Ulla-Brittas Blog

Ja så var det en hel evighet sedan jag skrev något men det har helt enkelt inte varit ork och tid till det. Jag har haft mina döttrar hemma och deras killar, det har varit jätte trevligt. Tiden går som vanligt allt för fort. Vi hämtade med oss ett litet svart odjur också när vi åkte från fastlandet. Det är hon som är lilla "Rosen" fast hon kallas för Sally och också ofta för Rally för det är full fart hela tiden utom när hon sover. Idag får jag en trapphiss installerad och då medan jag var upptagen med att släppa in dem passade hon på att tömma en blomkruka som det tidigare växte en fin solros i ...den knep hon förra veckan idag var det alltså dags att tömma krukan eftersom inte husse och matte gjort det. Ja tänk er själva, svart jord...regnat i några dagar... ja, ni förstår hur hon såg ut!

Häromdagen kvaddade hon vår rabatt vid förrådsväggen, de stora fina Daliorna som var på gång och endast hade en stor gul blomma men en massa knoppar...ett minne blott och så även det mesta andra som fanns i den. Vi vet ju hur det är att ha valpar men man trodde kanske att det kunde gå att ha lite bättre koll på EN valp...men bara man vänder ryggen till så är det kört. 
  Meryls Sally Rose och kallas för Sally

Hon har en stor kärlek till att gömma saker och man hittar hennes leksaker på de mest konstiga ställen. Hon har ett favorit ställe och det är under min säng som står i stora rummet för där hänger tyget ner runt om ända ner till golvet och där finns ofta en stor samling som hon sedan på kvällarna roar sig med att springa och hämta fram den ena efter den andra.

Hon är väldigt gullig(som tur är)och väldigt svart i vårt hem som annars alltid bestått av bruna eller brun-vita hundar. Bonnie och Mocha har accepterat henne ortoligt lätt vilket jag inte trodde de skulle göra eftersom hon är så busig. Men hon är väldigt bra på att läsa hundspråket och det har gjort det enkelt för både oss och dem. Hon hade fått vara mycket tillsammans med sin mamma, mormor och en annan gammal cockerdam som tydligen kunde bli riktigt sur på de små odjuren och det har varit nyttigt det syns på hennes språkkunskaper! Tänk om alla uppfödare kunde förstå hur viktigt det är att valparna få chansen att lära sig hundspråket innan de lämnar uppfödaren. Jag har sett hundar som varit helt "analfabeter" på sitt eget språk och de har ett mycket jobbigt första år innan de åkt på tillräckligt många proppar för att fatta hur de ska uppföra sig. De ska skydda sina små valpar från allt, en vuxen hund som säger till dem får däng för den är dum...och så tas den undan. Naturligtvis finns de vuxna hundar som inte gillar valpar och därför inte bör vara tillsammans med dem men oftast handlar det bara om att de ska fostra och rätta till det som de uppfattar som felaktigt hos den lilla valpen.

Jag blir väldigt avundsjuk på Bonnie och Mocha som bara kan blänga till eller ge ifrån sig ett dovt morr så går hon snällt undan eller lägger sig och blir jättelugn...vad gör jag för fel?! Jag har också försökt med blickar och morrningar men hon bara tittar på mig, hånskrattar och fortsätter glatt med det hon börjat med... jobbigt!

Kan hundar hånskratta?? JA-vissa kan det i alla fall...Sally kan det!

Nu måste jag försöka smyga mig upp förbi montörerna för att jag är kissnödig och toan här nere är inte på plats ännu (men snart)och dessutom glömde jag mina piller där uppe...jobbigt. Visst lever jag ett jobbigt liv!?! Fast igår blev det lättare för de gjorde ultraljud på min lever och den var okej!! SÅ SKÖNT!!! Jag har varit nervös i flera dagar för denna undersökning. Levern var nämligen något förstorad på röntgen och det satte igång tankarna i mitt huvud...tänk om det nu är tumörer i levern...men det var det alltså inte!
Tack Susanne för att du skjutsade mig och höll mig sällskap - tur man har så snälla vänner!