Precis som förr i tiden...fast fotografen var lite skakigare. Som mest var det väl 8 vovvar här på heltid.

Hej å hå! Mycket i helgen fast en trevlig helg men tyvärr allt mer ont. Har så ont i alla leder, mest i knän, fotleder, höfter och axlar. Är inte så roligt att se fram emot detta för jag antar att det är som vanlig och då blir det sämre och sämre...fast jag hoppas det inte är så denna gång. Bortsett detta så har helgen varit både bra och dålig. Fredagskvällen började bra med att Kattis och Tomas kom för en fika och prata hund + en hel del sjukdomar eftersom vi båda är darbbade av "jobbigheter". Men mest blir det hund så klart!

Så kom då lördagen då våra Benji och Nike visades upp för domare och en blivande domare(allt blir petigare då, alla småditaljer gås igenom på ett annat sätt-inte så mycket helhet), de flesta hundar eller om det var alla som mättes...vet inte eftersom jag inte var där. Tyvärr låg våra pojkar på övre gränsen och trotts deras väldigt fina kritiker...Benji hade enligt domaren ett perfekt springerhuvud, med allt som ett huvud skulle ha men som tyvärr blir allt ovanligare! Det och en hel del andra bra saker stod Pernilla och hörde men så kom det -Men tyvärr är han gräns till stor och därför en 2:a idag....där åkte den rullgardingen ner! Samma med Nike som då enligt denna domare var lite mindre...0.5 cm. -Tröstade Pernilla med att man aldrig ska mäta unghundar för de sätter sig i kroppen OM de inte är extrema höghus för då hjälper nog inte ens det. Men med "massa" så som muskler och grövre stommar, hull,  så ändras naturligtvis kroppen både på våra hundar och oss själva...tyvärr när det gäller det sista!

Så var det då gårdagen:
DÅ åkte rullgardinen upp igen: Benji blev 2:a med HP(idag den något mindre av dem-han hade alltså krymt över natten eller så har Nike växt....??) och Nike 3.a men inget HP. Hanen som fick certet dagen innan var en dag senare inte tillräckligt av varken det ena eller andra och var inte tillräckligt elegant när han klev ut i ösregnet som tydligen bara vräkte ner just då...vem vill vara elegant i det läget?? Ska inte en domare kunna se igenom detta eller?? Dessutom hade han påtalat det själv och pga det höll han inne med CK. Detta med hundutställningar är verkligen upp och ner om man inte sattsar allt på det. Mycket har hänt sedan den dag vi började med sprnger för 22 år sedan och jag kan inte tycka att det blivit åt det bättre - tyvärr! Vi som är uppfödare och ofta har många hundar som vi vill visas upp
blir det så klart dyrt men med all den glädje och sammhörighet vi haft med våra trevliga valpköpare så har det varit värt allt. Tänk så många vänner man får genom att vara uppfödare, det är härligt och inget jag skulle byta bort mot något annat....skulle vara min lilla tuffing då i så fall ;-))

Tydligen en väldigt tuff tröja hon har...ibland känner jag att endel är jag gammal eller bara inte med i tiden...eller nått!? Känner igen namnet men inte mer än så!

Helgen avslutades med att Rolf blev uppringd vid 19.tiden av en man som behövde en bra eftersökshund och det är ju Stella som är våran sjärna!(förut var det Selma)nu. De ryckte ut och hon jobbade kanon, husse var såå nöjd även om de inte hittade djuret som gick före in i mörkret. Men trotts dessa så var det väldigt bra arbete från start till slut och nu vet han att hon fungerar även på riktigt. Man vet ju tyvärr inte förrän man får gå på levande djur hur en hund beteer sig. Men hon har ett enormt viltintresse så vi var väl inte oroliga direkt men ändå...som sagt. 

Nu ska jag vila min trötta värkande kropp och hoppas det ska lugna sig lite. Det är jobbigt med cancer i kroppen...

Oj vad det regnar och blåser. Hoppas det avtar till helgen och helst någon dag innan så allt vatten hinner rinna ner och torka upp på marken. Det är nämligen stor hundutställning till helgen och det kommer flera 1000 hundar till Visby. Jag kommer troligen inte ens att orka åka in för att se, känns konstigt. Jag som alltid varit med där...känns det som i alla fall och haft med hundar ...många hundar. Detta år blir ett världsrekorddåligt år för oss på detta område. Men vi har i alla fall med 2 småpojkar som ska lufta sig lite för träningsskull. Robyn ska visa sin egen Nike, hon är jätteduktig och speciellt med tanke på att hon bara är 11 år(fyllde i måndags...och jag glömde fast det var bild i tidningen...hon vet att jag är glömsk som tur är)och jag hoppas hon ska lyckas bra. Mamma Pernilla ska visa Robyns pappas och min Benji...jag äger en liten del av honom men mest är det Kenneths byggjobbarhundkompis. Men det är lite kul för jag tror han känner att jag är lite hans matte för han kommer alltid och gosar lite extra med mig när han är på besök...jag vill tro att han vet att jag är lite matte...är nog inbillning eller så är det för att han kommer ihåg mig från han var valp-vilket nog är mest troligt.

