Ulla-Brittas Blog

Jag har inga barn i skolan som tur är men det finns ju de som har det och många litar på att de får ett ordentligt mål mat mitt på dagen. Tror det är det enda lagade målet mat som många får idag i den stressade världen. Man hör ju att många vuxna äter lunch ute för att slippa laga mat på kvällen, då tar man bara te och macka. Sorgligt att vi inte ska ha råd med klok mat i vårt sk. rika land. Förr fick de gotländska eleverna 12 köttbullar idag frår de 5 stycken....låter det klokt. Vilken tonåring nöjer sig med 5 små köttbullar?! Titta på Ikea och deras portioner med köttbullar...där räknar de med att folk ska bli mätta i alla fall. Här ska de ersätta mjölken med vatten utom de 3 dagar som de ska servera soppa, då kanske de vara tvungna att ha mjölken kvar...
Det är nog dags för smörgåspaket som på mormor och morfars tid, var  är detta land på väg? Är det viktigare att de som sitter i fängelse ska ha bättre mat än våra barn? Jag vet att det är en tjatig fråga men jag tycker den är befogad.
Nog om detta! Men jag blir så arg när jag tänker på hur allt går utför, både skola och sjukvård.

I går hade vi härligt besök av ett helt gäng med hundar! (och deras hussar och mattar så klart) Både springrar och cockrar. Sally fick rusa av sig en stund med en något äldre cockerkompis men tyvärr började det ösregna så hemskt att det inte blev riktigt så mycket som vi hade tänkt. Det är inte så lätt att ha två dårar som kutar runt bland alla vuxna så de fick härja ute ett tag till Sally blivit översprungen tillräckligt för hon hade träffat sin överman där... 1 dryg månad äldre, gjorde sitt till.

Det var kort men intensivt besök, hade hoppats på att de var kvar nästa vecka också men det var det tyvärr inte så vi får träffas inne på utställningen också så blir det lite till i alla fall.

Idag har jag inte gjort nästan något...som vanligt med andra ord. Lyssnat på ljudbok, plockat lite med tvätt och pratat lite i telefonen förståss det hör ju till en stund varje dag.
Rolf var på jaktträning i kväll med Sally och Mocha. Blev väl inte så mycket träning kanske men det är kul att vara med och få träffa lite likasinnade. Jag skulle passa på att ta en liten promenad med bara Bonnie men när vi passerat grannens infart så tvärstannade hon och ville vi skulle vända.... Nej en lite bit till kan jag gå sa jag som ju kände mig i stort sett smärtfri. Så under protest följde hon mig vidare...tog väl några steg och så högg det till i höften. Oj, bara att vända och hon blängde på mig precis som -Vad var det jag sa! Kunde hon känna på sig att det var tillräckligt??... nog kan de mycket men ... Ja, jag tänker nog lyssna på henne i fortsättningen i alla fall.