Ulla-Brittas Blog

Ja nu sitter jag här en liten stund igen och funderar på varför jag inte har någon ork.... Kan någon tala om för mig varför kroppen inte vill så som jag vill = mycket!!!

Rolf kom just hem och har nu gett hundarna mat medan jag ska försöka få till ett papper som ska skrivas ut så att det går att se/läsa vad det står på det. Hm...får väl ta och göra ett ordentligt försök. Annars har jag inte gjort någonting idag mer är vilat, pratat i telefon och vilat igen!

På eftermiddagen såg jag en stund på Glamor tror jag det heter...ett evighets prog./serie. Det har nog gått på Tv sedan 80 talet för jag minns att min kompis Giggie alltid bandade avsnitten som hon missade dem. Det gick då på en kanal som vi inte hade så jag var inte så hemma i vad det handlade om. Men sedan såg jag på det i början av 2000-talet och sedan inget MEN kan ni tänka er ALLT ser likadant ut, till och med människorna, de har inte ens blivit äldre. Jo barnen har blivit vuxna eller nästan men deras Barbie kopior till mammor och Ken kopior till pappor har stannat helt i utvecklingen. Det finns inte en antydan till häng varken i ansiktet eller någon annan stans....hur gör de????? Men de kanske är konserverade på något vis...eller frystorkade mellan avsnitten eller så är det så enkelt att de gjorde flera 1000 avsnitt så det skull räcka i 50 år framöver! Ja, så måste det vara!!

Tyvärr är jag varken uppstränad eller frystorkad utan här får man en chock varje gång man tittar sig i spegel. Nej nu skojjar jag bara för jag blir faktiskt GLAD varje gång jag tittat mig i spegeln för det betyder att jag är på benen!

Nu till utskriften!

Ja nu känner man sig nervös över att få åka in igen… har för säkerhets skull packat väskan (så som gravida gör, fast detta är ingen glädjens väska utan en deppig en) i kväll för att vara redo. I morse när vi satt ute i solen och åt scones med ost inne i, jättegott . Ja vi satt där och jag sa att det nog var så att jag har varannan dag, igår skit och i förrgår okej…men det skulle jag aldrig sagt. För rätt som det var bara tryckte det till i övre delen av bröstet och jag slängde mig ner på stenplattorna. Det kändes jätte äckligt, inte ont utan bara bubbel och tryck. Rolf fick lämna mig bara så han kunde hämta ett glas vatten för att svälja en lugnande piller som jag som tur var hade i fickan. Sedan låg jag väl där i 30 min och sedan in i köket på soffan.

Det var nu så att jag påbörjat för bullbak…innan jag störtade. Rolf tyckte att vi skulle slå ut det men jag sa att  det skulle säkert gå bara jag fick vila en lite stund till och sedan fick han hjälpa mig att plocka fram sådant som jag kunde behöva.

Men 2 timmar senare var en satts äppelbullar +  en satts blåbärsbullar klara! Rolf fick grädda dem för det orkade eller rättare sagt vågade jag inte föra det också…man ska väl inte utmana kroppen för mycket. Hur som helst så är jag och har varit i flera dagar snurrig, yr….lite som typ bakis eller som man känner sig efter man varit åksjuk.

Jag förstår inte varför det känns så, trodde först att det kanske var för att jag haft Revaxör i ena örat och sedan spolat ur det(vaxpropp)för då brukar man kunna bli snurrig en liten stund. Men inte i flera dagar!!  Trotts detta så blev det varken bättre eller sämre…kanske sämre. Men det skulle å ena sidan inte kunna påverka så länge. Det känns även nu när jag sitter här och skriver. Sedan kom det en annan känsla ikväll…inte lika bluddrigt som på förmiddagen men ändå konstigt. Jag har ingen riktig ork, fast jag vill hur mycket som helst. Blir även lite rädd för att vara ensam, men det finns lugnande piller att ta och telefoner att ha i fickan så jag ska inte behöva ligga och "typ dö" här i ensamheten. Har lagt in närmaste grannen på mobilen om i fall att – man vet aldrig. Men nu ska jag gå till sängs och hoppas få sova en lång slapp natt. Ska nog ta ett par piller för att vara riktigt avslappnad. Jag ska använda dem när jag behöver och i detta lägen anser jag att de behövs eller hur!?

Blir nog säkert bättre i morgon igen. Då ska jag sy lakan till babykorgen! Något kul vill jag också göra eller bara kanske…fast det få i så fall bli något smått och gått som inte kräver tunga lyft.

Ja så är man hemma igen efter en 12 dagar lång inläggning på en mycket trevlig avdelning! Personalen var jätte gullig och jag kunde inte haft det bättre. Tiden gick heller inte långsamt som jag trodde den skulle göra. Fick besök lite då och då + att jag fick byta rum 3 gånger! Första gången för att få ljus och vacker utsikt över havet, andra gången till ett rum med både utsikt och egen ut/ingång så Rolf kunde ta med hundarna in och fika. De var hur bra som helst och allt tyckte sååå synd om mig....vilket ibland kan kännas lite skönt.
Man vill inte att det ska bli för duttit men lite känns rätt skönt, även en "kärring" kan känna sig liten och hjälplös ibland.

