Ulla-Brittas Blog

Ja idag har jag börjat med mina nya morfinpiller och det känns faktiskt lite bättre...tror jag. Lite svårt att veta helt för jag har väl inte testat dem så jag kan säga säkert men än så länge är det ok. Har väl inte gjort något speciellt idag och inte i går heller. Fast vi var och klippte oss härom kvällen och jag tror inte det blev så bra...känns lite konstigt...fast jag vet inte förrän jag tvättat och försökt få till det själv. Men det kanske blir bra när man får till det själv eller så blir det värre. Det visar sig!

Bonnie skäller och moffar ute i köket varenda kväll...vi går dit och tror hon vill ut...hon går ut och vänder snabbt och ska in igen... hm..är hon hungrig undrar man JA säger hon jag är jättehungrig! Hon får en morot och är nöjd en stund sedan börjar hon om igen...man undrar om hon glömt att hon fått moroten eller??  Hon verkar ju så pigg och med utom när hon sover - då är hon helt borta! Vi får ofta skaka liv i henne för hon sover så hårt.  Dora var väldigt snurrig på slutet, men Bonnie upplever man inte så. Jag har bara riktig erfarenhet av Dora som gammal hund...Bonnie är 12 år nu och har väl rätt att vara lite snurrig...12 x 7 = 84 år = mitt i mellan mina föräldrar som är 88 och 83 år, de är faktiskt inte speciellt virriga....bara lite glömska. De är otroligt pigga - som Bonnie, de rör sig obehindrat fast pappa behöver en krycka för sitt onda knä men mamma nöjer sig med ett koppel i handen för att hålla balansen! I kopplet har hon Selma som vi erbjudit oss att ta hem igen men det får vi inte har jag förstått! Så länge de vill och orkar är det väl bra att de har henne att pyssla med.

I helgen får vi besök från Stockholm och nästa helg kommer LINA och TILDE...ÄNTLIGEN - då kommer jag nog inte ha tid och ork med något annat. Det ska bli så himla kul så nu får ingen av oss bli sjuk eller nått... De ska stanna 1 vecka och det är jag jätteglad för...fast de kunde ju ha stannat lite till men jag förstår att det finns en som har svårt att vara utan sina tjejer...

Nu ska jag ta första dosen på cellgiftet på kur nr 6 inget att glädja sig åt kan man tänka men sedan tänker man lite till och då inser man att det faktiskt är glädjande att jag får ta det och att det hjälper förtfarande!