Hur som helst så kommer jag med all säkerhet inte att kunna åka in dit eftersom jag får cellgift i morgon - IGEN...jobbigt eftersom det bara blir jobbigare för varje gång. I går fick jag äntligen röntgentid, den 6 sept.tror jag det var, efter den kommer jag vara jättenervös fram till läkarsvaret. Ser allt bra ut så kommer det bli uppehåll från cellgiftet några gånger så att kroppen får vila. Vad de sedan hittar på får vi veta efter ytterligare en röntgen. Ni förstår hur mycket nervspänning det är hela tiden som en tidsinställd bomb. Fast tidsinställd är nog fel för jag vet ju inte när den kommer att exprodera. Lite mer rysk roulette över det hela!

Nu är det dags för lite vila igen!

Dagen började med stress helt i onödan visade det sig men hur skulle jag veta det! Jag väntade på distriktssköterskan skulle komma för att ta prover inför  behandlingen på torsdag. Jag hade skickat ett sms för 1 vecka sedan och det svarade hon på men när jag skickade ett i morse för att påminna henne -brukar göra så och alltid få svar snabbt-så fick jag inget svar. Ringde då på deras tel.tid men plötsligt var den tiden över och jag fick aldrig svar. Då försökte jag med alla nummer jag kunde hitta men alla hade tel.svarare där man skulle välja en tel.tid som passade och de var för sent eftersom proverna måste skickas på förmiddagen för att det ska hinna bli klara tills i morgon när de ska beställa cellgiftet till på torsdag.
Till slut när klockan var ...mycket så fick jag via kommunväxeln tag i en sköterska som kunde kolla att hon som skulle hit var frisk och på gång hit!

Tänk vad en avstängd telefon kan leda till mycket stress hos en sån som mig...allt hängde ju på att dessa prover blev tagna i rätt tid och ingen kunde jag komma på som kunde köra mig till vårdcentralen eller Visby lasarett. Men en sak lärde jag mig att det går att komma fram till Distriktsköterskan via växeln så nu vet ni också det om ni skulle behöva efter tel.tid.

Efter det åt jag frukost och sedan kom hon som brukar vara här. Bonnie nosade lite mer på henne innan hon gick till sin bädd där hon har koll på vad hon gör med matte. Det var lite svårare att få i nålen i venporten och det har varit svårare och svårare för varje gång. Beror nog på att jag gått upp i vikt ganska mycket på senaste tiden av cellgifterna. Hoppas det ska försvinna lite igen om jag nu får sluta med detta cellgift. Fast jag vill ju inte rasa för mycket eftersom läkaren sa att viktuppgång tyder på att kroppen mår bra och börjar det rasa så är det tecken på att cancern är väldigt aktiv...eller kan, inget går helt av sig självt utan lite beror det så klar på vad jag äter.

Som idag när Mona kom med härliga Napolionbakelser från Bagarn´s i Hemse. För många sådana och man går upp vad man än för sjuk...eller rättare sagt att -Det är inte helt åt helvete för då hjälper nog inte ens bakelser för att få upp vikten. Vi kunde sitta ute i solen men "hjälp" vad det blåste!! Det var våldsamt och blundade man så lät det som vi var vid havet. Alla löven i de stora träden fick det att låta som skummande vågor mot stranden-härligt.

Det är roligt med lite olika inlägg här på bloggen som Conny hon skrev om när jag träffade Rolf för drygt 30 år sedan-herre gud var tog alla dessa år vägen??  Det är några jag saknat här i sommar som skulle komma och hälsa på men jag vet hur det är man hinner inte med allt. Det är ju inte heller billigt att ta sig hit och några har inte kunnat komma på grund av detta. Sedan vet jag hur det är med tonåringar i huset, inte alltid så lätt att få med dem till denna ö en hel semester när kompisar är viktigare än någonsin...vem vill då sitta i en stuga med föräldrar som är från "typ stenåldern"...-Det är inte jag som tycker så utan ungdomar i vissa familjer som vi känner. Sedan är det ju så att sommaren är aldrig så lång som när man var liten. Då han man med så himla mycket, tyckte man i allafall. Nu ska jag vila lite igen, det är något jag varit tvungen att göra stup i ett på sista tiden.

