Ulla-Brittas Blog

Först åkte vi till flyget för att lämna av Lina och Tilde. Det kändes jätte tråkigt men vi måste väl låta pappa Jimmie få hem sina tjejer för han längtar väl ihjäl sig efter dem.  Vi måste väl dela med oss...även om det svider.
Hoppas de kan komma snart och då kanske hela familjen kan komma.

Hur som så när de lämnat oss åkte vi till det vanliga stället där de har allt, till och med gräsfrön! Jag tycker det behöver sås i lite frön här och där på våran fläckiga gräs och mossmatta. Fick med oss lite annat också, det är svårt att gå ut utan att handla något. Jag köpte förståss upp mig på chokladkakor och lite annat som kan passa en stillasittande person som inte vill gå upp i vikt.

Sedan åkte vi till Onkologavdelningen för att få första droppet med cellgift. Det är alltid en procedur att få allt på plats med allt som ska kollas. De kollar blodtryck före de sätter droppet och efter det gått in en stund då görs det om igen. Sedan ska det in ett annat skjöljdropp efteråt och så ska porten sprutas innan de tar bort nålen ur porten. Själva cellgiftet tog 1 timme att få in i kroppen men totalt tog det nästan 2 timmar. Träffade en tjej som fick sängen bredvid som hade fått samma dropp som jag och hon hade tappat håret redan efter första behandligen och så var det ju för mig förra gången. Men annars är det tydligen vanligast vid 2-3 tillfället. Vi får väl se hur länge det får sitta, fast just nu bränner det och svider på sidorna av skallen. Har haft lite ont här och där i kroppen under kvällen. Tar stora doser av kortison och det ska jag göra i 3 dygn till vilket gör att jag blossar i ansiktet och blir extra kissnödig. Får nog sätta klockan på ringning för att komma upp och kissa i natt annars är det risk att jag inte kan hålla mig när det blir dags framåt morgonen...och det vill vi inte vara med om. Kortisonet gör att jag inte riktigt kan koppla av och sova, fast jag är trött. Men nu ska jag göra ett försök med det i allafall.

Tack för alla sms jag fått idag och även mail/inlägg här. Det är skönt att veta att det är många som hjälper mig med sina värmande tankar. Det gör mycket och jag uppskattar det verkligen. Tänkte speciellt på det idag när jag pratade med min sänggranne och hon hade nog bara sin familj vilket ju kan vara nog så bra. Men då kändes det nästan lyxigt att tänka på alla ni som finns där ute i landet från norr till söder.  Hon hade nog ingen att ringa och jag har hur många som helst.... livet kan vara olika på många sätt. NU SOVA!!