Allt börjar vissna...
Rolf har jobbat idag och så även i morgon sedan är det nyårsafton och några lediga dagar igen. Det är så tråkigt och deppigt när allt blir som "vanligt" igen. Men skulle det vara jul hela tiden skulle det inte vara så roligt det heller....som vanligt Aldrig är man nöjd!
Tur att Susanne och Kinna kom hit och förgyllde min vakna tid. Sedan kunde jag sova gott en stund medan hundarna var på promenad med henne. I kväll har vi varit och ätit Lutfisk hos svärmor....helt klart sista gången för denna julen! Det är inte speciellt gott även om jag kan få ner det tack vare kryddpeppar och sås...potatis med så klart. De pestiga små gröna ärtorna avstår jag helt från, även om jag gillar grönsaker så dem kan någon annan få.
I kväll har jag sett en ganska värdelös film men blev serverad te och skinkmacka av min kära man innan han gick upp. Det var väldigt gott. Vi har som tradition att äta skinkmackor och se film när det är jul...eller deckare om det går några. Har varit sämre med det i år, deckare alltså. Tror aldrig vi ätit så lite skinkmacka heller i och för sig men det hänger väl delvis i hop med deckarna.
I år gick skinkar under namnet "Holy-skink" och vägde i naturellt skick 8,2 kg. Den insaltades på Annadagen och ugnsstektes dagen före julafton...nu ljuger jag det var dan före dan före dopparedan! Allt gick bra och den har varit lika god som alltid. Vi har bara en snutt kvar på kanske 1 kg...eller nått. Lite lagom för att räcka över nyårshelgen men sedan vet jag inte vad jag ska leva på eftersom det är det enda jag riktigt kan bli sugen på ..och kanske risgrynsgröt som vi ska äta till middag i morgonkväll tänkte jag. Rolf tyckte det var okej så då får det bli så.
Nu sängdags för en värkbruten knarkoman!
De är olika!
Detta hade Maja hört och nu får ni läsa det själva om ni vill eller så går ni in på Riks morgon Zoo hemsida och lyssnar på det. De håller på att skratta ihjäl sig så det gör nog att det blir extra roligt - man dras liksom med. Vi tänker Sallys dagbok och sedan är det Linas katt Ronja....fast hon tror nog att hon är en hund! Så det stämmer nog inte riktigt...hon är ingen normal katt.
Hundens & Kattens Dagbok
HUNDENS DAGBOK
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
KATTENS DAGBOK
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...
Tomten är vaken och jag!
Tusen tack till hela famlijen Franzen!! Den levererades av Postbilen medan vi var på sjukhuset.
Snart är endast tomten vaken för det är så ögonen börjar gå i kors på mor nu. Nu är det julafton denna mysiga dag som kräver...eller vem det nu är som kräver... här påstår de eniga att det är jag! Men ska det vara jul så ska det och det som inte kommit fram kvällen före julafton det kan kvitta. För på julafton ska det vara lugnt och skönt, eller så gott det går i alla fall.
Här har jag fått tjata mig till ett ordentligt skurat köksgolv...ingen var intresserad av att göra det så som jag ville att det skulle göras och en hel del annat som jag ville men inte orkade göra själv. Men till slut var jag så trött på att gå där som en krävande gnällkärring så jag gav upp-låter som ingen velat göra något men riktigt så är det inte men jag är lite petigare än de vill att jag ska vara. Alla har jobbat och vi har haft mysigt hela kvällen med avbrott för kaffetår och god mat. När de till slut gick och la sig så pulade jag lite för mig själv och det är alltid lika skönt. Man går runt och myser lite, tyvärr blev det just LITE i kväll/natt för jag är så slut i ryggen. Har tagit lite mer än jag brukar idag eller rättare sagt i några dagar. Men det är ett måste om jag ska klara av att göra lite av det jag vill. Envisa kärringar är allt bra ibland att vara annars blev det inte så roligt.
Maja gör lingontryfflar med vit choklad och annat gott i. Lina skalade mander till andra godsaker som brända mandlar medmera!
Knäcken, kolan , tryfflar -ljusa, mörka...med lingon och med kanel...ja Maja har tillverkat hela dagen från tidigt morgon och dessutom har hon bakat en härlig chokladtårta från Leilas bakbok. Sedan har hon garnerat den jätte fint. Hon har verkligen anammat mammas knep och knåp, det känns väldigt bra och roligt eftersom jag alltid tyckt det varit kul.
Lina körde mig till sjukhuset tidigt i morse...förmiddagen för att jag skulle göra alla mina röntgenundersökningar idag.
En kille från operationen ringdes efter och han lyckades på anda försöket så idag var det okej. Hoppas det är han nästa gång med. Sedan gjorde de extra röntgen på lårben och höft. Dessutom hade läkaren begärt extra röntgen på ryggrad och bröstkorgen. Detta gör mig nu lite extra nervös och jag som måste vänta ända tills i mitten på januari för att få svar. Men det tyder på att han tror att det är aktivt och att det är dags för cellgifter igen...fy så jobbigt.
