Konstigt

Vi har ingen telefon men internet...visst är det konstigt eller är det jag som inte fattar hur det hänger ihop...antagligen!

Hur som så har jag lyckats missa att jag skulle ha varit på sjukhuset och fått mitt dropp idag...första gången jag missar något som har med min sjukdom att göra. Vi skyller väl på cellgiftet, det får skulden för allt just nu. Men min otroliga trötthet är cellgiftets fel det står i biverkningar att man kan bli trött och dåsig...och det är precis vad jag är.

Idag bakade jag en morotskaka för första gången, den blev jättegod. Anledningen till att det blev av var att jag skulle få besök av Åsa och hennes lilla Isa ur vår sista kull. Hon kommer och leker med Sally för att jag ska få sova senare...eller inte bara därför utan för att det är en trevlig stund med kaffe också för mattarna. Sally såg ut som en sandkaka efterår. Hon fick ligga på tork en stund och när sanden stelnat kunde jag borsta bort allt...eller det mesta i alla fall.

Sedan sov jag i 3 timmar, var helt slut av ja...inget mer än en bakad kaka och ett besök. Visst är det hemskt att man ska bli trött av något så trevligt.

När jag tagit min dos med piller på eftermiddagen får jag numera en hemsk halsbrädda och det skyller jag också på cellgiftet. Det måste vara den som gör att slemhinnorna även i halsen blir konstiga. Det är verkligen som att det brinner men jag har mitt botemedel Molkosan för det hjälper inte bara i munnen utan även i halsen. Sedan släpper det när jag druckit ett glas vatten med denna otroligt goda...dryck!

Nu är det dags för morotskaka och kaffe! Jag gjorde den ur Leilas bakbok och den kan jag rekommendera, blev jättegod och godkändes av Åsa som är morotskakeälskare!

Ingen storm

Idag blåser det inte lika hemskt som igår och det är skönt. Men vi fick inget jätteklot som föll ner på oss...det är helt otroligt vilket klot denna famlij fått i sin trädgård. Min första tanke är att det har ramlat ner från rymden, kan det inte vara något som lämnats kvar uppe av några "rymdresenärer" det måste ju finnas massor av järnskriot där uppe. Men kanske är det så att det brinner upp pväen i vårat "skickt".... inte vet jag, men fantsera kan man ju alltid. -För er som inte sett nyheterna så är det en familj som fått ett jätteklot in i sin trädgård.

Sally hon har fullt upp med att undersöka allt hon hittar och våran nya dammsugare som vi köpte i går var väldigt spännande en lång stund. Blir lite orolig att hon ska börja smaka på den, det är väl bland annat hon som gjort att vi till slut var tvugna att köpa en ny. Sladden har på ett konsigt vis bara blivit kortare och kortare.... Sladdvindan har vi inte kunnat använda på flera år för sladden har en massa "klumpar" på sig = sockerbitar...tror jag det kallas och sedan tejp på det för att det ska hålla.

Jag är sååå trött och har nu läst biverkningarna på cellgiftera och där står trötthet -dåsighet...så det är väl där vi har den känslan. Jag som trodde det hade med dålig sömn att göra. Nu sitter jag här och somnar igen fast jag har sovit jättebra i natt. Har idag påbörjat min andra kur av cellgift så nu får vi se hur det går denna gång.

I går kväll kom en granne in med en jätte fin orkidé med sig och jag blev jätteglad. Orkidéer gör mig alltid glad men jag fick en Azalea av BF när hon var här och dem brukar jag alltid lyckas ta livet av rätt snabbt men denna sköter jag efter konstens alla regler. Den är så fin med sina rosa blommor och jag vattnar den med regnvatten så även orikiderérna och det har gjort att jag fått dem att blomma om gång på gång.  Borde ju ta lite bilder och lägga in så ni fick se men jag är så lat...eller trött så det får bli en annan stund.

Härligt

Härligt och jätte skönt svar fick vi av läkaren igår! Det var så skönt och jag kände mig helt konstig, tom...overklighet... man vet inte hur man ska hantera ett svar som är helt annat än det man trott man ska få. Natten innan kunde jag inte sova något vidare, det var mycket gråt och ångest. Det är så konstigt hur man fungerar, på dagarna är det så lätt att vara stark och duktig. Man kan hålla jobbiga saker i från sig men när natten kommer så smyger sig alla jobbiga saker fram och plågar hjärnan med en massa jobbiga saker. Små saker som man på dagen inte reagerar på blir till ett jätteproblem i mörkret.

Jag kändes som jag inte förstod varför jag var så deppig och varför det var så jobbigt. Men samtidigt bara skvalade tårarna fram.... Vissa saker är bara för mycket och för stort MEN bara då på natten! När jag tänkte på samma sak på morgonen så fattade jag inte varför det varit så hemskt på natten?!

