Fredag-Grattis alla Erik, speciellt pappa!

Livet så mycket roligt och för vissa så hemskt...fick höra att en av våra gamla hundvänner en 28 årig tjej fått leukemi. Hon som har hela livet framför sig och dessutom 2 små barn, fy så orättvist. Jag vet hur det känns för henne, har upplevt det för 17 år sedan. Det var/är nog bland det jävligaste man kan råka ut för som småbarnsförälder. Naturligtvis ser man bara en sak framför sig och det är att man ska dö...= de stackars barnen ska bli utan mamma eller pappa. Men som vi alla vet behöver det förhoppningsvis inte alls bli så, det finns stora chanser att det blir bra. När man får beskedet är det bara så att allt blir DÖD...det finns nog ingen som inte reagerar så i sin första tanke-har i allafall inte träffat någon som inte tänkt så först. Hoppas, hoppas hon ska få ett långt liv trotts denna skit just nu. Livet är orättvist men samtidigt är jag glad för att inte alla behöver gå igen detta.

Jag har insett...tror jag ...kanske att jag inte kan göra så som tidigare. Som kvinna..hm...har man ju kunnat göra många saker samtidigt men helt plötsligt känner jag mig som en man... det går inte, det blir bara kaos om jag försöker. Så jag säger bara en sak, stackars er män, vilket jobbigt liv ni har!! Jag kan inte både koka potatis, steka fisken, göra såsen och samtidigt se till att grönsakerna kokas en lagom lite kort stund... NU blir alltid något bortglömt eller så bränner jag något eller så får jag stänga av ALLT och störta på soffan av stresskolaps och SÅ är det alltså att vara man!? Eller... Hoppas att uttrycket är felaktigt = att män bara kan göra en sak i taget för det är vääldigt jobbbigt!!!

Varför tycker vi ...eller jag i allafall alltid att det är så jobbigt, synd om mig, tänk om .... Jag skulle ge vad som helst för att få tillbaka det liv jag hade för 2 år sedan...ont men ändå kunde jag resa och vara med på en hel del aktiviteter. Nu kan jag inte resa, inga aktiviteter, känner mig jätte osocial när jag är bland andra människor...orkar liksom inte. I framtiden kommer jag att tänka -Oj om jag fick gå tillbaka till då=nu, då kunde jag laga mat, gå ute i trädgården, åka på utflykt och slapp ligga på sjukhuset hela tiden.... Varför är vi aldrig nöjda med det ni har JUST NU! Ändå försöker jag vara det och leva i nuet men ändå tänker jag OM.... det är som någon skrev, OM är världens starkaste ord... för om OM inte varit...

Har nu läst(lyssnat) på en bok som jag fick att läsa av Maja och dagen efter de åkt kom den som ljudbok i lådan...typiskt. Får läsa den "på riktigt" senare, det är inte riktigt samma sak att läsa som att lyssna. Man ...jag kommer ihåg allt bättre om jag läst boken, men samtidigt är det så avkopplande att bara kunna vila och lyssna...sövande;-) Senaste boken heter På det fjärde ska det ske av Kajsa Ingemarsson. Hon är alltid lättläst och bra, inga djupare saker även om det är mycket som är tankvärt. Den här tjejen som det handlar om här tycker JAG är egotrippad...inte alls som jag, jag är mer en Rakel som är en kompis i boken. Andra kan säkert tycka helt annorlunda, beroende på hur man är själv och det gör ju att man kan tolka boken på olika sätt.

Idag skulle jag på 8-årskalas(Sebbes) på eftermiddagen men först ville jag baka blåbärsbullar som jag såg på Tv4+ Leilas mat härom kvällen. Det var ju inte så komplicerat, en liten deg på bara 3 dl, lite smörgegga, kavla, strö och rulla ihop. Det skulle bli 16 bullar och för en gångs skull gjorde jag helt efter receptet...de blev jätte och då menar jag jättestora. Är det så att ni också tänkt göra dem så blir 20 st. ett bättre antal och då slipper ni att de rinner över trotts muffinsform. Men de blev jättegoda och Dora som varit lite till och från i piggheten blev SUPERPIGG, ögonen stod som ...ja, vad det nu är man säger och hon steppade runt mig på mycket lätta tassar. De fick alla smaka, även Rolf som varit hemma för ryggbesvär idag. Det fick bli kaffe ute i solen efter att jag vilat lite och sedan blev det en längre vilostund efter...men som ni säkert räknat ut blev det ingen ork till kalas. Vi ska fira en dag till här hos oss i stället, måste ju fira Amandas(storasyster till Sebbe) "barn med hund" seger i går och att Klara blev BIS-4 på samma utställning(Hemse Brukshundklubb).

Nu ska vi äta lite upptinad lasagne, ingen orkar göra någon mat idag...bra att ha mat i frysen!

Kommentarer
Postat av: Anna-Greta

Hej!
Brukar läsa din blogg av och till. Strongt gjort att orka skriva en blogg, tycker jag.
Vidarebefordrar en hälsning från en gammal springerdam här i Norrköping. Vi brukar träffas ibland på våra promanader. Kom inte ihåg vad hon heter men blir 12 år i december. Pappan är Wadeson Thomas Magnum.

2007-05-19 @ 11:37:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback