Ulla-Brittas Blog

Ja så var det helg och snart söndag...= mitt i natten. Vi har haft besök av 2 av mina 3 bröder. Jan kom först och åkte sist, vilket varit till stor hjälp för mig och även Rolf. Han är elektiker och har fixat lite av varje...sådant som aldrig blir av. Har väntat i 30 år på att få sätta upp en ljusslinga ute ...Rolf har inte velat ha någon men nu struntade vi i vad han ville och satte upp en i alla fall. Var meningen i en buske men blev runt porten till baksidan i stället, vilket vi tyckte blev väldigt fint. Dessutom fick vi låna lite grönt som vi satte runt oxå och då blev det ännu finare. Ska ta kort en annan stund så ni får se.

Men Mats var också här med sin familj och de höll på att missa båten på vägen hit eftersom de åkte tåg upp till Sthlm...tåg, ni vet de som inte tål något av varken väder eller annat. Men de kom med och blev hämtade av Jan förra torsdagen. På lördagen "byggde" de om våran trasiga ugnslucka och Jan skar sig ordentligt i tummen så stort blodvite uppstod...aloevera och ordentligt bandage blev räddningen. Vi har nu en mycket bra lucka, så bra har den inte funkat...kanske inte sedan den var ny. Tjejerna Selma och Kajsa ritade en lååång teckning till faster som skulle pryda frysskåpet.



Bonnie var deras ständiga följeslagare så fort de satte sig så var hon där. Sally tyckte de var roliga kompisar och Mocha var som vanligt lika lat. Hon gör inte mer än hon behöver även om det är lite mer fart nu när snön är här.

Selma och Kajsa med stor glugg!

Selma hade uppspelning på sin lilla flöjt och det lät riktigt lovande för att just ha börjat. Tränar här med mamma Pernilla.

Medan syster spelade fick Kajsa åka en tur själv i hissen! Klarade "gasspaken" och allt själv denna gång. Sist hon var här vågade hon bara åka i mammas knä. Men hissen är ingen leksak så det blev bara ett par turer var.



Sedan var det då dags för familjen att åka hem i måndagsmorse. Mats skulle bara stänga fönstret ordentligt uppe i rummet de sovit i MEN handtaget brast och skar av halva lillfingret...ända in till benet. Det blev alltså inte båten 07.05 utan Akuten! Där konstaterades att båda ledband i lillfingret var av och det skulle opereras snarast möjligt. Eftersom de inte hade någon handkirurg i Visby så ringde de och bokade operation för honom på Sahlgrenska eftersom de bor i Göteborg. Så dagen därpå blev det flyg hem och nu är han opererad med en sjukskrivning på 8 veckor...gissa om jag har dåligt samvete... fast jag vet ju att vi inte kunde gjort något åt det men ändå. Så fruktansvärt onödigt!!

Alla ting äro 3...?!?! Vad och var skulle bli det 3 dje? Vi bestämde oss för att det inte fanns något sådant denna gång men ack så fel vi hade!

I går var det dags för cellgift igen och Rolf fick skjutsa mig denna gång. Det började snöa allt mer och mer till slut var det som att köra i en vit säck...vi såg inget. Jag ringde onkologen och berättade att vi inte var säkra på att kunna ta oss in och sköterskan fattade inget för i Visby var det jätte fint väder. Men vi fick inte riskera något utan var det för hemskt fick vi beställa nytt cellgift till nästa vecka och göra ett nytt försök då. Men eftersom cellgifterna blandas i Stockholm och skickas hit med flyg har det bara något dygns hållbarhet och detta höll inte över helgen. Jag ville så klart väldigt gärna in och få det som tänkt. Lagom vi tyckte att det nog började lätta kom en jättespade och bara lyfte oss av vägen rakt ner i ett djupt snöfyllt dike... Det gick sakta och jag han att hålla i mig och kände hur det tippade mer och mer... tänkte, ska vi tippa eller... det gjorde vi inte och Rolf hade haft full koll på en kraftledningsstolpe någon meter framför och den ville vi inte in i...vilket vi slapp!

Efter oss kom en kille som erbjöd sig skjutsa mig tilll sjukhuset så kunde Rolf stanna och ringa bärgningsbil så länge och förhoppningsvis komma efter sedan. Jag tog mig ut via förardörren med kraftig smärta i min högerhöft och jag trodde inte det skulle gå att ta sig ut men till slut gick det. Resten av vägen var nästan helt lugnt så det var verkligen maximal otur men ändå tur för vi kunde lika gärna hamnat i en krock med annan bil eller hamnat i kraftledningsstolpen. En sådan olycka såg BF och jag på väg från Sundsvall en gång...inget man vill uppleva!

Rolf kom efter och bilen verkar ha klarat sig utan men vad vi sett och märkt hittills. Jag är väl den som fått mest med känningar av allt. Har väldigt ont i höften och även i bröstkorgen i kväll. Det är som om man spänt sig och nu kommer "träningsvärken" efter med smärta både i bröstkorg och armar. Jag försökte hålla i mig om vi skulle tippa, antar att det är det som spökar efter nu.

Så NU har alla vi syskon fått vårt denna vecka så nu kan vi andas ut och njuta av all snö...om man kan njuta av det när det bara blir mer och mer....så snart kan ingen ta sig ut i skogen. Det är 30-40 cm här nu och mer verkar det bli. Jag orkar tyvärr inte pulsa runt i den och nu med höften blir det ännu sämre. Får nog ta fram rollatorn som vi satt undan men den behövs nu om jag ska kunna komma ut alls.

NU ska jag sova, har suttit här nu i 40 min.så det får väl vara nog. Nu vet ni att jag lever i allafall även om ni nog förstått att jag haft fullt upp.