Ulla-Brittas Blog

I går kväll åkte håret av med maskinen...först med lagottoskäret som lämnar lite mer kvar,  men det såg bara hemskt ut hur man än gjorde. Till slut blev det korta skäret och klippning av sidorna på huvudet...tillslut såg man ut som någon sorts inföding-och då menar jag inte en gotländsk variant utan mer en norrländsk..typ Pontare!
Men till slut tog jag mod till mig och körde av allt, det var en mycket obehaglig känsla..förstår inte att man kan göra det frivilligt men det är väl kanske just det som är skillnaden. På andra kan det börja växa ut igen och på mig kommer det bara att bli ännu naknare.
Nu är det som det  är och jag mår illa varje gång jag tittar mig i spegeln men det går väl över. Tur man har glasögon som villar bort lite från skalligheten, kanske ska köpa knallrött läppstift så tittar alla på min mun i stället ;-)
Peruken har kommit och ska hämtas i kväll, ska faktiskt bli skönt att ha den att dra på sig tills man har vant sig själv och närmaste omgivningen. Rolf är snäll och tycker inte alls att det ser så tokigt ut...bara lite annorlunda.

Vi har haft några sköna dagar med döttrar och "mågämnena" hemma. Det är så härligt att se alla trivas tillsammans och det är en stor lättnad och glädje i en mors hjärta att det är på det viset. Skulle kännas så jobbigt om det inte vore så.  Lina och Maja har alltid varit nära varandra och nu när de även bor rätt nära varan så känns det ännu bättre. Killarna är så snälla och hjälpsamma, det uppskattas också av en "svär"mor.  Inte värt jag skiver för mycket med dessa allvarliga antydningarna...kanske skrämmer bort dem.

I går var jag till min jättetrevliga läkare Dagny igen. Fick veta att de inte hittat några cancerceller i vätskan från lungorna. SKÖNT!!! MEN om inte den vätska som tyvärr har kommit tillbaka inte försvinner efter nästa behandling så måste de tömma igen. Det var en av de jobbigaste saker jag varit med om men det var ju mycket för att det blev fel på slutet och jag kändes som jag skulle kvävas. Hoppas, hoppas jag slipper och dessutom är då risken större att det är något med cellförändringar OM vätskan inte försvinner av sig självt. Ett senare problem, nu hittade de i allafall inget cellförändringar. Blodvärden var fina och det var bra.

Jag har så ont i höfterna, växlar mellan vänster och höger. Det beror på att tumören i ländryggen sitter precis där nerverna till benen går ut och om det blir värre så kan de stråla där. Men jag sa att det vill jag vänta med, så illa är det inte ännu-jag kan ju gå! Doktorn skrattade och sa att det är jag som bestämmer! Skönt att de vet var skåpet ska stå...eller vad det heter. Hon höjde morfindosen lite istället.

Nu är det torsdag som är nästa jobbiga dag, nu slipper jag ismössan så det spar ca 1½ tim. Ska faktiskt bli skönt att slippa den kylan och ispiggarna i huvudet.
Jag frågade om den starka reaktionen från min kropp på cellgifterna kunde ses som något positivt med effekten eller så... Men tyvärr inte, det kunde man inte avläsa så utan bara genom röntgen efter den 3:dje behandlingen. Så det är bara att vänta och se!

Nu ska jag vila en stund, man blir trött av att vara hårlös...eller om det kan vara något annat som gör mig trött...vad det nu skulle vara.