Vi handlade lite och så åkte vi förbi Carina och Rolf för att säga God Jul och pussa lite på Stella. Hon blev jätteglad när vi kom och satt mellan oss på soffan medan vi var där. På vägen hem tittade vi in till familjen Åhlin men där var ingen hemma, vi fick i alla fall lämna av lite små saker för att vovvarna skulle få spåra lite.
Nu går ögonen i kors och jag somnar i små korta stunder så det är dags att släcka. Skulle fixa hemsidan som inte blivit av men där kom jag inte in över huvudtaget.
Men är det Du som skulle läsa på hemsida som nu läser detta i stället vill jag säga GOD JUL och jag hoppas den verkligen blir god för er alla!!
Titta vad jag fått av en mycket snäll person. Hon har gjort asken själv och pralinera de är super...fast ännu har jag bara tagit 2...den som spar han har...fast detta är ju färskvaror och ska inte bli torra eller surna så jag kommer att njuta. Den är MIN så jag ska spara och ha när jag ska njuta och vila.
Äta änglar...
Endast mor är vaken...tomten vet jag inte var han är. Troligen jobbar han ända in i det sista så det tar väl ännu några dagar innan jag kan säga det på riktigt. Sally har gett sig på ängeln som satt på ett fint paket jag fick idag...men den höll som tur var-bra kvalitet! Nu är endast jag vaken och väntar på att döttrarna ska anlända. De kommer med båten som är inne mitt i natten, men i deras fall är det väl rätt okej för då kan de jobba halva dagen och kanske någon timme till. Denna gången har de bilen och kusin-Anna med sig så då slipper Rolf in för att hämta vilket han jublar över, nu kan han ligga där uppe och snarka. Det är han väl förtjänt för han var ju lite tidigare uppe än mig. Fast jag hade med svårt att sova i morse...tänkte på allt jag skulle velat göra innan tjejerna kom men som vanligt har jag för ont för att göra några större storverk...då blir det storvärk i stället.
Jag hade kaffebesök av Susanne på förmiddagen då vi gick i genom vad hon ev. skulle köpa i stan till oss. Denna supersnälla människa, vad skulle jag ta mig till utan henne! Jag är så tacksam att ha fått en sådan vän, tror inte hon förstår hur värdefull hon är både för mig och hundarna. Det som var viktgast att inhandla var ÄPPLEN...jag börjar bli rädd att Aroma äpplena ska ta slut men nu har jag 2 STORA påsar med dem och en med STORA Ingrid.Marie så nu klarar jag mig ett tag och förhoppningsvis har jag tröttnat på äpplen när de är uppätna för då är det väl slut på dessa Svenska delikatesser.
När jag hade sovit kom Pernilla och Robyn på besök, det var då ängelpaketet kom. Vi pratade och bubblade i några timmar och drack kaffet det var så trevligt. Dessutom jobbade hon med att plocka bort dött hår på Mochas huvud och lite även på Bonnie. De såg inte lika plågade ut när det gjordes i soffan. Det gör ju inte ont men det är inte uppskattat att vara på trimbordet...förstår inte varför, de blir ju så fina.
När jag inte orkar göra något mer fysiskt så har jag roat mig med att slå in julklappar och lacka lite. Men jag tycker inte lacken luktar lika gott som förr...de har väl tagit bort något väldoftande gift i dem...allt är på gott och ont.
Nu säger hundarna att de har kommit så då bli det stopp här för idag!
Limpa som lyser...
Tänk att en limpa kan lysa upp livet när det är mörkt och jobbigt. Mitt i allt det onda kom Susanne med en underbart god limpa som innehöll allt utom nötter....(ingen pik till dig Marie för det blev bara en rolig historia av din nötlimpa)och passade perfekt till soppan på burk -det enklaste vi kunde hitta på ikväll. Jag får så ont av allt jag gör eller inte gör för det räcker att jag tänker på vad jag skulle vilja göra så hugger och värker det. Har fått så mycket nervsmärtor i armar och händer vilket inte går att "pillra" bort för det tar inte på dem. Men snart är det jul oavsett vad som blivit gjort eller inte. Det viktigaste är inhandlat, julgran och julskinkan ligger på saltning. Vi har som vanligt en rätt stor skinka på saltning enligt gammal tradition och den är HELIG -viktigare än alla paket i världen för våra barn och nog för oss med.
Kakor har det inte blivit så många ännu men det finns de som säljer om det skulle totalkrisa men eftersom jag har två bakglada döttrar så kommer de nog att tillverka några sorter så att vi klarar att bjude de som vill ha kaffe/te i helgen eller mellandagarna. Så välkomna om ni har vägarna förbi!
Å det är så många av er på fastlandet som jag skulle vilja bjuda på fika men det går ju inte....varför ska det vara så mycket vatten i mellan. Men får ni lust att komma så vet ni var vi finns!
Mitt hörn / Jag brukar säga att när jag är död och det kommer någon som ska sitta i soffan i köket., kommer ingen att våga sitta i "mitt" hörn....där har jag suttit nu i typ 15...20 år så fort det varit dags för fika eller mat. Men jag lovar, jag ska inte knuffa ner er om ni vill sitta där - men känner ni att det blir tungt på axlarna eller i knät så är det jag som spökar lite!!! ;-)
Nu till kvällskaffe(dagens enda kopp för min del, har inte orkat göra mig något idag)ska jag gotta mig med Cristels chokladtryfflar som hon hade med sig häromdagen...tur jag har vänner som förser mig med godis!
Knastrar
En snart 6-åring Selmas beskrivning av denna goda sak som farmor brukar göra. För att lillasyster skulle kunna svara på om hon också ville ha sådana beskriver hon den så här:. Det ser ut som er ut som en knölig bulle och knastrar när man biter i den?
Det är alltså Maränger och lillasyster Kajsa svarade JAA!!! Det vill jag ha!
Det skulle jag också kunna tänka mig för det är väldigt gott med hemgjorda maränger och då speciellt farmors - som här är mormor!
Fina vovven
I dag har jag haft en vacker pojke på besök, inte alla som får det på en måndag! Han heter Spike och har hälsat på sin mamma Bonnie och lekt med Sally. Sally tyckte nog det var roligare än han men hon blir ju galen vem som än kommer, springer som en galning. Hon får aldrig nog, fast hon kan sova rätt gott efter att ha kutat runt, runt så ingen vet var hon är till slut. Spike stod stilla och tittade på henne och hon rusade runt och var ena stunden under honom, nästa runt ett träd.
Spike var så friserad och fin, jätte trevligt att se en så fin och glad vovve.
Helgen har varit mysig och bröllopsdagen var vi i stan där vi handlade lite. Jag köpte några nya tröjor, skulle ha lite till men orkade inte. Men lite är bättre än inget så jag är nöjd. På vägen in till stan tog Rolf en tur i skogen med vovvarna som sedan kläddes i varsitt täcke(Sally för första gången och hon tuggade inte sönder det som jag var rädd)så de skulle kunna ligga i bilen utan att frysa. Då behöver man inte ha dåligt samvete för att de får ligga i bilen någon timme. Annars blir det väldigt råkallt så här års och det är inte mysigt för dem att ligga så. Men med täcke på är de så varma och goa.
Sedan tog vi en vända på Lind´s blommor där vi införskaffade lite julblommor och några nya små krukor till köksfönstret. Vi passade också på att titta in till Rolfs moster med en lite "piggauppblomma" i hennes jobbiga liv(mannen med stroke och brutet ben som jag skrev om en gång tidigare)där fick vi också kaffe eftersom det var så fullt på de 2 fiken vi tittat in på(dessutom jobbiga trappor) och Rolf hade kraftig kaffeabstinens...jag klarar mig alltid även om det visst var väldigt gott. Men vid denna tid var jag så slut och hade så ont att det inte spelade så stor roll vad vi gjorde.
Gissa vad vi valde för bröllopsmat till kvällen?? Det kan ni ALDRIG gissa! Inte oxfilé som vi först hade tänkt utan ...pizza från vårat gamla favoritställe på den tiden när tjejerna bodde i stan. Kebabpizza med stark sås! Den tog vi med oss för jag orkade inte sitta och äta någonstans utan det var bara hem till soffan som var aktuellt. Vi köper aldrig pizza som de flesta andra gör lite då och då. För det första finns det ingen här i Hemse som kan göra en god pizza längre utan då måste man till stan eller något annat ställe...Burgsvik...ja, det finns säkert fler ställen men inget på nära håll. Så nu testade vi med att värma den i ugnen på maxvärme och det blev faktiskt väldigt bra och GOTT!! Lite vin till och så var middagen serverad även till hundarnas stora lycka....pizzakanter!
Söndagen kom jag nästan inte ur sängen fast Rolf bakat scons till frukosten. Jag tog mig tillslut ner och kom igång så vi kunde ta oss till Hablingbo för att köpa våran julgran -i säck som vanligt. Detta har blivit lite sport att stå och gissa sig till vilka som kan tänkas vara bästa. Jag kan säga att vi lyckades i år igen! Börjar känna oss som proffs på detta nu...ska nog inte skryta för mycket för då spricker det väl nästa år.
Efter den var uppackad och kransarna var upphängda och tillrätta gjorda...de blev lite tussiga först. Ja vi kom ihåg att vattna de stackars bortglömda pelargoniorna uppe på garaget också tack vare att Rolf skulle hämta en gardinstång som Maja lämnat. Den ska nu få komma på plats i köket. Vi har aldrig fått upp någon riktig gardin där efter att vi målade om(snart dags att göra om igen)men nu ska tomtegardinen få komma upp i år.
I går kväll fick jag så vansinnigt ont i min högerhand, trodde nästan att det var en propp. Men eftersom det avtog mer och mer så kom jag fram till att det nog inte kunde vara så farligt. Det har inte helt försvunnit men jag tror det är någon typ av nervsmärta. Det värker snart överallt, fast jag ökat morfinet igen. Jag kan inte säga annat än att det känns väldigt jobbigt. Vad jag än gör så får jag ont och det gör att man tappar lusten till att ta sig för något större...eller mindre för den delen.
Snart är det helg och då kommer tjejerna hem och stannar i en hel vecka, det ska bli så himla kul. De säger hela tiden att jag inte ska göra något för de gör när de kommer hem. Men ni vet hur det är....man vill ju ändå göra lite.
Sedan vill jag inte bara att de ska städa och greja hela tiden utan vi ska pyssla, baka, koka godis....ja sånt som är kul. Hur roligt är det att röja undan i klädkammaren så att sommarkläderna kan komma in där, torka damm i bokhyllan....och annat nonsens som ändå måste göras någon gång. Jag säger till alla andra att städa kan man göra sen det blir jul ändå...och så vill jag ändå göra det själv -städa alltså.
Jag kan väl erkänna att lite av min städnoja...eller noja är det inte för det är sånt som svärmor är drabbad av. Men jag känner att jag vill gå igenom och sortera medan jag orkar. För jag vet ju att det tyvärr inte blir bättre och vem ska då göra det som bara jag kan göra...sortera personliga saker alltså. Vissa saker vill jag ska vara kvar medan annat lika bra kan kastas i stället för att det ska ligga och ingen vågar slänga det den dag jag är borta. Kan tänka mig att man som anhörig blir lite försiktig med att kasta för att man trampar i den dödes liv...på något sätt.
Men det är ju så som jag sa till Lena B idag, det finns förhoppningsvis ett liv efter julhelgen också. Man måste inte göra allt till jul inte ens städa hela huset.-Cristel! Hon kör den gamla julstädningen - typ hela huset!! Vem skulle inte vilja ha det gjort så, tänk va rent och gott det skulle dofta....men NEJ fy så jobbigt. Men om någon kommit och gjort det så hade man nog sagt -Ja tack!
På det sättet har jag aldrig städat så det blir inte nu heller. Mamma har alltid sagt att vi tar det till våren i stället när vi kan ha alla fönster öppna och man kan hänga ut på luftning! Det lät jättebra så fick det bli....men våren kom, gräset växte, rabatterna växte till ...och ja, inte ville man vara inne och städa då! Nej vi tar det en annan gång....så blev det, röran växte...men tänk va bra det gick. Vi var ute och fick massor med frisk luft, inget damm i lungorna där inte!
Pepparkakor och Kevin!
Själv har jag tillverkat papparkakor hela dagen, det låter väl otroligt HELA DAGEN! Sedan att det bara handlar om 2 paket köpdeg från Skogaholm som gav...ja var det 3 plåtar per deg...ungefär. Det var roligt och de blev goda men en omgång på förmiddagen och en efter min sovstund och hundarnas skogspromenad! För idag blev det en ordentlig tur till Lojsta för hela gänget. De var så trötta och nöjda...och tysta, jag sov såå gott hörde inte när de kom hem. Jag vaknade av mig själv, inte av Bonnie som brukar sjunga för mig om hon inte får komma in till mig. Sedan gjorde jag som sagt en omgång kakor till. Efter det var jag helt slut och som tur var kom Rolf hem med färska räkor som vi åt så vi slapp matlagningen, det var såå gott! I morgon ska jag hitta på middagen till vår speciella dag! Vad vet jag inte ännu...kanske kommer på något i drömmarna i natt, brukar ju vara bra på att få till det i dem.
Susanne och hundar som väntar på utgång. 
Kakor, stora och små!Nu hoppas jag att ni alla får en härlig Luciadag och att vi får en fin bröllopsdag - 28 år har Rolf stått ut med mig!
Mår illa
Pepparkaksdegen ligger i kylen och väntar på att få kavlas ut....vill prova måtten, men har inte orkat ännu men snart!
Kallelsen till röntgen kom idag som en julklapp....tidigt (typ mitt i natten...08.00)den 23 dec ska jag infinna mig för 3 olika röntgningar....varav med kontrast så klart = en kamp med operationssköterskan....både för henne och mig! Kunde de inte väntat till efter jul. Nu ska jag må dåligt för denna hemska röntgen eller den är jag inte rädd för utan det är nålen. Sist höll den på att hamna i halsen, för foten hade heller inga ådror först men till slut så fanns det en klen som funkade.
Ingen ide´ att måla fan på väggen men jag vet ju redan från början att han sitter där och hånskrattar.
Men nu ska jag lägga mig så jag åtminstone är utvilad i morgon och kanske orkar göra något juligt, kuligt!!!
Jag håller med Marie som skrev en kommentar om att många konstiga nymodigheter kommit i sättet att skriva. Vissa saker tycker jag är okej som talspråk...till viss del -för att jag själv använder det - men inte hur mycket och hur som helst. Du tog som ex. klockan att det finns de som skriver 1205 i stället för 12:05 och det blir som du skrev en helt annan betydelse år 1205, kronor eller vad??
Jag försöker skriva på ett lätt sätt så ni alla ska förstå av min text om jag försöker vara rolig, arg eller bara sarkastisk...vilket jag sällan är eller....?
Det är alltid roligt om man kan glädja någon eller få någon att reta sig...det kan vara ett mål ibland, att få en reaktion på något. Jag tycker det är väldigt roligt när ni skriver lite kommentarer, det behöver inte vara mer än en hälsning men det är kul med reaktioner också. Sedan är det kul att på det sättet få lite koll på vilka ni är som kollar min blogg. Jag kan inte kommentera alla inlägg men jag läser allt även mailen även om jag är urdålig på att svara på dem och det skäms jag för!!
Marie vad var det vi sa om bilringar...det heter volanger!! Även om jag själv just nu kallar dem för monstertraktordäck!
Besök
Sedan beklagade jag mig över att jag bara går upp i vikt, hela tiden även om jag äter väldigt lite. Men det var ingen tvekan, det är Tamoxifenet och sprutan för att jag ska komma in och ur klimakteriet. När jag bara fick Tamoxifen smög jag lite uppåt men sedan jag fick sprutan som gör att allt östrogen försvinner helt har jag gått upp, upp och upp....snart kan jag väl inte ha några av mina kläder. Jag som var så glad över att äntligen fått återvänt till min gamla kropp men det fick jag inte njuta av så länge. Men om de jävla cancercellerna håller sig lugna av att jag blir tjock så får jag väl ta det. Känns bara så tråkigt och sedan tänker jag på mitt onda ben, som ska bära på allt. Det finns inget jag kan göra åt det
-Du får absolut inte banta!! Nej jag vet sa jag och vad ska jag banta på för vis...ja avstå från godis och kaffebröd...men det är inget jag äter varje dag precis. Mina goda äpplen, 2 om dagen tänker jag inte avstå från och maten jag äter är ...
½-1 macka till frukost+rött te med lite mjölk, 1 äpple till lunch, en liten, liten portion mat till middag och sedan kvällskaffe, kanske med något till men inte alltid. Sedan var det så det sista äpplet som brukar ätas medan jag ser kvällens deckare-om det är någon.
Har mått så illa när jag äter på sista tiden och jag hade hoppats på att det skulle vara pga. läkarbesöket men tyvärr så håller det fortfarande i sig efter läkarbesöket. Nu ska jag ta en kopp kaffe och....ja en bulle som Mona kom med i går, jättegod. Bakad på dagis.mjölkfri....och ändå så god....konstigt.
Regn, regn...
Sedan kom Lena och Freja ("Snövit" syster till Teo)på ett blixtbesök med en fin röd Amaryllis men tyvärr hade hon inte tid att stanna för det fanns saker som gick före mig...snyft BILBESIKTNINGEN....vilken konkurrent! Men det blir fler gånger och det kanske snart för det är ju jul om inte allt för länge med lite mer ledighet. Lena hade med sig dotterns lilla Yorkshirterrier som Mocha var övertygad om var en katt medan Bonnie trodde det var en valp som man skulle pussa på. Sedan sprang den lilla runt lite och jag höll på att snubbla på henne flera gånger på den lilla stunden....kanske inte ska ha en så liten hund...är inte van, dessutom har de ju så fruktansvärt tunna ben. Tänk att trampa på en sådan då blir det nog bara ...trasigt.
Sedan sov jag en stund och medan så levererades tre välluftade hundar. Sen kom Janne och Monica + Elisabeth och lille Elias- jättetrevligt. Vi satt och pratade medan lille Elias sov sött ute i bilen men till slut kom han in och lekte med Sally. Sally är jättebra med barn, inte alls så burdus som man skulle kunna tro att hon skulle vara utan väldigt snäll och tålig. De lekte med sakerna som vi har i en "babylådan" som kommer fram när det är småbarn på besök. Sally gillade bjällerbollen och lille Tiger bäst medan Elias valde Bilar...tänk va konstigt! Sedan smakade och kollade de på varandras saker också i mellanåt.
Sedan har jag vilat efter att jag fått väldigt ont i ryggen...fattar inte varför när jag inte gjort något speciellt bara städat av lite och bakat.... nej jag skojar...bara dammsugit och diskat vilket jag gör alla dagar...inte dammsuger men diskar. Monica hade med sig "typ" 7 sorters kakor och bullar så det behövde jag inte bekymra mig över.
Det var jättetrevligt och jag hoppas det inte dröjer så länge tills jag får se er igen(vet nu att de också läser bloggen).
Känns lite skrämmande att det är så många lärare som läser mina bloggerier, jag är ju inget grammatikgeni precis! Det där med grammatik har jag aldrig fattat, kör på känsla i stället . Det blir väl lite si och så men det är ingen som behöver rätta det jag skriver - hoppas jag. Jag tillhör de där konstiga som alltid blev glad när det var uppsattsskrivning på gång det de flesta andra avskydde. Konstigt när jag är ordblind...dyslektiker, det är nog inte så vanligt. Jag läser väldigt långsamt vilket gjort ljudböcker till en välsignelse, nu kan jag sluka böcker. Men det gör ju också att jag missar lästräningen...men det skiter jag i!!
Ensamhet
Där är alla så lyckliga och lever tillsammans med någon som ger stöd och hjälp hela tiden. De visar upp en väldigt vackert, vänligt och härligt liv trotts sina svåra sjukdomar. Själv är jag också en del av de lyckligt lottade som har både man, barn och många vänner. Jag behöver inte känna att jag riskerar ligga ensam den dag det närmar sig slutet.
Birgitta och jag lovade varandra -när en vän dog ensam allt för långt bort från oss- att vi skulle finnas för varandra den dag det ev.t skulle bli aktuellt -det hoppa jag hon inte glömt för det ser väl ut som om det är hon som kommer att få rycka ut om det behövs ;-) men med döden vet man aldrig...den kan ju som alla vet bara dyka upp när man som minst anar det.
Men alla dessa som sitter ensamma, som inte har någon famlij eller vänner. De kanske bor i en lägenhet, i storstan och har haft ett jobb på en fabrik där ingen direkt umgås med varandra varken på arbetstid eller fritid. Dessa människor tror jag mår jätte dåligt av att programmet inte tagit med någon som är i deras situation. Det måste ju finnas massor med ensamma sjuka, så det kan inte ha varit svårt att hitta någon. Men det gör sig nog inte riktigt lika bra i tv med ett så tragiskt liv. Hoppas jag har fel men jag tror inte det...tyvärr.
Jag blir i alla fall ledsen av att tänka på dessa ensamma. De som kanske ligger ensamma hemma och dör. Fy vilken mardröm....tänk om jag kunde hjälpa alla dessa stackars människor!
Svärmor berättade om en kvinna som legat död i sin lägenhet i 10 dagar och det var ingen som reagerade. Hon var ändå en aktiv person men alla trodde att hon var nog där eller där....därför brydde sig ingen. Visst är det hemskt men det är ju tyvärr ingen ovanlighet.
En annan tragisk sak är det jag hörde på radioprogrammet Karlavagnen i går kväll tror jag det var. En invandrad kvinna som jobbat och slitit hela sitt liv men som blivit sjuk(hörde inte hela)och fått mediciner som förstört hennes tänder så nu hade hon bara 3 kvar...tror jag det var. Hon hade fått någon typ av löständer en gång men de passade dåligt och hade gått sönder så nu levde hon helt isolerad. För vem vill gå utanför dörren utan tänder? Hemska tanke. Hon vädjade till lyssnarna efter bidrag så hon kunde gå till tandläkaren och få nya löständer. Det skulle kosta henne 25.000 kr och de pengarna kunde hon aldrig få i hop. Hon kunde inte äta annat än uppblött mat, kaffebröd.... fy så äckligt. Då om aldrig förr skulle man nog bli smal. Tänk att aldrig kunna tugga, jag som njuter så av att kunna ta ett stort saftigt bett ur ett äpple... Nej det borde vara allas rättighet att få ha tänker i munnen, lika väl som att vi får någon typ av ben om vi förstör de vi har. Varför tillhör inte munnen kroppen?? Den frågan har jag ställt mig många, många gånger!
Nu ska jag gå och borsta mina så de inte ramlar ut!
Pilleripiller
-Men har du tagit någon tablett?
-Neeej....JAG vill inte stoppa i mig en massa tabletter....det är inte bra, det går nooog över snart.
Då brukar jag säga eller åtminstone tänka(beror på vem som säger det)
-Då kan du ha ont i huvudet om du inte ens vill försöka göra något åt det. Det finns Alvedon och du kanske behöver ta 2 st för att bli besvärsfri...IDIOT!! -det sista säger jag nog... kanske inte till någon. Men har man inte mer ont än att man inte ens kan ta 2 Alvedon, ja då har man nog inget att klaga över och då kan personen lika gärna hålla tyst! Så tänk på det nästa gång du tänker börja klaga, är du beredd att ta en tablett eller 2? Om inte håll tyst för då är det inte läge att klaga. Då har du inte speciellt ont för har man RIKTIG huvudvärk blir man smått tokig och kan inte koncentrera sig på något utan gör vad som helst för att få ett piller eller möjligen massage...eller zonterapi. Sedan finns det naturligtvis personer som av någon anledning inte får ta värktabletter....ja, det finns nog säkert någon?!
Här är min dagsdos och jag kommer inte att dö av tabletterna utan det är de som gör livet drägligt. Utan dessa vore livet redan slut. Så länge leve pillren!!
Något man kan undra över är varför det ska vara dyrare att få pillren i en burk i stället för i dessa kartor som bara ger massor av skräp? Är det någon som kan förklara det för mig? Apoteket kan inte. Det borde väl vara dyrare att få dem styckpackade än en burk eller tänker jag fel?! Det kanske inte gäller alla sorters piller det vet jag inte men flera av de jag får bl.a Alvedon.
Nu har jag fyllt min veckodosett och det tar en stund. Som tur är har jag gjort en lista på allt annars skulle jag inte komma ihåg alla. Jag förstår att folk behöver hjälp att fylla sina dosetter, det kommer nog en dag när jag också kommer behöva det. Idag är en sådan "virrig" dag. Jag känner att det är svårt att hålla riktigt ordning på saker...märklig känsla. Nu säger kanske någon att det kan bero på alla mina piller och visst kan det till viss del vara så men mest beror det nog på att jag har ont...fast jag tar alla dessa piller. Men det brukar gå över igen, vet inte vad det beror på. Kanske är en fråga att ta med sig till farbror doktorn på måndag. Dags att försöka tänka ut lite saker att fråga om, sånt man går och funderar på men alltid glömmer när man väl är där.
Detta är lite av mitt bidrag till skräpberget!
