Morötter och cellgift
Det är inte limpor utan morötter! I fall någon inte ser...
Ja så var vi på väg mot ett nytt liv med ett nytt cellgift och hormon. Var i stan i går och träffade en ny läkare som inte riktigt var på min våglängd...det kändes inte helt bra. Men så som jag är har jag bett om att i möjligaste mån få ha någon annan. Det kändes inte riktigt som hon tog in hur jag mådde och vad jag kände...hon fick mig att känna mig pjoskig vilket väl inte är bilden av mig eller?!?
Det började med att vi kom inkörande i full fart för jag mådde så fruktansvärt illa. Med spypåsen i högsta hugg ropade jag efter ett piller mot illamående! Sköterskan fattade direkt och kom med både piller och vatten, de är så himla gulliga. Men mitt i min sköterskeledda andning kom läkaren och hämtade mig. Hon tyckte jag såg väldigt sjuk och orkeslös ut... -Ja, jag mår så fruktansvärt illa svarade jag... OM hon nu skulle ha missat det! Sedan la jag till att alla brukar annars säga att jag inte ser sjuk ut fast jag är det. Men redan där spårade vi nog ur tror jag. Sedan har jag min andra läkare som kommer från samma sjukhus och som jag gillar för att hon är så rak, snäll och säker i allt hon gör. Där gjorde jag väl felet att tala om att jag var glad att jag fått henne och att hon upptäckte metastaserna i levern som de andra missat...fel, fel, fel!!!!!!!!!
Det var ju värde löst (nej så sa hon inte men det kändes så)det cellgift jag fått. Men hon fick ju stopp och de till och med krymte + att några försvann...hon kunde ju inte veta att det inte skulle hålla, sa jag.
Men nej, det var så att en av dem som struntat i att röntga mig (en radiumläkare)ordentligt hade haft förslag om det jag ska få nu redan då när hon satte in det andra. OCH känner jag, ska jag behöva höra att de sitter i sandlådan även i spec.vården... finns det sandlådor överallt i den mänskliga världen.
Jag orkar inte med att någon ifrågasätter min ork till liv och rörelse. Det finns inget jag längrar så mycket efter som en skogspromenad med vovs...tänk så skönt det skulle vara att kunna gå en mindre runda i alla fall. Men sådant frågade hon inte efter utan det kom ett fnys när jag sa att vattengympan har varit jobbig för att jag får frossa efter en liten, liten stund.Skulle jag åkt dit, gång på gång och utsatt mig frivilligt för detta fast det inte blev bättre?? Jag försökte många gånger och lagom de andra kommit i gick jag upp. Det var skönt den stund det varade men jag inte tagit upp det igen efter förra höstens jobbiga lunga. Då blev allt avblåst men kanske skulle det vara något att ta upp igen.
Sedan sa hon att mitt första cellgift jag fått varit ett snällt cellgift?!??? Ha, sa både Bf och jag i munnen på varandra, det var det jag inte kunde gå och stå på mina ben av...var det snällt??
Nu har jag klagat av mig nog! Nu till dagens liv och levene. Har först varit ute och luftat mig i trädgården tillsammans med vovs. Arbetsterapeut kom med en ny skruv tlll rullstolen som ramlat bort. Vi stod och hängde på grinden och pratade en stund.
Efter det ett äpple, sedan in och baka en morotskaka. Denna gång gjorde jag den med små morötter i marsipan på. Det var lite överkurs men kände för lite pillgöra. Tyvärr skakar jag så väldigt när jag håller på med sådant men det gick hyffsat i alla fall. God blev den och infryst är den så nu kan de som inte är glutenallergiska få om de kommer innan den är slut!
Sedan var orken slut och Rolf har fått ta över resten av görandet i kväll. Nu väntar nog sängen på mig...gäller väl att vila innan det är dags för fredagen och det nya giftet. Vet ju inte hur jag kommer att må av det, jag som är så pjoskig och gnällig av mig. Ska nog ta och läsa om det...kanske?....
