Ulla-Brittas Blog

Jag har inga barn i skolan som tur är men det finns ju de som har det och många litar på att de får ett ordentligt mål mat mitt på dagen. Tror det är det enda lagade målet mat som många får idag i den stressade världen. Man hör ju att många vuxna äter lunch ute för att slippa laga mat på kvällen, då tar man bara te och macka. Sorgligt att vi inte ska ha råd med klok mat i vårt sk. rika land. Förr fick de gotländska eleverna 12 köttbullar idag frår de 5 stycken....låter det klokt. Vilken tonåring nöjer sig med 5 små köttbullar?! Titta på Ikea och deras portioner med köttbullar...där räknar de med att folk ska bli mätta i alla fall. Här ska de ersätta mjölken med vatten utom de 3 dagar som de ska servera soppa, då kanske de vara tvungna att ha mjölken kvar...
Det är nog dags för smörgåspaket som på mormor och morfars tid, var  är detta land på väg? Är det viktigare att de som sitter i fängelse ska ha bättre mat än våra barn? Jag vet att det är en tjatig fråga men jag tycker den är befogad.
Nog om detta! Men jag blir så arg när jag tänker på hur allt går utför, både skola och sjukvård.

I går hade vi härligt besök av ett helt gäng med hundar! (och deras hussar och mattar så klart) Både springrar och cockrar. Sally fick rusa av sig en stund med en något äldre cockerkompis men tyvärr började det ösregna så hemskt att det inte blev riktigt så mycket som vi hade tänkt. Det är inte så lätt att ha två dårar som kutar runt bland alla vuxna så de fick härja ute ett tag till Sally blivit översprungen tillräckligt för hon hade träffat sin överman där... 1 dryg månad äldre, gjorde sitt till.

Det var kort men intensivt besök, hade hoppats på att de var kvar nästa vecka också men det var det tyvärr inte så vi får träffas inne på utställningen också så blir det lite till i alla fall.

Idag har jag inte gjort nästan något...som vanligt med andra ord. Lyssnat på ljudbok, plockat lite med tvätt och pratat lite i telefonen förståss det hör ju till en stund varje dag.
Rolf var på jaktträning i kväll med Sally och Mocha. Blev väl inte så mycket träning kanske men det är kul att vara med och få träffa lite likasinnade. Jag skulle passa på att ta en liten promenad med bara Bonnie men när vi passerat grannens infart så tvärstannade hon och ville vi skulle vända.... Nej en lite bit till kan jag gå sa jag som ju kände mig i stort sett smärtfri. Så under protest följde hon mig vidare...tog väl några steg och så högg det till i höften. Oj, bara att vända och hon blängde på mig precis som -Vad var det jag sa! Kunde hon känna på sig att det var tillräckligt??... nog kan de mycket men ... Ja, jag tänker nog lyssna på henne i fortsättningen i alla fall.

Så var man tillbaka i hemmet igen efter en händelserik vecka i storstan tillsammans med vännen Birgitta och några andra som kom på besök.

Det var enklare till viss del denna gång men jag mådde klart sämre än förra gången. Fick en första strålning på höften, den högra och sedan gav de mig en dunderdos på ländryggen. Jag kunde få problem med magen på så vis att jag skulle hålla mig nära en toa...men den märkte jag inget av. Däremot så kräktes jag som en ...ja vet inte vad, det var hemskt. Efter en massa motgifter mot illamåendet så klarade jag resten av dagarna innan det var dags för nästa behandling. De var tveksamma att ge mig en behandling till så snabbt efter eftersom jag reagerade som jag gjorde. MEN pga. att jag bor där jag bor och att jag har så ont som jag har så fick jag den ändå. Fick en så tidig tid som möjligt och innan hade jag tagit tabletter både mot diare och kräkningar, allt för att förebygga!

Denna gång fick jag bara på höften och då skulle inte så mycket av tarmarna komma med och jag skulle inte behöva få som förra gången men de var lite oroliga ändå och bad mig ligga kvar i lokalen en stund så de såg att jag inte blev dålig igen.

När faran kändes som den var över gick vi upp och fikade i den svindyra serveringen som de har på SÖS. Hur kan man få ta sådana ockerpriser när det inte finns något att välja på. En liten juiceflaska som i kiosken kostar 20 kr kostar där 33 kr...en kanelbulle 17 kr här i Visby på sjukhuset tog de 10 kr såg jag idag. Varför är det så?? Vi sjuka har ofta redan en dålig ekonomi pga. alla extra kostnader som det för med sig att vara sjuk och så ska man till och med på sjukhusområdet klå oss på lite till...orättvist tycker jag!

Hur som helst så gick det bra denna gång jag kräktes inte en enda gång fast jag fick ta tabletter mot illamående tills i söndags så helt fritt var det nog inte denna gång heller.