Hur som helst så gav min läkare Johanna upp till slut. Hon hade gett sig fasen på att det skulle gå att tömma lungsäcken på vätska och luft men till slut så sa hon att nu har vi gjort ALLT + lite till. De började med att sätta in ett drän i lungan som var tjockt som ett finger och denna gick inne i lungsäcken på framsidan av lungan ca.20 cm. När det inte fick bort allt så vred de över dränet så det låg på baksidan av lungan, vilket var mycket skönare för det kändes inte lika mycket. När det inte heller hjälpte stoppade de in ett tunt drän + att det tjocka var kvar.... nej det gick inte. Då beslutade de sig för att dra dessa båda och lägga in ett helt nytt tjockt drän  som då skulle hamna perfekt där det såg ut att finnas mest med vätska kvar.

Där i mellan sprutades ett ämne som skulle lösa upp alla små tunna väggar/fack som bildats i lungsäcken för att spara på vätska och luft. För varje gång fick jag mer och mer ont. Sista (3 gången) försöket gjorde väldigt ont och det kom rött och mycket ut i min fina låda som jag var kopplad till hela tiden + en slang i väggen. Men hur som helst så fanns det lite kvar både av luft och vätska men det var i stort sett tomt så då ville hon se om lungsäcken höll formen ...eller hur det nu var.... och det gjorde den inte. Om man har en påse med vatten i stående på ett bord så blir den till slut missformad nere i botten och det är vad som hänt med min lungsäck. De väggarna har kommit för långt i från varandra och kommer inte att kunna hitta varandra så att de skull kunna limmas i hop. Det skulle bli ett lite fack nere i botten som inte går att limma, där kommer vätskan att samlas vilket i sin tur gör att när det fylls på mer och mer så släpper limningen även uppåt och då är allt ogjort. Risken för jobbiga komplikationer är väldigt stor och det sa jag NEJ TACK till! Ingen försöks råtta här inte....det räcker bra som det är.

Så nu är jag tillbaka på typ...ruta 2 eller nått. De har tömt bort i stort sett all vätska som nog handlar om 4-5 liter....helt otroligt och nu får vi vänta och se hur snabbt det rinner till. Ska tillbaka om 14 dagar för att kolla läget och skulle det fyllt på mycket till dess så måste de hitta på en ny lösning.

Man ska inte ge upp men visst känns det hopplöst, detta skulle bara ta 2-3 dagar och blev nästan 14 utan att vi fick något gjort. Jag har inte ont i lungan men det känns så klart att det suttit ett tjockt drän där. Jag säger att det känns som om någon tryckt in en 5 cm lång pinne rakt in i mellan revbenen när man lägger sig på rygg. Men det är svullnaden som kommer gå tillbaka rätt snart - hoppas jag.
Jag har väldigt dålig ork. Kände mig jättepigg...som vanligt när Rolf skulle hämta mig men kände snabbt att så var inte fallet. Jag orkar INGENTING....blir jättetrött av allt. Orkar nästan inte prata i telefonen, men det blir snart bättre. Det har börjat sörpla och låta i lungan idag....hoppas det är något tillfälligt för så har det varit medan jag låg inne också.

Nu ska jag sova en stund till hundarnas stora glädje! Fast de har blivit så lugna mot tidigare och det är väl för att de vant sig med att vara ensamma. Stort tack till Emelie och hennes kille som varit här och lekt med gänget mitt på dagen. Tack, tack för alla kommentaren, hälsningar och sms!

Det värmer och hjälper när det är jobbigt, för visst har jag jobbiga stunder det går inte att förtränga och blunda hela tiden även om man försöker!

Stor Kram till er! 

En liten rapport om läget. Idag blir jag inlagd för tömning av min dumma lunga. Den har på drygt 14 dagar fyllts på med nästan lika stor mängd som när vi kom hem från semestern. De har nu beslutat sig för att göra en limning av lungsäcken =de två hinnor som ligger runt lungan ska limmas ihop så att det inte kan bildas vätska där. Jag är väääldigt nervös och hatar denna tömning men förhoppningsvis är det sista gången. Denna limning låter inte heller smärtfri....de sprutar in kemikalier efter att de tömt och torkat "säcken". Dessa kemikalier ska få till en retning i lungsäcken som gör att de dras emot varandra och ¨på så vis limmas i hop. Jag vet hur hemskt det är när det blir "torrt" ...förut - kändes som man skulle brinna upp när man tog ett andetag.... Men, men detta kanske inte alls är på samma sätt...(hoppas, hoppas...)
Nu i duschen och sedan en pyttefrukost (som vanligt) och min lilla packning med en halvkass cd spelare...skulle behöva även en ny sådan...allt känns som det går sönder denna sommar.
Jag hör av mig här när jag kommer hem och annars finns jag på sms för er som brukar använda er av denna "braiga" uppfinning!
Jag ska vara inlagd ett par dagar eller så länge det behövdes för att allt skulle vara okej.

Så ha det bra och njut av era friska kroppar medan ni har dem man vet aldrig när man drabbas av något skit! Ingen kan försäkra sig emot detta hur rik man än är...inte ens de som sover i syretält går säkra - Tänker på en viss sönder opererad stackare...gissa vem?!