Ulla-Brittas Blog

Har nu pressat, pressat och pressat igen men ger nu upp för det blir aldrig slätt. Det är mina-våra... gardiner i stora rummet som inte vill bli utan veck. Men som sagt, jag ger upp och vem har dött av lite veck? inte jag i allafall, har aldrig varit någon stryk/mangel fantast. När svärmor skulle till mina föräldrar första gången kommer jag ihåg att jag sa till mamma som inte var så noga med om lakanen var manglade eller inte Men då i allafall sa jag att du måste mangla ordentligt för annars får svärmor skavsår...så illa var det naturligtvis inte men vi hade diskuterat vikten av mangling och hon hade då sagt att hon kunde inte sova på omanglade lakan. Bäst jag tillägger att det har gått över! Tror inte hon manglar sina lakan idag, fast helt säker är jag inte .-) Skulle själv inte ha något emot det för det är härligt att få krypa ner i en nybäddad säng med nymanglade lakan...tyvärr är det lite dubbel för det är mest på sjukhus jag får uppleva det. Men vad jag skulle säga är att jag till och med har försökt mangla gardinerna utan att få bort allt vikskrynkel från paketvikningen så nu ger jag upp!

Idag har kuratorn ringt och bokat in sig för ett hembesök, det blir dagen efter vi varit till läkaren den 12 dec. sa att det kanske behövs då...och Kattis jag kommer ihåg att du fyller år, försöker komma ihåg födelsedagar...men några har jag säkert missat...men jag försöker!

Dottern Lina ringde idag att hon varit och kollat ögonen. Optikern hade frågat om hon körde bil... Ja, svarade hon och då hade hon svarat -Hmm...hur går det ?? Ja, bra...men är lite jobbigt när det är mörkt. Förstår det sa hon och Lina kände sig jättedum och hemsk som inte gått tidigare...trotts att hon tänkt göra det så länge. Nu blir det glasögon på heltid, stackars lilla Linen. Tyvärr ett mamma-arv...alla fel som jag har...Förlåt!!! Tänk om man bara kunde ge sina positiva saker i arv, de är ju så många ;-) så varför ska de andra skitsakerna komma med också.

Jag har mått jättebra idag, lite snurrig av mina nya piller men bortsett från det faktiskt jättebra. Har varit på en riktig "normal"människa lång promenad!! Ja då hade det inte varit en långpromenad men en vanlig längd, en vanlig vardags promenadlängd och det kändes så skönt. Jag gillar att vara "normal" det är så sällan jag känner mig så.  Hoppas Stella och  Frallans röntgen går bra, vet att ni är rädda för Frallans resultat med tanke på att hennes syskon inte har fått något vidare bra resultat, men det kommer att gå bra...jag känner det på mig! Nu ska jag äta en pepparkaka och kolla på andras bloggar!