Men vad är detta för läkare du träffat? Hoppas att du slipper möta henne fler gånger. Du är verkligen inte pjoskig.
Kram från Siv!
Du pjoskig? Aldrig!
Hon hade säkert MENS fråga det nästa gång
Borde tagit 1 ledig dag då i så fall
ja vilket skit va???
Tårtan ser super ut, men men den lär jag väl då inte få njuta av 35 mil bort
Kramen
om jag inte kan äta kakan, så kunde väl du gjort en morot bara till mig :) verkar vara mycket nyttigare, eller hur. Inga kalorier där inte! Kommer i morgon och tar en fika innan färden går till stan.
Ursäkta språket,, meeeen inte FAANNNN är du pjåskig!! Och nog finns det sandlådor överallt där det finns människor, allt från riktiga sandlådor för mindre barn och låtsas sandlådor till vuxna som är ändå som barn!!! En lärare ryade åt Matilda och några klasskompisar för att dom hade olovligt gått in till matsalen!! Men till saken hörde att det fanns ingen personal som stod vid matsalsdörren och barn är ju som bekant så att finns det ingen där och inget är skrivet, så var gör man............. går in så klart!!! Mattanten tyckte det var helt okej, men då kom Gullan infarande som ett jehu och ifrågasatte barnen, dessutom skulle dom lämna sina brickor med mat på bara för att dom skulle stå ute och vänta på klarsignal från "kärringen" Mattanten sa att det var okej att äta när Gullan hade gått, vilket gjorde Matilda först väldigt rädd för att Gullan var så förbannad och oresonlig, sedan blev hon arg inombords!! Så hur skall ett barn våga sätta emot en vuxen???? Och hur skall en sjuk ORKA sätta emot Vårdpersonal???
Som sagt så är det sandlådor överallt!!! Och det värsta är att dom som inte orkar eller törs får värsta dosen av översitterarna!!!
Jag tycker det är förjävligt så dom håller på med dig och jag tycker absolut att du gjorde rätt i ditt tyckande!! Det är din kropp och din hälsa och din tid här på jorden, då är det DU som bestämmer!!! Om så dom måste ta ner högsta hönset till Dig!!! Annars får du ringa mig så river jag sjukhuset!!!
Himla duktigt av dig att göra morotskakor med fina morötter i marsipan!!! Antar att dom är supergoda!!
Jag var på min första arbetsträning igår och träffade min nya chef igår! Hon jämnförde min minnesförlust med hennes amning!! SÄger bara Grattis till dom som förstår vad man går igenom!
Idag skall jag på min andra arbetsträning och inte känner jag för detta och ont i nacken har jag också, men jag måste testa!
Nu har jag också fått gnällt av mig på din sida ;))
Måste berätta att efter första dagen på arbetsträningen så kom jag hem, dottern ledsen från skolan, sedan åkte vi till svärmor för att kolla av hur hon mår, jag somnade i bilen fast jag försökte hålla mig vaken, tur att tomas körde!!! Sedan när vi satt och fikade så somnade jag sittande i fåtöljen hos svärmor när hon pratade och pratade med mig, jag blev full i fniss samtidigt. Det är inte klokt så slut i huvudet man är att man inte ens orkar sitta och dricka kaffe med svärmor utan att somna sittandes!!!
Vill verkligen ge Dig tröstande och värmande kramar från mig!!!
Puss o Kram min vän!!
BF får ge dig kramen och pussen på kinden ifrån mig;))
//Tina
Du är absolut inte pjoskig. Lycka till i morgon.
Du finns i mina tankar.
Kram Ingvor
Morotskakan ser farligt god ut! Ska snart fixa lite kaffe och önskar så att jag hade en stor bit att mumsa på, kakmonster som jag är...
Men vad är det för läkare du träffat? Hoppas du slipper henne i fortsättningen. Jag tänker så mycket på dig och håller tummarna inför morgondagen.
Varma kramar från Elisabeth
Kakan ser typ gudomligt god ut!!!!! :O)