det är som orkar läsa detta dravel som jag rafsar ner här. Önskar det kunde vara lite intellektuella saker som jag kunde komma på men det blir mest och det är väl det som är meningen också saker om Mig...det är ju min blogg.


Har sovit jättedåligt i natt, haft ont, ont och lite mer ont. När man ligger där och inte vet hur man ska vända sig...eller höja värmen på värmedynan, ta ett piller till...eller helt enkelt gå upp ur sängen... Enkelt är det oftast inte och så vill man då gå ner f ör att ta sig något att äta på...en macka eller en frukt. I natt blev det en "mördarfrukt"=en blodgrape! Det var gott men inte så gott som jag trodde det skulle vara. Det var okej att ta sig utför trappan men upp tillbaka igen var desto jobbigare. Satt en stund i halva trappan och funderade på livet...livet som fånge i en trappa...skitkul. Men till slut var jag uppe igen och kunde krypa ner i sängen som då var för varm. Fick då upp igen för att öppna fönstret lite mer så jag kunde ha värmedynan på full värmen för att bedöva ryggontet men ändå kunna stå ut. Man kyler ovansidan, ligger utan täcket för att överleva värmedynan...sedan stänger man ner den till 1:an och brer på sig täcket igen...skönt. Sedan startar jag om cd skivan/boken för 5:de gången för att sedan somna i lagom många minuter för att sedan behöva börja om igen...och igen...


Tror ni Rolf blir irriterad...? Nej säger han ...fast lite ibland när man hört samma mening så man kan den utantill...då är det lite tjatigt.


Kommentarer
Postat av: Marie N

Jag förstår precis det där med apgången. Kan ännu idag minnas min första fjälljakt. Jag var då fortfarande rökare, ordentligt överviktig och otränad. Vi hade då ca 3 timmars "tomgång" ut i fjällvärlden innan vi kom fram till vårt tilldelade område för ripjakt - och sedan var det 3 timmar hem igen!



När vi var på väg hem andra dagen så var jag totalt slut. Kändes som om jag inte hade några knän längre. Vågade inte stanna i rädsla att inte komma igång igen. Varje gång det var lite uppför så var det att även använda händerna, men det var nog ändå värre när jag skulle nerför en ordentlig brant. Höll på att totalt ge upp när det vid ett tillfälle visade sig vara en "canjon" (ser ut som fel stavning!), alltså en ordentlig brant rakt upp, en liten smal platå och sedan en lika ordentlig brant ner igen.



Tyvärr blev inte mina knän bättre under resans gång, utan det blev att mer eller mindre krypa upp och ner för de värsta backarna. Det andra området vi kom till (efter någon dags vila) såg ut som om inlandsisen försvunnit dagen innan. Enorma stenblock att passera. Inte så lätt med värkande kropp.



Skam den som ger sig - var inte i fjällen året efter, men därefter har det varit varje år (utom året efter Yrsa försvann på fjället och som vi aldrig återfann igen, bland det värsta jag varit med om med mina hundar). Har man en gång upplevt denna jakt vill inte jag vara utan den. Det är så avkopplande och njutbart - dessa naturupplevelser och denna härliga tystnad. Och att därtill göra det tillsammans med sina hundar och de får göra det de är födda till och älskar mest - att jaga!



Det där med att Gud skapade mannen först - det brukar jag använda i skämtsamt uttalande om att göra en kladd först innan man gör det slutliga utförandet. Alltså jag gör som Gud gjorde när han skapade människan - gör en kladd först. För visst är väl ändå kvinnan bäst! Skämt åsido, alla människor har något gott, en del gömmer det bara allt för väl.



Du är i alla fall en som har enormt mycket godhet och det visar sig också i att så många har omtanke om dej - även om inte alla kontaktar dej. Jag är en av dem som följer dina plågor, men lite mera på avstånd. Det gör dock inte att jag inte tänker på dej, för det gör jag otroligt ofta.



Må så gott du kan i din ofta plågsamma tillvaro.



Kram Marie

Postat av: Siv Ödlund

Hej!

Tråkigt att du har så ont. Hoppas att du får en bättre period snart igen.

Du är ändå väldigt tålmodig av dig, och lite grand har du väl ändå rätt att "gnälla" ibland.

Just nu sitter jag här och lyssnar på ett välbehövligt regn. trodde väl aldrig att det skulle komma. Så vad gör väl det att min semester just har börjat. Det blir säkert någon solskensdag på den också så småningom.



Kram från Siv!

2008-06-14 @ 00:47:23
URL: http://www.lillhagnas.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback