Tidsbrist och annat
Dagen började med stress helt i onödan visade det sig men hur skulle jag veta det! Jag väntade på distriktssköterskan skulle komma för att ta prover inför behandlingen på torsdag. Jag hade skickat ett sms för 1 vecka sedan och det svarade hon på men när jag skickade ett i morse för att påminna henne -brukar göra så och alltid få svar snabbt-så fick jag inget svar. Ringde då på deras tel.tid men plötsligt var den tiden över och jag fick aldrig svar. Då försökte jag med alla nummer jag kunde hitta men alla hade tel.svarare där man skulle välja en tel.tid som passade och de var för sent eftersom proverna måste skickas på förmiddagen för att det ska hinna bli klara tills i morgon när de ska beställa cellgiftet till på torsdag.
Till slut när klockan var ...mycket så fick jag via kommunväxeln tag i en sköterska som kunde kolla att hon som skulle hit var frisk och på gång hit!
Tänk vad en avstängd telefon kan leda till mycket stress hos en sån som mig...allt hängde ju på att dessa prover blev tagna i rätt tid och ingen kunde jag komma på som kunde köra mig till vårdcentralen eller Visby lasarett. Men en sak lärde jag mig att det går att komma fram till Distriktsköterskan via växeln så nu vet ni också det om ni skulle behöva efter tel.tid.
Efter det åt jag frukost och sedan kom hon som brukar vara här. Bonnie nosade lite mer på henne innan hon gick till sin bädd där hon har koll på vad hon gör med matte. Det var lite svårare att få i nålen i venporten och det har varit svårare och svårare för varje gång. Beror nog på att jag gått upp i vikt ganska mycket på senaste tiden av cellgifterna. Hoppas det ska försvinna lite igen om jag nu får sluta med detta cellgift. Fast jag vill ju inte rasa för mycket eftersom läkaren sa att viktuppgång tyder på att kroppen mår bra och börjar det rasa så är det tecken på att cancern är väldigt aktiv...eller kan, inget går helt av sig självt utan lite beror det så klar på vad jag äter.
Som idag när Mona kom med härliga Napolionbakelser från Bagarn´s i Hemse. För många sådana och man går upp vad man än för sjuk...eller rättare sagt att -Det är inte helt åt helvete för då hjälper nog inte ens bakelser för att få upp vikten. Vi kunde sitta ute i solen men "hjälp" vad det blåste!! Det var våldsamt och blundade man så lät det som vi var vid havet. Alla löven i de stora träden fick det att låta som skummande vågor mot stranden-härligt.
Det är roligt med lite olika inlägg här på bloggen som Conny hon skrev om när jag träffade Rolf för drygt 30 år sedan-herre gud var tog alla dessa år vägen?? Det är några jag saknat här i sommar som skulle komma och hälsa på men jag vet hur det är man hinner inte med allt. Det är ju inte heller billigt att ta sig hit och några har inte kunnat komma på grund av detta. Sedan vet jag hur det är med tonåringar i huset, inte alltid så lätt att få med dem till denna ö en hel semester när kompisar är viktigare än någonsin...vem vill då sitta i en stuga med föräldrar som är från "typ stenåldern"...-Det är inte jag som tycker så utan ungdomar i vissa familjer som vi känner. Sedan är det ju så att sommaren är aldrig så lång som när man var liten. Då han man med så himla mycket, tyckte man i allafall. Nu ska jag vila lite igen, det är något jag varit tvungen att göra stup i ett på sista tiden.
Jag antar att det är mig, Connie, du menar, fast du skrivit Conny, hi hi, det är många som gör :-) Jag är så jävla kass på sånt här, och förstod absolut inte att du tydligen svarar på inläggen också! Du är beundransvärd som orkar!
som du kanske vet genom Christina Claesson, så hoppade jag av kommunens karusell för drygt 2 år sen, och det var det enda alternativ jag hade, för synsättet på hemtjänst och dess insatser och utförande var så jävla kass och min dåvarande chef var helt BRÄND i huvet! Jag var tvungen att ta på mig jobbet som gruppledare, annars kunde Min nuvarande chef inte starta en grupp på Hemse, och så fick det bli! I och med detta, så krympte mitt sociala umgänge betydligt, MEN jag har fått så himla mycket annat positivt ur det här i stället, som bl.a att ha fått vetskap om hur du har det idag, av bl.a Christina, som ju tipsade mig om din blogg som jag som sagt följt nästan dagligen.......... Blev väldigt orolig efter du skrev "Glädje", sen kom det inget på ett bra tag, men puh, det visade sig att du haft fullt upp med ditt sociala liv och familjen :-)Jag fick äntligen gå på ledighet den 17 augusti då alla andra kommit tillbaka till jobbet, och jag har hunnit med att vara barnvakt åt barnbarnen vi fyra tillfällen, varit på Gotska Sandön med Juntan över förra helgen, och i morgon kväll ska vi ha tältfest här hemma för att fira vår 10-åriga bröllopsdag, med familj och de närmaste vännerna. Vi skulle sätta upp ett partytält idag som jag köpte för flera år, och som bara varit uppe en gång innan. Vi hann bara börja så kom regnet, sen efter någon timme när det lugnat sig något, så var på det igen, och då visar det att vi fått fel delar (för förra gången fattades det en långsida som jag var till stan och fick ett bra tag efter förra festen) och när vi skulle ha upp det idag, så visar det sig att det är ett tak till det största partytältet som ÖB säljer, och vi har det näst största......... Nu har vi fått skarva med våra första sidor vi hade till det mindre tältet, och i morgon kommer Hugo med silvertejp, så vi får täta allt!
I mitten på nästa vecka, så verkar det som om alllt börjar "lugna ut", och om jag får till det, så kommer jag gärna införbi till dig för att bara få prata "gamla minnen" från Warfsholm, och höra om hur det är med Eila (hette hon så :-O)..........och som jag skrev förut så vet jag inte hur kollar jag om du svarar på detta......dum som sten! Bamsekramar från mi, Connie