Ulla-Brittas Blog

Ja så är man hemma igen efter en 12 dagar lång inläggning på en mycket trevlig avdelning! Personalen var jätte gullig och jag kunde inte haft det bättre. Tiden gick heller inte långsamt som jag trodde den skulle göra. Fick besök lite då och då + att jag fick byta rum 3 gånger! Första gången för att få ljus och vacker utsikt över havet, andra gången till ett rum med både utsikt och egen ut/ingång så Rolf kunde ta med hundarna in och fika. De var hur bra som helst och allt tyckte sååå synd om mig....vilket ibland kan kännas lite skönt.
Man vill inte att det ska bli för duttit men lite känns rätt skönt, även en "kärring" kan känna sig liten och hjälplös ibland.

Hur som helst så gav min läkare Johanna upp till slut. Hon hade gett sig fasen på att det skulle gå att tömma lungsäcken på vätska och luft men till slut så sa hon att nu har vi gjort ALLT + lite till. De började med att sätta in ett drän i lungan som var tjockt som ett finger och denna gick inne i lungsäcken på framsidan av lungan ca.20 cm. När det inte fick bort allt så vred de över dränet så det låg på baksidan av lungan, vilket var mycket skönare för det kändes inte lika mycket. När det inte heller hjälpte stoppade de in ett tunt drän + att det tjocka var kvar.... nej det gick inte. Då beslutade de sig för att dra dessa båda och lägga in ett helt nytt tjockt drän  som då skulle hamna perfekt där det såg ut att finnas mest med vätska kvar.

Där i mellan sprutades ett ämne som skulle lösa upp alla små tunna väggar/fack som bildats i lungsäcken för att spara på vätska och luft. För varje gång fick jag mer och mer ont. Sista (3 gången) försöket gjorde väldigt ont och det kom rött och mycket ut i min fina låda som jag var kopplad till hela tiden + en slang i väggen. Men hur som helst så fanns det lite kvar både av luft och vätska men det var i stort sett tomt så då ville hon se om lungsäcken höll formen ...eller hur det nu var.... och det gjorde den inte. Om man har en påse med vatten i stående på ett bord så blir den till slut missformad nere i botten och det är vad som hänt med min lungsäck. De väggarna har kommit för långt i från varandra och kommer inte att kunna hitta varandra så att de skull kunna limmas i hop. Det skulle bli ett lite fack nere i botten som inte går att limma, där kommer vätskan att samlas vilket i sin tur gör att när det fylls på mer och mer så släpper limningen även uppåt och då är allt ogjort. Risken för jobbiga komplikationer är väldigt stor och det sa jag NEJ TACK till! Ingen försöks råtta här inte....det räcker bra som det är.

Så nu är jag tillbaka på typ...ruta 2 eller nått. De har tömt bort i stort sett all vätska som nog handlar om 4-5 liter....helt otroligt och nu får vi vänta och se hur snabbt det rinner till. Ska tillbaka om 14 dagar för att kolla läget och skulle det fyllt på mycket till dess så måste de hitta på en ny lösning.

Man ska inte ge upp men visst känns det hopplöst, detta skulle bara ta 2-3 dagar och blev nästan 14 utan att vi fick något gjort. Jag har inte ont i lungan men det känns så klart att det suttit ett tjockt drän där. Jag säger att det känns som om någon tryckt in en 5 cm lång pinne rakt in i mellan revbenen när man lägger sig på rygg. Men det är svullnaden som kommer gå tillbaka rätt snart - hoppas jag.
Jag har väldigt dålig ork. Kände mig jättepigg...som vanligt när Rolf skulle hämta mig men kände snabbt att så var inte fallet. Jag orkar INGENTING....blir jättetrött av allt. Orkar nästan inte prata i telefonen, men det blir snart bättre. Det har börjat sörpla och låta i lungan idag....hoppas det är något tillfälligt för så har det varit medan jag låg inne också.

Nu ska jag sova en stund till hundarnas stora glädje! Fast de har blivit så lugna mot tidigare och det är väl för att de vant sig med att vara ensamma. Stort tack till Emelie och hennes kille som varit här och lekt med gänget mitt på dagen. Tack, tack för alla kommentaren, hälsningar och sms!

Det värmer och hjälper när det är jobbigt, för visst har jag jobbiga stunder det går inte att förtränga och blunda hela tiden även om man försöker!

Stor Kram till er!