I går satt jag här i soffan och somnade för jag var trött efter en sömnlös natt och idag sitter jag här och somnar för att jag är avslappnad-antar jag. Tur datorn inte åkt i golvet!

Får nog ta och sätta på kaffe snart så jag vaknar.

Tillbaka till svaret jag fick! Allt såg bra ut på röntgen och inget hade förändrats sedan förra röntgenundersökningen. Det var till och med så att vätskan i lungan hade minskat lite och det fanns inga tumörer i levern. Jag var så öm över magen senast onkologen kändet på mig.  Det gjode nog henne lite orolig över att det kanske hänt något med levern även om blodproverna inte visade på något. Men nu vet vi att det är okej och inte heller det som växer på urinledaren hade ökat så jag har mycket att vara glad över denna gång. Men så klar har allt detta legat och pyrt som oro i huvudet på mig. Även om det är omedvetet så finns det där och påverkar orken. 
Prover togs igår men dem utgår vi väl i från att de är bra...det kan inte vara något fel när allt ser och känns rätt bra. Kan väl inte skriva BRA för det är det ju inte om man jämför med någon som är frisk. Jag jämför med förra året och ser då hur mycket mer jag orkade då än nu men eftersom man anpassar sig hela tiden till det läge som är så ...ja då känns det rätt bra.  

Inte konstigt att jag är trött idag med tanke på all oro som lyfts bort, men nu måste jag ha kaffe för det går inte att vara vaken jag bara somnar hela tiden...........

 

Natt

Så är det sen kväll eller kanske ska man säga natt...23.00..nej kväll är det nog ännu. Hur som så sitter jag och betalar några räkningar och medan vår slöa skrivare jobbar sig genom ett papper så passar jag på att skriva lite. Har idag skrapar tandsten på Mocha och lite på Bonnie. Tant Bonnie har verkligen fina tänder, sista året har hon börjat få lite tandsten men med hjälp av Plaquoff (1 månad)så var det lätt att peta bort det nu. Mocha där är det värre och utan ständigt pulver på maten skulle det aldrig gå att sköta själv för hon får massor med tandsten. Har satt fram tandborste och ett medel jag köpt vid vet. som Rolf ska borsta med varje dag hade jag tänkt...och det började rätt bra i en vecka men nu ...ja tandborsten är snustorr för det mesta. Han har nu fått bassning så vi får väl se om det hjälper en vecka eller två... Det  skulle säkert göra att hon slipper tandstenen om inte helt så nästan!

Min tunga är oförändrad och inte värre, vilket jag är glad för men i stället har tandköttet börjat kännas lite konstigt. Det syns inget men det lurar under huden. Små sår dyker upp lite här och där på kroppen och allt skyller jag allt på cellgiftet.

I morgon är det en jobbigt dag, ska till sjukhuset och träffa onkologen. Ska få svar på röntgen som jag gjorde när Lina var hemma och det kommer att visa hur stor spridning som skett under denna overksamma tid. Overksamma =den tid som jag gått med ett hormon som inte gjort någon nytta...troligen inte i alla fall som de säger. Det jag trösta mig med nu är att lungan verkar ha lugnat sig och att vätskan inte rinner till som det gjorde tidigare när infektionen var som ettrigast. Jag äter ju penc. fortfarande, kommer att få göra det så länge det fungerar. De tror att om jag slutar med penc. eller kroppen blir imun mot just det preparatet så kommer det blossa upp igen.

Så håll tummarna för mig i morgon! Nu ska jag lägga mig och försöka sova!


Brett på bredden...

Nya datorn har på något vis ställt om sig så allt ser brett ut och vem vill se något som är brett...inte oss själva i alla fall. Jimmie(Linas man...känns konstigt att säga/skriva) ska gå in via sin dator och förhoppningsvis fixa det åt mig. Det är så jobbigt när det inte är som det ska med maskiner av olika slag.

För övrigt har Susanne varit och köpt en flaska Molkosan (hälsokost) till mig idag för min tunga kändes så konstig och när jag tittade så var den jätte svullen och mitt i gick en djup skåra på 5 mm ...jätte äckligt. Det konstiga är att det inte gör ont utan vara känns äckligt, svullet. Men tack vare deta fantastiska medel har skåran krymt och det känns inte riktigt lika tjockt i munnen. Visst är Molkosan speciellt och jag förstår att man tycker det både luktar och smakar illa men man vänjer sig. Jag tycker det är rätt gott när man vant sig och sedan ger det alltid ett bra resultat på "svampiga" saker på både människa och hund.
Det började med att vi gurglade med det när vi hade ont i halsen och många, många gånger har det tagit bort det onda så vi brukar försöka ha det hemma i kylskåpet. Men i dag fick en av mina "änglar" fixa en ny flaska till mig. Får väl se vad läkaren säger på måndag, kanske finns något annat som är ännu bätre men det tllhör ett av biverkningarna som kan bli av cellgiftet. Som jag gör uppehåll med nu sedan i torsdags och ska vara "ledig" från 1 vecka.