Det kändes mycket mer av denna strålning än den jag fick på armen. Det beror trorlien på att jag fick en mycket större dos. Förra gången delade de upp det på 5 ggr denna gång bara 2 stora i stället. Det både kliade och sved, men gick över och nu ör det bara ömt.

Det värker väldigt mycket mer än vanligt men det är som det ska och jag behöver inte oroa mig för det. De säger att det ska bli bättre sedan och det ser jag väldigt mycket fram emot.  

Idag har farmor = svärmor fått köra mig till sjukhuset så jag kunde få mitt månadsdropp och den nya hormon sprutan som jag inte vågade mig på förra veckan eftersom jag mådde så illa. Men idag tryckte de in den i ett av fett vecken runt midjan...NEJ, NEJ sa sköterskan VOLANGER heter det och de är värdefulla när man är sjuk så var glad över dem! Så då får jag väl försöka vara det och ni med om ni blir sjuka. Odla och vårda era volanger, man vet aldrig när man behöver dem!

Ja så var det en hel evighet sedan jag skrev något men det har helt enkelt inte varit ork och tid till det. Jag har haft mina döttrar hemma och deras killar, det har varit jätte trevligt. Tiden går som vanligt allt för fort. Vi hämtade med oss ett litet svart odjur också när vi åkte från fastlandet. Det är hon som är lilla "Rosen" fast hon kallas för Sally och också ofta för Rally för det är full fart hela tiden utom när hon sover. Idag får jag en trapphiss installerad och då medan jag var upptagen med att släppa in dem passade hon på att tömma en blomkruka som det tidigare växte en fin solros i ...den knep hon förra veckan idag var det alltså dags att tömma krukan eftersom inte husse och matte gjort det. Ja tänk er själva, svart jord...regnat i några dagar... ja, ni förstår hur hon såg ut!

Häromdagen kvaddade hon vår rabatt vid förrådsväggen, de stora fina Daliorna som var på gång och endast hade en stor gul blomma men en massa knoppar...ett minne blott och så även det mesta andra som fanns i den. Vi vet ju hur det är att ha valpar men man trodde kanske att det kunde gå att ha lite bättre koll på EN valp...men bara man vänder ryggen till så är det kört. 
  Meryls Sally Rose och kallas för Sally

Hon har en stor kärlek till att gömma saker och man hittar hennes leksaker på de mest konstiga ställen. Hon har ett favorit ställe och det är under min säng som står i stora rummet för där hänger tyget ner runt om ända ner till golvet och där finns ofta en stor samling som hon sedan på kvällarna roar sig med att springa och hämta fram den ena efter den andra.

Hon är väldigt gullig(som tur är)och väldigt svart i vårt hem som annars alltid bestått av bruna eller brun-vita hundar. Bonnie och Mocha har accepterat henne ortoligt lätt vilket jag inte trodde de skulle göra eftersom hon är så busig. Men hon är väldigt bra på att läsa hundspråket och det har gjort det enkelt för både oss och dem. Hon hade fått vara mycket tillsammans med sin mamma, mormor och en annan gammal cockerdam som tydligen kunde bli riktigt sur på de små odjuren och det har varit nyttigt det syns på hennes språkkunskaper! Tänk om alla uppfödare kunde förstå hur viktigt det är att valparna få chansen att lära sig hundspråket innan de lämnar uppfödaren. Jag har sett hundar som varit helt "analfabeter" på sitt eget språk och de har ett mycket jobbigt första år innan de åkt på tillräckligt många proppar för att fatta hur de ska uppföra sig. De ska skydda sina små valpar från allt, en vuxen hund som säger till dem får däng för den är dum...och så tas den undan. Naturligtvis finns de vuxna hundar som inte gillar valpar och därför inte bör vara tillsammans med dem men oftast handlar det bara om att de ska fostra och rätta till det som de uppfattar som felaktigt hos den lilla valpen.

Jag blir väldigt avundsjuk på Bonnie och Mocha som bara kan blänga till eller ge ifrån sig ett dovt morr så går hon snällt undan eller lägger sig och blir jättelugn...vad gör jag för fel?! Jag har också försökt med blickar och morrningar men hon bara tittar på mig, hånskrattar och fortsätter glatt med det hon börjat med... jobbigt!

Kan hundar hånskratta?? JA-vissa kan det i alla fall...Sally kan det!

Nu måste jag försöka smyga mig upp förbi montörerna för att jag är kissnödig och toan här nere är inte på plats ännu (men snart)och dessutom glömde jag mina piller där uppe...jobbigt. Visst lever jag ett jobbigt liv!?! Fast igår blev det lättare för de gjorde ultraljud på min lever och den var okej!! SÅ SKÖNT!!! Jag har varit nervös i flera dagar för denna undersökning. Levern var nämligen något förstorad på röntgen och det satte igång tankarna i mitt huvud...tänk om det nu är tumörer i levern...men det var det alltså inte!
Tack Susanne för att du skjutsade mig och höll mig sällskap - tur man har så snälla vänner!