Ulla-Brittas Blog

Visst är den vacker?! Min fina Amaryllis som jag fick av Karin förra veckan.

Ja nu har verkligen julsnön kommit över hela vårt avlånga land och det ser även ut som det tänker lilla kvar också för ovanlighetens skull. Mina fötter gör att jag inte får till kängorna men som tur är har jag flera varianter att ta till.

Här är det så höga snövallar att det snart slagit fjolårets högar. Jag har så ont i mina fötter och ben.  Händerna är inte så svullna men de pirrar och är känslolösa. Fötterna är helt känslolösa på kvällarna, skinnet är så hårt spänt att det ser blåaktigt ut och hårt...ser helt enkelt äckligt ut. Önskar att det ska bli bättre men man undrar om det verkligen tänker bli det...för som det är nu så blir det värre och värre.

Förstår inte var det snälla cellgiftet tagit vägen, det som jag skulle få??? Ja jag tappar inte håret och har fått tillbaka ögonfransar och ögonbryn men jag tar nog hellre håravfall än dessa fötter som är som klumpar.
Skulle göra rent lite på golvet häromkvällen och satte mig ner på knä så som jag alltid brukar göra. Men det gjorde ont och det slutade med att jag fick panik för jag tog mig inte upp. Rolf fick komma och mer eller mindre lyfta mig upp för det gick bara inte att ta sig upp själv. Varför ska det bli så jävligt, det finns snart inget som jag inte haft av alla symptom som räknas upp på dessa gifter.

Inte har jag städat, bakat eller gjort något annat...tur för tjejerna att de kommer med familjer efter julen. Jag och Rolf ska vara helt själva under själva julhelgen så då ska jag göra godis och städningen får bli vad det blir. Vet att ingen förvänatar sig att jag ska göra en massa och att det inte är det som är viktigt mer än för svärmor där man kan äta middagen på golvet...finns inte ett dammkorn. Jag sa det till en av "våra" pojkar och han skrattade och sa jo högst uppe på bokhyllan är det säker lite spår av damm...så drog han med fingret...nej inte ens där! Så där är garanterat dammfritt och golven knäskuras varje vecka fast det inte finns någon mer än hon själv som "stökar till" = ALDRIG - Men här är det lite mer liv och betydligt fler fötter. Sedan har mina vänner en päls som de gärna delar med sig av...i första hand som tofflor! Mycket värmande och mjuka. Ja nu ska jag se på Hem till gården och dricka en kopp kaffe eller snarare en MUGG.  SEN blir det städning...tror jag...