Ulla-Brittas Blog

Så har jag hållit på hela förmiddagen och ringt. Fick tag på en trevlig sköterska på ortopedmottagningen som fixade till att en läkare tittade på mina papper. Han kom med det kloka beslutet att jag ska ta strålingen nu och strunta i besöket hos dem.

Å så glad jag blev!! Tänk att man kan bli så glad över att få åka på stråling. Det är knappast något att glädjas över igentligen men just nu när man skulle välja mellan operation i armen som inte har några lympkörtlar, mitt i sommaren eller strålning så kändes detta som en vinstlott. En operation kändes som att tillverka en bomb som skulle exlplodera och göra att vi inte kunde åka på någon semester....pessimistiskt jag vet...men risken är nog väldigt stor och den vill jag inte ta om det absolut inte måste ske. Stråling kan säkert ställa till det också men förhoppningsvis inte lika mycket när det gäller en arm.

Nu ska jag sussa en stund och sedan ringa för att gratulera min pappa som fyller 86 år idag. Tänk vilken glädje att få bli så gammal när man är klar i både kropp och knopp! Han joggar ju inte precis men han jobbar i trädgården, kör bil (har inte ens glasögon när han läser...otroligt-tycker optiker och läkarna också)börjar väl bli lite tröttare än förut men som min mamma brukar säga -Har man fyllt 80 år så kanske man har rätt att få känna sig trött i bland. 
Väl värt att fira med en god tårta eller hur!