Nu är det dags att lägga sig och lyssna på ljudboken - hoppas det går lättare att somna i kväll. I går fick jag gå upp flera gånger för det gjorde ont.



Stolte morfarn passar dockan som sover på köksbordet...det bästa man har sätter man på bordet...eller hur är det man brukar säga?!? Vovvarna var väldigt försiktiga med henne men för att hon inte skulle behöva tvättas allt för mycket fick hon sova på ett ännu så länge säkert ställe. Jag skrev att hon var 5 v när hon var här och det var ju helt fel för hon blev ju 8 veckor, stora  tjejen!


Depp

Bloggare...jag är ingen riktig bloggare för jag har inga ambitioner att nå si eller så många läsare. Jag skriver bara för min egen skull, lite som en dagbok...fast det blir inte varje dag, tyvärr. Har nu suttit och sett på tv om bloggare och hur elaka de är och hur mycket pengar de tjänar. Men om man ser till hur många det är som bloggar så är det inget som handlar om oss vanliga. Det handlar om en liten, liten klick som har modebloggar och "elaka"bloggar som bara jobbar på att få så många läsare som möjligt och tjänar på så vis en massa pengar. Visst skulle man vilja tjäna pengar men vem skulle vara intresserad av min och mina vänners bloggar, det är ju bara något vi skriver för oss själva och våra vänner.

Nu ska jag skriva varför jag är deppig i stället! Jag är så deppig för att jag väntar på måndagens röntgensvar... är övertygad om att det inte kommer vara något roligt svar. Det som satt på urinledaren känner jag varje gång jag går på toan...det gör liksom ont i magen eller inte ont. Det är mer en känsla av något, det ska inte kännas i magen eller hur, den ska bara finnas där! Men det kan naturligtvis vara inbillning....

Sedan har jag mer ont över allt och det är väl väntat att det ska visa sig lite här och där. Bara det inte "stormväxt" eller vad man ska säga. Vi vet att jag gått utan någon typ av "broms" i minst 2-3 mån.och vilken effekt de nya cellgiftet har vet vi inte förrän om några månader. Men om vätskan i lungan bromsas så kan vi nog utgå från att det har en liten effekt i alla fall. Så denna vecka är jag ingen roligt person att prata med, jag vill helst inte prata med någon utan ligga under en filt och tycka synd om mig själv. Men det brukar gå över så fort jag fått svaret oavsett vilket det än är. Jag mår bortsett från det mentala rätt okej...tror jag, vill inte känna efter allt för mycket. Det räcker som det är ändå just nu!

Nu börjar Hem till byn...gården, ett fantastiskt bra program...eller nej, det är nog inte rätt benämning men ett roligt tidsfördriv när man behöver vila en stund. Det innehåller det mesta och just nu är det både bröllop, barndop, bluff med hästar och en mördare som går lös...kan det bli bättre?!

Får nog ta en stund till vila och det skulle ju vara synd om jag missade några elakheter...för det handlar trotts allt mest om det....


Ett litet kort på gullungen...hon försöker säga något viktigt...men vad kan vi bara gissa ännu så länge.


min e-post adress:
ub@kennelrindi.se

TILDE

 

Så här glad var lilla Tilde när hon kom till mormor och morfar för första gången! Hon får här inviga det nytillverkade skötbordet...sitter i samma skruvhål som det en gång satt ett annat till mamma Lina och morster Maja. Det var med andra ord rätt lätt att fixa ett för lillans och hennes föräldrars bekvämlighets skull. Med hjälp av Susannes shopping i Ullared var vi väl förberedda med både skötdyna, resesäng och en del annat som är bra att ha! Tänk va många bra att ha saker det finns...och speciellt när man blir mormor...tror jag. Det är säkert samma sak när man blir farmor men det kommer jag aldrig att få veta eftersom vi inte har någon son.

Tilde är en av få tjejer i Malmö, det har nästan bara fötts killar i det område de tillhör. Jätte konstigt att det kan bli en sådan snedfördelning. De har hittills inte träffa på någon annan jämnårig tjej utan alla är killar. Men det blir nog bra med det om de bor kvar i stan när det börjar bli dags för skolgång...det är ju några år kvar.

Jag känner mig rätt trött i kroppen efter besöket även om jag inte gjorde speciellt mycket. Men jag fick bära på gullungen och även gå med henne i bärsele något jag längtat efter lääänge!!! Det är sååå mysigt och man kommer så nära den lilla gullungen.
   

