Länge sedan...
Här är Benji 9 veckor och jätte snygg i mattes ögon!
Jag är så glad över att alla utom Benji har fått ett nya bra hem. Vi ska försöka sälja Benji också om någon duktig och gärna utställningsintresserad skulle vilja ha honom. Han bor sedan några veckor hos broder Nike i Västerhejde hos familjen Åhlin. Jag kände att jag var tvungen att få vila upp mig ordentligt efter denna upplevelse...eller vad vi ska kalla det för och när de erbjöd sig så var jag snabb med att säga - JA TACK!!
Har inte sett honom på ett par veckor nu så han har väl växt och fått långa ben...och tunn kropp...brukar kunna vara så i 12 veckors perioden. Jag brukar säga att de går in i en "fulperiod" eller "långbensperioden" utom ett fåtal som växer precis lagom hela tiden. Men efter rapporter från andra i kullen så låter det som de kommer att bli modell lågben. Men det går över och vi får hoppas de inte blir allt för stora, några små barn blir det nog inte men det finns rätt gott om små, låga springrar i vårt land så det gör nog inte så mycket. Snygga ska de bli och välväxta så klart! Vad annat kan det bli med så vackra föräldrar.
Annars om man bortser från min totala trötthet så är det rätt okej. Jag fick öka mitt morfinintag ganska mycket under valpperioden och det har jag nu jobbat med att sänka. Har lyckats rätt bra och nu börjar jag känna mig betydligt bättre och lite mer med i huvudet. Ont har jag så klart och får hela tiden se till att försöka hålla mig så smärtfri som möjligt. Jag och läkaren har tillsammans kommit fram till att det är bättre att jag försöker göra saker och medicinerar extra för att klara av det så länge det känns roligt och har ett värde för mig.
När jag berättade att vi haft en valpkull så skakade han först på huvudet men sedan sa han - Jag tror ändå att det har varit bra för dig och ditt självförtroende! Det håller jag helt med om för nu har jag bevisat för mig själv att jag fortfarande kan "leva" och göra saker som jag trodde var omöjliga. Men i och med valpkullen så har jag på ett sätt fått tillbaka tron på att jag kan och ska göra saker, inte sätta mig och bara ge upp. Det är så lätt att det blir så när man har ett dödshot hängande över sig. Jag vet ju att det kan slå till när som och det har på något vis stoppat mig från att våga ge mig på några större projekt. Men i och med att det fanns så många som lovade ställa upp om jag inte orkade eller om något skulle hända så vågade jag, Men utan er alla hade jag helt klart inte gett mig på detta men tack vare er och då tänker jag mest på Pernilla Å, Susanne, Marie(som flyttade hit i 14 dagar från västkusten-de sista jobbigaste veckorna)och flera andra....ni vet vilka ni är och jag är så tacksam för att ni hjälpte mig att få denna dröm till verklighet. Läkaren sa att säg inte att det var den sista även om du tror det, man vet aldrig hur framtiden blir! Det är så rätt men som jag ser det så var det nog våran sista helt egna valpkull. Det är ju tyvärr så att jag hela tiden ökar mitt morfinintag och värken blir inte mindre utan ökar stilla hela tiden. Jag känner så fort jag gör något så får jag mer ont och på konstiga ställen, detta gör att jag nog trotts allt måste inse att det inte kommer att bli någon mer kull. Jag har fått en konstig kramp i mina ben och fötter. Jag frågade läkaren om han trodde det var magnesiumbrist och då tog de prover på olika mineraler för att se hur de låg till. Men trotts min sjukdom var alla dessa värden jättefina och han ansåg det helt värdelöst att stoppa i mig extra. Fast nu när dessa kramper som inte känns riktigt som vanliga kramper som man kan få i ben och fötter. Detta känns som det sitter inne i benet...det känns jättekonstigt. Funderar nu på om jag ändå ska kolla på magnesium....kanske kan hjälpa även om jag inte har någon direkt brist. Är det någon som har något annat tips så berätta gärna för mig!
Nej nu ska jag lägga mig så jag orkar med ännu en solig dag i morgon. Det är så underbart att sommaren äntligen har kommit och jag hoppas den stannar länge. Jag älskar när det är soligt och varmt. Min kropp mår absolut bäst då och jag känner tydligt att det går att röra sig bättre när det är varmt än under den kalla tiden. Hoppas bara värmen kan få vara kvar och kanske bli lite till för i skuggan är det verkligen ingen värme. Min mamma lider av värmen medan jag älskar det. Hon får ont av den medan jag får mindre....så bakvänt är det här i livet.
Om ni undrar varför jag inte skrivit och varför jag inte uppdaterat på hemsidan så beror det på datahaveri IGEN!! Den stora datorn gå inte att koppla upp mot nätet, måste upp med den så det blir fixat till semestern. Det är illa att Benji inte kan bli uppdaterad på sidan, men vad ska jag göra åt det när man har datatummen mitt i handen....
Tänk va många roliga resor vi gjort i den... Hoppas det är någon snäll person som köper och vårdar den, gärna en hundägare eftersom det finns grinar och mellanvägg till den också. Vi ville inte ha bur för då får inte lika många plats och därför blev det bara grindar i denna. Nu när vi bara har 4 hundar då funkar det bra med bur.
Så är det någon som är intresserad av en kanske extrabil så får man mycket för pengarna. Nya däck+vinterdäck, nybesikt. nyskattad, dragkrok, motorvärmare, AC, grinar och mellanvägg, rätt nytt avgassystem, nytt batteri, ny servad startmotor mm... och för allt detta vill vi bara ha 19000 kr. Tänk vad mycket man får för dessa pengar om man jämför med en massa andra saker. Hade livet varit cancerfritt hade den naturligtvis fått stanna i familjen men vad ska vi ha 2 bilar till när jag inte ...(troligen) kommer att köra något mer inte som det ser ut idag Nu är det sova, sova.....som gäller!.