Hur segt kan det bli??... Det värker och värker, vaderna är som stockar och ömmar väldigt. Jag ska ju må som bäst nu men det gör jag inte denna gång. Är det psykiskt eller är det kroppen som börjar tröttna på allt gift som sprutats in i min kropp. Troligen det senare men psyket är så klart även det en bidragande faktor. Jag hoppas det blir sista gången med detta cellgift och att jag kan få vila ett tag utan. Fast helt utan vill jag nog inte vara för då blir det nog kalas för cancercellerna och det tänker jag inte bjuda in dem till. De har haft nog med party i min kropp...dessutom hör jag just på nyheterna att hjärnan ändrats pga att jag haft så hemsk mensvärk under hela mitt "mensfyllda" liv. Men hur hjärnan ändras blev jag inte klok på mer än att den växer i smärtkänsliga delen ...OJ, OJ ...med all min smärta så borde mitt huvud se ut som en super stort vattenmelon...ja jag har rätt stort hatt mått så det är väl mensen det beror på! Nu vet vi alla som har stor skalle att det beror på just mensvärken och ni som har stor skalle utan mensvärk...? Ja vad det då beror på har jag ingen aning om men om ni väntar några år så får ni säket svar på detta också.

NU är den enkla varianten på plats för i fall att den skulle behövas. Jag får ångest bara av att se den, hundgården alltså. Visst är det fåningt och larvigt i störrsta allmänhet men hundgårdar har aldrig varit min grej. Jag kan tycka att det är okej att ha hundar i hundgård för att de troligen har roligare där än att ligga inne men aldrig längre än kanske 6 tim. Men blir det längre som kanske 8-10 tim...nje, det kanske man kan ha vid något enstaka tillfälle.

Nog om detta. Idag har jag ryckningar så jag har tappat saker flera gånger, jätte jobbigt. som tur är har jag inte hållit i något typ kaffe(har inte druckig något ännu...)eller te. Har även gått på tomten och sett ut som ett fyllo så jag är glad att ingen sett mig. Jag har som tur är haft något att hålla mig i så därför har jag inte ramlat omkull. Nu
ska jag fixa lite kaffe för en hel dag utan är ju inte nyttigt eller vad säger du BF?! Det är väl helt otänkbart för dig du som har en konstig idé hon måste nämligen ha kaffe för att kunna somna och det behöver inte jag för bara medan jag skivit dessa rader har jag somnat typ 500 gånger. Så NU går jag!!

Bättre och bättre för varje dag som tur är. I dag gick den första nageln av


Det ser kanske inte värre ut än en glupsk nagelbitare kan åstakomma. Men för mig känns det jättejobbigt och äckligt...ska verkligen alla ramla av så här?! Kanske ännu längre ner. Det känns så oskyddat och konstigt.

För övrigt har vi varit och kollat på spisar för våran lucka till ungnen är lite elak och vill inte alltid gå i lås. Men annars är det inget fel på den. Det känns lite konstigt och onädigt att behöva skrota en annars fullt fungerande spis för att tuckan inte vill vad vi vill. Vi får väl se vad det slutar med.

Vi var till tippen med papper och plast också. Efter det skulle vi köpa med oss något gott till kaffet men AJaj...fiket var STÄNGT så då fick det bli Konsum. Men vad hittade vi där?? Jo 10 äppelmunkar/Bullar som var stenhårda. För övrigt  ger hela butiken ett torrt och urtråkigt intryck. Förstår inte vad det är men man blir inte köpsugen när man är där inne. De har helt misslyckats med att få mig köpsugen och glad när jag är där...kanske är bara jag men det är ju en för mycket hur som helst.

Nu ska jag äta Jordnötsringar och se film om att hämnas på några som skadat.

Å ännu en solig dag och jag fryser ändå....det är konstigt att man kan frysa när det är 24 grader varmt. Men min kropp är ju inte som vanligt så på det viset är det kanske inte konstigt. Jag känner mig som om det är en jättedammsugare som suger mig bakåt i bland, huvudet och hela jag...det snurrar. Vet att allt detta går över men det är ändå jobbigt när det pågår.

Jag har bett Susanne köpa med sig glass och en påse Kina Snacks/ris(min nya pasion i livet)för sedan när hon kommer tillbaka ska hon få Vinbärskaka med glass till kaffet. Hon är alltså ute med hundarna just nu. Sally nästan vrålar när hon kommer. Hon blir helt hysterisk, Sus försöker få henne att sitta och koppla av innan hon får gå utanför dörren men det sitter hårt ...hon är så på! Vi hoppas att hon ska lugna ner sig till slut för annars blir det inga jaktprov för hennes del.

Jag gillar inte när hundar blir stressiga, inte människor heller för den delen. Stress är för det mesta dåligt även om det i små mängder kan vara bra att ha.

Nu sitter jag här och somnar.... DET är KONSTIGT eller hur?! HUR KAN man sitta och bara somna helt plötsligt. Pratade med min onk.läkare om det och han sa att det var ett typiskt symtom på detta cellgift.. Så för honom var det inte alls konstigt. Jag skulle bara akta mig så jag inte hade hett kaffe eller te som jag häller över mig. Nu ska jag lägga ut dynor i stolarna så jag kan sitta här ute med min ömma kropp.
För sitta utan dyna går inte...ja då måste jag i så fall sitta på kläder eller bara sitta en liten, liten stund.