Ännu en ömmande dag
Zlatan, den store...och så ska han och lilla frun kanske köpa huset jag alltid velat ha längst ut på ön...eller rättare sagt en gård. Det är 2 gamla farbröder som bott där och nu ska det säljas för nästan 5 miljoner. Hoppas bara de inte gör ett modernt slott av det...skulle vara synd om det inte får behålla sin gamla stil. Ja, ja, det spelar inte någon större roll vad jag tycker för jag kan inte påverka det ändå.
Jag fortsätter att ha mer och mer ont, inte lovande. Men på måndag åker jag till Stockholm och får första dosen av strålning. Det ska bli intressant att se hur det påverkar smärtan. Till att börja med får jag bereda mig på att det blir värre än förut och det känns väl inte så trevligt men kan det bli bättre sedan så hoppas vi på det. Jag har ju sådan tur att jag får med min sköterska Kristina som passar på att ta en veckas semester...och det bara för att följa med mig. Fattar ni hur lyckligt lottad jag är som har sådana vänner!
När jag läste om Ingela Agardh som avled av sin cancer i går och som i en intervju sa att hon hade inte så många vänner... då kände jag mig lycklig -för jag känner att jag har massor med vänner. Sedan är väl vissa närmare än andra, det är ju bara så. Men hur kan en människa som rört sig bland så mycket folk inte ha en massa vänner?! Fast hon var nog väldigt speciell och sa om sig själv att hon var väldigt egoistisk och det kanske har inverkat.
Jag började gråta när jag hörde i går kväll att hon var död. För i höstas på rosabandetgalan pratade tv med henne om hennes cancer. Då mådde hon så bra och jobbade, gick då på hormon som jag och jag kände mig avundsjuk på att hon mådde så bra att hon kunde jobba...jag som mådde skit, inte orkade något. Så nu är hon död...det kunde ju inte vara möjligt. Hon trodde ju att hon hade minst 1 år och kanske 2-3...och så PANG! Det betyder då genast i mitt huvud att jag kan dö i höst...och vem vet, det vet ingen om den lever i höst men vissa vet ju mer än andra att risken finns. Oavsett så fick det oron i mig att vakna ännu mer än den redan gjort. Har lyckats hitta att hon hade cancer i buken ...och inte som jag i skelettet. Det är kanske ett litet plus för mig men det kan ju när som helst gå över i något organ och då förkortas livet rätt snabbt. Det är den stora skräcken varje ny röntgen att det ska ha spridit sig vidare och så länge det inte gör det är hoppet bättre. Det är lite som att leva med kniven mot strupen hela tiden, man kan aldrig slappna av.
I går hade jag en trevlig eftermiddag med en liten Elias som lärt sig vinka och göra en massa roliga ljud. Mariell var också här och så Elisas mamma Elisabeth så klart. Hon hade bakat en kladdkaka, hade jordgubbar och grädde med sig också...mums!!
Mariell fick leka med Elias och hjälpa Elisabeth ha koll på den lille illbattingen. Han rörde på sig lite mer nu än sist han var här. Bonnie och Mocha tycker han är rolig, skulle nog kunna tänka sig ha en sådan här lite oftare. Vi får väl se om det kommer några fler på besök eller om vi åker till några ...en Kajsa och Selma i Göteborg kanske. Om vi nu kommer iväg som vi tänkt oss.
Läkarna vill ju träffa mig när vi tänkt åka...en sak till som gjort mig mer nervös, skulle inte behöva till någon läkare före semestern...trodde jag. Men jag tänker inte börja med någon ny behandlig förrän vi varit på våran fastlandstur. Ja om de nu inte säger att det är krisläge, då får vi väl tänka om men bara om det är akut. För riskera att må ännu sämre än jag redan gör av ett nytt preparat vill jag inte.
Nu ska jag gå till sängs för denna match mellan Sverige och Ryssland kommer ändå att sluta som jag har spått 3-0 till Ryssland -tyvärr. Rolf sitter mest och sover, det betyder väl att det är en tråkig match eller...?!
Vill önska Dig o Rolf en Skön Midsommarhelg!!!!
Hoppas Du inte har så himla ont utan kanske det ger med sig lite. Inte visste jag att Ingela.Agardh hade cancer och inte visste jag att hon avlidit. Tråkigt när folk dör tidigt i åldern. Tänken är ju tänkt att man skall dö av ålderdom och inget annat.
Hoppas detta strålning du skall få kan hjälpa dig lite så att du slipper smärtorna.
Idag är det torsdag och jag skall jobba igen, vilket skall bli roligt, men jag fasar om jag säger fel eller sluddrar!! Folk kan ju tro att man är full fast man inte är det, det är hemskt.
Någon doktor för min del blir det inte förrän i augusti kanske då min husläkare kommer tillbaka. Den andra doktorn som var tänkt kunde inte ta detta så allt bollande hit och dit, gör att man nästan ger upp.
Låter konstigt men jag jobbar ju där doktorerna finns, men dom är inte för mig och det finns andra som är mycket sjukare så jag tar aldrig någon akuttid även om man skulle önska detta ibland, så man blev utred och klar.
Nä jag väntar tills augusti och blir det sämre så får man ta ställning då.
Söt liten krabat elias ler
Man blir så glad att se de små och även andra barn ler
Nu är det dags att väcka Matilda för nu börjar Hej Hej sommar!
Massor med kramar från mig till Dig Ulla-Britta
Jag ska tänka på dig på måndag. Hoppas att det hjäper dig lite nu med strålningen. Väldigt tråkigt med INgela Agardh men det är ju så att man kanju aldrig veta hur någonting blir med ens liv så det är bara att hoppas att du får leva länge till. Hoppas ni får en bra midsommar ialla fall. Vi sticker till Helsingfors nu och Nemo är på pensionat i Tungelsta. VErkar bra där men han var lite sur när han lämnades men hoppas att det går över. Kramar från Marianne
Ja så fick jag en tanke att jag ville kika vad du pysslar med. Ja......... du är en kämpe det vet jag. Men fasen vad orättvist livet kan va. Jag har inte så många vettiga ord att komma med, ärligt.
Bor kvar i huset på Sommarro med sambo sedan 2 år tillaks, har planer på att gifta oss i smyg i höst.(bjuder dig på nyheten). Tillsammans har vi 6 barn Sofia som bor i Hamburg nu 27, Julia som bor hemma Hanna som tillfälligt bor hoss mormor, Louise i Karlstad alla tre 20 år, Elin 17 Karlstad hoss sin mamma i Skoghall o Hampus 12 år här, ja många barn.Hunden Bubba en Basenji och huskatten Elvis bor också här.
Kramar från barndomsvännen.
Kämpa på tjejen, tänker på dig. Vi får tacka livet det har gett så mycket som hon sjunger Arga.
Barbro Kempe
Filipstad