Här kommer lite mer bilder på våran gullunge!

  

Här sover hon med en av sina nya gosedjur...snuttetrasa (känner Marie "Honey" igen den? Det var den jag köpte när du och jag var i stan i somras och handlade då varsin liten sak till våra kommande barnbarn).

Nu får ni vänta tills i morgon på några fler bilder för jag får inte in fler bilder...vet inte om jag fyllt kvoten för denna gång eller om det beror på något annat men det vill sig inte. 

Bortsett från att jag mått väldigt bra av att ha Tilde, Lina och Jimmie här så har jag börjat få lite känningar av cellgiftet. Det har blivit en blåsa under foten men ännu är det okej för den sitter lite på sidan och är inte ivägen för skor eller när man går som tur är!
Sedan har jag lite mer frossa på kvällarna även om jag tycker att det blivit bättre de senaste dagarna...kanske beror på att jag varit för trött för att känna efter?!

Jag hoppas jag inte får så mycket värre fast det är nog lite si och så med detta med cellgifter... de dyker bara upp rätt som det är och utan förvarning. Det är en lömsk jäv... kan man säga som lurar runt och funderar på vad det ska bli för jävelskap denna gång! 


Fattar ni hur svårt det är att vara så långt ifrån denna lilla gullunge... 

 


Äntligen är de här!

Nu har äntligen världens vackraste barnbarn kommit = Tilde 5 veckor idag! Dessutom har datorn anlänt och det är inte så dumt det heller. Men när man ska välja så är det inte så svårt= Tilde så klart.

Just nu är föräldrarna ute med hundarna på en liten kvällsrunda, de fick inget ordentligt idag för de kom när det var eftermiddag och sedan när Rolf kom ville han ju se på barnbarnet och...ja då blev det inte... Men i morgon ska de få ordentligt och i går var de med Susanne på en ordentlig långpromenad.  Så jag tror inte det är allt för synd om dem. Bonnie är som en igel ¨på Tilde och tycker nog att de borde byta blöja lite oftare...hon försöker putta bort byxorna men det går ju inte. Hon är ju en riktig supermamma själv när hon haft valpar och tycker väl att det ska hållas rent och torrt här också, detta fusk med blöja fattar hon nog inte.

Jag ska nog ta ett kort på lillan medan hon ligger och sover så mysigt i soffan. Det är så härligt och lillan blir så mycket verkligare när hon äntligen är här! Jag har inte riktigt kunnat förstå detta med att jag är mormor men NU är det på riktigt. Nu ska jag ta fram kameran, den ska slitas på dessa dagar så jag har något att titta på sedan.

I morgon ska vi till sjukhuset på "storrönten" med mig och sedan var det meningen vi skulle överraska gammelfarmor med Tilde i morgonkväll men nu är hon förkyld och riktigt ordentligt så det blir inget besök för henne! Både jag och Tilde är väldigt rädda för att smittas av en förlynlig...inte bra när man har svårt med andningen. NU kamera!


Kortis

Här kommer ett livstecken från en trött en! Mår rätt bra men är jätte trött mest hela tiden, fast man kan ju inte gå och känna efter hela tiden utan det är att köra på så mycket som det går. Jag hoppas inte biverkningarna från mitt cellgift ska visa sig med några jobbigheter. Har ännu bara haft nervbortfall i ansiktet, lite ökning i febern på kvällarna och trött...tror jag kommer av den också.

Men annars har jag haft en trevlig dag med Birgitta här som nu tyvärr åker uppåt norr igen, jag kommer att sakna henne och nästa gång är det vår när hon kommer. Hoppas jag har huvudet upp och fötterna ner så jag kan få vara med lite och titta. I somras orkade jag faktiskt inte med det och det kändes såå konstigt, första gången på 20 år som jag inte var på utställningen. Men får jag leva = det hänger nog på detta cellgift som jag har nu så ska jag vara på plats vid ringen.

Nej nu ska jag sova på riktigt för nu är det natt och någon snarkar redan så väggen skakar och glasrutorna spricker...fast det var nog lite ...lite överdrivet! Fönstret har spruckit men det är nog inte pga det som tur är. Bonnie är inte så dålig på att snarka hon heller.

NU somnar jag...skriver kanske lite oftare ...men bara kanske!


En vacker dikt som kom från Monica idag! Tack!

Ett läkande ljus

Jag önskar jag hade en sådan förmåga att tända en hälsans läkande låga.

Då skulle den särskilt för dig få brinna - få allt det onda att helt försvinna.

Den skulle se till att kurvan vänder och att du får omsorg och goda händer.

Dag och natt hos dig den skulle vaka och ge dig all kraft att få hälsan tillbaka.