Skulle ha haft Pippi Långstrumps receptblandning då hade jag blivit frisk på stubberten! Vad var det den hette?...Krumelurpiller... nej det var nog något annat. Men det var bra mot ALLT.
Dyrare än guld
Visst är det irriterande när man inte får texten att ligga där man vill att den ska vara....som nu det går inte att få den dit jag vill. Ja ja jag får väl stå ut med det. Ska ändå inte skiva mer för i kväll ska jag lägga mig i bra tid.
Sov så dåligt i natt blandannat för att det kom en stor och då menar jag STOR svart katt med stora gula ögon och satte sig i mitt knä(i drömmen alltså). Jag skrek att -Jag vill inte ha den här, ta bort den!!! Men ingen hjälpte mig och när jag då försökte knuffa ner den så bet den tag om min vänstra handled och det gjorde så fruktansvärt ont. Rolf fick väcka mig och jag hade jätte ont en lång stund efter att jag vaknat.... tänk att man kan drömma så. Troligen hade jag väl ont där och så blev det till en hemsk dröm annars skulle jag väl inte ha haft ont även i vaket tillstånd eller...kan det bli så??
Så nu blir det sömn utan katter - hoppas jag!
Guld
Av Pernilla Åhlin GULD heter den. Man ska nominera 7 nya bloggare och som Pernilla skriver så kommer jag inte att göra det även om det visst skulle kunna vara kul men jag orkar inte.... Det är dåligt med koll på andras bloggar och de som jag skulle vilja ge har redan fått den...fast någon kanske jag kan få till... får kolla på det i morgon!
Sedan fick jag för länge sedan en utmaning från Tina där man skulle berätta något om sig själv både vardagliga och knäppa saker. Sedan skulle man även där skicka det vidare till 7 andra bloggare...som jag inte heller tänker göra men är det någon som känner att de vill göra det så skicka ett meddelande om det så ska jag se till att andra kommer och läser det du skrivit. Men jag skriver väl några saker här då om mig själv...som ni inte redan vet. Känns som om jag berättat väldigt mycket om mig själv redan...för mycket tycker nog en del och nu blir det ännu värre!!!
1. Jag älskar korvsnuttar...biter alltid av dem först och steker jag korvslantar så äter jag upp så många jag hittar innan de är färdigstekta...och så undrar jag varför jag är mätt redan när vi sätter oss till bordet.
2. När jag var liten sa jag att när jag blir stor ska jag bli så rik att jag ska anställa en som kliar mig på ryggen varje kväll! (Rik blev jag tyvärr inte men kliad på ryggen blir jag nästan varje kväll ändå!)
3. Jag tycker det är roligt att plocka upp saker från golvet med tårna.
4. Gillar kanterna på osten...speciellt på juledamerosten...det smakar så mycket just av kanten.
5. En gång när jag var ungef'är 10 år ...lite mer kanske, köpte jag en egen liten tårta som jag stängde in mig på mitt rum med och så åt jag direkt mitt i den med en stor sked. Det gjorde Pippi Långstrump och det vill jag också göra. Eftersom jag hade en klok mor och far som förstod sig på konstiga idéer så fick jag göra det och det är jag väldigt tacksam för. Det har alltid funnits med mig som en härlig upplevelse...det är väl konstigt om något eller?? Finns det någon mer som gjort så? Skriv och berätta i så fall, jag hoppas att det finns för det är nog inte bara jag som tyckte det såg härligt ut.
6. Har varit lyckligt gift med samme man i 28 år om någon vecka.... -det är ovanligt idag!
Nu fattas det bara en sak....
7. Jag har hela mitt liv önskat mig en rund chokladask full med fina nötfria praliner....de ska ligga i små formar...prasslande formar....man ser det ofta i utländska filmer men jag har nog aldrig sett en sådan ask ens i våran lilla chokladaffär i Visby. Det kanske inte ens finns i Sverige. På alla hjärtansdag brukar jag säga till Rolf att det även går bra med en hjärtformad med men ännu har jag bara fått skelehallonhjärtan och det är ju gott det med.
Men för en godisälskare som jag är det inte riktigt lika njutningsfullt...en härlig kanelpralin, champaniepralin....eller varför inte en med whisky... ja, det finns hur mycket gott som helst i pralinväg. Kanske ska man unna sig ett besök i butiken en gång innan jul....får väl se om dett finns några pengar till extravaganser eller vad det heter.
Ja det var lite extra info om mig knäppa eller ovanliga??...vet inte men det var rätt kul att skriva...eller mest att tänka efter!
Det borde man göra oftare, tänka tillbaka på livet. Något som jag märkt nu när jag blev sjuk är att många minnen, framför allt doftminnen kommit till mig på ett helt annat sätt än tidigare. Ibland känner jag mig som de brukar säga att äldre får tillbaka sina barn och ungdomsminnen men glömmer allt som hänt de senaste åren. Lite så har jag också fått, skyller på morfinet. Doftminnet är otroligt starkt, jag kan tänka på hur det doftade uppe hos min morfar och mormor. Det känns tydligt hur det doftade i "boa" där tunnbrödslådan stod och uppe på vinden, eller ute i ladugården...det var en härlig tid som har betytt jätte mycket för mig. Har alltid känt mig dragen till Norrland och så gifter jag mig med en som inte alls vill vara där-lite fel skrivet för han har inget emot att åka dit på kortare turer men skulle aldrig vilja bo där påstår han. På sommarn är det för stora myggor och på vinter är det för mycket snö.... Tänk vintrarna där uppe, vi åkte spark långa, långa turer upp och ner för backar. Turades om att sparka och åka. I bland var vägarna så fulla av bara is att det var som en skridskois men där fanns aldrig någon som sandade och förstörde som de alltid gjort här så fort det funnits lite chans till sparkåkning.
Jättefina islyktor gjorde min morbror och sedan gav han oss godis, mycket godis för att vi skulle botas från godisätande. En gång fick vi 1 kg choklad (var)när vi var där. Vi fick inte dricka vatten eller något annat utan vi skulle äta ur hela asken och den som klarade det skulle få en ask till dagen därpå! Oj så gott det var och tanken var att vi skulle bli så lea på choklad att vi aldrig skulle vilja ha det igen.... Jag vann så klart och resten vet ni ju redan ...jag blev beroende!! ;-)
Nej nu sjönk jag lite väl djupt i minnets träsk. Nu ska jag sova och drömma om detta här nere på bilden....
Det är nog lika gott även om den inte är rund...
Grått och ännu gråare...
Hoppas alla haft en skön och mysig 1 a advent med mycket ljus och stjärnor. Här har jag börjat fattat att det är jul om några veckor vilket gör att lite av julstressen kommer krypande. Jag vet inte om jag kommer att orka med att ha hela släkten här på julafton även om det bara är en dag och tjejerna kommer hem några dagar innan. Det är jätte mysigt och trevligt så jag skulle egentligen väldigt gärna ha det som vi hade förra året men... Det hjälper inte att alla ska ta med sig något ätbart och att man ska hjälpas åt det är ändå jobbigt. Man vill ju och speciellt jag vill ha en "Fanny och Alexander jul" det är det optimala för alla julälskare...tror jag i alla fall. Men när man blir trött av att prata i telefonen eller att besöken planeras så det inte blir flera på en dag fast man bara sitter i soffan och pratar....då blir det väldigt mycket med en hel dag med mycket folk. JAG VILL!!!! Men nu får nog Rolf och tjejerna bestämma för de får i så fall ta hand om allt så att jag bara kan tänka på mig själv... hm...svårt! Jag vet vad ni säger -SÄG I FRÅN! Visst det låter enkelt men det finns en farmor också som vi väl tror kommer att leva minst 10 år till fast det vet man aldrig, det påverkar till viss del också men jag har så klart mig själv att tänka på i första hand. Jag vill att alla ska få den jul som man vill ha utan dåligt samvete och det är inte alltid så lätt.
När man inte ser sjuk ut för det är väl ingen som tycker...tror jag - så blir det ännu svårare för dem runt om krig mig att verkligen förstå hur sjuk jag ändå är. Jag kan även själv titta mig i spegeln och undra om jag inbillat mig allt.... men tyvärr blir jag väldigt snabbt påmind om jag försöker att låssas som om det är det -inbillning alltså. Det är många gånger som jag sagt till mig själv - Skärp till dig din jädra hypokondriker! Nu får det vara nog, Nu går vi ut och går! .... Så går jag ut och kommer inte längre än till grannen så har jag så jäkla ont men då försöker jag ändå tvinga mig att gå en liten bit till för det kanske är jag som ger upp för lätt. Men det slutar alltid med att jag börjar plandera för vem som ska kunna komma och hämta mig....därför är det vanligast att jag gör dessa "luft"promenader på kvällar när Rolf är hemma. Då känner man att det är inget påhitt utan det är VÄRKLIGHET -lika grå som vädret idag.
Hundarna är så uttråkade och vill att vi ska hitta på något. Har gjort ett godissök för dem alla idag men det var inte mycket för arbetsglada vovvar. Hoppas på att Rolf ska hinna hem idag innan det är kolsvart men eftersom denna dag vara mörk redan på förmiddagen så är chansen nog noll. Men finns det bara lite ledljus så kan de få springa av sig lite på något fält och hoppas på en ordentlig tur med Susanne i morgon. Hon skulle till "bystpressen" idag...Playboy eller... nja det var nog inte roligare än mammografin och det ska ni som är män vara glada över att ni slipper för det gör väldigt ont! Fast glöm inte att män faktiskt kan få bröstcancer också, inte så vanligt men ändå ganska många fall varje år.
Nu ska jag börja med maten...har glömt vad Rolf sa att han ville ha...men jag kommer kanske på det när jag tittar i kylskåpet. Han brukar få hitta på vad vi ska äta så slipper jag i alla fall hitta på det, nog tråkigt att tillaga det. Men inte alltid, ibland är det roligt och då kanske jag ändrar på hans önskemål, då blir det en överraskning men idag känner jag inte för några överraskingar. Men man kan ju "skojja till" det ibland, som Ernst brukar säga!
Nu fick hundarna en tur i mörker och jag ska göra något till pasta...får väl försöka skoja till det...lite!
Den första advent varje år tänker jag lite extra på min vän Anette som dog i cancer för några år sedan just den dagen.